2019-01-24

En äkta örn har landat i Davos

Detta inlägg är signerat Johan. 

Örnen har landat i Davos och hon kom med tåg (Greta Thunberg)... Toppmötet som omgärdas av fossildrivna Gulf-stream plan med representanter från nationer och internationella jätteföretag samlas i en liten alpstad för att diskutera den industriella revolutionen 4.0. Digitalisering och Artificiell Intelligens (AI) står högst upp på dagordningen. Arbetstillfällen som försvinner på grund av automatiseringen skapar ekonomisk och politisk obalans i världen i en omfattning som aldrig skett tidigare så något måste göras för att rädda den ekonomiska tillväxten!

Kanske är det inte så konstigt att temat för Davos är AI. Världens ledare vill så gärna se att AI ska lösa klimatkrisen åt oss. De stora företagen och nationerna kämpar till synes desperat med att bli först med att skapa en AI-Singelton, en överlägsen artifielll superintelligens som när den börjar springa aldrig kan bli ikappsprungen av en annan AI eller människan som kollektiv intelligens. Med ett sådant ess i rockärmen kan radikala förändringar ske som idag är politiskt och ekonomiskt oacceptabla, good or bad. Eller så skapas en folkrörelse för att vända klimatförändringarna snabbare än en AI-singelton hinner skapas, låt oss hoppas på det senare för vi har knappast de 10-15 år det sannolikt tar innan en AI-singelton kan hjälpa eller stjälpa mänsklighetens möjligheter att överleva på den här planeten.   

Men något stort håller på att hända. För varje dag som Greta Thunberg med sitt mod och faktagrundade övertygelse sprider inspiration världen över, om att vi KAN vända den negativa klimatspiralen blir jag varm inombords, äntligen kommer den planetära ödesfrågan upp på den politiska dagordningen och samtalas om vid middagsborden och på arbetsplatserna! Eller, nja vi är inte riktigt där ännu men i takt med att Greta och många andra inspiratörer fortsätter kommer klimat-demonstrationer (likt de enorma vi nu ser i bland annat Beligen) och framförallt vardagslunken även börja riktas allt mer mot en riktig förändring. 

De flesta människor är inte dumma, när de ser ljuset i tunneln och vet vart de ska börja och varför det är bråttom kan det gå mycket fort. Men det finns förstås många som vill trycka på bromsklossen... Let the games begin!   

Avslutningsvis: Till er som inte begriper hur viktig Greta Thunbergs postiva kraft är för att skapa förändring kring klimatförändringar för världen: Läs gärna Scener ur hjärtat av Malena Ernman och Svante Thunberg (jag lyssnade på talboken inläst av Malena själv). Där framkommer det med all tydlighet och i intervjuer med Greta att just hennes genuint starka oro för människors passiva inställning till eskalerande klimatförändringar fick henne att tappa lusten att leva. Nu när hon fått en gnutta hopp, med all uppmuntran och stöd och positiva reaktioner till förändring som kommit med det som började med en skolstrejk fullkomligt lyser det om henne. 

Det råder inte det minsta tvivel om att hon drivs framåt av ett nytt hopp och en glädje som inte fanns där innan. Det är ingen som tvingade henne, tvärtom var det hennes eget val och det är hon som driver sina föräldrar till radikala förändringar som de nu genomfört. Hon må vara 16 år men i sinnet är hon LÅNGT klokare och mer påläst än de flesta vuxna. Samtidigt kan det vara svårt att ta hennes budskap på allvar för en del då hon lyckats med något som ingen annan lyckats med så fort: Att lyfta klimatfrågan på dagordningen för som hon själv noterade i boken efter egen statisk observation: Tvärtom om vad de flesta tror är det under 1 % av dagsrubrikerna generellt som berör klimatet, dvs den får nästan inget utrymme alls, dvs det är inte alls alarmistiska rubriker om hur bråttom det är som skrämmer folk/avskärmar till agerande. De flesta har ingen aningen om hur allvarligt det är och hur de kan agera för att vända utvecklingen utan vilseleds av framförallt fortsatta konsumtionsinviter. 

Det visar bara att klimatfrågan inte fått en chans, ÄNNU. Med större utrymme och fler som inspireras av Greta och andra kan positiv förändring ske mycket snabbare än de flesta vågar hoppas på. Vi har sett det förut i historien men minnet är kort och skärmarna folk stirrar på dagarna i ända stjäl ofta deras förmåga till samarbete och förändringsförmåga. Förändring kommer vare sig vi vill eller inte men varför inte försöka göra det till något positivt medan vi fortfarande kan!?

En tjej med mer energi än något privat jetplan någonsin kan uppbringa!

