Norsk BNP minskar på grund av landets envisa Peak Oil

Redan 2001 nådde vår rika granne i väst sin oljetopp, Peak Oil och har sedan dess halverat sin årliga oljeproduktion. Men istället för att drabba landet svårt kunde den norska oljeekonomin ticka på friktionsfritt fram till 2014. Oljepriset steg nämligen under samma period från 25 dollar per fat i snitt 2001 till hela 111 dollar per fat 2011 vilket kunde kompensera för produktionsfallet. 

Ett rekordhögt oljepris på över 110 dollar per fat bestod i tre år fram till 2014 och gjorde det lönsamt för många oljebolag, särskilt energikrävande och dyr utvinning likt den djuphavsutvinning som präglar den norska oljeutvinningen. 

Men under sommaren 2014 inleddes så marknadsandelskriget mellan Saudiarabien/OPEC och amerikanska skifferoljamarknaden och på drygt ett år hade oljepriset halverats till en nivå som fick de flesta oljeproducenter världen över att svettas när förlust efter förlust räknades in då produktionskostnaderna översteg intäkterna, ränteavbetalningar, försäkringskostnader mm. Bara 2015 gick således 48 amerikanska olje- och gasbolag bankrutt inom skifferindsutrin. 

Desperationen över att få den amerikanska skifferdrömmen att framstå som landets energiräddning och därmed förlänga sagan om att den fossila världskakan bara växer och kommer längre och längre från att börja minska, har präglats av förnekelse. Varje nytt fynd har beskrivits som större och viktigare än någonsin. Det mest uppenbara exemplet blev den mediala skandal som vi rapporterade om i november där det framstod som att USA funnit landets största oljefynd när det i själva verket inte var ett fynd över huvudtaget utan en gigantisk förlustaffär.   

Idag rapporterade Sveriges Radio under lunchekot (ca 11,40 och framåt) om den senaste utvecklingen från Norge. BNP-tillväxten beräknas till endast 0,7 % i år och den svaga tillväxten förklaras med den svaga utvecklingen inom den norska oljeindustrin...

Nedan har vi sammanställt Norges årliga investeringar i olje- och gasproduktion samt landets oljeproduktion från oljetoppen 2001 fram till idag, dvs inklusive 2016.  

      Tydlig trend i Norge: Produktionen nått sin topp och investeringarna minskar 

Datakällor: Statistisk Sentralbyrå Norge "Investments in oil and gas, manufacturing, mining and electricity supply", BP statistical Review 2016 & 2011, Norsk olje och gass 2016 siffror för 2016 och prognos för 2018

Vad som är slående är hur kraftigt investeringarna ökat fram till 2014 då de nådde hela 214 norska miljarder kronor. Oljans enorma inverkan på den norska ekonomin blir på så vis uppenbar. 

Investeringarna motsvarar 16,6 % av Norges totala BNP samma år som då låg på drygt 1284 miljarder norska kronor. 

Men så kan man förstås inte riktigt räkna. Effekten av investeringarna påverkar framförallt arbetsmarknaden, statskassan, avkastningen på och möjligheterna till nya investeringar kopplade till den norska oljefonden. Ett stadigt flöde av nya norska oljeintäkter möjliggör förstås även en förlängning av den norska bostadsbubblan som i tex Stavanger nått himmelska höjder. 

Norges minskade oljeintäkter lär fortsätta och Sveriges Radio tog under nyheterna upp att norska organisationen Norsk Olje och Gass beräknar att investeringarna ska minska från årets 150 miljarder norska kronor till cirka 130 miljarder norska kr 2018. Minskade investeringar innebär färre upptäckter och svårt att därmed svårt att kompensera för redan fallande produktion i befintliga fält. Den norska oljeproduktionen kan därför väntas fall brantare längre fram, om kanske 3-4 år när dagens icke-satsningar inte kommer i produktion.  

Den norska oljefesten har nått sin kulmen och det börjar även den norska staten inse och ser nu sig om för långsiktiga alternativ. Hur Norge lyckas eller misslyckas med denna omställning påverkar i högsta grad svensk ekonomi. Risken är stor att det blir en fortsättning på det som redan sker, nämligen svensk arbetslöshet på export från Norge. 

Kikar man på diagrammet vi sammanställt ovan kanske någon noterar en svag ökning av oljeproduktionen de sista två åren. Men bakom dessa staplar döljer sig en ökad produktion av vätska från naturgas vilket gör att oljeproduktionen troligen ligger någonstans runt 1,6-1,7 miljoner fat per dag de senaste två åren och alltså inte har ökat. Detta att döma av 2016 års siffror från Oljedirektoratet som de redovisar i nedanstående stapeldiagram:

Norsk råoljeproduktion jan-nov 2016

Diagram från Oljedirektoratet

Övrig "oljeproduktion" är huvudsak vätskor från naturgas vilket inte är att likställa med råolja, varken i egenskaper eller i kostnader för utvinningen. Nedan en graf där naturagasvätskor och kondensat lagts till vilket ger de siffror vi ser i vårt diagram (dvs cirka 2 miljoner fat per dag), även detta diagran från Oljedirektoratet.

