En seger för bina och pollinatörerna! Mark & miljödomstolen avslår Kemikalieinspektionens dispens!

Detta inlägg är signerat Johan.

Jag blev precis informerad om att Mark- och miljödomstolen avslagit Kemikalieinspektionens beslut att ge dispens för sockerodlare att använda det otillåtna växtskyddsämnet imidakloprid, en typ av neonikotinoid som allvarligt kan skada bin och andra pollinatörer.

Tillägg: Citat ur Mark- och miljödomstolens beslut: 

"De klagande har anfört en rad argument till varför beslutet inte bör få verkställas omedelbart medan Svenska betodlarna har anfört starka skäl däremot. Domstolen konstaterar att den berörda bestämmelsen utgör ett undantag som får tillämpas under särskilda förhållanden och att om det överklagade beslutet får verkställas riskerar det att medföra konsekvenser för miljön som är svåra att återställa. Med beaktande av den försiktighetsprincip som gäller på miljörättens område kommer domstolen därför fram tillatt det föreligger skäl att förordna att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla"

Detta är en stor seger som jag och Eva Gustavsson samt Sveriges Biodlares Riksförbund varit med och bidragit med tillsammans med Naturskyddsföreningen och förstås den stora folkmassa av människor som hört av sig till bland andra Kemikalieinspektionen om det orimliga i myndighetens motivering bakom dispenensen.

För knappt två veckor sedan skrev jag, Eva Gustavsson och SBR en debattartikel i SvD där vi starkt ifrågasatte Kemikalieinspektionens beslut. Vår debattartikel spreds viralt och blev snabbt den mest delade på SvD. Kort efter fortsatte media på många hålla att skriva om frågan och Kemikalieinspektionen replikerade på vår artikel som jag sedan replikerade på här på bloggen.

Nu har alltså Mark- och miljödomstolen insett hur orimligt Kemikalieinspektionens motivering och resonemang var och säkert påverkats av den våg av uppmärksamhet kring frågan som spridit sig den senaste tiden. Mark och miljödomstolen upphäver alltså sockerodlarnas möjlighet att använda imidkloprid för sockerbetsodling tills en prövning av beslutet gjorts av domstolen. Domstolen pekar på försiktighetsprincipen bör åberopas till skillnad från Kemikalieinspektionen som alltså ansåg att dispens kunde tillåtas med motiveringen att det var "en nödåtgärd" trots att sockerbetsodlarna bara kunde peka på att bristen av alternativ riskerade 10 % av deras intäkter och trots att inga garanatier kunde ges för att imidkloprid sprids i naturen och ytterligare förvärrar ett redan mycket allvarligt läge för pollinatörerna.

Jag är mycket tacksam för att Mark- och miljödomstolen tagit detta beslut och hoppas att prövningen kommer fram till att dispensen upphävs permanent!

Bin ger men än bara honung, de är även ovärderliga pollinatörer för naturens ekosystem! 

En glad sommardag i slungboden med ny honung. Ännu gladare över Mark- och miljödomstolens beslut!

Klarar du dig utan el i 12 dagar? SvT:s Nedsläckt Land odlar hopp om förändring

Igår började SvT sända miniserien Nedsläckt Land som nu finns att se i sin helhet på SvT Play. Jag började se första avsnittet igår och kunde inte sluta, det här var för bra för att vara sant...

För vad Svt lyckats skapa efter två års arbete är inget mindre än den kanske viktigaste reality-miniserie som skapats på årtionden i Sverige, långt mer upplysande än den en gång så detaljerade "När Kriget kommer" delen i telefonkatalogerna som de flesta svenskar kände till och hade läst. Men den här serien handlar inte om en invasion av främmande makt eller att mat eller bränsle-leveranser till Sverige inte kommer fram på grund av en kris nere på kontinenten eller i övriga världen. 

Nej, det här handlar om ett 12 dagar långt strömavbrott på grund av en Solstorm. Satellitkommunikation har slagits ut, telemaster likaså (de har idag sällan batterireserver mer än några timmar) och all elförsörjning i Sverige och större delen av övriga Norden är utslagen.   

Det hela kretsar kring ett experiment där två grupper om fem människor i varje, på riktigt ovetande om vad som ska hända skickas ut till varsitt boende i Sverige. Den ena gruppen till en stuga med några bodar där det finns två vedspisar, ved och en liten trädgård med närhet till vatten... Den andra gruppen som inte befinner sig så långt därifrån geografiskt bor ett i toppmodernt, überuppkopplat och ja 100 % elberoende hus med alla tekniska finesser du kan önska dig... Efter att slagit sig till ro och lärt känna varandra lite lagom till middagen i respektive hus går strömmen... Men när kommer den tillbaka?

Det hela utspelar sig under sommaren så förutsättningarna för överlevnad är avsevärt större än om detta hänt på höst/vinter. Under sommaren är det förstås mycket lättare att hålla värmen, hitta mat, samla vatten osv och ja energikrävande snöskottning slipper de! Men utmaningen visar ändå på ett mycket realistiskt sätt den fysiska och psykiska påfrestningen deltagarna går igenom ändå. Bara en sån sak att vara utan mobiltelefonen är för vissa extremt svårt men det är bara början på deras utmaningar... 

Vad jag särskilt uppskattar med serien är att den skildrar en realistisk utveckling hos de respektive grupperna, visar på gruppdynamiken som uppstår inom och mellan olika grupper i en krissitution och hur denna gruppdynamik utvecklas i takt med att krisen fördjupas/drar ut på tiden. Jag tänker inte avslöja vad som händer men jag tror många som ser serien kommer känna igen sig i reaktionerna hos de olika deltagarna. Framförallt bjuder serien på många ovärderliga överlevnadstips som egentligen borde handla om sunt förnuft men har glömts bort i takt med av vi blivit så teknikberoende och bekväma.  

"Många fler som hade behövt uppleva det här."
- uttalande från en av deltagarna i experimentet "Nedsläckt Land" -serien på SvT.  

Sakta men säkert tror jag att allt fler svenskar, inklusive svenska myndigheter börjar inse att allt vi tar för givet i fråga om komfort, energi och matsäkerhet och samhällsservice kan tas ifrån oss inom loppet av timmar. Det svenska samhället är inte rustat för kris som det var så sent som för bara 20 år sedan. Det finns inga bränslelager, medicinlager, matlager eller fältsjukhus i större omfattning som bara kan rullas ut och ransoneras ut till hela befolkningen efter behov. Allt i vårt samhälle bygger på just in time och i synnerhet en sak, att vår elektricitet fungerar som den ska. 

Jag hoppas verkligen många ser den här serien och gör det med öppet sinne, tänker själv och sedan agerar efter sina nya lärdomar. Desto fler människor som är mentalt och resursmässigt redo för att klara sig utan elektricitet en längre period gynnar alla. Det skapar större förutsättningar till samarbete i händelse av alla möjliga typer av kriser som vi måste räkna med kommer i framtiden, stora som små. För människor hjälper varandra så långt möjligt i en krissituation men det kräver att det finns någon form av grundsäkerhet i form av mat och energi.

