Det är dags för en uppdatering om Hyperloopen. Det har nämligen hänt en hel del sedan Johan intervjuades i ETC Stockholm i augusti förra året om detta vad som kan bli världens femte typ av transportmedel.
De två huvudkonkurrenterna om att bygga det första fullskaliga Hyperloop-systemet för trafik är Hyperloop Transportation Technologies (HTT) och Hyperloop One (HO). Båda har huvudsäte i Los Angeles men har helt olika sätt att bygga sina team och företag.
HTT består i huvudsak av forskare, studenter och intresserade från hela världen som arbetar gratis i utbyte mot framtida aktieoptioner och för av att vara med och bygga vad som kan bli ett revolutionerande transportmedel. HTT har även haft ett samarbete med University of California Los Angeles (UCLA) där studenter varit med i designprocessen av Hyperloopen vid Supra. Studio.
HTT ska inom de närmaste månaderna så äntligen, efter en del förseningar med inlämningen av olika redovisningar av miljötillstånd, börja bygga den 8 km långa testbanan i Quay Valley som ligger cirka halvvägs mellan Los Angeles och San Francisco.
Hyperloop One består å andra sidan av ett antal stora investerare i spetsen som anställt flera hundra ingenjörer, designers, programmerare mfl som arbetar på heltid (med lön) med att till en början bli först med en fullskalig testbana. HO har förvisso redan byggt en kort test-bana norr om Las Vegas men den är inte färdigställd ännu men lär sannolikt precis som HTT bli det under året.
Hyperloopen är långt ifrån någon dröm från Jules Verne längre. Sedan tidigare har vi rapporterat om att HTT kommit överens med den slovakiska regeringen om att göra huvudstaden Bratislava till en hub för en Hyperloop-förbindelse mellan Wien, Bratislava och Budapest. Samtidigt har Hyperloop One bland annat fört samtal om ett Hyperloop-system mellan Sverige, Åland och Finland.
Men kanske varken, USA, Europa eller Abu Dhabi/Dubai blir först med ett fullskaligt Hyperloop-system för gods eller persontrafik. Idag rapporterar nämligen indiska tidningen Deccan Herald att HTT nu är i samtal med fem olika indiska delstater om att bygga en Hyperloop i landet. HTT ska redan ha fått fem olika erbjudande och kommer börja bygga när de fått en lämplig markyta i någon av delstaterna.
HTT arbetar precis som tidigare med andra partners och frivilliga aktörer för att samla tillräckligt med kapital och expertis för att kunna förverkliga detta framtidsprojekt. I Indien inleder HTT nu en insamlingsrunda tillsammans med andra företag och Universitet i Indien och utomlands för att få ihop 100 miljoner dollar till projektet.
Men inte ens i Indien är HTT ensam om att försöka bli först med Hyperloopen. Imorgon, måndag den 27 februari håller huvudkonkurrenten Hyperloop One ett seminarie i Indiens huvudstad New Delhi dit företaget bland annat ska ha lockat landets järnvägsminister trots att myndigheterna hittils bara ska ha fört samtal med HTT...
Kampen om den första Hyperloop-banan är med andra ord hetare än någonsin och det återstår att se vem som blir först. Hyperloop One skriver dock på sin hemsida att företaget siktar på att ha det första Hyperloop-systemet för godstransporter igång redan 2020 och det första för passagerartrafik 2021 vilket låter optimistiskt med tanke på att ingen fullskalig testbana ännu är på plats.
Samtidigt konstater vi att 27 team från olika delar av världen nyligen testade sina Hyperloop-kapslar i Spacex testanläggning i Hawthorne, Kalifornien. I Hyperloop-anläggningen som mer är att likna vid en tunnel råder det nära vakuum vilket gör att kapslarna i praktiken inte möter något luftmotstånd när de färdas igenom den cirka 1,6 km långa och drygt 1,8 diameter breda tunneln (inklusive rörets yttre del).
Nedan kan ni se när några av teamen testar sina kapslar och når hastigheter på över 90 km i timmen.
Tävlingen med 27 olika Hyperloop-kapslar vid SpaceX-anläggning i Kalifornien
Hyperloop One hoppas bli först med världens första Hyperloop-system mellan Abu Dhabi och Dubai. Nedan kan ni se hur de tänker sig att ett sådant system kan fungera. Notera likheterna mellan de självkörande kapslarna som tar passagerarna de första kilometerarna till Hyperloop-stationen och Podcars som vi brukar skriva mycket om. Finns helt klart potential att kombinera dessa system.
I vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet ägnar vi ett helt kapitel åt Hyperloopen och andra elektriska transportmedel. Vi kommer förstås följa utvecklingen av Hyperloopen med spänning.
2017-02-23
Hjälp Linköping att bli landets första kommun för bina!
För knappt en månad sedan skrev vi ett inlägg med inspiration från Kanada om hur man kan skapa miljöer i städer där bin och andra pollinatörer kan trivas. Vi uppmanade då andra att ta kontakt med sina respektive svenska kommuner för att på liknande sätt som redan görs i tex storstadsregionen Toronto och den mindre staden Kamloops i Kanada, skapa städer och samhällen för bina.
Tre dagar efter att vi publicerat inlägget kontaktades Johan av en av bloggens läsare, Eva Gustavsson som frågade om hon kunde använda delar av inlägget i ett medborgarförslag till Linköpings kommun vilket vi förstås tyckte var en utmärkt idé! Medborgarförslaget fick titeln En bivänlig stad -En stad för bin och andra viktiga pollinatörer och lades upp i tisdags.
Vi är förstås glada och lite stolta över att ha kunna så ett frö av inspiration som nu förhoppningsvis slor rot på riktigt i Linköpings kommun. Om förslaget tas emot med öppna öron och ögon kan det bli starten på något mycket bra för bin och pollinatörer inte bara i Linköping utan även på andra håll i landet. Oavsett hur förslaget behandlas kan texten med fördel användas som utgångspunkt till liknande förslag till andra kommuner.
Sist men inte minst uppmanar vi alla att gå in att rösta på Eva Gustavssons medborgarförslag om att göra Linköpings kommun till en stad för bina! När förslaget fått 100 röster måste det tas upp av kommunen så låt oss se till att det får minst 1000 röster, vilket måste ske senast till den 20 april!
Ni finner hela texten till medborgförslaget här och den avslutande summeringen nedan:
Tre dagar efter att vi publicerat inlägget kontaktades Johan av en av bloggens läsare, Eva Gustavsson som frågade om hon kunde använda delar av inlägget i ett medborgarförslag till Linköpings kommun vilket vi förstås tyckte var en utmärkt idé! Medborgarförslaget fick titeln En bivänlig stad -En stad för bin och andra viktiga pollinatörer och lades upp i tisdags.
Vi är förstås glada och lite stolta över att ha kunna så ett frö av inspiration som nu förhoppningsvis slor rot på riktigt i Linköpings kommun. Om förslaget tas emot med öppna öron och ögon kan det bli starten på något mycket bra för bin och pollinatörer inte bara i Linköping utan även på andra håll i landet. Oavsett hur förslaget behandlas kan texten med fördel användas som utgångspunkt till liknande förslag till andra kommuner.
Sist men inte minst uppmanar vi alla att gå in att rösta på Eva Gustavssons medborgarförslag om att göra Linköpings kommun till en stad för bina! När förslaget fått 100 röster måste det tas upp av kommunen så låt oss se till att det får minst 1000 röster, vilket måste ske senast till den 20 april!
Ni finner hela texten till medborgförslaget här och den avslutande summeringen nedan:
"Jag föreslår att Linköpings kommun blir en bivänlig stad. Konkret innebär det att förstärka insatserna för pollinerande insekter genom att:
1. Plantera blommor, buskar och träd som gynnar honungsbin, vilda bin och humlor, t.ex. olika Salix-arter.
2. Slå gräsmattor och ängsmark efter att nektar- och pollengivande blommor blommat över.
3. Aktivt slå vakt om friheten från bekämpningsmedel inom kommunal verksamhet.
4. Aktivt försöka minska användningen av bekämpningsmedel på privat mark.
5. Sätta upp insektshotell i offentliga parker.
6. Slå vägrenar och kanterna längs cykelbanor efter att växterna blommat över".
Snart är våren här och bina ger åter liv åt trädgården!
Bild från Johans bigård i Dalarna
2017-02-21
Ladda hus och bostadsområden med elbilens batteri
I den sevärda dokumentären Det Våras för Solen som vi skrev om nyligen intervjuades den holländska entreprenören Robin Berg om ett mycket intressant projekt där bostadsområden blir självförsörjande på el med hjälp av elbilars stora batteripack.
I holländska Utrecht satsar nämligen holländska bolaget Lombox med Robin Berg i spetsen på att installera laddstolpar för elbilar som inte bara gör att de boende i området kan ladda sina elbilar, de kan även föra över el från sina elbilsbatterier tillbaka till husen. Det hela är lika enkelt som genialt då detta innebär att hus med solcellsanläggningar kan drivas på natten hjälp av ett nät av elbilar som befinner sig i bostadsområdet under natten.
Vad som gör detta extra intressant är att elbilar ofta har batteripack på över 40kWh eller i Teslas fall upp till 100 kWh. Vilket kan möjliggöra att samtliga elprylar i ett vanligt svenskt hushåll (bortsett från värme-systemet) i praktiken kan drivas i en till två veckor helt bara på batteripacket från en elbil. Det är inte så konstigt som det kan låta när man betänker att de batteripack för hushåll som Tesla erbjuder i form av Tesla Powerwall 2 endast är på 16 kWh.
Ur beredskapssynpunkt innebär förstås möjligheten att kunna driva hela hushållet på el i 1-2 veckor bara genom att ha en elbil hemma en ovärderlig resurs. Det innebär även att man inte skulle behöva investera i så många hushållsbatterier vilket kan bli en enorm kostnad om man vill bli självförsörjande på el med tex solcellspaneler på taket. Teslas Powerwall kostar tex minst 72 000 kronor (inkl installationskostnad) men har du redan en elbil i garaget med tex en Lombox- uppladdningsstolpe till huset skulle du i praktiken ha tillgång till ett mobilt energilager på flera Tesla Powerwalls 2.
