Det har varit lite tunnsått med inlägg här på bloggen sedan midsommar. Anledningen är att vi har haft fullt upp med att bearbeta videomaterialet från strax före midsommar då vi provkörde elbilen Hyundai Ioniq Electric. Vi har nämligen precis startat en ny youtube-kanal, EVolution. Tanken är att vi på denna internationella youtube-kanal, till skillnad mot vår Olja för Blåbär-kanal, ska fokusera på olika typer av eldrivna fordon, smarta hållbara energilösningar och ge inspiration för en hållbar livsstil.
Just nu planerar vi en studio i Uppsala där vi kommer kunna ta emot gäster och göra egna analyser, förhoppningsvis minst en gång i veckan framöver. Målet är att den ska vara klar senast i augusti men vi kommer göra fler videos och program innan dess. Det kan komma att handla om elcycklar, elbilar och andra elfordon. Har en idéér och önskemål kan en kommentera här på bloggen eller kontakta Johan direkt via mail. Vi kommer även träffa företag och personer som har smarta energilösningar för framtiden och andra som inspirerar till den fossilfria omställning som är nödvändig och redan är i full gång!
Gillar ni videon eller har synpunkter så tveka inte att höra av er eller kommentera. I kommande videos kommer vi ha fler kameror och därmed kunna fånga fler kameravinklar. Vi har dessutom införskaffat en vass redigeringsmaskin så nu ska det gå snabbare nästa gång!
Nedan provkör vi alltså elbilen Hyundai Ioniq Electric som vi fick låna av Stilbil AB i Upplands Väsby i över fem timmar. Vi körde bland annat till Skåneholms slott och fick möjlighet att prova både landsvägskörning och motorväg. En pigg bil som troligen är den första elbilen med räckvidd och ett pris som kan tilltala många. Kika gärna på videon för mer info, den är på engelska men vi kommer troligen klippa till en svensk version nästa vecka och ladda upp på Olja för Blåbär-kanalen.
Vi fick ingen ersättning för provkörningen utan gjorde det som ett led i en önskan om ökad kunskapsspridning om eldrivna fordon.
Vi provkör Hyundai Ioniq Electric på vår nya kanal EVolution
Olja för blåbär
2017-06-22
Bocking 14 -en magisk växt alla bör ha i trädgården
Dagen före midsommar kan det kanske passa med liten rapport från plantering av den frösterila Vallörten, Bocking 14 som verkligen tagit fart i Johans trädgård i Dalarna. Här följer så ett inlägg signerat Johan om en planta som alla bör överväga att plantera i sin trädgård.
För drygt ett år sedan var jag på ett inspirerande föredrag i Rättvik där jag fick nys om en till synes magisk planta vars många egenskaper tilldrog min fulla uppmärksamhet, kanske särskilt dess förmåga att återproducera nektar!
"Vallört är faktiskt en av de växter som producerar mest nektar av alla blommande växter i Sverige...och kan fylla på sina nektarförråd på 40 minuter, något som många andra växter behöver ett helt dygn för..." -Sidan 145 i boken Fleråriga Grönsaker
Som biodlare lät det förstås som en självklar investering även om det så här i efterhand kanske kommer visa sig mest vara en växt som attraherar humlor...
Ju mer jag läser om Bocking 14 och när jag nu börjat få en bild av dess växtkraft och egenskaper med egna ögon kan det vara läge att återge detta i ett eget inlägg. Så här följer lite av de tankar och noteringar jag gjort hittills följt av lite bilder av förvandlingen min planta genomgått de senaste fyra månaderna vid min bigård i Dalarna.
Vad som är smått häpnadsväckande med Bocking 14 är att den ska innehålla mer kväve, fosfor och kalium än naturgödsel!
Men detta är bara början på listan över denna frösterila vallörts magiska egenskaper som alltså INTE ska förväxlas med den vilda och mycket invasiva sorten som de flesta betraktar som ogräs. En annan egenskap Bocking 14 har är dess rotsystem. Sätter man vallörten som en vägg runt sina odlingar kan de tacka vare sina rotsystem hålla borta ogräs och invasiva arter som har mycket svårt att bryta sig igenom vallörtens skyddande barriär. Detta har jag ej kunnat pröva själv än då jag bara har en planta men metoden ska med framgång ha använts av bland andra Phillip Weiss vid Stjärnsunds Skogsträgård. Det var från Stjärnsunds finurliga skogsträdgård som specialiserat sig på just fleråriga grödor som jag kom över en liten vallörtplanta i somras. Besök gärna skogsträdgården i Stjärnsund!
Jag frågade Philipp Weiss, en av huvudpersonrena bakom skogsträdågården och boken Fleråriga Grönsaker, i våras om jag kunde göra rotsticklingar innan plantan hunnit bli två år (vilket normalt inte rekommenderas i detta fall) och fick svaret att visst kunde jag göra 4-5 rotsticklingar i alla fall. Jag valde dock att hålla tillbaka min iver och inte ge mig på min enda (då lilla) planta. Det får bli nästa vår tänkte jag... En två-årig moderplanta kan ge upp till 30 rotsticklingar så planterings-festen väntar! En liten magisk vallört-sticking borde bli en perfekt present att ge bort eller för den delen, som utbyte för att komma över någon annan trevlig växt.
Hur tar man då en rotstickling, här följer en beskrivning hämtad från Philipp Weiss genomgång av växten:
En av personerna som bidragit starkast till att sprida Bocking 14 eller Symphytum x Uplandicum (eller Russian Comfrey på engelska) är engelsmannen Lawrence Hill som redan började experimentera med att ta fram en frösteril vallört på 1950-talet och bildade organisationen Henry Doubleday Research Association, idag Garden Organic. Rad 14 bland Lawrence odlingar och med namnet Bocking från den engelska orten med samma namn, blev "Bocking 14" och är alltså den jag kommit över.
Avslutningsvis, den magiska förvandlingen av Bocking 14/frösteril Vallört, över bara fyra månader i vår trädgård i Dalarna.
31:a Maj: Stora blad växer fram så det knakar, en av bigårdens kupor tittar fram runt hörnet...
13:e Juni: Bocking 14/Vallörten har nu tagit fart åt alla kanter och är snart en meter hög...
19 Juni: På mindre än en vecka nästan dubbelt så stor och börjat blomma...
Vi får se om bina fixar att flyga in i de hängande blomklasarna och hämta nektar men även om så bara humlor, blomflugor och/eller andra specialanpassade bin och pollinatörer skördar blommornas frutkter (nektar) betraktar jag redan plantering av Bocking 14 -vallörten i vår trädgård som en succé. Vi har förutom att locka fram otaliga insekter, redan skördat en omgång blad som lagts i en hink med nässelblad. Dessa ska sedan enligt konstens alla regler stå i ett par dagar tills det luktar pyton. Då kan det med fördel blandas ut med 10 delar vatten för att sprutas/hällas över jordbubbar och grönsakslanden. Där börjar sedan den riktiga magin!
