Detta inlägg är signerat Johan.
I krisens hetta kommer ofta det bästa och sämsta sidorna fram hos människan. Och när nu världens blickar vänds åt Brasilien och den nyvalda presidenten Jair Bolsonaro påminns vi om det senare. Mannen som gått till val på att elda på planeten som en kolbit genom att på äkta Trumpmanér -upphöjt till 10, göra det möjligt att i praktiken skövla stora delar av Amazonas ner till trädens rötter. För det har Bolsonaro minsann lovat sina väljare och det är tydligen bra agrobusiness... även när just den åtgärden sannolikt skulle göra planeten obebolig för människan och många andra varelser inom en snar framtiden.
För Amazonas är inget mindre än världens i särklass största sammahållna ekosystem ovan havsytan som förutom ett djur- och växtliv som får de flesta biologer, parfymmakare, läkemedelsforskare och äventyrare att tappa hakan och framförallt håller otaliga mängder koldioxid. Vi ska strax återkomma till Amazonas enorma betydelse för världens klimatutsläpp.
Jag minns när jag på högstadiet tillsammans med två kompisar byggde en modell på 1,5 x 1,5 meter där vi visade hur skövlingen i Amazonas gick till i olika steg. Först en ruta med orörd regnskog, sedan en ruta där samma område börjat skövlas av skogsmaskiner, i nästa steg har området förvandlats till betesmark för köttdjur. I ett fjärde steg hade köttdjuren blivit hamburgare som serverades hos jätteföretag som McDonalds.
När modellen som uppskattades av såväl elever, lärare och föräldrar visades upp under en temavecka beskrev vi muntligt hur djuren transporteras inte sällan enorma avstånd kors och tvärs till slakteri och fabriksområden för förädling till hamburgare för att i sista steget flygas eller skeppas över hela världen och serveras ofta på just McDonalds. Vi la otaliga timmar och varenda rast på att bygga modellen, våra klasskamrater tyckte det var slöseri med värdefull fritid...
Men att jag skulle bygga en modell över Amazonas skövling var ingen slump. Ända sedan jag som mycket liten började läsa böcker och se filmer om indianer i såväl Nordamerika som Sydamerika växte min faschination för indianer fram men även min frustration. Hur kunde människor i naturområden som Amazonas eller kring Mayaindianerna i dagens Mexico betraktas som lägre stående, primitiva kulturer? Något som lättvändigt skulle förpassas till historien med obarmhärdig nåd genom att legitimeras som något exotiskt som den vita mannen upptäckt och erövrat med sitt stora intellekt och järnhårda teknik...
Detta trots att många indianska högkulturer legat långt före den samtida såväl västerländska som österländska högkulturen men inte bara när det gäller sitt förhållande till naturen med balans och harmoni i resurshantering och i förhållandet till djur. Detta fick jag själv erfara på nära håll när jag sista året på högstadiet reste till Yucatan-halvön i Mexico och bland annat besökte mayastaden Chichén Itzá (i 45 graders värme med solen i zenit!).
Här utbildade mayaindianer arkeologer och matematiker redan under 500-900-talet och den stora mayapyramiden eller Kukulcan-templet har tex 91 trappsteg på vardera av sina fyra sidor som tillsammans med toppen motsvarar årets 365 dagar. Mest imponerad blev jag dock när jag fick höra att solen under vårdagjämningen bildar en skugga runt pyramiden likt en orm som slingrar sig neråt, en teknik som även dagens mest moderna instrument har svårt att efterlikna.
Vi kommer snart tillbaka till Amazonas och dagens Brasilien. Men det kan här vara på sin plats att påminna sig om att när italieneren Christoffer Columbus (på uppdrag av spanska kungahuset) "upptäckte" Västindien (nej inte fastlandsamerika vilket är en vanlig myt). Ja, då började det som skulle bli världens genom tiderna största utrotning av människor, förvisso i huvudsak i form av en bakterieinvasion från Euopa som slog ut ca 90 % av indianerna i Nord- och Sydamerika. Men även ett införande av slaveri, slakt och ren våldtäkt på otaliga indianstammar som får en skämmas för att komma från Europa.
Brasilien har fått en ny president och det är något som tvärtom vad de flesta tror berör hela världen. Ja, något som de närmaste årtionden till och med kan få större betydelse för Sverige än vilken regering som styr landet, de flesta vet bara inte om det än.
För får den nytillträdde brasilianska presidenten Jair Bolsonaros som han vill kommer följande hända:
En yta stor som Frankrike eller cirka 1,5 Sverige öppnas upp för skövling. Skogen ska huggas ner för att soja- och köttindustrin ska kunna bereda plats för sojafält och betespark för betesdjur som senare ska exporteras till övriga världen. Brasiliens oljeberoende ekonomi ska räddas genom att till varje pris fortsätta förmå jordbrukssektorn att växa. Men priset mänskligheten får betala för billig brasiliansk mat från en skövlad Amazonas kan bli högre än någon människa kan betala.
I Svenska Dagbladet häromdagen skrev reportern Peter Alestig en artikel (en icke direktlänk här pga EU:s förslag om länkskatt och uppladdningsfilter: svd.se/varldens-toppchefer-alltmer-oroliga--och-engagerade--for-klimatet) att det är företagen och det stora kapitalet som kan rädda klimatet däribland Amazonas. I artikeln pekar Alestig bland annat på att världens största fondförvaltare Blackrock äger 80 miljarder kronor som bland annat är investerde i företag i Amazonas och Ryssland med dess enorma skogar.
Vidare menade skribenten att företagens inflytande är enormt och håller på att förändras snabbt till klimatvänlig styrning i takt med att allvaret blir mer uppenbart och framtida investeringar hotas. Och visst är det intressant att som reportern pekar på att 100 av världens största företag direkt eller indirekt står för 71 % av världens utsläpp men att därifrån dra slutsatsen att de är vår räddning är en enorm förenkling och farlig tankevurpa.
De flesta företag jagar nämligen i första hand vinster till nästa kvartalsrapport vilket innebär att även om långsiktiga investeringar görs är dessa baserade på ett business as usual perspektiv inom ramen för företagens nuvarande verksamhet och verklighetbild. Fundamentala förändringar som i praktiken innebär ett utanförboxen tänk för hur hela samhället och däribland företag och människor använder resurser.
Ja, detta måste ske inom år och inte årtionden och kan inte ske bara genom att låta "fria marknadskrafter styra". Det kräver även statliga incitament och internationella regler som påskyndar och underlättar den fossilfria omställningen Det fulla priset för utsläpp och avskogning/miljöförstöring måste betalas av de människor och företag som utnyttjar naturresurser. Priset och konsekvenserna för kortsiktiga ekonomiska vinster där naturresurser inte används ur ett kretsloppstänk ska vara så högt att det inte lönar sig.
För att synliggöra skadan ett obalanserat resursuttag från naturen innebär kommer det även krävas en mer lokalt förankrad ekonomi där människor blir mer delaktiga och får en insyn i hur resurser kan återanvändas och där vanor förändras till en hållbar och inspirerande livsstil som är i balans med naturen.
Fokus måste läggas mer på att försöka uppnå kritisk massa i form medvetenhet och behovet av fossilfri omställning genom att stödja sådana tankar och intiativ redan nu. Vi har inte tid att vänta och långsamt introducera teknik och samhällsförändring som i sista minuten ska försöka rädda mänskligheten från sig själv.
Problemet är att de flesta människor likt utmaningarna med kapplöpningen mot generell artificell superintelligens, tror att vi kan lösa alla problem när de uppstår och att vi ständigt får en andra chans. Men både i fallet med klimatförändringar och artificiell supperintelligens kan det mycket väl visa sig att om vi är illa förberedda kommer vi inte kunna lösa dessa potentiellt existensiella hot mot mänskligheten i sista minuten, inte ens med de smartaste av tekniska lösningar.
För ska vi förstå vad som händer i Brasilien, varför landet valt en president som gått till val på politik som är befängd ur ett klimatperspektiv då det i värsta fall innebär game over för världens klimatarbete och förstås är moraliskt förkastligt ur ett mänskligt perspektiv (att tex dra in rätten till urinvånares mark i Amazonas som nya brasilianska presidenten vill göra till förmån för ett fåtal gigantiska jordbruksföretag för att de ska kunna exportera fler brasilianska jordbruksprodukter till omvärlden).
Låt oss börja med oljan. Nästan hälften av Brasiliens energianvändning kommer från oljan och oljesektorn är vid sidan av jordbrukssektorn landets viktigaste industri där landets nästa största företag är oljebolaget Petrobras. De senaste årtiondet har landets oljeanvändning ökat med i snitt 3,4 % per år medan den egna oljeproduktionen fortfarande inte täcker det egna behovet trots att den ökat med i snitt 3,7 % per år under samma period eller ungefär fördubblats på tio år. 2017 ökade dock oljeproduktionen med 4,8 % medan konsumtionen ökade med 0,1 %.
Om vi leker med tanken att Brasiliens oljekonsumtion skulle ligga kvar konstant på dagens nivå på cirka 3 miljoner fat per dag räcker teoretiskt de kända utvinningsbara oljereserverna i landet (knappt 13 miljarder fat) i knappt 12 år till sedan är de helt slut, finito! (Se BP stat review 2018 för oljeproduktion och kända oljereserver).
Detta kommer inte hända förstås, det kommer gå mycket snabbare. Oljekonsumtionen i Brasilien kommer öka ett antal år till i takt med att befolkningen ökar och efterfrågar mer energi/oljeberoende prylar samtidigt som produktionen inte kommer kunna fullföljas maximalt på grund av ekonomiska och geologiska skäl.
