En jättesvärm, en italiensk drottning och varför James Hetfield i Metallica är biodlare!

För några dagar sedan hölls sommarens största konsert i Sverige när rockbandet Metallica gästade nya Ullevi och över 60 000 åskadare var på plats för att se ett av världens största rockband. Men få känner till att det första bandets största stjärna, James Hetfield gör när han kommer hem efter en lång rockturné är att åka till sin ranch i Kalifornien och sätta sig framför flustret till en av sin bikupor och titta på när hans bin arbetar, för det är först då han kan slappna av på riktigt. 

I en längre intervju i Joe Rogan Experience för ett par år sedan berättade nämligen James Hetfield ingående om sin passion för biodling och bin som han nu har hållit på med i sju år (se längre ner i inlägget). 

Själv har jag nu varit biodlare i drygt fem år och precis som Hetfield fortsätter jag att faschineras av binas värld som är lika komplex som den är inbjudande. Just nu arbetar jag på en liten film med lite av årets äventyr från min bigård och framöver blir det en del samtal med inspirerande biodlare för Evolution Show som jag är värd för. 

Denna sommar har verkligen varit extra hektisk och är vid sidan av arbetet med nya youtube-kanalen Evolution Show det som tagit mest av min tid därav de färre antalet inläggen här på bloggen.

Men nu är det dags för en uppdatering och det blir i binas tecken! 

Min sommar i bigården började med att jag fick göra ett antal svärmförebyggande åtgärder, bina som särskilt kring midsommar annars ser till att dela på sig och halva samhället oftast med den gamla drottningen lämnar kupan. I år blev det till att göra fyra avläggare från min fyra bisamhällen varav tre fick nya ägare hos två olika familjer som precis blivit biodlare och därmed behövde bin. 

Men det räckte inte, bina i mitt starkaste samhälle svärmade en vecka före midsommar och typiskt nog när jag inte var hemma men en vän till mig var på plats och ringde mig. Härpå blev det bråttom att få tag på någon biodlarvän som kunde komma och fånga in den och tacksamt nog kom två erfarna herrar snabbt och inte nog med det, det blev premiärtest för denna svärmfångarmojäng!

Svärmfångardammsugare av en biodlarvän och oppfinnar-Jocke vars gård jag ska besöka och filma framöver 

Efter ett par timmars lirkande lyckades de dammsuga in en JÄTTE svärm som satt cirka fyra meter upp i ett träd bakom min bigård. Svärmdammsugaren är egentligen ett rör kopplat till en låda i ena änden som drivs av en lövblås. Bina sugs försiktigt in i lådan och kan sedan krypa upp i en vanlig låda som fyllts med vaxade ramar/mellanväggar. 

Lådan placerades sedan på en diskbänk vi har stående ute i trädgården och ett tak sattes på för att stå över natten innan den skulle flyttas över i en vanlig kupa. Men då jag inte var hemma blev det ingen ventilerad botten eller någon ventilation/luft alls först vilket min vän noterade och därför tog beslutet att sätta på ett spärrgaler som enda "tak" då det inte skulle regna och vara varmt över natten. 

Nästa morgon kom en av mina biodlarvänner förbi igen och flyttade kupan framför flusteringången till en av mina så kallade topplistekupor. När jag kom hem två dagar senare 
hämtade jag åtta utbyggda topplister jag hade kvar från ett samhälle som inte överlevt vintern för två år sedan och satte ner i topplistesamhället. Nu väntade operationen att flytta över svärmen till topplistekupan men dess satt nu alltså på vanliga lågnormal-ramar som inte passar i topplistekupan. Istället för att göra den rätt så komplicerade operation som jag filmat tidigare på Olja för Blåbär -kanalen prövade jag en enkel variant.

Jag letade först upp ramen med drottningen och tog hela ramen med bin och allt på och hängde snett över där topplisterna annars sitter varefter jag tog två utbyggda topplister och satte så nära som möjligt, en på vardera sida om ramen med drottningen på. Tanken var att drottningen och många bin skulle ta sig över till topplisterna medan jag skakade ner övriga bin i topplistekupan. 

Jag lät ramen med drottningen hänga kvar tills jag satt ner gamla utbyggda kakorna med topplisterna i topplistekupan och försökte i den mån det var möjligt att med min fasanfjäder borsta ner bina så de hamnade på topplisterna med flesta hamnade förstås i sågduset i botten av topplistekupan. Sågduset var för övrigt helt nylagt i botten för att de skulle få nytt och fräscht. Jag tittade sedan noga på ramen där drottningen skulle befinna sig men kunde inte längre hitta henna och borstade därför mycket försiktigt ner resten av bina i topplistekupan i hopp om att drottningen promenerat över till en av topplisterna. 

