Energikakan 2018 och en märklig svensk debatt om ett oljeraffinaderi

Detta inlägg är signerat Johan.

I dagarna släpptes världens mest citerade årliga energirapport BP Statistical Review of World Energy med senaste statistiken för världens energianvändning samt uppgifter om utsläppen av växthusgaser. Rapporten bjuder på många anmärkningsvärda punkter jag tänkte gå igenom i detta inlägg för att sedan sätta dem i relation till en minst sagt märklig debatt om ett svenskt raffinaderi som kan komma att få tillstånd att bygga ut sin kapacitet och därmed dubblera sina årliga utsläpp mätt i ton koldioxid per år.   

Just nu pågår en minst sagt märklig debatt i Sverige om betydelsen av att bygga ut kapaciteten av ett svenskt raffinaderi och dess roll för de lokala, nationella och ja globala utsläppen. Sedan tidigare fick alltså Preemraff i Lysekil, först preliminärt tillstånd att utöka sin kapacitet för att kunna raffinaderera importerad råolja till förädlade produkter såsom bensin, diesel och flygfotogen. Något man gör att för att sedan tjäna pengar på att exportera detta till andra länder och även sälja på den svenska marknaden. Men nu meddelar Mark o Miljööverdomstolen att ärendet ska prövas då bland andra Naturskyddsföreningen överklagat tidigare utfärdade domstolstillstånd.  

Innan vi går in på varför debatten är märklig och grundad på bristfälliga antaganden kan det vara på sin plats att uppmärksamma att de flesta svenskar inte vet att cirka hälften av den råolja som importeras till Sverige av internationellt verkande bensin- och oljebolag, raffinadereras i Sveige för att sedan gå på export som förädlade produkter. 

Detta är en lukrativ bransch där bland annat bristande kapacitet av moderna raffinaderier i Europa och i synnerhet i USA gör det möjligt att tjäna pengar på detta när stora investeringar tas. USA som tex inte kan ta hand om det mesta av sin egen skifferolja just för att de saknar den kapaciten själva (ironiskt då det var deras största problem under oljekrisen 1973-74 också-de har med andra ord inte lärt av historien). USA:s skifferolja och vätska från skiffergas är tunnare till skillnad från den tjockare oljan från Saudiarabien och Iran tex som de flesta raffinaderier i världen kan omvandla till tex diesel och bensin. 

USA är med andra ord långt ifrån energioberoende när det kommer till den för ekonomins idag så kritiska oljan då den ökande andelen skifferolja innebär ökat behov av importerad olja nu och framförallt om cirka fem år när den amerikanska skifferoljaproduktionen beräknas nå sin produktionstopp och snabbt börjar minska. Detta menar tex amerikanska geologen Arthur Berman, en av världens främsta energiexperter som bland annat föreläser för amerikanska olje- och gasbolag samt i ökande grad internationella investerare... Do the math!  

Tillbaka till lilla Sverige och utsläppen som genereras här. En del menar att utsläpp som inte sker i Sverige i händelse av att ett raffinaderi ej byggs ut här bara skulle innebära motsvarande utsläpp någon annanstans med ett annat raffinaderi... 

Detta enligt antagandet att om inte Preemraff bygger ut kapaciteten och därmed ökar utsläppen för att tillmötesgå efterfrågan kommer det göras någon annanstans och vidare argumenteras det därför för att att Sverige eller dess regering, myndigheter eller invånare inte bör lägga sig i det, det går ju på ett ut...

Men det är en tankevurpa som utgår från att det inte finns något omtällningsvärde i att tex tydliggöra för svensk industri samt från politiskt håll och myndighetshåll att eftersträva snabbaste möjliga förändring för att kraftigt minska utsläppen. Det har ju Sverige trots allt skrivit under med Parisavtalet. 

För om Sverige genomgående satsar på tekniker och samhällsförändring som minskar utsläppen och därmed visar insikt om värdet och allvaret med den fossilfria omställningen kan det öka kunskapen och tekniketableringen i andra länder och gå från genomsnitt svenskens anspråk på 4,2 jordklot tillbaka en nivå där planeten räcker för alla. 

I slutändan kan det alltså innebära en snabbare omställning än om Sverige inte tagit det där till synes obetydelsefulla beslutet "att låta någon annan bygga ett raffinaderi någon annanstans men ändå fått lika mycket utsläpp". Alla markeringar och signaler som säger att fossilt inte hör framtiden till påskyndar mobiliseringen för alternativ. Samma logik gäller för övrigt debatten om värdet av att välja bort flyget vilket jag gjort sedan 2015. Flygandet och en rad andra exempel handlar om att medge det faktum att alla steg som tas för minskade utsläpp positivt påverkar våra kollektiva möjligheter att minska utsläppen. Det kan ske med påskyndande av teknikskiften och vanor men minst lika mycket handlar det om psykologi och påtryckningar, inte minst från barn och ungdomar som inte är så fastlåstna i de fossila vanorna och kraftigt påverkar sin omgivning.  