2019-01-17

På elbilsfronten i tre nordiska länder: Två steg framåt och ett steg tillbaka

Detta inlägg är signerat Johan. 

Elbilsutvecklingen rycker fram i hög fart men skillnaderna är stora mellan olika länder. Trots att Sverige, Norge och Danmark är grannländer är inställningen och erfarenheterna till elbilar i vissa avseende avgrundsskilda. I det här inlägget ska jag knyta ihop tre nyheter den senaste tiden som illustrerar detta väl.

Vi börjar med en banbrytande nyhet från vårt grannland Norge, världens i särklass ledande nation, räknat per capita när det gäller utbredning av rena bilar. Det är förstås knappast någon nyhet att det kryllar av elbilar i Norge. Den som besökt Norge de senaste åren noterar genast de otaliga laddningsstolparna längs vanliga gator i tätbebyggda områden och snabbladdare vid snart sagt varje bensinstation och inte bara en eller två som ofta ej funkar (läs Sverige) utan fyra till sex eller mer oberoende av varandra laddstolpar, kortsagt nödvändigt redundans. 

Men under året som gått har faktiskt en betydande milstolpe passerats i Norge. För håll i er nu, Norges fyra mest sålda bilar inklusive fossilbilar var fyra elbilar! Topp 4 mest sålda bilar i Norge var nämligen:

1. Nissan Leaf
2. Volkswagen e-Golf
3. BMW i3
4. Tesla Model X

Det slutar dock inte där, i huvudstaden Oslo var 46 % av alla  sålda bilar elbilar vilket talar för att det inom detta år (2019) kommer säljas fler elbilar i Oslo än övriga fossiler + övriga  i stadsområdet tillsammans. I Norge som helhet var nästan var tredje såld bil en elbil. Mer om detta kan ni läsa i ett läsvärt inlägg av Teslaclubsweden.  

Hur kommer det då sig att Norge ligger så långt före tex Sverige där det så sent som kvartal fyra, 2018 fanns totalt 16 604 rena elbilar på landets vägar medan det i Norge rullade 147 929...

Det är en kombination av flera saker. Elbilar är momsfria i Norge, fordonsskatten för icke eldrivna fordon är skyhög, du behöver ej betala väg- eller färjeavgifter för bilen om du har en elbil mm. Men när jag talat med norrmän under ett antal elbilsesor i landet är det framförallt en sak många säger: Det är så enkelt att använda en elbil i Norge och du sparar mycket pengar på resandet. Det finns inte bara gott om laddstolpar vid hotell, skolor och de flesta arbetsplatser. Det finns laddstationer vid snart sagt varje bensinstation och inte bara en stolpe där två bilar ska dela på elen från samma elskåp utan ofta fyra till sex eller fler oberoende laddstolpar som skapar redundans och minskar risken för köbildning. 

Men i Norge finns det även laddstolpar längs vanliga tätbebyggda bostadsområden, utanför bostadsrätter, hyreshus och kontor... Detta är centralt då det innebär att du som elbilsägare/brukare kan se till att bilen är isfri och batteriet förvärmt under kalla vinterdagar medan bilen är ipluggad/laddar. Det gör att du bibehåller räckvidden under kalla dagar och nästan alltid har en fulladdad bil när det är dags att ge sig av.  Om du inte kan ladda över natten eller har tillgång till en laddare i närheten av vart du bor eller arbetar innebär det att du måste ta dig till en snabbladdare 90-95 % av tiden du annars kunde ha laddat hemma, mycket mycket opraktiskt för att inte säga ogörligt för de flesta.  

Här kommer vi osökt till nästa nyhet och ett av skälen till varför det fram till nu gått så trögt i Sverige när gäller elbilar. Recharge rapporterar nämligen att en Teslaägare i Järfälla utanför Stockholm inte fått tillstånd att bygga om sitt motorvärmaruttag för att kunna ladda sin elbil. Styrelsen för radhusområdet hade inget emot det men kunde inte lösa det då det skulle bryta mot lagen. Enligt regler om så kallat anläggningsbeslut är det Lantmäteriet som bedömer vad som ingår i en anläggnings ändamål. Då Lantmäteriet inte bedömt att man ska kunna använda motorvärmaruttaget till annat... Ja då kan inget göras av styrelsen. Nu säger elbilsägaren som menar att detta är "regler från stenåldern" att han nu kan tvingas sälja sin Tesla.