För drygt ett år sedan var jag på ett inspirerande föredrag i Rättvik där jag fick nys om en till synes magisk planta vars många egenskaper tilldrog min fulla uppmärksamhet, kanske särskilt dess förmåga att återproducera nektar!
"Vallört är faktiskt en av de växter som producerar mest nektar av alla blommande växter i Sverige...och kan fylla på sina nektarförråd på 40 minuter, något som många andra växter behöver ett helt dygn för..." -Sidan 145 i boken Fleråriga Grönsaker
Som biodlare lät det förstås som en självklar investering även om det så här i efterhand kanske kommer visa sig mest vara en växt som attraherar humlor...
Ju mer jag läser om Bocking 14 och när jag nu börjat få en bild av dess växtkraft och egenskaper med egna ögon kan det vara läge att återge detta i ett eget inlägg. Så här följer lite av de tankar och noteringar jag gjort hittills följt av lite bilder av förvandlingen min planta genomgått de senaste fyra månaderna vid min bigård i Dalarna.
Vad som är smått häpnadsväckande med Bocking 14 är att den ska innehålla mer kväve, fosfor och kalium än naturgödsel!
Men detta är bara början på listan över denna frösterila vallörts magiska egenskaper som alltså INTE ska förväxlas med den vilda och mycket invasiva sorten som de flesta betraktar som ogräs. En annan egenskap Bocking 14 har är dess rotsystem. Sätter man vallörten som en vägg runt sina odlingar kan de tacka vare sina rotsystem hålla borta ogräs och invasiva arter som har mycket svårt att bryta sig igenom vallörtens skyddande barriär. Detta har jag ej kunnat pröva själv än då jag bara har en planta men metoden ska med framgång ha använts av bland andra Phillip Weiss vid Stjärnsunds Skogsträgård. Det var från Stjärnsunds finurliga skogsträdgård som specialiserat sig på just fleråriga grödor som jag kom över en liten vallörtplanta i somras. Besök gärna skogsträdgården i Stjärnsund!
Jag frågade Philipp Weiss, en av huvudpersonrena bakom skogsträdågården och boken Fleråriga Grönsaker, i våras om jag kunde göra rotsticklingar innan plantan hunnit bli två år (vilket normalt inte rekommenderas i detta fall) och fick svaret att visst kunde jag göra 4-5 rotsticklingar i alla fall. Jag valde dock att hålla tillbaka min iver och inte ge mig på min enda (då lilla) planta. Det får bli nästa vår tänkte jag... En två-årig moderplanta kan ge upp till 30 rotsticklingar så planterings-festen väntar! En liten magisk vallört-sticking borde bli en perfekt present att ge bort eller för den delen, som utbyte för att komma över någon annan trevlig växt.
Hur tar man då en rotstickling, här följer en beskrivning hämtad från Philipp Weiss genomgång av växten:
"Om man vill etablera ’Bocking 14’ i sin trädgård fungerar det bara med färdiga plantor eller rotsticklingar. Rotsticklingar tas efter att tjälen gått ur marken, eller helst senast precis innan vegetationsperioden börjar. Man lyfter upp rotsystemet med en grep och bryter av stora rotbitar. Det är bäst att ta från plantor som är minst två år gamla, och man kan få mellan 15 och 30 nya plantor från en moderplanta. Sedan klipper man rotbitarna i små bitar, ungefär 3 cm långa. De kan man stoppa ner i jorden direkt. Vill man ha mer kontroll över plantorna är det bättre att sätta dem i små krukor. Sen gäller det bara att ha tålamod, det kan lätt ta till mitten av maj eller början av juni innan de första bladen visar sig. Det verkar som vallört vill vara helt på den säkra sidan vädermässigt innan den skjuter nya blad från de minimala rotsticklingarna."Vallörten ska även vara rik på bland annat protein (till och med högre än bönor) och är mycket uppskattad av betande djur som getter och hästar. Eftersom bladen kan skördas 5-6 gånger per säsong bör dock djuren roteras över olika betesmarker så vallörten får en chans att hämta sig. Det bästa är dock att göra foder av vallörtsbladen. Mer om det kan ni tex läsa här.
En av personerna som bidragit starkast till att sprida Bocking 14 eller Symphytum x Uplandicum (eller Russian Comfrey på engelska) är engelsmannen Lawrence Hill som redan började experimentera med att ta fram en frösteril vallört på 1950-talet och bildade organisationen Henry Doubleday Research Association, idag Garden Organic. Rad 14 bland Lawrence odlingar och med namnet Bocking från den engelska orten med samma namn, blev "Bocking 14" och är alltså den jag kommit över.
Avslutningsvis, den magiska förvandlingen av Bocking 14/frösteril Vallört, över bara fyra månader i vår trädgård i Dalarna.
24:e Mars: Resterna av fjolårets lilla planta sticker fram nedanför vedboden...
26:e April: Några små pigga blad tittar fram och bladrester har blivit jord...
31:a Maj: Stora blad växer fram så det knakar, en av bigårdens kupor tittar fram runt hörnet...
13:e Juni: Bocking 14/Vallörten har nu tagit fart åt alla kanter och är snart en meter hög...
19 Juni: På mindre än en vecka nästan dubbelt så stor och börjat blomma...
22:a juni - Fler blomklasar, mycket insekter och första humlan har inspekterat blommorna...
Vi får se om bina fixar att flyga in i de hängande blomklasarna och hämta nektar men även om så bara humlor, blomflugor och/eller andra specialanpassade bin och pollinatörer skördar blommornas frutkter (nektar) betraktar jag redan plantering av Bocking 14 -vallörten i vår trädgård som en succé. Vi har förutom att locka fram otaliga insekter, redan skördat en omgång blad som lagts i en hink med nässelblad. Dessa ska sedan enligt konstens alla regler stå i ett par dagar tills det luktar pyton. Då kan det med fördel blandas ut med 10 delar vatten för att sprutas/hällas över jordbubbar och grönsakslanden. Där börjar sedan den riktiga magin!
Johans bigård bara meter från Bocking 14-vallörten...
Topplistekuporna väntar på nya hyresgäster...
Glad Midsommar från oss på Olja för Blåbär!