Att serien släpps nu är förstås ingen slump. En orolig omvärld och ett samhälle som digitaliseras i accelerande hastighet ökar sårbarheten för störningar i ett system som blivit alltmer centraliserat och 
beroende av importerade varor och tjänster som varken individer eller myndigheter har kontroll över. 

Glädjande nog har jag dock de senaste åren blivit positivt överaskad över hur många som faktiskt börjar se över sin krisberedskap. För inte så länge sedan träffade jag tex en läkare och vi kom osökt in på beredskapen för sjukvården i Sverige. Läkaren berättade utan omsvep att han undersökte möjligheterna att bygga ett skyddsrum för att kunna inhysa upp till 20 personer inklusive mat och förnödenheter i sin privata bostad. Han ansåg det som självklart och pekade på nedmontering av civilförsvaret och hans ansvarskänsla för sin familj och sitt grannskap. 

Men det är bara ett axplock av många postiva exempel. Den som är intresserad av odling tex får allt mer höra att det inte bara är en hobby utan en ekonomisk trygghet att falla tillbaka på och även en försäkring i händelse av att det inte går att få tag på mat i affären. Bara för några år sedan kunde det mer låta som "jag gillar trädgård och blommor, matväxter bryr jag mig inte så mycket om", krisberedskap genom ökad odling av mat lät mest knasigt. Samtidigt är det förstås långt kvar tills vi når en kritisk massa, där hundratusentals svenska hushåll verkligen ser över sin beredskap och ökar sin egen självförsörjning av mat eller åtminstone säkrar tillgången till mat i händelse av en utdragen kris. 

Alla svenskar varken kan eller behöver bli matproducenter men kan säkra sin och andras matförsörjning genom att tex stödja lokala odlare och matproducenter. Lika viktigt är att börja tänka kring hur man som individ och familj hanterar tex ett längre strömavbrott. Tillgång till rent vatten, värmekälla, samhällsinformation via självbärande radio och ja mat.             

Jag har skrivit många inlägg på beredskapstemat de senaste åren och hänvisar därför till några av dem nedan för lite mer detaljerade tips. Jag har även blivit intervjuad i TV4 med anledning av att hesa Fredrik gick ut av misstag i Stockholmsrådet samt skrivit artiklar i SvD och i Dagens Samhälle på krisberedskapstemat.   

Några tidigare inlägg på temat krisberedskap: 

Radion och manicken som laddar din Smartphone och ökar din krisberedskap

Växthus-energihuset mer än en sommardröm

Ett gyllene ögonblick att se över sin egen energiförsörjning

Brandlarmet har gått: Räddningstjänsten gör sitt jobb men personalstyrkan minskar

Ovanligt värdefull verktygslåda & investering: Lätt att ODLA NATURLIGT

Recension: Permakultur! -Framtiden i din trädgård

Stugupproret mot nya kommunala VA-system- Inspiration och utmaningar

Min förhoppning är att Nedsläckt Land ses av väldigt många i detta land och gärna visas i skolor för ungdomar och universitetstuderande mm. Det kommer för många bli ett till viss del obekvämt uppvaknande men samtidigt ska vi vara tacksamma för att vi inte står inför en kris idag utan ännu har tid att vända på utvecklingen och kan göra detta till något positivt. Och vad spelar det för roll om vi inte drabbas av en längre kris men vi ökar vår mat och energiförsörjning, lokalt, regionalt och nationellt? Det skapar en grundtrygghet samhället kan vila och spinna vidare på. Ökad mat- och energiförsörjning öppnar även för andra verksamheter att etablera sig lokalt då det skapar nya mötesplatser för sociala verksmaheter och näringsverksamheter att utvecklas kring.

Jag tycker vi ska definiera om beredskap och "prepping" och kalla det för vad det är, sunt förnuft i form av social och ekonomisk trygghet för hela samhället att bygga vidare på. Du börjar med att bygga ett hus från grunden, när det är klart är möjligheterna oändliga.   

Hur toppmodernt är ett hus som är helt bereonde av el från nätet egentligen?

High tech-huset ena gruppen i SvT:s nya miniserie Nedsläckt Land bor i, klicka på bilden för att komma till serien

Insektsdöden: Imidakloprid som används för sockerbetsodling 7000x giftigare än DDT för insekter

Detta inlägg är signerat Johan.

Sedan nyheten i måndags där en internationellt uppmärksammad forskningsrapport slog larm om att hotet mot världens insekter, däribland världens oumbärliga pollinatörer, honungsbin, humlor, vildbin
är värre än befarat och riskerar slå ut 40 % av världens insekter bara de närmaste årtiondena,
osv har ett riktigt mediadrev dragit igång.

På torsdagen skrev vi en debattartikel i Svenska Dagbladet som snabbt blev den mest delade på tidningens webbplats, dagen efter kom den med i den tryckta tidningen. Igår (lördag) replikerade så  Kemikalieinspektion på artikeln i SvD och jag replikerade sedan på denna replik här på bloggen.

Dagens Nyheter var inte sena att haka på och Björn Wiman skrev en mycket läsvärd artikel som varmt rekommenderas med titeln "Vad gör statsministern för att säkra honungsbinas surr". Även ETC kom med en tänkvärd artikel "Är vi så vana vid domedagsnyheter att de går oss förbi?".

I vår artikel i SvD belyste vi dels insektsdöden i världen och den nya forskningsrapporten som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Bilogical Conservation, alltså bland annat pekar på att 2,5 % av världens insekter nu försvinner varje år och att alla insekter kan vara bort inom 100 år om dagens utveckling fortsätter. Forskarna bakom rapporten som kommer från en rad olika länder skriver i sammanfattningen ni kan läsa här bland annat följande:

"Vi måste omvärdera dagens jordbruksmetoder, särskilt krävs en omfattande minskning av bekämpningsmedel som måste ersättas med hållbara alternativ för att kunna bromsa eller minska nuvarande trend och möjliggöra för en återhämtning av insektsbeståndet och säkerhetsställa de vitala ekosystemtjänster de förser oss med"

I vår debattartikel i SvD ifrågasätter vi framförallt Kemikalieinspektionens beslut bakom den dispens myndigheten nyligen beslutat att ge till sockerbetsodlare i Skåne vilket ger under våren ger dem möjlighet att fortsätta använda imidakloprid som trots att det nyligen blivit otillåtet för användning inom EU, just för att imidakloprid som är ett av de ämnen som tillhör det för insekterna så skadliga neonikotinoiderna.

