Regionala flygplatser i Sverige kan räddas av elflyget!

I Dagens Nyheter kan vi idag läsa att många svenska regionala flygplatser hotas av nedläggning de närmaste åren. Orsaken är minskad trafik och höga underhållskostnader som tvingar kommunerna att lägga ut 100-tals miljoner kronor per år för att verksamheterna ska kunna hållas igång. 

Vid en första anblick kan det ju låta bra för vi ska ju inte flyga fossilt mer, åtminstone inte om vi vill ha en hållbar framtid. Jag har själv valt bort utlandsuppdrag och semesterresor med flyg sedan 2015 just för att inspirera andra och visa att jag tagit ställning för planeten framför mina egna intressen. Jag har bland annat försökt uppmärksamma uppmärksamma icke fossilt flygresande med en debattartikel i DN jag medverkat i, tillsammans med Kevin Anderson (en av världens ledande klimatforskare), Malena Ernman, Björn Ferry mfl. Kevin Anderson som jag för övrigt intervjuade i två längre avsnitt i Evolution där jag är värd. 

Men i samma ögonblick som jag läste artikeln i DN om hur regionala flygplatser hotas av nedläggning mindes jag mina samtal med Anders Forslund, VD:n och och grundaren av svenska elflygspionjären Heart Aerospace. Detta är alltså den svenska startupen som utvecklar ett 19-sitsigt helt eldrivet elflygplan med en räckvidd på 400 km. 

Anders berättade under våra samtal i Evolution Show att ett av de största kostnaderna för mindre flygplatser i Sverige är att tillhandahålla flygbränslen på flygplatserna. Flygbränslet ska transporteras dit, lagras och hanteras på ett säkert sätt av utbildad personal. För flygbolagen är förstås flygbränslet ofta den största kostnaden, ibland högre än personalkostnaden och något bolagen inte kan påverka vilket gör dem sårbara för oljeprisets upp- och nedgångar.  

Om Heart Aerospace lyckas med sin plan att få de första certifierade elflyget i luften till 2025, med deras första flygplansmodell ES-19 öppnar det för en intressant möjligt som motiverar att vi räddar regionala och även riktigt små flygplatser i Sverige de närmaste åren. Det tar som bekant mer tid och resurser att bygga nytt än att montera ner befintligt redan fungerande resusrser, här alltså flygplatser. 

Men det här är förstås ett dilemma. Hur bevarar vi de regionala flygplatserna fram till 2025 och ja de kanske ytterligare 5-10 år det tar att få ett livskraft elflyg inom Sverige och Norden på plats, utan att för den skull uppmuntra att vi ska flyga mer fossilt fram till dess? 
Faktum är ju att kommunerna redan har det knapert och bara kan motivera sitt stöd till flygplatserna med om hopp att få intäkter från just passagererna i form turism och konsumtion, arbetstillfällen osv? 

Men kanske är lösningen enkel. De strategist viktiga flygplatserna som hotas av nedläggning kan säkras och sättas i malpåse för försvaret och brandflyg. Dessa kan sedan användas för försvarsövningar samt i knivskarpt läge vid tex brandbekämpning av skogsbränder som vi tyvärr får räkna med kommer behöva alltmer luftburna styrkor de närmaste åren. Ur ett beredskapsperspektiv är alltså regionala flygplatser mycket viktiga men inte bara för brandbeäpmning utan även för att kunna flyga in proviant och förnödenheter till avskurna samhällen i Sverige när vägarna dit är blockerade som vi sett både under den rekordstora skogsbranden i Sverige våren och sommaren 2018 och ännu tydligare i de pågående skogsbränderna i Australien. 

Elyget kan i bästa fall redan om några år inte bara möjliggöra att vi kan säkra snabba inhemska transporter inom Sverige av såväl människor som varor, utan även skapa möjligheter för mindre svenska samhällen att blomstra. Idag koncentreras flygtrafiken till främst Sveriges tre största städer vilket gynnar dessa mycket i fråga om turism och arbetstillfällen men faktum är att det är en fördel att vara en liten flygplats som ligger nära mindre och medelstora samhällen. Detta möjliggör smidiga transporter och undviker flaskhalsar som tex Arlanda faktiskt är, att tex hamna i bil eller busskö utanför Stockholm är ingen lek om en ska till/från flygplatsen och om en har en tid att passa.   

Jag tänker även osökt på något jag skrev om i min bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet. Svenska försvarsmakten är hela tiden beroende av ofta långväga tankbilar ska förse flygvapnet med importerat flytande bränslen. Om åtminstone mindre trupptransporter och räddningspersonal kan transporteras med lokalt producerad el är det ett stort steg framåt ur ett självförsörjnings- och beredskapsperspektiv. Gripen-planen kommer givetvis fortsatt kräva importerad olja/färdigt flygbränsle.

De närmaste fem åren ser jag en stor möjlighet för Sverige att visa omvärlden att elflyg kan bli en liten men viktig del i den fossilfria omställningen. Med en räckvidd på 400 km (exklusive reserv) kan jag tänka mig snabbladdning på mindre flygplatser där batterilager med tillhörande sol- och vindanläggningar lokalt kring flygplatserna säkrar snabbladdningen och gör att stamnätet inte behöver belastas med peakar. Det är rent av tänkbart att flygplatsen kan drivas med mikronät. Om vi tänker nytt kan vi täcka upp hela Norden med befintliga flygplatser och kanske till och med kan resa till Tyskland från södra Sverige och vidare inom det landet. Det räcker att Tysklands redan välutbyggda nät av flygplatser anpassas med snabbladdning. 

Kika gärna på del 1 av mitt samtal med Anders Forslund på Evolution Show nedan och fundera själva. Uppskattar ni Evolution Show klicka gärna på gilla knappen och fundera på att bli prenumerant för att hålla er uppdaterade!    

Mitt samtal med Anders Forslund, VD för Heart Aerospace om utvecklandet av ett kommersiellt elflyg för Sverige och Norden