2017-06-20
Sol- och vindenergi kommer sakta men säkert
I föregående inlägg kikade vi närmare på oljeanvändningen i världen från året som gått. I det här inlägget ska vi diskutera 2016 års utveckling inom förnyelsebart, särskilt vind och sol. Vi utgår även den här gången från den nyutkomna energistatistiken som står att finna i BP Statistical Review of World Energy som ges ut på årsbasis.
Till att börja med kan det vara bra med en överblick över energianvändningen i världen som vi sammanställt i nedanstående diagram.
Det första vi konstaterar är att den fossila energianvändningen fortfarande helt dominerar på global basis med 85,5 % av den totala energikakan. Men det skiljer sig mycket från land till land och framförarallt slog sol och vind igenom kraftfullt under 2016 om än från låga nivåer än så länge. Dock börjar det bli tydligt vart trenden är på väg. Redan i början av 2015 var den stora nyheten när Qatars elbörs skakades om efter en budgivning för ett fast elpris över 25 år från landets gigantiska 350 MW (Mega Watt) solcellspark och det stod klart att elpriset hamnade på endast 0,0584 dollar per kWh eller motsvarande 51 öre per kWh. Detta helt utan statliga subventioner men med hjälp av anläggningens storlek och förstås många stabila soltimmar i Abu Dhabi.
Under 2016 ska priset på solel i Qatar, enligt VD:n för Dubais elbolag (se uttalandet i dokumentären Fossilbranschens sista strid), fallit till under en tredjedel av det billigaste fossila alternativet, naturgas. Räkna med andra ord med fler jätteanläggningar för sol i Qatar framöver.
I övrigt är den stora förändrigen inom installerad förnyelsebar energi under 2016 Kinas enorma satsning. Under året som gått ökade Kina sin användning av förnyelsebart (alltså ej vattenkraft) med 33,6 % mot föregående år. Men även tex Indien imponerar med nästan 30 % ökning av förnyelsebart mot 2015 men mätt i absoluta termer är Indien ännu långt efter Kina med en förnyelsebar energianvädning på 16,5 mot Kinas 86,1 (mätt i miljoner ton olje-ekvivalenter).
Vindkraften fortsätter att öka mest inom andelen förnyelsebar energianvändning i världen som ökade med cirka 50 % medan solenergin ökade med cirka 33 %. I Kina installerades dock mest sol med 34.54 GW (Giga Watt) solenergi-anläggningar mot bara 23,3 GW vind (motsvarar cirka 23 kärnkraftsreaktorer). Kina stod för övrigt ensamt för hela världens kapacitetsökning av kärnkraftsanläggningar men dessa står i Kina fortsatt bara för drygt hälften av energianvändning jämfört med den från förnyelsebart inom landet. Sett globalt kommer användningen av förnyelsebar energi troligen gå om kärnkraften inom kanske 3-4 år om nuvarande utveckling fortsätter.
USA är ju lite extra intressant med en ny president som prisar vallöften om kol till väljargrupper och fossilindustrin högre en framtida generationers energitillgång. USA ökade användningen av förnyelsebar enegi med 17,2 % under 2016, det blir ett tungt tåg att stoppa till och med för president Trump. Ja, vind och sol och övrigt om förnyelsebart i USA utgör än så länge bara 3,6 % av amerikanernas energianvändning men slänger vi med vattenkraften som knappt har en fyra gånger så stor installerad kapacitet som lilla Sverige, är vi uppe i 6,2 %. Det går sakta men säkert åt rätt håll även i USA:s energilandskap.
Vi kommer få anledning att återkomma till omställningen av energianvändningen i världen mot förnyelsebart och den fortsatta elektrifieringen av transportsystemen i mer detalj framöver. Trenden är utan tvivel att såväl vind som solrevolutionen och den andra delar av den fossilfria omställningen sprider sig från småskaliga lösningar, till industriella stordriftsanlägggningar och inte längre betraktas av investerare som risky busineess. Den som investerar i fossilindustrin och räknar med stabila utdelningar får leta och fundera ett par vevor till. Utmaningar i massor väntar men även möjlighter för den som anpassar sig och håller sinnet öppet.
Till att börja med kan det vara bra med en överblick över energianvändningen i världen som vi sammanställt i nedanstående diagram.
Datakälla: BP Statistical Review of World Energy 2017, "primary energy consumption by fuel"
Det första vi konstaterar är att den fossila energianvändningen fortfarande helt dominerar på global basis med 85,5 % av den totala energikakan. Men det skiljer sig mycket från land till land och framförarallt slog sol och vind igenom kraftfullt under 2016 om än från låga nivåer än så länge. Dock börjar det bli tydligt vart trenden är på väg. Redan i början av 2015 var den stora nyheten när Qatars elbörs skakades om efter en budgivning för ett fast elpris över 25 år från landets gigantiska 350 MW (Mega Watt) solcellspark och det stod klart att elpriset hamnade på endast 0,0584 dollar per kWh eller motsvarande 51 öre per kWh. Detta helt utan statliga subventioner men med hjälp av anläggningens storlek och förstås många stabila soltimmar i Abu Dhabi.
Under 2016 ska priset på solel i Qatar, enligt VD:n för Dubais elbolag (se uttalandet i dokumentären Fossilbranschens sista strid), fallit till under en tredjedel av det billigaste fossila alternativet, naturgas. Räkna med andra ord med fler jätteanläggningar för sol i Qatar framöver.
I övrigt är den stora förändrigen inom installerad förnyelsebar energi under 2016 Kinas enorma satsning. Under året som gått ökade Kina sin användning av förnyelsebart (alltså ej vattenkraft) med 33,6 % mot föregående år. Men även tex Indien imponerar med nästan 30 % ökning av förnyelsebart mot 2015 men mätt i absoluta termer är Indien ännu långt efter Kina med en förnyelsebar energianvädning på 16,5 mot Kinas 86,1 (mätt i miljoner ton olje-ekvivalenter).
Vindkraften fortsätter att öka mest inom andelen förnyelsebar energianvändning i världen som ökade med cirka 50 % medan solenergin ökade med cirka 33 %. I Kina installerades dock mest sol med 34.54 GW (Giga Watt) solenergi-anläggningar mot bara 23,3 GW vind (motsvarar cirka 23 kärnkraftsreaktorer). Kina stod för övrigt ensamt för hela världens kapacitetsökning av kärnkraftsanläggningar men dessa står i Kina fortsatt bara för drygt hälften av energianvändning jämfört med den från förnyelsebart inom landet. Sett globalt kommer användningen av förnyelsebar energi troligen gå om kärnkraften inom kanske 3-4 år om nuvarande utveckling fortsätter.