Men hur skadligt är då imidakloprid? Well, i ett hörvärt reportage av Naturmorgon i SR igår (lördag) om just osäkerheten kring Kemikalieinspektionens beslut och imidakloprid, intervjuas den brittiske biologiprofessorn Dave Goulson vid University of Sussex som sa följande:

"Imidakloprid är 7000 gånger giftigare än DDT från 1960-talet. En tesked eller 5 gram kan räcka för att döda 1.25 miljarder insekter. Neonikotinoider är häpnadsväckande giftiga för insekter"!!!

Vidare sa Goulson:

"Om sockerbetsodlare inte kan odla utan neonikotinoider då är det något fel och vi borde kanske inte odla sockerbetor överhuvudtaget."

Här kommer vi till huvudproblemet och anledningen till att Kemikalieinspektionens motivering till dispens inte håller. Forskningen på neonikotioner undersöker inte effekten av mycket små mängder imidakloprid (neonikotinoiders effekter) på insekter i naturen. Det innebär att även om endast mycket små mängder imidakloprid sprider sig via sockerbetorna ner i jorden kan det får stora skadliga effekter på andra insekter i jorden som i sin tur sprider detta för insekterna mycket dödliga växtskyddmedel till omkringliggande blommande växter. 

Med andra ord även om sockerbetsodlarna gör allt i sin makt för att hålla borta vilt blommande växter eller "ogräs" bland sockerbetorna kan imidakloprid spridas i naturen ändå via jorden neråt och i sidled och skada insekter som lever där men även vidare till omkringligggande växtlighet och därmed nå bin och humlor mm ändå. 

Nu har även Naturskyddsföreningen lämnat in överklagan till Mark- och miljödomstolen och sedan tidigare alltså Sveriges Biodlares Riksförbund. Pressen på politiker lokalt och nationellt kommer öka. Insekternas framtid är vår framtid och om det kan vi inte kompromissa, det är en ödesfråga som vi kan och måste fixa!

Lyssna gärna på reportaget av Naturmorgon i SR nedan och sprid och samtala om detta med vänner och bekanta, arbetskollegor och ja vem ni än träffar! Det är med kunskap och kreativa lösningar vi kan fixa det som en del odlare säger är omöjligt. Men allt är omöjligt tills det inte längre är det. När vi ger oss tid att tänka utanför boxen och gör prioriteringar som kan vara kostsamma i det kortsiktiga perspektivet kan vi göra ovärderliga vinster i det långa loppet.

Avslutar med en tänkvärd kommentar av Anders Wijkman till vår artikel i SvD från Twitter:

"Lysande artikel. Hoppas och tror att Ditt inlägg och den vitt spridda informationen om den globala studien om läget för insekterna världen över skall få fler och fler människor att tänka till. Vårt industriella system är som en cancer. Vi måste tänka om!"   

 
 

Ett flitigt litet bi mellanlandar taket på en våra bikupor

Kemikaliesinspektionens replik på vår artikel i SvD vittnar om en utdaterad syn på fara

Detta inlägg är signerat Johan 

Vår artikel i Svenska Dagbladet (SvD) om hotet mot våra pollinatörer och Kemikalieinspektionens dispens till sockerbetsodlare att använda ett otillåtet bekämpningsmedel har fått mycket stor spridning och är nu den mest delade artikeln på SvD. Frågan engagerar verkligen och nu replikerar Kemikalieinspektionens avdelningschef Agneta Westerberg i en replik på SvD. 

De inleder med att hålla med om:  

"..att skyddet för bin och andra pollinerande insekter har avgörande betydelse för den biologiska mångfalden. Användningen av växtskyddsmedel med neonikotinoider är en av flera orsaker till minskningen av antalet bin. Vi har därför stor förståelse för att beslutet om en tillfällig dispens under våren för växtskyddsmedlet Gaucho i sockerbetsodlingar väcker oro och frågor."

Men sedan fortsätter de att försvara beslutet om att ge dispens till sockerbetesodlarna bland annat med att:

"...EU:s lagstiftning tillåter dispenser om vissa villkor är uppfyllda: det ska handla om ett särskilt fall, odlingen ska vara i fara, dispensen ska vara nödvändig för att avvärja faran och faran ska inte gå att avvärja på något annat rimligt sätt. Vi har prövat ansökan enligt lagstiftningen och bedömt att dessa villkor för en dispens i det här fallet är uppfyllda. Flera andra EU-länder har också beviljat liknande undantag. "

(min fetmarkering)

Med andra ord upprepar de bara vad de redan skrivit i sina tidigare motiveringar till beslutet. Detta är en mycket märklig logik som jag här ska försöka utveckla lite. 

Kärnan här handlar om vad som egentligen är att betrakta som "fara och ett nödvändigt fall" för att motivera dispensen. Vi har dock svart på vitt i sockerbetsodlarnas motivering att det rör sig om minskade intäktsbortfall om cirka 10 %. Vi har nu uppmärksammat frågan huruvida det finns fullgoda alternativ. Logiken att antingen finns det förutsättningar att producera återstoden, dvs övriga 90 % eller så finns inte någon möjlighet alls att odla sockerbetor bekämpningsmedel. 

Sedan har vi argumentet att flera andra länder också beviljat liknande undantag och det är egentligen det här det handlar om, det har inget att göra med en reel fara för sockerbetsodlarna även om jag inte tvivlar på att de kan ha små marginaler för att gå runt. 

Sedan var det där med att dispensen bara är tillfällig... Om det beslutats att ett ämne är otillåtet och hotar våra pollinatörer och därmed förbjuds ligger inte då bevisbördan på den som ansöker om dispens att det inte finns någon som helst möjlighet att bekämpningsmedlet kan spridas genom vilt blommande växter i och omkring sockerbetsodlingarna? 
Viktigt är om detta kan följas upp så att dispensen verkligen inte får negativ effekt på omgivningen.  

Men egentligen är det fel ända att börja med. Det enda  rimliga som jag ser det, är att börja odla grödor på ytor som tidigare odlats med skadliga bekämpningsmedel med icke skadliga metoder där pollinatörer kan spridas och återhämtas. Jag menar om ett hus brunnit upp börjar man inte hälla ut bensin kring grunden på det nya som ska byggas upp!    

För låt oss vända på det här för lite perspektiv. Världens insekter är fundamentalt viktiga för världens ekosystem som vi skördar frukterna av för vår överlevnad. När världens forskare slår larm efter larm och den senaste, mest övergripande undersökningen över insektsdöden globalt varnar för att 40 % av världens insekter kan försvinna inom de närmaste årtionden måste vi stanna upp och börja tala klarspråk om vad detta betyder. Det kan innebära ett direkt hot mot mänsklighetens förmåga att odla tillräckligt med mat för vår överlevnad. Det är själva definitionen av fara och är något en 10-åring kan förstå. Om Kemikalieinspektionens tjänstemän inte inser detta bör de kanske bytas ut eller utbildas för kunna att sköta sitt viktiga arbete. 

