Inspiration: Solenergi bra investering idag, självklar för framtiden

För knappt två månader sedan färdigställdes världens största solcellsanläggning i Indien. En anläggning på hisnande 648 MW som med 2,6 miljoner solcellspaneler ska förse 150 000 indiska hushåll med el.

Kostnaden för att bygga denna enorma anläggning hamnade på 679 miljoner dollar eller nästan 6 miljarder kronor. Men då ska man komma ihåg att den byggdes på endast 8 månader och kommer generera elektricitet i många årtionden. Dagens solcellspaneler beräknas fortfarande kunna uppnå cirka 80 % av sin ursprungliga effekt efter 25 år och därför vara lönsamma under flera årtionden.

I Dubai är nu 80 % färdigställt av en solenergi-anläggning på 200 MW som för första gången någonsin kommer generera elektricitet billigare än billigaste fossilalternativet naturgas. Detta till ett pris på endast amerikanska 2,42 cent per producerad kilowatt-timme, något som förvånat många energiexperter som inte väntat sig en konkurrenskraftig solcellsanläggning av detta slag förrän om flera år.

Och långsiktig lönsamhet och stabila energipriser är nyckelorden här. En byggd solenergianläggning är till skillnad mot ett kolkraftverk eller ett olje-eldat kraftverk (som är vanligt i Mellanöstern), inte beroende av upp- och nedgångarna på råvarumarknaden för att gå med vinst.

Underhållskostnader för solcellsanläggningar är extremt låga och de behöver heller ingen konstant tillförsel av olja, gas eller kol. Solenergi-input är än så länge gratis och finns i överflöd...

Investerare i världen börjar inse att oljefesten i Saudiarabien och Mellanöstern, för att inte tala om skifferbubblan i USA, har nått sin topp och inte hör framtiden till. Är man ute efter långsiktig, stabil avkastning och energiförsörjning behöver man inte längre moralisera eller försöka övertyga människor om att fossila energikällor skadar vår planet och framtida generationer. En långsiktig satsning på solenergi är en bra investering, punkt.

I fjol meddelade tex Rockefellers Brother´s Fund, ledd av ättlingarna till världens kanske mest kända oljemagnat, John. D Rockefeller att alla fossila innehav ska divesteras till förnyelsebart. En fond som så sent som i november omfattade över sju miljarder kronor.  

En av världens största investerare, Warren Buffet har via sitt bolag Berkshire Hathaway Energy investerat hela 16 miljarder dollar eller 141,2 miljarder kronor i förnyelsebar energi och planerar att "avsevärt" öka investeringarna inom detta område. Av dessa miljarder har Buffet öronmärkt 8 miljarder kr helt för solenergi-projekt och nästan 10 miljarder kr för vindkraft-projekt.  

Men vi ska inte glömma den växande marknaden för vindkraft . Enligt en rapport av Environmental Defense Fund som vi kan läsa om i en läsvärd artikel av Business Insider, växer arbetsmarkanden inom vindkraftnäringen 12 gånger snabbare än övriga amerikanska ekonomin. Dessutom konstaterar rapporten att 46 % av stora företag i USA nyanställt för arbetsuppgifter direkt kopplade till marknaden för förnyeslebar energi.

Det är med andra ord inte bara i Kina som marknaden för förnyelsebart växer och attraherar investeringar men det finns en siffra som kommer från Mittens rike som är så häpnadsväckande att den inte kan ignoreras. I den mycket sevärda dokumentären "Det våras för solen" som visades på Svt:s Dokument Utifrån igår berättar en anställd vid en kinesisk solcellsfabrik att:

År 2003 producerade Kina solceller med en total effekt på 3 MW men är nu uppe i 4 GW installerad effekt per år (har därmed en total ackumelerad installerad effekt på över 43 GW i enbart solcellsanläggningar i landet). För att sätta 4 GW per år i ett sammanhang: Det är ungefär motsvarande fyra kärnkraftsreaktorer räknat i installerad effekt.

Dokumentären bjuder på många inspirerande exempel däribland ett holländskt projekt för att utnyttja elbilsbatterier för att göra bostadsområden självförsörjande på energi. Solcellspaneler på hustaken förser husen och elbilarna med el under dagen/när solen skiner och elbilarnas batterier används som energilager för elförsörjning av husen under natten. Ingen ny tanke men första projektet i Europa där det nu byggs såväl laddstolpar, installeras solceller och köps in bilar för att verkligen förverkliga och testa en sådan lösning fullt ut.

Svt-dokumentären "Det våras för Solen"

Klicka på bilden eller här för att se dokumentären 

Amerikansk militärbas i South Carolina ska bli självförsörjande på energi med sol

Vi noterar även att amerikanska försvarsmakten till skillnad mot Trump-administrationen fortsätter följa den vetenskapliga forskningen och tar hotet med klimatförändringar på största allvar. För amerikanska försvarsmakten är det inte bara en ren säkerhetsfråga för hur tex framtida klimatflyktingar och resursbrister ska påverka USA:s styrkor utomlands och eller inom landets gränser. Sedan många år satsar USA:s militär på att säkra energiförsörjningen för sina baser genom att lägga mycket resurser och forskning på bland annat solenergianläggningar.

När Johan var på en energikonferens i Washington D.C. i USA 2010 klargjorde höga militärer på plats att USA:s försvarsmakt ställer sig högst frågande (till den dåvarande regeringens) otillräckliga satsningar på utveckling av förnyelsebar energi som de ansåg var en nationell säkerhetsrisk för landet som de inte kunde utsätta sina styrkor för.

För några veckor sedan fick vi tydligt prov på hur USA:s militärmakt satsar på självförsörjning av sina baser. Amerikanska energibolaget Amerersco kommer under våren börja byggandet av det som kommer bli självförsörjande energisystem för en amerikansk marinbas i South Carolina. Systemet som kommer kosta drygt 91 miljoner dollar eller cirka 803,1 miljoner kr ska förse basen med värme och el från en solcellsanläggning på 6,7 MW och en kombinerad sol- och värme anläggning på 3.5 MW. Systemet kommer sedan kopplas samman med en rejält batterlaget på hela 8MWh.

Energysystemet ska kunna förse basens 121 byggnader med el även när det vanliga elnätet ligger nere och köras som ett mikronät. Systemet kommer även kunna kompletteras med dieselaggregat för att kunna balansera mikronätet vid behov.

Men precis som många sol och vindenergi-anläggningar är det inte bara en fråga om energisäkerhet med oberoende av stamnätet som militären är ute efter. Med ett stabilt energisystem som håller länge kan självförsörjande baser med mikronät sannolikt spara in mycket pengar och resurser på sikt och det är därför något vi kan vänta oss se på många militärbaser framöver. Hur svenska försvarsmakten arbetar med detta vore intressant att veta men att solenergi-försörjning av samhällen och för laddning av diverse fordon och transportsystem är framtidens melodi, råder det ingen tvekan om.

Mikronät eller små egna vindblommor för egen elproduktion?

Vi har tidigare skrivit om energibolaget Eons planer på att bygga Europas första mikronät för så kallad ö-drift på Åstön utanför Timrå. Ett system där tanken var att under ett års tid låta öns 200 invånare få sin el från ett antal små vindrkraftverk, solcellsanläggningar med batterier som back up och drift när det varken blåser eller skiner, Dessutom skulle en reservgenerator som drivs av förnyelsebart bränsle finnas som sista energi-livlina.

Nu har Eon flyttat projeket till Skåne istället då inte alla invånare på Åstön ville vara del av projektet vilket bland annat skapat problem med bygglov och mycket förseningar.  

Systemet på Åstön hade varit intressant att följa då det var tänkt som ett större off-grid system där invånarna skulle betala som vanligt för elen till Eon men få den närproducerad utan att vara koppplad till stamnätet. För Eons del är det förstås en ny affärsmöjlighet och potentiellt enorm marknad att sköta underhåll och drift av större off-grid system och kunna sälja vidare överskott till skolor eller liknande.

Men nu ska istället Eon testa att bygga ett mikronät för ö-drift/sammankopplat off-gridsystem för byn Simris utanförs Simrishamn i Skåne. Det nya projektet som vi kan läsa om i Ny Teknik omfattar cirka 150 personer med både privatpersoner och företag som får all sin el från ett vindkraftverk och en solcellspark som redan finns på plats men som Eon kompletterar med batterilager och en reservgenerator. Mikronätet kommer fortfarande kunna hämta el från stamnätet men ska testas för helt off-grid drift.

Mikronätet beräknas komma igång i sommar och ska testas under tre år.

Egen vindblomma på taket eller med mast för egen elproduktion?

Det blir intressant att följa hur mikronätet i Simris fungerar men vi konstaterar samtidigt att det börjar hända en hel på den svenska marknaden för småskaliga off-grid system. Tex har nu svenska vind och solenergi-återförsäljaren Windforce tagit fram en lovande liten så kallad vindblomma som kan användas såväl off-grid (ej kopplat till elnätet) eller som on grid (nätdrift) på hus och fastigheter. 

Den lilla vindblomman är enligt Windforce extremt tyst och kan till och med fungera effektivt på hustak men fungerar annars utmärkt på en mast på 6-10 meters höjd det senare som alltså inte kräver bygglov. Ska vindblomman sitta på hustaket krävs dock bygglov.

Den lilla vindblomman från Windforce ger startvind vid 2 m/s med märkeffekt 1000 W vid 12/s och har ett max effektuttag på 1200 W vid 14 m/s. Vindblomman företaget utvecklat bygger på tester och vidareutveckling av marknadens ledande vindblomma Windstar 1000 som de enligt egna tester förbättrat för att nu ge 20 % fler kW-timmar.

Förbättringen kommer enligt Windforce tack vare företagets egen vindblomma är "snabbare i reaktionerna när vinden ändrar riktning och att den inte tappar fart som en traditionell snurra gör".

Vad som gör vindblomman intressant är att den finns för både DC 24-48 Volt off grid och 230 on grid och kan seriekopplas med fler vindblommor. Den har även en beräknad livslängd på 25 år.

Man kan tex tänka sig att ha en eller ett par vindblommor i kombination med en solenergi-anläggning för egen elproduktion för att på så vis kunna bli helt eller delvis självförsörjande på åtminstone elbehovet i en vanlig villa. Eller så har man en vindsnurra med batteri-backup för att tex kunna driva kyl och frys och dessutom ha möjlighet att ladda mobilen och tända ett par lampor vid ett strömavbrott, vilket kan vara guld värt!