Eftersom detta var en svärm på endast två dagar hade de fortfarande enorm bygg- och samlariver typ 5-10 gånger mer än ett vanligt samhälle skulle jag tro så risken för svält var nog liten. Men för att de inte skulle behöva kämpa så mycket och trivas i sitt nya hem hade jag med med mig cirka två kilo honungsrester från fjolårets slungning (upptinade sedan morgonen från matlådor i frysen) som jag la på en smal träskiva nere på sågduset. Jag satte sedan försiktigt ihop de åtta utbyggda listerna något till höger om de tre små flusterhålen så att de alla kunde användas som ingångar men inte hamnade mitt framför de åtta listerna. Avslutningsvis stängde jag till de två avdelningsskivorna. 

Här vill jag vara klar med att jag vid tre tidigare tillfällen försökt få bin att trivas i topplistekupor, ett på Gotland och två i Dalarna. På Gotland dog samhället på grund av att en råtta åt sig igenom en isoleringskiva vi satt ner som inte hade skydd i uppkant av trä vilket gjorde att den åt sig igenom isoleringen och kom in under vintern, det samhället var heller inte särskilt starkt inför invintringen. 

I Dalarna har jag försökt två gånger med topplistekupor men samhällena har inte hunnit växa sig starka mer än 12-14 lister innan invintringen och jag borde ha gett dem extra socker/honung vid starten då det går åt mycket energi att bygga stora vaxkakor från scratch vilket inte behövs i en kupa av lågnormal typ där man tillsätter förvaxade mellanväggar bina kan bygga vidare på. 

Min bigård i Dalarna, 4 samhällen (lågnormal) och ett superstarkt samhälle i en topplistekupa

Men med den här svärmen och mina tidigare erfarenheter var det nu "now or never", nu skulle jag få det att funka! Efter två dagar återvände jag till svärmen i topplistekupan och noterade då att de byggt ut alla gamla topplister i nedkant (de var inte helt utbyggda) och samlat in honungen från resterna. Jag gav dem då ytterligare 2 kg sockerlösning i en stor glasburk med små hål i locket som jag placerade opp- och ner till vänster om flusteringångarna och placerade fyra tomma topplister över som "tak". 

Jag bör tillägga att detta var en jättesvärm vars byggiver jag aldrig sett maken till... Två dagar senare var sockerlösningen inhämtad och bina hade börjat bygga massor på flera av de tomma listerna. Efter fyra veckor och genom att tillsätta 2-3 lister varje vecka med expansion åt ett håll, höger i mitt fall har sitter nu detta supersamhälle på 22 lister varav 20 är fullt utbyggda och 12 av dess från ingenting!! Jag har dessutom skattat  (stulit) två ramar delvis täckta med honung) under denna period. 

Så svärmar kan vara guld värda! Tyvärr gick en svärm till från en av mina andra samhällen som jag inte hann göra något åt men så kan det vara ibland är naturens krafter bortom vår kontroll och det är bara att acceptera.  

Det blev långt om min toppliste-svärm nu lite honungrock!

"Jag kan prata en hel timme om bin de är så intressanta!" -James Hetfield, huvudsångare och gitarrist i rockbandet Metallica



Som jag skrev i början av inlägget är Metallicas huvudstjärna och sångare James Hetfield biodlare sedan cirka 7 år nu. Hetfields far hade bin när han växte upp och han skördar tillsammans med sina barn cirka 250 kg honung per år som han bland annat ger bort till sina vänner och "they love it!". Hetfield är dessutom självförsörjande på grönsaker och kött (han är jägare och de har vad jag förstått även en del djur på ranchen i Colorado som kycklingar och kalkoner). 

Metallicastjärnan har under många år upplevt det ofta skruvade och hårda Hollywood-livet på västkusten och led länge av sin alkoholism. Idag har Hetfield kvar en ranch i Kalifornien bland annat för att hålla sin bin där men bor i huvudsak vid sin andra ranch i Colorado i den lilla staden Vail. Lyssna gärna till intervjun ovan som är ett utdrag ur en längre intervju i Joe Rogan Experience från 2016 där han alltså länge och väl pratar om sin passion för bin!  

Från James Hetfield till min italienska drottning. 

Jag har nästan hela tiden haft mycket lugna bin och har sedan start valt att inte använda rökpust, det har gått hur bra som helst ändå. En mycket erfaren biodlare sa tidigt till mig att det inte skulle gå, de skulle bli mer agressiva och de skulle bli ogörligt med en massa bin i luften varje gång. Min erfaranehet är att jag haft mycket lugnt utan rökpust. Det är upp till var och en att välja men min erfarenhet är klart positiv. Men det är skillnad på lugna bin och extremt lugna bin. Vilket för oss till Åke Flood.  