Även om Brasilien åtminstone delvis kan minska sin oljeanvändning genom att elektrifiera transportsektorn bedömmer jag att landet maximalt har åtta år på sig att ställa om sin extremt oljeberoende ekonomi för att möta en minskad tillgång till olja från den egna då fallande produktionen och en minskad tillgång till olja på den internationella marknaden. Detta då oljeimporten blir för kostsam för Brasiliens ekonomi när hela oljebehovet måste importeras och pga för få tillgänliga oljeleveranser för oljeimporterande länder, med undantag för Kina och Indien. Se tidigare inlägg om krympande exportmarknad för olja på grund av Peak Oil/fallande oljeproduktion på många marknader redan.
Med andra ord finns det snart bara en sektor kvar där Brasilien kan tjäna stora pengar på genom export, nämligen exporten av jordbruksprodukter och skogsråvaror såsom soja, nötkött och palmolja. Övriga världen har dock all anledning att se till att Brasilien hittar andra sätt att försörja sig på...
Amazonas är inte en i mängden
Forskning gjord vid Leeds School of Geography som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Carbon Balance and Management visar att Amazonas regnskog tar upp motsvarande ungefär dubbelt så mycket koldioxid som de nio länder som omger området släpper ut tillsammans. Med andra ord dammsuger Amazonas atomsfären på växthusgaser som koldioxidgaser och omvandlar dessa till syre samt binder koldioxid som kol i marken motsvarande dubbla mängden utsläpp från förbränningen av fossila bränslen i Brasilien, Bolivia, Columbias, Ecuador, Franska Guinea, Guyana, Peru, Surinam och Venezuela.
Dessa nio länder släppte 2017 ut motsvarande cirka 800 miljoner ton koldioxid tillsammans varav drygt hälften bara i Brasilien enligt statistik från BP Statistical Review of World Energy 2018. Men där mäter man bara utsläppen kopplade till förbränningen av fossila bränslen och inte något från tex skogsavverkningen då blir siffran bara för Brasilien ungefär fyra gånger så hög eller 2070 miljoner ton koldioxid från landet enligt en sammanställning av The Observatorio do Clima som består av 30 icke-statliga organisationer som uppmätt utsläppen för Brasilien 2017.
Hur man än räknar står det klart att Amazonas regnskog är en koldioxidsänka och en omvänd naturlig lunga som måste bevaras om det ska finnas en chans att hålla sig till 2-graders målet och vi inte ska riskera en självförstärkande spiral där den globala uppvärmningen accelerar obehindrat med ödesstigra följder för människans civilisation och fortsatta existens.
Hopp om förändring
I april i år fastslog högsta domstolen i Colombia att den "columbianska delen av Amazonas erkänns som en enhet och ett föremål för juridiska rättigheter inklusive bevarande, upprätthållande, återställande och skyddande rättigher". Detta efter att 25 columbianska ungdomar i samarbete med orgnasuationen Dejusticia stämt den columbianska domstolen just för naturens och deras rättigheter. Den högsta domstolen i Columbia kunde stödja sig på en tidigare dom från 2016 när landets konstituionella domstol fastslog att Atrato-floden har juridiska rättigheter inklusive just de fyra ovan nämnda.
Den högsta domstolen i Columbia pekade i sin dom särskilt på Amazonas värde för klimatförändringarna och de förödande konsekvenserna som följer med avskogningen i området och det därför är av högsta vikt att skydda Amazonas och fundamentalt förändra människors förhållningssätt till regnskogen som den ser ut idag.
För drygt knappt 1,5 år skedde något liknande på Nya Zeeland där maorierna, Nya Zeelands ursprungsbefolkning efter årtionden av kamp blev först i världen att ge en flod juridiska rättigheter och skyldigheter som i flera avseende liknar de som gäller oss människor. Whangauani som floden heter får även egna rättigheter som omfattar dess omgivning, inklusive skogarna och djuren som lever i den.
Amazonas måste räddas
Det finns många skäl att rädda Amazonas regnskogar. Inte bara för att ingredienserna till mediciner som olika former av cancer och alla tänkbara och otänkbara sjukdomar vi ännu inte ställts inför kan vila där, utan för att vi genom att skövla världens största ekosystem kan öppna pandoras ask med en oåterkallelig självförstärkande process som accelerar klimatförändringar i naturen såväl som gör det till ett öppet sår för mänskligheten.
För parallellt kan en likartad utveckling späs på om en mer eller mindre total skövling av Amazonas inleds bara för att landet fått en ny, helt verklighetsfrånvänd president.
Om Amazonas fortsätter skövlas bereder det nämligen vägen för att legitimera en idag i allmänhetens ögon fullständigt oacceptabel skövling av skogs- och naturområden i andra delar av världen. Sker det, är det tyvärr sannolikt game over för människan. Fram kommer en annan intelligens träda, från naturen eller möjligen en avart av en artificiell super intelligens om den hinner utvecklas innan dammet efter den tekniska utvecklingen människan trodde hon kunde erövra naturen med, lagt sig.
Men jag är optimist av naturen och har sett många exempel på vilka fantastiska resultat människan kan uppnå genom samarbete vilket ger hopp. Logiken talar dock för sig själv, Amazonas har vi inte råd att förlora och därför kan dess öde inte bara överlämnas åt nyckfullheten hos en president eller kortsiktiga affärsintressen. För mycket står på spel.
Jag uppmar därför alla att engagera sig i frågan kring Amazonas framtid och stödja initiaiv som tex We don´t have times arbete med att sprida kunskap om allvaret för planetens tillstånd i förhållande till en mänsklig civilisations fortlevnad. För naturen överlever men jag ser gärna att människan gör det också och dessutom under angenäma förhållanden.
Avslutar till tonerna av "Rae´s arrival" av Jerry Goldsmith från de sevärda filmen Medicin Man som jag förvisso såg som liten knallhatt men som satte stort intryck på mig och än idag kan ge mig kraft och framtidshopp
Tillägg: Ett alternativ är att skriva under detta upprop för att stoppa Brasiliens nya president från att frånta urinvånares rättigheter till sin mark!
Olja för blåbär
2018-11-18
Tesla visar Model 3 i Sverige & bygger världens största batterilager i USA
Detta inlägg är signerat Johan.
Det händer mycket för Tesla nu. Idag börjar tex Tesla visa sin senaste elbil Tesla Model 3 i företagets utställningslokal i Göteborg på Södra Hamngatan 41 och sedan några dagar kan Stockholmarna besöka Mall of Scandinavia i Solna utanför Stockholm för att provsitta och klämma på den omtalade elbilen. Tesla Model 3 som alltså redan seglat upp som en av de mest sålda bilarna i USA.
Jag har själv reserverat en Model 3 och utan att ha provkört den gått så långt som att kalla den nya T-Forden. Ska kika närmare på den i veckan och förstås provköra den innan jag bestämmer mig, mer om det framöver.
Den som är intresserad av en Tesla Model 3 (eller Model S och X) och vill få tillgång till gratis laddning med Teslas Superchargers de första 6 månaderna kan använda min Tesla-referral-länk här.
Men Tesla liknar allt mer ett snabbt växande energibolag som även tillverkar 100-tusentals elbilar.
Vi har tidigare skrivit om hur Tesla (nu Tesla Energy) byggt världens största energilager i södra Australien. Ett energilager med en effekt på 100 MW och en lagringskapacitet på 127 MWh som ersatt kolkraftverk och kombinerats med en vindkraftpark samt klivit in som reservkraft vid strömavbrott i andra delar av elnätet, betydligt snabbare än något kol eller naturgaskraftverk förmår.
Men nyligen meddelade California Utilities Commision att de godkänt fyra batterilager för delstaten Kalifornien, varav två blir världens i särklass största.
Totalt kommer dessa fyra batterilager ha en effekt på 567,5 MW och en lagringskapacitet på hela 2260 MWh. Teslas batteri kommer vara på 182 MW och 730 MWh medan Vistra Energy kommer installera ett ännu större batterilager på 300 MW effekt med 1200 MWh lagringskapacitet. Läs gärna mer om satsningen här.
Att Kalifornien nu storsatsar på batterilager är inte bara mycket positivt för den fossilfria omställningen av energisystemet i delstaten och därmed klimatet. För Kaliforniens del innebär det förstås att fler gaskraftverk kan läggas ner för att istället erättas med fler sol- och vindkraftverk som kombineras med just gigantiska batterilager. Det är nämligen just det California Uttilities Commision ämnar göra, två gaskraftverk som går i pension ersätts av dessa nya batterilager.
Detta kan även bli en gamechanger för Kalifornien och bidra till att accelerera installationen och konkurrensen på kontrakt för gigantiska batterilager globalt. Trump-administrationen kan försöka underlätta för fracking av naturgas i Kalifornien och andra delar av USA hur mycket de vill men när priset och elnätet kan göras mer stabilt med batterilager kommer marknaden välja dessa alla dagar i veckan.
En ökad andel amerikansk naturgas kan förvisso gå på export och även omvandlas till flytande naturgas (LNG) för bränsle i fartyg tex men att fler hushåll kan få sin el genererad från förnyelsebart kommer leda till fler investeringar inom förnyelsebart vilket snabbt kommer bli en självförstärkande cirkel där även fordon och fartygstransporter mm kommer påverkas av ett ökat krav på elektrifiering för att få ner transportkostnaderna.
Elleverantörer på allt fler håll i världen inser att tekniken för gigantiska energilager nu är mogen och kan erbjuda kostnadsbesparingar och praktiska lösningar som inget annat alternativ kan, bortsett från moderna, redan installerade vattenkraftverk.
Även i Sverige kan vi framöver vänta oss stora energilager. Vattenfall har ju redan avtal om ett batterilager i Amsterdam på 3,2 MWh med batterier från BMW som ska användas tillsammans med vindkraftparken Princess Alexia. Och i takt med att svenska Northvolt börjar leverera batterier de närmaste åren kommer tillgången och priser på stora energilager i Sverige sannolikt öka markant. Detta kan tex bli aktuellt för att lösa Gotlands balansering av elnätet som idag är extremt sårbart, inte bara på grund av tekniska problem med kraftstationer utan då överskottet från vindkraften på ön inte kan tillgodoses och överföras till fastlandet med begränsningarna i kabelöverföringen.
