För att förstå vad som håller på förändras måste vi till en början gå tillbaka till ett av den här bloggens första inlägg som vi skrev för nästan exakt sex år sedan som handlade om guld idag, igår och i framtiden. Det första stora steget togs 1944 då 44 allierade länder samlades i Bretton Woods i USA för att än en gång i historien förändra världens handelssystem. Bakgrunden till mötet var oron under andra världskriget och tillgången till guldreserver som kunde försvaras från angripare (nationella eller internationella) och för att ingjuta förtroende i de finansiella marknaderna och handeln mellan länder, något som krävde en stor förändring. I Bretton Woods beslutades att den amerikanska dollarn som enda valuta i världen skulle kopplas till ett fast värde mot guldet: 0.89 gram guld per dollar. Resterande valutor låstes sedan fast mot dollarn, det så kallade guldankaret.
Skälet till att just den amerikanska dollarn fick bli världens reservvaluta hade främst två orsaker. Det var världens största ekonomi och hade världens starkaste försvarsmakt vilka båda kunde ingjuta förtroende i dollarn som reservvaluta och möjliggöra för andra länder att placera sina investeringar i USA och mycket av det fysiska guld andra centralbanker världen ägde kunde förvarades i tryggt förvar i främst Fort Knox i USA.
Innan guldannkaret gällde den så kallade guldmyntfoten. Vilket innebar att när Sverige införde kronan 1873 bestämdes dess värde till exakt 0,403225 gram guld som skulle kunna växlas in vid ”anfordran”. Det skulle med andra ord finnas en exakt mängd guld för att motsvara antalet sedlar och mynt i cirkulation. Detta övergavs alltså 1944 med Brettonwoods-fördraget.
Men Brettonwoods-fördraget höll inte i många årtionden. När USA (men även andra länder) under 1950-talet och 1960-talet, mycket tack vare ökad oljeproduktion och det välstånd som oljan skapade, fick ökad aptit med konsumtion sågs kopplingen till guldet som en bromskloss för tillväxt och inte den stabiliserande faktor som den var avsedd för. Bägaren rann över när USA tvingades ta stora lån från Europeiska centralbanker för att kunna finansiera ett extremt kostsamt Vietnam-krig. USA:s budgetunderskott började växa kraftigt och landet kunde inte längre finansiera ökade skulder som idag genom att helt enkelt sälja amerikanska statsobligationer till Kina och Japan (gjordes fram till för några år sedan när Kina och Japan började sälja stora delar varje år).
Det som i huvudsak sker i USA nu är dock som bekant att amerikanska centralbanken Federal Reserve köper amerikanska statsobligationer som i sin tur används som betalning för köp av obligationer i vanliga banker. Enkelt uttryckt, det innebär att tillgångar pumpas in i bankerna som ger dem möjlighet att skapa nya lån för att på så sätt föra in mer pengar i systemet som inte fanns där innan, allt med föreställningen om att om så länge staten står bakom pengaskapandet kommer dess värde/köpkraft att bevaras och handlingen legitimeras.
Men det där är förstås gammal skåpmat, nu till nya spännande verktyg! Vad dagens globala handelssytem bygger på är att förtroendet för dollarn bibehålls, för utan förtroende för något som alltså inte längre har någon koppling till något av fysiskt, begränsat värde (vilket historiskt sätt varit främst guld och silver), fungerar det inte längre att skapa mer pengar för att stimulera ökad konsumtion och ekonomisk tillväxt. Problemet är att sedan finanskrisen bröt ut 2008/2009 har allt fler länder och företag börjat ifrågasätta det långsiktigt hållbara med att knyta handeln till endast dollarn då dess värde uppenbarligen försvagas och knutits till ökade köp av USA:s centralbank.
Många, däribland Kina har insett att det globala ekonomiska systemet blivit oerhört sårbart och beroende av att den amerikanska/västerländska ekonomin går bra. Förtroendet för dollarn som reservvaluta är långt ifrån längre given. Framförallt Kina har även insett att amerikanskt ekonomiskt inflytande till stor del är kopplad dollarn som reservvaluta vilket gjort att USA kunnat fortsätta skuldsätta sig mer än något annat land då det helt enkelt inte funnits något realistiskt alternativ till dollarn som reservvaluta.
Oljekontrakt utbytbart på kinesiska Yuan eller fysiskt guld. -Ett hot mot dollarn som reservvaluta?
Världens mest handlade råvara, oljan är och har därför varit en av de viktigaste fundamenten för förtroendet och handeln med dollarn då oljan prissätts i dollar per fat. Den amerikanska dollarn har därför av många kommit att beskrivas som petrodollarn. Varje dag handlas olja för många miljarder dollar i korta eller långa kontrakt som oftast endast de berörda handelsparterna känner till. Det är detta Kina vill ändra på samtidigt som de vill stärka förtroendet och rikta strålkastarna mot den kinesiska yuanen som ett långsiktigt alternativ till den amerikanska dollarn.
Följer man råvarumarknaden känner man till att sedan finanskrisen 2008/2009 har kinesiska centralbanken Peoples Bank of China (PBOC) kraftigt ökat sina köp av fysiskt guld både från den inhemska marknaden och internationellt. Hur mycket fysiskt guld Kina kommit över är oklart då dessa siffror inte är officiella eller kan bekräftas men det anses av de flesta bedömare var betydligt mer än de siffror som placerar Kina på sjunde plats efter USA med endast drygt 1000 ton mot USA:s siffror på över 8000 ton guld. Att Kina köper mer guld än någon annan centralbank är de flesta dock eniga om, det ligger dessutom nära i den kinesiska kulturen att köpa fysiskt guld då man antingen inte litar på banker på det sätt vi gör i västvärlden och eller av tradition gärna köper fysiskt guld.
