Varför Trump vill rita om Alaskas karta

Följ pengarna och oljan och världen blir mindre komplex sägs det. När en tittar närmare på varför Donald Trump nu tillåter olje- och gasutvinning i tidigare "don´t touch"-områden i delstaten Alaska, fyndigheter i vackra naturområden fulla av liv och mångfald gäller det att ta på sig rätt glasögon. För allt är inte som det verkar.

Delstaten Alaska har de senaste par hundra åren präglats av resursuttömning. 1898 handlade det om guld och sedan början av 1900-talet har det varit kol och olja. Men sedan 1988 har oljeproduktionen i delstaten fallit stadigt och med den det ekonomiska välståndet. Toppåret låg produktionen på 2 miljoner fat per dag, idag (2016) har produktionen fallit drygt 75 % och är nere på 490 000 fat per dag.

Detta har Donald Trump tagit vara på och tog hem Alaska med 51,3 % av rösterna under presidentvalet med löften om ny fart på ekonomin i Alaska. Men finns det då dolda svarta skatter i Alaska som kan rädda ekonomin? Och kommer Trump verkligen ordna fram amerikanska arbetstillfällen i delstaten?

Enligt en rapport om Alaskas olje- och gasfyndigheter från amerikanska US Geological Survey, daterad till 2011, är det genomsnittliga uppskattningsvärdet 895 miljoner fat av tekniskt utvinningsbar olja. Hur mycket är då det? 2016 utvanns det cirka 179 miljoner fat olja i Alaska så det innebär över tid en förlängning av utvinningen av olja i delstaten. Men denna olja kommer utvinnas över årtionden från att den väl kommer igång så det blir inte många nya droppar per dag för delstaten.

Sätter vi Alaskas olja i relation till USA:s dagliga produktion av råolja blir bilden tydligare. Enligt amerikanska enegimyndigheten EIA producerade USA 2016 i genomsnitt 8,8 miljoner fat per dag och netto-importerade så sent som i september i år (efter avdrag för exporten av råolja) 5,9 miljoner fat. Totalt ligger behovet av råolja i USA (egen produktion + netteimport) på 13,3 miljoner fat per dag. Det betyder att om all teoretiskt utvinningsbar olja i Alaskas kunde levereras på ett bräde (vilket det alltså inte kan!) räcker det till 68 dagar av USA:s råoljebehov! (Råolja, ej att förväxla med olja från naturgas). 

Svarta skatter som uttöms i Alaska

Datakälla: US Energy Information Administration, EIA 

Men som det ska visa sig är det inte olja det handlar om den här gången. Det handlar heller inte bara om att infria vallöften till Alaskabor som sett sin rika delstat bli fattigare för varje år i takt med att oljeintäkterna minskar. Oljan har som vi skrev i ett inlägg 2015, en unik position i Alaska:

"Sedan oljetoppen 1988 har produktionen på årsbasis minskat med över 75 % (fram till 2014). Alaska är unikt på flera sätt när det gäller sitt oljeberoende. Delstaten äger oljereserverna inom sitt territorium och har rätt till royalty på oljebolagens produktion. Hela 90 % av Alaskas federala budget beräknas komma från oljeintäkter. Faktum är att bara i direkt utdelning får varje Alaskabo cirka 17 600 SEK om året".

Sedan tidigare är det känt att Trump-administrationen inte bryr sig om att ge klimatet ytterligare en smäll genom att tillåta fracking i Alaska som vi rapporterade om i våras. 

      
Men nu är det ny business på gång och handlar främst om naturgas och pengar från Kina och Japan. Enligt US Geological Survey finns gasfyndigheter på hela 52,8 biljoner kubikmeter naturgas (1000 miljarder = eng: "trillions"). Det motsvarar cirka två års årlig produktion av naturgas i USA räknat på 2016 års nivå (från BP statistical review 2017). I Alaska saknas dock tillräcklig infrastruktur för att ta hand om de gasfyndigheter som nu blir aktuella, det kommer behöva byggas pipelines och nya jätteanläggningar för att omvandla naturgas till flytande naturgas (LNG).

För det skulle Trump behöva pengar och därmed gå till representanthuset och senaten vilket skulle innebära utmaningar minst sagt. Så istället kringår Trump de största ekonomiska hindren och även miljömotståndet i huvudstadens politiska maktkorridorer genom att helt enkelt vända sig till Kina och Japan. Vilket nu skett via oljebolaget China Petroleum Corp (även kallat Sinopec) respektive japanska Tokyo Gas som nyligen har enats om ett samarbete med Trump för att få tillgång till den flytande naturgasen i Alaska.

Detta rapporterar bland andra UPI om. Under Trumps besök i Kina nyligen undertecknades ett avtal med kinesiska presidenten Xi Jinping om just detta och så sent som igår skrev gasbolaget Tokyo Gas CO, Ltd. på en avsiktsförklaring om LNG-samarbete i Alaska.

Så om mer olja tidigare skulle rädda Alaskas ekonomi är den nya fossila räddningen naturgas som ska skeppas i form av flytande naturgas till Kina och Japan, två länder i stadigt växande behov energi. Kina med en växande medelklass som konsumerar mer prylar och därmed energi och Japan som sedan Fukushima-katastrofen försatt landet i ett extremt importberoende av olja, gas och kol. Detta sedan endast fem av landets 50-talet kärnreaktorer numera är aktiva. Japan måste importera hela 84 % av sitt energibehov och nästan hälften av landets elproduktion sker bara i kraftverk som eldar med importerad naturgas.

Kommer då alaskoborna få en massa arbetstillfällen om kinesiska och japanska olje och gasbolag går in och finansierar eller rent av är med och bygger infrastruktur mot betalning i olja och naturgas? Kanske en liten ny guldrusch i form av service och tjänster som alaskaborna kan sälja till de olje- och gasarbetare som kommer arbeta i delstaten men knappast genom frikostiga gåvor från gasintäkterna.

Det är tragiskt att se hur en delstat som borde fokusera på att utveckla sin naturturism och söka långsiktigt hållbara verksamheter istället återigen tvingas ta krampaktiga tag om sinande fossila energikällor för att få kortsiktiga ekonomiska vinster. Trump-administrationen utnyttjar helt enkelt en delstats beroendeställning för att förlänga den ekonomiska tillväxten till vilket pris som helst.

Men Alaska och USA kommer få betala ett högt pris för tillgången till rent vatten och den natur vi idag tar för given i framtiden. Ekonomiska värden och livskvalitet kommer få definieras om när priset/energin för att ta upp oljan och gasen inte längre ger mer energi än vad som kan tas ut. Då måste all verksamhet handla om hushållning av begränsade resurser i cirkulära system. Inte som nu, där "ekonomi" blivit lika med ökad resursuttömning av begränsad fossil energi.