Just nu är det stopp för ny utbyggnad av vindkraften på Gotland pga den begränsade kabelöverföringen till fastlanet, trots de goda vind-förutsättningarna för att dels skapa ett överskott som kan exporteras till fastlandet och dels stärka öns egen beredskap och självförsörjning av el. Men för att detta ska gå krävs alltså stora batterilager på ön.
Jag ser fram emot att Northvolt kommer igång med sina batterilager men tycker samtidigt att tex Gotland bör se över möjligheten att låta Tesla installera batterilager redan nu då behovet är så skriande och de visat att de kan installera dessa snabbare än någon annat företag (inom 100 dagar i Australien) och sannolikt till ett konkurrenskraftigt pris.
Det händer mycket för Tesla nu. Idag börjar tex Tesla visa sin senaste elbil Tesla Model 3 i företagets utställningslokal i Göteborg på Södra Hamngatan 41 och sedan några dagar kan Stockholmarna besöka Mall of Scandinavia i Solna utanför Stockholm för att provsitta och klämma på den omtalade elbilen. Tesla Model 3 som alltså redan seglat upp som en av de mest sålda bilarna i USA.
Jag har själv reserverat en Model 3 och utan att ha provkört den gått så långt som att kalla den nya T-Forden. Ska kika närmare på den i veckan och förstås provköra den innan jag bestämmer mig, mer om det framöver.
Den som är intresserad av en Tesla Model 3 (eller Model S och X) och vill få tillgång till gratis laddning med Teslas Superchargers de första 6 månaderna kan använda min Tesla-referral-länk här.
Tesa Model 3
Bildkälla: Tesla.com
Men Tesla liknar allt mer ett snabbt växande energibolag som även tillverkar 100-tusentals elbilar.
Vi har tidigare skrivit om hur Tesla (nu Tesla Energy) byggt världens största energilager i södra Australien. Ett energilager med en effekt på 100 MW och en lagringskapacitet på 127 MWh som ersatt kolkraftverk och kombinerats med en vindkraftpark samt klivit in som reservkraft vid strömavbrott i andra delar av elnätet, betydligt snabbare än något kol eller naturgaskraftverk förmår.
Men nyligen meddelade California Utilities Commision att de godkänt fyra batterilager för delstaten Kalifornien, varav två blir världens i särklass största.
Totalt kommer dessa fyra batterilager ha en effekt på 567,5 MW och en lagringskapacitet på hela 2260 MWh. Teslas batteri kommer vara på 182 MW och 730 MWh medan Vistra Energy kommer installera ett ännu större batterilager på 300 MW effekt med 1200 MWh lagringskapacitet. Läs gärna mer om satsningen här.
Att Kalifornien nu storsatsar på batterilager är inte bara mycket positivt för den fossilfria omställningen av energisystemet i delstaten och därmed klimatet. För Kaliforniens del innebär det förstås att fler gaskraftverk kan läggas ner för att istället erättas med fler sol- och vindkraftverk som kombineras med just gigantiska batterilager. Det är nämligen just det California Uttilities Commision ämnar göra, två gaskraftverk som går i pension ersätts av dessa nya batterilager.
En ökad andel amerikansk naturgas kan förvisso gå på export och även omvandlas till flytande naturgas (LNG) för bränsle i fartyg tex men att fler hushåll kan få sin el genererad från förnyelsebart kommer leda till fler investeringar inom förnyelsebart vilket snabbt kommer bli en självförstärkande cirkel där även fordon och fartygstransporter mm kommer påverkas av ett ökat krav på elektrifiering för att få ner transportkostnaderna.
Elleverantörer på allt fler håll i världen inser att tekniken för gigantiska energilager nu är mogen och kan erbjuda kostnadsbesparingar och praktiska lösningar som inget annat alternativ kan, bortsett från moderna, redan installerade vattenkraftverk.
Även i Sverige kan vi framöver vänta oss stora energilager. Vattenfall har ju redan avtal om ett batterilager i Amsterdam på 3,2 MWh med batterier från BMW som ska användas tillsammans med vindkraftparken Princess Alexia. Och i takt med att svenska Northvolt börjar leverera batterier de närmaste åren kommer tillgången och priser på stora energilager i Sverige sannolikt öka markant. Detta kan tex bli aktuellt för att lösa Gotlands balansering av elnätet som idag är extremt sårbart, inte bara på grund av tekniska problem med kraftstationer utan då överskottet från vindkraften på ön inte kan tillgodoses och överföras till fastlandet med begränsningarna i kabelöverföringen.
Just nu är det stopp för ny utbyggnad av vindkraften på Gotland pga den begränsade kabelöverföringen till fastlanet, trots de goda vind-förutsättningarna för att dels skapa ett överskott som kan exporteras till fastlandet och dels stärka öns egen beredskap och självförsörjning av el. Men för att detta ska gå krävs alltså stora batterilager på ön.
Jag ser fram emot att Northvolt kommer igång med sina batterilager men tycker samtidigt att tex Gotland bör se över möjligheten att låta Tesla installera batterilager redan nu då behovet är så skriande och de visat att de kan installera dessa snabbare än någon annat företag (inom 100 dagar i Australien) och sannolikt till ett konkurrenskraftigt pris.
Rader med sammankopplade Tesla Powerpacks
Bildkälla: Tesla.com
2018-11-14
Svenska Minesto ger positiv klimatenergi -tecknar första avtalet för elproduktion på Färöarna
Detta inlägg är signerat Johan.
Det kan vara svårt att se någon ljuspunkt för de till synes accelerande klimatförändringarna. Allra helst när en med fasa följer hur människor kämpar för sina liv och hus mot Kaliforniens största skogsbränder någonsin som jag skrev om i föregående inlägg. Men det är viktigt att tänka framåt och inte ge upp, människan är kapabel till stordåd när den samarbetar.
Även om genomsnittsvensken konsumerar resurser som om det fanns över fyra jordklot med vår konsumtion och tex vårt flygande som ligger sex gånger över snittet globalt, finns det många svenskar och en hel del svenska företag som försöker vända på dessa ohållbara vindar.
Ett av de svenska företag som faktiskt kan komma att göra skillnad för klimatet och verkligen bidra i den fossilfria omställningen är Minesto som nu tecknat sitt första samarbetsavtal för att installera två kraftverk av företagets första undervattensdrake, DG100 på Färöarna. Avtalet som nu även fått uppmärksamhet internationellt i amerikanska CNBC är tecknat med elbolaget SEV och inkluderar förutom drakarna, ett elköpsaval där SEV förbinder sig att köpa elektriciten som Minestos drakar generar.
"Vi är mycket glada över att ha tecknat detta avtal med SEV. De är en kvalificerad kund som är föregångare inom den globala energiomställningen, med en tidvattenresurs i världsklass. Med Minestos teknologi kan de lägga till en förutsägbar och kostnadseffektiv källa till ren energi som har potential att spela en betydande roll i Färöarnas övergång till 100 procent förnybar energi före 2030".
Projektet är av stor
betydelse för Minesto då det innebär ett kvitto på att en kommersiell aktör
tror på tekniken. Det innebär förstås även en värdefull testbädd där tekniken
kan testas på marknaden i konkurrens med andra aktörer. Håller tekniken vad den
lovar, kan det leda till fler framtida avtal för Minesto på andra platser och
en vidareutveckling av tekniken.
Hákun Djurhuus, VD för elbolaget SEV uttalar sig även om avtalet
med Minesto:
"Som en avlägsen ö-nation har vi inte möjlighet att köpa elektricitet från grannländer. Vi måste själva skapa möjligheterna för en hållbar framtid. Därför arbetar vi kontinuerligt med vår färdplan mot 100 procent ren energi. Under det senaste året har utfört mätningar av tidvattenströmmar, då energi från tidvatten till rätt kostnad kan utgöra en viktigt bit av pusslet. Vi ser fram emot att utforska den möjligheten vidare tillsammans med Minesto och deras innovativa teknologi för att omvandla energi i tidvattenströmmar till ren elektricitet".
Minestor har
utvecklat två drakar, DG100 och DG500 och avslutade nyligen sitt
driftsättningsprogram i Wales där tekniken testats och fått
EU-finansiering, mer
om det här.
Minestos drakar, "undervattenskites" eller undervattensflygplan om man så vill, utnyttjar långsamtgående havsströmmar och tidvattenströmmar för att långt under havets yta flyga fram och generera elektrictet via en turbin i drakens nos. Se gärna tidigare inlägg för mer om hur tekniken fungerar och varför jag är övertygad om att Minestos havsteknik kan bli en game changer för energimarknaden.
Minesto ligger helt enkelt bra positionerad för framtiden genom att utveckla vad som kan bli en nyckelbit i ett globalt energisystem som i framtiden inte bara måste bli helt fossilfritt utan även kunna leverera pålitlig baskraft för att systemen ska fungera i större skala. Jag är förvisso barnsligt förtjust i allt vad sol och vind heter men det vore ännu barnsligare om jag trodde att det skulle räcka med sol- och vindenergi ensamt (även om jag inte tvivlar på att det i en inte alltför avlägsen framtid kan bli möjligt med någon av människan ej ännu uppfunnen AI-Singelton).
Men vad vi måste göra här och nu är helt enkelt att arbeta med naturens krafter och skapa ett ekosystem av hållbara energikällor som samverkar och stärker och kompletterar systemets olika delar. Då är långsamtgående havsströmmar en stabil energikälla som kan komplettera sol- och vindkällor på ett utmärkt sätt. Förhållanden för att generera el från vind och sol ser trots allt väldigt olika ut på olika platser i världen.
Jättebatterilager likt Teslas i Australien och energilager i var och varannnat hus då? Kan inte de räcka tillsammans med sol och vind? Utan att gå in på de lokala och resursmässiga aspekterna för att det ska fungera överallt är det helt enkelt för att det är bråttom att ställa om. Vi får nämligen räkna med att det kommer dröja årtionden innan vi kan ha många och stora batterilager utspridda på global nivå, utbyggda i en takt och omfattning som gör att ett fossilfritt energisytem är på plats i tid.