Tyvärr har jag hört om flera andra som hamnat i samma situation men även fall där bostadsrättföreningar verkligen vill installera laddstolpar men får rena skambuden av installatörerna som tar många hundratusen för att sätta upp tex fyra laddstolpar i ett garage, en kostnad som hela föreningen måste dela på trots att det i början bara är ett fåtal som efterfrågar laddmöjlighet. Jag blev dock positivt överaskad häromdagen när jag passerade en förskola jag brukar passera utanför Falun. Till min överraskning fann jag två nyinstallerade laddstolpar med möjlighet för fyra elbilar att ladda samtidigt, antingen av besökande eller personal. 

I Sverige är det många som verkligen vill skaffa elbilar och många företag och bostadsrättsföreningar mfl som vill möta en ny efterfrågan på rimlig service men regelverken är föråldrade och framförallt måste inställningen hos myndigheter och politiker vara att det är högsta prioritet att på snabbaste möjliga vis underlätta och snabba på introduktionen av elektrifieringen av tranportnätet. 

Det bör vara i paritet med den nationella säkerheten, i själva verket hör de ihop för desto fler som kan ladda sina fordon (inklusive försvarsmakten och blåljusmyndigheter) desto fler kommer klara sig i händelse av att Sverige inte kan importera olja och flytande bränslen. Vi måste betrakta det som vore det en krigssituation, vi ska rädda planeten från vår egen okunnighet och ta tag i situationen nu inte sen när det kan vara för sent. 

På den positiva sidan har Sverige möjlighet att springa ifrån elbilsstorebror Norge på den tunga eltransport-sidan. Jag syftar dock inte på Volvo trucks eller Scania utan på startupen Einride som jag själv investerat i och som är först i världen med självkörande, eldrivna lastbilar på allmän väg. Lastbilarna som Einride utvecklar har inte ens förarhytt!    

Samtidigt kommer en mycket spännande nyhet från grannlandet Danmark där danska räddningskoncernen Falck byggt om elbilen Tesla Model X till en ambulans. Detta kan vi läsa om i en läsvärd artikel i Ny Teknik med titeln "Danska Falck har byggt ambulans av en Tesla Model X" (ej länk i väntan på implementeringen av EU:s nya länklagstiftning). 

Tesla Model X har ju redan ett rejält batteri, med sina 100 kWh är det tillsammans med Tesla Model S marknadens i särklass största batteri men då en ambulans har en massa elektronik som drar mycket el har Falck därför kompletterat med ytterligare batterier och ett separat metanoleldat värmesystem för att ambulansen alltid ska vara varm. 

Ambulansen används till en början som akutläkarbil Syddanmark men framöver kan den bli en fullfjädrad ambulans.  

Med andra ord går eltransport-utvecklingen lite upp och ner, två steg framåt och ett steg tillbaka. Låt oss se till att det går snabbare och endast i en riktning, framåt!  

Falu Kommun fick fem extra poäng i min elbilsbok idag!
Så här ska det se ut! 
   En av två laddstoplar utanför en förskola, med möjlighet för fyra elbilar att ladda

2019-01-14

Våga tänk nytt! Efterlängtad svensk rapport om scenarier bortom ekonomisk tillväxt

Detta inlägg är signerat Johan.
"Ett framtida hållbart samhälle som inte bygger på ekonomisk tillväxt – hur skulle det kunna se ut? Detta forskningsprojekt har utforskat fyra tentativa scenarier för Sverige 2050 som alla ska uppfylla grundläggande hållbarhetskriterier såsom ett rättvist handlingsutrymme inom planetens gränser. Dessa framtida samhällen behöver inte bygga på nuvarande ekonomisk logik. I stället har scenarierna vägletts av mål som är avgörande för ett långsiktigt hållbart samhällsbyggande."
Ja så inleds första kapitlet i det svenska forskningsprojekt som pågått i fyra år och ligger bakom rapporten med titeln "Bortom BNP-tillväxt: Scenarier för hållbart samhällsbyggande" som nyligen släpptes nyligen och presenterades under en filmad konferens vid KTH i  Stockholm den 29:e november. 

Bakom rapporten står inte mindre än 18 olika forskare från vitt skilda dicipliner och forskningsfält, däribland prof. Alf Hornborg som skrivit den mycket läsvärda boken "Myten om maskinen" utgår från Sverige och blickar framåt till 2050 i fyra scenarier...  
"Som illustrerar de olika inriktningar som samhället skulle kunna ta för att nå de uppsatta hållbarhetsmålen. Scenarierna målar upp bilder av framtida samhällen som inte behöver bygga på nuvarande ekonomisk logik och är istället utformade utifrån fyra olika alternativa strategier: 
Kollaborativ ekonomi 
Lokal självförsörjning 
Automatisering för livskvalitet
Cirkulär ekonomi i välfärdsstaten"
I samband med att rapporten Bortom BNP-tillväxt släpptes nyligen hölls en sevärd konferens där rapporten sammanfattades och sedan diskuterades i en efterföljande paneldebatt. Vi rekommenderar starkt att en kikar på båda dessa nedan för att snabbt få en överblick i denna mycket viktiga rapport:

