Ett handelskrig med Kina är att skjuta sig själv i foten

Med Donald Trumps utnämning av Peter Navarro till chef för den nya federala myndigheten National Trade Council är det många experter och politiker som på allvar börjar oroa sig för att USA ska inleda ett handelskrig mot en rad länder, däribland sin överlägset viktigaste handelspartner Kina.

Navarro har skrivit ett flertal böcker där Kina framställs som en ond tigerstat som manipulerar den amerikanska dollarn och bara kan stoppas genom ett handelskrig. Trump har även pekat ut Tyskland för att manipulera sin valuta trots att landet egentligen bara stärkt sin position inom Euro-området med överlägsen export och högteknologisk industri och fackföreningar som förhandlat ner sina medlemmars löner relativt övriga Euro-länder.

Euro-området som helhet utnyttjar förstås handeln inom dess gränser och vinner på tullar mot importerade varor utifrån men att säga att Tyskland manipulerar "sin valuta" blir rent löjligt. Detta menar tex Jeromine Zettelmeyer vid Tankesmedjan Peterson Institute for International Economics som nyligen intervjuades i amerikanska Bloomberg om hur ett eskalerat handelskrig med Kina skulle påverka den amerikanska och globala ekonomin.

Intervju med Jeromin Zettelmeyer om Trumps påståenden om andra länders valuta-manipulation 

Intervjun i Bloomberg kan ses utan avbrott via Yahoo Finance.

Samtidigt som Trump lyckats reta upp Kina ordentligt med bland annat presidentens samtal med Taiwans president Tsai Ing-wen i början av december i fjol, har Kina och Japan de senaste månaderna sålt amerikanska statsobligationer som aldrig förr. Detta borde oroa Trump långt mer än påståenden om Kinas valutmanipulation.

Bara i november förra året sjönk Kinas innehav av amerikanska statspapper med 590 miljarder kr medan Japan i oktober minskade sitt innehav med 205 miljarder kr. Japan som därmed gick om Kina som USA:s största utländska innehavare av amerikanska statspapper.  

Men varför har då Kina och Japan investerat enorma pengar i amerikanska statspapper som knappt ger någon avkastning och varför säljer man så stor andel av innehavet just nu?

Svaret på den första frågan har sammanfattats väl i en läsvärd artikel av den amerikanska investeraren och numera populära värden för poden Macro Voices, Erik Townsend. Artikeln som skrevs för flera år sedan är mer aktuell än någonsin. Nedan citerar vi ett stycke som är mest relevant här:

"Har du nånsin funderat över varför Kina, Japan och de oljeexporterande länderna har sådana enorma innehav av amerikanska statsobligationer, trots att de knappt ger någon avkastning på grund av sina låga räntor? Anledningen till detta är absolut inte för att dessa länder tycker att 1,6 % ränta på ett osäkert 10-årigt lån (2013) till en nation som är känd för sin vårdslösa hantering av sin ekonomi, är en bra investering. Det är helt enkelt för att de inte har något val. Desto mer deras egna ekonomier är beroende av export prissatta i dollar, desto mer behöver de hålla sina egna valutor attraktivt prisade jämfört med amerikanska dollar för att deras export ska fortsätta att vara konkurrenskraftig på den internationella marknaden. 

För att uppnå detta, måste de sitta på stora valuta-innehav denominerade i amerikanska dollar. Detta är varför Kina och Japan- stora exporterande länder- är de största utländska innehavarna av amerikansk statsskuld. Nettoeffekten av detta system är att USA får låna pengar från utländska aktörer till artificiellt låga räntekostnader. USA kan med andra ord öka sina skulder utan att ta konsekvenserna av ökade lånekostnader och minskad kredvärdighet."  

Nedan kan ni se att räntan på den 10 -åriga amerikanska statsobligationen inte ökat mycket sedan Erik Townsend skrev sin artikel 2013. I skrivande ligger den på 2,496 %

Räntan på en 10-årig amerikansk statsobligation 2013-2107

Grafen från Investing.com 

 
Så varför säljer såväl Kina och Japan nu av så mycket av sina innehav nu då? I Kinas fall kan det delvis handla om att landet alltmer riktar om sin ekonomi innåt, med konsumtion av landets varor inom dess gränser precis som USA en gång kunde. Detta minskar behovet av export till USA och även övriga världen och därmed innehav av amerikanska dollar. Kinas ökade regionala handel, gas-avtal med Ryssland och nya Sidenvägen mot Euruopa gör även att nya markander öppnar sig där bilaterala avtal kan slutas där handel inte behöver göras via amerikanska dollarn utan kan ske i kinesiska yuan. Kina har ju dessutom tillsammans med bland andra övriga inom BRICS-länderna, börjat bygga upp alternativa motsvarigheter till Världsbanken för att kringå behovet av att handla med dollarn. Istället kan handel mellan Kina och många andra länder göras med kinesiska yuan.

Naturligtvis kan försäljningen av statsobligationerna även handla om att Kina behöver pengarna för investeringar inom landet, stödköp på den uppblåsta kinesiska börsen och en del av pengarna kan även tänkas dirigeras om för landets omfattande köp av fysiskt guld. Men oavsett skäl är det något som kan få stora negativa konsekvenser för den amerikanska ekonomin men i förlängningen även förändra den ekonomiska maktbalansen i världsekonomin från dagens globala dollar-system.

Detta kommer inte ske över en natt utan över många år men kan innebära en krasch av den amerikanska statsobligationsmarknaden där amerikanska staten förlorar sin möjlighet att spendera mer pengar än den egna ekonomin själv kan genera då landet inte längre kan låna pengar från stora utländska kreditgivare till artificiellt låga räntor. I ett sådant läge riskerar räntorna istället stiga till skyarna och begränsa amerikanska statens ekonomiska utrymme. Föreställ er hur amerikanska kongressen och presidenten ska enas om en budget i ett sådant läge...

Japan då, varför säljer de också av så sina amerikanska statsobligationer? Japan har en rad inhemska problem som kräver ökade statliga utgifter och ekonomisk stimulans. Japaner som trots alla möjliga stimulanspaket fortsätter att hålla i sina pengar och har en åldrande befolkning och en ny generation unga japaner där en stor andel väljer att inte skaffa barn. Till detta ska läggas enorma importkostnader för att täcka landets energibehov som till 84 % måste importeras i form av olja och gas. Endast ett fåtal av Japans kärnkraftsreaktorer är igång sedan den totala nedstängningen av landets drygt 50 reaktorer i samband med Fukishima-olyckan som utrbröt 2011.

Ungefär hälften av reaktorerna genomgår just nu förberedelser för återstart men det tar tid och Japan är fortfarande extremt beroende av olje- och gasimporter.

Om Donald Trump ger sig in ett fullskaligt handelskrig med Kina och andra länder kommer den amerikanska ekonomin inte komma ut som vinnare. När det gäller tex Kina får Trump var extra försiktig då USA numera behöver "Mittens rike" mer än Kina behöver USA. Kina har tex till skillnad mot USA redan byggt en infrastruktur vilket innebär att landet kan hantera en minskad tillgång till olja i världen på grund av Peak Oil eller i händelse av en utdragen konflikt där världens tillgång til olja på världsmarknaden blir begränsad. Kina producerar dessutom redan en majoritet världens råvaror och färdiga produkter som USA och övriga världen är helt beroende av.

Det behövs dialog och samarbete när världen ställer om bort från det fossila energiberoendet, inte förnekelse, spridning av förvirring och rädsla eller utpekanden av syndabockar. Det kommer inte lösa några problem utan bara slösa med energi och dyrbar tid.