Priset varierar beroende på vilken höjd på masten man väljer och om man vill köra den off-grid (utan att vara kopplad till elnätet), vilket då även kräver batterier eller om man kör den för nätdrift vilket blir betydligt billigare. Windforce vindblomma för off-grid, med en mast på 10 meter där det ingår en MPPT-controller, ligger på 63 400 kr. Monteras den på huset blir priset 44 600 kr plus priset för en mindre mast (ej angivet) men då tillkommer även bygglovskostnader och i båda faller tillkommer monteringskostnader.    

Detta är inte reklam och vi får ingen ersättning för att skriva detta inlägg.

Windflower/vindblomma från svenska Windforce 

Bildkälla: Windforce

Inspiration: En stad för bina

"If all else fails, remember the bees" -Okänd

En studentvän till Johan från Kanada tipsar om en trevlig nyhet som kanske kan tjäna som inspiratation till biodlare och andra naturvänner även här i Sverige.

I den kanadensiska staden Kamloops beslutade nämligen stadsfullmäktige i tisdags att staden ska bli en stad för bin. Nej, det är inget skämt utan staden ska bli den tredje staden i landet som kommer arbeta på olika sätt för att främja bin och andra pollinerande insekters möjlighet att trivas och leva i staden. Nyheten rapporterades om av kanadensiska CBC News i tisdags.

Kamloops som ligger i delstaten British Columbia på kanadensiska västkusten och har cirka 85 000 invånare, följer efter städerna Toronto och Chestermere som sedan tidigare beslutat att skapa en stad för bin.
  
Förslaget om en stad för bina i Kamloops framfördes av Lisa Strachan från Tourism Kamloops med stöd av Glenn Grant vid British Columbia Wildlife Park. Vi tror precis som Strachan att en stad som arbetar för att stödja binas trevnad, ja eller överlevnad kan ge dess medborgare en känsla av stolthet.

Kamloop ska nu inleda arbetet för bina med att plantera blommor som bin uppskattar och skapa flera grönområden (som inte ska klippas!) och Tourism Kamiloop har planer på att odla en maträdgård medan B.C. Wildlife Park under våren ska plantera en pollineringsträdgård i direkt anslutning till sitt bisamhälle i naturvårdsparken.

En stad för bin kan förstås låta motsägelsefullt. Hur kan bin trivas bland betongväggar och höghus där dessutom halten av föroreningar, höga ljud och bristen på naturområden dominerar jämfört med landet och stadens förorter? Men faktum är att många medelstora städer och flera storstäder ännu har öar av blommor och växter som bjuder på en stor variation av föda för bina. Detta till skillnad mot på många håll på landsbygden där stora odlingsytor och monokulturer av grödor slagit ut binas naturliga levnadsområden.  

I många städer finns allt ifrån blomrabatter hängande på balkonger till parkområden med stora gamla sälgträd som är ovärderliga källor till föda för bina. För bin behöver precis som vi en rad olika näringskällor för att bli starka och fungera som de ska. Detta får bina genom att hämta nektar och pollen från många olika blommor, växter och träd.  

"En stad för bin -projektet" i Kanada är ett mycket positivt initiativ som vi skulle kunna ta efter även här i Sverige. All uppmärksamhet som belyser binas betydelse och utsatthet för bekämpningsmedel, minskade pollineringsområden och spridning av sjukdomar kan göra stor skillnad, särskilt lokalt och regionalt.

Falu biodlarförening som Johan är medlem i tex diskuterade på senaste årsmötet hur parkområden i kommunen kan skötas på ett sätt så att bina får tillgång till en blandad kompott av mat. Istället för att kommunen klipper hela parkområden kan öar med blommor och växter lämnas för bin och humlor och andra pollinerande insekter. Några ur föreningen har redan varit i kontakt med kommunen som varit positiv och öppen till en sådan insats.

Det skulle kanske även vara möligt att sätta ut bikupor i en avskild del av stadsparker och liknande om det finns intresse att sköta om dem. På så vis kan tex barn och intresserade komma och titta på bina och få information av biodlare som visar hur de lever och berättar mer om dessa fantastiska varelser. Kanske din kommun kan vara en del av denna förändring?

Har du en balkong och bor i en stad kan du göra en stor insats genom att bygga ett insektshotell eller bara ett litet vandrarhem för solitärbin genom att använda avsågade bambupinnar. Med lite tur får du oväntat besök men behöver inte bjuda på kaffe...

Om du har ett stort tak på ditt hyreshus/bostadsrättförening kanske en eller flera biodlare likt Hilton Hotellet vid slussen i Stockholm kan sätta ut ett par bikupor på taket och kanske till och med en anlägga en liten matträdgård. Honung är mycket uppskattat men tar slut snabbt!

Har man en gång skaffat bin och tagit del av deras värld finns det ingen återvändo, du kommer aldrig se på naturen på samma sätt. Bina förtjänar inget annat än respekt.  

För mer om bin kika gärna under fliken om biodling ovan med bland annat videos från Johans bigård
i Dalarna. Johan är snart inne på sitt fjärde år som biodlare och har tillgång till en trädgård med många olika blommor och träd där han i våras planterade en frösteril Uppländsk vallört (Bocking 14) bara några meter från sin bigård. Denna superväxt lärde sig Johan om av Phillip Weiss under ett föredrag och köpte senare en liten planta vid Stjärnsunds fantastiska skogsträdgård.

Hur det går för denna superväxt och Johans biodling får vi se under våren. Men för två veckor sedan lyssnade Johan med stetoskopet (ja ett riktigt) på sina sex kupor och då surrade det av liv i alla kupor...

Längtan till våren kan kännas lång så...

Ekon från 1979: Talet och planen Donald Trump borde ha presenterat

Så har Donald "the Trump" svurit presidenteden och världen väntar med fasa eller förhoppning på vad karln ska hitta på härnäst. Att döma av talet som analyserats väl av bland annat bloggrannen och författaren Cornucopia/Lars Wilderäng har vi redan nu en ganska klar bild om vad vi kan vänta, eller snarare vad vi kanske inte ska vänta oss oss. En sak är klar, det ser knappast ljust ut för världens fred och säkerhet eller för sammanhållningen i ett redan djupt splittrat USA med Trump vid ratten.

För oavsett Trumps agenda framöver kräver presidentposten en ansvarstagande ledare som kan lyssna på rådgivare med större erfarenhet och med särskild expertis. En president för världsens mäktigaste militärmakt måste även besitta förmåga till eftertänksamhet och eget kritiskt tänkande som är öppet för nya kunskaper och kan anpassa sig till verklighetens utmaningar. Dessa ledaregenskaper har förstås amerikanska presidenter genom historien uppvisat av högst varierande grad och vi kommer aldrig få veta hur det blivit med Hillary Clinton vid rodret.

Men det förändrar inte det faktum att den tillträdande presideten Donald Trump redan nu uppvisat ett litet barns lynnighet, okunnighet och hämnlystenhet i en rad uttalanden där fakta förvrängs eller helt förnekas med direkta lögner. Detta blev kanske som mest tydligt i samband med invigningsceromin i fredags där Trump trots uppenbart mindre publik jämfört med Barrack Obamas motsvarande folkfest 2009, med en dåres envishet hävdade att fredagens event "var den folkrikaste invigningen av en president någonsin"!

Låt oss dock lämna Trumps påhitt och skrämselpropaganda däribland de så kallade "ombyttes-snack"-uttalanden (i själva verket oförlåtliga nedlåtande uttalanden om kvinnor som ingen man värd namnet uttalar under sin livstid i eller utanför omklädesrummet) och istället koncentrera oss på vad som nu väntar.

Det tog nämligen inte lång tid innan det på Vita Husets nya hemsida dök upp sex stycken korta styrningstexter där Trump-administrationen målade upp sina planer för vad de nya administrationen beskriver som den nya "Amerika först" -planen. De sex riktningslinjerna berörde USA:s energplaner, satsningar på en ny och större försvarsmakt, utrikespolitiken, handelsavtal, polisväsendet och förstås hur den tillträdda regeringen ska få igång den heliga ekonomiska tillväxten.

I det här inlägget kommer vi fokusera på energiplanen men även jämföra med en annan amerikansk presidents tal som känns mer aktuellt än någonsin. Lägger man samman energiplanen och talet blir det slående hur verklighetsfrånvänd och kortsiktigt Trump-administrationen tar sig an uppgiften att leda USA.

Vi börjar med att återvända till invigninsceremonin. För det var kanske ett ödes ironi att den amerikanska president som för nästan exakt 37 år sedan höll ett mycket allvarligt tal till nationen om behovet av att skapa enighet i landet och arbeta för en långsiktig och historiskt omfattande energiomställning, stod på läktaren. Vi syftar förstås på president Jimmy Carter som redan 1977 höll ett mycket detaljerat och rakryggat tal om varför USA måste ställa om sin ekonomi och minska sitt beroende av fossila bränslen för att inte göra sig sårbara inför framtida kriser.

Två år senare hölls dock det tal som Jimmy Carter kanske blivit mest ihågkommen för: Talet om "förtroendekrisen" som på ett nästan skrämmande sätt träffar dagens situation i USA och i många andra länder för den delen. Ett tal till nationen som handlar om vikten av samarbete och skapandet av förtroende mellan människor och framförallt kopplingen mellan regeringen/presidenten och folket.

Talet som direktsändes i TV-rutorna handlar även om hur och varför USA måste minska sitt energislöseri och producera all sin egen energi. Vi analyserar inte talet närmare här det bör helt enkelt ses men nedan några korta citat från en transkribering gjord av amerikanska PBS:

"I en nation som var stolt för hårt arbete, starka familjer, starkt sammanvävda samhällen, och sin tro på gud, verkar nu hängivna åt självuppfyllelse och konsumtion. Mänsklig identitet är inte längre definierad av man gör, utan vad man äger. Men vi har upptäckt att ägandet av saker och konsumtionen av saker inte ersätter längtan efter mening. Vi har kommit till insikten att uppradandet av materiella ting inte kan ersätta tomheten i liv som inte har något förtroende eller som saknar syfte".