Ska bli spännande att fortsätta följa Minestos resa som jag tror blir lång och kan bli ett viktig pusselbil i framtidens fossilfria energisystem. Tvivlarna på tekniken får göra sig beredda på att äta sin hatt med endast senap till!
Jag äger aktier i Minesto.
Minestos undervattendrake, bildkälla: "Minesto"
2018-11-10
För att klara klimatomställningen måste banden till naturen återupprättas
Detta inlägg är signerat Johan.
I somras drabbades Sverige av några av de mest omfattande skogsbranderna i landets historia. Jag skrev flera olika inlägg om detta. I ett försökte jag ge inspiration för att klara torkan, i ett annat tittade jag närmare på Sveriges brandberedskap och hur landets brandförsvar förändrats de senaste 18 åren.
Dessa inlägg följdes upp med lite perspektiv från de enorma evakueringarna av människor i Japan till följd av de jordskred och översvämningar som drabbade landet under sommaren. Kopplingen till de av människan accelerande klimatförändringarna är svåra att inte göra när dessa händelser kopplas samman med sommarens torka i hela Europa och i bland annat Australien.
Sommarens torka drabbade även Kalifornien i USA men inte lika hårt som i Europa, förrän nu vill säga. På bara några dagar har motsvarande 40 468 hektar brunnit (motsvarande 100 000 acres) och bland annat slukat en mindre stad i norra Kalifornien. Staden Paradise har i praktiken helt ödelagts där cirka 6700 byggnader är helt förstörda och där nu minst nio personer har bekräftats döda sedan de fångats av lågorna och brunnit inne i sina bilar i flykten från eldmassorna. Nu hotas även vackra Malibu väster om Los Angeles där många kända skådespelare bland annat bor.
Skogsbränderna i Kalifornien som består av framförallt två jättebränder en norr och en i söder, är de största i delstatens historia och för att sätta dem i ett sammanhang. Skogsbränderna i Kalifornien är redan nu nästan dubbelt så stora som sommarens skogsbränder i Sverige som uppgick till cirka 300 skogsbränder totalt. Skogsbranden i Sverige beräknas enligt skogsstyrelsen ha varit cirka 21 000 hektar.
Vad som är anmärkningsvärt är inte bara torkan utan hur vindarna i Kalifornien förändrats de senaste åren vilket gjort att brandbekämparna nu tvingats förändra sina arbetsmetoder och direkt prioritera att få bort människor från bostäder och byggnader. Bränderna rör sig helt enkelt snabbare och får så mycket energi när vindarna blivit starkare och mer frekventa. Något som även var tydligt under brandbekämpningen i Sverige i somras. Kombinationen av praktiken noll nederbörd, starka vindar och torka är en minst sagt dödlig kombination när det kommer till spridning av eld.
Men jag vill betona något annat i detta inlägg. Vi kommer få anpassa oss till fler och mer omfattande skogsbränder som även ger sig på städer och samhällen likt i Kalifornien och förstås alla andra konsekvenser som följer med klimatförändringarna. Ska vi klara den fossilfria omställningen och därmed dämpa och anpassa oss till klimatförändringarna med de nödvändiga livvstils- och samhällsförändringar detta kräver, räcker inte bara teknik och tuffa politiska prioriteringar.
De allra flera människor saknar krismedevetenheten och kunskapen om vad de kan och måste göra för att bidra till den förändring vi som människoart står inför och hur och varför de måste agera proaktivt nu och inte sen "när deras hus står i brand".
Roten till detta insiktsproblem om vårt beroende av naturen påmindes jag om igår när jag såg dokumentären "Curiosity and control" på svtplay. Den pekade på själva kärnan i vad jag menar är det som saknas och vi som mnniskokollektiv måste förändra om vi ska överleva som art.
Jag syftar förstås på människans förlorade band till naturen. De allra flesta människor har aldrig på nära håll upplevt sin sårbarhet och sin styrka som kommer med den mentala energi som följer med djupare naturupplevelser och kunskaper om den natur och djur de möter. Men att hoppet om förändring kan finnas bland de mest oväntade personer.
För den kanske största lärdomen i dokumentären är att även bland de mest framgångsrika och äregiriga jägare kan möten med naturen och dess varelser förändra deras livsstil och världsbild i grunden. Och vem vet, kanske kan samma sak gälla några av de ledande personerna inom fossilindustrin som under de rätta omständigheterna (möten med naturen) kan ändra sin syn och istället börja arbeta för hur vi når balans med naturen istället för vinst i nästa kvartalsrapport.
Samma tanke slår mig när jag ser hur Pella Thiel, ordförande för Omställningsnätverket på bästa sändningstid på Svt:s Aktuellt (7 min och 10 sek in i inslaget) sakligt och klokt försöker nyansera bilden av de många människor som just funnit sin kraft och glädje i att återupprättaa sina band till naturen inom omställningsrörelsen. Att det handlar om vad vi kan och måste göra, att det handlar om att nuvarande livsstil och tillväxtsamhälle håller på att köra rakt utför ett stup men att det finns många alternativ om vi sätter igång seriöst nu och framförallt att det finns många goda exempel på människor som gör det redan!
Men istället möts Pella av en klassisk ekonoms perspektiv i form av Mattias Svensson som "vill bo i staden som vanligt" och pekar på att historiskt har vi (tänk marknaden) minsann hittat tekniska lösningar och Sveriges utsläpp minskar...oops nej det gör de inte när vi tar hänsyn till vår konsumtion och våra utrikestransporter (främst flyg) klargjorde Pella.
Samtalet kan ni se och bedömma själva men jag tog mig för pannan av frustration. Men åter till min tanke. Vad som slog mig var just att Mattias Svensson och så många med honom är fast i en livsstil och världsåskådning som de tror är konstant. Urbaniseringen sker inte bara för att människan tror sig stå över naturen med sin teknik. Den är bara en konsekvens av exponentiell befolkningstillväxt möjliggjord med energikonsumtion av fossila bränslen som tillsammans med den efterföljande automatiseringen/teknikutvecklingen lett till en specialisering som gynnar stora befolkningscentra.
Det här kan givetvis utvecklas vidare och sägas vara en följd av den finanisella och kulturella koncentrationen av vår tids pyramider, det vill säga banker som genom att koncentreras till städerna (utgöra dess fundament) i sin omgiving skapar maktstrukturer och konsumtionsmönster som i sin tur bygger städerna till enorma nöjescenter och befäster deras attraktionskraft.
Problemet med urbaniseringen är inte koncentrationen av människor, det är avsaknaden av naturen i människors liv. När människor inte ser och upplever naturen på nära håll kan de heller inte relatera till hur de resurser den ger hänger ihop med deras möjlighet till livsstil och när balansen mellan resursuttag samt vårt förhållande till andra levande arter i förhållande till oss sätts ur spel till den grad att hela våra civilisation kan hotas.
I dokmentären Curiosity and control som varmt rekommenderas tas det bland annat upp att de flesta aldrig får uppleva naturen på närmare håll än i konstgjord form som i en djurpark eller på ett museum. Detta gör att de flesta omedvetet distanserar sig från naturen och får en minst sagt skev verklighetuppfattning som inte bara är ohållbar på en planetär resurs- och ekosystemnivå, det gör även att mäniskor mår dåligt och tappar greppet om vad som faktiskt betyder något.
Jag kan bara se på mig själv. Jag har sedan jag varit mycket liten fått förmånen att komma både djur och natur nära. Mina föräldrar hade hästar och katter innan jag var född och några år efter jag kom till världen. Jag har även med mina föräldrar och på eget bevåg bland att sett vilda kaskelotter på nära håll i Nordnorge, besökt Kebenkaise fjällstation, sett vilda noshörningar och vattenbufflar i Sydafrika hållit en livs levande vithövdad amerikansk havsörn i min hand i Skottland, snorklat på lilla barriärrevet i Mexico och besökt Chichén Itzá mm. Många av upplevelserna gjorde att jag i mycket unga år fick upp ögonen för värdet av att bevara och uppleva naturen och att vi i högsta grad är beroende av den.
Min kärlek till naturen avspeglas även i mitt förhållande till djur med katter, hund och min faschination för bin sedan jag blev biodlare för fem år sedan.
Min senaste riktigt minnesvärda naturupplevelse var när jag var på Gotland för några veckor sedan och besökte en vacker, väbevarad plats med raukar och säregna träd. Förutom att suga in atmosfären och bland annat till min förvåning upptäcka ett starkt brummande av bin från de klätterväxter som solade längs en av raukernas sidor (trots allt oktober), fick jag dessutom oväntat besök av en mycket nyfiken ung räv.
För plötsligt stod en vacker räv bara fyra meter från mig, vädrade och tittade noga på mig och följde sedan efter mig ner till bilen och stannade säkert fem minuter innan den vandrade vidare. Det mötet var mycket uppskattat och är något jag aldrig kommer glömma. Det är just sådana möten och upplevelser som påverkar vår förståelse att sätta värde på naturen.
Vad jag vill komma med denna långa utläggning är helt enkelt att om vi ska rädda oss själva från ekosystem-kollaps och förödande klimatförändringar måste fler människor på nära håll uppleva vad vi håller på att förlora och lära sig om sambanden med vilka konsumtions- och levndadsmönster som måste förändras för att vi ska hitta tillbaka till en balans med naturen och oss själva.
Alternativet är att naturen likt i Kalifornien läxar upp oss med vapen vi kommer få allt svårare att möta och vars arsenal och styrka de flesta av oss ännu inte fått uppleva. Se bara på nedanstående video.