Visst, det är alltid svårt att vara pionjär, nästan alla ifrågasätter en och etablerade strukturer gör allt för att bevara status quo men förändring kan komma snabbare än de flesta tror och tycks överraska människor gång på gång även när den är oundviklig och upprepas genom historien som en påminnelse om vår korta minne.    

Ok, tillbaka till BP rapporten om världens energianvändning. Rapporten är en väckarklocka och en brytpunkt i samtalstonen kring allvaret på flera sätt som understryker värdet för Sverige och andra länder att våga gå före men samtidigt rannsaka sig själv och tex se över sin egen energianvändning (särskilt transporter och tung industri men även vår dagliga konsumtion av prylar).

Till att börja med konstateras det redan från start att världens utsläpp av växthusgaser växer kraftigt, under 2018 med hela 2 %, högst på sju år och det är anmärkningsvärt av flera skäl. Detta är helt kopplat till att den fossila användningen som växte rekord mycket i fjol trots att den egentligen borde minskat på grund av en konjunkturnedgång.

Användningen av naturgas i världen ökade med hela 5,3 %, den högsta nivån sedan 1984! I hududsak genom ökad använding av naturgas i USA där den ökade med över 10,6 % på ett år!

Efterfrågan på olja och kol steg med 1,5 respektive 4 %, där Indien och Kina stod för den största andelen av ökningen . I Indien ökade kolanvändningen med hela 8,7 %, vilket innebär att Indien nu står för ca 12 % av världens kolkonsumtion medan Kina står för 50,5 % av kolkonsumtionen. Jag ska återkomma till Indien senare i inlägget. 

Världens oljekonsumtion steg med 1,4 miljoner fat per dag 2018 eller 1,5 % varav över 90 % av denna ökning kom från ökad konsumtion i USA och Kina. 

Men här kommer den otäcka knorren. BP:s ekonomiska chef Spencer David konstaterar i rapporten att i främst USA, Kina och Ryssland var antalet extremt kalla och varma dagar rekordmånga under året vilket resulterade i en kraftigt ökad efterfrågan på el för uppvärmning och nedkylning där framförallt el från naturgas och kolkraftverk används för att driva klimatanläggningar (air condition) och uppvärmningskällor. 

Men vad som var extra anmärkningsvärt enligt Spencer, var att det i USA var både rekordmånga varma dagar och rekordmånga kalla dagar under samma år vilket inte förekommit i samma omfattning sedan 1950-talet. Resultat blev en kraftig ökning av användning av USA:s främsta energikälla för elproduktion, naturgas som står för cirka 35 % av elproduktionen i landet. 

Vidare skriver Spencer att även om vi inte vet om fjolårets väderförhållanden var naturliga variationer och därmed ej kopplade till en stigande global temperatur på grund klimatförändringar, är det mycket oroväckande. För även om effekten skulle bli kortlivad (väderrelaterad) är omställningsperioden vi har för att minska utsläppen endast cirka 10 år vilket innebär att varje år som utsläppen ökar, minskar möjligheten att vända på båten i tid. 

Men om det är så att klimatförändringar skapar extrema värme- och köldförhållanden under samma år i länder som USA, Kina och Ryssland kommer det leda till kraftigt ökad energianvändning vilket inom överskådlig framtid innebär fossil energianvändning och därmed ökade koldioxidutsläpp. 

Så är allt hopp ute då? Nej, utvecklingen av förnyelsebart med helt nya tekniker likt de som svenska Minesto utvecklar, med en ny form av baskraft från djupgående havsströmmar visar att det finns alternativ särskilt när det kopplas samman med andra tekniker så som vind och solenergi (mer om sol och vind i ett senare inlägg). Medvetenheten bland såväl vuxna som ungdomar och barn återspeglas förstås även i den allt starkare miljörörelse som tex Greta Thunberg gett eld till genom sin genuina äkthet, faktakoll och ofrånkomliga allvar som sprider hopp och framförallt accelerar den förändring som måste till.  

Samtidigt råder det inget tvivel om att vi måste minska vår energianvändning vad gäller allt som vi inte behöver, dvs slösaktig konsumtion som inte ingår i kretslopp där resurser kan återanvändas och skapa livskvalitet eller bidra till ett fungerande samhälle. Här krävs framförallt nya visioner som inte handlar om materiell tillväxt. 

Vi måste börja med att erkänna att vi de senaste 200 åren har förblindats av vår tids största tillväxtdrog, tillgången till billig fossil energi och inget har fått oss att riktigt vakna förrän nu när klimatförändringarna och ekosystemens balanserande kraft tvingar oss att inse att vi bara är en del av den här planeten och lever på dess villkor. 

