Vad kan näringslivet göra för att arbeta inom planetens gränser?

Detta inlägg är signerat Johan.

I onsdags var jag inbjuden till panelsamtal i Stockholm, framförallt om vad näringslivet kan göra för att arbeta med Agenda 2030. Med andra ord, de 17 identifierade globala målen som 193 av FN:s länder enats om att arbeta för fram till 2030. 

Bakom arangemanget stod Sophie Gripenberg som vi skrivit om tidigare och som jag först kom i kontakt med i samband med att hon modererade ett föredrag vi höll vid Stockholms Universitet för ett par år sedan. Sophie Gripenberg som är  hållbarhetssamordnare på Svenska Röda Korset men driver även egen konsultverksamhet med inriktning på att sprida kunskap om de globala målen men även personlig utveckling.

Eventet hölls i Studioförbundet Bildas trevliga lokaler på Rosenlundsgatan på Söder i Stockholm. Då det redan var fullbokat på förhand valde jag att inte lägga upp info för bloggens läsare här med risk att göra er besvikna på grund av platsbristen. Istället följer här en resumé av mina tankar och lite om vad som togs upp av Sophie under hennes inledande föredrag samt vad vi från panelen lyfte fram under efterföljande samtalen som Sophie modererade. 

Panelen bestod alltså av mig och Mikael Botnen Diamant, konsult och föreläsare inom global hållbar utveckling och Lisa Jackson projektledare inom hållbar utveckling och rekrytering vid Bring. 

Sophie Gripenberg inledde med en genomgång av de globala målen som ni kan läsa mer om här. 

Sophie berättade bland annat att arbetet för dessa mål är högst levande. Varje vecka dör i snitt fyra miljöaktivister som arbetar inom ramen för uppfyllandet av de globala målen. 

Men målen är även högst levande på politisk nivå. På regeringsnivå krävs att den sittande/kommande regeringen tar steg för att förverkliga målen på nationell nivå. För även om 193 länder via FN enats kring Agenda 2030, är de ej ratificerade som lag och kräver därför aktivt arbete på regeringsnivå i respektive land, inklusive Sverige. Sophie pekade på ett återkommande tema även vi vid panelen underströk vikten av, att se målen som intimt sammankopplade. 

Sophie gjorde det väldigt klart att näringslivet måste få större kunskap om hur de kan lyfta in de globala målen i sina verksamheter. Att sprida kunskap och idéer om hur detta kan ske var själva syftet med det här eventet.  

17 globala mål som alla hänger ihop

Jag ger mina perspektiv om varför tillgången till energi är en förutsättning för att bygga välstånd och självbärande samhällen

Jag och övriga vid panelen fick bland annat frågorna om vilka mål vi identifierade som negligerade i Sverige och vilket mål, om vi bara fick välja ett som vi tycker är viktigast (medvetna om att de alla hänger ihop). 

När det gäller Sveriges största utmaningar valde jag då ut vattenförsörjningen, det vill säga mål 6: rent vatten och sanitet. För Sveriges olja är ingen oändlig resurs som de flesta verkar tro. Grundvattentäkterna töms snabbare än de fylls på och allt torrare och varmare klimat, samt en växande befolkning som använder allt mer vatten är en ekvation som inte går ihop på sikt. Det är inte bara årets extrema torka ett smakprov på.

De senaste åren har många delar av Sverige drabbats hårt av vattenbrist, bland annat Gotland och Öland. Här handlar det om att våga tänka nytt. Föråldrade VA-system har inte underhållits på många årtionden och vi bygger ut nya som om det skulle komma nytt vatten från någon havsgud och inte bara spola rent vatten i våra toaletter utan även ha vatten över för att bevattna vårt jordbruk. 

Detta är en verklighetsfrånvänd framtidsbild. Istället för att riskera att Sverige allt snabbare glider ner för ett sluttande plan vi själva skapar måste vi vara öppna för att bygga självbärande, lokalt självförsörjande vatten- och avlopps- och toalettlösningar. 