Tillägg: Omfattningen är i skrivande stund, söndag kväll snart uppe i 200 000 acres (ca 81 000 hektar) eller ungefär dubbel så stort som när detta inlägg publicerades drygt ett dygn tidigare. Med andra ord närmare fyra gånger så stor "skogsbrand" som sommarens bränder i Sverige på mindre än en vecka och den är långt ifrån under kontroll. Mer info nedan:
I somras drabbades Sverige av några av de mest omfattande skogsbranderna i landets historia. Jag skrev flera olika inlägg om detta. I ett försökte jag ge inspiration för att klara torkan, i ett annat tittade jag närmare på Sveriges brandberedskap och hur landets brandförsvar förändrats de senaste 18 åren.
Dessa inlägg följdes upp med lite perspektiv från de enorma evakueringarna av människor i Japan till följd av de jordskred och översvämningar som drabbade landet under sommaren. Kopplingen till de av människan accelerande klimatförändringarna är svåra att inte göra när dessa händelser kopplas samman med sommarens torka i hela Europa och i bland annat Australien.
Sommarens torka drabbade även Kalifornien i USA men inte lika hårt som i Europa, förrän nu vill säga. På bara några dagar har motsvarande 40 468 hektar brunnit (motsvarande 100 000 acres) och bland annat slukat en mindre stad i norra Kalifornien. Staden Paradise har i praktiken helt ödelagts där cirka 6700 byggnader är helt förstörda och där nu minst nio personer har bekräftats döda sedan de fångats av lågorna och brunnit inne i sina bilar i flykten från eldmassorna. Nu hotas även vackra Malibu väster om Los Angeles där många kända skådespelare bland annat bor.
Skogsbränderna i Kalifornien som består av framförallt två jättebränder en norr och en i söder, är de största i delstatens historia och för att sätta dem i ett sammanhang. Skogsbränderna i Kalifornien är redan nu nästan dubbelt så stora som sommarens skogsbränder i Sverige som uppgick till cirka 300 skogsbränder totalt. Skogsbranden i Sverige beräknas enligt skogsstyrelsen ha varit cirka 21 000 hektar.
Vad som är anmärkningsvärt är inte bara torkan utan hur vindarna i Kalifornien förändrats de senaste åren vilket gjort att brandbekämparna nu tvingats förändra sina arbetsmetoder och direkt prioritera att få bort människor från bostäder och byggnader. Bränderna rör sig helt enkelt snabbare och får så mycket energi när vindarna blivit starkare och mer frekventa. Något som även var tydligt under brandbekämpningen i Sverige i somras. Kombinationen av praktiken noll nederbörd, starka vindar och torka är en minst sagt dödlig kombination när det kommer till spridning av eld.
Men jag vill betona något annat i detta inlägg. Vi kommer få anpassa oss till fler och mer omfattande skogsbränder som även ger sig på städer och samhällen likt i Kalifornien och förstås alla andra konsekvenser som följer med klimatförändringarna. Ska vi klara den fossilfria omställningen och därmed dämpa och anpassa oss till klimatförändringarna med de nödvändiga livvstils- och samhällsförändringar detta kräver, räcker inte bara teknik och tuffa politiska prioriteringar.
De allra flera människor saknar krismedevetenheten och kunskapen om vad de kan och måste göra för att bidra till den förändring vi som människoart står inför och hur och varför de måste agera proaktivt nu och inte sen "när deras hus står i brand".
Roten till detta insiktsproblem om vårt beroende av naturen påmindes jag om igår när jag såg dokumentären "Curiosity and control" på svtplay. Den pekade på själva kärnan i vad jag menar är det som saknas och vi som mnniskokollektiv måste förändra om vi ska överleva som art.
Jag syftar förstås på människans förlorade band till naturen. De allra flesta människor har aldrig på nära håll upplevt sin sårbarhet och sin styrka som kommer med den mentala energi som följer med djupare naturupplevelser och kunskaper om den natur och djur de möter. Men att hoppet om förändring kan finnas bland de mest oväntade personer.
För den kanske största lärdomen i dokumentären är att även bland de mest framgångsrika och äregiriga jägare kan möten med naturen och dess varelser förändra deras livsstil och världsbild i grunden. Och vem vet, kanske kan samma sak gälla några av de ledande personerna inom fossilindustrin som under de rätta omständigheterna (möten med naturen) kan ändra sin syn och istället börja arbeta för hur vi når balans med naturen istället för vinst i nästa kvartalsrapport.
Samma tanke slår mig när jag ser hur Pella Thiel, ordförande för Omställningsnätverket på bästa sändningstid på Svt:s Aktuellt (7 min och 10 sek in i inslaget) sakligt och klokt försöker nyansera bilden av de många människor som just funnit sin kraft och glädje i att återupprättaa sina band till naturen inom omställningsrörelsen. Att det handlar om vad vi kan och måste göra, att det handlar om att nuvarande livsstil och tillväxtsamhälle håller på att köra rakt utför ett stup men att det finns många alternativ om vi sätter igång seriöst nu och framförallt att det finns många goda exempel på människor som gör det redan!
Men istället möts Pella av en klassisk ekonoms perspektiv i form av Mattias Svensson som "vill bo i staden som vanligt" och pekar på att historiskt har vi (tänk marknaden) minsann hittat tekniska lösningar och Sveriges utsläpp minskar...oops nej det gör de inte när vi tar hänsyn till vår konsumtion och våra utrikestransporter (främst flyg) klargjorde Pella.
Samtalet kan ni se och bedömma själva men jag tog mig för pannan av frustration. Men åter till min tanke. Vad som slog mig var just att Mattias Svensson och så många med honom är fast i en livsstil och världsåskådning som de tror är konstant. Urbaniseringen sker inte bara för att människan tror sig stå över naturen med sin teknik. Den är bara en konsekvens av exponentiell befolkningstillväxt möjliggjord med energikonsumtion av fossila bränslen som tillsammans med den efterföljande automatiseringen/teknikutvecklingen lett till en specialisering som gynnar stora befolkningscentra.
Det här kan givetvis utvecklas vidare och sägas vara en följd av den finanisella och kulturella koncentrationen av vår tids pyramider, det vill säga banker som genom att koncentreras till städerna (utgöra dess fundament) i sin omgiving skapar maktstrukturer och konsumtionsmönster som i sin tur bygger städerna till enorma nöjescenter och befäster deras attraktionskraft.
Problemet med urbaniseringen är inte koncentrationen av människor, det är avsaknaden av naturen i människors liv. När människor inte ser och upplever naturen på nära håll kan de heller inte relatera till hur de resurser den ger hänger ihop med deras möjlighet till livsstil och när balansen mellan resursuttag samt vårt förhållande till andra levande arter i förhållande till oss sätts ur spel till den grad att hela våra civilisation kan hotas.
I dokmentären Curiosity and control som varmt rekommenderas tas det bland annat upp att de flesta aldrig får uppleva naturen på närmare håll än i konstgjord form som i en djurpark eller på ett museum. Detta gör att de flesta omedvetet distanserar sig från naturen och får en minst sagt skev verklighetuppfattning som inte bara är ohållbar på en planetär resurs- och ekosystemnivå, det gör även att mäniskor mår dåligt och tappar greppet om vad som faktiskt betyder något.
Jag kan bara se på mig själv. Jag har sedan jag varit mycket liten fått förmånen att komma både djur och natur nära. Mina föräldrar hade hästar och katter innan jag var född och några år efter jag kom till världen. Jag har även med mina föräldrar och på eget bevåg bland att sett vilda kaskelotter på nära håll i Nordnorge, besökt Kebenkaise fjällstation, sett vilda noshörningar och vattenbufflar i Sydafrika hållit en livs levande vithövdad amerikansk havsörn i min hand i Skottland, snorklat på lilla barriärrevet i Mexico och besökt Chichén Itzá mm. Många av upplevelserna gjorde att jag i mycket unga år fick upp ögonen för värdet av att bevara och uppleva naturen och att vi i högsta grad är beroende av den.
Min kärlek till naturen avspeglas även i mitt förhållande till djur med katter, hund och min faschination för bin sedan jag blev biodlare för fem år sedan.
För plötsligt stod en vacker räv bara fyra meter från mig, vädrade och tittade noga på mig och följde sedan efter mig ner till bilen och stannade säkert fem minuter innan den vandrade vidare. Det mötet var mycket uppskattat och är något jag aldrig kommer glömma. Det är just sådana möten och upplevelser som påverkar vår förståelse att sätta värde på naturen.
En nyfiken räv på Gotland
Foto: Johan Landgren
Inget vardagsträd här inte!
Foto: Johan Landgren
Stairway to "raukheaven"
Foto: Johan Landgren
Vad jag vill komma med denna långa utläggning är helt enkelt att om vi ska rädda oss själva från ekosystem-kollaps och förödande klimatförändringar måste fler människor på nära håll uppleva vad vi håller på att förlora och lära sig om sambanden med vilka konsumtions- och levndadsmönster som måste förändras för att vi ska hitta tillbaka till en balans med naturen och oss själva.
Alternativet är att naturen likt i Kalifornien läxar upp oss med vapen vi kommer få allt svårare att möta och vars arsenal och styrka de flesta av oss ännu inte fått uppleva. Se bara på nedanstående video.
Tillägg: Omfattningen är i skrivande stund, söndag kväll snart uppe i 200 000 acres (ca 81 000 hektar) eller ungefär dubbel så stort som när detta inlägg publicerades drygt ett dygn tidigare. Med andra ord närmare fyra gånger så stor "skogsbrand" som sommarens bränder i Sverige på mindre än en vecka och den är långt ifrån under kontroll. Mer info nedan:
2018-11-07
Svenska Einride först i världen med självkörande eldriven lastbil på väg
Svenska startupen Einride som vi skrivit om tidigare har nu tagit ett stort steg mot att bli först i världen att erbjuda en helt förar- och hyttlösa eldriven lastbil på allmän väg. Igår meddelade nämligen företaget i ett pressmedelande att Einride i ett samarbete med Schenker nu börjar testköra den första lastbilen på Schenkers distributionslager i Jönköpen varav en bit av sträckan alltså är på allmän väg.
