Kemikaliesinspektionens replik på vår artikel i SvD vittnar om en utdaterad syn på fara

Detta inlägg är signerat Johan 

Vår artikel i Svenska Dagbladet (SvD) om hotet mot våra pollinatörer och Kemikalieinspektionens dispens till sockerbetsodlare att använda ett otillåtet bekämpningsmedel har fått mycket stor spridning och är nu den mest delade artikeln på SvD. Frågan engagerar verkligen och nu replikerar Kemikalieinspektionens avdelningschef Agneta Westerberg i en replik på SvD. 

De inleder med att hålla med om:  

"..att skyddet för bin och andra pollinerande insekter har avgörande betydelse för den biologiska mångfalden. Användningen av växtskyddsmedel med neonikotinoider är en av flera orsaker till minskningen av antalet bin. Vi har därför stor förståelse för att beslutet om en tillfällig dispens under våren för växtskyddsmedlet Gaucho i sockerbetsodlingar väcker oro och frågor."

Men sedan fortsätter de att försvara beslutet om att ge dispens till sockerbetesodlarna bland annat med att:

"...EU:s lagstiftning tillåter dispenser om vissa villkor är uppfyllda: det ska handla om ett särskilt fall, odlingen ska vara i fara, dispensen ska vara nödvändig för att avvärja faran och faran ska inte gå att avvärja på något annat rimligt sätt. Vi har prövat ansökan enligt lagstiftningen och bedömt att dessa villkor för en dispens i det här fallet är uppfyllda. Flera andra EU-länder har också beviljat liknande undantag. "

(min fetmarkering)

Med andra ord upprepar de bara vad de redan skrivit i sina tidigare motiveringar till beslutet. Detta är en mycket märklig logik som jag här ska försöka utveckla lite. 

Kärnan här handlar om vad som egentligen är att betrakta som "fara och ett nödvändigt fall" för att motivera dispensen. Vi har dock svart på vitt i sockerbetsodlarnas motivering att det rör sig om minskade intäktsbortfall om cirka 10 %. Vi har nu uppmärksammat frågan huruvida det finns fullgoda alternativ. Logiken att antingen finns det förutsättningar att producera återstoden, dvs övriga 90 % eller så finns inte någon möjlighet alls att odla sockerbetor bekämpningsmedel. 

Sedan har vi argumentet att flera andra länder också beviljat liknande undantag och det är egentligen det här det handlar om, det har inget att göra med en reel fara för sockerbetsodlarna även om jag inte tvivlar på att de kan ha små marginaler för att gå runt. 

Sedan var det där med att dispensen bara är tillfällig... Om det beslutats att ett ämne är otillåtet och hotar våra pollinatörer och därmed förbjuds ligger inte då bevisbördan på den som ansöker om dispens att det inte finns någon som helst möjlighet att bekämpningsmedlet kan spridas genom vilt blommande växter i och omkring sockerbetsodlingarna? 
Viktigt är om detta kan följas upp så att dispensen verkligen inte får negativ effekt på omgivningen.  

Men egentligen är det fel ända att börja med. Det enda  rimliga som jag ser det, är att börja odla grödor på ytor som tidigare odlats med skadliga bekämpningsmedel med icke skadliga metoder där pollinatörer kan spridas och återhämtas. Jag menar om ett hus brunnit upp börjar man inte hälla ut bensin kring grunden på det nya som ska byggas upp!    

För låt oss vända på det här för lite perspektiv. Världens insekter är fundamentalt viktiga för världens ekosystem som vi skördar frukterna av för vår överlevnad. När världens forskare slår larm efter larm och den senaste, mest övergripande undersökningen över insektsdöden globalt varnar för att 40 % av världens insekter kan försvinna inom de närmaste årtionden måste vi stanna upp och börja tala klarspråk om vad detta betyder. Det kan innebära ett direkt hot mot mänsklighetens förmåga att odla tillräckligt med mat för vår överlevnad. Det är själva definitionen av fara och är något en 10-åring kan förstå. Om Kemikalieinspektionens tjänstemän inte inser detta bör de kanske bytas ut eller utbildas för kunna att sköta sitt viktiga arbete. 

Någon säger, ja men de tolkar detta ur en strikt juridisk mening och gör därför bara sitt arbete... Nej, tolkningen ligger på EU-ländernas enskilda medlemmars bord vilket innebär att de kan tolka den utifrån myndigheters förståelse och kunskaper i ämnet och givetvis från fall till fall. Uppenbarligen kan det tolkas olika i olika länder. Men läget för våra insekter är nu så allvarligt vilket knappast kan ha undgått Kemikalieinspektionen, att det bör till extrema situationer för att undantas överhuvudtaget ska diskuteras. Det enda rimliga är givetvis snarare att öka skydden för insekter på bred front både med lagstiftning och med olika lokala initiativ som stödjer en sådan utveckling. 

I de fall undantag ges måste rigorösa utredningar göras före beslut tas och dessa offentliggöras och utomstående/oberoende experter anlitas.  

Insekternas framtid är vår framtid. Ju mer vi låter det sjunka in och inser vad det innebär desto mer självklart blir det att radikala åtgärder nu måste till för att vända utvecklingen. Vi måste prova alla möjliga nya metoder inom jordbruket generellt och självklart stödja odlare i denna omställningsprocess både ekonomiskt och med ny kunskap. 

En avslutande tanke: Om de pollinerande insekterna och jordbrukarna i Sverige hade samma rättigheter, enligt logiken de är lika viktiga för oss för vår överlevnad, skulle det inte vara aktuellt att diskutera om ekonomin för odling som inte är nödvändig för vår matförsörjning. 

Kanske dags det upprättas ett kontrollerande råd för insekternas och pollinatörernas rättigheter som värnar om dess ovärderliga roll i vårt samhälle och som har juridiskt och politiskt inflytande och beslutanderätt när det kommer till frågor som rör återuppbyggnaden av ett hållbart jordbruk som måste tillbaka till balans med naturen.    

Bina är inte bara vackra och respektingivande -Vi står i stor tacksamhetsskuld till dem för de pollinerande tjänster de utför. 50 miljoner år har de utvecklats, vad är vi i jämföresle? 

Ett vårbi på min hand (våren 2017)