Någon säger, ja men de tolkar detta ur en strikt juridisk mening och gör därför bara sitt arbete... Nej, tolkningen ligger på EU-ländernas enskilda medlemmars bord vilket innebär att de kan tolka den utifrån myndigheters förståelse och kunskaper i ämnet och givetvis från fall till fall. Uppenbarligen kan det tolkas olika i olika länder. Men läget för våra insekter är nu så allvarligt vilket knappast kan ha undgått Kemikalieinspektionen, att det bör till extrema situationer för att undantas överhuvudtaget ska diskuteras. Det enda rimliga är givetvis snarare att öka skydden för insekter på bred front både med lagstiftning och med olika lokala initiativ som stödjer en sådan utveckling. 

I de fall undantag ges måste rigorösa utredningar göras före beslut tas och dessa offentliggöras och utomstående/oberoende experter anlitas.  

Insekternas framtid är vår framtid. Ju mer vi låter det sjunka in och inser vad det innebär desto mer självklart blir det att radikala åtgärder nu måste till för att vända utvecklingen. Vi måste prova alla möjliga nya metoder inom jordbruket generellt och självklart stödja odlare i denna omställningsprocess både ekonomiskt och med ny kunskap. 

En avslutande tanke: Om de pollinerande insekterna och jordbrukarna i Sverige hade samma rättigheter, enligt logiken de är lika viktiga för oss för vår överlevnad, skulle det inte vara aktuellt att diskutera om ekonomin för odling som inte är nödvändig för vår matförsörjning. 

Kanske dags det upprättas ett kontrollerande råd för insekternas och pollinatörernas rättigheter som värnar om dess ovärderliga roll i vårt samhälle och som har juridiskt och politiskt inflytande och beslutanderätt när det kommer till frågor som rör återuppbyggnaden av ett hållbart jordbruk som måste tillbaka till balans med naturen.    

Bina är inte bara vackra och respektingivande -Vi står i stor tacksamhetsskuld till dem för de pollinerande tjänster de utför. 50 miljoner år har de utvecklats, vad är vi i jämföresle? 

Ett vårbi på min hand (våren 2017)

Plötsligt händer det: Två elfolkefordon som kan förändra allt!

Detta inlägg är signerat Johan 

Nej, jag talar inte om Tesla Model 3 eller Hyundai Kona. Ja de kommer sannolikt ta Sverige med storm under vår och sommaren och ha stor betydelse för elektrifieringen av personbilsflottan så här i början men det är fortfarande två rätt stora elbilar som de flesta fortfarande inte har råd med, åtminstone inte om de ska köpas nya.

Och gatorna kryllar trots allt av breda och långa bilar så vad är alternativet om en ska köpa något för att bara åka till affären och handla eller göra några ärenden säg inom en radie på 20-30 km och med ett fordon till ett pris runt 200 000 SEK? Låt oss ta en titt på två uppstickare.

Vi börjar med amerikanska Arcimotos FUV.  Jag har med spänning följt företaget drygt ett år och reserverade en i augusti förra året.

Aricmoto har funnits sedan 2007 med säte i staden Eugene i Oregon i USA, först nu har företaget nått en fas där de kan börja producera en färdig produkt med hög kvalitet och inom en nisch som kan locka många. 

Igår nådde företaget en brytpunkt när först Bloomberg News släppte en mycket inbjudande video (se nedan) om företaget när Ashlee Vance, samma journalist som skrivit den mycket läsvärda biografin om Elon Musk, tog sig till Eugene för att träffa Arcimotos grundare och VD för att lära sig om företaget och FUV-fordonet. Ungefär samtidigt gick skådelspelerskan Stana Katic ut på Twitter igår och berättade om hennes upplevelser med FUV. De två nyheterna, särskilt videon i Bloomberg News fick Arcimotos aktiekurs att rusa 108 % igår (den är noterad på amerikanska Nasdaq). Jag äger själv inga aktier i Arcimoto men har gjort det tidigare och kan tänka mig att investera i bolaget framöver.

Fordonet är väldigt spännande på flera sätt. När det gäller fotavtryck kräver det ungefär 1/3 av materialet mot en vanlig bil och tar mycket liten plats för parkering vilket är tacksamt inom en stad eller ett mindre samhälle. Räckvidden är cirka 160 km vilket är fullt tillräckligt för de flesta dagliga strapatser och FUV tar två passagerare. Accelerationen är också imponerande, 0-100 på 7,5 sekunder är mer än tillräckligt för att göra säkra omkörningar och mycket snabbare än de flesta vanliga bilar.

Men framförallt tilltalas jag av frihetskänslan att kunna köra med vinden i håret eller välja att sätta på dörrarna som ingår om jag vill. Uppvärmda säten och handtag ingår också och ett hyggligt stort lastutrymme bak som kan låsas. Kika på videon nedan och fundera själva.   

Arcimotos första modell av FUV, Fun Utility Vehicle kallas Evergreen edition och kommer kosta 19 990 dollar eller 208 000 SEK men målet är att sälja en modell som ligger på 12 000 dollar eller drygt 127 000 SEK (ja plus svensk moms och troligen importavgifter) när de väl nått en större produktionsvolym. Även varianter för varutransporter planerar framöver, kika på gärna på hemsidan.  

Arcimotos första fordon, FUV Evergreen Edition (obs de nördiga glasögonen är bara för show skull, den har framruta!) 
 

Ett annat elfordon men med fyra hjul och som har helt andra egenskaper men även ligger i en prisklass som är mycket svårslagen för samtliga konkurrenter på marknaden idag är tyska startupen Sono Motors eldrivna bil Sion. 

Sono Motors är ett mycket speciellt företag som grundar sig på idéen att skapa en riktig folkebil. Inte nog med att priset lockar. Lyssna på detta: Om något går i sönder finns intruktionsvideos för verkstäder som kan byta delar och färdiga ritningar för hur vem som helst kan tillverka delar med 3D-skrivar om tex en backspegel går sönder.

Men flera andra saker gör Sion unikt. Fordonnet har solpaneler motsvarande 7 kvadratmeter utspritt över bilkroppen som kan ladda bilens 35 kWh batteri med upp till 30 km räckvidd per dag bara genom att stå i solen! Javisst detta är testat i södra Tyskland under sommartid men ändå, det är ändå fantastiskt! För vad denna bil även är utrustad med är ett vanligt schuko-uttag som klarar över 3 kW effekt för att driva i princip vad som helst under dina resor eller i ditt hushåll om du så vill, ja eller varför inte maskiner. För att sätta detta i ett sammanhang, detta innebär att du har tillgång till ett batteri med drygt 2 x större lagringskapaciet än marknadens största batterilager för privatbruk (som Tesla idag erbjuder, Tesla Powerwall 2.0 på 14 kWh) .