USA är ju lite extra intressant med en ny president som prisar vallöften om kol till väljargrupper och fossilindustrin högre en framtida generationers energitillgång. USA ökade användningen av förnyelsebar enegi med 17,2 % under 2016, det blir ett tungt tåg att stoppa till och med för president Trump. Ja, vind och sol och övrigt om förnyelsebart i USA utgör än så länge bara 3,6 % av amerikanernas energianvändning men slänger vi med vattenkraften som knappt har en fyra gånger så stor installerad kapacitet som lilla Sverige, är vi uppe i 6,2 %. Det går sakta men säkert åt rätt håll även i USA:s energilandskap.
Vi kommer få anledning att återkomma till omställningen av energianvändningen i världen mot förnyelsebart och den fortsatta elektrifieringen av transportsystemen i mer detalj framöver. Trenden är utan tvivel att såväl vind som solrevolutionen och den andra delar av den fossilfria omställningen sprider sig från småskaliga lösningar, till industriella stordriftsanlägggningar och inte längre betraktas av investerare som risky busineess. Den som investerar i fossilindustrin och räknar med stabila utdelningar får leta och fundera ett par vevor till. Utmaningar i massor väntar men även möjlighter för den som anpassar sig och håller sinnet öppet.
2017-06-16
Kampen mot klockan när de lågt hängande frukterna minskar
Den årliga energirapporten BP Statistical Review of World Energy har nu släppts och vi kan nu överblicka 2016 års energianvändning samt energiutbudet av olika energislag i världen och i enskilda länder.
Vi fokuserar i det här inlägget på oljan men kommer återkomma i ett antal andra inlägg om kolet, förnyelsebar energi och andra delar som även är värda att belysa.
Men innan vi börjar med oljan vill vi understryka det kanske mest positiva med 2016 års siffror. Kolanvädningen i världen fortsatte att minska i fjol och det är nu andra året i rad det sker. Andelen kol i den globala energimixen är nu nere på den lägsta nivån sedan 2004 och utgör nu 28,1 % . Världens primära energikälla i världen är fortfarande oljan som ligger ohotad på knappt 33,3 % av världens energianvändning. Huruvida den minskade kolanvändningen beror på minskad ekonomisk aktivitet i Kina eller satsning på sol och vind i tex Kina och Indien samt nedläggning av äldre ineffektiva kolkraftverk återstår att se men kan ändå betraktas som små, positiva steg i rätt riktning.
Världen har aldrig konsumerat mer olja men det är skillnad på billig och dyr olja
Vad som fortsätter att ske på olje- och gasmarknaden nu är att konventionella, relativt lättåtkomliga energikällor ersätts med mer energikrävande okonventionella energikällor så som skifferolja och skiffergas. Med andra ord krävs det mer och mer energi och pengar för att få ut samma mängd energi vilket gör det mycket svårt för olje- och gasbolagen att vara lönsamma. Nettoenergin eller det som även kallas Energy Return och Energy Invested minskar stadigt.
Detta avspeglas tydligt i oljebolagens balansräkningar. I en läsvärd artikel av Steve St. Angelo på SRSrocco Report kan vi bland annat läsa att mellan tredje kvartalet 2014 och tredje kvartalet 2016 ökade räntebetalningarna på lånen hos 68 olje- och gasbolag från 25 % till 75 %. Dvs 75 % av företagens kassaflöden gick åt till att bara betala räntor på lån, inte amortera/minska dem utan helt enkelt hålla sina långivare, i huvudsak banker nöjda för att kunna fortsätta sin verksamhet.
Kärnproblemet är att upptäckten av särskilt konventionella oljefyndigheter faller år för samtidigt som den konventionell olja vi använder fortsätter att pumpas upp i ökande takt och alltså sakta men säkert dammsuger de jättefält som upptäcktes mellan främst 1957-1973. Världens oljebehov tillgodses alltså i huvudsak av upptäckter som gjordes för mer än 40 år sedan men dessa fylls inte på med nya "energiskatter" utan med betydligt dyrare och energikrävande utvinning av tex skifferolja från USA och oljesand från Kanada för att det helt inte finns någon annan olja att tillgå.
Vi har alltså sannolikt redan passerat eller kommer passera produktionstoppen/Peak Oil för världens konventionella oljeproduktionen inom bara några år. Exakt när vet vi först i efterhand men den okonventionella oljan har bara köpt oss några års tid till produktion och innebär samtidigt att lönsamheten för många oljebolag inom oljeindustrin, särskilt i USA där omställningen mot okonventionell oljeproduktion går som snabbast, pressas hårt. Detta sätter i sin tur press på det finansiella systemet som måste fortsätta att hålla oljeindustrin under armarna utan att oljan kan vara det smörjmedel för ekonomisk tillväxt som dagens ekonomiska system förutsätter. Ingen billig energi/olja in i systemet , inga billiga produkter ut att sälja/konsumera, så enkelt är det.
USA nådde sin konventionella oljetopp, Peak Oil redan 1970 vilket tvingade landet att importera mer och mer olja varje år i takt med att den inhemska produktionen minskade. Men 2009 började USA vända landets importbehov av olja genom att öka produktionen från skifferolja som sedan dess ökat varje år. Först i fjol, 2016 minskade produktionen med 3,2 % men det hör sannolikt i huvudsak ihop med ett lågt oljepris som gör det mycket svårt för amerikanska bolag att motivera en fortsatt ökad produktion när det ändå inte ger någon vinst.
Ett lågt oljepris och förstås en ökad produktion från framförallt Iran, Irak, Saudiarabien och Ryssland har gjort att världens oljemarknad mer än väl mättats och efterfrågan kunnat mötas trots minskad produktion från tex USA. Peak Oil har därför snabbt kommit att avfärdats eller utbytts till ett nytt narrativ om "peak demand" eller att förnyelsebar energi snabbt ska kunna ersätta behovet av oljan. Detta är felaktigt då vi fortfarande tex ser att konsumtionen av olja ökar i länder som Kina och Indien, i fjol med 3,3 respektive 7,8 % mot föregående år. Med växande medeklasser i dessa länder ökar konsumtionen av energi och då primärt olja och det kommer krävas mycket mer än bara elbilar och elbussar, solenergi, för att vända den utvecklingen snabbt. Vi måste även förändra vår livsstil.
Det finns mycket att analysera närmare i BP Statistical Review 2017 som vi rekommenderar att en kikar igenom men det återkommer vi till de närmaste veckorna.
Vi konstaterar dock nu precis som många gånger tidigare att vi plockat de lågt hängande frukterna först och på grund av det nu har en begränsad tillgång till konventionell/billig olja . Detta är skälet till att vi tvingas ställa om och använda mer energikrävande och oftast miljöskadlig utvinning av annan olja, det är fysiska resursbegränsningar och ekonomisk drivkraft och inte främst följden av teknologisk utveckling som många gärna vill få det att låta som. Men utan insikt om detta riskerar mycket energi och rersurser investeras i teknologi och infrastruktur som inte är hållbar i en framtid där inte billig fossil energi längre finns att tillgå eller vi kan använda med hänsyn till planetens klimat.