Presentation av Rappoten: "Bortom BNP-tillväxt -scenarier för hållbart samhällsbyggande"

Paneldebatt med Sofia Arkelsten, politiker (M),  Pär Holmgren, Naturskadespecialist på Länsförsäkringar, Carl Schlyter, politiker (MP) och Charlotta Szczepanowski, chef för Hållbarhet och Kvalitet på Coop


Jag går i detta inlägg inte in på de brister rapporten har eller några av de kommetarer rapporten fått i media eller hur mycket okunskap som finns kring ekonomisk tillväxt, eller snarare människors oförmåga att förstå exponentiell tillväxt. Istället konstaterar jag till en början att den är välkommen och bör betraktas som inte bara ett efterlängtat frö till fortsatta samtal för de som ännu inte inlett omställningsresan, utan ge energi till alla de som redan börjat och inspirera andra. Kritisk massa kan nås snabbare än en traditionell tillväxtekonom sätter kaffet i halsen när den inser att den måste söka nytt jobb...  

Noterbart är dock att grupper som varit del av Bortom-BNP tillväxt projektet inkluderar rådgivare från bland andra JAK medlemsbank; Omställning Sverige; Club of Rome (Romklubben); FOI; MSB; och Naturvårdsverket. Att Omställning Sverige och Romklubben får komma med input är mycket positivt men hade för bara 6-7 år sedan förmodligen varit otänkbart. Då var ifrågasättande av tillväxt-begreppet en icke-fråga inom den politiska offentligheten eller inom näringslivet men kanske har verkligheten kommit ifatt?  

För oss som följt resurs- och klimatfrågan i över ett årtionde har det långsamma politiska och bredare forskningsuppvaknandet, särskilt i Sverige, varit minst sagt märkligt och frustrerande. 

När det gäller begränsade resursers möjligheter att hålla igång tillväxten släpptes tex redan 2010 en mycket tung rapport till tyska försvarsmakten om effekterna av Peak Oil/oljetoppen på den tyska ekonomin och säkerheten (engelska versionen från 2011 på 112 sidor). I rapporten klargjordes det tydligt att Tyskland hade att anpassa sig till minskad tillgång av billig olja i takt med att världens konventionella oljeproduktion faller inom de närmaste årtiondet, dvs runt 2020-2025 när världens globala oljeproduktionen oåterkalleligt når sin högsta nivå, eller peak och därefter oåterkalleligt minskar. 

Den ekonomiska tillväxtens oändliga omöjlighet och kopplingen till den begränsade fossila tillgången är även huvudtråden i vår bok Olja för Blåbär- Energi, Makt och Hållbarhet som ni kan läsa mer om här.   

De senaste 3-4 årens boost av okonventionell skifferolja från USA samtidigt som Iran har släppts in på oljemarknaden, har skapat ett överutbud av olja som fått många att vända narrativet till att handla om att "Peak Oil är död". Det har framställts som att den ekonomiska tillväxtens motor kan tuffa på som vanligt utan att samhällen gör fundamentala förändringar av hur vi utvinner och använder jordens begränsade resurser.  

Idag låter det istället som att vi är nära "peak demand" av fossila bränslen och att det kommer göra att den fossilfria omställningen som krävs i en värld där tillgången till en fallande olja är den styrande faktorn -inte spelar någon roll längre då ett teknikskifte till elektifiering räcker för att vi ska kunna köra på "business as usual" ändå. 

Men dit är det än så länge mycket långt. För även om elektrifieringen av transportsystemen som vi nu bevittnar och skriver mycket om här på bloggen, kommer minska behovet av oljeutvinningen samt de glädjande ekonomiska incitament som nu växer fram i länder Förenade Arabemiraten där det nu gått över två år sedan de mest effektiva gaskraftverken blev slagna av de billigaste solenergparkerna, krävs det mycket mer. 

I grunden handlar det om att vi ska gå från ett samhälle där vi idag i praktiken får enoma mängder koncentrerade energi nästan gratis i form av olja, gas och kol som bildats och lagrats i miljontals år i jorden. Men resursuttaget är bara "nästan gratis" då det idag kräver mer och mer energi för att få upp lika mycket energi och som en sidoeffekt förorenar vi luften och värmer upp planeten när vi förbränner den fossila "superenergin". När vi går över till ett samhälle som i växande grad ska ersätta fossila bränslen, krävs att vi inte bara slösar på energi genom att elda upp den som i en förbränningsmotor (ca 70 % försvinner i form av spillvärme och fordonen kör inte ens med två passagere trots att de flesta är byggda för 5 eller fler). 