Det bör här tilläggas att inte heller mängden fysiskt guld hos den på pappret största innehavaren av fysiskt guld, USA verifierats med en kontroll (som sedan offentliggjorts). Vi vet bara att en genomgång av hela amerikanska guldreserven ska ha ägt rum mellan 1974-2008. I offentliga amerikanska dokument från en kongressförhandling från 2011 framgick att ingen amerikansk kongressledamot hade fått se guldet som ska finnas förvarat i Fort Knox på nästan 40 år. Men oavsett hur mycket eller lite guld som finns för att eventuellt ge stöd åt amerikanska dollarn och andra centralbanker som har stora delar av sitt guld förvarat i USA spelar det mindre roll då det inte längre används som "förtroendekapital" för att ge stöd åt dollarn som reservvaluta.
Det är här Kinas nya verktyg kommer in i bilden och sätter press på USA att bekänna guldfärg.
Kina väntas nämligen inom kort erbjuda möjligheten att inte bara erbjuda handel med oljekontrakt prissatta i yuan, betalningen ska även kunna konverteras till fysiskt guld. Detta kan locka många länder och investerare som inte vill handla i amerikanska dollar men inte heller vill ta betalningen i kinesiska yuan. Det innebär på kort sikt att tex att länder som Iran och Ryssland kan kringgå sanktioner genom att handla i kineiska yuan men öppnar redan nu för en gradvis minskad handel i amerikanska dollarn samtidigt som handeln med kinesiska yuan kan sprida sig och få ökat förtroende gentemot dollarn.
Nyheten har bland annat rapporterats om i detalj av Nikkei Asian Review i en läsvärd artikel men en djupare analys har gjorts i den populära finanspodden Macrovoices där hedgefondförvaltaren Erik Townsend intervjuar investeringsrådgivaren Luke Gromen. Luke driver makroforsknings- och förvaltningsföretaget Forest for the Threes (FFTT) och ger rådgivning till stora finansiella institutioner och förmögna investerare.
Lule Gromen varnar för att den minskade handeln med amerikanska dollarna kan ske mycket snabbare och få mycket större följder än de flesta insett, särskilt med införandet av oljekontrakt som prissätts i yuan och kan konverteras till guld. Sedan i april förra året har guld-kontrakt som prisätts i kineiska yuan kunnat handlas på Shanghai Gold Exchange och sedan juli i fjol även i Hong Kong. Samma möjlighet ska införas i Budapest i år för att sprida handeln med kinesiska yuan internationellt ytterligare.
Men handeln med oljekontrakt i yuan istället för dollar är på en helt annan nivå och omfattning och innebär ett stort steg för att göra bygga upp acceptans för kinesiska yuanen som ett alternativ till amerikanska dollarn. Det kan inte uteslutas att Kina inom ett antal år från att den kinesiska yuanen fått stor spridning kan tänkas redovisa sin guldreserv med offentliga granskning för att ge ökat förtroende för yuanen, om den genomgången sker offentligt och överstiger de siffror som anges av USA:s guldreserv kommer stor press sättas på USA att offentliggöra sin genom extern granskning. Detta kommer sannolikt dock inte ske för att undvika att provocera USA, kinesiskt inflytande och förtroendet för yuanen som alternativ reservvaluta kan ske ändå.
Det största steget och vad som troligen motiverar Kina att närma sig möjligheten att göra kinesiska yuanen till en reservvaluta för världshandeln är möjligheten att frigöra enorma mängder kapital för köp av varor från andra länder genom att helt kunna minska sin valutareserv. USA som privilegierad enda "ägare" av världens reservvaluta har bara en reservvaluta av dollar på 0,6 % av BNP medan Kina tvingas ha en valutareserv på runt 26 % just nu. Detta behövs inte om handeln i världen sker allt mer i kinesiska yuan och Kina kan börja använda dessa pengar till ökade utländska investeringar.
Minskat behov av valutareserv i dollar för Kina -en game changer
Källa: Forest For The Trees av Luke Gromen presenterat som bilaga till intervju i Macrovoices
Detta bör på sikt oroa tex amerikanska pensionsfonder och amerikanska sparare eller vem som helst med kapital värderat i bara dollar om värdet på amerikanska dollarn bara kan upprätthållas genom en devalvering, höjd ränta eller genom ökat kvantitativa lättnader/att amerikanska Federal Reserve vilket bara fungerar när amerikanska dollarn anses vara enda alternativet. Gromen menar att vi kan se en kraftig övergång till handel i kinesiska yuan redan inom 5-10 år som skulle få en omvälvande effekt på förtroendet för den amerikanska dollarn och därmed möjligheten för Federal Reserve att bedriva dagens penningsskapande politik.
Lägger vi samman handeln med guldkontrakt och införandet av handel med oljekontrakt prissatta i kinesiska yuan tillsammans med Kinas skapande av en alternativ världsbank samt en kinesisk utvecklingsbank där kineiska yuan står i centrum för handeln, framstår det som allt mer uppenbart att Kina har en långsiktig ekonomisk plan som de flesta analytiker ännu inte förstått eller tar på allvar. Hur USA och andra västerländska ekonomier som inte kan eller vill anpassa sig till ett större fokus på Asien och Kina som världens ekonomiska och på sikt kanske även militära maktcentra får bli ämnet för ett annat inlägg. Vi rekommenderar dock starkt att ni lyssnar på intervjun med Luke Gromen på Macrovoices nedan (hoppa in 11:45 i programmet).
