Stort avslöjande om globala honungsfusket: pengar, sirap och bi-död

Det är glädjande att många svenskar nu vill bli biodlare och förstått allvaret, bina och våra pollinerande insekter är hotade och därmed även vår matproduktion och vår hälsa. Men ännu ett nytt avslöjande visar att vi har en mycket lång väg att vandra... 

Vi får nu anledning att återkomma till hotet mot bina och våra livsskapande pollinerande vänner med anledning av en ny dokumentärserie på Netflix: "Rotten" (på svenska "rutten"). Första avsnittet "Lawyers, Guns and Honey" ägnas helt åt bina och det honungsfusk som sker på global basis och som tycks vara särskilt vanligt förekommande i Sydostasien men vars konsekvenser blivit globala.  

  

I USA finns det cirka 2,5 miljoner bisamhällen. De flesta av dessa körs varje år landet runt på långtradare för att placeras ut på jätteodlingar där de  kan utföra sina ovärderliga pollineringstjänster. Det är här de stora pengarna finns, det är inte främst på honungsförsäljningen som amerikanska yrkesbiodlare tjänare pengar utan på att låna ut sina bin för pollinerng. De överlägset största odlingarna där bisamhällen placeras ut är vid Kaliforniens mandelodlingar. 

I Kalifornien produceras cirka 82 % av all världens mandel och runt 70 % av denna mandel går på export, i ökande grad i form av mandelmjölk som blivit allt mer populärt i bland annat Sverige som alternativ till komjölk. Men att köra bisamhällen kors och tvärs över USA:s vidsträckta land är extremt stressande för bina och förutom att många dör av värmeslag får de otillräckligt med näring när de placeras bland tusentals mandelträd som mest ger pollen och inte tillräckligt med nektar för ny honung. Istället matas bisamhällena med sirap av biodlarna för att bina ska orka pollinera de lukrativa mandelodlingarna som nu växer sig störrre och ersätter tomatodlingar, majsfält eller andra grödor. 

Med andra ord monokulturen ökar på bekostnad av mångfalden. Bina får därför brist på olika blommande växter som ger olika näringsämnen, nektar och pollen i varierande grad i takt med att växterna utvecklas under årstiderna.  

Varför körs det bi-samhällen kors och tvärs i USA? Jo därför att odlingslandskapen, bekämpningsmedel och extrem industralisering av biodlingen säväl som inom jordbruket slagit ut de flesta bisamhällen så till den grad att USA varje år måste importera friska bisamhällen från Europa och Australien för att de överhuvudtaget ska kunna hålla igång den pollineringsindustri som nu alltså hålls igång med en variant av konstgjord andning. För det som tidigare sköttes naturligt av bin, humlor och andra pollinernade insekter kräver mänskliga räddningsaktioner i form av transporter och importer av bin, åtminstone i USA. 

Men det här är förstås gammal skåpmat för biodlare och andra som är intresserade av bin. För Johan som nu varit hobby-biodlare i snart 4 säsonger har intresset för bin, pollinerande insekter och naturens komplexitet bara vuxit sig starkare. Med detta har även insikten om binas ovärderliga värde för oss människor blivit allt mer uppenbart. Johan skrev bland annat en debattartikel i SvD i våras om bidöden som hotar stora delar av vår matförsörjning. Artikeln skrevs tillsammans med biodlaren och debattören Eva Gustavsson samt ledande personer från Sveriges Biodlare Riksförbund och fick stor spridning. 

Den globala konsumtionen av honung de senaste 10 åren har vuxit kraftigt men under samma period har produktionen minskat, hur går den ekvationen ihop? Det gör den inte, svaret är inblandning av sirap i honungen som inte märks på smaken. Kina har tex länge blandat i sirap i honungen för att den egna honungsproduktionen i stora delar av landet är helt utslagen men honungsprodukten är hett eftertraktad globalt. I Kina har de flesta bi-samhällen slagits ut av framförallt extrem användning av bekämpningsmedel. 

Många minns säkert den mycket sevärda dokumentären "Inte bara honung" där kinesiska arbetare fick pollinera speciella päronträd för hand för att möjlggöra försäljningen av en exkusiv päronsort. Något som de flesta inte kan föreställa sig men tyvärr är på riktigt. Föreställ er kinesiska arbetare som klättrar upp i träd med stege och använder ett penselliknande verktyg... lycka till att komma ihåg vilka blommor du pollinerat. Bina gör förstås detta typ 1000 gånger effektivare. Men det spelar mindre roll, i ren desperation och big päron business är all vägar som leder till målet att möta efterfrågan tillåtna.  

Men kontrolleras inte honungen? Jo, men i Netflix-dokumentären "lawyers, guns and honey" avslöjas hur honungsfusket går till. Sirapsblandarna har hela tiden legat steget före. När amerikanska myndigheter efter honungstester i labb upptäckte att kinesiska honungsproducenter, världens största honungsproducent (på pappret) skeppade oäkta honung till USA, chockhöjdes tullarna för honungsimport från Kina. Men då kom sirapsmakarna i Kina på att en speciell typ av ris kunde användas till sirapsframställningen med den fantastiska egenskapen att den kunde tas för honung och därmed gick under honungsfusk-radaren. 

Att Kina inte kunde exportera direkt till världens största honungskonsument, USA rundgås helt enkelt genom att skeppa honungen till andra länder i Sydostasien så som när Malaysia ett år plötsligt exporterade 14,5 miljoner ton honung varav den mesta gick till USA. Detta trots att Malaysias egen honungsproduktion uppgick till 1/1000 av exportvolymen! Sirapshonungen skeppades alltså till Malaysia från Kina för att märkas om och skickas vidare till USA för att undgå tullavgifterna riktade mot Kina. 

Idag har honungstesten blivit bättre och kan ner på atomnivå se inte bara om det är äkta honung utan även varifrån den kommer. Men hur länge detta test kommer funka återstår att se och det görs ännu bara stickprov bland de enorma volymer som årligen når tex Europas och Nordamerikas hamnar. 

I dokumentären får vi även följa med när de amerikanska myndigheter tar upp jakten på ett av de största företagen som sköter honung/siraps-importen i USA. Ett tyskt företag som inte ens tvekar att sälja honung när det upptäcks olaglig, antibiotika i honungen- då försöker de istället sälja den snabbt och mycket billigt! 

Efter att ha sett den mycket sevärda dokumentären "lawyers, guns and honey" finns det bara en slutsats att dra, det har aldrig varit mer uppenbart och viktigt att kräva tydlig ursprungsmärkning på alla honung som säljs i affärerna och till restaurangerna. När du som konsument vill köpa honung. Fråga i första hand efter lokalt producerad honung, i andra hand efter honung producerad inom Sveriges gränser och i tredje hand efter ekologisk honung inom Europa, helst inom Norden.

Tveka inte heller att fråga varifrån honungen som serveras på krogen kommer ifrån och var inte rädd att påminna om honungsfusket och varför svensk honung är bättre! 

Det bästa är förstås att undersöka om det finns någon bidlare i närheten av där du bor, då kan du stödja den lokala honungsproduktionen och pollineringen och få direkt insyn i hur honungen produceras. Fler tips om vad en kan göra för att hjälpa bina finner ni tex i Johans och Eva Gustavsson artikel i Dagen Samhälle. 

Avslutningsvis, för den som har möjligheten, se dokumentären "Lawyers, Guns and Honey" det är ett måste!

Så här glad blir man av egen honung!

Johan under årets sista skörd vid bigården i Dalrna i somras