Ekon från 1979: Talet och planen Donald Trump borde ha presenterat

Så har Donald "the Trump" svurit presidenteden och världen väntar med fasa eller förhoppning på vad karln ska hitta på härnäst. Att döma av talet som analyserats väl av bland annat bloggrannen och författaren Cornucopia/Lars Wilderäng har vi redan nu en ganska klar bild om vad vi kan vänta, eller snarare vad vi kanske inte ska vänta oss oss. En sak är klar, det ser knappast ljust ut för världens fred och säkerhet eller för sammanhållningen i ett redan djupt splittrat USA med Trump vid ratten.

För oavsett Trumps agenda framöver kräver presidentposten en ansvarstagande ledare som kan lyssna på rådgivare med större erfarenhet och med särskild expertis. En president för världsens mäktigaste militärmakt måste även besitta förmåga till eftertänksamhet och eget kritiskt tänkande som är öppet för nya kunskaper och kan anpassa sig till verklighetens utmaningar. Dessa ledaregenskaper har förstås amerikanska presidenter genom historien uppvisat av högst varierande grad och vi kommer aldrig få veta hur det blivit med Hillary Clinton vid rodret.

Men det förändrar inte det faktum att den tillträdande presideten Donald Trump redan nu uppvisat ett litet barns lynnighet, okunnighet och hämnlystenhet i en rad uttalanden där fakta förvrängs eller helt förnekas med direkta lögner. Detta blev kanske som mest tydligt i samband med invigningsceromin i fredags där Trump trots uppenbart mindre publik jämfört med Barrack Obamas motsvarande folkfest 2009, med en dåres envishet hävdade att fredagens event "var den folkrikaste invigningen av en president någonsin"!

Låt oss dock lämna Trumps påhitt och skrämselpropaganda däribland de så kallade "ombyttes-snack"-uttalanden (i själva verket oförlåtliga nedlåtande uttalanden om kvinnor som ingen man värd namnet uttalar under sin livstid i eller utanför omklädesrummet) och istället koncentrera oss på vad som nu väntar.

Det tog nämligen inte lång tid innan det på Vita Husets nya hemsida dök upp sex stycken korta styrningstexter där Trump-administrationen målade upp sina planer för vad de nya administrationen beskriver som den nya "Amerika först" -planen. De sex riktningslinjerna berörde USA:s energplaner, satsningar på en ny och större försvarsmakt, utrikespolitiken, handelsavtal, polisväsendet och förstås hur den tillträdda regeringen ska få igång den heliga ekonomiska tillväxten.

I det här inlägget kommer vi fokusera på energiplanen men även jämföra med en annan amerikansk presidents tal som känns mer aktuellt än någonsin. Lägger man samman energiplanen och talet blir det slående hur verklighetsfrånvänd och kortsiktigt Trump-administrationen tar sig an uppgiften att leda USA.

Vi börjar med att återvända till invigninsceremonin. För det var kanske ett ödes ironi att den amerikanska president som för nästan exakt 37 år sedan höll ett mycket allvarligt tal till nationen om behovet av att skapa enighet i landet och arbeta för en långsiktig och historiskt omfattande energiomställning, stod på läktaren. Vi syftar förstås på president Jimmy Carter som redan 1977 höll ett mycket detaljerat och rakryggat tal om varför USA måste ställa om sin ekonomi och minska sitt beroende av fossila bränslen för att inte göra sig sårbara inför framtida kriser.

Två år senare hölls dock det tal som Jimmy Carter kanske blivit mest ihågkommen för: Talet om "förtroendekrisen" som på ett nästan skrämmande sätt träffar dagens situation i USA och i många andra länder för den delen. Ett tal till nationen som handlar om vikten av samarbete och skapandet av förtroende mellan människor och framförallt kopplingen mellan regeringen/presidenten och folket.

