Oansvarigt av Claes Hemberg -Ute och cyklar om energimarknaden

En av bloggens läsare uppmärksammar oss på att Avanzas sparekonom Claes Hemberg återigen visat på total inkompetens och vilselett svenska småsparare med helt felaktig informationsspridning utan förankring i verkligheten. En person med så stort inflytande på Avanzas småsparare och läsare bör agera ansvarsfullt och inte bara återge andras utlåtande utan någon som helst granskning av fakta då detta som i det här fallet, leder till spridning av falska nyheter utan någon som helst förankring i verkligheten.

Vad rör det sig då om? I måndags publicerade Claes Hemberg en artikel på Avanzas "Spara med Hemberg" med den minst sagt skruvade titeln "Oljan aldrig dyr mer". Artikeln baserar sig i huvudsak på en intervju med råvarustrategen Martin Jannson, vid Handelsbanken och Hemberg pekar även på utvecklingen av billiga solceller och elektrifieringen av transportflottan för att sedan argumentera att oljan aldrig kommer bli dyr mer. Artikeln som Hemberg skrivit inleds som följer:

"Skifferoljan blir allt billigare. Solcellerna halveras i pris allt mer oftare. Saudarabiska familjen säljer ut sitt oljebolag. Elbilarna är på inmarsch. Rederierna går över till gas. Jag har svårt att hitta något som talar för att oljan ska bli dyrare" 

Så blir skifferoljan allt billigare? Produktionen blir effektivare men i huvudsak för att oljebolagen väljer ut de områden som ger högst avkastning per brunn (så kallad cherry picking) och undviker de som kräver ett högre oljepris. Som vi skrivit om så många gånger tidigare går de flesta oljebolag som utvinner skifferolja med förlust men fortsätter för att inte skrämma bort sina aktieägare som investerat sig hårt i skifferindustrin med pengar som strömmat in i skifferolje- och gasindustrin/börsen tack vare Federal Reserves massiva stimulansprogram sedan finanskrisen utbröt i USA 2008/2009. En högst tillfällig lösning.

Som energiexperten Arthur Berman tog upp under en intervju i maj (se slutet av inlägget) utgör idag USA:s skifferoljeproduktion cirka 4-4,5 miljoner fat per dag. USA importerar ännu runt 37 % av sin oljekonsumtion. Det innebär att om världens oljeproduktion skulle minska med 5 % av dagens runt 100 miljoner fat per dag skulle det krävas motsvarande hela USA:s skifferoljeproduktion i ny produktion varje år bara för att hålla kvar produktionen vid nuvarande nivå. Vi talar här om skifferolja som i USA, där infrastrukturen redan är utbyggd och tekniken är världsledande inom skifferutvinning, enligt Berman kräver ett oljepris på 65 dollar per fat bara för att täcka kostnaderna...

Vad beträffar solcellerna går det verkligen framåt som vi skrivit om mycket tidigare och det är både viktigt och positivt för den långsiktiga omställningen av energimarknaden och ett minskat oljeberoendet. Men att utifrån det som Hemberg gör hävdar, drA slutsatsen att vi aldrig kommer få högre oljepriser är rent nonsens av flera skäl. Till att börja med går det inte att sticka under stol med att världen fortsätter att öka sin oljekonsumtion och aldrig varit högre (se BP Stat review of World Energy för världens oljekonsumtion). Det går med andra ord inte att säga hur världen kommer kunna hantera en minskad tillgång till olja när den väl inleds inom några år. Det beror på en kombination av hur snabbt och hur stor den blir och vilka alternativ som kommer utvecklas innan dess och när det väl sker.