Då måste all energianvändning ske närmare användaren och bli mycket effektivare men även vårt beteende måste anpassas till en värld där energi inte länge är nästan gratis. Konsekvensen av den hållbara energi- och resursanvändning som måste följa gör att ekonomisk materiell tillväxt så som den ser ut idag blir en icke-fråga, dvs en fortsatt omöjlighet då energin och resurserna helt enkelt är ändliga och begränsade. Istället blir cirkulära resursflöden, befolkningsstabilitet med ekonomiska incitament för begränsade barnafödande (nej det kommer i framtiden inte vara en tabufråga, det blir en resursfråga helt avhängig tillgången på energi/mat/rent vatten och beboliga delar av planeten) och samarbete avgörande för att kunna bygga och bevara ett välmående samhälle. 

Tiden är helt enkelt inne för att agera förebyggande medan vi har energi och tid att bygga resilienta samhällen som inte är beroende av att kakan hela tiden växer. En kaka som hela tiden växer ryms snart inte inom planetens gränser, det är den fysiska verkligheten vi har att anpassa oss till. Men låt oss se möjligheterna istället för utmaningarna och precis som Leonardo Da Vinci ta fram ett nytt blankt papper och fylla det med otaliga ideer från vitt skilda områden tills en fram till nu otänkbar möjlighet visar sig! 

2019-01-08

Hur hållbara är rymdraketer för planetära och interplanetära resor, ur klimatperspektiv?

Detta inlägg är signerat Johan. 

Världens just nu mest framstående rymdforskning för rymdresor och satellituppskjutningar leds av privatägda rymdbolaget Spacex som i sin tur leds av världens just nu mest framgångsrika entreprenör, Elon Musk. En av vår tids mest inspirerande och missförstådda personer som av en del på grund av okunskap och kanske avundsjuka, beskrivs som en galen och rik, teknikfixerad Silicon Valley ikon. 

Avundsjukan är förvisso befogad, Elon har inte bara som privatägt bolag smulat sönder konkurrensen från statligt finansierade giganter som Ryssland, Kina och Europa samt tagit över NASA:s uppskjutningar av utrustning och proviant till internationella rymdstationen ISS. Den sjätte februari 2018 skickade Spacex upp den mest kraftfulla rymdraket som skutits upp från jorden sedan Saturn V uppskjutningen till månen 1969 men genomförde framförallt världens kanske smartaste PR-stunt någonsin. 

I lastutrymmet som annars skulle fyllts med bråte, skickade SpaceX nämligen med Elon Musks första elbil, en rödfärgad Tesla Roadster med en rymdgubbe i astronautdräkt sittande i som sedan släpptes fri och just nu färdas i en hastighet av 24,924 km/h eller 6.92 km/s i en del av en omsloppsbana som just nu är utanför Mars omloppsbana

Världens snabbaste bil och uppskickat av världens kanske mest högteknologiskt avancerad raketbolag... Ja ni förstår att pitchen är svår att ifrågasätta, det går inte längre att avfärda varken Tesla eller SpaceX vad det gäller tekniskt kunnande eller potential att bli gigantiska bolag i framtiden. 

Men det stora steget för SpaceX kan tas redan inom en månad då Elon Musk på twitter nyligen meddelade att bolaget ska testskjuta Dragon 2-skytteln, kapseln som ska kunna skicka upp människor i rymden. Det här steget är inte bara ett horn i sidan på Ryssland som sedan NASA la ner sina rymdfärjeuppskjutningar varit ensamma om att kunna skicka upp astronauter. Det är även ytterligare ett steg att navigera bort United Star Alliance, ett samarbete mellan Boeing och Lockheed Martin som amerikanska skattebetalare hittills fått betala dyra försvarskontrakt för då de fram till nyligen varit ensamma om att kunna genomföra militära uppskjutningar av superduperhemliga satelliter

Så sent som den 23:e december skickade SpaceX upp just en militärt utvecklad satellit åt amerikanska flygvapnet, en ny tredje generationens GPS satellit "Global Positioning System III space vehicel (SV)" från den uppskjutningsplats SpaceX hyr av amerikanska försvarsmakten vid Cape Canaveral Air Force Station. Med andra ord plockar SpaceX marknadsandelar även inom försvarsteknik-kontrakt.  