"Symtomen på denna kris av amerikansk vilja finns överallt omkring oss. För första gången i historien tror en majoritet av folket att de kommande fem åren kommer bli sämre än senaste fem åren. Två tredjedelar av vår befolkning röstar inte ens. Produktiviteten bland amerikanska befolkningen faller faktiskt, och viljan bland amerikaner att spara inför framtiden har fallit till den lägsta nivån bland alla västländer".  

"Steg för steg kan vi återbygga vårt förtroende. Vi konsumerar tills vi tömmar alla våra kassor, och vi kan samla alla teknikens under. Men vi kan endast nå framgång om vi använder oss av vår största resurs -Amerikas folk, Amerikas värderingar och Amerikas självförtroende." 

President Jimmy Carter, am. president 1977-1981

Bildkälla: Wikimedia commons, publika rättigheter

Vi noterar att Jimmy Carter snabbt ersattes av en b-skådis redan efter sin första mandatperiod, en ersättare som av många amerikaner i efterhand kommit att beskrivas som en president som "fick saker och ting gjorda". Detta trots att det första Ronald Reagan gjorde var att mycket symboliskt montera ner de solcellspaneler som Jimmy Carter satte upp på Vita Husets tak, solpaneler Carter satte upp för att visa att även presidenten tog allvar på energiomställningen.

Men likt Obama fått hela skulden för en amerikansk ekonomi som inte växer som tidigare utan hackar sig fram genom skapandet av fria krediter från landets centralbank (Federal Reserve), fick Carter skulden för 1979 års oljekris och för att inte lyckats lösa gisslandramat i Iran som inleddes 1979 men inte löstes förrän ett par dagar efter Reagan tillträtt 1981 (vilket Reagan fick all credit för).

Ronald Reagan kom till makten med löften om att skapa jobb och minska den amerikanska statens utgifter och storlek genom att genomföra omfattande skattesänkningar och avreglingar på arbetsmarknaden. Men någon energiomställning blev det inte tal om, tvärtom. Stödet till fossilindustrin fortsatte under Reagan-administrationen som om Carters varningar och oljekrisen 1973 och 1979 aldrig ägt rum.

Jämförelsen med idag är häpnadsväckande. Donald Trump har kommit till makten genom att precis som Ronald Reagan utnyttja en förtroendekris för landets ledande statliga institutioner och frustrationen och rädsan hos amerikaner för att framtiden blir sämre än den de väntat sig. Hoppet om snabb förändring har därför riktats till en okonventionell person som många amerikaner tror "sitter på lösningen".

När det kommer till åtgärder för att dämpa klimatförändringarna kan man förstås hoppas att Donald Trumps nyckfullhet håller ett öra öppet för vad en av sina nya affärsrådgivare säger om behovet av en hållbar energiomställning. VD:n och grundaren för Tesla Motors, Elon Musk har nämligen utsetts till en av Trumps affärsrådgivare. Musk som varit mycket tydlig med allvaret med de snabba klimatförändringarna och behovet av en omställing bort från den fossila energianvändningen. Men det är osannolikt att döma av nedan.

En amerikansk energiplan som inte kommer gynna USA:s eller världens framtid

För ett par veckor sedan skrev den populära amerikanska författaren och föreläsaren Richard Heinberg en mycket läsvärd artikel med den träffande titleln "The Peak Oil President". Donald Trump blir ju sannolikt den president vars första mandatperiod starkt kommer påverkas av att världens konventionella oljeproduktion når sin högsta nivå och sedan börjar minska. Ledande geologer som David Hughes har analyserat USA:s totala oljeproduktion inklusive skifferoljan och skiffergasen och kommit fram till att landets totala oljeproduktion sannolikt når en högsta nivå kring 2019.  

Så sent som för några veckor sedan varnade HBC, världens sjätte största bank för att Peak Oil för världens totala oljeproduktion kan inträffa redan 2018. En slutsats HSBC drar i en omfattande rapport vi sammanfattat här på bloggen.

Exakt datum för världens oljetopp kommer vi veta först i efterhand men det bästa för samtliga länders ekonomier är att snarast möjligt ställa om och minska sitt oljeberoende innan produktionen börjar minska år för år och då anpassningsmöjligheterna och resurserna efter peaken och snabbt riskerar bli otillräckliga.

Tillbaka till Vita Husets hemsida och "En energiplan för Amerika först".

I andra stycket kan vi läsa att president Trump är hängiven att "elliminera skadliga och onöda policys så som Climate Action Plan och Waters of the US rule. Att ta bort dessa kommer kraftigt stärka amerikanska arbetare och öka lönerna med mer än 30 miljarder dollar över de kommande sju åren".

Med andra ord amerikanska klimatstöd till FN (Parisavtalet good bye!), forskningsstöd till Universitet och amerikanska statliga myndigheter så som amerikanska naturvårdsverket EPA, amerikanska energimyndigheten osv kommer med all sannolikhet dras in. Vad som är minst lika illa är att lagliga skydd av vattendrag, grundvatten-täkter och liknande i praktigken kan komma att helt eller delvis försvinna om Waters of the U.S. rule tas bort. Det senare är helt enkelt nödvändigt om Trump-adminstrationen ska kunna bereda vägen för olje- och gasindustrin för att i en aldrig tidigare omfattning borra skifferbrunnar för skiffergas.

"Lättande" på regler för utsläpp av föroreningar i luft- och vattendrag är förstås även en förutsättning för att nya okonventionella metoder för att komma åt kolfyndigheter ska ha en chans att bli ekonomiskt/energimässigt lönsamma. Kol som kan finnas lagrat i alla möjliga otillgängliga områden som i träsk-områden eller vid gruvor nära vattendrag som kan nå amerikanska samhällen idag skyddade av miljölagstiftning.

Drömmen om USA:s energioberoende uppbackad nästan helt av fossila bränslen är en envis men helt orealistisk dröm som ändå beskrivs som en hållbar utveckling och ett mål som alltså Trump-adminstrationen tror kan nås bara alla miljö-lagar och regelverk röjs ur vägen. Men i slutändan är det energivinsten, dvs den energi som blir över för användning i ekonomin efter att energin som gått åt frigöra energin i form av olja, gas och kol under utvinningen, raffinadering osv det som sätter de fysiska gränserna hur energin kan användas för ekonomin. Sedan kan en president och industri prata hur mycket de vill om hur mycket resurser det finns och vilka pengar och arbetstillfällen det kan ge.

"Energiplanen" om vi ska kalla Trump-administrationens en-sidiga text det, är helt enkelt en omöjlg ekvation som bara kan fungera högst kortsiktigt. Ännu mer skruvat blir det när vi läser i slutet av texten:

"Slutligen, måste vårt behov av energi gå hand i hand med en ansvarsfull förvaltning av miljön. Skyddandet av ren luft och vatten, bevarandet av naturliga livsmiljöer och bevarandet av naturskyddsområden och resuser kommer fortsatt vara en hög prioritet. President Trump kommer styra om EPA:s (am. Naturvårdsverket) till sin huvudsakliga uppgift att skydda luften och vatten."  

Ja vad säger man? Trump-administrationens "energiplan" är minst sagt schizofren och har ingen som helst verklighetsförankring. Kanske kan andra krafter i USA och övriga världen hitta tillbaka till någon form av sunt förnuft i tal likt Jimmy Carters nedan, innan naturens resursbegränsningar dikterar vilkoren åt oss snabbare än de flesta stater och människor hinner anpassa sig.

Högaktuellt  tal till nationen av Jimmy Carter 1979

Verklighetens föroreningar blåser Volkswagens och Volvo Cars ledning i nacken

Vi följer upp tisdagens inlägg om elbilens och eltransporternas återkomst med lite diesel-tankar... Detta med anledning av gårdagens hörvärda Klotet-reportage på Sveriges Radio som handlade om diselmotorns och dieselbilars framtid.

Under hösten 2015 avslöjades som bekant den så kallade Volkswagen-skandalen som även går under namnet "Dieselgate" där världens största biltillverkare ertappades med manipuleing av utsläpp från företagets diselbilar. Bland annat avslöjades en programmering som innebar att Volkswagens att många av företagets dieselmotorer efter 15 minuters testkörning i labb för utsläppmätingar, släppte ut avsevärt högre halter än tillåtet.

Med andra ord, inget annat än medvetet fusk från Volkswagens sida för att kunna hålla ner bränslekonsumtionen i bilarna men med följden att hälsofarliga kväveoxid-partiklar dvs NOx-partiklar kommer ut i naturen och i miljöer där människor vistas. Detta med allvarliga konsekvenser som vi ska återkomma till.

Sedan skandalen började spridas som en löpeld i media har bolaget stämts på mångmiljard-belopp och den tyska regeringen har försiktigt men bestämt fått fått ryta till åt landets största företag som inte annat har att lyssna då tyska delstaten Niedersachsen står som nästa största ägare av bolaget (20%).

Bara i USA har VW tvingats till en gigantisk förlikning där den tyska biltillverkaren ska hosta upp 14,7 miljarder dollar som kompensation till lurade bilägare och andra drabbade av miljöeffekterna av utsläppsfusket. Något den oberoende amerikanska organisationen för biltester, Consumer reports skrev om så sent som för en och halv vecka sedan.

För att sätta dessa 14,7 miljarder dollar i ett sammanhang kan vi jämföra med den gigabatteri-fabrik elbilstillverkaren Tesla Motors just nu bygger tillsammans med Panasonic i Nevada. Batterifabriken som av bilindustrin och många journalister beskrivits som ett superdyrt prestigeprojekt kommer här i ett nytt ljus. För 14,7 miljarder dollar eller drygt 131 miljarder svenska kronor skulle Volkswagen kunnat bygga nästan tre gigabatterifabiker. Teslas och Panasonics batterifabrik beräknas nämligen kosta 5 miljarder dollar att bygga.

Denna jämförelse är inte bara talande utan högst relevant. Miljarderna Volkswagen går miste om på grund av sitt utlsläppsfusk speglar inte bara företagets fixering vid diesel och bränslemotorn utan en orealistisk framtidsplanering för den elbilssatning företaget nu hävdar sig ha i sikte. I reportaget på SR tar man upp att Volkswagen planerar att producera 1 miljon elbilar per år från 2025.