Så sent som i januari i år varnade världens sjätte största bank, HSBC för att världen redan 2018 kan komma att tvingas till en anpassning av minskad oljeproduktion (Peak Oil) då 81 % av världens oljeproducenter redan nått sin högsta produktion och skriver i sin rappart bland annat:

"Om vi utgår från en minskad produktion på 5 % (per år) med ett global post-peak utbud på 74 miljoner fat per dag - vilket på inget sätt är en överdriven siffra i våra ögon - innebär det en nedgång i utbudet, post-peak, med cirka 38 miljoner fat per dag fram till 2030 och en nedgång med cirka 52 miljoner fat per dag till 2040. Med andra ord, världen behöver hitta över fyra gånger motsvarande Saudiarabien bara för att behålla utbudet på samma nivå, detta utan att ta hänsyn till ökad efterfrågan" 

Vi fortsätter med Hembergs påståenden och antydanden. Så varför "säljer Saudiarabien ut" sina juveler (sitt oljebolag)? För det första måste en förstå vad det rör sig om. Saudi Aramco är världens enskilt största oljebolag och kontrolleras helt av det Saudiska kungahuset och är till skillnad mot vad de flesta tror även världens sannolikt högst värderade bolag, ja till och med högre värderat än Apple och Amazon tex. Saudi Aramco nämns sällan bland världens jättebolag för att de helt enkelt är ett statligt ägt bolag som inte är börsnoterat. Men utifrån Saudi Aramcos otaliga verksamheter inom oljeindustrin i Saudiarabien och på många andra håll i världen och i synnerhet med tanke på bolagets oljetillgångar är bolaget att betrakta som gigantiskt. Bara oljetillgångarna beräknas vara minst 10 faldigt större än världens största privatägda bolag, Exxon Mobile. Vad beträffar Saudi Aramcos totala värde mätt i pengar har tex Wall Street Journal beräknat bolagets värde upp till 80 biljarder dollar dvs 80 000 miljarder dollar eller i skrivande stund 636,9 tusen miljarder kronor!

Vad Claes Hemberg syftar på när han skriver att Saudiarabien säljer ut sitt oljebolag är att Saudi Aramco i slutet av nästa år troligen ska börsnotera till en början 5 % av bolagets aktier. Bolaget ska först noteras på Saudiarabiens största börs i huvudstaden Riyadh men även listas på en annan internationell börs, vilken är ännu oklart.

Problemet för Saudiarabien är inte att världen inte efterfrågar dess olja utan att landets statskassa skriver efter pengar men oljemarknaden just nu är mättad och priset per sålt fat nu är halverat. Som vi skrivit om mycket om här på bloggen tidigare, har oljeprisraset som inleddes sommaren 2014 lett till att landets statskassa grävts ut ordentligt samtidigt som landets enskilt viktigaste intäkter mer än halverats. Samtidigt fortsätter den inhemska produktionen av olja att öka i takt med att välbärgade saudier blir fler och därmed ökar sin energikonsumtion som i Saudiarabien framförallt kommer från oljeeldade kraftverk och inköp av stora suvar som tankas till artificiellt låga priser för att hålla befolkningen nöjd.

Men vad Claes Hemberg antyder är att Saudiarabien säljer sina "kronjuveler", dvs minskar försäljningen av olja för att världen plötsligt skulle ha minskat sitt behov av olja. Det kunde inte vara mer fel. Saudiarabien sitter tillsammans med några andra oljestater i Mellanöstern på den olja som är billigast att utvinna i världen och kostar i storleksordningen en tiondel i energiinvesteringar att ta upp jämfört med amerikansk skifferolja. Vad som hänt är alltså inte en plötslig minskad efterfrågan på olja i världen eller vad många nu beskriver som peak demand.

Hur stora marginaler har världen för att hantera en produktionsnedgång av oljan?
I mars blev vi citerade i en artikel i Affärsvärlden där vi en efterföljande replik här på bloggen kom in just på hur små marginalerna är i fråga om balansen mellan utbud och efterfrågan av olja i världen. För till skillnad mot vad en kan tro reflekterar ett lågt oljepris inte en permanent situation eller en signal om att vi skulle ha nått peak demand av oljan i världen. När ett marknadsandelskrig mellan USA och Saudiarabien uppstår och sedan följs av lättade sanktioner mot en av världens största oljeproducenter (Iran) samt produktionen återgår till högre nivåer i ett krigshärjat Irak rinner bägaren över givetvis över. Här gäller det att stanna upp och skilja på långsiktiga trender och tillfälliga kortsiktiga förändringar som vi sett de senaste åren med ökad produktion av olja i världen främst pga USA:s skifferoljeproduktion.  