Men så kom uttalandet som säkert fick många att haja till, Elon Musk meddelar nu att SpaceX kommande raket Starship, tidigare under namnet BFR ska börja testskjutas redan i år. Detta är alltså rymdraketen som är tänkt att kunna transportera 100 forskare/personer för den första bemannade expeditionen till Mars för att kunna börja bygga upp den första rymdbasen på röda planeten. Lyckas SpaceX skjuta upp Starship-raketen och landa den igen på jorden (oskadd!) öppnar detta inte bara för att kunna hålla tidsplanen att kunna skicka den första bemannade Mars-expeditionen kring 2025 som Elon nämnt tidigare. Det kan även innebära att SpaceX börjar erbjuda exklusiva resor mellan olika världsdelar på jorden där sträckor som Stockholm-San Francisco i teorin skulle kunna genomföras på 30 min...

Här bör vi dock stanna upp och fråga oss om det senare inte mer är att betrakta som test för att Marslandningen/resor ska fungera säkert och även är till för att locka fler att i framtiden eventuellt våga ta steget att resa till Mars för att eventuellt bosätta sig där. För det är förstås ur ett klimatperspektiv ohållbart att skicka rymdraketer kors och tvärs på jorden så länge de som idag drivs med fossilt bränsle. 

Men hur ohållbart är det? Vi kan nämligen få en uppfattning om hur mycket koldioxid-utsläpp SpaceX Starship raketer kommer bidra med om den börjar skickas upp för regelbundna resor på jorden eller om så veckovisa uppskjutningar till Mars inleds tex. Enligt bloggen Seeker innehåller Falcon Heavy raketen (som alltså skickade upp Tesla Roadstern för snart ett år sedan) cirka 440 ton raketfotogen varav cirka 34 % utgörs av kolväten vilket innebär cirka 149 ton koldioxid utsläpp per uppskjutning. Men den/de raketer som just nu byggs för Starship är kraftigare så låt oss bara som antagande utgå från att den är dubbelt så kraftfull som Falcon Heavy eller att den generar cirka 300 ton koldioxid-utsläpp per uppskjutning. 

Detta motsvarar enbart i svenskarnas utrikes flygresor (som enligt Naturvårdsverkets siffror låg på 11 ton per capita i snitt 2014) nästan motsvarande 28 svenskar som reser flyg per år- under en uppskjutning. Men vi bor ju 10 miljoner i detta land... Ja men ponera att SpaceX skulle genomföra 10 uppskjutningar per vecka eller 520 uppskjutningar per år, då skulle det fortfarande "bara" innebär motsvarande 520 x 28 = 14 560 svenskars flygresande. Men då bör tilläggas att svenskarnas utsläpp bör ner till runt 2 ton per år för att vara hållbart så egentligen motsvarar dessa 520 uppskjutningar koldioxid-budgeten för 72 800 svenskar... 

Är det mycket? I ett globalt sammanhang nej men med tanke på att vi måste minska de globala utsläppen drastiskt och jag utgår från att det kan bli en hype kring att resa med rymdraket till olika destinationer på jorden om SpaceX lyckas med detta (och rymd-flygbiljetten inte blir 1 miljon per resa), finns det en risk att SpaceX får svårt att stå emot att utöka uppskjutningarna på jorden till rent av fler än 10 per vecka (vilket jag förvisso tagit i ordentligt med) för att kunna finansiera resor till Mars. Eller har jag fel, kommer mars-raketerna finansieras med enbart biljettintäkter, sattelituppskjutningar och ett satellitbaserat Internet  som SpaceX börjar sälja? 

Innan vi blir alltför snurriga i rymden kan det här vara värt att påminna sig om att det inom en tioårsperiod kan komma alternativ för åtminstone inrikesresor med flyg. Svenska projektet Elise, elektrisk lufttransport Sverige menar att de inom sju år har tagit fram ett elflygplan som kan ta åtta passagerare cirka 40 mil på en flygning (till en början med bränslemotor som backup). Med många små flygplatsar i Sverige skulle detta kunna täcka in hela landet. Fler mellanlandningar men kortare tid för att ta sig till och från flygplanen som kommer kunna landa närmare samhället då de är mycket tysta. Detta har bland annat Sveriges Radio rapporterat om

Internationella och interkontinentala resor då som inte sker med rymdraketer? Ja, här vill jag slå ett slag för tåg i första hand men det får bli i ett annat inlägg.  


  Skiss över hur SpaceX Starship kan komma att se ut
Bildkälla: Elon Musks tweet

2019-01-06

Det resilienta samhället: Vikten av ta till vara på lokala/regionala resurser & förmågor

Detta inlägg är signerat Johan. 