Men varifrån ska batterierna komma om inte Volkswagen likt Tesla inte bara bygger en utan flera gigafabriker som rimligen måste börja byggas nu då dessa tar flera år att bygga och ytterligare tid att få upp i höga produktionsvolymer. Sedan tillkommer frågan om hur kompetensen och kunnandet för att bygga kommersiellt attraktiva elbilar ska kunna byggas upp om omfattande investeringar inte görs nu och nödvändig kompetens inte byggs upp snabbt?  

Om Tesla Motors, ett i bilvärlden litet företag från Silicon Valley, sätter som mål att producera 500 000 elbilar om året innan 2020 ställer vi oss minst sagt frågande till om det varken är realistiskt eller imponerande, om världens största biltillverkare i form av Volkwagen sätter som mål att producera en miljon bilar per år från 2025 (som nämns som siffra i SR- reportaget nedan).  

Kan ett av världens till produktionsvolym minsta biltillverkare men redan idag ledande elbilstillverkare nå målet om 500 000 elbilar 2020 är det med rätta att betrakta som imponerande men om Volkswagen når en miljon bilar per år fem år senare skulle det knappast vara imponerande. Vi skulle heller inte bli förvånade om Tesla Motors når en miljon bilar bilar per år till 2025 medan Volkswagen förvånat och tittar på.

Vad som bör oroa alla dieselbiltillverkare däribland svenska Volvo är dock inte bara konkurens av uppstickaren Tesla Motors. Forskning vid Umeå Universitet visar hur kvävedioxid-halterna i form av NOx-partiklar som finns i höga halter i utsläppen från just dieselbilar når bland annat våra lungor som nanopartiklar och kan skapa kronoiska hälsoeffekter. Studier visar att människor som utsätts av höjda halter av NOx-partiklar redan efter några minuter ger tydliga negativa effekter på andning och hjärtslag. Men de långsiktiga effekterna kan vara mycket allvarliga med höjda risker för hjärtinfarkter, proppar i hjärnan och skador på nervsystemet mm.

Med dessa kunskaper om hälsoskadorna på människor är det djupt oansvarigt att inte kräva av biltillverkare att de redogör för utsläpphalter på ett korrekt sätt. Svenska regeringen kan inte längre låta sig förblindas av sitt stöd till landets egen biltillverkare. Volvo som vill bli världsbäst på självkörande bilar men samtidigt inte erbjuder en attraktiv och praktisk elbil utan istället säljer dieselsuvar och herrgårdsvagnar som att tiden stod still och istället för att inse att verkligheten står blåser företagets ledning nacken.

Tåget in i framtiden går nu men passagerare som inte är ser helheten och inser de fossila energikällornas gränser, kan inte räkna med en plats och det gäller även de som tagit plats i första vagnen tidigare...    

Lyssna på SR:s hörvärda reportage och fundera själva.

2017 -Året för elbilens och eltransporternas återkomst?

En rad nyheter på senare tid och planerade lanseringar av elbilar från en rad biltillverkare i år kan innebära en brytpunkt för elbilen och andra eltransporter som på allvar får en återkomst. För elbilen kan det bli första gången på nästan 100 år som den kommer i rampljuset och ett år då vanliga nybilsköpare vågar överväga en elbil framför övriga helt eller delvis fossildrivna alternativ.

Innan vi i det här inlägget kommer in på en del uppseendeväckande nyheter som gör att vi ser 2017 som en möjligt genombrottsår för särskilt elbilar, kan det var bra att blicka tillbaka och sätta elbilen i ett historiskt sammanhang. Nedan följer därför ett längre utdrag ur vår bok Olja för Blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet där vi hämtat ett längre avsnitt från kapitel 9: "Eltransporternas återkomst".

Utdrag ur vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet, kap 9

"Elbilarna utvecklades under slutet av 1800-talet. En mängd varianter på trehjuliga elbilar utvecklades parallellt i USA och England. Den första fungerande elbilen visades upp av den franska uppfinnaren Gustave Trouvé 1891 och samma år tillverkade William Morrison den första elbilen i USA. Den riktiga serietillverkningen av elbilar tog dock fart med Henry Morris och Pedro Salom i Philadelphia. Bilarna dessa båda herrar producerade kunde först ha individuella namn, men övergick 1884 till att bli kallade Electrobat. Vissa var framhjulsdrivna och några styrdes med bakhjulen, men oavsett så var framhjulen alltid större. De flesta av dessa elbilar fungerade som droskor i storstäder som New York och Boston, där en förare satt upphöjt längst bak i fordonet.

Elbilarna skulle användas i storstäderna där de lämpade sig väl med en räckvidd på upp till 80 kilometer på en laddning. Där det var backigt och dåliga vägar fungerade de däremot inte så bra. Intressant nog utvecklade ingen mindre än Ferdinand Porsche, tillsammans med den österrikiska firman Lohner, till en börjanelfordon. Faktum är att Porsches allra första tillverkade bil, från 1898, återfanns 2013 − elbilen ”C.2 Phaeton” av Egger-Lohner. Denna elbil byggdes av den då 23-årige Porsche. 

Men redan 1921 hade bensinbilarna helt tagit över och endast cirka 10 % av bilarna på de amerikanska vägarna var eldrivna.  I Europa blev elbilen aldrig en lika stor hit som i USA, särskilt inte personbilen. Elbussar fortsatte däremot att vara populära i både Frankrike och Storbritannien i slutet av 1800-talet och några år in på 1920-talet.  

1906: Krieger-elbil utanför Grand Hotell med några nobelpristagare 

Bildkälla: Gert Ekströms samlingar

Maktkampen mot elbilen
Vilken är då anledningen till att vi i dag åker runt i främst bensin och
dieselbilar, dieselbussar och diesellastbilar? De flesta tycks tro att elbilen helt enkelt konkurrerades ut av diesel- och bensinmotorn då elbilen led av två brister, tunga batterier med lång laddningstid samt kort räckvidd. Den dominerande bilden är att det, när allt fler amerikaner och européer fick bättre vägar mellan städerna, inte längre räckte med en toppfart på cirka 30 km/h och 50–80 kilometers räckvidd. 

Med all fakta på bordet inser man emellertid att denna förhärskande bild likaså är vilseledande. I USA, landet där bränslebilen växte snabbast i antal, gjordes 90 % av alla resor med eldrivna tåg och spårvagnar 1920 och endast en av tio amerikaner ägde vid denna tidpunkt en bil. Det här skulle snabbt förändras − men inte i första hand på grund av att bensinbilarna var överlägsna elektriska transportmedel. 

Oljeindustrin och framför allt bilindustrin skilde sig i grunden mot eltransporterna. General Motors (GM) förlorade pengar och kunde inte konkurrera med järnvägen. Eftersom GM tillverkade bilar och bussar inleddes en antijärnvägskampanj under 1930-
talet där även Standard Oil och däcktillverkaren Tire & Rubber deltog. År 1936 bildade de tre tillsammans National City Lines som 1938 följdes av Pacific City Lines, vilket 1946, efter andra världskriget, ledde till bildandet av American City Lines. De hade
alla samma syfte: att köpa upp järnvägslinjer och montera ner dem. 

Genom en kombination av utpressning, uppköp och nedmontering av järnvägslinjerna och mutor av högt uppsatta tjänstemän inom järnvägen lyckades man motorisera hela 90 % av järnvägssystemet. Bevis för detta faktum återfinns i bland annat ett åtal
som en federal jury riktade mot GM 1949. GM utreddes för att genom kriminell konspiration gjort slut på Los Angeles järnvägssystem. 

År 1974 utreddes också den amerikanska bilindustrins roll i förstörandet av passagerarjärnvägen (light rail system) av en kommitté i senaten. Vid denna tidpunkt fanns det dock inte längre någon järnväg kvar att tala om. Dessutom hade GM blivit
för stort och betydelsefullt för den amerikanska identiteten. Bilen var ju själva symbolen för framgång och den amerikanska friheten. 

GM ville att amerikanerna skulle köra bil och kunde därtill locka med arbetstillfällen. Redan 1956 antogs ”The Interstate Highway Act”, vilket innebar att 41 000 miles (cirka 66 000 kilometer) av nya motorvägar skulle sammanlänka varenda stad med mer än
50 000 invånare och att befintliga vägar skulle breddas. 

En annan avgörande faktor för att elbilen och eltransporterna skulle kunna ersättas av diesel- och bensintransporter var att människor inte kände till fakta gällande skillnaderna mellan dessa. Under 1920-talet utvecklades marknadsföringen för att stimulera en helt ny typ av konsumtion som kretsade kring bilen. Här låg det givetvis i de flesta biltillverkares intressen att framställa den redan dominerande och storsäljande bensin- och dieselbilen som vida överlägsen allt annat − detta även om fakta och direkta osanningar blandades hejvilt genom både lobbyism och reklamkampanjer. 

Efter oljekriserna på 1970-talet gjordes försök att minska beroendet av olja i USA genom att bland annat införa ett nytt regelverk för bilar och lätta lastbilar, CAFE (Corporate Average Fuel Economy). Tanken var att uppmuntra en effektivisering av
bränsleanvändningen i bilarna och därmed minska importbehovet av råolja. Men i ett dokument som i november 2011 skickades ut till investerare vid J.P. Morgan av bankens kapitalförvaltningschef står det att bland andra Ford och GM 1986 lobbade mot
bränsleeffektiviseringsstandarden i CAFE. 

Förvaltningschefen konstaterade att USA mellan 1987 och 2010 på detta sätt gick miste
om en bränsleeffektivisering som kunnat spara landet 1 miljard fat bensin per år. Han menar vidare att argument som fördes mot CAFE 1986 − som att amerikanska biltillverkare inte skulle kunna möta efterfrågan på bränsleeffektiva bilar − bevisligen inte håller. Exempelvis har Europa fram till i dag gått igenom denna effektivisering
med följden att en europé nu kommer ungefär dubbelt så långt på samma mängd bränsle som en amerikan. 

I slutet av 1990-talet upprepade GM en liknande process. I detta fall för att motverka konkurrens från elbilen som återigen växte fram som ett hot. I dokumentären Who killed the electric car? från 2006 får vi följa hur GM själva utvecklar elbilen EV1, en
elbil som leasades ut till ett antal personer i USA för att testköras en period och sedan återlämnas. Personerna som fick använda bilen gillade den. Den såg bra ut, var lätt att använda och hade en räckvidd på upp till 22 mil på en laddning. Många såg fram emot
möjligheten att köpa EV1 och väntade sig att GM skulle sätta den i produktion. 