Det återstår att se hur Teslas elbilar/batteripack kan användas med Lombox-stolpar men det fungerar tydligen med Nissan Leafs 24 kWh batteripack (som nu uppgraderas 48 kWh). Även om inte elbilarnas batterier är avsedda för att driva ett hushåll kan de lätt tömmas på kanske 40-50% och ändå räcka till de flesta resor till arbetet och hem igen. Bäst blir det förstås om det går att ladda elbilen nära arbetet/under dagen. Att ladda/tömma ur elbilens batteri varje dag är det många som gör utan att dess laddkapacitet påverkas särskilt mycket.
Tesla Model S tappar ungefär 7 % av sin laddkapacitet efter 10 000 mil eller tre år vilket innebär att ett 85 kWh batteri har kvar ca 79 kWh när det är ful-laddat efter tre års användning.
Självfallet påverkar antalet laddcykler batteriet utsätts för men minst lika viktigt är att batteriet inte står full-laddat eller får stå under 20 % under längre perioder. Helst ska litiumbatterier ligga inom spannet 20-80% laddat så ofta som möjligt för att inte tappa så mycket i laddkapacitet. Något att tänka på för er som lämnar mobil/laptop -laddare ipluggade under dagar och nätter trots att batteriet nått 100 %. Detta drar ur batterierna som inte mår bra av sådan behandling och alltså tappar laddkapacitet av att ständigt vara ikopplade.
Se Robin Bergs TEDx-presentation nedan för att förstå mer hur tekniken fungerar. Förhoppningsvis får vi se något liknande i Sverige snart då det skulle innebära en enorm beredskaphöjning för alla personer och myndigheter med elbilar och solceller på taket. Det skulle även kunna innebära en ny möjlighet för bostadsrätter/bostadsområden att gå över helt eller delvis till egen solcellsel utan att behöva investera i dyra batterilager.
I holländska Utrecht satsar nämligen holländska bolaget Lombox med Robin Berg i spetsen på att installera laddstolpar för elbilar som inte bara gör att de boende i området kan ladda sina elbilar, de kan även föra över el från sina elbilsbatterier tillbaka till husen. Det hela är lika enkelt som genialt då detta innebär att hus med solcellsanläggningar kan drivas på natten hjälp av ett nät av elbilar som befinner sig i bostadsområdet under natten.
Vad som gör detta extra intressant är att elbilar ofta har batteripack på över 40kWh eller i Teslas fall upp till 100 kWh. Vilket kan möjliggöra att samtliga elprylar i ett vanligt svenskt hushåll (bortsett från värme-systemet) i praktiken kan drivas i en till två veckor helt bara på batteripacket från en elbil. Det är inte så konstigt som det kan låta när man betänker att de batteripack för hushåll som Tesla erbjuder i form av Tesla Powerwall 2 endast är på 16 kWh.
Ur beredskapssynpunkt innebär förstås möjligheten att kunna driva hela hushållet på el i 1-2 veckor bara genom att ha en elbil hemma en ovärderlig resurs. Det innebär även att man inte skulle behöva investera i så många hushållsbatterier vilket kan bli en enorm kostnad om man vill bli självförsörjande på el med tex solcellspaneler på taket. Teslas Powerwall kostar tex minst 72 000 kronor (inkl installationskostnad) men har du redan en elbil i garaget med tex en Lombox- uppladdningsstolpe till huset skulle du i praktiken ha tillgång till ett mobilt energilager på flera Tesla Powerwalls 2.
Det återstår att se hur Teslas elbilar/batteripack kan användas med Lombox-stolpar men det fungerar tydligen med Nissan Leafs 24 kWh batteripack (som nu uppgraderas 48 kWh). Även om inte elbilarnas batterier är avsedda för att driva ett hushåll kan de lätt tömmas på kanske 40-50% och ändå räcka till de flesta resor till arbetet och hem igen. Bäst blir det förstås om det går att ladda elbilen nära arbetet/under dagen. Att ladda/tömma ur elbilens batteri varje dag är det många som gör utan att dess laddkapacitet påverkas särskilt mycket.
Tesla Model S tappar ungefär 7 % av sin laddkapacitet efter 10 000 mil eller tre år vilket innebär att ett 85 kWh batteri har kvar ca 79 kWh när det är ful-laddat efter tre års användning.
Självfallet påverkar antalet laddcykler batteriet utsätts för men minst lika viktigt är att batteriet inte står full-laddat eller får stå under 20 % under längre perioder. Helst ska litiumbatterier ligga inom spannet 20-80% laddat så ofta som möjligt för att inte tappa så mycket i laddkapacitet. Något att tänka på för er som lämnar mobil/laptop -laddare ipluggade under dagar och nätter trots att batteriet nått 100 %. Detta drar ur batterierna som inte mår bra av sådan behandling och alltså tappar laddkapacitet av att ständigt vara ikopplade.
Se Robin Bergs TEDx-presentation nedan för att förstå mer hur tekniken fungerar. Förhoppningsvis får vi se något liknande i Sverige snart då det skulle innebära en enorm beredskaphöjning för alla personer och myndigheter med elbilar och solceller på taket. Det skulle även kunna innebära en ny möjlighet för bostadsrätter/bostadsområden att gå över helt eller delvis till egen solcellsel utan att behöva investera i dyra batterilager.
2017-02-18
Coal (cool) me down Trump!
Donald Trump fortsätter att ta beslut som om de togs i en annan värld. Kanske presidenten egentligen tror han verkar i ett parallellt universum och basar över en planet där allt är upp och ner, där det inte finns klimatförändringar eller resursbegränsningar?
Så vad har karln då nu hittat på ? Senaste frågatecknet i Trumps bubbelvärld är den totala okunskapen om att 60-70 % av människokroppen består av RENT vatten och att jordens yta till cirka 71 % består av H2O. Det fick förstås de flesta amerikaner lära sig som 9-åringar i skolan (förhoppningsvis?) men om man är från en annan planet...
Detta är hur som helst den första slutsatsen man kan dra av Trump-administrationens senaste märkliga penndrag där presidenten i torsdags signerade Resolution 38 som innebär att:
Kolindustrin inte längre behöver ha koll på vattenkvalitén vid gruvområden eller återställa strömmar eller vattendrag efter det att gruvverksamheten är avslutad. Det blir därför i praktiken mer eller mindre fritt fram att dumpa föroreningar från kolkraftverk som kan skada grundvattentäkter och andra vattendrag i USA.
Innehållet och konsekvenserna av Resolution 38 har bland annat analyserats i läsvärda artiklar av UPI och Bloomberg.
Men det spelar mindre roll för Trump som alltså riktar sig till kolgrävare och kolindsutrin, en industri som på grund av stigande energikostnader och fallande lönsamhet nu utlovas en lysande framtid av presidenten. Kolinudstrins huvudvärk med växande konkurrens av solenergi-lösningar, kan ju lätt trollas bort bara regelverk som skyddar rent vatten och naturområden röjs ur vägen...
Beslutet innebär hur som helst att regelverk som skapades under Obama-adminstrationen och idag bland annat skyddar vattenområden längs en sträcka på över 960 mil och omfattar ett område på 52 000 hektar i det område som kallas Appalachia, tas bort. Detta är ett område i östra delen av USA som länge dragits med ekonomiska problem och hög arbetslöshet men som ännu sitter på stora naturresurser, i synnerhet kol.
Men vi bör sluta förfäras över farorna med den dräpande kortsiktighet och egoistiska planering som uppenbarligen präglar Trump-administrations politiska beslut och som fortsätter att genomföras med till synes kirurgisk precison. Det är dags att stanna upp och fundera lite över hur det överhuvudtaget är möjligt att dessa förändringar kan ske så obehindrat. Varför visar opionsundersökningar att Trump ännu har ett ungefär lika starkt stöd som när han vann presidentvalet?
Svaret är att Trump inte behöver massmedia på sin sida längre. Trump behöver bara behålla stödet hos sin väljargrupp och detta sköts skickligt och manipulativt genom kanaler som Twitter, youtube, Facebook och allehanda forum där politiskt likatänkande Trump-grupper utbyter idéer med varandra utan att någonsin ifrågasättas eller snarare erbjudas alternativa tankar. Logiska resonemang, kritiskt tänkade och fakta stöts bort som vore det en farlig sjukdom.
Men problemet slutar inte där. Endast 36 % av amerikanerna har ett pass. En majoritet av amerikanerna lämnar alltså inte landet och kan därför svårligen vidga sina vyer utan blir istället fast i en liten bubbla som präglas av de få nyheter som fås genom smala åsiktskorridorer i sociala medier och via likasinnade vänner och bekanta i umgängeskretsen.
Utecklingen och användningen av sociala medier har exploderat sedan Barrack Obama vann valet för bara fyra år sedan vilket gör att en jämförelse med Trumps valrörsle inte ens är möjlig. Under åren 2012-2016 har digitaliseringen och automatiseringen inom tillverkningsindustrin i USA fortsatt i en aldrig tidigare skådad takt.
Frustrationen och oron för framtiden bland framförallt arbetslösa, outbildade amerikaner utanför delstaternas mega-metropoler har vuxit till en stark rädsla om att förlora det som ännu finns kvar.
Det lilla kitt som håller samman de många tusen små- och medelstora städer och samhällen som finns utspridda över hela USA håller sakta men säkert på att vittra sönder. Samhällen splittras när de som klarar omställningen flyttar eller isolerar sig i stängda områden medan andra samhällsgrupper blir bidragsberoende eller rent av hamnar på gatan eller i missbruk av olika former. Något tillspetsat givetvis då det kan se olika ut på olika håll i USA men det är den känslan många amerikaner bär på och den verklighet som många redan lever i.
Samtidigt får de väljargrupper som just drabbats hårdats av samhällsomvandlingen höra hur länder som Kina går framåt och alltmer tar över USA:s ledande roll på många områden så som inom energi- och transportområdet och sakta men säkert närmar sig USA på det militära området. Detta stärker rädslan och oförståendet inför en värld som på många sätt vänder upp och ner på den verklighetsbild många amerikaner tagit för given så länge.