Glädjande nog sker det samtidigt på många håll i världen en satsning på sol- och vindenergi och även en omställning av transportsektorn som kan göra övergången till en fossilfri framtid mer hanterbar och ge många framtidshopp och inspiration. En bra sammanfattning av detta finner ni i den sevärda dokumentären "Fossilbranschens sista strid" som nu går att se på Svt-play.
Trevlig fredag!
Vi fokuserar i det här inlägget på oljan men kommer återkomma i ett antal andra inlägg om kolet, förnyelsebar energi och andra delar som även är värda att belysa.
Men innan vi börjar med oljan vill vi understryka det kanske mest positiva med 2016 års siffror. Kolanvädningen i världen fortsatte att minska i fjol och det är nu andra året i rad det sker. Andelen kol i den globala energimixen är nu nere på den lägsta nivån sedan 2004 och utgör nu 28,1 % . Världens primära energikälla i världen är fortfarande oljan som ligger ohotad på knappt 33,3 % av världens energianvändning. Huruvida den minskade kolanvändningen beror på minskad ekonomisk aktivitet i Kina eller satsning på sol och vind i tex Kina och Indien samt nedläggning av äldre ineffektiva kolkraftverk återstår att se men kan ändå betraktas som små, positiva steg i rätt riktning.
Världen har aldrig konsumerat mer olja men det är skillnad på billig och dyr olja
Vad som fortsätter att ske på olje- och gasmarknaden nu är att konventionella, relativt lättåtkomliga energikällor ersätts med mer energikrävande okonventionella energikällor så som skifferolja och skiffergas. Med andra ord krävs det mer och mer energi och pengar för att få ut samma mängd energi vilket gör det mycket svårt för olje- och gasbolagen att vara lönsamma. Nettoenergin eller det som även kallas Energy Return och Energy Invested minskar stadigt.
Detta avspeglas tydligt i oljebolagens balansräkningar. I en läsvärd artikel av Steve St. Angelo på SRSrocco Report kan vi bland annat läsa att mellan tredje kvartalet 2014 och tredje kvartalet 2016 ökade räntebetalningarna på lånen hos 68 olje- och gasbolag från 25 % till 75 %. Dvs 75 % av företagens kassaflöden gick åt till att bara betala räntor på lån, inte amortera/minska dem utan helt enkelt hålla sina långivare, i huvudsak banker nöjda för att kunna fortsätta sin verksamhet.
Vi har alltså sannolikt redan passerat eller kommer passera produktionstoppen/Peak Oil för världens konventionella oljeproduktionen inom bara några år. Exakt när vet vi först i efterhand men den okonventionella oljan har bara köpt oss några års tid till produktion och innebär samtidigt att lönsamheten för många oljebolag inom oljeindustrin, särskilt i USA där omställningen mot okonventionell oljeproduktion går som snabbast, pressas hårt. Detta sätter i sin tur press på det finansiella systemet som måste fortsätta att hålla oljeindustrin under armarna utan att oljan kan vara det smörjmedel för ekonomisk tillväxt som dagens ekonomiska system förutsätter. Ingen billig energi/olja in i systemet , inga billiga produkter ut att sälja/konsumera, så enkelt är det.
USA nådde sin konventionella oljetopp, Peak Oil redan 1970 vilket tvingade landet att importera mer och mer olja varje år i takt med att den inhemska produktionen minskade. Men 2009 började USA vända landets importbehov av olja genom att öka produktionen från skifferolja som sedan dess ökat varje år. Först i fjol, 2016 minskade produktionen med 3,2 % men det hör sannolikt i huvudsak ihop med ett lågt oljepris som gör det mycket svårt för amerikanska bolag att motivera en fortsatt ökad produktion när det ändå inte ger någon vinst.
Ett lågt oljepris och förstås en ökad produktion från framförallt Iran, Irak, Saudiarabien och Ryssland har gjort att världens oljemarknad mer än väl mättats och efterfrågan kunnat mötas trots minskad produktion från tex USA. Peak Oil har därför snabbt kommit att avfärdats eller utbytts till ett nytt narrativ om "peak demand" eller att förnyelsebar energi snabbt ska kunna ersätta behovet av oljan. Detta är felaktigt då vi fortfarande tex ser att konsumtionen av olja ökar i länder som Kina och Indien, i fjol med 3,3 respektive 7,8 % mot föregående år. Med växande medeklasser i dessa länder ökar konsumtionen av energi och då primärt olja och det kommer krävas mycket mer än bara elbilar och elbussar, solenergi, för att vända den utvecklingen snabbt. Vi måste även förändra vår livsstil.
Det finns mycket att analysera närmare i BP Statistical Review 2017 som vi rekommenderar att en kikar igenom men det återkommer vi till de närmaste veckorna.
Vi konstaterar dock nu precis som många gånger tidigare att vi plockat de lågt hängande frukterna först och på grund av det nu har en begränsad tillgång till konventionell/billig olja . Detta är skälet till att vi tvingas ställa om och använda mer energikrävande och oftast miljöskadlig utvinning av annan olja, det är fysiska resursbegränsningar och ekonomisk drivkraft och inte främst följden av teknologisk utveckling som många gärna vill få det att låta som. Men utan insikt om detta riskerar mycket energi och rersurser investeras i teknologi och infrastruktur som inte är hållbar i en framtid där inte billig fossil energi längre finns att tillgå eller vi kan använda med hänsyn till planetens klimat.
Glädjande nog sker det samtidigt på många håll i världen en satsning på sol- och vindenergi och även en omställning av transportsektorn som kan göra övergången till en fossilfri framtid mer hanterbar och ge många framtidshopp och inspiration. En bra sammanfattning av detta finner ni i den sevärda dokumentären "Fossilbranschens sista strid" som nu går att se på Svt-play.
Trevlig fredag!
Fossilbranschens sista strid
2017-06-13
Tesla Model 3 banbrytande men Tesla lastbil en game changer
Det pågår mycket spekulationer just nu om Teslas kommande elbil, sedanen Tesla Model 3.
Kommer den i grunden kunna skaka om bilindustrin? Tesla var från början bara den lilla rebellen, elbilstillverkaren som stack ut i mängden i övrigt fossildrivna bilar men Tesla har blivit mer än så då företaget åtminstone mätt i marknadsvärde redan är större än Ford. Men sett till produktionsvolym är Tesla förstås ännu en liten spelare där produktionsvolymer i miljoner per år är det enda som räknas. Å andra sidan ska elbilstillverkaren från Kalifornien kanske mer betraktas som ett blivande energibolag... men det får vi fördjupa oss i en annan gång.