Ökningen av klimatutsläpp är direkt kopplad till energianvändningen. I BP-rapporten skriver Spencer att 

"relativt genomsnittet de senaste fem åren ökade efterfrågan på energi med 1,5 procentenheter 2018 medan ökningen i koldioxidutsläpp ökade 1,4 procentenheter". 

Det krävs med andra ord en omvälvande men möjlig förändring som måste ske snabbt, inte bara för att bromsa och sedan minska andelen koldioxid i atmosfären utan även för att återställa de ekosystem vi är helt beroende av för att den sekundära ekonomin vi slarvigt kallar "världsekonomin" ska kunna fungera i framtiden, ja de närmaste årtionden. 

Den primära ekonomin är givetvis naturen vars resurser och ekosystemtjänster möjliggör uttag och förädling av resurser som sedan kan komma oss till del men allt har ett pris som måste betalas. Fakturorna och påminnelseavgifterna från naturen dyker dock upp först nu hos många vilket gör att få på allvar börjat fundera på alternativ. 

Just alternativa framtidsscenarier bortom ekonomisk tillväxt där vi lever i balans med planetens ekosystem och resurser är något jag pratar om med forskaren Mikael Malméus i nästa avsnitt av Evolution Show som kommer ut på onsdag nästa vecka (26/6). Vi samtalar kring den mycket läsvärda svenska rapporten Framtider Bortom BNP Tillväxt som Malméus varit med och ta fram. 

Ok, hur ser då energianvändningen för 2018 ut? 

Den fossila energianvändningen dominerar som ni ser ovan fortfarande med sina 84,6 %. Kakan kan jämföras med fjolåret som jag skrev om här. Vad som har hänt är att andelen förnyelsebart ökat med 0,4 procentenheter, positivt men tyvärr raderas det ut av att hela energikakan vuxit med 2,9 %, högst sedan 2010.  

Vilka står då för de största förändringarna i form av energikonsumtion och utsläpp? Nedan världens fyra största energikonsumenter plus Sverige. Siffrorna är angivna i andelen procent fördelat över vardera lands energikällor. 

Det finns mycket att säga om detta diagram. Men låt oss här konstatera att det framförallt visar hur mycket den fossila energin spelar in, även i Sverige där oljan efter kärnkraften står för den största delen och då tas ingen hänsyn för dess nyckelroll för i praktiken hela vårt transportsystem och för dagens matproduktion/jordbruket i form av bränsle och bekämpningsmedel etc. Jag går raskt vidare till en liten djupdykning.  

Indien, en joker som världen inte har råd att glömma bort

Tittar vi på Indien ökar satsningen på förnyelsebart fortfarande snabbt, med över 27 % mellan 2017 och 2018. Det  är förstås ännu från en relativt låg nivå och av den totala andelen energi indierna konsumerar utgör förnyelsebart idag fortfarande knappt 3,4 % av totalen, att jämföra med den fossila användningen där enbart kolanvändningen utgör 55 %. Av den totala energianvändningen i världens snart folkrikaste land är nästan 91,6 % fossil energi. 

Detta kan jämföras med året innan, 2017 då den fossila andelen låg på 91,8 % i Indien. Med andra ord en högst marginell skillnad och totalt sett ökar alltså den fossila användningen i form av utsläpp så länge Indiens ekonomi växer. Exemplet med Indien visar helt enkelt att omställningstakten till fossilfritt går alltså alldeles för långsamt även om det förstås är positivt att landet till skillnad mot många andra länder gör mycket för att påskynda omställningen med satsning på tex elbussar, elmopeder och solceller för el och värme samt rinnande vatten mm.

Den viktigaste lärdomen från Indien är dock den om ekonomisk tillväxt som inte längre kan framställas som något självändamål eller en möjlig väg framåt om vi ska överleva som art. Betänk nämligen följande: 

Om Indien ökar sin kolkonsumtion med 8,7 % per år innebär det att landet fördubblar sin konsumtion på 8 år och 3 månader!  Om Indien skulle fördubbla sin användning en gång till uppe på det, kommer landet upp i Kinas nivå men då finns det inget kol kvar till övriga världen... 

För Kina ökade sin konsumtion av kol 2018 med knappt 1 % vilket kan låta lite men det är tillräckligt för att hålla Kina över 50 % av världens kolkonsumtion redan idag. Om Indien ska ha nästan lika mycket finns det inget över till resten av världen och det är säkerhetspolitiskt problem minst sagt (jag bortser här från "goodbye klimatet"/planeten jorden som vi känner den, poängen är att tillväxtekvationen ej går ihop).

Året 2018 domineras alltså av ökad fossil energianvändning och dessvärre ökar koldioxidutsläppen därmed. Men det finns många tecken på en positiv exponentiell utveckling i såväl tankar om ett hållbart samhälle som förnyelsebar energi som ändå ger visst hopp. Det ska jag kika närmare på i kommande inlägg.