I detta till synes begynnande kaos kliver en udda figur fram i form av Donald Trump som ifrågasätter hela den rådande poltiska ordning som inte kunnat vända denna utveckling, särskilt den omvälvande utveckling som skett på den amerikanska landsbygden och i de fattiga förorterna till storstäderna. Fabriker och gruvor har lagts ner eller flyttats utomlands. Detta medan samhällsservice stegvis försämrats eller försvunnit i många förorter och på landsbygden och bytts ut mot en organiserad brottslighet och/eller där utökat gängens territoriella kontroll över kvarteren.
Centralt för att Donald Trump ska behålla sitt väjarstöd är därför att uppfylla sina vallöften vilket den nya administrationen nu gör på punkt efter punkt i en hög takt. Vi har tidigare tex skrivit om hur Trump-administrationen drar in stödet till klimatforskning och lagt fram en fossilfokuserad energiplan som sätter USA:s fossilindustri i första rummet.
Men för att Trumps politik ska fungera måste syndabockar skapas både inom landet och utanför USA:s gränser. Med historien som riktmärke finns det flera tydliga paralleller mellan Trump-administrationens tillvägagångssättt och den som användes under 1930-talets Tyskland där Hitler successivt sorterade bort sina moståndare och all form av offentligt eller organiserat oliktänkade samtidigt som människors rädsla för framtiden omvandlades till samhörighet och hopp.
1930-talets Tyskland och dagens USA är förstås väldigt annorlunda, fundamentalt ligger skillnaden i att tyska ekonomin mer eller mindre krossats under 1920-talet och att den tyska befolkningen inte vara lika politiskt, religiöst och etniska mångfacetterad som den är i dagens USA. I 1930-talets Tyskland var det därför lättare att skapa enighet kring en ledare och peka ut miniroteter som syndabockar då dessa grupper ändå inte kunde bjuda något organiserat motstånd.
Men likheterna ligger i hur snabbt ett etablerat politiskt och demokratiskt system kan börja ifrågasättas och därmed monteras ner. Risken är att löften om förändring som infrias bereder vägen för fler förändringar som människor först i efterhand börjar ifrågasätta, när skadan redan är skedd.
Många vill förstås även här påtala att USA:s har ett starkt rättssytem, en oberoende Högsta domstol och skickliga mediehus som gör att ingen president sitter säkert. Detta äterstår att se men det vore naiivt att ta det för givet. Trump bryter sin egen mark och struntar blankt i vad som stod där förut.
När det blir så hett om öronen att Trump-adminstrationens projiseriade verklighetsbild börjar svaja inom landet kan Trump-administrationen dra upp andra ess ur rockärmen och peka ut och ifrågasätta tex "framgångssagan Kina" och "skurken" Iran som båda blivit tacksamma offer för de stereotyper man vill skapa.
Det är i denna kontext vi måste förstå Trumps framfart om vi på allvar ska kunna påverka de miljontals amerikanska medborgare som ännu stöder Trump men som befinner sig ett politiskt ingemansland och är fastlåsta i psykologiska spärrar, barriärer som de inte kan ta sig över utan hjälp från andra som står utanför boxen.
Men med en dåres envishet vill vi ändå hävda att det ännu finns hopp för ett öppet amerika och med det en levande landsbygd. Men räkna inte med att traditionella mediala kanaler och metoder eller rättsväsendet ska leda vägen för den nödvändiga omställning som landet kommer behöva göra de närmaste åren.
Naturen har börjat skicka fakturorna och betalningarna kan inte längre skjutas på framtiden oavsett hur röd Trump och andra blir i ansiktet när resursbegränsningar och klimatförändringar smärtsamt göra sig påminda. I ett sådant läge kan det vara vettigt att skydda landets otvetydigt mest värdefulla resurs vid sidan om folket, nämligen tillgången till rent vatten.
Så vad har karln då nu hittat på ? Senaste frågatecknet i Trumps bubbelvärld är den totala okunskapen om att 60-70 % av människokroppen består av RENT vatten och att jordens yta till cirka 71 % består av H2O. Det fick förstås de flesta amerikaner lära sig som 9-åringar i skolan (förhoppningsvis?) men om man är från en annan planet...
Detta är hur som helst den första slutsatsen man kan dra av Trump-administrationens senaste märkliga penndrag där presidenten i torsdags signerade Resolution 38 som innebär att:
Kolindustrin inte längre behöver ha koll på vattenkvalitén vid gruvområden eller återställa strömmar eller vattendrag efter det att gruvverksamheten är avslutad. Det blir därför i praktiken mer eller mindre fritt fram att dumpa föroreningar från kolkraftverk som kan skada grundvattentäkter och andra vattendrag i USA.
Innehållet och konsekvenserna av Resolution 38 har bland annat analyserats i läsvärda artiklar av UPI och Bloomberg.
Men det spelar mindre roll för Trump som alltså riktar sig till kolgrävare och kolindsutrin, en industri som på grund av stigande energikostnader och fallande lönsamhet nu utlovas en lysande framtid av presidenten. Kolinudstrins huvudvärk med växande konkurrens av solenergi-lösningar, kan ju lätt trollas bort bara regelverk som skyddar rent vatten och naturområden röjs ur vägen...
Beslutet innebär hur som helst att regelverk som skapades under Obama-adminstrationen och idag bland annat skyddar vattenområden längs en sträcka på över 960 mil och omfattar ett område på 52 000 hektar i det område som kallas Appalachia, tas bort. Detta är ett område i östra delen av USA som länge dragits med ekonomiska problem och hög arbetslöshet men som ännu sitter på stora naturresurser, i synnerhet kol.
All will soon be well in Appalachia! (region i östra USA)
Men vi bör sluta förfäras över farorna med den dräpande kortsiktighet och egoistiska planering som uppenbarligen präglar Trump-administrations politiska beslut och som fortsätter att genomföras med till synes kirurgisk precison. Det är dags att stanna upp och fundera lite över hur det överhuvudtaget är möjligt att dessa förändringar kan ske så obehindrat. Varför visar opionsundersökningar att Trump ännu har ett ungefär lika starkt stöd som när han vann presidentvalet?
Svaret är att Trump inte behöver massmedia på sin sida längre. Trump behöver bara behålla stödet hos sin väljargrupp och detta sköts skickligt och manipulativt genom kanaler som Twitter, youtube, Facebook och allehanda forum där politiskt likatänkande Trump-grupper utbyter idéer med varandra utan att någonsin ifrågasättas eller snarare erbjudas alternativa tankar. Logiska resonemang, kritiskt tänkade och fakta stöts bort som vore det en farlig sjukdom.
Men problemet slutar inte där. Endast 36 % av amerikanerna har ett pass. En majoritet av amerikanerna lämnar alltså inte landet och kan därför svårligen vidga sina vyer utan blir istället fast i en liten bubbla som präglas av de få nyheter som fås genom smala åsiktskorridorer i sociala medier och via likasinnade vänner och bekanta i umgängeskretsen.
Utecklingen och användningen av sociala medier har exploderat sedan Barrack Obama vann valet för bara fyra år sedan vilket gör att en jämförelse med Trumps valrörsle inte ens är möjlig. Under åren 2012-2016 har digitaliseringen och automatiseringen inom tillverkningsindustrin i USA fortsatt i en aldrig tidigare skådad takt.
Frustrationen och oron för framtiden bland framförallt arbetslösa, outbildade amerikaner utanför delstaternas mega-metropoler har vuxit till en stark rädsla om att förlora det som ännu finns kvar.
Det lilla kitt som håller samman de många tusen små- och medelstora städer och samhällen som finns utspridda över hela USA håller sakta men säkert på att vittra sönder. Samhällen splittras när de som klarar omställningen flyttar eller isolerar sig i stängda områden medan andra samhällsgrupper blir bidragsberoende eller rent av hamnar på gatan eller i missbruk av olika former. Något tillspetsat givetvis då det kan se olika ut på olika håll i USA men det är den känslan många amerikaner bär på och den verklighet som många redan lever i.
Samtidigt får de väljargrupper som just drabbats hårdats av samhällsomvandlingen höra hur länder som Kina går framåt och alltmer tar över USA:s ledande roll på många områden så som inom energi- och transportområdet och sakta men säkert närmar sig USA på det militära området. Detta stärker rädslan och oförståendet inför en värld som på många sätt vänder upp och ner på den verklighetsbild många amerikaner tagit för given så länge.
I detta till synes begynnande kaos kliver en udda figur fram i form av Donald Trump som ifrågasätter hela den rådande poltiska ordning som inte kunnat vända denna utveckling, särskilt den omvälvande utveckling som skett på den amerikanska landsbygden och i de fattiga förorterna till storstäderna. Fabriker och gruvor har lagts ner eller flyttats utomlands. Detta medan samhällsservice stegvis försämrats eller försvunnit i många förorter och på landsbygden och bytts ut mot en organiserad brottslighet och/eller där utökat gängens territoriella kontroll över kvarteren.
Centralt för att Donald Trump ska behålla sitt väjarstöd är därför att uppfylla sina vallöften vilket den nya administrationen nu gör på punkt efter punkt i en hög takt. Vi har tidigare tex skrivit om hur Trump-administrationen drar in stödet till klimatforskning och lagt fram en fossilfokuserad energiplan som sätter USA:s fossilindustri i första rummet.
Men för att Trumps politik ska fungera måste syndabockar skapas både inom landet och utanför USA:s gränser. Med historien som riktmärke finns det flera tydliga paralleller mellan Trump-administrationens tillvägagångssättt och den som användes under 1930-talets Tyskland där Hitler successivt sorterade bort sina moståndare och all form av offentligt eller organiserat oliktänkade samtidigt som människors rädsla för framtiden omvandlades till samhörighet och hopp.
1930-talets Tyskland och dagens USA är förstås väldigt annorlunda, fundamentalt ligger skillnaden i att tyska ekonomin mer eller mindre krossats under 1920-talet och att den tyska befolkningen inte vara lika politiskt, religiöst och etniska mångfacetterad som den är i dagens USA. I 1930-talets Tyskland var det därför lättare att skapa enighet kring en ledare och peka ut miniroteter som syndabockar då dessa grupper ändå inte kunde bjuda något organiserat motstånd.