Det innebär inte bara att du har en ovärderlig beredskap för din elförsörjning i form av ett rejält batteri, du kan dessutom ladda upp det genom att bara låta bilen stå i solen (ja det tar flera dagar att få det fulladdat men ändå!). Sedan har bilen även ett uttag för Mode 2 uttag för vehicle to grid lösningar för ditt hushåll som du genom att installera en speciell vehicle to grid box i ditt hem kan skicka och hämta el från ditt bilbatteri för att ingå i ditt hushålls elsystem, tex med solceller. Exakt hur det kommer se ut i Sverige, med on grid eller offgrid lösningar med tex solpaneler på taket ska jag återkomma till när jag vet mer men de tekniska möjligheterna är mycket intressanta.

I övrigt gillar jag att sätena i Sion går att fälla helt platt, även passagerarstolen fram vilket ger en lastlängd på hela 2,6 meter när den är fälld, se videon förstår ni vad jag menar. Den har även dragkrok till skillnad mot tex Tesla Model 3 och Tesla Model S.

Just nu har Sono Motors drygt 9300 reservationer, varav jag lagt en... (huruvida det blir leverans av trehjulingen ovan eller Sono Motors för min del eller ingen av dem återstår att se!). Dock tar de bara leveranser i Europa och ska man slippa transporterkostnader och moms på de transportkostnaderna (25 % i  Sverige, mot 19 % i Tyskland), får man åka ner och hämta den i Tyskland när det blir dags i mitten av 2020, dvs nästa sommar om de klarar att hålla tidsplanen. Gör jag det blir det en video av det (spoiler jag flyger inte sedan 2015 så på eldrift blir det!)


Sion kan köpas för 16 000 € utan batteriet som antingen kan hyras eller leasas. Köper man bil + batteri hamnar priset på 25 000 € och då ingår tysk moms på 19 % vilket innebär att du i Sverige kommer få betala 25 000 € /1,19 =  21 008 €  + 25 % svensk moms dvs 26 260 € eller ca 275 000 SEK. I slutändan kan det dock innebär ett pris efter supermiljöbilsbonus på 60 000 SEk på 215 000 SEK plus registreringsavgift i Sverige.

Det är dock lite krångligt att köpa ny bil i Tyskland innan man vet vad som gäller. Jag har dock kollat med skatteverket. Först får du betala för bilen med tysk moms inkluderat i Tyskland dvs 25 000 € i detta fall, sedan betalar du svensk moms på 25% på de 21 008 € Sion kostar utan moms i Tyskland med andra ord 5250 € eller ca 55 000 SEK. Men när det är betalt svensk moms och du fått kvitto för detta kan du skicka detta kvitto till tyska skattemyndigheten för att få tillbaka pengarna för den tyska momsen du betalt (3992 € /41 781 SEK, du behöver alltså inte betala dubbel moms!

Även om Sion slutligen hamnar på runt 230-240 000 SEK (efter supermiljöbilsbonus) är det ett pris jag tror många är beredda att betala, särskilt då batteriet dessutom kan hyras eller leasas vilket sänker inköpriset rejält (och kan kompensera för det fall supermiljöbilsbonusen inte fortsätter att betalas ut).

Det finns mycket mer att säga om så väl Arcimotos FUV och Sono Motors Sion men de sticker verkligen ut på ett sätt jag tror kommer tilltala många och sätter press på övriga att komma med något liknande. Självfallet kommer det ta några år innan de förhoppningsvis kan producera i tillräckliga volymer för att de ska synas lite överallt och verkligen göra skillnad, för trafiken och för utsläppen men de visar vad som är möjligt och bidrar med ett nytt tänk kring hållbarhet som jag saknat hittills.

Trevlig fredag!

Sono Motors Sion, en elbil utöver det vanliga...

Skriver i SvD debatt om hotet mot våra pollinatörer & Kemikalieinspektionens ohållbara beslut

Detta inlägg är signerat Johan.

Jag har tillsammans med Eva Gustavsson tagit initiativ till en debattartikel om de växande hotet mot våra pollinatörer, däribland naturens fantastiska bin och humlor som precis publicerats på Svenska Dagblades webbplats och kommer gå ut i den tryckta tidningen imorgon. Artiklen  är publicerad i samarbete med Sveriges Biodlares Riksförbund SBR/Biodlarna med anledning av Kemikalieinspektionens beslut att ge dispens till sockerbetsodlare i Skåne för användningen av ett otillåtet bekämpningsmedel som bland annat innehåller neonikotinoider som konstaterats utgöra ett allvarligt hot mot honungsbin och andra pollinatörer.

Vi och många andra biodlare och naturvänner i Sverige har reageat kraftigt på detta och hört av oss till SBR som igår lämnade in en överklagan till Mark- och miljödomstolen och i ett pressmeddelande igår skrev bland annat skrev följande:

"I överklagan till Mark och miljödomstolen i Nacka hänvisar Biodlarna (Sveriges Biodlares Riksförbund) till att bekämpningsmedlet är ett av de medel som förbjudits av EU-kommissionen den 29 maj 2018, genom EU-förordningen 2018/783." 

Ordförande för SBR, Monica Selling som även är en av undertecknare i debattartikeln i SvD understyker att dispensen är oacceptabel och pekar på:

"Den nya forskningsrapporten om insekters massdöd i världen påtalar att nära hälften av insekterna hotas av utrotning. En stor anledning till detta är det storskaliga jordbruket och det flitiga användandet av skadliga bekämpningsmedel/kemikalier."

Här följer ingressen till vår debattartikel:

"Det finns ingen gråzon när det kommer till överlevnad. Bina och därmed vår framtida matförsörjning hotas, då kan vi inte ge dispens till sockerodlare att använda bekämpningsmedel som är farliga för bin. Vi borde dessutom minska sockerkonsumtionen för folkhälsans skull"

Läs gärna debattartikeln och sprid den vidare så vi kan skapa opinion och bidra till att vända på denna mycket allvarliga utveckling, bina och våra pollinatörer är livsviktiga för våra ekosystem och vår förmåga att producera mat. Hoppet lever ännu med alla de goda krafter i Sverige och internationellt som kämpar för de små men extremt utvecklade pollinatörer som funnits i miljontals år och förser oss med tjänster som inte kan värdesättas i kronor och öron och vi ödmjukt måste möta med respekt. Det är en ära att få vara en del av binas och pollinatörernas värld men inget vi någonsin får ta för givet. Det kräver att vi tar ansvar för vår resurshantering i allt vi gör och aldrig glömmer att vi alla är en del av naturens oerhört komplexa och faschinerande värld.

Med lite allvar och mycket hopp kan det därför var lämpligt med lite musik... En vacker sång om hotet mot bina!

Minesto: Drakar i havet kan ersätta all världens kärnkraft

Detta inlägg är signerat Johan. 

Världen står inför en enorm energiomställning. En idag primärt fossildriven global ekonomi där cirka 85 % av all energi vi använder kommer från olja, kol och fossilgas ska ersättas med förnyelsebara, icke ändliga energikällor. 