Här kan tex komposteringstoaletter likt den Carl Lindström utvecklat bli värdefulla.  

Självförsörjning av hållbar energi och säker tillgång till rent dricksvatten är nyckeln till ökat välstånd och balans med naturen, inte bara i utvecklingsländer. Det gäller även i Sverige.  

På frågan om vilket av de globala målen som vi ansåg är viktigaste för att till 2030 uppnå en hållbar utveckling, valde jag mål 7: "Hållbar energi för alla".  

Jag pekade här på att det är viktigt att förstå sambandet mellan tillgången till billig energi och ökat välstånd, däribland förmågan att bekämpa fattigdom mm. Men att vi först måste förstå utmaningen vi står inför, där de senaste 150 årens välstånd i grunden byggts upp med en växande tillgång till främst fossil energi. Hur vi måste ställa om från en fossil energianvändning som idag ligger på över 85 % (enligt BP stasticial review of world energy 2018), till en som är mer eller mindre helt fossilfri. 

Här kan tex nämnas att Kina som enligt samma rapport från BP, ökade sin användning av förnyelsebart (exklusive vattenkraft) med nästan 30,6 % under 2017 mot föregående år. Under samma period ökade användningen av fossila energikällor olja, kol och naturgas med tillsammans cirka dubbelt så mycket räknat i miljoner ton oljeekvivalenter. 

Enligt BP:s siffror utgör Sveriges totala utsläpp för 2017 bara 0,14 % av världens globala utsläpp vilket för att sätta det i ett sammanhang innebär att utsläppen globalt ökade med drygt 11 hela Sverige bara 2017.

Under 2017 ökade tex Kina sin satsning på förnyelsebart med över 30 % mot året innan, främst inom sol och vindenergi. Men samtidigt ökade energikonsumtionen från kol, olja och naturgas när de läggs samman, med dubbelt så mycket. Ca 3,4 % av Kinas energianvändning kommer från förnyelsebart, räknar vi med vattenkraften är det 11,7 %. 

Här försökte jag peka på att planeten och vår civilasation helt enkelt inte klarar att utvecklingsländer lever som vi gör i Sverige, där vi lever som om vi hade 4,5 planeter (vi importerar resursanvändning som avverkas utanför landets gränser och därför inte syns på vår egen planetära nota). 

Men samtidigt tog jag upp möjligheten vi har om vi istället ser till att energi konsumeras och generas mer lokalt med förnyelsebara energi och vårt samhälle ställer om till en kretsloppsekonomi istället för en tillväxtekonomi. Då har vi möjlighet att skapa en trevlig framtid för alla då krävs dock att fler blir medvetna om och får ta konsekvenserna av de egna resursuttagen, annars kommer omställningen ske för långsamt. 

Jag tog här även upp värdet för näringslivet att arbeta på att förbättra sin leveranser/transporter genom att efterfråga fossilfria sådana och tog upp att tyska posten, DHL till och med gick sin egen väg när tyska biltillverkare inte kunde (nja ville uppenbarligen inte) leverera elbilar och istället började bygga egna bland annat till Volkswagens stora förtret.  

Lisa Jackson från Bring, (till höger i bild) 

Kretsloppstänkande kom vi onekligen in på när Lisa Jackson, projektledare inom hållbarhet och rekrytering berättade hur Bring arbetar med just smart resursanvändning. Företaget har bland annat utvecklat en tjänst i samarbete med Ragn-Sells, Stockholm Stad och Vasakronan där fordon för sophantering (soplastbilar) som normalt åker tomma in till staden för att fyllas på med avfall, även kan lämna paket (åka lastade på vägen in till staden). Initiativet som går under namnet Älskade stad, omfattar även smartare omlastning av lastbilar så tunga fossildrivna fordon inte kör in i stadens centrala delar utan i större omfattning kan leverera paket till kunder med eldrivna mindre fordon och även cyklar. 