Let´s face it, människans nuvarande civilisation är inte en väloljad superorganism så som ett bisamhälle, där alla delar/invånare kämpar för varandra till vilket pris som helst för att det ska överleva som kollektiv/civilisation. 

Ett flitigt honungsbi mellanlandar på min hand

Men insikten om att vi lever i en alltmer globaliserad värld som inte fungerar pågrund av bristande samarbete med samma målbild gör samtidigt att fler och fler människor och företag ser ett växande behov och styrkan med att bidra till att bygga en självbärande lokal och regional ekonomi. Det är back to basics som gäller. Men hur ska det gå till? Är det ens möjligt i en global ekonomi som snurrar snabbare och snabbare och där nationsgränser tycks suddas ut, åtminstone för företag och resande människor som betraktar sig mer som världsmedborgare? 

I takt med att resursuttömningen av naturresurser på område efter område visar sig ohållbar och lokala och regionala ekosystem (och ja globalt kritiska ekosystem som Amazonas) hotas av kollaps väcks samtidigt frågor om hur välfärdssystem och ekonomiska modeller för oändlig ekonomisk tillväxt ska överleva. Dessa fossilkrävande system blir i dessa sammanhang snabbt uttdaterade och måste helt enkelt ersättas med något som ligger närmare den nya verkligheten vi nu ser början på. 

Det är mycket enkelt, idag produceras och transporteras i princip alla varor och tjänster med primärt fossil energi. Dessa möjliggör och upprätthåller ett sytem där människans fotavtryck på planeten närmar sig bristningsgränsen, vare sig det gäller klimatet eller ekosystem. Men även om vi tar bort konsekvenserna av ett förändrat klimat (pga primärt  människans exponentiella förbränning av fossil energi+avskogningen) och ekosystemkollaps med masstrotning av arter och växter från ekvationen, måste vi gå till en icke fossildriven ekonomi ändå. De lågt hängade fossilfrukterna i form av olja, kol och gas är sedan länge plockade ändå och måste på kort sikt ersättas med låg-energi genererande energi från sol, vind, vatten (våg och djuphavsbaserad), geoenergi och nya typer av energilager inklusive jättebatterilager. 

För att denna omställning ska funka krävs att vi använder energi på ett så effektivt och sparsamt sätt som möjligt. Då kan inte huvuddelen av världens dagliga handel av livsmedel och livsförnödenheter ske genom att varor skeppas kors och tvärs med fartyg, flyg eller ens tåg. Att spara energi görs bäst när den används så nära användarkällan som möjligt, vare sig det är fabrik-slutkonsument, transport-butik/slutkund eller uppvärmning/elprod-till hushåll/fastigheter.  

Vi har skrivit mycket om detta tidigare på bloggen många gånger sedan vi drog igång 2011 och det är även den röda tråden i vår bok Olja för Blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet 
Några inlägg med inspiratation om vad som kan göras och redan görs för att stärka den lokala och regionala ekonomin samt på transportsidan för minskat fossilberoende, finner ni nedan:

    Vi påminns dock åter om den lokala och regionala ekonomins kraft i en mycket läsvärd artikel av Daniel Christan Wahl som återpublicerades på resilience.org i  fredags.

    Två inledande stycken från artikeln "Re-Regionalization: Bioregional Development as a Regenerative Pathway" sammanfattar det hela väl: 
    "För att återskapa det lokala effektivt behöver vi kartlägga den produktiva potentialen från våra regioner och samhällen, inklusive resurser, material, avfall, energiflöden och identifiera gemensamma mönster och möjligheter för att återskapa lokal produktion och konsumtion. Hur är vi beroende av importer och vilka resurser finns överskott av  regionalt?  
    Förutom att kartlägga data över biodiversitet, hydrologi, geologi, klimat och regionens ekologi. För att identifiera material och energiresurser som kan användas hållbart och återgenereras lokalt och regionalt, måste samhällen även klargöra vilka förmågor, kunskaper, teknik, infrastruktur och finansiering som krävs för att sätta dessa resurser i verket. För att skapa och upprätthålla en hög nivå av kunskap och förmågor inom regionen krävs investeringar i utbildning och innovation på både kort och medellång sikt. 
    Att skifta lokala- och regionala ekonomier i riktning mot ökad lokal prouktion för lokal konsumtion kommer endast uppnås i en komplex intergrationsprocess med många intressenter där människor delar ett systemperspektiv för att genom samarbete skapa ett regionalt överflöd. En sådan omställning kräver kunnande, envishet och tålamod men bär med sig löften om en livlig regional ekonomi med mångfald, resilienta och blomstrande samhällen där den regionala biokulturella diversiteten skyddas och återskapas".      
    Jag har länge funderat över vilken oerhörd potential som vilar hos de invidiver vars kunskaper inte synliggörs och därför sällan når sin fulla potential som en värdefull del av ett starkt lokalsamhälle där alla delar är oumbärliga kugghjul i ett ständigt arbetande maskineri. Människor som av olika skäl inte längre passar in på arbetsmarknaden eller orkar arbeta heltid eller pensionärer med ett långt liv av erfareneheter som kanske inte matchar den typiska kontors- och programerings tjänstemannens kvalifikationer men ofta vet mer om odling, resurshantering och beredskap än de flesta kan stava till. 

