Coal (cool) me down Trump!

Donald Trump fortsätter att ta beslut som om de togs i en annan värld. Kanske presidenten egentligen tror han verkar i ett parallellt universum och basar över en planet där allt är upp och ner, där det inte finns klimatförändringar eller resursbegränsningar?

Så vad har karln då nu hittat på ? Senaste frågatecknet i Trumps bubbelvärld är den totala okunskapen om att 60-70 % av människokroppen består av RENT vatten och att jordens yta till cirka 71 % består av H2O. Det fick förstås de flesta amerikaner lära sig som 9-åringar i skolan (förhoppningsvis?) men om man är från en annan planet...

Detta är hur som helst den första slutsatsen man kan dra av Trump-administrationens senaste märkliga penndrag där presidenten i torsdags signerade Resolution 38 som innebär att:

Kolindustrin inte längre behöver ha koll på vattenkvalitén vid gruvområden eller återställa strömmar eller vattendrag efter det att gruvverksamheten är avslutad. Det blir därför i praktiken mer eller mindre fritt fram att dumpa föroreningar från kolkraftverk som kan skada grundvattentäkter och andra vattendrag i USA. 

Innehållet och konsekvenserna av Resolution 38  har bland annat analyserats i läsvärda artiklar av UPI och Bloomberg.

Men det spelar mindre roll för Trump som alltså riktar sig till kolgrävare och kolindsutrin, en industri som på grund av stigande energikostnader och fallande lönsamhet nu utlovas en lysande framtid av presidenten. Kolinudstrins huvudvärk med växande konkurrens av solenergi-lösningar, kan ju lätt trollas bort bara regelverk som skyddar rent vatten och naturområden röjs ur vägen...

Beslutet innebär hur som helst att regelverk som skapades under Obama-adminstrationen och idag bland annat skyddar vattenområden längs en sträcka på över 960 mil och omfattar ett område på 52 000 hektar i det område som kallas Appalachia, tas bort. Detta är ett område i östra delen av USA som länge dragits med ekonomiska problem och hög arbetslöshet men som ännu sitter på stora naturresurser, i synnerhet kol.

All will soon be well in Appalachia! (region i östra USA)

Men vi bör sluta förfäras över farorna med den dräpande kortsiktighet och egoistiska planering som uppenbarligen präglar Trump-administrations politiska beslut och som fortsätter att genomföras med till synes kirurgisk precison. Det är dags att stanna upp och fundera lite över hur det överhuvudtaget är möjligt att dessa förändringar kan ske så obehindrat. Varför visar opionsundersökningar att Trump ännu har ett ungefär lika starkt stöd som när han vann presidentvalet?

Svaret är att Trump inte behöver massmedia på sin sida längre. Trump behöver bara behålla stödet hos sin väljargrupp och detta sköts skickligt och manipulativt genom kanaler som Twitter, youtube, Facebook och allehanda forum där politiskt likatänkande Trump-grupper utbyter idéer med varandra utan att någonsin ifrågasättas eller snarare erbjudas alternativa tankar. Logiska resonemang, kritiskt tänkade och fakta stöts bort som vore det en farlig sjukdom.

Men problemet slutar inte där. Endast 36 % av amerikanerna har ett pass. En majoritet av amerikanerna lämnar alltså inte landet och kan därför svårligen vidga sina vyer utan blir istället fast i en liten bubbla som präglas av de få nyheter som fås genom smala åsiktskorridorer i sociala medier och via likasinnade vänner och bekanta i umgängeskretsen.  

Utecklingen och användningen av sociala medier har exploderat sedan Barrack Obama vann valet för bara fyra år sedan vilket gör att en jämförelse med Trumps valrörsle inte ens är möjlig. Under åren 2012-2016 har digitaliseringen och automatiseringen inom tillverkningsindustrin i USA fortsatt i en aldrig tidigare skådad takt.

Frustrationen och oron för framtiden bland framförallt arbetslösa, outbildade amerikaner utanför delstaternas mega-metropoler har vuxit till en stark rädsla om att förlora det som ännu finns kvar.  

Det lilla kitt som håller samman de många tusen små- och medelstora städer och samhällen som finns utspridda över hela USA håller sakta men säkert på att vittra sönder.  Samhällen splittras när de som klarar omställningen flyttar eller isolerar sig i stängda områden medan andra samhällsgrupper blir bidragsberoende eller rent av hamnar på gatan eller i missbruk av olika former. Något tillspetsat givetvis då det kan se olika ut på olika håll i USA men det är den känslan många amerikaner bär på och den verklighet som många redan lever i.  

