Sidor

2018-07-17

Kon står på isen med feber nu krävs samarbete för att rädda hela gården

I tre dagar i följd har det varit 34 grader varmt i Uppsala där Johan befinner sig just nu. Vid klockan 14 varje dag har temperaturen klockats och jämförts och vid 21-tiden har det varit 30 grader varmt. Idag blir det något liknande. Att det slås värmerekord på många håll i Sverige just nu har knappast undgått någon, det och brändernas utbredning i Sverige samt torkans ödesstigra konsekvenser för många svenska jordbrukare är nästan det enda media rapporterar om just nu.

Men insikten om att detta bara kan vara början och att Sveriges bristande beredskap för att möta följderna av ett snabbt förändrat klimat måste förändras radikalt skrivs det knappt något om. Här på bloggen har vi dock tex skrivit om hur antalet deltidsbrandmän minskat stadigt de senaste åren och landets behov av egna vattenbombande flygplan.

Samtidigt finns det hopp om fördändring om vi låter krisen stanna kvar i våra medvetanden och vi omvandlar den enorma samarbetsenergi som just nu råder på många håll i Sverige till en positiv förändringskaft för anpassning och klimatdämpande åtgärder som blir kvar och breddas.

Just nu kämpar otaliga människor inom räddningstjänsten, civilsamhället i stort, Försvarsmakten och allehanda myndigheter inklusive beredskapsansvariga inom Länsstyrelsen och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap mot torkan och det är en kamp mot klockan med knappa resurser. Det finns många riktiga hjältar här som ibland med livet som insats hjälper andra för att gårdar, bostadsområden, skog, människor och djur ska kunna undsättas och skyddas. Dessa människor visar vilken kraft det finns i samarbete och vad människan är kapabel till i krislägen och här finns det något värdefullt och hoppfullt att ta med dig.


34 grader i Uppsala tre dagar i rad
Bilder: Johan Landgren 

Vi ser just nu hur ett världens globala temperatur stiger trots att det i år och de närmaste åren råder La Niña. Ett cykliskt klimatfenomen som normalt orsakar global nedkylning med ökad nederbörd i framförallt Australien och Oceanien. World Meterological Organization (WMO), konstaterade detta nyligen i en artikel av The Guardian.

Utmaningarna Sverige nu står inför när det gäller skogsbränder och torka är rena västanfläkten jämfört med vad som pågår i Japan just nu. Över 56 000 japanska soldater har satts in för att undsätta och hjälpa mellan fem till åtta miljoner (olika källor anger olika siffror men rör sig om miljontals) som den senaste veckan evakauerats från sina hem. Jordskred som en följd av enorm mängder nederbörd har gjort att japanska myndigheter sett sig tvingade att flytta människor från områden där hus och byggnader kan kollapsa när som helst.

Men det som händer i Japan visar även en fantastisk sida hos människan. Nämligen prov på samarbete i kris. Det är svårt att hålla tillbaka en tår när man ser nedanstående video där människor som förlorat nästan allt får hjälp att komma på fötter igen med respekt och förståelse för de som vill rädda sina mest värdefulla ägodelar som fotografin och unika konstverk. Föreställ er att nästan hela Sverige befolkning skulle evakueras på några dagar, well välkommen till Japan den senaste veckan. Tal och text på japanska men bilderna säger allt.

I Japan är mycket upp och ner just nu men det kan vändas till en ny start för något mer hållbart

Men läget i Sverige är allvarligt både vad det gäller skogsbränder och landets jordbrukare och odlares möjlighet till skörd

Och kanske kan något positivt komma av torkan. Enligt Dan Eliasson, generaldirktör för MSB, kan man nu tänkas ompröva sin syn på Sveriges behov av egna vattenbombande flygplan och säger att när man tittade på kostnaderna jämfört med behov för 15-20 år sedan ansågs det inte kostnadseffekt med egna svenska vattenflyg men... 

"...Nu med klimatförändringarna kan det finnas amledning att ompröva det för staten, för riksdag och regering men det behövs ju finasiella tillskott för att göra en sån investering..."

We don´t have som vi skrivit om tidigare, med sin grundare och VD Ingmar Rentzhog precis hamnade på framsidan för juli nurmet av CEO Today Magazine där en lång och mycket läsvärd artikel finnas att läsa med ett klart budskap: Vi måste agera för en fossilfri omställning nu, sluta prata och vänta på att politiker ska komma med snabba lösningar åt oss. Vi har inte tid att vänta.