VD för Einride Robert Falck i pressmeddelandet:
I somras visade företaget upp en prototyp av nästa eldrivna lastbil, en självkörande eldiven timmerbil de kallar T-Log. Timmerlastbilen visades upp för första gången vid Storbritanniens största motorfestival, Good Wood Festival of Speed. T-Log blir företagets andra modell efter T-poden som är flaggskeppet och den lastbil som kommer kunna transportera varor och nu alltså börjar testköras på DB Schenkers anläggning i Jönköping.
T-podarna kommer kunna fjärrstyras och bevakas på distans av en mänsklig förare som kan ta över från ett kontrollrum när hinder uppstår och framöver på andra sträckor där regelverket kanske kräver fjärrstyrning till en början.
Om testerna i Jönköping går bra har DB Schenker möjlighet att utöka dessa till att omfatta flera av företagets många distributionslager.
I takt med att Einride lär upp AI-mjukvaran och utvecklar logistikflödena samt regelverk kommer på plats, är det tänkt att T-Poden även ska köra på allmän väg mellan städer. I ett samarbete med Lidl planerar Einride köra T-Podar på E6 mellan Helsingborg och Göteborg för distribution mellan Lidl:s distributionslager. Längs sträckan kommer det byggas helautomatiserade snabbladdare vilket gör att körsträckan på 20 mil per laddning inte är ett problem.
Som vi skrev i ett tidigare inlägg i april har T-podarna fördelen att de även kan köra på natten och har minimala driftskostnader när de kör och laddar/stannar längs vägen. Detta av den enkla anledningen att de inte har någon chaufför som kostar pengar när lastbilen kör och när den står stilla för att chauffören behöver vila eller äta.
T-poden kan lasta 15 standardpallar och uppges av Einride totalt väga 20 ton med full last vilket innebär att om den lastas med ett ton per pall vilket är normalt, kan lastbilen kan ta upp till 15 ton och det ger sin tur att själva lastbilen väger cirka fem ton inklusive det 200 kWh batteriet. T-poden har en räckvidd på cirka 20 mil och kommer att laddas på helt automatiserade snabbladdningsstationer där T-poden själv laddar och sedan åker vidare.
Förutom nyheten att Einride nu börjar provköra sin T-Pod på DB Schenkers anläggning i Jönköping meddelar företaget i ytterligare ett pressmeddelande att man nu inlett ett samarbete med Ericsson och Telia för att använda 5G-tekniken som kommer möjliggöra för T-Poden och T-Logen att köra säkert och helt självkörande men med bevakning via fjärrstyrning. Ni kan läsa mer om det här.
Vi följer Einride med spänning och är övertygade om att de likt Tesla kan bidra till att påskynda omställningen till eldrivna fordon och på vis även minska utsläppen av växthusgaser från transportsektorn, vilket är en ödesfråga.
Vi äger aktier i Einride.
Einrides förarlösa, självkörande eldrivna lastbil
Se gärna även vår video om Einride på vår nystartade internationellt inriktade EVolution kanal som snart får ny egen studio.
VD för Einride Robert Falck i pressmeddelandet:
"Tunga transporter står för en avsevärd del av den globala koldioxidutsläppen. Genom att byta ut diesel mot elektricitet minskar vi utsläppen med 90 %. Vi är glada och tacksamma att DV Schenker har valt att vara en del av den här revolutionen och förändra en enorm global marknad".VD för DB Schenker, Jochen Thewes uttalar sig också:
"Vi på Schenker arbetar i högsta fart med hållbar och innovativ logistiklösningar. Självkörande körning kommer i växande takt bli viktigt för detta. Tillsammans med Einride vill vi se till att få den första helt självkörande och eldrivna lastbilen på allmän väg inom snar framtid och sätta en ny standard för morgondagens logstiklösningar".Einride har fått stor medial uppmärksamhet globalt och har bland inlett samarbete med världsledande grafikprocessor-utvecklaren Nvidia. Och nyligen utsågs Einride i konkurrens med 620 andra företag från 74 länder, till ett av 42 företag att delta i Dubai Future Accelerators, cohort 5. Tävlingen är ett 9-veckors progam skapat med syfte att genom samarbete ta fram spännande och avancerade teknik för att möta globala och lokala utmaningar.
I somras visade företaget upp en prototyp av nästa eldrivna lastbil, en självkörande eldiven timmerbil de kallar T-Log. Timmerlastbilen visades upp för första gången vid Storbritanniens största motorfestival, Good Wood Festival of Speed. T-Log blir företagets andra modell efter T-poden som är flaggskeppet och den lastbil som kommer kunna transportera varor och nu alltså börjar testköras på DB Schenkers anläggning i Jönköping.
T-podarna kommer kunna fjärrstyras och bevakas på distans av en mänsklig förare som kan ta över från ett kontrollrum när hinder uppstår och framöver på andra sträckor där regelverket kanske kräver fjärrstyrning till en början.
Om testerna i Jönköping går bra har DB Schenker möjlighet att utöka dessa till att omfatta flera av företagets många distributionslager.
I takt med att Einride lär upp AI-mjukvaran och utvecklar logistikflödena samt regelverk kommer på plats, är det tänkt att T-Poden även ska köra på allmän väg mellan städer. I ett samarbete med Lidl planerar Einride köra T-Podar på E6 mellan Helsingborg och Göteborg för distribution mellan Lidl:s distributionslager. Längs sträckan kommer det byggas helautomatiserade snabbladdare vilket gör att körsträckan på 20 mil per laddning inte är ett problem.
Som vi skrev i ett tidigare inlägg i april har T-podarna fördelen att de även kan köra på natten och har minimala driftskostnader när de kör och laddar/stannar längs vägen. Detta av den enkla anledningen att de inte har någon chaufför som kostar pengar när lastbilen kör och när den står stilla för att chauffören behöver vila eller äta.
T-poden kan lasta 15 standardpallar och uppges av Einride totalt väga 20 ton med full last vilket innebär att om den lastas med ett ton per pall vilket är normalt, kan lastbilen kan ta upp till 15 ton och det ger sin tur att själva lastbilen väger cirka fem ton inklusive det 200 kWh batteriet. T-poden har en räckvidd på cirka 20 mil och kommer att laddas på helt automatiserade snabbladdningsstationer där T-poden själv laddar och sedan åker vidare.
Förutom nyheten att Einride nu börjar provköra sin T-Pod på DB Schenkers anläggning i Jönköping meddelar företaget i ytterligare ett pressmeddelande att man nu inlett ett samarbete med Ericsson och Telia för att använda 5G-tekniken som kommer möjliggöra för T-Poden och T-Logen att köra säkert och helt självkörande men med bevakning via fjärrstyrning. Ni kan läsa mer om det här.
Vi följer Einride med spänning och är övertygade om att de likt Tesla kan bidra till att påskynda omställningen till eldrivna fordon och på vis även minska utsläppen av växthusgaser från transportsektorn, vilket är en ödesfråga.
Vi äger aktier i Einride.
Einrides förarlösa, självkörande eldrivna lastbil
Se gärna även vår video om Einride på vår nystartade internationellt inriktade EVolution kanal som snart får ny egen studio.
2018-11-03
Vad kan näringslivet göra för att arbeta inom planetens gränser?
Detta inlägg är signerat Johan.
I onsdags var jag inbjuden till panelsamtal i Stockholm, framförallt om vad näringslivet kan göra för att arbeta med Agenda 2030. Med andra ord, de 17 identifierade globala målen som 193 av FN:s länder enats om att arbeta för fram till 2030.
Bakom arangemanget stod Sophie Gripenberg som vi skrivit om tidigare och som jag först kom i kontakt med i samband med att hon modererade ett föredrag vi höll vid Stockholms Universitet för ett par år sedan. Sophie Gripenberg som är hållbarhetssamordnare på Svenska Röda Korset men driver även egen konsultverksamhet med inriktning på att sprida kunskap om de globala målen men även personlig utveckling.
Eventet hölls i Studioförbundet Bildas trevliga lokaler på Rosenlundsgatan på Söder i Stockholm. Då det redan var fullbokat på förhand valde jag att inte lägga upp info för bloggens läsare här med risk att göra er besvikna på grund av platsbristen. Istället följer här en resumé av mina tankar och lite om vad som togs upp av Sophie under hennes inledande föredrag samt vad vi från panelen lyfte fram under efterföljande samtalen som Sophie modererade.
Panelen bestod alltså av mig och Mikael Botnen Diamant, konsult och föreläsare inom global hållbar utveckling och Lisa Jackson projektledare inom hållbar utveckling och rekrytering vid Bring.
Sophie Gripenberg inledde med en genomgång av de globala målen som ni kan läsa mer om här.
Sophie berättade bland annat att arbetet för dessa mål är högst levande. Varje vecka dör i snitt fyra miljöaktivister som arbetar inom ramen för uppfyllandet av de globala målen.
Men målen är även högst levande på politisk nivå. På regeringsnivå krävs att den sittande/kommande regeringen tar steg för att förverkliga målen på nationell nivå. För även om 193 länder via FN enats kring Agenda 2030, är de ej ratificerade som lag och kräver därför aktivt arbete på regeringsnivå i respektive land, inklusive Sverige. Sophie pekade på ett återkommande tema även vi vid panelen underströk vikten av, att se målen som intimt sammankopplade.
Sophie gjorde det väldigt klart att näringslivet måste få större kunskap om hur de kan lyfta in de globala målen i sina verksamheter. Att sprida kunskap och idéer om hur detta kan ske var själva syftet med det här eventet.
Jag och övriga vid panelen fick bland annat frågorna om vilka mål vi identifierade som negligerade i Sverige och vilket mål, om vi bara fick välja ett som vi tycker är viktigast (medvetna om att de alla hänger ihop).
När det gäller Sveriges största utmaningar valde jag då ut vattenförsörjningen, det vill säga mål 6: rent vatten och sanitet. För Sveriges olja är ingen oändlig resurs som de flesta verkar tro. Grundvattentäkterna töms snabbare än de fylls på och allt torrare och varmare klimat, samt en växande befolkning som använder allt mer vatten är en ekvation som inte går ihop på sikt. Det är inte bara årets extrema torka ett smakprov på.