Men likheterna ligger i hur snabbt ett etablerat politiskt och demokratiskt system kan börja ifrågasättas och därmed monteras ner. Risken är att löften om förändring som infrias bereder vägen för fler förändringar som människor först i efterhand börjar ifrågasätta, när skadan redan är skedd.
Många vill förstås även här påtala att USA:s har ett starkt rättssytem, en oberoende Högsta domstol och skickliga mediehus som gör att ingen president sitter säkert. Detta äterstår att se men det vore naiivt att ta det för givet. Trump bryter sin egen mark och struntar blankt i vad som stod där förut.
När det blir så hett om öronen att Trump-adminstrationens projiseriade verklighetsbild börjar svaja inom landet kan Trump-administrationen dra upp andra ess ur rockärmen och peka ut och ifrågasätta tex "framgångssagan Kina" och "skurken" Iran som båda blivit tacksamma offer för de stereotyper man vill skapa.
Det är i denna kontext vi måste förstå Trumps framfart om vi på allvar ska kunna påverka de miljontals amerikanska medborgare som ännu stöder Trump men som befinner sig ett politiskt ingemansland och är fastlåsta i psykologiska spärrar, barriärer som de inte kan ta sig över utan hjälp från andra som står utanför boxen.
Men med en dåres envishet vill vi ändå hävda att det ännu finns hopp för ett öppet amerika och med det en levande landsbygd. Men räkna inte med att traditionella mediala kanaler och metoder eller rättsväsendet ska leda vägen för den nödvändiga omställning som landet kommer behöva göra de närmaste åren.
Naturen har börjat skicka fakturorna och betalningarna kan inte längre skjutas på framtiden oavsett hur röd Trump och andra blir i ansiktet när resursbegränsningar och klimatförändringar smärtsamt göra sig påminda. I ett sådant läge kan det vara vettigt att skydda landets otvetydigt mest värdefulla resurs vid sidan om folket, nämligen tillgången till rent vatten.
2017-02-16
"Nu börjar naturen skicka fakturorna" -Föredrag av Rockström, World Economic Forum
För precis en vecka sedan skrev vi ett inlägg om värdet av att förstå exponentiell utveckling. Hur vi bara kan förstå och hantera utmaningarna i form av klimatförändringar, utarmningen av planetens ändliga resurser och kollapsen av livsviktiga ekosystem när vi förstår att inget kan växa i oändlighet.
En av bloggens mest inbitna läsare tipsar om ett helt nytt föredrag som precis hölls vid World Economic Forum av Johan Rockström. En presentation som på ett ovanligt pedagogiskt och inspirerande sätt visar på hur allvarligt läget för planten är men framförallt varför och hur vi människor kan och måste vända utvecklingen de närmaste årtionden. Eller som Rockström uttrycker det:
"De närmaste 50 åren, avgör de närmaste 10 000 åren för planeten".
Johan Rockström är en efterfrågad internationell talare och har utsetts till Sveriges miljömäktigaste person ett antal gånger och är huvudgrundare av såväl Stockholm Resilience Center och Stockholm Environment Instiute. Idag är Rockström chef för Stockholm Resilience Center och en av världens ledande klimatforskare eller snarare "planetforskare"- med helhetsgrepp om människans inverkan på planetens olika livsuppbärande system.
Det finns otaliga citat att diskutera och olika perspektiv att fördjupa sig i men det kommer vi få anledning att återkomma till i senare inlägg. Så länge rekommenderas starkt att se den endast 21 minuter korta men mycket innehållsrika presentationen "Beyond the Anthroposcene".
En av bloggens mest inbitna läsare tipsar om ett helt nytt föredrag som precis hölls vid World Economic Forum av Johan Rockström. En presentation som på ett ovanligt pedagogiskt och inspirerande sätt visar på hur allvarligt läget för planten är men framförallt varför och hur vi människor kan och måste vända utvecklingen de närmaste årtionden. Eller som Rockström uttrycker det:
"De närmaste 50 åren, avgör de närmaste 10 000 åren för planeten".
Johan Rockström är en efterfrågad internationell talare och har utsetts till Sveriges miljömäktigaste person ett antal gånger och är huvudgrundare av såväl Stockholm Resilience Center och Stockholm Environment Instiute. Idag är Rockström chef för Stockholm Resilience Center och en av världens ledande klimatforskare eller snarare "planetforskare"- med helhetsgrepp om människans inverkan på planetens olika livsuppbärande system.
Det finns otaliga citat att diskutera och olika perspektiv att fördjupa sig i men det kommer vi få anledning att återkomma till i senare inlägg. Så länge rekommenderas starkt att se den endast 21 minuter korta men mycket innehållsrika presentationen "Beyond the Anthroposcene".
2017-02-13
Agenda: "Men maten är ju slut på 10 dagar, vad ska vi äta sen?"
Igår sändes ett sevärt inslag i Svt:s Agenda där Sveriges krisberedskap, särskilt livsmedelsförsörjningen, granskas. Under inslaget ställs en hel del relevanta frågor till Anders Ygeman om hur situationen ser ut idag och vilka planer regeringen har på att öka krisberedskap i landet.
Vi har otaliga gånger i olika inlägg här på bloggen och bland annat i en debattartikel i Dagens Samhälle påpekat att Sveriges krisberedskap är under all kritik och att Sveige borde dra lärdom och hämta inspiration från såväl Norge och Finland som har ett helt annat förhållningssätt till landets livmsmedelförsörjning och krisberedskap. Vi analyserar även Sveriges krisberedskap ingående i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet.
I vårt grannland Finland finns tex beredskapslager för livsmedel (och sannolikt mycket annat) för att räcka till hela befolkningen i hela 6 månader. I Norge ligger den största beredskapen i den landsbygd som till stora delar är självförsörjande på mat genom småskalig odling vilket innebär att den norska befolkningen kan luta sig mot en relativt god nationell självförsörjning på mat.
Eftersom det inte är politiskt sannolikt eller särskilt energieffektivt att bygga upp stora beredskapslager av livsmedel i Sverige på kort tid vore det mer lämpligt att som i Finland stödja lokal ekologisk matproduktion som alltså är möjligt även under rådande EU-regler som vi skrivit om tidigare.
Stora centrala beredskapslager kräver trots allt även beredskapslager av diesel/bensin för de gods- och personstransporter som idag i praktiken distribuerar alla vår livsmedel ut i landet men som är helt beroende av konstant import av färdiga bränslen eller råolja till Sverige. Något som vi i ett inlägg för en vecka sedan påpekade, helt saknas i Sverige.
Här kan man tänka sig att regeringen ser till att ha avtal med svenska bönder om att extra bränslelager för försvarsmakten och för användning till transporter och jordbruksmaskiner i händelse av en bränslekris. Att regeringen för en vecka sedan gick ut med en handlingsplan om ett tillskott på 1 miljard kronor fram till 2019, för att öka den svenska livsmedelsprouktionen är ett fall framåt. Men flera frågor väcks redan vilken verkan denna handlingsplan kommer få. I regeringens pressmeddelande om handlingsplanen står det tex:
"Handlingsplanen innehåller ett 40-tal åtgärder för att bland annat öka den svenska livsmedelsproduktionen, livsmedelsexporten och lönsamheten i branschen."
Hur ska den nationella livsmedelsförsörjningen kunna öka om exporten av svenska livsmedel samtdigt ska öka? Och är lönsamhet nödvändigt även för lagerhållningen av tex spannmål, bränslen och andra lagervaror för krisberedskap, bör det inte betraktas som en försäkring?
Sverige behöver samtidigt jobba på många fronter för att bygga upp medvetandet om varje hushålls ansvar att ha vatten, livsmedel och värmeförsörjning i hushållet eller i närheten för att klara minst 72-timmar. Men kanske denna beredskap precis som rekommendationerna i tex Tyskland, bör sträcka sig till minst 10 dygn där medborgare även uppmanas ha extra kontanter hemma och har möjligheten att tillaga maten...
Användningen av kontanter som för övrigt är betydligt vanligare i centrala Europa jämfört med Svierge...
I slutet av inslaget intervjuas alltså inrikesminister Anders Ygeman av Agendas Anna Hedenmo om Sveriges krisberedskap. Nedan har vi plockat ut några citat ur det samtalet som kan vara värt att fundera kring.
Hedenmo/Agenda: "Ni har en plan på att bygga upp igen en slags beredskapsorganisation, när behövs den, när finns den?"
Vi har otaliga gånger i olika inlägg här på bloggen och bland annat i en debattartikel i Dagens Samhälle påpekat att Sveriges krisberedskap är under all kritik och att Sveige borde dra lärdom och hämta inspiration från såväl Norge och Finland som har ett helt annat förhållningssätt till landets livmsmedelförsörjning och krisberedskap. Vi analyserar även Sveriges krisberedskap ingående i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet.
I vårt grannland Finland finns tex beredskapslager för livsmedel (och sannolikt mycket annat) för att räcka till hela befolkningen i hela 6 månader. I Norge ligger den största beredskapen i den landsbygd som till stora delar är självförsörjande på mat genom småskalig odling vilket innebär att den norska befolkningen kan luta sig mot en relativt god nationell självförsörjning på mat.
Eftersom det inte är politiskt sannolikt eller särskilt energieffektivt att bygga upp stora beredskapslager av livsmedel i Sverige på kort tid vore det mer lämpligt att som i Finland stödja lokal ekologisk matproduktion som alltså är möjligt även under rådande EU-regler som vi skrivit om tidigare.
Stora centrala beredskapslager kräver trots allt även beredskapslager av diesel/bensin för de gods- och personstransporter som idag i praktiken distribuerar alla vår livsmedel ut i landet men som är helt beroende av konstant import av färdiga bränslen eller råolja till Sverige. Något som vi i ett inlägg för en vecka sedan påpekade, helt saknas i Sverige.
Här kan man tänka sig att regeringen ser till att ha avtal med svenska bönder om att extra bränslelager för försvarsmakten och för användning till transporter och jordbruksmaskiner i händelse av en bränslekris. Att regeringen för en vecka sedan gick ut med en handlingsplan om ett tillskott på 1 miljard kronor fram till 2019, för att öka den svenska livsmedelsprouktionen är ett fall framåt. Men flera frågor väcks redan vilken verkan denna handlingsplan kommer få. I regeringens pressmeddelande om handlingsplanen står det tex:
"Handlingsplanen innehåller ett 40-tal åtgärder för att bland annat öka den svenska livsmedelsproduktionen, livsmedelsexporten och lönsamheten i branschen."