Att Tesla ännu är en lite biltillverkare blir tydligt när vi tex betänker att världens tredje största biltillverkare, amerikanska General Motors under 2016 snitt producerade cirka 10 gånger fler bilar per månad än Tesla gjorde under samma period på årsbasis (cirka 80 000 bilar). Men jämförelsen är orättvis då uppskalning av produktion tar tid och Tesla fortsätter att öka månad för månad. Att Tesla skulle nå 500.000 producerade elbilar per år 2018 (ca 5 % av GM:s årsproduktion som jämförelse) är därför inte otänkbart men vi menar att även om den milstolpen nås finns det en annan som så få ännu diskuterat eller tagit på allvar som vi menar kan bli betydligt viktigare. Nämligen Teslas spark i baken på övriga tillverkare när det kommer till omställningen av tunga transporter på väg från diesel till ren eldrift.
I ett tidigare inlägg diskuterade vi Teslas, Nikola Motors och Einrides, ja även Scania/Siemens satsningar på tunga eldrivna lastbilar. Nej, Nikola Motors lastbilar kommer drivas med i huvudsak stora vätgastankar i likhet med Toyota som fortsätter sin vätgassatning trots att, för att låna en talande formulering från en artikel i Wired om just Toyotas vätgassatsning:
Detta leder oss till den stora frågan. "Ja, men inte kan väl en tung lastbil köras med ren batteridrift? Scanias och Siemens försök med trådar längs motorvägen visst men...".
Tillgången till litium har vi diskuterat tidigare och kan läsas om här.
Men med anledning av bland annat ett uttalande av Elon Musk (VD:n för Tesla) under årsstämman nyligen får nog tvivlare ta och fundera om det verkligen stämmer. Vi vet ju sedan tidigare att Tesla i september ska visa upp en protyp av en tung eldriven lastbil. Men under årsstämman meddelade Musk inte bara att företaget skulle tillverka eldrivna tunga lastbilar "i riktiga produktionsvolymer" inom 18 månader utan att stora åkerier redan fått provköra lastbilen och komma med synpunkter hur den skulle kunna anpassas bättre för deras behov men att de redan nu är så entusiatiska att de vill beställa den.
Med andra ord har Tesla med all sannolikhet redan funnit ett sätt att göra eldrivna lastbilar konkurrenskraftiga med ren batteridrift även under längre sträckor. Låt oss därför leka med tanken att Tesla har på sig minst 1,5 år på sig att bygga upp ett snabbladdningsnätverk för lastbilar mellan amerikanska väst- och östkusten samt åtminstone norröver mot Kanada, för att leva upp till sitt löfte på 18 månader innan "riktiga volymer" nås.
Slutsatsen av detta blir otvetydigt att Tesla kan vara på väg att skaka om lastbilsindustrin ordentligt. Det är ju tex fullt möjligt att frigöra massor med utrymme och vikt på en lastbil genom att tex plocka bort motor och bränsletankar, särskilt från amerikanska lastbilar som inte är så kompakta som tex Scanias och Volvos (åtminstone de Euopeiska varianterna). Det finns dessutom mycket plats för batteripack som dessutom kan tryckas in i hytten om den minskas ner. Tesla kan ju tex satsa på tunga lastbilar som inte behöver ha de största och lyxigaste hytterna med motiveringen att förarna ändå kommer vara piggare och ja inom inte så många år (3-5 år?) inte ens behöver köra lastbilen. Detta då lastbilen med Teslas självkörande teknik kommer köra först delvis själv men i takt med att regelverk anpassas kommer kunna köra helt själv där förarna mest är med som lastskötare och möjligen för körning vid vissa oförutsedda moment.
Med tanke på utsläppen som skadar såväl människor/djurs hälsa som planetens förmåga att släppa ifrån sig värmestrålning, skulle eldrivna lastbilar vara en välkommen förändring även om vi samtidigt hoppas att såväl sjöfarten (eldriven och segel) som järnvägen kan axla huvudansvaret för tunga godstransporter framöver för att minimera behovet av vägtransporter. Eller för den delen, andra smarta transportlösningar för transport av tungt gods, tex Podcar-systemet som byggs i Sydafrika.
Utvecklingen av batteridrift/ren eldrift för tunga lastbilar bereder samtidigt vägen för en snabbare utveckling mot mindre lastbilar och fordon som kan täcka transportbehoven lokalt och regionalt som vi bör säkra som ett avgörande led i vår matförsörjning och krisberedskap.
Vi äger aktier i Tesla.
Kommer den i grunden kunna skaka om bilindustrin? Tesla var från början bara den lilla rebellen, elbilstillverkaren som stack ut i mängden i övrigt fossildrivna bilar men Tesla har blivit mer än så då företaget åtminstone mätt i marknadsvärde redan är större än Ford. Men sett till produktionsvolym är Tesla förstås ännu en liten spelare där produktionsvolymer i miljoner per år är det enda som räknas. Å andra sidan ska elbilstillverkaren från Kalifornien kanske mer betraktas som ett blivande energibolag... men det får vi fördjupa oss i en annan gång.
Att Tesla ännu är en lite biltillverkare blir tydligt när vi tex betänker att världens tredje största biltillverkare, amerikanska General Motors under 2016 snitt producerade cirka 10 gånger fler bilar per månad än Tesla gjorde under samma period på årsbasis (cirka 80 000 bilar). Men jämförelsen är orättvis då uppskalning av produktion tar tid och Tesla fortsätter att öka månad för månad. Att Tesla skulle nå 500.000 producerade elbilar per år 2018 (ca 5 % av GM:s årsproduktion som jämförelse) är därför inte otänkbart men vi menar att även om den milstolpen nås finns det en annan som så få ännu diskuterat eller tagit på allvar som vi menar kan bli betydligt viktigare. Nämligen Teslas spark i baken på övriga tillverkare när det kommer till omställningen av tunga transporter på väg från diesel till ren eldrift.