Samtidigt får de väljargrupper som just drabbats hårdats av samhällsomvandlingen höra hur länder som Kina går framåt och alltmer tar över USA:s ledande roll på många områden så som inom energi- och transportområdet och sakta men säkert närmar sig USA på det militära området. Detta stärker rädslan och oförståendet inför en värld som på många sätt vänder upp och ner på den verklighetsbild många amerikaner tagit för given så länge.

I detta till synes begynnande kaos kliver en udda figur fram i form av Donald Trump som ifrågasätter hela den rådande poltiska ordning som inte kunnat vända denna utveckling, särskilt den omvälvande utveckling som skett på den amerikanska landsbygden och i de fattiga förorterna till storstäderna. Fabriker och gruvor har lagts ner eller flyttats utomlands. Detta medan samhällsservice stegvis försämrats eller försvunnit i många förorter och på landsbygden och bytts ut mot en organiserad brottslighet och/eller där utökat gängens territoriella kontroll över kvarteren.

Centralt för att Donald Trump ska behålla sitt väjarstöd är därför att uppfylla sina vallöften vilket den nya administrationen nu gör på punkt efter punkt i en hög takt. Vi har tidigare tex skrivit om hur Trump-administrationen drar in stödet till klimatforskning och lagt fram en fossilfokuserad energiplan som sätter USA:s fossilindustri i första rummet.

Men för att Trumps politik ska fungera måste syndabockar skapas både inom landet och utanför USA:s gränser. Med historien som riktmärke finns det flera tydliga paralleller mellan Trump-administrationens tillvägagångssättt och den som användes under 1930-talets Tyskland där Hitler successivt sorterade bort sina moståndare och all form av offentligt eller organiserat oliktänkade samtidigt som människors rädsla för framtiden omvandlades till samhörighet och hopp.

1930-talets Tyskland och dagens USA är förstås väldigt annorlunda, fundamentalt ligger skillnaden i att tyska ekonomin mer eller mindre krossats under 1920-talet och att den tyska befolkningen inte vara lika politiskt, religiöst och etniska mångfacetterad som den är i dagens USA. I 1930-talets Tyskland var det därför lättare att skapa enighet kring en ledare och peka ut miniroteter som syndabockar då dessa grupper ändå inte kunde bjuda något organiserat motstånd.

Men likheterna ligger i hur snabbt ett etablerat politiskt och demokratiskt system kan börja ifrågasättas och därmed monteras ner. Risken är att löften om förändring som infrias bereder vägen för fler förändringar som människor först i efterhand börjar ifrågasätta, när skadan redan är skedd.

Många vill förstås även här påtala att USA:s har ett starkt rättssytem, en oberoende Högsta domstol och skickliga mediehus som gör att ingen president sitter säkert. Detta äterstår att se men det vore naiivt att ta det för givet. Trump bryter sin egen mark och struntar blankt i vad som stod där förut.  

När det blir så hett om öronen att Trump-adminstrationens projiseriade verklighetsbild börjar svaja inom landet kan Trump-administrationen dra upp andra ess ur rockärmen och peka ut och ifrågasätta tex "framgångssagan Kina" och "skurken" Iran som båda blivit tacksamma offer för de stereotyper man vill skapa.

Det är i denna kontext vi måste förstå Trumps framfart om vi på allvar ska kunna påverka de miljontals amerikanska medborgare som ännu stöder Trump men som befinner sig ett politiskt ingemansland och är fastlåsta i psykologiska spärrar, barriärer som de inte kan ta sig över utan hjälp från andra som står utanför boxen.

Men med en dåres envishet vill vi ändå hävda att det ännu finns hopp för ett öppet amerika och med det en levande landsbygd. Men räkna inte med att traditionella mediala kanaler och metoder eller rättsväsendet ska leda vägen för den nödvändiga omställning som landet kommer behöva göra de närmaste åren.

Naturen har börjat skicka fakturorna och betalningarna kan inte längre skjutas på framtiden oavsett hur röd Trump och andra blir i ansiktet när resursbegränsningar och klimatförändringar smärtsamt göra sig påminda. I ett sådant läge kan det vara vettigt att skydda landets otvetydigt mest värdefulla resurs vid sidan om folket, nämligen tillgången till rent vatten.