Hur ska den nationella livsmedelsförsörjningen kunna öka om exporten av svenska livsmedel samtdigt ska öka? Och är lönsamhet nödvändigt även för lagerhållningen av tex spannmål, bränslen och andra lagervaror för krisberedskap, bör det inte betraktas som en försäkring?
Sverige behöver samtidigt jobba på många fronter för att bygga upp medvetandet om varje hushålls ansvar att ha vatten, livsmedel och värmeförsörjning i hushållet eller i närheten för att klara minst 72-timmar. Men kanske denna beredskap precis som rekommendationerna i tex Tyskland, bör sträcka sig till minst 10 dygn där medborgare även uppmanas ha extra kontanter hemma och har möjligheten att tillaga maten...
Användningen av kontanter som för övrigt är betydligt vanligare i centrala Europa jämfört med Svierge...
I slutet av inslaget intervjuas alltså inrikesminister Anders Ygeman av Agendas Anna Hedenmo om Sveriges krisberedskap. Nedan har vi plockat ut några citat ur det samtalet som kan vara värt att fundera kring.
Hedenmo/Agenda: "Ni har en plan på att bygga upp igen en slags beredskapsorganisation, när behövs den, när finns den?"
Ygeman: "Vi har nog inte tillräckligt bra analyser för ett visst datum. men steg för steg skärper vi den och redan idag så har vi en bra organisation för dem...?"
Hedenmo/Agenda: "Men handlar det om åratal?"
Ygeman: "Det kommer ta år att bygga upp det här, absolut".
Hedenmo/Agenda: "Hur lång då, åratal? Ungefär, 10 år?"
Ygeman: "Det är för tidigt att säga exakt hur långt det kommer ta, men det kommer absolut ta år, det har tagit ett antal år att riva ner den här beredskapen och kommer ta ett antal år att bygga upp den igen".
Hedenmo/Agenda: "Men allvarligt talat då kanske man har anledning att bygga upp ett eget förråd då? Med tanke på det du säger om vår omvärld".
Ygeman: "Medborgarna måste klara åtminstone 72-timmar på egen hand och där måste vi bli duktigare på att informera om det ansvaret".
Hedenmo/Agenda: "Men 72-timmar är inte en så lång stund?"
Ygeman: "Nej, men det gäller att du har vatten hemma, att du klarar energibortfall så att du kan värma ditt hus om du bor i hus, att du klarar dina övriga behov".
Hedenmo/Agenda: "Men maten tar ju slut på 10 dagar, vad ska vi äta sen?"
Ygeman: "Medborgarna måste klara åtminstone 72-timmar på egen hand och där måste vi bli duktigare på att informera om det ansvaret".
Hedenmo/Agenda: "Men 72-timmar är inte en så lång stund?"
Ygeman: "Nej, men det gäller att du har vatten hemma, att du klarar energibortfall så att du kan värma ditt hus om du bor i hus, att du klarar dina övriga behov".
Hedenmo/Agenda: "Men maten tar ju slut på 10 dagar, vad ska vi äta sen?"
Ygeman: "Ja, men det är ju om vi är helt avskurna från omvärlden och den situationen.."
Hedenmo: "Det ser ut på dig som du inte tror det kan hända"
Ygeman (nu plötsligt allvarlig i ansiktet igen): Allt kan hända, man måste ha den mentala förberedelsen för att allt kan hända men det är absolut inte det troligaste alternativet utan dem analyser och scenarier vi jobbar med är betydligt närmare än så"
Så kära läsare har du den "mentala förberedelsen för att allt kan hända?" och har du omsatt denna insikt i praktiken genom att ha någon form av beredskap? Hur länge klarar ditt/ert hushåll sig utan tillgång till vatten, värme och mat vid tex ett längre strömavbrott där affären inte längre kan nås eller hyllorna står tomma (eller kassapparaterna inte kan ta emot betalningar pga strömabrottet...)?
Ingen ko på isen än men tål att fundera på! Tänk på att det är att betrakta som en investering och försäkring och inte är mat som ni ändå inte äter upp utan byter ut med jämna mellanrum (måste ju göras för att hållas fräsch/inom hållbarhet) och bara handlar om att ha ett extra lager hemma. Inga konstigheter alls egentligen, ansågs vara sunt förnuft för inte så länge sedan. Kan även var skönt att inte behöva åka och handla så ofta utan bara gå till det lilla lagret och välja ut något gott...
Se gärna Agenda-inslaget nedan, börjar 12.50 in i programmet och pågår cirka 10 minuter.
Klicka på bilden ovan eller här för att komma till Agenda-inslaget
2017-02-09
Värdet av att förstå exponentiell tillväxt
"Människans största tillkortakommande är hennes oförmåga att förstå exponentialfunktionen"
-Albert Bartlett
Citatet som säkert många känner igen är hämtat från det sedan många år virala föredraget av den numera bortgångna fysikprofessorn Albert Bartlett. En person som i årtionden kämpat med enorm energi för att förklara just exponentiell tillväxt på ett pedagogiskt och inspirerande sätt. Bartlett som under mer än ett tusen föredrag förklarat varför det är så viktigt att förstå exponential funktionen. Det enkla svarat på varför det är så viktigt att förstå exponentiell tillväxt är för att människan på så många områden bedriver exponentiella experiement, utan att förstå inte bara varför de är hållbara i längden men minst lika viktigt: varför de kan få ett så snabbt slut.
Inom matematiken och andra naturvetenskapliga områden har man under århundranden klurat på olika teorier för hur vi kan förklara naturens utveckling men även hur och varför en människa gör som den gör. Till en början har många teorier handlat om att förklara linjära samband men i själva verket består naturen av oändligt mer komplexa samband som vi inte kan förstå för att vi så ofta betraktar skeenden under kort tid och var för sig.
Men inom den moderna matematiken har man nu kommit så pass långt att man börjar se hur dessa komplexa samband sammanstrålar i det som kallas kaosteori. Andra besläktade matematiska teorier är tröskeleffekten (just det, härifrån klimatforskarna hämtat det begreppet) och fjärilseffekten (eng. butterfly effect). Gemensamt för dessa matematiska teorier är att de är svåra att förstå/uppfatta i början just för att de precis som exponentiell utveckling först inte märks av, vare sig i experiement eller med blotta ögat.
Vill man förstå resursproblematiken (Peak Oil, Peak kol, peak gas, peak Fosfor osv), klimatförändringarna och inte minst den nu accelerande utvecklingen av artificiell intelliegens måste man förstå exponentiell utveckling.
En bra start för att sätta sig in i detta är att se BBC-dokumentären High Anxieties- The Mathematics of Chaos. Dokumentären som är från 2008 känns mer aktuell än någonsin och förklarar på ett pedagogiskt sätt inte bara kaosteorin och exponentiell utveckling genom exempel från klimatförändringarna, utan belyser även psykologin som gör att många människor till en början har svårt att till sig denna viktiga kunskap.
Glädjande nog finns det ännu hopp för att vända vårt fossila energiberoende vilket bland annat är tydligt inom utveckling av solenergi. Förhoppningsvis kan detta dämpa den negativa utvecklingen av klimatförändringarna och bidra till att bryta det fossila energiberoendet. Ett bra ledord att gå efter även när det kan kännas hopplöst eller svårt är Pär Holmgrens boktitel: Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt!
BBC-dokumentären har bland annat nyligen visats på Axess TV men går alltså att se på tuben nedan:
-Albert Bartlett
Citatet som säkert många känner igen är hämtat från det sedan många år virala föredraget av den numera bortgångna fysikprofessorn Albert Bartlett. En person som i årtionden kämpat med enorm energi för att förklara just exponentiell tillväxt på ett pedagogiskt och inspirerande sätt. Bartlett som under mer än ett tusen föredrag förklarat varför det är så viktigt att förstå exponential funktionen. Det enkla svarat på varför det är så viktigt att förstå exponentiell tillväxt är för att människan på så många områden bedriver exponentiella experiement, utan att förstå inte bara varför de är hållbara i längden men minst lika viktigt: varför de kan få ett så snabbt slut.
Inom matematiken och andra naturvetenskapliga områden har man under århundranden klurat på olika teorier för hur vi kan förklara naturens utveckling men även hur och varför en människa gör som den gör. Till en början har många teorier handlat om att förklara linjära samband men i själva verket består naturen av oändligt mer komplexa samband som vi inte kan förstå för att vi så ofta betraktar skeenden under kort tid och var för sig.
Men inom den moderna matematiken har man nu kommit så pass långt att man börjar se hur dessa komplexa samband sammanstrålar i det som kallas kaosteori. Andra besläktade matematiska teorier är tröskeleffekten (just det, härifrån klimatforskarna hämtat det begreppet) och fjärilseffekten (eng. butterfly effect). Gemensamt för dessa matematiska teorier är att de är svåra att förstå/uppfatta i början just för att de precis som exponentiell utveckling först inte märks av, vare sig i experiement eller med blotta ögat.
Vill man förstå resursproblematiken (Peak Oil, Peak kol, peak gas, peak Fosfor osv), klimatförändringarna och inte minst den nu accelerande utvecklingen av artificiell intelliegens måste man förstå exponentiell utveckling.
En bra start för att sätta sig in i detta är att se BBC-dokumentären High Anxieties- The Mathematics of Chaos. Dokumentären som är från 2008 känns mer aktuell än någonsin och förklarar på ett pedagogiskt sätt inte bara kaosteorin och exponentiell utveckling genom exempel från klimatförändringarna, utan belyser även psykologin som gör att många människor till en början har svårt att till sig denna viktiga kunskap.
Glädjande nog finns det ännu hopp för att vända vårt fossila energiberoende vilket bland annat är tydligt inom utveckling av solenergi. Förhoppningsvis kan detta dämpa den negativa utvecklingen av klimatförändringarna och bidra till att bryta det fossila energiberoendet. Ett bra ledord att gå efter även när det kan kännas hopplöst eller svårt är Pär Holmgrens boktitel: Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt!