De som leasat EV1 uppmanade biltillverkaren att annonsera ut hur bra bilarna var och marknadsföra dess goda kvaliteter. Men märkligt nog gjordes detta inte alls. I stället gick
GM ut och skrev ner EV1-bilarna fullständigt och meddelade att det inte fanns någon efterfrågan på dem. Oljebolag som Exxon Mobil hjälpte till och lobbade hårt mot elbilen. Trots katastrofal marknadsföring fanns det en väntelista med människor som ville
köpa EV1-bilarna. Exakt hur många är oklart, men ett uppenbart intresse fanns. 

GM valde i detta läge att i smyg transportera ut elbilarna i Arizonas öken där de skrotades. För att få uppmärksamhet kring galenskapen att återkalla elbilar som uppenbarligen var omtyckta av dess användare samlades ett stort antal människor
efter detta i en gemensam manifestation där flera kända amerikanska personligheter deltog. En regelrätt begravningsceremoni hölls i EV1-bilens ära. 

GM var inte heller ensamma om att skrota sina elbilar. Honda EV Plus, Toyota Rav EV och andra elbilstillverkare hade alla leasingavtal på sina bilar och när dessa gick ut återkallade företagen bilarna och skrotade dem, oftast i smyg. Ett sammanträffande? 

Det finns många exempel på bilindustrins upprepade försök att sopa elbilarna under mattan. När uppfinnaren Stanford Ovshinsky utvecklat ett batteri som avsevärt skulle förlänga elbilsbatteriets livslängd och förlänga bilens räckvidd köptes hans företag upp av GM. Ovshinsky fortsatte arbetet på batteriet och förberedde sig för att montera det i EV1. Vid denna tidpunkt gick i stället oljegiganten ChevronTexaco in och köpte GM:s andelar i Ovshinskys företag. Uppfinnaren ombads att inte tala med nationella medier
om sina nya batterier och tystades helt enkelt ner först av GM och sedan av ChevronTexaco. 

Frågan man måste ställa sig är hur elbilar som EV1 ska kunna efterfrågas om de inte ens marknadsförs som andra bilar och när den marknadsföring som görs heller inte avser att försöka sälja produkten? När man känner till GM:s historia och motstånd till järnväg och sätter det i relation till hur de och andra stora bilföretag motarbetat utvecklingen av först mindre resurskrävande bilar efter oljekrisen 1973–1974 och sedan bedrivit antielbilskampanjer under 1990- och 2000-talen blir man inte så förvånad. Stora bensinslukande bilar har ju för företag som GM och Ford utgjort själva kärnan i deras affärsmodell och genererat stora pengar. 

GM:s motstånd mot elbilarna är givetvis bara en droppe i havet mot en hel oljeindustri vars verksamhet hotas av allt som utgör alternativ till oljeberoende produkter, till och med när de själva sitter på tekniken. Varför satsa på nya typer av fordon när verksamheten med bränslebilar redan är etablerad? Elbilar och andra produkter motarbetas effektivt med enorm lobbyverksamhet eller genom att motståndare köper upp företag eller uppfinnares patent och sedan likviderar dem eller omöjliggör att produkterna någonsin når ut på marknaden. Det hela syftar givetvis till att skapa bilden av att inga alternativ finns till bensindrivna fordon, eller att få alternativen att framstå som dyra och opraktiska för konsumenterna. 

Elbilens fördelar och potentialBetänk att de första elbilarna kunde köra nästan åtta mil på en laddning, men att de bara fick utvecklas i omkring tjugo år, medan olje- och bilindustrin under nära hundra års tid tuffat på och propagerat för allt utom elbilar eller tågtrafik. Nästa gång du besöker en bilhandlare och säljaren talar om att deras elbil eller hybrid kan åka hela fem eller tio mil på en laddning ska du följaktligen inte låta dig imponeras. Men framför allt ska du inte luras till att tro att elbilen och tåget inte kan vara ett alternativ. 

Vi kan till exempel ta en närmare titt på elmotorn. En elmotor har en så kallad verkningsgrad på cirka 90–95 %. Energiförlusten ligger på endast 5–10 % och avges i form av värme. En förbränningsmotor har däremot en genomsnittlig verkningsgrad på cirka 25 % (ofta lägre), där hela 75 % är värmespill från främst motorn. Elmotorn är många gånger tre till fyra gånger så effektiv som en bränslemotor. Inte ens med de effektivaste dieselmotorerna, som kan toppa på en verkningsgrad runt 40 %, är det något tvivel om vilken motor som är effektivast − elmotorn är överlägsen. 

Ett vanligt argument bland de som inte känner till så mycket om hur eltransporter fungerar är att elbilar behöver elektricitet från fossila energikällor. Då energimixen globalt sett domineras av kol är det el från kolkraftverk som kommer driva de flesta elbilar, menar man och därmed, hävdas det, är elbilen ineffektivare eller rent av mindre miljövänlig än bränslebilar. Detta är felaktigt. 

Det är riktigt att kolkraftverk, som står för över 40 % av världens elproduktion, är den överlägset största energikälla till elen som används globalt. Kolet står således i de flesta länder för en stor del av den el som går till allehanda produkter som kräver el, däribland
eltransporter. Ett genomsnittligt kolkraftverk i världen har dock en verkningsgrad på cirka 33 % och nya kolkraftverk en verkningsgrad på 45 %. Det innebär att om man slår ihop verkningsgraden i ett kolkraftverk med verkningsgraden i en elmotor och räknar
på hur mycket elbilen släpper ut i genomsnitt under sin livslängd blir det ändå mindre än utsläppen från den genomsnittliga bensineller dieselbilen.

Lägg sedan till den potential som i synnerhet vind- och solenergi har att bli en allt större del av elportföljen. Liksom den ekonomiska fördelen och nödvändigheten att köra eltransporter i takt med att tillgången till olja blir begränsad på grund av Peak Oil. Slår man ihop dessa fakta blir de ekonomiska fördelarna med eltransporter uppenbara och alternativet det enda som är miljömässigt hållbart framöver. Hybrider är med eltransporternas alla fördelar bara att betrakta som lönsamma i en övergångsfas, tills elfordon har blivit helt accepterade och konkurrenskraftigt överlägsna i större skala.
Hybrider bygger trots allt på fortsatt tillgång till fossila bränslen till överkomliga priser. 

Det är dock intressant att det främsta argumentet mot elbilen än i dag är dess räckvidd. Övriga huvudargument som förs mot elbilen är att den måste laddas ofta och att det inte finns infrastruktur för att ladda elbilarna för att de ska vara gångbara i vardagen.
Enligt FHWA, ett organ under USA:s transportmyndighet färdas emellertid en amerikansk bilförare i genomsnitt mindre än 60 kilometer per dag, vilket är inom ramen för vad de flesta av dagens elbilar klarar. För svenskt vidkommande kan vi notera
att svensken i genomsnitt kör 1 292 mil per år eller i genomsnitt 35,5 kilometer per dag. 

De flesta renodlade elbilar klarar att köra minst 80 kilometer per laddning nuförtiden, vilket innebär att räckvidden mer än nog räcker för de flesta bilfärder svenskar gör i dag. När det gäller infrastruktur räcker det oftast med tillgång till ett vanligt vägguttag i garaget eller en laddstolpe för att de flesta ska klara sig med en elbil. Räckvidden räcker i de flesta fall för en resa till arbetet, för storhandlandet eller andra ärenden på vägen hem. Elbilens ”begränsade räckvidd” är därmed en myt och inte ett hinder för dess användning i vardagen. Dessutom är räckvidden för elbilen på väg att förlängas. 

Tesla Motors − rebellen från Kalifornien ”Bilindustrin har inte genomgått någon grundläggande förändring i design eller användning sedan Henry Ford rullade ut sin Model T för mer än ett århundrade sedan. Det tyckte åtminstone jag tills jag spenderat en vecka med Model S.” Dessa ord kommer från en skribent vid New York Times som provkört elbilen Tesla Model S från biltillverkaren Tesla Motors. 

2003 grundades det lilla företaget Tesla Motors i Silicon Valley i Kalifornien. Ett gäng målmedvetna ingenjörer, ledda av ingenjören och entreprenören Elon Musk, ville visa världen att elbilen kan göras minst lika bra som övriga bilar. Huvudgrundaren Musk är även en av grundarna till PayPal och likaså grundare av SpaceX, det privatägda företag som nu tagit över NASA:s rymdtransporter till den internationella rymdstationen ISS efter att rymdfärjeprogrammet lades ner. Förutom detta är Musk också ordförande för och en av grundarna av SolarCity, USA:s största leverantör av solceller. 

Med Tesla Motors ville Musk bidra till att skynda på omställningen till hållbar energikonsumtion, genom att snabba på utvecklingen av eltransporter. Och det är de på god väg att göra. För att överleva som nystartad biltillverkare och verkligen kunna påverka bilindustrin till förändring hade Musk en enkel plan.

Första steget var att producera en supersportbil till högt pris i låg volym. På det sättet skulle folk få upp ögonen för att elbilen kunde matcha de bästa sportbilarna samtidigt som Tesla kunde slå sig in på en marknad som domineras av ett fåtal gigantiska biltillverkare. Företaget lyckades med detta 2008 när det slog världen med häpnad med sin första bilmodell, Tesla Roadstern. Sportbilen kostade förvisso över en miljon kronor, men hade en enastående prestanda, 0–100 på 3,7 sekunder och en räckvidd på över 28 mil per laddning. 

Efter Roadstern inleddes så steg två i Musks plan: att bygga en premiumlyxbil i större volym och till ett lägre pris. Denna bil utvecklades för att visa konsumenter att elbilen kan användas i vardagen utan kompromisser om vare sig storlek, stil eller säkerhet.
2012 lanserade Tesla Motors sålunda en elbil som klarar att åka upp till 48 mil på en laddning och är större än en Volvo S80. 

Elbilen, Tesla Model S, har dessutom en acceleration på 0–100 på 5,7 sekunder i standardutförande. Enligt den oberoende organisationen Consumer Reports, som testat produkter för amerikanska konsumenter sedan 1936, är Tesla Model S den bästa bil de provkört någonsin. När det gäller säkerheten av Model S visar tester gjorda av amerikanska National Highway Traffic Safety Administration
(NHTSA) att elbilar kan byggas minst lika säkra som fossildrivna bilar. NHTSA säger sig till och med aldrig ha testat en bil så krocksäker som just Tesla Model S. 