De senaste åren har många delar av Sverige drabbats hårt av vattenbrist, bland annat Gotland och Öland. Här handlar det om att våga tänka nytt. Föråldrade VA-system har inte underhållits på många årtionden och vi bygger ut nya som om det skulle komma nytt vatten från någon havsgud och inte bara spola rent vatten i våra toaletter utan även ha vatten över för att bevattna vårt jordbruk.
Detta är en verklighetsfrånvänd framtidsbild. Istället för att riskera att Sverige allt snabbare glider ner för ett sluttande plan vi själva skapar måste vi vara öppna för att bygga självbärande, lokalt självförsörjande vatten- och avlopps- och toalettlösningar.
Här kan tex komposteringstoaletter likt den Carl Lindström utvecklat bli värdefulla.
Självförsörjning av hållbar energi och säker tillgång till rent dricksvatten är nyckeln till ökat välstånd och balans med naturen, inte bara i utvecklingsländer. Det gäller även i Sverige.
På frågan om vilket av de globala målen som vi ansåg är viktigaste för att till 2030 uppnå en hållbar utveckling, valde jag mål 7: "Hållbar energi för alla".
Jag pekade här på att det är viktigt att förstå sambandet mellan tillgången till billig energi och ökat välstånd, däribland förmågan att bekämpa fattigdom mm. Men att vi först måste förstå utmaningen vi står inför, där de senaste 150 årens välstånd i grunden byggts upp med en växande tillgång till främst fossil energi. Hur vi måste ställa om från en fossil energianvändning som idag ligger på över 85 % (enligt BP stasticial review of world energy 2018), till en som är mer eller mindre helt fossilfri.
Här kan tex nämnas att Kina som enligt samma rapport från BP, ökade sin användning av förnyelsebart (exklusive vattenkraft) med nästan 30,6 % under 2017 mot föregående år. Under samma period ökade användningen av fossila energikällor olja, kol och naturgas med tillsammans cirka dubbelt så mycket räknat i miljoner ton oljeekvivalenter.
Enligt BP:s siffror utgör Sveriges totala utsläpp för 2017 bara 0,14 % av världens globala utsläpp vilket för att sätta det i ett sammanhang innebär att utsläppen globalt ökade med drygt 11 hela Sverige bara 2017.
Under 2017 ökade tex Kina sin satsning på förnyelsebart med över 30 % mot året innan, främst inom sol och vindenergi. Men samtidigt ökade energikonsumtionen från kol, olja och naturgas när de läggs samman, med dubbelt så mycket. Ca 3,4 % av Kinas energianvändning kommer från förnyelsebart, räknar vi med vattenkraften är det 11,7 %.
Här försökte jag peka på att planeten och vår civilasation helt enkelt inte klarar att utvecklingsländer lever som vi gör i Sverige, där vi lever som om vi hade 4,5 planeter (vi importerar resursanvändning som avverkas utanför landets gränser och därför inte syns på vår egen planetära nota).
Men samtidigt tog jag upp möjligheten vi har om vi istället ser till att energi konsumeras och generas mer lokalt med förnyelsebara energi och vårt samhälle ställer om till en kretsloppsekonomi istället för en tillväxtekonomi. Då har vi möjlighet att skapa en trevlig framtid för alla då krävs dock att fler blir medvetna om och får ta konsekvenserna av de egna resursuttagen, annars kommer omställningen ske för långsamt.
Jag tog här även upp värdet för näringslivet att arbeta på att förbättra sin leveranser/transporter genom att efterfråga fossilfria sådana och tog upp att tyska posten, DHL till och med gick sin egen väg när tyska biltillverkare inte kunde (nja ville uppenbarligen inte) leverera elbilar och istället började bygga egna bland annat till Volkswagens stora förtret.
Kretsloppstänkande kom vi onekligen in på när Lisa Jackson, projektledare inom hållbarhet och rekrytering berättade hur Bring arbetar med just smart resursanvändning. Företaget har bland annat utvecklat en tjänst i samarbete med Ragn-Sells, Stockholm Stad och Vasakronan där fordon för sophantering (soplastbilar) som normalt åker tomma in till staden för att fyllas på med avfall, även kan lämna paket (åka lastade på vägen in till staden). Initiativet som går under namnet Älskade stad, omfattar även smartare omlastning av lastbilar så tunga fossildrivna fordon inte kör in i stadens centrala delar utan i större omfattning kan leverera paket till kunder med eldrivna mindre fordon och även cyklar.
Här kommer säkert någon uppmärskamma att "ja men soplastbilarna kör ju på fossila bränslen". Det är sant att de flesta fortfarande drivs på diesel men i Norge har Ragn-Sells som Bring samarbetar med, redan börjat köra minst en helt eldriven soplastbil och Volvo trucks börjar leverera eldrivna soplastbilar nästa år så det finns hopp om förändring även där.
Lisa menade att de Globala målen för henne är jätteviktiga och hon betonade även värdet av att arbeta med många olika mål men att hon samtidigt kunde konstatera att väldigt få företag har koll på de globala målen och vet hur de kan gå vidare med dessa konkret i sina verksamheter. Lisa ville precis som oss övriga i panelen lyfta fler av de globala målen men valde mål 13: Bekämpa klimatförändringarna som det hon kände starkast för.
Mikael Botnen Diamant tryckte framförallt på vikten av att inte se de 17 Globala målen som separata, isolerade mål utan att de alla hänger ihop och att det är först när vi utgår från detta helhetsperspektiv som vi kan skapa den förändring vi behöver för planeten såväl som för oss själva.
Mikael pekade tex på att många företag gärna koncentrerar sig på de mål som redan är förknippade med den egna verksamheten, där de har kunskapen och kompetensen att enklast utvecklas och förbättra målen. Detta är förstås naturligt men det finns sätt att både förbättra sin egen verksamhet och de delmål man arbetar med genom att skapa partnerskap med andra företag.
Genom att utbyta erfarenheter med andra företag om hur de arbetar med andra delar av de globala målen kan det bli en win-win för företagen som samarbetar. Detta kan i förlängningen innebära bättre resursförvaltning inom den planetära gränserna.
Helhetsperspektivet är något jag verkligen delar och jag lyft under mina egna föredrag, här på bloggen samt vi försöker betona i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet. Vi tenderar allför ofta på såväl samhällsnivå som företagsnivå att möta utmaningar och möjligheter som om de vore i isolerade silos istället för att se hur allt hänger ihop.
Detta genomsyrar hela samhället, från extrem specialisering på tex läkarutbildningar till maskin-specialister inom verkstadsindustrin och vidare in på statliga myndigheter och förstås hos ledningen på framförallt stora företag.
Konsekvensen blir en trögrörlighet för förändring, att man helt enkelt missar de tecken på extern förändring som i förlängningen kan bli ödesstigra för individen eller företagets möjlighet till anpassning och vidare utveckling eller i det senare fallet, rent av existens. I en tid av accelerande teknisk och planetär förändring blir det hela tiden allt viktigare att ligga steget före och det är bara möjligt med ett helhetsperspektiv och en öppenhet för att våga prova nya vägar framåt.
Jag tog även upp att många företag redan arbetar med åtminstone delar av de globala målen men inte gör den uttalade kopplingen till Agenda 2030, helt enkelt för att man inte känner till detaljerna kring de 17 globala målen. Här har företag mycket att vinna på att dels visa sina kunder och sina konkurenter hur företaget redan tar steg i rätt riktning och hur man arbetar för att bli bättre.
Det kan bli relevant marknadsföring och behöver inte bli greenwashing om företagen är transparanta med hur de arbetar och är villiga att samarbeta och kan få inspiration av andra om hur de kan utvecklas med sitt hållbarhetsarbete på bred front. De företag som vågar gå före här kommer snabbt inse fördelarna med hur tex hållbar resurshantering är en ekonomisk besparing, kan skapa en bättre arbetsmiljö och desutom bygger en trovärdighet gentemot sina kunder som i allt högre grad efterfrågar produkter som håller längre och är av hög kvalitet samtidigt som de är miljövänliga.
Eventet var fullbokat och deltagarna på plats verkade uppskatta våra samtal. Jag lärde mig en hel del av övriga paneldeltagere, publiken och Sophies föredrag. Kan nog bli något liknande framöver.
I onsdags var jag inbjuden till panelsamtal i Stockholm, framförallt om vad näringslivet kan göra för att arbeta med Agenda 2030. Med andra ord, de 17 identifierade globala målen som 193 av FN:s länder enats om att arbeta för fram till 2030.
Bakom arangemanget stod Sophie Gripenberg som vi skrivit om tidigare och som jag först kom i kontakt med i samband med att hon modererade ett föredrag vi höll vid Stockholms Universitet för ett par år sedan. Sophie Gripenberg som är hållbarhetssamordnare på Svenska Röda Korset men driver även egen konsultverksamhet med inriktning på att sprida kunskap om de globala målen men även personlig utveckling.
Eventet hölls i Studioförbundet Bildas trevliga lokaler på Rosenlundsgatan på Söder i Stockholm. Då det redan var fullbokat på förhand valde jag att inte lägga upp info för bloggens läsare här med risk att göra er besvikna på grund av platsbristen. Istället följer här en resumé av mina tankar och lite om vad som togs upp av Sophie under hennes inledande föredrag samt vad vi från panelen lyfte fram under efterföljande samtalen som Sophie modererade.
Panelen bestod alltså av mig och Mikael Botnen Diamant, konsult och föreläsare inom global hållbar utveckling och Lisa Jackson projektledare inom hållbar utveckling och rekrytering vid Bring.
Sophie Gripenberg inledde med en genomgång av de globala målen som ni kan läsa mer om här.