BBC-dokumentären har bland annat nyligen visats på Axess TV men går alltså att se på tuben nedan:
2017-02-06
Olika perspektiv på Sveriges oljeberoende
Vi har i en rad olika inlägg beskrivit Sveriges oljeberoende och fördjupat oss i detta i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet ur en rad aspekter. Från oljeberoendet för transporterna inom landet, jordbruket och matproduktionen, till varifrån vi får oljan och hur framtiden för dessa oljeleverantörer kan tänkas utvecklas i takt med produktionen i länder som Norge, Danmark och Ryssland mfl minskar.
Återigen återkommer vi till detta med anledning av att bloggrannen Cornucopia?/Lars Wilderäng i två inlägg belyst Sveriges oljeimport från Ryssland och mycket riktigt konstaterat att svenska bensinbolag/oljebolag i Sverige exporterar över hälften av den olja som importeras i form av färdiga bränslen såsom bensin, diesel och eldningsoljor som går på export till andra länder. För oss som följer oljemarknaden och frekvent läser tex Svenska Petroelum och Biodrivmedels Instiutetets årliga energirapport Branschfakta är det här förtås inget nytt under solen men de flesta svenska journalister verkar ha dålig koll på detta och därför kommit att dra en rad märkliga slutsatser.
Vad de flesta tycks ha missat är att Sverige saknar råolje- och bränslelager för en längre bränslekris "i meningen under svenska staten kontrollerade lager". Svenska staten har sedan kalla krigets slut successivt sålt av omfattande lager för färdiga bränslen och råolja som var avsedd att användas till den svenska befolkningen vid en krissituation. Istället är tillgången till olja i Sverige idag styrd av de för tillfället rådande marknadskrafter som styr tillgången hos de internationella olje- och bensinbolag som verkar inom landets gränser.
Preem ägs tex sedan 1994 av den saudiske affärsmannen Mohammed Al-Amoudi. Med andra ord kan svenska staten precis som övriga bensinbolag i Sverige svårligen påverka varifrån råoljan och de färdiga bränslen som importeras till Sverige köps in ifrån. Anledningen till att svenska oljebolag i Sverige importerar mest olja från Ryssland är sannolikt helt enkelt för att tillgången där är stor, landet ligger nära och därmed kan tillfredsställa dagens on demand modell med snabba leveranser över dagar, utan lagerhållning mer än för några dagar, möjligen veckor. Något som för övrigt inte bara gäller olja utan i praktiken alla varor inom landet...
Som Johan och läkaren Lena Lokrantz kosntaterade i en artikel i Moderna Läkare för några år sedan: Inte ens svenska vårdinrättnningar har mediciner för mer än några dagar då dessa förlitar sig på att lastbilar/bilar kommer mer eller mindre dagligen och fyller på lagerhyllorna...
Övrig olja och färdiga bränslen som levereras till Sverige (olje/bensinbolag inom landets gränser) kommer i huvudsak från Norge och Danmark följt av Nigeria och Venezuela som ni ser i nedanstående illustration från vår bok där vi uppdaterat med de senaste siffrona från Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet.
Eftersom Norge och Danmark sedan mer än ett årtionde nått ländernas respektive högsta oljeproduktion och sedan dess stadigt minskat sin oljeproduktion kan Sverige inte mer än högst tillfälligt vända sig till dessa länder i händelse av en kris. Det är i sammanhanget därför viktigt att vi inte bara stirrar oss blinda på att nästan all importerad olja från Ryssland i teorin kan priotiteras bort som icke nödvändig för att täcka landets nuvarande behov, då motsvarande mängd går som export i form av förädlade produkter från i huvudsak Preems raffinaderi i Lysekil och Göteborg.
Givetvis ska vi inte låta dessa ryska oljeleveranser felaktigt ge en bild av att Sverige inte kan klara sig utan dessa då det tex kan påverka viktiga säkerhetspolitiska beslut som att skydda tex svenska hamnar med rädsla för hur tillgången till oljan eller affärsförbindelser ska påverkas. Det ger ju i det här fallet Ryssland makt och politiskt inflytande över svensk politik som bygger på felaktig information och är direkt skadlig för landets kris- och försvarsförmåga.
Det är dock intressant att ryska finansministeriet så sent som 2014 meddelade att man räknade med att landet skulle nå sin oljetopp/Peak oil innan 2016 men att produktionen sedan dess bara ökat något, med cirka 100.000 fat per dag om vi utgår från BP Statistical review 2016 och jämför med preliminär data för 2016. Nu skruvar ryska energiminsteriet upp prognosen kraftigt för 2017 men även med business as usual med fortsatta oljeleveranser från Ryssland, kommer även det landet inom några år nå sin topp och börja minska sin produktion. Vi bör därför minska oljeimporten även från Ryssland vare sig vi betraktar det som ett sätt att gå runt en säkerhetsfråga eller som skatteintäkter för export av färdiga oljeprodukter vi kan vara utan.
Problemet är inte bara att internationella bensin- och oljebolag i Sverige sannolikt beställer olja från länder med långtidskontrakt och inte helt lätt bara kan byta leverantör. Vid ett skarpt läge uppstår ett större problem. För om svenska staten inte har ett bilateralt avtal med tex Norge (tror vi inte!) som garanterar oljeleveranser vid en bränslekris, där låt oss säga Rysslands oljeleveranser samt Danmarks inte kommer fram, står Sverige precis som övriga Europeiska länder i kö för övriga leveranser som dessutom kostar pengar. Om det är Norge vi vänder oss till i en sådan situation kan vi vänta oss att vår grannar kräver något i utbyte som norrmännen saknar och i det här fallet Sverige kan erbjuda... Eller ska vi bara hoppas på Norges goda vilja och långtida vänskapsband över gränserna?
Vi konstaterar hur som helst att konsekvensen av att i praktiken alla transporter inom landet är helt beroende av löpande leveranser av råolja och färdiga bränslen till landet även avspeglar sig i det faktum att inte ens svenska försvarsmakten, blåljusmyndigheter eller andra samhällsbärande myndigheter har tillgång till en "halvförsäkring" för att hantera ett avbrott på kanske 1 vecka eller två där leveranser av olja och färdiga bränslen når Sverige via fartyg eller lastbilar.
Oavsett varifrån oljan kommer som levereras till Sverige är vi mycket oljeberoende som land och med tanke på att allt fler av världens största oljeproducenter redan passerat eller väntas passera sina respektive oljetoppar (Norge, Danmark och Venezuela har alltså redan nått Peak Oil) de närmaste åren gör Sverige klokt i att minska oljeberoendet snarast möjligt. Detta kan göras genom att till att börja med elektrifiera hela transportsystemet, öka livsmedelsförsörjningen genom småskalig matproduktion i kombination med att se till att större jordbruk kan producera sina egna drivmedel för sina maskiner.
Överlag måste Sverige förstås öka beredskapen för att hantera olika typer av kriser där avbrott eller minskad tillgång till importerade fossila bränslen bara är ett exempel men ett som måste tas på högsta allvar.
Återigen återkommer vi till detta med anledning av att bloggrannen Cornucopia?/Lars Wilderäng i två inlägg belyst Sveriges oljeimport från Ryssland och mycket riktigt konstaterat att svenska bensinbolag/oljebolag i Sverige exporterar över hälften av den olja som importeras i form av färdiga bränslen såsom bensin, diesel och eldningsoljor som går på export till andra länder. För oss som följer oljemarknaden och frekvent läser tex Svenska Petroelum och Biodrivmedels Instiutetets årliga energirapport Branschfakta är det här förtås inget nytt under solen men de flesta svenska journalister verkar ha dålig koll på detta och därför kommit att dra en rad märkliga slutsatser.
Vad de flesta tycks ha missat är att Sverige saknar råolje- och bränslelager för en längre bränslekris "i meningen under svenska staten kontrollerade lager". Svenska staten har sedan kalla krigets slut successivt sålt av omfattande lager för färdiga bränslen och råolja som var avsedd att användas till den svenska befolkningen vid en krissituation. Istället är tillgången till olja i Sverige idag styrd av de för tillfället rådande marknadskrafter som styr tillgången hos de internationella olje- och bensinbolag som verkar inom landets gränser.
Preem ägs tex sedan 1994 av den saudiske affärsmannen Mohammed Al-Amoudi. Med andra ord kan svenska staten precis som övriga bensinbolag i Sverige svårligen påverka varifrån råoljan och de färdiga bränslen som importeras till Sverige köps in ifrån. Anledningen till att svenska oljebolag i Sverige importerar mest olja från Ryssland är sannolikt helt enkelt för att tillgången där är stor, landet ligger nära och därmed kan tillfredsställa dagens on demand modell med snabba leveranser över dagar, utan lagerhållning mer än för några dagar, möjligen veckor. Något som för övrigt inte bara gäller olja utan i praktiken alla varor inom landet...
Som Johan och läkaren Lena Lokrantz kosntaterade i en artikel i Moderna Läkare för några år sedan: Inte ens svenska vårdinrättnningar har mediciner för mer än några dagar då dessa förlitar sig på att lastbilar/bilar kommer mer eller mindre dagligen och fyller på lagerhyllorna...
Datakälla: Svenska Petroleum och Biodrivmedels Institutet, "Råoljeimport historiskt". Illustrerad av Anna Westin för vår bok Olja för blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet
Givetvis ska vi inte låta dessa ryska oljeleveranser felaktigt ge en bild av att Sverige inte kan klara sig utan dessa då det tex kan påverka viktiga säkerhetspolitiska beslut som att skydda tex svenska hamnar med rädsla för hur tillgången till oljan eller affärsförbindelser ska påverkas. Det ger ju i det här fallet Ryssland makt och politiskt inflytande över svensk politik som bygger på felaktig information och är direkt skadlig för landets kris- och försvarsförmåga.