Säkerheten som kan byggas in i elbilar är ett av huvudskälen till varför de är att föredra framför andra typer av bilar. I elbilar krävs stora tunga batterier vilket man i Tesla Model S utnyttjat för att öka säkerheten och för att förbättra köregenskaperna. När man
placerar batteriet så lågt som möjligt under passagerarnas fötter och gör det till en del av konstruktionen, som man gjort i Model S, fungerar det som en kompakt stötfångarram runt hela bilen. Placeringen av batteriet gör även att tyngdpunkten i bilen hamnar mycket lågt vilket gör att bilen får mycket goda köregenskaper.

Vi måste förstå att elbilen innebär ett dilemma för bilindustrin. Etablerade biltillverkare har inte elbilar som kan konkurrera med de bensin- och dieselbilar man tillverkar och tjänar bra på just nu. Även om vi ser exempel på att elbilar nu börjar säljas i allt större antal av biltillverkare som Nissan, med sin elbil Nissan Leaf, och till och med av GM, som har storsatsat på hybriden Chevy Volt, är dessa försäljningsvolymer parenteser i det stora sammanhanget. 

Men Tesla Motors har tveklöst satt eld i baken på övriga biltillverkare. När BMW:s VD Norbert Riethofer intervjuades om företagets nya elbil i3 sa han att ”du kommer bli förvånad av att höra att vi uppmuntras till detta av Tesla, för det betyder att marknaden för elbilar är växande" …Innan det lilla företaget från Silicon Valley klev in och skakade om bilvärlden med sina revolutionerande elbilar fanns det inga incitament – annat än nya bränslestandarder och miljölagstiftning − till att bygga kommersiella elbilar som kunde attrahera konsumenter. Men konkurrens kan inget företag ignorera om det ska överleva långsiktigt, vilket är exakt vad Tesla Motors har skapat."

Varför kan då just 2017 bli elbilens och eltransporternas återkomst?

Med historien ovan i minnet kan det vara intressant att återkoppla till vad som troligen blir USA:s nya utrikesminister, avgående VD:n för Exxon Mobil, Rex Tilson. Exxon Mobil som idag "bara" är världens största privatägda bolag men är en avknoppning av det som en gång var Standard Oil -världens enskilt största oljebolag grundat av John D. Rockefeller.

Att USA:s tillträdande president Donald Trump väljer en av oljeindustrins mest respekterade personer är ingen slump och inte så förvånande som det kan verka. Trump har i en rad uttalanden klargjort att miljölagstiftning som hindrar utvinning och användning av fossila bränslen inte får stå i vägen för amerikanska tillväxt och inhemsk industri. Trump har till och med gått så långt som att hävda att idéen om klimatförädringarna är ett påhitt av kineserna för att konkurera ut amerikansk tillverkningsindustri... Och hotat med att lägga ner amerikanska miljödepartementet för att "det förstör USA:s ekonomi".

Men samtidigt som detta kan tyckas göra en omställning till elbilar tämligen svår, särskilt i USA som med Tesla Motors "made in america" -elbilar med Trumps administration vid rodret kan väntas få bland annat indragna miljöbilspremier, talar en rad faktorer för att elbilar kommer fortsätta att slå igenom i USA.  Vilket även gynnar elbilarnas spridning till övriga världen av både tillverkare som Tesla och framöver även kanske av GM och Ford.

Man ska komma ihåg att Trumps hot om handelshinder i form av tex tullavgifter på tillverkning och import av varor utanför USA särskilt gynnar Tesla Motors som förlagt nästan all sin tillverkning av komponenter och utvinning av råvara till USA redan idag. Ett val elbilstillverkaren gjort för att säkra produktionskedjan och minska sårbarheten för underleverantörer som av olika skäl inte kan leverera i tid eller i tillräckliga volymer.

Byggandet av gigabatterifabriken för litium i Nevada är en direkt konsekvens av detta tänk där litium- utvinning kommer finnas på "armlängdsavstånd" inom samma delstat och alla delar av batteritillverkning kommer ske inom den gigantiska batterifabrikens väggar.

Teslas gigafabrik byggs för övrigt i en mycket rask takt just nu för att vara redo att leverera de batteripack som ska sitta i den kommande massproducerade elbilen Tesla Model III, modellen alla övriga biltillverkare ska försöka matcha i år eller 2018. Men redan nu tillverkas batteripack för hushållsbatteriet Powerwall II och Powerpacks II i delar av fabriken. Se en rundvandring här.

Johan laddar en Tesla Model S under vår 430 mil lång elbilsresa i Sverige och Västeuropa  

Under en resa till Kalifornien i slutet av 2015 fick Johan möjlighet att ta en guidad tur i Teslas fabrik för biltillverkningen i Freemontm en jättefabrik som redan då var i full färd med att tillverka elbilen Model X som nu börjat synas även på svenska vägar. Nedan en Model X som super-snabbladdar vid Teslas superchargerstation utanför Gävle.

Tesla Model X på laddning i Gävle

Bildkälla: Johan Landgren

Men det som verkligen gjort avtryck på oss båda var när vi i september förra året under 10 dagar körde en Tesla Model S genom Västeuropa i över 430 mil utan några som helst problem. Det märktes tydligt hur intresset för eblilar växer så det knakar. Inte minst med de många nyfikna frågor vi fick överallt "hur är det är att köra elbil?" och "när kommer det en elbil som vanligt folk har råd med?"...

När det kommer till elbilar med mer överkomliga priser ser det faktiskt ut att hända mycket just i år. Dock långt ifrån bara Tesla Model III som väntas börja tillverkas slutet av sommaren/hösten och sannolikt kommer kosta runt 400 000 kronor innan avdrag för supermiljöbilspremien. Vilket är ett stort steg jämfört med Tesla Model S, med mer än en halvering av priset även om det förstås ännu är väldigt mycket pengar för de flesta.

Hyundai lanserade tex i redan i slutet av november förra året nya modellen Ioniq som finns som ren elbil och kostar 331 900 efterr avdrag av supermiljöbilspremien och har en räckvidd på 28 mil och kan enligt tillverkaren snabbladdas med CCS respektive Typ 2 kontakt.

Hyundai Ioniq -electric

Bildkälla: Wikimedia commons, av användare Pablo Montoya 

Andra intressanta elbilar i denna prissklass som vi troligen får se i Sverige i år får se i Sveeige 2018 är GM:s europeiska variant av Chevrolet Bolt -Opel Ampere-e som redan börjat säljas i Norge. Men det finns många fler elbilar som lär dyka upp under året som vi säkert får anledning att återkomma till.  

Opel Ampera-e

Bildkälla: Opel pressbild

Fossildrivna bilar förbjuds i flera städer medan elbilar uppmuntras 

Avslutningsvis ett par nyheter som avspeglar det redan växande intresset och behovet av utsläppsfria städer som även det talar för elbilens återkomst i år. Igår kunde vi nämligen läsa i Ny Teknik om ett nytt miljöinitiativ i USA där fyra städer i USA vill beställa 24 000 elbilar. Städerna Los Angeles, San Francisco, Seattle och Portland uppmanar även övriga över 50 städer i det som kallas Mayors National Climate Action Agenda (MNCAA), att sätta press på bilverkarna för att kunna beställa kanske 100 000 elbilar bara i USA.

Skulle en order på 100 000 elbilar läggas av dessa städer skulle det innebära ungefär lika många som såldes i USA under hela 2016. Svårt för ens Trump och oljeindustrin att hindra en sådan utveckling...
Och imorse kunde vi i en annan artikel i Ny Teknik läsa att med start imorse "får inte dieselbilar köra på Oslos gator. Beslutet kommer som ett resultat av höjda luftföroreningshalter"...

Blir 2017 början på elbilens återkomst eller får vi vänta till 2018? Tiden får utvisa.

Bostadsbubbel-humor av högsta kaliber

Bloggrannen och författaren Cornucopia? uppmärksammar oss på en mycket sevärd musikvideo signerat kvartetten DEO som på ett humoristiskt och träffande sätt fångar den svenska bostadsbubblan.

Bloggare som Cornucopia? och Flute-tankar har varnat för den svenska bostadsbubblan i många år.

Men att pricka "datum" rätt är inte lätt. Exakt när den svenska bostadsbubblan spricker kommer vi precis som med oljetoppen, Peak Oil för världens totala produktion av fossila vätskor först veta i efterhand. Att det i båda fallen rör sig om en övergående och ohållbar utveckling råder det dock inget tvivel om. Vi ser redan nu allt fler tecken på att toppen är nådd och lånefesten närmar sig sitt slut.

Det går nämligen inte att leva på lånelöften från framtiden om ökad ekonomisk tillväxt som bygger på ökad konsumtion/tillgång till ändliga resurser hur länge som helst.

Kika på videon nedan och fundera själva.

Växthus-energihuset mer än en sommardröm

Som vi skrev i ett inlägg nyligen pågår en rad spännande experiement i Sverige för att bli helt eller delvis självförsörjande på energi i form av både uppvärmning och elförsörjning ofta i kombination med försök att öka självförsöjningen av mat i sin egen trädgård.

Vi har tidigare skrivit om familjen Solvarms inspirerande växthus-hus i närheten av Vänern som efter TV4:s inslag i början av förra året fick stor spridning och uppmärksamhet. Någon kanske därför undrar hur ett sådant hus skulle fungera i Stockholmstrakten eller mer norrut i landet?

Av en slump snubblande Johan häromdagen över en mycket sevärd video om ett nästan exakt likadant hus beläget i Stockholms skärgård. Här har paret Marie Grammar och Charles Sacilotto precis som familjen Solvarm glasat in sitt hus som ett växthus där de bor året runt med sin lilla son. Men de har precis som familjen Solvarm gjort mycket mer än så...

Det finns mycket att kommentera och många har kanske sett videon men särskilt intressant är reningssystemet med återanvändningen av avloppsvattnet samt komposteringen. En enkel design som ingenjören Charles Sacilotto själv installerat och som paret förklarar och visar i videon.