Den största utmaningen är att ersätta oljan som redan är flytande energi och har unika egenskaper som smörjmedel för världens tillväxtmaskin och finns i snart sagt allt vi använder i vardagen. Men jag är något mer hoppfull om att vi ska fixa omställningen än jag var för några år sedan bland annat tack vare några innovativa svenska företag och den omställningsrörelse som blir större och aktivare för varje dag.

Ett företag jag investerat i och tror mycket på är svenska Minesto vars VD Martin Edlund nyligen höll en mycket sevärd presentation anordnad av aktiespararna i Göteborg (se längre ner i inlägget). 

Här det värt att notera att Martin Edlund berättade att den undervattensdrake som företaget testade i Wales i höstas och som har en märkeffekt på hela 0,5-1MW per drake kommer gå i kommersiell drift inom ett år och börja leverera el till det lokala elnätet via en kraftstation på land. 

Kitevingen på 12 meter med turbin väger i genomsnitt ca 1/10 mot andra tekniker inom tex vågkraft vilket ger lägre produktions- och underhållskostnader och är en avgörande fördel när man opererar ute på havet. Undervattensströmmar rör sig långsamt men konstant och därmed förutsägelsebart vilket gör det perfekt som baskraft. 

Minesto sitter på vad som kan bli en nyckelteknik och en avgörande brygga för att sol och vindenergi ska kunna utvecklas och etablera sig som några av världens mest pålitliga energikällor. Frågan aktualiseras särskilt med allt tal om hur Sverige ska klara av att stänga ner två kärnkraftverk på bara två år samtidigt som elbilrevolutionen stegar in i Sverige i år på riktigt med Tesla Model 3 och Hyundai Kona som jag är övertygad kommer ta svenskarna med storm. 

Många oroar sig för elbrist men på fel grunder som jag skrev nyligen har vi ett gyllene ögonblick att se om vår energiförsörjning men då syftade jag inte på elbilarnas intåg som för övrigt varken kan eller det vore önskvärt om de ersatte dagens bilflotta. 
   
Elbilarna som för övrigt, om de ersatte alla bilar i Sverige skulle komma upp i 7 % (10 Twh) av dagens elbehov vilket inte ens motsvarar elproduktionen från dagens vindkraft. Detta enligt beräkningar av Björn Sandén, professor i hållbarhet och innovation vid Chalmers i Göteborg som svarade på en rad frågor om elbilar i ett specialprogram av Klotet i Sveriges Radio igår (28 min fram i programmet).    

Om strömabrott pga instabilit elnät känns långsökt bör högre elpriser motivera de flesta på de indivuella planet, vi har som jag skrev nyligen ett gyllene tillfälle att se om vår energiförsörjning.

Men det räcker förstås inte. De större energisystemen måste bli mer stabila och leverera året runt även när vi inte har tillgång till fossil energi eller kärnkraft och när sol och vindkraften är nyckfull krävs baskraft eller större energilager. Här är det många som missat att världshaven redan erbjuder kinetisk energi under ytan som kan ersätta all global kärnkraft och mer därtill. Något som Minestos beräkningar visat. Med andra ord mycket av den baskraft framtidens energisystem kräver finns i haven. 

Eftersom jag läser Walter Isaacsons biografi av Leonardo Da Vincis just nu vill jag påminna om att försöka tänka utanför dagens ofta fyrkantiga box, de är nämligen  precis det denna tusenkonstnär gjorde och vi måste göra nu. Mer om vilka många lärdomar Da Vinci har att lära oss i en video jag arbetar på just nu.

Tänk tex den "hisnande tanken", att vårt grannland Norge som redan får över 90 % av sin energi från vattenkraften började ta till vara på undervattensströmmar längs landets långa kust mot Norska havet och Nordsjön. Ett nytt nordiskt elnät skulle kunna generera el från 1oo-tals, kanske 1000-tals  undervattensdrakar längs Norge kust tack vare Minestos Kiteplan som via kablar ner till havsbotten och in till kraftstationrer på fastlandet skulle kunna skicka vidare el till Sverige, Danmark och Finland. Det är fullt möjligt men idag finns inte de incitamenten i Norge men det kan förändras i takt med att behovet av energi ökar. 

Norge elektrifierar ju inte bara sin transportflotta på land utan är även världsledande när det kommer till elekrifieringen av sjöfarten som jag skrivit om i tidigare inlägg. Varför inte öka den egna elproduktionen och exportera/sälja mer till Sverige och övriga Norden? Här kan ju Minestos teknik visa sin konkurrenskraft som enligt företaget redan matchar vindkraften räknat i kostnad per producerad kWh och kommer givetvis bli bättre i takt med att de lär sig hur tekniken kan förbättras och skalas upp och anpassas efter behov.

Mycket sevärd och hoppingivande presentation av svenska Minestos VD Martin Edlund

Andra länder förutom Norge som har unika förutsättningar att generera en betydande andel av sin elproduktion från undervattensströmmar är USA, Kanada, Australien, Sydafrika, Taiwan, Storbritannien, Japan och Kina. Händelsevis några av världens mest energislukande länder...
Sverige har dessvärre inte de undervattens- eller tidvattenströmmar som krävs för att Minestos drakar ska fungera väl. 

Men en kraftig utbyggnad av förnyelsebar energi i världen är inte bara en nyckel till ekonomisk stabilitet och frihet för enskilda länder utan även en avgörande pelare för att undvika vad som annars blir ett säkerhetspolitiskt nollsummespel om de sista energikällorna, där kampen om de sista smulorna inte har någon vinnare.

Varje land och region som kan minska sitt fossila energiberoende är med andra ord en vinst för hela världen då det innebär färre som behöver knapra på den fossila kakan som vi ändå måste minska vårt beroende av dels då den är ändlig och dels då den fossila festen satt igång klimatförändringar det är minst sagt bråttom att vända på om vi ska ha någon värdig framtid. 

Ovan energikaka gjorde jag i somras till inlägget, 2017: Rekordhög fossil energianvändning & rekordstor andel förnyelsbart och kommer uppdateras i juni när jag kommer över 2018 års siffror. 

Mycket talar dock för att förnyelsebart fortsätter att öka starkt men tyvärr även användningen av främst olja och gas. Något som framförallt hänger ihop med att länder som Kina och Indien får en växande medelklass som konsumerar mer prylar och därmed mer energi.

Det är onekligen bråttom att rulla ut teknik som Minestos undervattensteknik men det är även glädjande och viktigt att andra företag som svenska Climeon (som tar tillvara på låggradig spillvärme för att generera elektricitet) går framåt starkt med förnyelsebar energiutveckling som komplementerar och skapar alternativ till en energikaka som kommer se mycket annorlunda ut inom bara några årtionden. 