Här kommer säkert någon uppmärskamma att "ja men soplastbilarna kör ju på fossila bränslen". Det är sant att de flesta fortfarande drivs på diesel men i Norge har Ragn-Sells som Bring samarbetar med, redan börjat köra minst en helt eldriven soplastbil och Volvo trucks börjar leverera eldrivna soplastbilar nästa år så det finns hopp om förändring även där. 

Lisa menade att de Globala målen för henne är jätteviktiga och hon betonade även värdet av att arbeta med många olika mål men att hon samtidigt kunde konstatera att väldigt få företag har koll på de globala målen och vet hur de kan gå vidare med dessa konkret i sina verksamheter. Lisa ville precis som oss övriga i panelen lyfta fler av de globala målen men valde mål 13: Bekämpa klimatförändringarna som det hon kände starkast för.  

Mikael Diamant har ordet (beklagar dålig vinkel)

Mikael Botnen Diamant tryckte framförallt på vikten av att inte se de 17 Globala målen som separata, isolerade mål utan att de alla hänger ihop och att det är först när vi utgår från detta helhetsperspektiv som vi kan skapa den förändring vi behöver för planeten såväl som för oss själva. 

Mikael pekade tex på att många företag gärna koncentrerar sig på de mål som redan är förknippade med den egna verksamheten, där de har kunskapen och kompetensen att enklast utvecklas och förbättra målen. Detta är förstås naturligt men det finns sätt att både förbättra sin egen verksamhet och de delmål man arbetar med genom att skapa partnerskap med andra företag. 

Genom att utbyta erfarenheter med andra företag om hur de arbetar med andra delar av de globala målen kan det bli en win-win för företagen som samarbetar. Detta kan i förlängningen innebära bättre resursförvaltning inom den planetära gränserna.    

Helhetsperspektivet är något jag verkligen delar och jag lyft under mina egna föredrag, här på bloggen samt vi försöker betona i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet. Vi tenderar allför ofta på såväl samhällsnivå som företagsnivå att möta utmaningar och möjligheter som om de vore i isolerade silos istället för att se hur allt hänger ihop. 

Detta genomsyrar hela samhället, från extrem specialisering på tex läkarutbildningar till maskin-specialister inom verkstadsindustrin och vidare in på statliga myndigheter och förstås hos ledningen på framförallt stora företag. 

Konsekvensen blir en trögrörlighet för förändring, att man helt enkelt missar de tecken på extern förändring som i förlängningen kan bli ödesstigra för individen eller företagets möjlighet till anpassning och vidare utveckling eller i det senare fallet, rent av existens. I en tid av accelerande teknisk och planetär förändring blir det hela tiden allt viktigare att ligga steget före och det är bara möjligt med ett helhetsperspektiv och en öppenhet för att våga prova nya vägar framåt. 

Jag tog även upp att många företag redan arbetar med åtminstone delar av de globala målen men inte gör den uttalade kopplingen till Agenda 2030, helt enkelt för att man inte känner till detaljerna kring de 17 globala målen. Här har företag mycket att vinna på att dels visa sina kunder och sina konkurenter hur företaget redan tar steg i rätt riktning och hur man arbetar för att bli bättre. 

Det kan bli relevant marknadsföring och behöver inte bli greenwashing om företagen är transparanta med hur de arbetar och är villiga att samarbeta och kan få inspiration av andra om hur de kan utvecklas med sitt hållbarhetsarbete på bred front. De företag som vågar gå före här kommer snabbt inse fördelarna med hur tex hållbar resurshantering är en ekonomisk besparing, kan skapa en bättre arbetsmiljö och desutom bygger en trovärdighet gentemot sina kunder som i allt högre grad efterfrågar produkter som håller längre och är av hög kvalitet samtidigt som de är miljövänliga. 

Eventet var fullbokat och deltagarna på plats verkade uppskatta våra samtal.  Jag lärde mig en hel del av övriga paneldeltagere, publiken och Sophies föredrag. Kan nog bli något liknande framöver.