Huset är ett pågående experiement som förstås inte passar alla och är inte att betrakta som en universallösning eller det mest energieffektiva huset men kan tjäna som inspiration där delar kan plockas in i liknande projekt eller kopieras rakt av för den som så önskar. Vill man tex bygga ett hus som är 100 % självförsjande på energi och man inte har "några ekonomiska begränsningar" samt en lång tidshorisont på energiåterbetalningen, kan cirka 3-4 miljoner kr räcka för att bygga ett hus från scratch. (Billigare eller dyrare beroende på hur stort huset ska vara).

Det går nämligen bevisligen att även i Sverige bygga ett helt självförsörjande superenergi-hus med bekvämliga faciliteter om det byggs som en termos med endast golvvärme och drivs helt på sol och vind i kombination med ett stort batterilager. Detta helt utan att var kopplat till det vanliga elnätet (off grid), året runt.

Men kika på videon nedan och fredagsdröm om ett smart energihus eller varför inte börja planera för ditt eller din familjs eget super-energihus!

Första Artificiella drönarsvärmen och drönarfraktlinjen är här

Utvecklingen av självkörande fordon, automatiseringen inom tillverkningsindustrin och utvecklingen av drönare fortsätter i en till synes accelerande takt. Med de två genombrott vi tar upp i det här inlägget kan vi sägas ha passerat en brytpunkt som är svår att överblicka ännu men som inte kan beskrivas som något annat än revolutionerande.

Länge har det talats om när de första riktiga drönarleveranserna av prylar ska vara praktiskt genomförbara komnemersiellt och tillåtas i luftrum idag skyddade av otaliga regler och säkerhetsaspekter som de flesta av världens länder idag följer stenhårt.

Men nu har frakföretaget DPD Group fått godkännande av franska luftfartsmyndigheten att öppna en kommersiell flyglinje för drönare. Nyheten som vi bland annat kunde läsa om i Ny Teknik igår innebär att fraktbolagen DPD France och Chronopost får klartecken att leverera varor i luftrummet med drönare över en sträcka på 15 km i södra Frankrike.

Varor på upp till tre kilo kommer lämnas från ett ombud i Sainte-Maxime, en mindre stad vid franska rivieran. Från lastplatsen kommer fraktbolagen lasta drönare med varor en gång i veckan som sedan flyger ut till olika teknikbolag som ligger utspridda i området och som är svåra att nås med vanliga transportmedel.

Drönarna har räckvidd på hela två mil när de flyger i 30 km i timmen och med en full last på tre kilo.
Företaget som ligger bakom drönarna heter Attechsys och tycks ha tänkt på det mesta. Drönarna är utrustade med fallskärmar för att skydda drönare och varor vid tekniska fel. Vi får hoppas det även skyddar eventuella människor och djur på marken som annars kan få ett antal kilon i huvudet med en fullt lastad drönare fallande i hög hastighet från himlen...

Frakbolaget DPD Group har likt elbils- och batteritillverkaren Tesla Motors placerat ut snabb-laddningsstationer men i form av så kallade landningsholkar som börjat placeras ut i södra Frankrike, där drönarna kan landa för laddning av batterierna och invänta nya order.

Mikro-drönarsvärm släpps från tre amerikanska F/A- 18 -Super Hornets stridsplan

Igår meddelade amerikanska försvarsmakten (Department of Defense, DoD) på sin hemsida en minst sagt häpnadsväckande nyhet. I oktober lyckades tre amerikanska stridsplan av typen F/A-18 Super Hornet släppa 103 minidrönare eller så kallade Perdix drönare på hög höjd.

Ur tuber monterade under F/A- 18-stridsplanen öppnas vad som ser ut som små luckor där små mörka föremål faller ut. Dessa föremål är minidrönarna Perdix och hela förloppet kan ni se i videon nedan. Mikrodrönaren Perdix har ursprungligen skapats vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) har nu vidareutvecklats av amerikanska försvarsdepartementet i samabete med Strategic Capabilities Office (SCO) och Naval Air Systems Command med kapaciteten att ta kollektiva beslut likt en bisvärm i ett bisamhälle. Naturligtvis kan de till skillnad mot bin styras och programeras till att utföra i det här fallet militära uppdrag men de är utvecklade för att bygga sin styrka på kollektiv intelligens och kunna agera självständigt som grupp.

William Roper SCO-chef för drönarsvärm-projektet förklarar:

"På grund av den komplexa naturen i en stridssituation, är Pedix inte förprogrammerade synkroniserade individer, de är en kollektiv organism som delar en gemensam hjärna för beslutsfattande som anpassar sig till varandra likt svärmar i naturen."  

Roper fortsätter:

 "Eftersom varje Perdix kommunicerar och samarbetar med alla andra Perdix har svärmen ingen ledare och kan graciöst anpassa sig till drönare som tillkommer eller försvinner från teamet"  

Vi påminns om hur en naturlig bisvärm kan se ut...

Bildkälla wikimedia commons, av användaren "Sichy007" 

Minidrönarna kan förutom att ta kollektiva beslut även bland annat anta anpassade flygformationer och har kapaciteten att färdas i Mach 0,6 eller cirka kapaciteten att 735 km i timmen! Målet för SCO är att Perdix ska kunna släppas i svärmar om hela 1000 minidrönare i stöten.

 Kollektivt beslutande drönarsvärm testad av amerikanska försvarsmakten


Johan påminns om hur man som biodlare ständigt faschineras och förvånas av styrkan och de extremt avancerade förmågor ett bisamhälle uppvisar gång efter annan. Bina som har utvecklats under minst 50 miljoner år och förfinat sina egenskaper och anpassat sig i naturen som en kollektiv superorganism där styrkan ligger i att undgå indviduell sårbarhet och ensidigt beroende som annars skulle kunna leda till bisamhällens kollaps. Individer eller grupper av bin offrar tex utan att tveka sina liv för att rädda bisamhället och finner en individ en födokälla eller ett hot meddelar den omedelbart övriga bin genom dofter eller genom att dansa...

Med introduktionen av drönarleveranser av varor och drönarsvärmar som agerar likt ett bisamhälle och agerar som en kollektiv intelligens väcks många frågor.

Är det frågan om automatisering, teknikoptimism eller bara utveckling? Eller är den snabba utvecklingen av artificell intelligens och drönare påskyndad av konkurrensen om begränsade resurser och energi, dvs handlar det om att skapa sig förmåga att framöver komma över och skydda mer av det som finns kvar gentemot andra länder och aktörer och på så vis kunna vinna militära och ekonomiska fördelar?

Drönarnas "intåg" kan öppna upp för många nya revolutionerande transportmöjligheter av varor och så småningom även människor till många glädje men kommer även förändra hur olika försvarsmakter, polis och säkerhetstjänser kan operera. Nya användningsområden för drönare kan förstås även få en rad oavsedda följder där galningar av olika slag använder drönare för att skada människor eller egendom.

Det kommer därför bli ytterst viktigt att utveckla regelverk och lagar för hur drönare får användas och vem som har ansvaret när de missbrukas/ej fungerar som de är tänkt och att detta klargörs och införs innan de introduceras i stor skala. Människors personliga integritet och rättigheter hänger på detta.

Vi kommer förstås fortsätta följa utvecklingen av drönare, artificell intelligens och automatiseringen noga men hoppas att inte allt för många omfamnar introduktionen av drönarsvärmar och drönarleveranser utan kritiska ögon.    

Lägesrapport: Sveriges beredskap och försvar

Nu när rikskonferensen Folk och Försvar precis dragit igång i Sälen kan det vara läge att uppdatera sig lite om läget vad gäller Sveriges krisberedskap och försvarsförmåga.

En bra sammanfattning om behovet och utmaningarna för Sveriges försvarsmakt kan man lyssna till i en mycket hörvärd intervju med Anders Brännström, före detta arméchef vid Försvarsmakten och Generalmajor. Brännström intervjuades nämligen för några veckor sedan i den nystartade Strategipodden av officersstuderande Carl Törner, vid Försvarshögskolan.

Brännström har bland annat gjort sig känd för att ha varnat för att Sverige kan vara i krig inom några år. Något som för de flesta säkert låter långsökt men när man lyssnat på Brännströms resonemang och lägesbeskrivning är det svårt att se det på något annat sätt.

Det behöver givetvis inte bli så och det är inget vi väntar oss ska ske men Sverige behöver i högsta grad ha beredskapen för att kunna hantera en situation där Sverige blir indragen i väpnad konflikt i vårt närområde. Något varken landets försvarsmakt eller civilsamhället idag är rustad för.

Lyssna på intervjun nedan:


Ett annat tips när det gäller Sveriges försvarsförmåga är gårdagens intervju i Sveriges Radio med försvarsminister Peter Hultqvist där försvarsministern var tydlig med att det inte bara handlar om pengar utan minst lika mycket om långsiktig planering, ökad och förbättrad personutbildning och inte minst förvaltning av de pengar Försvarsmakten får in. Det är som bekant ett ansenligt byråkratiskt maskineri (av världsklass) som försvarsmedel ska passera innan de kan realiseras i faktiska förmågor och utrustning. Detta maskineri måste bli lättare att komma igenom.

När det kommer till civilförsvaret som i dagsläget är nedmonterat kommer det nu glädjande nyheter om att det sakta men säkert är på väg att förändras. I Dagens Nyheter kunde vi igår läsa en läsvärd artikel av den prisbelönta journalisten och författaren Mikael Holmström där det avslöjas att nyckelpersoner vid 46 av Sveriges samhällsviktiga myndigheter nu sedan drygt ett år tillbaka börjat tränas för krig eller krigsliknande situationer. Målet är att återigen börja bygga upp ett totalförsvar för att kunna hantera utdragna kriser som krig, samhällsstörande kriser, cyberkrigföring och naturkatastrofer.

Som vi rapporterat om många gånger tidigare har tex Riksrevisionen varnat för att svenska myndigheter inte övat tillsammans tillräckligt för skarpa lägen så som krig eller längre avbrott i bränsletillförseln till landet. Vi har även skrivit om Sveriges bristande krisberedskap i en debattartikel i Dagens Samhälle tidigare.  

Allt fler svenskar och även politiker inser nu att vi inte längre kan ignorera behovet av att kraftigt öka landets livsmedelförsörjning, energiförsöjning och krisberedskap samt försvarsförmåga. Det är glädjande att många steg nu tas i denna riktning men vi har en lång väg att vandra.