I ett tidigare inlägg diskuterade vi Teslas, Nikola Motors och Einrides, ja även Scania/Siemens satsningar på tunga eldrivna lastbilar. Nej, Nikola Motors lastbilar kommer drivas med i huvudsak stora vätgastankar i likhet med Toyota som fortsätter sin vätgassatning trots att, för att låna en talande formulering från en artikel i Wired om just Toyotas vätgassatsning:
"...Men det finns ett skäl till att till tekniken med bränsleceller, trots 50 års utveckling inte slagit rot. Det har inte funnits några incitament för att bygga infrastruktur för vätgas, så det finns ingenstans att fylla på tanken och trots att väte är den vanligaste förekommande byggstenen i universum, krävs det mycket energi för att konvertera det till flytande form."Idag framställs vätgas i huvudsak med hjälp av fossilgas (naturgas) och även om Nikola Tesla och Toyota kan lyckas producera detta i enorma mängder med hjälp av omfattande solcellsanläggningar i direkt anslutning till vätgasanläggninar, förefaller detta som ett minst sagt omständigt sätt att kringgå problemet med räckvid och energi för att driva tunga lastbilar eller i Toyotas fall även bilar. Varför inte bara plugga in i väggen hemma eller vid snabbladdningsstationer för el där dessutom energiförlusterna är minimala?
Detta leder oss till den stora frågan. "Ja, men inte kan väl en tung lastbil köras med ren batteridrift? Scanias och Siemens försök med trådar längs motorvägen visst men...".
Tillgången till litium har vi diskuterat tidigare och kan läsas om här.
Med andra ord har Tesla med all sannolikhet redan funnit ett sätt att göra eldrivna lastbilar konkurrenskraftiga med ren batteridrift även under längre sträckor. Låt oss därför leka med tanken att Tesla har på sig minst 1,5 år på sig att bygga upp ett snabbladdningsnätverk för lastbilar mellan amerikanska väst- och östkusten samt åtminstone norröver mot Kanada, för att leva upp till sitt löfte på 18 månader innan "riktiga volymer" nås.
Slutsatsen av detta blir otvetydigt att Tesla kan vara på väg att skaka om lastbilsindustrin ordentligt. Det är ju tex fullt möjligt att frigöra massor med utrymme och vikt på en lastbil genom att tex plocka bort motor och bränsletankar, särskilt från amerikanska lastbilar som inte är så kompakta som tex Scanias och Volvos (åtminstone de Euopeiska varianterna). Det finns dessutom mycket plats för batteripack som dessutom kan tryckas in i hytten om den minskas ner. Tesla kan ju tex satsa på tunga lastbilar som inte behöver ha de största och lyxigaste hytterna med motiveringen att förarna ändå kommer vara piggare och ja inom inte så många år (3-5 år?) inte ens behöver köra lastbilen. Detta då lastbilen med Teslas självkörande teknik kommer köra först delvis själv men i takt med att regelverk anpassas kommer kunna köra helt själv där förarna mest är med som lastskötare och möjligen för körning vid vissa oförutsedda moment.
Med tanke på utsläppen som skadar såväl människor/djurs hälsa som planetens förmåga att släppa ifrån sig värmestrålning, skulle eldrivna lastbilar vara en välkommen förändring även om vi samtidigt hoppas att såväl sjöfarten (eldriven och segel) som järnvägen kan axla huvudansvaret för tunga godstransporter framöver för att minimera behovet av vägtransporter. Eller för den delen, andra smarta transportlösningar för transport av tungt gods, tex Podcar-systemet som byggs i Sydafrika.
Utvecklingen av batteridrift/ren eldrift för tunga lastbilar bereder samtidigt vägen för en snabbare utveckling mot mindre lastbilar och fordon som kan täcka transportbehoven lokalt och regionalt som vi bör säkra som ett avgörande led i vår matförsörjning och krisberedskap.
Vi äger aktier i Tesla.
Teslas eldrivna lastbil?
Bildkälla: Teslas årsstämma 2017
2017-06-07
Svenska Clean Motions tuk tuk tar fart i Indien
För knappt två veckor sedan filmade vi Bzzt Stockholms release av sin nya elpodtaxi-service i Stockholm. 18 elpoddar eller eldrivna tuk tuks tillverkade av det svenska företaget Clean Motion rullade ut på Stockholms innerstadsgator. Se videon nedan:
Sverige är hemma-marknad för Zbee:n som är det riktiga modellnamnet för denna eldrivna tuk tuk eller tekniskt sett elmopedtaxi men den överlägset största marknaden och där det redan rullar 50 elpoddar, är Indien. Indiska avdelningen av Clean Motion rullar i snitt ut två elpoddar i landet varje dag, en siffra bolag siktar på att öka till 10 per dag i slutet av detta år.
Zbeen tillverkas i Trollhättan och Clean Motion har nyligen tecknat ett avtal med NEVS för att hyra en del av fabriken i Trollhättan för att kunna öka sin produktion av elpoddarna.
I en läsvärd artikel Business World India intervjuas Anil Arora, Clean Motions marknadschef för Indien som nu räknar med att företaget inom tre år går med vinst på 1,3 miljarder kronor (Rs 1000 crore omräknat från US dollar till SEK). Med nuvarande börsvärde på 187, 8 miljoner kronor låter detta förstås som fantastisiffor men med tanke på den indiska marknadens storlek för tuk tuks och behovet av utsläppsfria transporter i landets mångmiljonstäder, är det ingen omöjlighet.
Enligt Indiska regeringens senaste planer ska landet bara sälja elektriska fordon inom 13 år, senast 2030. Årligen dör hela 1,2 miljoner människor i Indien på grund av utsläppsrelaterade skador och landet kan uppenbarligen inte länge vänta på fordonstillverkarna ska ställa om till eldrift eller tillåta att alla indier med nytt körkort automatiskt ökar utsläppen för att de tvingas välja bensin/diseldrivna fordon. Indien som tillika är världens tredje största oljeimportör efter Kina och USA, har enorma pengar att spara på att istället investera dessa i förnyelsebar energi och infrastruktur för framtidens transportystem.
I Indien rullar just nu 50 Zbees/elpoddar i DF Cyberhub i indiska staden Guargon men under året kommer fler bland annat rulla ut i ett av Indiens största köpcenter, Mall of India (Noida).
I Indien har Zbeen blivit godkänd och klassad inom den internationella L5 kategorin vilket innebär att den får köra i 25 km/h. I Sverige är den klassad som moped klass I (EU-moped) vilket innebär en maxhastighet på 45 km/h. I Indien står ofta stadstrafiken nästan still vilket innebär att 25 km/h räcker gott och väl. Zbeen kan likt andra tuks tuks ta sig fram lättare än större fordon men väsnas inte (ja förutom tutan) och släpper inte ut några föroreningar.
Mindre elfordon av den här typen innebär ett minskat behov av stora personbilar inom storstäder men med en räckvidd på 6-9 mil per laddning ser vi även hur de skulle kunna användas av tex svenska kommuner och fastighetsskötare mm då de snart kommer börja säljas även som lastpodd där de två passagerarplatserna bak byts ut till ett lastutrymme.