Det är dock intressant att ryska finansministeriet så sent som 2014 meddelade att man räknade med att landet skulle nå sin oljetopp/Peak oil innan 2016 men att produktionen sedan dess bara ökat något, med cirka 100.000 fat per dag om vi utgår från BP Statistical review 2016 och jämför med preliminär data för 2016. Nu skruvar ryska energiminsteriet upp prognosen kraftigt för 2017 men även med business as usual med fortsatta oljeleveranser från Ryssland, kommer även det landet inom några år nå sin topp och börja minska sin produktion. Vi bör därför minska oljeimporten även från Ryssland vare sig vi betraktar det som ett sätt att gå runt en säkerhetsfråga eller som skatteintäkter för export av färdiga oljeprodukter vi kan vara utan.
Problemet är inte bara att internationella bensin- och oljebolag i Sverige sannolikt beställer olja från länder med långtidskontrakt och inte helt lätt bara kan byta leverantör. Vid ett skarpt läge uppstår ett större problem. För om svenska staten inte har ett bilateralt avtal med tex Norge (tror vi inte!) som garanterar oljeleveranser vid en bränslekris, där låt oss säga Rysslands oljeleveranser samt Danmarks inte kommer fram, står Sverige precis som övriga Europeiska länder i kö för övriga leveranser som dessutom kostar pengar. Om det är Norge vi vänder oss till i en sådan situation kan vi vänta oss att vår grannar kräver något i utbyte som norrmännen saknar och i det här fallet Sverige kan erbjuda... Eller ska vi bara hoppas på Norges goda vilja och långtida vänskapsband över gränserna?
Vi konstaterar hur som helst att konsekvensen av att i praktiken alla transporter inom landet är helt beroende av löpande leveranser av råolja och färdiga bränslen till landet även avspeglar sig i det faktum att inte ens svenska försvarsmakten, blåljusmyndigheter eller andra samhällsbärande myndigheter har tillgång till en "halvförsäkring" för att hantera ett avbrott på kanske 1 vecka eller två där leveranser av olja och färdiga bränslen når Sverige via fartyg eller lastbilar.
Oavsett varifrån oljan kommer som levereras till Sverige är vi mycket oljeberoende som land och med tanke på att allt fler av världens största oljeproducenter redan passerat eller väntas passera sina respektive oljetoppar (Norge, Danmark och Venezuela har alltså redan nått Peak Oil) de närmaste åren gör Sverige klokt i att minska oljeberoendet snarast möjligt. Detta kan göras genom att till att börja med elektrifiera hela transportsystemet, öka livsmedelsförsörjningen genom småskalig matproduktion i kombination med att se till att större jordbruk kan producera sina egna drivmedel för sina maskiner.
Överlag måste Sverige förstås öka beredskapen för att hantera olika typer av kriser där avbrott eller minskad tillgång till importerade fossila bränslen bara är ett exempel men ett som måste tas på högsta allvar.
2017-02-04
Superpanel diskuterar utvecklingen av superintelligens/Artificiell Intelligens
Nyligen hölls en konferens anordnad av Future of Life Institute där många av västvärldens ledande experter i samlades för att diskutera utvecklingen inom Artificiell Intelligens. Under en sevärd paneldebatt satt inte mindre än nio ledare inom AI ner för att ge sina perspektiv på utmaningarna och farorna vi står inför det närmaste åren och årtiondena när superintelligenta maskiner och mjukvara kommer bli en allt större del av vår vardag. En utveckling som går mycket snabbt nu och som i förlängningen kan vända helt ut och in på den verklighet vi gjort oss vana vid.
Future of Life Institute som vi skrivet om tidigare leds av bland andra svenska fysikern Max Tegmark, Elon Musk och Stephen Hawking mfl för att upplysa allmänheten om utvecklingen av artificiell intelligens och bidra till att den tjänar mänsklighetens bästa och inte utnyttjas av särintressen eller blir ett hot mänsklighetens existens.
Panelen leddes av Max Tegmark som var moderator, övriga deltagare på scen var Elon Musk -grundare för Tesla, SpaceX mm, Ray Kurzweil -en av världens ledande profiler inom utvecklingen av AI se bland annat fjolårets julklappstips, Sam Harris -hjärnforskare och författare, Nick Boström -författare och forskare inom superintelligens och transhumanism, Demis Hassabis -en av grundarna till Googles DeepMind), Bart Sellman -forskare och professor inom datavetenskap och AI vid Cornell University, Stuart Russel - forskare och professor inom datavetenskap och AI vid University of CA Berkely, Jaan Tallin - estnisk fysiker, programmerare och investerare, David Chalmers- expert och chef inom kognition vid Australian National University
Många mycket tänkvärda perspektiv lyftes som berörde såväl farorna som möjligheterna med utvecklingen av Artificiell Intelligens. Tex vad det innebär när AI når och passerar nivån för de mest intelligenta människorna och vad som händer när AI sannolikt kort därefter (dagar, veckor eller år) kan nå och passera den samlade intelligensen för hela mänskligheten.
Övergripande frågor som diskuterades: Hur kan AI i utvecklingsfasen de närmaste åren utnyttjas av särintressen (stater, internationella företag, inflytelsrika personer/grupper) i en värld som kan domineras av tankar om ett nollsumme-spel, där bara den/de som skyddar sina intressen till varje pris i kamp med andra avvikande intressen kan överleva? Hur demokratiserar vi tillgången till AI så den kan tjäna alla människors intressen/mänskligheten som helhet och leder till något positivt?
Se gärna paneldebatten och fundera själva. Trevlig lördag!
Future of Life Institute som vi skrivet om tidigare leds av bland andra svenska fysikern Max Tegmark, Elon Musk och Stephen Hawking mfl för att upplysa allmänheten om utvecklingen av artificiell intelligens och bidra till att den tjänar mänsklighetens bästa och inte utnyttjas av särintressen eller blir ett hot mänsklighetens existens.
Panelen leddes av Max Tegmark som var moderator, övriga deltagare på scen var Elon Musk -grundare för Tesla, SpaceX mm, Ray Kurzweil -en av världens ledande profiler inom utvecklingen av AI se bland annat fjolårets julklappstips, Sam Harris -hjärnforskare och författare, Nick Boström -författare och forskare inom superintelligens och transhumanism, Demis Hassabis -en av grundarna till Googles DeepMind), Bart Sellman -forskare och professor inom datavetenskap och AI vid Cornell University, Stuart Russel - forskare och professor inom datavetenskap och AI vid University of CA Berkely, Jaan Tallin - estnisk fysiker, programmerare och investerare, David Chalmers- expert och chef inom kognition vid Australian National University
Många mycket tänkvärda perspektiv lyftes som berörde såväl farorna som möjligheterna med utvecklingen av Artificiell Intelligens. Tex vad det innebär när AI når och passerar nivån för de mest intelligenta människorna och vad som händer när AI sannolikt kort därefter (dagar, veckor eller år) kan nå och passera den samlade intelligensen för hela mänskligheten.
Övergripande frågor som diskuterades: Hur kan AI i utvecklingsfasen de närmaste åren utnyttjas av särintressen (stater, internationella företag, inflytelsrika personer/grupper) i en värld som kan domineras av tankar om ett nollsumme-spel, där bara den/de som skyddar sina intressen till varje pris i kamp med andra avvikande intressen kan överleva? Hur demokratiserar vi tillgången till AI så den kan tjäna alla människors intressen/mänskligheten som helhet och leder till något positivt?
Se gärna paneldebatten och fundera själva. Trevlig lördag!
2017-02-01
Ett handelskrig med Kina är att skjuta sig själv i foten
Med Donald Trumps utnämning av Peter Navarro till chef för den nya federala myndigheten National Trade Council är det många experter och politiker som på allvar börjar oroa sig för att USA ska inleda ett handelskrig mot en rad länder, däribland sin överlägset viktigaste handelspartner Kina.
Navarro har skrivit ett flertal böcker där Kina framställs som en ond tigerstat som manipulerar den amerikanska dollarn och bara kan stoppas genom ett handelskrig. Trump har även pekat ut Tyskland för att manipulera sin valuta trots att landet egentligen bara stärkt sin position inom Euro-området med överlägsen export och högteknologisk industri och fackföreningar som förhandlat ner sina medlemmars löner relativt övriga Euro-länder.
Euro-området som helhet utnyttjar förstås handeln inom dess gränser och vinner på tullar mot importerade varor utifrån men att säga att Tyskland manipulerar "sin valuta" blir rent löjligt. Detta menar tex Jeromine Zettelmeyer vid Tankesmedjan Peterson Institute for International Economics som nyligen intervjuades i amerikanska Bloomberg om hur ett eskalerat handelskrig med Kina skulle påverka den amerikanska och globala ekonomin.
Samtidigt som Trump lyckats reta upp Kina ordentligt med bland annat presidentens samtal med Taiwans president Tsai Ing-wen i början av december i fjol, har Kina och Japan de senaste månaderna sålt amerikanska statsobligationer som aldrig förr. Detta borde oroa Trump långt mer än påståenden om Kinas valutmanipulation.
Bara i november förra året sjönk Kinas innehav av amerikanska statspapper med 590 miljarder kr medan Japan i oktober minskade sitt innehav med 205 miljarder kr. Japan som därmed gick om Kina som USA:s största utländska innehavare av amerikanska statspapper.
Men varför har då Kina och Japan investerat enorma pengar i amerikanska statspapper som knappt ger någon avkastning och varför säljer man så stor andel av innehavet just nu?
Svaret på den första frågan har sammanfattats väl i en läsvärd artikel av den amerikanska investeraren och numera populära värden för poden Macro Voices, Erik Townsend. Artikeln som skrevs för flera år sedan är mer aktuell än någonsin. Nedan citerar vi ett stycke som är mest relevant här:
Så varför säljer såväl Kina och Japan nu av så mycket av sina innehav nu då? I Kinas fall kan det delvis handla om att landet alltmer riktar om sin ekonomi innåt, med konsumtion av landets varor inom dess gränser precis som USA en gång kunde. Detta minskar behovet av export till USA och även övriga världen och därmed innehav av amerikanska dollar. Kinas ökade regionala handel, gas-avtal med Ryssland och nya Sidenvägen mot Euruopa gör även att nya markander öppnar sig där bilaterala avtal kan slutas där handel inte behöver göras via amerikanska dollarn utan kan ske i kinesiska yuan. Kina har ju dessutom tillsammans med bland andra övriga inom BRICS-länderna, börjat bygga upp alternativa motsvarigheter till Världsbanken för att kringå behovet av att handla med dollarn. Istället kan handel mellan Kina och många andra länder göras med kinesiska yuan.