Talet som direktsändes i TV-rutorna handlar även om hur och varför USA måste minska sitt energislöseri och producera all sin egen energi. Vi analyserar inte talet närmare här det bör helt enkelt ses men nedan några korta citat från en transkribering gjord av amerikanska PBS:

"I en nation som var stolt för hårt arbete, starka familjer, starkt sammanvävda samhällen, och sin tro på gud, verkar nu hängivna åt självuppfyllelse och konsumtion. Mänsklig identitet är inte längre definierad av man gör, utan vad man äger. Men vi har upptäckt att ägandet av saker och konsumtionen av saker inte ersätter längtan efter mening. Vi har kommit till insikten att uppradandet av materiella ting inte kan ersätta tomheten i liv som inte har något förtroende eller som saknar syfte".

"Symtomen på denna kris av amerikansk vilja finns överallt omkring oss. För första gången i historien tror en majoritet av folket att de kommande fem åren kommer bli sämre än senaste fem åren. Två tredjedelar av vår befolkning röstar inte ens. Produktiviteten bland amerikanska befolkningen faller faktiskt, och viljan bland amerikaner att spara inför framtiden har fallit till den lägsta nivån bland alla västländer".  

"Steg för steg kan vi återbygga vårt förtroende. Vi konsumerar tills vi tömmar alla våra kassor, och vi kan samla alla teknikens under. Men vi kan endast nå framgång om vi använder oss av vår största resurs -Amerikas folk, Amerikas värderingar och Amerikas självförtroende." 

President Jimmy Carter, am. president 1977-1981

Bildkälla: Wikimedia commons, publika rättigheter

Vi noterar att Jimmy Carter snabbt ersattes av en b-skådis redan efter sin första mandatperiod, en ersättare som av många amerikaner i efterhand kommit att beskrivas som en president som "fick saker och ting gjorda". Detta trots att det första Ronald Reagan gjorde var att mycket symboliskt montera ner de solcellspaneler som Jimmy Carter satte upp på Vita Husets tak, solpaneler Carter satte upp för att visa att även presidenten tog allvar på energiomställningen.

Men likt Obama fått hela skulden för en amerikansk ekonomi som inte växer som tidigare utan hackar sig fram genom skapandet av fria krediter från landets centralbank (Federal Reserve), fick Carter skulden för 1979 års oljekris och för att inte lyckats lösa gisslandramat i Iran som inleddes 1979 men inte löstes förrän ett par dagar efter Reagan tillträtt 1981 (vilket Reagan fick all credit för).

Ronald Reagan kom till makten med löften om att skapa jobb och minska den amerikanska statens utgifter och storlek genom att genomföra omfattande skattesänkningar och avreglingar på arbetsmarknaden. Men någon energiomställning blev det inte tal om, tvärtom. Stödet till fossilindustrin fortsatte under Reagan-administrationen som om Carters varningar och oljekrisen 1973 och 1979 aldrig ägt rum.

Jämförelsen med idag är häpnadsväckande. Donald Trump har kommit till makten genom att precis som Ronald Reagan utnyttja en förtroendekris för landets ledande statliga institutioner och frustrationen och rädsan hos amerikaner för att framtiden blir sämre än den de väntat sig. Hoppet om snabb förändring har därför riktats till en okonventionell person som många amerikaner tror "sitter på lösningen".

När det kommer till åtgärder för att dämpa klimatförändringarna kan man förstås hoppas att Donald Trumps nyckfullhet håller ett öra öppet för vad en av sina nya affärsrådgivare säger om behovet av en hållbar energiomställning. VD:n och grundaren för Tesla Motors, Elon Musk har nämligen utsetts till en av Trumps affärsrådgivare. Musk som varit mycket tydlig med allvaret med de snabba klimatförändringarna och behovet av en omställing bort från den fossila energianvändningen. Men det är osannolikt att döma av nedan.

En amerikansk energiplan som inte kommer gynna USA:s eller världens framtid

För ett par veckor sedan skrev den populära amerikanska författaren och föreläsaren Richard Heinberg en mycket läsvärd artikel med den träffande titleln "The Peak Oil President". Donald Trump blir ju sannolikt den president vars första mandatperiod starkt kommer påverkas av att världens konventionella oljeproduktion når sin högsta nivå och sedan börjar minska. Ledande geologer som David Hughes har analyserat USA:s totala oljeproduktion inklusive skifferoljan och skiffergasen och kommit fram till att landets totala oljeproduktion sannolikt når en högsta nivå kring 2019.  