    Problemet är att kunskaper ofta behandlas i isolering i vårt samhälle där vi utbildar experter inom smala områden som kan vara världsbäst på just detta i ett litet labb eller på just sitt programeringsspråk men fråga dem om hur de gör om strömmen går, hur man snabbt får igång en brasa utan tidningspapper och med endast en tändsticka så ser de ut som ett litet barn ertappad med ena handen i kakburken. För att inte tala om att hela världen snurrar framåt för att vi uttömmar naturens resurser i en växande takt men vars fakturor för länge sedan förfallit och nu måste börja betalas tillbaka. 

    Missförstå mig inte nu, specialkunskaper måste vi ha och nischer är ounvikliga men om det sätts i system och vi inte hela tiden genom utbildning och ständiga samtal påminner varandra om hur saker och ting hänger ihop, med ett helhetstänkande kring energi, den primära ekonomin naturen och den sekundära ekonomin som människan bygger vidare på. Ja, då är det bara att öppna antroprologen och historikern Joseph Tainters klassiker "The Collapse of Complex societies" för att se ungefär hur det kommer att gå. 
    En successiv utveckling mot systemkollaps där ökad komplexitet läggs på lager för lager i form av högteknologi men där marginalvinsten hela tiden sjunker för varje steg som tas.  

    Skillnaden mot kollapsen av romariket, majariket eller egyptens högkultur är att vi skapat en global högteknologisk civilisation som fått människor att tro att vi är smartare individer och är mindre sårbara för en systemkollaps idag än då. Vi glömmer att även om teknik kan vara fantastisk, det är jag den första att understyrka, kan den också förblinda oss och göra oss bra korkade. En ingenjör tex som inte kan något om historia är lika blind som en struts som sticker huvudet i sanden och en historiker som inte begriper något om teknik lever i en bubbla lika tunn som ett äggskal. Och en systemtänkande biolog eller odlingsexpert kommer snurras upp på läktaren av byråkrati och regelverk innan personen förstått vad som hänt om den inte lyfter blicken från sitt eget kunskapsområde och samarbetar med andra för att få nya insikter.     

    Vi behöver skapa en kunskapsmiljö likt den i Florens i början av 1400-talet där det inte var en slump att Leonardo Da Vinci formade sina kunskaper som förvisso sedan förfinades och utvecklades av ett kunskapstörstande intellekt av sällan skådat slag. I Florens möttes olika hanterkare, konstnärer, författare och ingenjörer dagligen och utbytte idéer på ett sätt vi endast ser på ett fåtal företagskluster idag men då oftast ändå inom en viss nisch, oftast teknik-startups. 

    Det går att bli minst sagt bitter över allt som går åt fel håll men det finns även många ljuspunkter och möjligheter att vända utvecklingen för den som orkar anstränga sig lite och vara öppen för en formbar förändring vi alla kan påverka. 

    I artikeln av Daniel Christan Wahl pekas tex på att den Londonbaserade gruppen Bioregional Development Group i snart 20 år arbetat med att skapa lokalproduktion av varor för att minimera sitt fotavtryck och samtidigt skapa arbetstillfällen och en starkare lokal ekonomi. Tex har man utvecklat produktionen av hampa och linproduktionen i områden kring London för att kunna ersätta importen av energiintensiv och miljöskadlig bomullsproduktion och import av cellulosa. 

    Det är helt centralt att återskapa en i grunden självbärande lokal ekonomi som samverkar med trådar av kunskap och handel med en större regional, nationell och global ekonomi som kan tillhandahålla det som inte produceras lokalt men ändå efterfrågas. För att detta ska vara möjligt krävs att vi åter inser vilken fantastisk dynamik som står att finna i en lokal ekonomi där en mångfald av kompetenser möter varandra för att hitta nya innovativa lösningar. Då är nästan ingenting omöjligt av den enkla anledningen att utanförboxen-tänk blir norm och uppmuntras. Tiden är mogen för att denna omställning ska kunna ske på bred front.   


    Människan har mycket att lära av bina om samarbete