Till en början kommer Zbeen till skilland mot i Sveige inte säljas direkt till privatkunder i Indien då laddningsinfrastrukturen inte är redo för detta ännu på många ställen. I Indien säljer Clean Motion istället dessa elpoddar till taxibolag eller liknande som kör Zbeen i flottor där laddningen är säkrad på speciella platser.
Enligt indiska marknadschefen Anik Arora kommer många av komponenterna och själva sammansättningen av poddarna, för poddarna som ska säljas i Indien, ske inom landet framöver men större delar som tex batterier och motor kommer fortsatt att tillverkas i Sverige och skeppas till Indien. På detta sätt räknar företaget med att få ner priset per podd i Indien med cirka 38 %. Hur fort detta kan ske återstår att se men redan nu tillverkas tex främre fönsterutan, säten och bromspedaler i Indien.
Vi kommer fortsätta att följa utvecklingen för Clean Motions elpoddar som verkligen behövs som ett viktigt komplement till andra utsläppsfria transporter.
Vi äger aktier i såväl Clean Motion som Bzzt Stockholm men har inte fått någon ersättning för att skriva detta inlägg.
Sverige är hemma-marknad för Zbee:n som är det riktiga modellnamnet för denna eldrivna tuk tuk eller tekniskt sett elmopedtaxi men den överlägset största marknaden och där det redan rullar 50 elpoddar, är Indien. Indiska avdelningen av Clean Motion rullar i snitt ut två elpoddar i landet varje dag, en siffra bolag siktar på att öka till 10 per dag i slutet av detta år.
Zbeen tillverkas i Trollhättan och Clean Motion har nyligen tecknat ett avtal med NEVS för att hyra en del av fabriken i Trollhättan för att kunna öka sin produktion av elpoddarna.
I en läsvärd artikel Business World India intervjuas Anil Arora, Clean Motions marknadschef för Indien som nu räknar med att företaget inom tre år går med vinst på 1,3 miljarder kronor (Rs 1000 crore omräknat från US dollar till SEK). Med nuvarande börsvärde på 187, 8 miljoner kronor låter detta förstås som fantastisiffor men med tanke på den indiska marknadens storlek för tuk tuks och behovet av utsläppsfria transporter i landets mångmiljonstäder, är det ingen omöjlighet.
Enligt Indiska regeringens senaste planer ska landet bara sälja elektriska fordon inom 13 år, senast 2030. Årligen dör hela 1,2 miljoner människor i Indien på grund av utsläppsrelaterade skador och landet kan uppenbarligen inte länge vänta på fordonstillverkarna ska ställa om till eldrift eller tillåta att alla indier med nytt körkort automatiskt ökar utsläppen för att de tvingas välja bensin/diseldrivna fordon. Indien som tillika är världens tredje största oljeimportör efter Kina och USA, har enorma pengar att spara på att istället investera dessa i förnyelsebar energi och infrastruktur för framtidens transportystem.
I Indien rullar just nu 50 Zbees/elpoddar i DF Cyberhub i indiska staden Guargon men under året kommer fler bland annat rulla ut i ett av Indiens största köpcenter, Mall of India (Noida).
I Indien har Zbeen blivit godkänd och klassad inom den internationella L5 kategorin vilket innebär att den får köra i 25 km/h. I Sverige är den klassad som moped klass I (EU-moped) vilket innebär en maxhastighet på 45 km/h. I Indien står ofta stadstrafiken nästan still vilket innebär att 25 km/h räcker gott och väl. Zbeen kan likt andra tuks tuks ta sig fram lättare än större fordon men väsnas inte (ja förutom tutan) och släpper inte ut några föroreningar.
Mindre elfordon av den här typen innebär ett minskat behov av stora personbilar inom storstäder men med en räckvidd på 6-9 mil per laddning ser vi även hur de skulle kunna användas av tex svenska kommuner och fastighetsskötare mm då de snart kommer börja säljas även som lastpodd där de två passagerarplatserna bak byts ut till ett lastutrymme.
Till en början kommer Zbeen till skilland mot i Sveige inte säljas direkt till privatkunder i Indien då laddningsinfrastrukturen inte är redo för detta ännu på många ställen. I Indien säljer Clean Motion istället dessa elpoddar till taxibolag eller liknande som kör Zbeen i flottor där laddningen är säkrad på speciella platser.
Enligt indiska marknadschefen Anik Arora kommer många av komponenterna och själva sammansättningen av poddarna, för poddarna som ska säljas i Indien, ske inom landet framöver men större delar som tex batterier och motor kommer fortsatt att tillverkas i Sverige och skeppas till Indien. På detta sätt räknar företaget med att få ner priset per podd i Indien med cirka 38 %. Hur fort detta kan ske återstår att se men redan nu tillverkas tex främre fönsterutan, säten och bromspedaler i Indien.
Vi kommer fortsätta att följa utvecklingen för Clean Motions elpoddar som verkligen behövs som ett viktigt komplement till andra utsläppsfria transporter.
Vi äger aktier i såväl Clean Motion som Bzzt Stockholm men har inte fått någon ersättning för att skriva detta inlägg.
2017-06-03
Johan mfl skriver i DN-Debatt "Vi väljer bort flyget"
Johan har nu varit med och skrivit ännu en debattartikel, idag i DN-debatt tillammans med bland andra Kevin Anderson (professor i klimatledarskap Uppsala Universitet samt klimat och energi University of Manchester), Malena Ernman (hovsångare och artist), Björn Ferry (olympisk guldmedaljör i skidskytte och skogsbrukare), Heidi Andersson (flerfaldig världsmästare i armbrytning och numera planetskötare), Staffan Lindberg, (skådespelare, skribent och koldioxidbantare).
Ni finner artikeln på webben och i troligen i dagens pappersupplaga.
Se gärna även Johans debattartikel i Landets Fria som publicerades igår som även den berör behovet av att bryta vårt fossilberoende.
Johan har sedan tidigare skrivit en rad olika debattartiklar bland annat nyligen i SvD om bidöden som hotar stora delar av vår matförsörjning.
Ni finner artikeln på webben och i troligen i dagens pappersupplaga.
Se gärna även Johans debattartikel i Landets Fria som publicerades igår som även den berör behovet av att bryta vårt fossilberoende.
Johan har sedan tidigare skrivit en rad olika debattartiklar bland annat nyligen i SvD om bidöden som hotar stora delar av vår matförsörjning.
2017-06-02
Framtiden är inte Fossil: Johans replik på Kees Jongepier i Landets Fria
Johans replik på Kees Jongepiers artikel (Draupner Energy) i föregående inlägg här på bloggen är nu även publicerad som artikel i Landets Fria. Ni finner artikeln här eller genom att klicka på skärmdumpen nedan.
Trevlig fredag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)