Så sent som för några veckor sedan varnade HBC, världens sjätte största bank för att Peak Oil för världens totala oljeproduktion kan inträffa redan 2018. En slutsats HSBC drar i en omfattande rapport vi sammanfattat här på bloggen.

Exakt datum för världens oljetopp kommer vi veta först i efterhand men det bästa för samtliga länders ekonomier är att snarast möjligt ställa om och minska sitt oljeberoende innan produktionen börjar minska år för år och då anpassningsmöjligheterna och resurserna efter peaken och snabbt riskerar bli otillräckliga.

Tillbaka till Vita Husets hemsida och "En energiplan för Amerika först".

I andra stycket kan vi läsa att president Trump är hängiven att "elliminera skadliga och onöda policys så som Climate Action Plan och Waters of the US rule. Att ta bort dessa kommer kraftigt stärka amerikanska arbetare och öka lönerna med mer än 30 miljarder dollar över de kommande sju åren".

Med andra ord amerikanska klimatstöd till FN (Parisavtalet good bye!), forskningsstöd till Universitet och amerikanska statliga myndigheter så som amerikanska naturvårdsverket EPA, amerikanska energimyndigheten osv kommer med all sannolikhet dras in. Vad som är minst lika illa är att lagliga skydd av vattendrag, grundvatten-täkter och liknande i praktigken kan komma att helt eller delvis försvinna om Waters of the U.S. rule tas bort. Det senare är helt enkelt nödvändigt om Trump-adminstrationen ska kunna bereda vägen för olje- och gasindustrin för att i en aldrig tidigare omfattning borra skifferbrunnar för skiffergas.

"Lättande" på regler för utsläpp av föroreningar i luft- och vattendrag är förstås även en förutsättning för att nya okonventionella metoder för att komma åt kolfyndigheter ska ha en chans att bli ekonomiskt/energimässigt lönsamma. Kol som kan finnas lagrat i alla möjliga otillgängliga områden som i träsk-områden eller vid gruvor nära vattendrag som kan nå amerikanska samhällen idag skyddade av miljölagstiftning.

Drömmen om USA:s energioberoende uppbackad nästan helt av fossila bränslen är en envis men helt orealistisk dröm som ändå beskrivs som en hållbar utveckling och ett mål som alltså Trump-adminstrationen tror kan nås bara alla miljö-lagar och regelverk röjs ur vägen. Men i slutändan är det energivinsten, dvs den energi som blir över för användning i ekonomin efter att energin som gått åt frigöra energin i form av olja, gas och kol under utvinningen, raffinadering osv det som sätter de fysiska gränserna hur energin kan användas för ekonomin. Sedan kan en president och industri prata hur mycket de vill om hur mycket resurser det finns och vilka pengar och arbetstillfällen det kan ge.

"Energiplanen" om vi ska kalla Trump-administrationens en-sidiga text det, är helt enkelt en omöjlg ekvation som bara kan fungera högst kortsiktigt. Ännu mer skruvat blir det när vi läser i slutet av texten:

"Slutligen, måste vårt behov av energi gå hand i hand med en ansvarsfull förvaltning av miljön. Skyddandet av ren luft och vatten, bevarandet av naturliga livsmiljöer och bevarandet av naturskyddsområden och resuser kommer fortsatt vara en hög prioritet. President Trump kommer styra om EPA:s (am. Naturvårdsverket) till sin huvudsakliga uppgift att skydda luften och vatten."  

Ja vad säger man? Trump-administrationens "energiplan" är minst sagt schizofren och har ingen som helst verklighetsförankring. Kanske kan andra krafter i USA och övriga världen hitta tillbaka till någon form av sunt förnuft i tal likt Jimmy Carters nedan, innan naturens resursbegränsningar dikterar vilkoren åt oss snabbare än de flesta stater och människor hinner anpassa sig.

Högaktuellt  tal till nationen av Jimmy Carter 1979