Det är därför extra viktigt att svenska hushåll inte lutar sig tillbaka nu när myndigheter börja ställa om utan fortsätter att informeras om sitt ansvar att ha vatten, mat och möjlighet till egen värmeförsörjning för att kunna hantera olika typer av kriser. Helst bör varje hushåll ha vatten, mat och värme för minst ett par veckor men gärna mer. Detta är enda sättet för samhället som helhet att kunna hjälpa de som inte har förmåga eller resurser att klara sig själva.  

Vi uppmanar därför alla att se om sin och sina närmastes beredskap. Trevlig söndag!

Världens sjätte största bank varnar för Peak Oil redan 2018

I september förra året släppte HSBC, världens sjätte största bank med huvudsäte i London, en rapport om Peak Oil som bör få de största tvivlare på en närstående nedgång i världens oljeproduktion att höja på ögonbrynen.

Rapporten som fått ytterst liten spridning i media har nu detaljgranskats av den prisbelönta grävande journalisten, författaren och forskaren Nafeez Ahmed, i en mycket läsvärd artikel på Insurgence intelligence. Det faktum att en så medveten och kunnig journalist och tänkare som Nafeez Ahmed först kom över rapporten i december säger väldigt mycket om varför så få känner till den ännu.

Men slutsatserna som dras i HSBC:s rapport (som vi kommer till snart) är minst sagt häpnadsväckande särskilt för att komma från en bank. Den enda jämförelse som ens kommer i närheten är Chatham House som i en rapport 2010 till Lloyds insurance market (en av världens största försäkringsrådgivare) varnade för en energikris och de potentiella katastrofala effekterna för alla företag som inte förbereder sig för detta och skapar moståndskraft och förmåga till anpassning att hantera denna omställning.

Ok vad handlar det nu om? I korthet: HSBC pekar bland annat på forskningen från Globala Energisystem vid Uppsala Universitet som i rapporten verifierats mot data från Internationella energiorganet IEA. HSBC-rapporten analyserar specifika regioner och länder och menar att 81 % av världens oljeproducenter redan nått sin högsta produktionsnivå. Nafeez pekar dock på att även om siffran kan ligga lägre, på 64 % med en annan typ av mätning, visar det ändå att över hälften av världens oljetillgångar har passerat sin Peak/topp och redan minskar.

När de största så kallade elefant-oljefälten i Saudiarabien och Ryssland börjar minska räcker inte ökad produktion från amerikansk skifferolja på långa vägar. Mellan 2018 och 2040 krävs motsvarande fyra nya Saudiarabien i ny produktion för att ersätta nedgången i befintliga fält.

HSBC-rapporten:

"Om vi utgår från en minskad produktion på 5 % (per år) med ett global post-peak utbud på 74 miljoner fat per dag - vilket på inget sätt är en överdriven siffra i våra ögon - innebär det en nedgång i utbudet, post-peak, med cirka 38 miljoner fat per dag fram till 2030 och en nedgång med cirka 52 miljoner fat per dag till 2040. Med andra ord, världen behöver hitta över fyra gånger motsvarande Saudiarabien bara för att behålla utbudet på samma nivå, detta utan att ta hänsyn till ökad efterfrågan" (vår fetmarkering)  

Saudiarabien som 2015 stod för 13 % av världens totala oljeproduktion enligt senaste statistiken från BP Statistical Review of World Enegy 2016.  

En annan mycket viktig punkt i rapporten som Nafeez också understryker i sin artikel är att den mediala och ibland politiska berättelsen om att efterfrågan på världens olja minskar och detta skulle vara orsaken till att det råder en begynnande ekonomisk kris för många oljebolag och oljeproducenter nu, stämmer inte och har inte förändrat att världen står inför Peak Oil.

Världen har nämligen aldrig konsumerat så mycket olja som den gör nu. Den enkla förklaringen är att världens befolkning fortfarande växer och då den primära energikällan för att framställa de flesta material, producera mat och transportera människor och prylar fortfarande är olja- ökar efterfrågan av denna energikälla fortfarande.
   
Men när drabbas världen då av en minskad global oljeproduktion? Det gör vi förstås redan nu i form av dyrare och mer energikrävande utvinning som ersätter den konventionella produktion som redan minskar, framförallt med skifferolja i USA och oljesand i Kanada.

Världens ökade totala oljeproduktion av olja, konventionell + okonventionell sedan 2009 kommer i huvudsak från USA och Kanada som stått för cirka 70 % av ökningen medan OPEC med främst Saudiarabien och Irak stått för cirka 30 %. Men djävulen lurar i detaljerna för statistiken över oljeproduktion inkluderar numera även vätskor från naturgas som gör det svårt att tala om en passerad oljetopp ännu. Det går bara att göra när man skiljer på konventionell olja och okonventionell olja.

Något som vi rapporterat om tidigare bland annat med avslöjandet av den amerikanska geologen och matematikern Jeffrey Brown som beskrivit det hela som den stora kondensatbluffen.

Enligt HSBC rapport innebär en global produktionsnedgång från 2018 att världens oljeproduktion rimligen kan minska med cirka 5 % per år från 2018 och framåt. HSBC utgår då från en produktion på 74 miljoner fat per dag 2018 (konventionell olja) som minskar med cirka 38 miljoner fat fram till 2030 och minskar med hela 52 miljoner fat per dag fram till 2040. Världen producerar idag runt 95-96 miljoner fat per dag när alla typ av vätskor inkluderas (siffran är genomsnittet 2015 och estimeringar för 2016 enligt amerikanska EIA)

Läs rapporten genom att klicka på bilden nedan.

Viktigaste rapporten om Peak Oil hittils?

Oavsett vilka vätskor man slänger med i kalkylen innebär 5 % minskning av den relativt billiga, lättåtkomliga konventionella oljan som alltså utgör cirka 80 % av den samlade produktionen av fossila vätskor -en otvetydig minskad tillgång till flytande fossilt bränsle. 

Och här kommer vi till det kanske viktigaste i HSBC-rapporten. Den minskade tillgången till olja kommer med all sannolikhet ske innan världen minskar sin efterfrågan på olja tack vare ny förnyelsebar teknik.

Nafeez drar därför slutsatsen i sin artikel att vi kan vänta oss en global ekonomisk recession kring 2018 kopplad till en global minskad oljeproduktion/Peak. Dvs en utbudsbrist som får oljepriserna att stiga kraftigt från 2018 och framåt. Ekonomiska recessioner har som bekant tex i USA i 10 fall a 11 föregåtts av kraftigt stigande oljepriser.

Det finns otaliga citat att hämta från rapporten och Nafeez utmärkta analys så vi förslår att man går till källan och funderar både en och två gånger över detta. Peak Oil är och förblir en av vår tids största samhällsfråga, varken mindre eller viktigare än utmaningarna med klimatförändringarna men något som inte kan ignoreras utan vi har att anpassa oss till.

HSBC -rapporten undstryker allvaret och utmaningarna med Peak Oil men förringar på inget sätt den många gånger fantastiska omställning vi redan nu bevittnar med en snabb utveckling av förnyelsebar teknik och ökad användning av förnyelsebar energi vi sett framförallt de senaste tio åren. Men faktum kvarstår, vi är ännu väldigt oljeberoende och måste förbereda oss på en minskad tillgång till olja som vi inte själva väljer för att vi har viljan och förmågan utan för att vi helt enkelt måste. Detta är vi inte vana vid.

För ett helhetsperspektiv på energi, ekonomi och hållbarhet med oljan som huvudspåret, läs gärna om vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet som fått många fina kommentarer och recensioner. 

"Hus utan sladd" snart klart- Självförsörjande energihus i Sverige på gång

Det pågår många spännande projekt just nu där målet är att hus och fastigheter ska bli självförsörjande på energi, både när det gäller värme- och elförsörjningen.

Tidigare har vi tex skrivit om "familjen Solvarm" som fått mycket uppmärksamhet för sitt
bostadshus som byggts in i ett växthus och bland annat har ett cirkulerande gödningssystem för odling.

Ett annat mycket intressant energihus eller snarare en större fastighet, hade Johan nöjet att besöka i somras när han hade vägarna förbi tyska staden Freiburg. Under den 430 mil långa elbilsresan vi gjorde i Västeuropa i september stannade Johan nämligen förbi Haus der Bauern på hemresan.

Huset som är byggt av motsvarigheten till Lantmännens Riksförbund för tyska delstaten Baden-Württemberg kan ni lära er mer om genom att läsa här eller återse den filmade intervjun på vår youtube-kanal nedan med presschefen Johan träffade på plats.



Ny Teknik rapporterar idag om ett tredje energihus-projekt som snart ska stå klart och där många olika innovativa energilösningar för vårt svenska klimat testas. "Hus utan sladd" som projktet kallas är ett hus som är byggt vid Wenngarns slott utanför Sigtuna stad där målet är att huset inte bara ska bli självförsörjande på el och värme utan även vara frånkopplat från såväl vatten som avlopp vid sidan om att dessutom vara fristående från den vanliga elnätet (offgrid).

Huset återanvänder bland annat varmvattnet från en energismart dusch, använder superisolerade fyrglas-fönster, EPS-isolering och sparar in mykcet energi genom att använda el genererad från de 68 solcellspanelerna på taket och den lilla vindblomman -direkt via likström och undviker därmed mycket av energiförlusterna via en växelriktare.

Kanske mest intressant är att huset även kommer vara frikopplat från det vanliga vatten och avloppssystemet. Det hade varit intressant om hus utan sladd-huset använt Carl Lindströms smarta komposteringstoalett som inte behöver tillgång till vatten och endast nyttjar lite el för att driva en fläkt för att hålla toaletturymmet garanterat luktfritt, hela tiden.

För att säkra värme och elförsörjning under vintern har huset nu även en pelletsdriven stirlingmotor som kan ge både värme och el under de kalla vintermånaderna när soltimmarna är få och batteri backupen på 18 kWh inte räcker för att driva huset stora delar av dygnet.

Mer om detaljerna kring tekniken i "hus utan sladd-projektet" kan ni läsa på projektsidans hemsida. Läs gärna även om utmaningarna och möjligheterna med tekniken i eltekniktidningen Elinstallatören.  

Vi är väl medvetna om att projektet är att betrakta som ett experiment där lärdomar och förbättringar kommer göras med tiden men konstaterar redan nu att det är mycket gott initiativ som visar många goda exempel på vad som kan åstadkommas när olika tekniker kombineras. Ska bli spännande att se hur projektet utvecklas!