Ledordet för att en fossilfri omställning ska bli möjlig är just samarbete och förtroendeskapande. Det kan vara lokalt bland vänner och grannar och bekanta, mellan olika företag, organisationer, myndigheter och ja i bästa fall mellan nationer. Men det går på tok för långsamt om vi ska vänta på att politiker med ett top down perspektiv ska förse samhället med snabba lösningar. Hela det politiska systemet är trots allt primärt uppbyggt kring kortsiktighet. Fyra år vid makten sen är det dags för en ny regering, under mandatperioden är det pajkastning istället för att enas kring förslag som är bra för landet eller (omöjliga tanke!) rent av bidrar till människans nödvändiga resurshållning av planetens resurser.

Det är ju förstås skåpmat dvs avsaknaden av helhetsgrepp, politisk tuppfäktning och kortsiktighet men det håller inte länge. För spelreglerna måste anpassas efter spelaplanens förutsättningar. Läget för planeten, inklusive Sverige håller på att förändras snabbt och därmed funkar inte längre kortsikighet och att politiker blundar för verkligheten.

Och verkligheten är den att det råder klimatförstärkta kriser i stora delar av världen som tex Mårten Thorslund sammanfattade i en mycket läsvärd artikel för We Don´t have time nyligen. Ett citat från artikel vi gillar:
"Vem tror vi att vi att vi lurar egentligen? Den stekheta planeten jorden är den rykande pistolen vi håller i kollektivt för att vi inte agerar vuxet och lyssnar till det vetenskapliga samfundet. Om vi såg "extrema" och "naturliga" katastrofer som varningsskott från moder jord tror jag vi hade bemött dem annorlunda"   
Förutom det som beskrivs i artikeln om vad som sker i Japan och Kalifornien tex kan vi lägga till att det i Sydney i dagarna var 8 grader varmare än normalt. Trots att det är vinter i Australien just nu och brukar vara runt 16 grader varmt i Sydney snitt var det 24 grader varmt. Detta är särskilt anmärkningsvärt då det i Australien på grund av tidigare nämnda klimatfenomenet La Niña dessutom ska vara kallare än normalt i landet i år, inte varmare.

För Sveriges del rekommenderas starkt att läsa Martin Hedbergs inlägg om torkan som i sina avslutande ord fångar läget väl "Vakna, det är på riktigt". Martin Hedberg är klimatexpert, meterolog och var även en av initivtagarna till We Don´t have time. Johan skrev i höstas en debattartikel i SvD med just Martin Hedberg (och flera andra) för att uppmärksamma behovet av en ökad självförsörjningsgrad och krisberedskap i Sverige. 

På temat krisberedskap kan vi tipsa om videon Johan gjorde i somras där värdet av tillgång till  kommunikation och information om tex skogsbränder understryktes med en genomgång av en solcellsladdare och multifunktionsradio.


Det vi bevittnar nu kan i värsta fall bara bli början på accelerande klimatförändringar bortom vår kontroll, åtminstone om den fossila energikonsumtionen fortsätter att öka. Vi skrev nyligen om senaste års-rapporten från  BP Statistical Review of World Energi som visade att under året som gått hade vi en rekordhög fossil energianvändning men samtidigt en rekordstor andel förnyelsbart. Det finns alltså hopp om att minska den fossila energianvändningen men då krävs inte bara ökad andel förnyelsebart.

Vi behöver minska vår totala konsumtion av fossil energi genom tuffa prioriteringar, frigörandet av energi från områden som går till produktion av produkter vi inte behöver, en total omställning av trasportsystemet, både mot eldrift men även mot självkörande fordon. I första hand kollektiva transportsystem där fordon kan delas som tjänster som i sin tur möjliggör att antalet fordon på vägarna och som står stilla och bara tar plats på enorma ytor, kan minska till kanske en hundradel mot idag. Vi tar det igen, vi kan minska antalet persontransporter till kanske en hundradel mot idag om det övergår till eldrift och blir helt självkörande. Här handlar det om en kombination av större och medelstora fordon som bussar och minibussar samt hängkabiner eller liknande podcar system ovan mark som ersätter miljontals personbilar som bara tar 1-2 personer per fordon och står stilla 95 % av tiden.