Den långsiktiga trenden i världen är att färre och färre oljefyndigheter hittas varje år medan konsumtionen/uttaget av befintliga fält ökar. De senaste tre åren skiljer dock ut sig markant då upptäcktstakten faller mer än det skulle gjort annars pga underinvesteringar i nya fyndigheter. Det finns helt enkelt ingen lönsamhet att leta ny olja när priset är så lågt som det är nu och marknaden redan kan erbjuda mer olja än det efterfrågas. Kostnaderna för att leta olja och sätta den i produktion
stiger hela tiden då de lågt hängande frukterna helt enkelt redan är plockade.

Upptäckter av nya oljefyndigheter på lägsta nivån sedan 1947

Källa graf: Bloomberg Markets

Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Det går inte att fortsätta att tömma oljevalven mer än de fylls på hur länge som helst. Vad som kommer tvinga upp priset på olja är helt enkelt eftersläpningen av investeringar idag som om de hade gjorts skulle ge oljeproduktion om några år. Oljan finns där men kräver ett betydligt högre pris för att kunna motiveras ur ett energi- och investeringsperspektiv.

Då har vi inte ens kryddat med minsta lilla säkerhetspolitiska händelse där någon av världens största oljeproducenter får problem med leveranser eller egen produktion, vilket snabbt skulle få bränslemätaren för oljeutbud i världen att skifta över från grönt till rött. Det kan ske under kort tid men även längre tid med en utdragen konflikt av något slag som hindrar transporter eller produktion i något del av världens ytterst sårbara handelssystem.    

Men oljeproduktionen kommer väl bara fortsätta att öka i USA och i Iran, Ryssland och Irak mfl om priset stiger igen? Nya oljeinvesteringar kommer att vara möjliga i takt med att priset stiger, åtminstone till en viss gräns, efter vilken världsekonomin sätter stopp och likt i upploppet till finanskrisen 2008/2009 bidrar till en ny finanskris. Exakt var denna gräns ligger den här gången är svårt att säga.

Den viktigare frågan är förstås när en produktionsnedgång i världens konventionella oljeproduktion inleds pga att den fysiska produktionstoppen är nådd och hur stor den blir per år. Dvs hur snabbt våra energi-system och världsekonomin måste ställas om för att anpassas till en minskad tillgång på olja.

Just nu sker en rad inspirerande exempel inom såväl transportsektorn som energimarknaden vare sig det gäller självkörande eltransporter eller energilagring i kombination med förnyelsebar energi som vi skrivit mycket om. Detta är lovande och ger hopp men det är samtidigt viktigt att inte låta detta göra en blind och förvränga verkligheten till något man önskar vore sant och skedde snabbare än det faktiskt gör. 

Avslutningsvis konstaterar vi att eftersom Claes Hemberg varken kan ge råd om vad som händer inom transportsektorn eller energilagring och inte heller förstår energimarknaden när det gäller oljan kanske Avanza gör gott i att låta någon annan komma med råd inom detta område och låta Hemberg ägna sig åt analyser av icke-energirelaterade fonder... Problemet är bara att småspararna då riskerar missa de största investeringsmöjligheterna någonsin, bortsett från investeringar i AI-bolag men de tvivlar vi dessvärre på att Hemberg har koll på... 

Istället för att lyssna till Claes Hemberg eller okunniga ekonomer utan helhetsperspektiv, rekommenderar vi att ni lyssnar till riktiga experter som Arthur Berman som jobbar i verkligheten och har direkt insyn i kostnader och vinster inom tex amerikanska oljeindustrin i egenskap som geolog, energirådgivare åt energibolag och energiexpert i snart 40 års tid. Berman har dessutom ett öppet sinne för tekniska förändringar men drar till skillnad mot somliga andra inte helt skruvade slutsatser baserat på åsikter eller okritiska refererande av andras utlåtanden som inte har bäring i verkligheten.

Nedan en bra sammanfattning av energimarknaden, särskilt oljan och den amerikanska skifferoljan där Arthur Berman intervjuas av Chris Martenson.