Åke Flood en pionjär inom drottningodling i Sverige med extremt lugna italienska bin

Då jag hade en avläggare där ingen drottning gjort sig till känna trots jag tillsatt nya ramar med ägg ett flertal gånger och inga ägg från en ung parad drottning syntes till, var jag plötsligt i akut behov av en ny parad drottning annars skulle snart ett arbetsbi börja lägga endast drönarägg och samhället skulle med tiden gå under (ett så kallat pucelsamhälle). Efter en del research fick jag höra om en pionjär inom drottningodling, Åke Flood som lyckats avla fram och isolera en stam italienska bin av rasen Apis mellifera ligustica, eller kort och gott ligusticabin. 

Tre av Åke Floods parningskupor för ligusticadrottningar

Åke Flood som nu har hunnit bli 86 år gammal har avlat bin sedan 1970-talet och detta verkar tyvärr vara sista året han säljer sina omtalade drottningar. Åkes ligusticabin är kända för att vara extremt lugna och renrasiga vilket i binas värld innebär bevarande av egenskaper som lugn, samlarförmåga eller som när det gäller nordiska bin, köldtålighet med särskild anpassing för nordiska vintrar. Vi måste komma ihåg att bina anpassats till olika klimat i över 50 miljoner år och att korsningar kan innebära klara försämringar i olika riktning beroende på var bina ska leva. 

Under 1970-talet importerades en rad olika biraser från USA och Europa vilket sannolikt starkt bidrog till mer agressiva inhemska nordiska bin i bland annat Sverige men även sannolikt hos andra arter som ligusticabin när de blandades med andra importerade bin. Det går förstås inte ha samma biras för honungsbin i hela Sverige men det går att odla fram mer lugna och renrasiga bin som sedan placeras ut och succesivt kan byta ut agressiva bin inom mindre områden. 

Hur som helst, jag åkte till Åke Flood i Borlänge och hämtade en parad ligustica-drottning som jag nu satt ner i min avläggare. Avläggaren kommer inom några veckor att flyttas till en isolerad bigård bortom räckvidd för andra biodlares bin (mer än fem km till närmaste biodlare jag känner till) där jag sedan endast kommer hålla italienska bin med avkomma från Åke Floods extremt lugna variant. Om de överlever vintern kommer jag sedan göra avläggare på den och för säkerhets skull införskaffa 1-2 parade ligsustica drottningar av en drottningodlar-kollega till Åke Flood som fått avelsdrottningar av Åke.      

En av Åkes parningskupor framifrån

Normalt sitter dessa parnings-lägenheter på stolpar eller liknande men i brist på plats fick några stå vid en av Åkes vackra blomrabbater. Jag hoppas få tillfälle att göra en intervju med Åke Flood som sitter på ovärderliga kunskaper om bin och drottningavel som med andra kloka drottningodlare i Sverige starkt bidragit till att vi har flera lugna och växande bistammar i landet.   

Under sommaren har jag förstås hunnit med att slunga honung också och årets första skörd blev rekordstor och det ser även lovande ut inför min andra och sista skattning jag planerat in till slutet av månaden. Men i linje med mitt naturliga förhållningssätt med bina ska de få behålla tillräckligt med honung för att inte behöva tillsätta något socker alls till invintringen. Tanken är att ge dem den näringsrika maten de själva samlat in som bland annat har en massa antibakteriella förmågor som vanligt socker saknar. 

En toppliste-ram med honung! 

Kan tillägga att jag dessutom bara använder naturliga material och behandlar endast med myrsyra och oxalsyra för att hålla nere förekomsten av varoaparasiten även om jag har väldigt lite av den varan. Topplistekupan med den nya jättesvärmen ska givetvis även behandlas på samma sätt till hösten. 

Avslutningsvis: Att hålla honungsbin är en fröjd men kan kräva en hel del arbete åtminstone under högsommaren, även med en topplistekupa. Jag rekommenderar därför starkt att man går en biodlarkurs innan man börjar och att man ser till att ha åtminstone en vän som kan ställa upp och hjälpa till då och då, dels för att det kan bli tungt och klurigt ensam men lika mycket för att det blir mycket roligare! 

Bina och pollinatörerna behöver vår hjälp på grund av den skada vi orsakat deras och våra livsmiljöer och det finns som tur ännu mycket vi kan göra för att vända utvecklingen. Kika eller lyssna gärna på första avsnittet av Evolution Show som jag är värd för där jag pratar med Anna Pernestål om varför och hur vi kan hjälpa pollinatörerna och varför man inte ska vara rädd för bina när man vet hur de lever och beter sig! 

I nästa avsnitt av Evolution Show som kommer i slutet av nästa vecka pratar jag och min kompis Roberth Hansson om lite av den senaste nyheterna kring Tesla och andra nyheter på energifronten! Roberth som är medförfattare till vår bok Olja för Blåbär Energi Makt och Hållbarhet 

Hur kan vi hjälpa pollintörerna och är bina farliga? Mitt samtal i Evolution Show med Anna Pernestål.