Dessutom kan vi spara enorma utsläpp och resurser genom att minska energibehovet för att driva transporterna, behovet av att bygga nya och bygga om befintliga fossildrivna fordon, underhållet av systemetet/vägarna blir mindre energikrävande då mindre ytor behöver underhållas. Slutligten och kanske viktigast av allt, detta frigör enorma ytor för vettiga aktiviter så som odling (mycket träd!!), mötesplatser för människor och bostäder (tänk bara på alla pakeringshus, parkeringsytor osv).

Vi måste fråga oss: Hur många gånger måste något allvarligt ske för att vi ska kunna kalla det kontinutet istället för att förkjuta det framåt som en tillfällig och övergående kris? För även om vi inte med säkerhet kan säga att just detta år eller denna sommar med torkan, jordskred, skogsbränder osv beror på klimatförändringar ger det en föraning om vad som kan vänta. Vi kan dock med säkerhet konstatera redan nu att samhället saknar de resurser som krävs för att möta dessa förändringar. Framförallt, vi har inte råd att spela rysk roulette med vår framtid genom att avstå från att försöka göra allt vi kan för att dämpa accelerande klimatförändringar och skydda ekosystem från kollaps som vi är helt beroende av för vår överlevnad.

Avslutningsvis: Vill vi uppmana att försöka vara den inspiration du vill se hos andra, titta i ditt lilla skrymsle av den stora världen, det finns mycket du kan göra för att göra denna planet beboelig för dig själv och de människor du bryr dig om, men då gäller det att göra något nu och inte vänta på att någon annan ska lösa det åt oss.

3 kommentarer:

  1. Ekonomhistorikern Carlota Perez har föreslagit att resursbesparingstekniker skulle kunna utgöra grunden för en ny hög tillväxtperiod likt den 1945-1975:
    https://www.strategy-business.com/article/Are-We-on-the-Verge-of-a-New-Golden-Age?gko=f0fed

    Själv är hon rätt så pessimistisk över vad som krävs för en vändning. Jag delar något av den inställningen själv, ännu så länge kan tillräckligt många som betyder något gå sorglöst vidare för att det går på rutin och för att "ett miljöbärkraftigt samhälle" ännu har en klang av fantasier. Miljörörelsen överlag har varit för usla på att peka mot något bättre mot vad vi har idag i termer av livsstil.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karl Kling "tillräckligt många som betyder något"? måste du utveckla.

      Det där med fantasier betyder nog litet. Jag utgår från att det är kort framförhållning samt inställningen att Sverige är så litet och obetydligt jämfört med Kina och USA.

      Problem måste analyseras för att se om det finns bakomliggande problem osv. Sedan måste olika lösningar fram för det finns sällan en enda. För kända åtgärder fordras ofta kompromisser. Vårt politiska system bygger på förhandlingar med givande och tagande.


      Men ny teknik slår politik. Soptippen blev återvinningscentral. Och själv har jag ägnat mig en hel del åt att stödja nya företag som verkar ha möjlighet att påskynda övergången från fossilt till flödande. Ser genombrottet för självkörande fordon som centralt.

      Vänliga hälsningar

      Nanotec

      Radera
  2. Vatten rinner neråt i terrängen och översvämmar dalgångar.
    Den mesta odlingsmarken finns i dalgångarna
    Skogen växer i regel längs med sluttnigarna.
    Det är självklarheter kan det tyckas men det verkar inte så på våra beslut.

    Vad vi behöver göra är att bromsa vattnet på sluttnigarna så att vattnet kan infiltreras ner i marken.

    Vi vinner flera saker på detta.
    Dels bromsas vattnet så vi kan lindra effekterna av häftiga rengnperioder.
    Är det torka så han vi hålla uppe grundvattennivån tack vare dammarna.

    Förr fanns det gott om så kallade branddammar.
    Det fanns till exempel två sådana på min gård.

    Kan vi bygga dammar i gränsen mellan odlingsmark och skog kommer de göra en enorm nytta bland annat:
    God tillgång till vatten i mer eller mindre direkt anslutning till skogsbränderna.
    Tillgång till vatten att för att kunna bevattna åkrar ofta med självfall tack vare placeringen.
    Bromsa vattnets väg vid långvariga skyfall som jag nämnde tidigare.
    Ökad biologisk mångfald.
    Lindra effekterna av näringsläckage vid skogsdikning.
    Näring som kan tas ur dammarna och läggas på åkrarna.
    Det var några exempel som jag räknade upp, det finns fler fördelar.

    I jämförelse mot ett snabbtåg till kontinenten känns denna satsning betydligt mer angelägen.

    SvaraRadera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.