Naturligtvis kan försäljningen av statsobligationerna även handla om att Kina behöver pengarna för investeringar inom landet, stödköp på den uppblåsta kinesiska börsen och en del av pengarna kan även tänkas dirigeras om för landets omfattande köp av fysiskt guld. Men oavsett skäl är det något som kan få stora negativa konsekvenser för den amerikanska ekonomin men i förlängningen även förändra den ekonomiska maktbalansen i världsekonomin från dagens globala dollar-system.
Detta kommer inte ske över en natt utan över många år men kan innebära en krasch av den amerikanska statsobligationsmarknaden där amerikanska staten förlorar sin möjlighet att spendera mer pengar än den egna ekonomin själv kan genera då landet inte längre kan låna pengar från stora utländska kreditgivare till artificiellt låga räntor. I ett sådant läge riskerar räntorna istället stiga till skyarna och begränsa amerikanska statens ekonomiska utrymme. Föreställ er hur amerikanska kongressen och presidenten ska enas om en budget i ett sådant läge...
Japan då, varför säljer de också av så sina amerikanska statsobligationer? Japan har en rad inhemska problem som kräver ökade statliga utgifter och ekonomisk stimulans. Japaner som trots alla möjliga stimulanspaket fortsätter att hålla i sina pengar och har en åldrande befolkning och en ny generation unga japaner där en stor andel väljer att inte skaffa barn. Till detta ska läggas enorma importkostnader för att täcka landets energibehov som till 84 % måste importeras i form av olja och gas. Endast ett fåtal av Japans kärnkraftsreaktorer är igång sedan den totala nedstängningen av landets drygt 50 reaktorer i samband med Fukishima-olyckan som utrbröt 2011.
Ungefär hälften av reaktorerna genomgår just nu förberedelser för återstart men det tar tid och Japan är fortfarande extremt beroende av olje- och gasimporter.
Om Donald Trump ger sig in ett fullskaligt handelskrig med Kina och andra länder kommer den amerikanska ekonomin inte komma ut som vinnare. När det gäller tex Kina får Trump var extra försiktig då USA numera behöver "Mittens rike" mer än Kina behöver USA. Kina har tex till skillnad mot USA redan byggt en infrastruktur vilket innebär att landet kan hantera en minskad tillgång till olja i världen på grund av Peak Oil eller i händelse av en utdragen konflikt där världens tillgång til olja på världsmarknaden blir begränsad. Kina producerar dessutom redan en majoritet världens råvaror och färdiga produkter som USA och övriga världen är helt beroende av.
Det behövs dialog och samarbete när världen ställer om bort från det fossila energiberoendet, inte förnekelse, spridning av förvirring och rädsla eller utpekanden av syndabockar. Det kommer inte lösa några problem utan bara slösa med energi och dyrbar tid.
Navarro har skrivit ett flertal böcker där Kina framställs som en ond tigerstat som manipulerar den amerikanska dollarn och bara kan stoppas genom ett handelskrig. Trump har även pekat ut Tyskland för att manipulera sin valuta trots att landet egentligen bara stärkt sin position inom Euro-området med överlägsen export och högteknologisk industri och fackföreningar som förhandlat ner sina medlemmars löner relativt övriga Euro-länder.
Euro-området som helhet utnyttjar förstås handeln inom dess gränser och vinner på tullar mot importerade varor utifrån men att säga att Tyskland manipulerar "sin valuta" blir rent löjligt. Detta menar tex Jeromine Zettelmeyer vid Tankesmedjan Peterson Institute for International Economics som nyligen intervjuades i amerikanska Bloomberg om hur ett eskalerat handelskrig med Kina skulle påverka den amerikanska och globala ekonomin.
Intervju med Jeromin Zettelmeyer om Trumps påståenden om andra länders valuta-manipulation
Intervjun i Bloomberg kan ses utan avbrott via Yahoo Finance.
Samtidigt som Trump lyckats reta upp Kina ordentligt med bland annat presidentens samtal med Taiwans president Tsai Ing-wen i början av december i fjol, har Kina och Japan de senaste månaderna sålt amerikanska statsobligationer som aldrig förr. Detta borde oroa Trump långt mer än påståenden om Kinas valutmanipulation.
Bara i november förra året sjönk Kinas innehav av amerikanska statspapper med 590 miljarder kr medan Japan i oktober minskade sitt innehav med 205 miljarder kr. Japan som därmed gick om Kina som USA:s största utländska innehavare av amerikanska statspapper.
Men varför har då Kina och Japan investerat enorma pengar i amerikanska statspapper som knappt ger någon avkastning och varför säljer man så stor andel av innehavet just nu?
Svaret på den första frågan har sammanfattats väl i en läsvärd artikel av den amerikanska investeraren och numera populära värden för poden Macro Voices, Erik Townsend. Artikeln som skrevs för flera år sedan är mer aktuell än någonsin. Nedan citerar vi ett stycke som är mest relevant här:
"Har du nånsin funderat över varför Kina, Japan och de oljeexporterande länderna har sådana enorma innehav av amerikanska statsobligationer, trots att de knappt ger någon avkastning på grund av sina låga räntor? Anledningen till detta är absolut inte för att dessa länder tycker att 1,6 % ränta på ett osäkert 10-årigt lån (2013) till en nation som är känd för sin vårdslösa hantering av sin ekonomi, är en bra investering. Det är helt enkelt för att de inte har något val. Desto mer deras egna ekonomier är beroende av export prissatta i dollar, desto mer behöver de hålla sina egna valutor attraktivt prisade jämfört med amerikanska dollar för att deras export ska fortsätta att vara konkurrenskraftig på den internationella marknaden.
För att uppnå detta, måste de sitta på stora valuta-innehav denominerade i amerikanska dollar. Detta är varför Kina och Japan- stora exporterande länder- är de största utländska innehavarna av amerikansk statsskuld. Nettoeffekten av detta system är att USA får låna pengar från utländska aktörer till artificiellt låga räntekostnader. USA kan med andra ord öka sina skulder utan att ta konsekvenserna av ökade lånekostnader och minskad kredvärdighet."Nedan kan ni se att räntan på den 10 -åriga amerikanska statsobligationen inte ökat mycket sedan Erik Townsend skrev sin artikel 2013. I skrivande ligger den på 2,496 %
Räntan på en 10-årig amerikansk statsobligation 2013-2107
Grafen från Investing.com
Så varför säljer såväl Kina och Japan nu av så mycket av sina innehav nu då? I Kinas fall kan det delvis handla om att landet alltmer riktar om sin ekonomi innåt, med konsumtion av landets varor inom dess gränser precis som USA en gång kunde. Detta minskar behovet av export till USA och även övriga världen och därmed innehav av amerikanska dollar. Kinas ökade regionala handel, gas-avtal med Ryssland och nya Sidenvägen mot Euruopa gör även att nya markander öppnar sig där bilaterala avtal kan slutas där handel inte behöver göras via amerikanska dollarn utan kan ske i kinesiska yuan. Kina har ju dessutom tillsammans med bland andra övriga inom BRICS-länderna, börjat bygga upp alternativa motsvarigheter till Världsbanken för att kringå behovet av att handla med dollarn. Istället kan handel mellan Kina och många andra länder göras med kinesiska yuan.
Naturligtvis kan försäljningen av statsobligationerna även handla om att Kina behöver pengarna för investeringar inom landet, stödköp på den uppblåsta kinesiska börsen och en del av pengarna kan även tänkas dirigeras om för landets omfattande köp av fysiskt guld. Men oavsett skäl är det något som kan få stora negativa konsekvenser för den amerikanska ekonomin men i förlängningen även förändra den ekonomiska maktbalansen i världsekonomin från dagens globala dollar-system.
Detta kommer inte ske över en natt utan över många år men kan innebära en krasch av den amerikanska statsobligationsmarknaden där amerikanska staten förlorar sin möjlighet att spendera mer pengar än den egna ekonomin själv kan genera då landet inte längre kan låna pengar från stora utländska kreditgivare till artificiellt låga räntor. I ett sådant läge riskerar räntorna istället stiga till skyarna och begränsa amerikanska statens ekonomiska utrymme. Föreställ er hur amerikanska kongressen och presidenten ska enas om en budget i ett sådant läge...
Japan då, varför säljer de också av så sina amerikanska statsobligationer? Japan har en rad inhemska problem som kräver ökade statliga utgifter och ekonomisk stimulans. Japaner som trots alla möjliga stimulanspaket fortsätter att hålla i sina pengar och har en åldrande befolkning och en ny generation unga japaner där en stor andel väljer att inte skaffa barn. Till detta ska läggas enorma importkostnader för att täcka landets energibehov som till 84 % måste importeras i form av olja och gas. Endast ett fåtal av Japans kärnkraftsreaktorer är igång sedan den totala nedstängningen av landets drygt 50 reaktorer i samband med Fukishima-olyckan som utrbröt 2011.
Ungefär hälften av reaktorerna genomgår just nu förberedelser för återstart men det tar tid och Japan är fortfarande extremt beroende av olje- och gasimporter.
Om Donald Trump ger sig in ett fullskaligt handelskrig med Kina och andra länder kommer den amerikanska ekonomin inte komma ut som vinnare. När det gäller tex Kina får Trump var extra försiktig då USA numera behöver "Mittens rike" mer än Kina behöver USA. Kina har tex till skillnad mot USA redan byggt en infrastruktur vilket innebär att landet kan hantera en minskad tillgång till olja i världen på grund av Peak Oil eller i händelse av en utdragen konflikt där världens tillgång til olja på världsmarknaden blir begränsad. Kina producerar dessutom redan en majoritet världens råvaror och färdiga produkter som USA och övriga världen är helt beroende av.
Det behövs dialog och samarbete när världen ställer om bort från det fossila energiberoendet, inte förnekelse, spridning av förvirring och rädsla eller utpekanden av syndabockar. Det kommer inte lösa några problem utan bara slösa med energi och dyrbar tid.