På användarsidan med elektrifieringen av tunga transporter är det värt att nämna ett annat svenskt företag som visar framfötterna, Einride som jag skrivit om många gånger och investerat i (självkörande, eldrivna lastbilar som helt saknar förarhytt). Inte alla företag som får en symfoni uppkallad efter sig...

Jag kommer följa utvecklingen av Minesto, Einride och Climeon noga och rekommenderar varmt att lyssna till presentationen av Martin Edlund ovan för en överblick och uppdatering om den senaste utvecklingen inom en lovande havsenergiteknik.   

Ett liv utan tillsatt socker? Japp med ökad honungsproduktion!

Detta inlägg är signerat Johan.

Vad vore ett liv utan honung och glada bin? Om den frågan skulle ställas till en biodlare är svaret sannolikt, "inte ett jota"! Märkligt nog tycks detsamma gälla om frågan ställs om tillsatt socker, med andra ord, de flesta kan inte föreställa sig ett liv utan tillsatt socker trots att det ur ett historiskt perspektiv inte var länge sedan vi gjorde just det, då räckte nämligen honung!

I det här inlägget ska jag dels belysa vårt ohälsosamma sockerberoende men även visa på mer hälsosamma alternativ där den nationella och lokala självförsörjningen av honung kan spela en central roll som sötningsmedel.  

Biodlare attraheras av mycket mer än bara det fantastiska sötningsmedlet honung men det förblir ännu den skatt som gör mycket av mödan bakom den där slutgiltiga  upptappningen av färsk honung, värd all tid som ligger bakom. Men den nya våg av biodlare som kommit i Sverige de senaste 5-10 åren är till stor del yngre förmågor, ofta kvinnor som drivs av en motivation att bidra till något hållbart, både för människan och naturen. Biodling är inte längre bara en "gubb-hobby" som det varit så länge, tiderna förändras och det öppnar för nya möjligheter.     

Jag har träffat flera nya biodlare som säger rakt ut att de vill hjälpa bina, inte för honungens skull, utan för hotet mot bina. Att honungsbin och övriga oumbärliga pollinatörer som humlor och solitärbin är hotade framgår av en rad alarmerande forskningsrapporter de senaste åren. Själv ledde min frustration över det växande hotet mot dessa extremt utvecklade och fascinerade varelser till ett samarbete med en annan biodlare, Eva Gustavsson. Mina samtal med Eva ledde i sin tur bland annat till en debattartikel i Svenska Dagbladet där flera från Sveriges Biodlares Riksförbund även hakade på. 

Häromdagen sände Sveriges Radio en repris av det mycket hörvärda reportaget "Sötsakerna och sockerindustrin" ett avsnitt ur miniserien Matens Pris som sannerligen fick mig att slå mig för pannan. Bakom serien står de prisbelönta journalisterna Daniel Öhman och Malin Olofsson, tillika författarna bakom den eminenta boken Matens Pris (2011). I programmet om sockret går de på djupet om det dolda sockret i vår mat och varför den nästintill enhälliga forskningen om sockrets negativa effekter på hälsan, inte återspeglas i Europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA:s rekommendationer.

Nu tänker säkert någon biodlare att rubriken är motsägelsefull, de flesta biodlare använder trots allt socker+vatten som vinterfoder när de ska invintra sina bin. Det stämmer att de flesta biodlare till invintringen ger en stor andel socker (min uppfattning är att det rör sig om mellan hälften till två tredjedelar eller mer) till sina bin istället för att låta dem behålla all sin honung. Detta är främst ekonomiskt motiverat. 

När sockret blev billigt att importera till Sverige slog det ut det ekonomiska värdet av honungsproduktionen på landets gårdar och bland de många trädgårdsmästare mm som producerade för eget bruk och sålde en del överskott. Var och varannan jordbrukare hade några bikupor på gården och likaså många villaträdgårdar. Fram till 1700-talet var honung det främsta sötningsmedlet i Sverige och ansågs självklart i de flesta hem för bakning, i matlagning, i tillverkning av mjöd och i drycker som te mm. 

Men så sakta men säkert började det importeras billigt socker till Sverige och i början av 1900-talet i takt med industrialiseringen av jordbruket började det även massproduceras socker i södra Sverige, främst Skåne. Honung blev mer att betrakta som något mer exotiskt och mycket dyrare än socker. Prismekanismen slog till med full kraft. 

Den riktiga sockerexplosionnen kom dock under 1930-talet när landsomfattande sockerkampanjer inleddes till stöd för den svenska sockerindustrin, svenskar skulle börja äta socker! Det är även här reportaget av Matens pris dyker i som bland annat tar upp kampanjer för att få hemmafruar att börja använda socker. 

Det svenska Sockerbolagets centrala roll för att tillgängliggöra billigt socker i kopiösa mängder runtom i landet nämns även i reportaget. Detta jättebolag som bildades 1907 när 21 svenska råsockerbruk slogs samman med 10 raffinaderier som tillsammans utgjorde ett monopol över den svenska sockerproduktionen. Sockerbolaget växte snabbt till att bli ett av Sveriges största bolag med uppenbart enormt inflytande över sockrad politik i Sverige... Sockerbolaget blev så småningom uppstyckat och är idag del av dansktägda Nordic Sugar (går även under varumärket Dansukker) och en del av tyska Nordzucker.

Biodlare känner förstås igen både Nordic Sugar och Dansukker. Själv har jag beställt ekologiskt socker i 25 kilos pack från just Nordic Sugar. Här kommer vi in på ett till synes känsligt ämne bland biodlare. Är socker bra eller dåligt för bina? Hur stor andel ska man ge och bör man skämmas, är man girig om man ger en övervägande del socker och därmed mindre honung till bina under övervintringen? Själv började jag under min första säsong som biodlare att till invintringen ge cirka 2/3 sockerlösning till bina medan de fick behålla resten av sin egen honung. Jag kände dock allt mer att jag gav dem socker mest var för att jag själv ville få mer honung över till mig själv. Efter att en mer erfaren biodlare jag känner berättade att han lät bina behålla nästan all sin honung för deras hälsas skulle kände jag att jag minsann inte skulle vara sämre! 

Jag blev även övertygad av all forskning som (föga förvånande) trots allt visar att näringshalten i honung är högre än i socker från sockerbetor. Högre näringshalt stärker rimligen binas immunförsvar och hälsa mer, åtminstone enligt min logik. Honung har varit binas primära föda i miljontals år, att låta dem vara utan den under den kalla vinterperioden är som jag ser det typiskt människans rättfärdigande logik. Inte vidare genomtänkt, utan drivet av kortsiktiga begär utan att ta sig tid att se helheten. 

