Elbussrevolutionen i Kina: Sparar snart in 2,5 Sverige i oljeanvändning

Igår var vi ute och prokörde nya Nissan Leaf, Sveriges och världens bäst säljande elbil vilket vi kommer göra ett antal filmer om framöver både för vår internationellt inriktade EVolution kanal och vår svenska Olja för Blåbär kanal. Men detta inlägg ska vi ägna åt elbussar som redan nu bidrar till att minska den globala användningen av olja och utsläppen av växthusgaser mer än alla världens elbilar gör sammanlagt!

Precis som när det gäller satsningen på elbilar och utvecklingen av solceller leds i praktiken elekrifieringen av världens bussflotta av ett land, Kina och då i synnerhet av ett företag batteri, bil- och framförallt busstillverkaren BYD.

Att tillverka något som sällan går sönder, kostar lite att använda men fortfarande levererar en värdefull tjänst som människor uppskattar och samtidigt har ett relativt litet fotavtryck i form av naturresurser borde väl vara ett eftersträvansvärt och nödvändigt mål för vår planet? Om det dessutom går att återvända sluts dessutom cirkeln, något vi tex varit inne på när det kommer till litiumbatterier.

Men särintressen, kortsiktigt politiskt och ekonomiskt tänkande bromsar den nödvändiga fossilfria omställningen i framförallt västvärlden där status quo i systemet länge dominerats av att lågt hängande fossila frukter kunnat skördats utan att någon behövt betala det egentliga priset i form av föroreningar och skenande energiberoende.

Detta håller dock på att förändras vare sig vi vill eller ej och det sker inte främst på grund av innovationer och drivkrafter i västvärlden. Skulle en person som tex aldrig sett hur lite elbussar och elbilar som rullar på svenska vägar (så sent som i mars månad rullade det 15 elbussar i HELA Sverige, enligt statistik från elbilsstatistik.se) eller för den delen i Europa och USA i genomsnitt, plötsligt kliva ut i en kinesisk storstad skulle de snabbt skapa sig en normalbild om att elbussar, elbilar och elcyklar är det mest naturliga som helst. Inte så konstigt då Kina utgör 99 % av världens elbussmarknad på totalt 385 000 elbussar. Bara 2017 såldes det, håll i er nu, cirka 80 000 batteridrivna elbussar i Kina!

Allt prat om att tekniken för helt eldrivna batteribussar inte är mogen är alltså rent nonsens. Elbussar klarar räckviddskraven i en storstad med råge och är dessutom tysta. Att elbussar utanför Kina, än så länge, är relativt dyra att köpa in är inte det minsta märkligt. Så länge etablerade dieselbusstillverkare inte masstillverkar elbussar och tillverkar dessa med 100 % fokus på eldrift (en motsägelse per definition) får de ej ner priset per enhet för att kunna massproducera med lönsamhet). Tack för fikat säger Kina som med BYD i spetsen börjar plocka marknadsandelar i såväl Europa som Nordamerika.

De flesta bussar behöver inte klara en räckvidd på mer än 160 km per dag (i 80 % av fallen enligt tex Kalifornienbaserade Complete Coach Works Vice VD) vilket inte är några som helst problem att ordna med dagens batterier. Världens ledande busstillverkare, kinesiska BYD:s tillverkar tex en elbuss med en räckvidd på upp till 250 km. Chaufförer ska dessutom bytas ut och ta pauser när snabbladdning är lämplig.

En kinesisk stad som verkligen sett en omvandling när det kommer till ren luft tack vare elbussar och elbilar är 12 -miljonstaden Shenzen som vi skrivit om tidigare och började introducerade elbussar för tio år sedan och nu har över 16 000 elbussar i staden. Produktionskapaciteten i BYD:s fabrik i Shenzen är 15 000 elbussar per år. Faktum är Kina snart producerar fler elbussar per månad än övriga världen gör sammanlagt per år...   

I Kina är introduktionen av elfordon en fråga om liv och död för det politiska styret i landet. Det går inte att vänta på några futtiga 100-talet elbussar här och där. Befolkningen dör av de extrema nivåer föroreningar i städerna något som även drabbar turismen samt intresset för utländska företag att etablera sig i landet som skadas allvarligt av detta. Men för världens största oljeimportör med bland annat världens i särklass största bilmarknad är det även en fråga om ren ekonomi.                                                                                                                                                  Inom endast tre år beräknas Kina ha 800 000 elbussar på sina vägar, en fördubbling mot idag vilket innebär att Kina kan minska sitt diesel/oljebehov med ytterligare 200 000 fat per olja per dag (plus de 200 000 de redan sparar per dag idag med nuvarande elbussflotta på cirka 400 000 elbussar). För att sätta detta i ett sammanhang: Det innebär att Kina om tre år kan spara in drygt motsvarande 2,5 Sverige i oljebehov per dag bara genom att de använder så mycket elbussar. 

Enligt Bloomberg New Energy Finance resulterar nämligen varje 1000 elbussar på vägarna ett minskat behov av diesel med 500 fat per dag.

I en mycket läsvärd artikel av Bloomberg från i måndags kan vi bland annat läsa att världens oljeanvändning kan minska med 233 000 fat olja per dag i år bara tack vare att elbussar ersätter dieselbussar. Detta är en betydande mängd utsläppsminskning som bara kommer fortsätta i takt med att fler elbussar ersätter dagens fossildrivna bussar. I Kina är över 80 % av de bussar som säljs batteridrivna elbussar och alltså inte hybridbussar, gasbussar eller dieselbussar som totalt dominerar försäljningen i tex Europa.

Den globala bilden är en helt annan än i Kina när det kommer till elbussar och eltransporter generellt. Vad som är uppenbart när det kommer till elektrifieringen av världens transportflotta och omställningen av världens energisystem från fossil till förnyelsebar är trögheten i systemet men att  tekniken inte är är det största hindret även om det ofta framställs så.

Det gäller att äga problemet och inte lösningen, dvs bil- och busstillverkare vill äga problemet: Se till att upprätta konsumenters beroende av prylar som går sönder och tjänster som är kopplade till detta. Incitament för att bygga tex 100 000-tals elbussar som sällan går sönder och har låga drifts- och underhållskostnader är helt enkelt bad business för etablerade dieselbusstillverkare. Istället tenderar dessa att försöka motstå och bromsa utveckling som annars riskerar falla dem ur händerna då rådande affärsmodell hotas av nya konkurrenter som kan specialisera sig på endast elfordons- och batteritillverkning och inte redan investerat in sig i ett fossilt tillverkningshörn och tänkande.

Tänk om tex prylar byggdes som den glödlampa som i 117 år varit en del av vad som idag är en brandstation i Livermore i Kalifornien...

Världens äldsta ännu lysande glödlampa!

      Källa bild: Centinnialbulb.org 

Precis som i Europa rullar det i USA ut 10-talet elbussar i städer här och där men förändring rör sig i rätt riktning trots att det ännu bara finns några hundra elbussar i hela landet. Några som sticker ut är dock Kalifornienbaserade busstilverkaren Proterrūa som redan fått beställningar från 36 amerikanska städer.

Klarar en elbuss bergskörning lika bra eller bättre än en diesel? Well, no problemo! 



En intressant approach för att på ner priset per elbuss till beställare i städer och samtidigt spara mycket resurser som gått åt i produktionen av bussarna, är att konvertera befintliga bussar till elbussar. Detta gör amerikanska företaget Complete Coach Works framgångsrikt. Kika gärna på videon nedan.