Sophie berättade bland annat att arbetet för dessa mål är högst levande. Varje vecka dör i snitt fyra miljöaktivister som arbetar inom ramen för uppfyllandet av de globala målen.
Men målen är även högst levande på politisk nivå. På regeringsnivå krävs att den sittande/kommande regeringen tar steg för att förverkliga målen på nationell nivå. För även om 193 länder via FN enats kring Agenda 2030, är de ej ratificerade som lag och kräver därför aktivt arbete på regeringsnivå i respektive land, inklusive Sverige. Sophie pekade på ett återkommande tema även vi vid panelen underströk vikten av, att se målen som intimt sammankopplade.
Sophie gjorde det väldigt klart att näringslivet måste få större kunskap om hur de kan lyfta in de globala målen i sina verksamheter. Att sprida kunskap och idéer om hur detta kan ske var själva syftet med det här eventet.
17 globala mål som alla hänger ihop
Jag ger mina perspektiv om varför tillgången till energi är en förutsättning för att bygga välstånd och självbärande samhällen
Jag och övriga vid panelen fick bland annat frågorna om vilka mål vi identifierade som negligerade i Sverige och vilket mål, om vi bara fick välja ett som vi tycker är viktigast (medvetna om att de alla hänger ihop).
När det gäller Sveriges största utmaningar valde jag då ut vattenförsörjningen, det vill säga mål 6: rent vatten och sanitet. För Sveriges olja är ingen oändlig resurs som de flesta verkar tro. Grundvattentäkterna töms snabbare än de fylls på och allt torrare och varmare klimat, samt en växande befolkning som använder allt mer vatten är en ekvation som inte går ihop på sikt. Det är inte bara årets extrema torka ett smakprov på.
De senaste åren har många delar av Sverige drabbats hårt av vattenbrist, bland annat Gotland och Öland. Här handlar det om att våga tänka nytt. Föråldrade VA-system har inte underhållits på många årtionden och vi bygger ut nya som om det skulle komma nytt vatten från någon havsgud och inte bara spola rent vatten i våra toaletter utan även ha vatten över för att bevattna vårt jordbruk.
Detta är en verklighetsfrånvänd framtidsbild. Istället för att riskera att Sverige allt snabbare glider ner för ett sluttande plan vi själva skapar måste vi vara öppna för att bygga självbärande, lokalt självförsörjande vatten- och avlopps- och toalettlösningar.
Här kan tex komposteringstoaletter likt den Carl Lindström utvecklat bli värdefulla.
Självförsörjning av hållbar energi och säker tillgång till rent dricksvatten är nyckeln till ökat välstånd och balans med naturen, inte bara i utvecklingsländer. Det gäller även i Sverige.
På frågan om vilket av de globala målen som vi ansåg är viktigaste för att till 2030 uppnå en hållbar utveckling, valde jag mål 7: "Hållbar energi för alla".
Jag pekade här på att det är viktigt att förstå sambandet mellan tillgången till billig energi och ökat välstånd, däribland förmågan att bekämpa fattigdom mm. Men att vi först måste förstå utmaningen vi står inför, där de senaste 150 årens välstånd i grunden byggts upp med en växande tillgång till främst fossil energi. Hur vi måste ställa om från en fossil energianvändning som idag ligger på över 85 % (enligt BP stasticial review of world energy 2018), till en som är mer eller mindre helt fossilfri.
Här kan tex nämnas att Kina som enligt samma rapport från BP, ökade sin användning av förnyelsebart (exklusive vattenkraft) med nästan 30,6 % under 2017 mot föregående år. Under samma period ökade användningen av fossila energikällor olja, kol och naturgas med tillsammans cirka dubbelt så mycket räknat i miljoner ton oljeekvivalenter.
Enligt BP:s siffror utgör Sveriges totala utsläpp för 2017 bara 0,14 % av världens globala utsläpp vilket för att sätta det i ett sammanhang innebär att utsläppen globalt ökade med drygt 11 hela Sverige bara 2017.
Under 2017 ökade tex Kina sin satsning på förnyelsebart med över 30 % mot året innan, främst inom sol och vindenergi. Men samtidigt ökade energikonsumtionen från kol, olja och naturgas när de läggs samman, med dubbelt så mycket. Ca 3,4 % av Kinas energianvändning kommer från förnyelsebart, räknar vi med vattenkraften är det 11,7 %.
Här försökte jag peka på att planeten och vår civilasation helt enkelt inte klarar att utvecklingsländer lever som vi gör i Sverige, där vi lever som om vi hade 4,5 planeter (vi importerar resursanvändning som avverkas utanför landets gränser och därför inte syns på vår egen planetära nota).
Men samtidigt tog jag upp möjligheten vi har om vi istället ser till att energi konsumeras och generas mer lokalt med förnyelsebara energi och vårt samhälle ställer om till en kretsloppsekonomi istället för en tillväxtekonomi. Då har vi möjlighet att skapa en trevlig framtid för alla då krävs dock att fler blir medvetna om och får ta konsekvenserna av de egna resursuttagen, annars kommer omställningen ske för långsamt.
Jag tog här även upp värdet för näringslivet att arbeta på att förbättra sin leveranser/transporter genom att efterfråga fossilfria sådana och tog upp att tyska posten, DHL till och med gick sin egen väg när tyska biltillverkare inte kunde (nja ville uppenbarligen inte) leverera elbilar och istället började bygga egna bland annat till Volkswagens stora förtret.
Lisa Jackson från Bring, (till höger i bild)
Kretsloppstänkande kom vi onekligen in på när Lisa Jackson, projektledare inom hållbarhet och rekrytering berättade hur Bring arbetar med just smart resursanvändning. Företaget har bland annat utvecklat en tjänst i samarbete med Ragn-Sells, Stockholm Stad och Vasakronan där fordon för sophantering (soplastbilar) som normalt åker tomma in till staden för att fyllas på med avfall, även kan lämna paket (åka lastade på vägen in till staden). Initiativet som går under namnet Älskade stad, omfattar även smartare omlastning av lastbilar så tunga fossildrivna fordon inte kör in i stadens centrala delar utan i större omfattning kan leverera paket till kunder med eldrivna mindre fordon och även cyklar.
Här kommer säkert någon uppmärskamma att "ja men soplastbilarna kör ju på fossila bränslen". Det är sant att de flesta fortfarande drivs på diesel men i Norge har Ragn-Sells som Bring samarbetar med, redan börjat köra minst en helt eldriven soplastbil och Volvo trucks börjar leverera eldrivna soplastbilar nästa år så det finns hopp om förändring även där.
Lisa menade att de Globala målen för henne är jätteviktiga och hon betonade även värdet av att arbeta med många olika mål men att hon samtidigt kunde konstatera att väldigt få företag har koll på de globala målen och vet hur de kan gå vidare med dessa konkret i sina verksamheter. Lisa ville precis som oss övriga i panelen lyfta fler av de globala målen men valde mål 13: Bekämpa klimatförändringarna som det hon kände starkast för.
Mikael Diamant har ordet (beklagar dålig vinkel)
Mikael Botnen Diamant tryckte framförallt på vikten av att inte se de 17 Globala målen som separata, isolerade mål utan att de alla hänger ihop och att det är först när vi utgår från detta helhetsperspektiv som vi kan skapa den förändring vi behöver för planeten såväl som för oss själva.
Mikael pekade tex på att många företag gärna koncentrerar sig på de mål som redan är förknippade med den egna verksamheten, där de har kunskapen och kompetensen att enklast utvecklas och förbättra målen. Detta är förstås naturligt men det finns sätt att både förbättra sin egen verksamhet och de delmål man arbetar med genom att skapa partnerskap med andra företag.
Genom att utbyta erfarenheter med andra företag om hur de arbetar med andra delar av de globala målen kan det bli en win-win för företagen som samarbetar. Detta kan i förlängningen innebära bättre resursförvaltning inom den planetära gränserna.
Helhetsperspektivet är något jag verkligen delar och jag lyft under mina egna föredrag, här på bloggen samt vi försöker betona i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet. Vi tenderar allför ofta på såväl samhällsnivå som företagsnivå att möta utmaningar och möjligheter som om de vore i isolerade silos istället för att se hur allt hänger ihop.
Detta genomsyrar hela samhället, från extrem specialisering på tex läkarutbildningar till maskin-specialister inom verkstadsindustrin och vidare in på statliga myndigheter och förstås hos ledningen på framförallt stora företag.
Konsekvensen blir en trögrörlighet för förändring, att man helt enkelt missar de tecken på extern förändring som i förlängningen kan bli ödesstigra för individen eller företagets möjlighet till anpassning och vidare utveckling eller i det senare fallet, rent av existens. I en tid av accelerande teknisk och planetär förändring blir det hela tiden allt viktigare att ligga steget före och det är bara möjligt med ett helhetsperspektiv och en öppenhet för att våga prova nya vägar framåt.
Jag tog även upp att många företag redan arbetar med åtminstone delar av de globala målen men inte gör den uttalade kopplingen till Agenda 2030, helt enkelt för att man inte känner till detaljerna kring de 17 globala målen. Här har företag mycket att vinna på att dels visa sina kunder och sina konkurenter hur företaget redan tar steg i rätt riktning och hur man arbetar för att bli bättre.
Det kan bli relevant marknadsföring och behöver inte bli greenwashing om företagen är transparanta med hur de arbetar och är villiga att samarbeta och kan få inspiration av andra om hur de kan utvecklas med sitt hållbarhetsarbete på bred front. De företag som vågar gå före här kommer snabbt inse fördelarna med hur tex hållbar resurshantering är en ekonomisk besparing, kan skapa en bättre arbetsmiljö och desutom bygger en trovärdighet gentemot sina kunder som i allt högre grad efterfrågar produkter som håller längre och är av hög kvalitet samtidigt som de är miljövänliga.
Eventet var fullbokat och deltagarna på plats verkade uppskatta våra samtal. Jag lärde mig en hel del av övriga paneldeltagere, publiken och Sophies föredrag. Kan nog bli något liknande framöver.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)