Med det sagt, har jag full förståelse för att tex yrkesbiodlare har svårt att få ihop ekonomin om de förutom att använda ekologiskt socker till invintringen, även ska låta bina behålla en stor del eller all sin honung under vintern. Då försvinner i runda slängar en tredjedel av honungsskörden och därmed en stor del av intäkterna. I ett läge där endast 50 % av dagens honungskonsumtion i Sverige kan tillgodses genom inhemska biodlares arbete (ja bina gör det mesta av jobbet!) måste vi försöka hitta en väg framåt som underlättar för ökad honungsproduktion samt gynnar våra pollinatörers möjlighet till överlevnad. Det är en delvis delikat balansgång mellan andelen socker och honung till bina under vintern men kanske främst en fråga om att skapa förutsättningar för de många små lokala biodlarnas renässans. 

Ska fler lokala biodlare etablera sig i Sverige och yrkesbiodlare överleva måste dock märkningen av honung bli tydlig. Det är ytterst svårt för en vanlig konsument skilja på svensk honung, importerad honung från övriga Europa (där honungsfusket är mer vanligt förekommande) och icke att förglömma importerad fuskhonung från andra länder utanför Europa. Det sistnämnda som inte är riktig honung utan delvis består av sockerbaserad sirap! 

Åter till sockerreportaget av Daniel Öhman och Malin Olofsson. Svenskar dricker cirka 100 liter läsk per person/år. Eller runt tre liter i veckan, ja eller knappt en 33 cl läskflaska per dag... Hur kunde vi bli så galna i socker? Jag nämnde sockerkampanjen på 1930-talet. Den har de senaste 50 åren utökats till att smyga in sig i mat, bröd och allehanda godis ofta på ett sätt som gör att de flesta inte längre reagerar. 

Men hur kommer det sig, frågar sig reportage-journalisterna  i Matens pris, att trots att en överväldigande andel av forskningen kring socker visar att tillsatt socker ökar risken för diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma och lägre näringsintag, är Europeiska livsmedelsmyndighetens EFSA:s rekommendationer att det inte finns något sådant samband och att gränser för hur mycket tillsatt socker livsmedel får innehålla därmed inte bör ges? 

En möjlig förklaring enligt reportaget om sockret, kan vara att panelen som skrivit EFSA:s rekommendationer om socker består av 21 ansedda forskare: 

"Alla panelmedlemmar i Efsa måste lämna in ett så kallat ”declartion of interest” och när jag går igenom den framgår det tydligt att Efsas experter långt ifrån är oberoende. Flera har uppdrag för livsmedelsindustrins forskningsorganisation ILSI. Vad värre är, nästan hälften, 8 av 21, har eller har finansiella kopplingar till företag som säljer socker eller andra sötade produkter."   

EFSA:s rekommendationer går alltså stick i stäv med etablerad forskning om det tillsatta sockrets negativa inverkan på människans hälsa och riktlinjer från tex världshälsoorganisationen WHO. Om högsta livsmedelsmyndigheten inom EU inte råder konsumenter eller sätter press på sockerindustrin, hur kan vi vänta oss en förändring?   

Med all socker i mat och dryck är det dessutom svårt för många att känna hur mycket socker de stoppar i sig. 

Jag har sedan jag var cirka 16 år i praktiken slutat att äta tillsatt socker i allt, inte ens i bröd (annat än naturliga sockerarter) och dricker sedan många år inte ens juice. Motivationen var rent rationell, jag insåg att min kropp skulle må bättre av det och ställde om. När man vänt sig av med tillsatt socker tycker man inte om det längre men det tar tid och är olika svårt för olika personer. 

Här ska det klargöras att jag fortsatt använder ett par teskedar honung per dag i mitt te (totalt, inte per kopp) och tillsätter honung i marinader, i hemmagjord nyponsoppa, hemmagjord müsli och vid bakning av bröd tex. Men det rör sig om mycket små mängder per dag som inte är i närheten av de dolda mängder de flesta får i sig genom tillsatt socker. Är en inte noga med att läsa vad maten innehåller slinker mycket socker med av bara farten. 

Jag har till och med slutat äta glass med tillsatt socker sedan några år, det känns för sött men jag gör gärna smoothies på frukt och bär! Poängen här att det går att tämja och avvänja sig vid det där färridiska sockersuget. Lika självklart som många använder socker i bakelser säger min kropp numera nej tack när den får i sig mer än små mängder socker (och nej jag har inte diabetes eller något annat som tvingar mig till detta). Jag föredrar en god macka eller frukt när jag blir "sötsugen".

Men det går alltså utmärkt att använda honung istället för socker i tex: 

• Bröd
• Bullar och allehanda bakelser 
• Festliga sallader
• Müsli med rostade nötter och havre
• Såser
• Marinader  
• På jordgubbar och bär
• Egen glass
• Te och tro det eller ej faktiskt i kaffe, enligt flera jag känner som prövat 

Listan kan förstås göras oändligt längre, bara fantasin och smaklökar sätter gränser... 

Ska en göra pepparkaksdeg avråder jag dock från honung. Det blir en för utpräglad honungssmak som går utöver pepparkasupplevelsen enligt min erfarenhet! (Och nej jag äter inte pepparkakor annat än om någon bjuder mig på en rackare eller två). 

Avslutningsvis: 

Biodlare har som jag ser det ett särskilt ansvar att lära sin omgivning om binas värde däribland hur honungen är ett bättre sötningsmedel än socker, både ur hälsoperspektiv (i lagom doser) och ur ett miljöperspektiv (fler bina, färre sockerindustrier!). Men för att honungsproduktionen verkligen ska ta fart och kunna ersätta en ansenlig mängd tillsatt socker i Sverige krävs dels en märkninng av honung värt namnet samt att kommuner och företag (tex restauranger) öppet uppmuntrar och stödjer en spridning och ökad användning av honung/bin som pollinatörer lokalt. Detta är ett enkelt sätt att minska behovet av tillsatt socker från sockerbetor även om det givetvis även är viktigt att framhålla sockrets skadliga effekt på människors hälsa.   


Vill även passa på att meddela att min studio nu äntligen är klar och framöver kommer jag bland annat bjuda in till filmade samtal på teman som hållbar livsstil, däribland inpirerande och kreativa biodlare som fixar mycket mer än bara honung! Mer om det inom kort, just nu sammanställer jag en lång lista av gäster inom allt från biodling till hållbara transporter, förnyelsebara energilösningar och Artificiell Intelligens (AI). Första inspelningen inleds inom kort. 

Om det finns önskemål om biodlare eller inspiratörer/intressant personer inom ovan, kommentera gärna nedan eller maila mig på johanblog@peak-oil.se så ska jag göra vad jag kan för att få till ett lärorikt program! 

Nedan några smygbilder från studion... Självklart kommer gäster bjudas på honung av olika smak! 

Inga djupdykningar utan honing!

Sneak peek 2 från studion

Obligatoriskt te med honing! Bord tillverkat med hjälp av en skicklig snickare

Sneak peek 3 från studion

Lejonhuvudet har en vän gjort på beställning!