Norsk oljeproduktion jan-nov 2016, inklusuve övriga vätskor

    Diagram från Oljedirektoratet

En tydlig slutsats vi kan dra redan nu är dock att oljan är och förblir en ändlig resurs. Att planera och bygga för framtiden med ekonomiska modeller som förutsätter ekonomisk tillväxt som i sin tur kräver en växande tillgång på billig fossil energi för att rättfärdiga sin existens, är inget annat än ohållbart och barnsliga drömmar. 

Logik, fysiken och den sunda förnuftet kan inte rubbas av drömmar utan bäring i verkligheten även om säkert många önskar det.   

Mer om Nordsjöns oljekung och hur vi kan ställa om till en fossilfri ekonomi kan ni läsa om i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet som fått många fina kommentarer och recensioner. I boken ägnar vi bland annat ett helt kapitel åt Norge och även ett helt kapitel åt den amerikanska skifferdrömmen och andra fossila drömmar...  

Hur vi hanterar en "förlorad generation"

Det talas ofta om den så kallade "förlorade generationen" även kallade millenium-generationen eller "millennials" på engelska. Det syftas då i regel på människor födda under mitten av 80-talet och framåt som ofta har svårt att anpassa sig i dagens samhälle.

Dessa ungdomar eller personer i 20-30-årsåldern beskylls ofta för att vara lata, okunniga, ha dåligt tålamod mm och för att ägna nästan all sin tid åt att söka snabba kickar och bekräftelse via sociala medier och smarta applikationer eller annat. Det hela förstås kopplat till en mer eller mindre konstant kontakt via skärmar och uppkopplad verklighet där ytlighet och tillfälliga skeenden tar fokus från det egna tänkandet och de djupa och långsiktiga relationerna med andra människor.  

Det är lätt att här genarilisera och förneka problemen och därmed inte bara dra fel slutsatser utan dessutom, vilket är värre, peka på problemen som om de vore de drabbades eget fel och något som inte går att ändra på.

I Sverige har vi tex pekat på de fram till nyligen sjunkande skolresultaten som i internationella jämförelser visat att Sveriges skolelever fallit från en topp-nivå till under genomsnittet. Detta har mötts på i huvudsak två sätt: förnekelse av de grundrläggande problemen eller stigmatisering och ibland generlisering av problemet -inget som löser problemet eller skapar förutsättningar för att vända utvecklingen långsiktigt.

Förnekelsen av de grundläggande problem svenska skolelever idag lider av tex är kopplade till en rad faktorer. Hur undervisningen fungerar idag och även till viss del en lägre/bristande kompetens hos undervisande lärare (intagningsnivån till lärarutbildningarna är rekordlåg) då läraryrket blivit ett lågstatusyrke.

Men de fallande skolresultaten är bara symtom på ett större problem och det är knappast en slump att Sverige är ett av de länder som drabbats hårdast av detta. För är det något den svenska millenum-generationen är bra på är det att sitta fastklistrad framför diverse skärmar och hålla sig konstant uppdaterade om vad som sker i diverse sociala medier. Tyvärr har det nått en nivå där många i denna generation inte klarar att sätta gränser och rutiner för sig själv och andra även när följderna av detta kan bli mycket negativa för alla inblandade. Det är viktigt att lyfta blicken och lämna den virtuella världen helt i perioder.

Hur många av dagens millinum-generation (eller tidigare) som har en smartphone eller padda lägger bort den eller rent av lämnar den hemma/vid skrivbordet vid ett möte, en middag eller social tillställning där människor ska mötas på riktigt?

Med alla tillfälliga dopamin-kickar vi får i sociala-medier och av att vara ständigt uppkopplade, ges få eller inga tillfällen att bygga långsiktiga och meningsfulla relationer med andra människor. Att tänka innovativt, självkritiskt och ge sig tid för eftertanke finns det inget socialt eller tidsmässigt tidsutrymme för eller så blir de tankarna ständigt avbrutna av bruset som konstant flödar till oss utan avbrott när vi känner oss tvingade att hålla blicken på skärmen och den virtuella värld där vi odlar till mesta dels ytliga relationer.

Frågar du en 20-åring idag om de läst en bra bok på sistone får du sannolikt en frågande eller en förnärmad min tillbaka och kanske ett svar:

"Nu är det Internet som gäller!"

De tänker antingen att de inte behöver läsa böcker på sin fritid eller kanske vet att det borde lägga ifrån sig mobilen och datorn och ge sig tid för en bok eller direkta samtal med andra människor men helt enkelt inte känner att de klarar av det. "Plikten"/beroendet att kika på skärmen tycks lika stark som härskarringen i Sagan om Ringen -sagan. Många har helt enkelt blivit lika beroende av Internet-prylar som en alkoholist är beroende av flaskan.

Nej, missbruk/beroende-användande av Internet och smartphones är definitivt inte det enda problemet här utan ett av flera men det är i högsta grad en starkt bidragande orsak till att den så kallade förlorade generationen har sämre självförtroende, mår dåligt, känner sig förvirrade och är dåligt anpassade när de lämnar skolan och kommer ut i arbetslivet. Tomheten som beroendet fyller riskerar följa med på arbetsplatsen, i kärlekslivet, i byggandet av vänskaper och förstås i uppfostran av nästa generation...

En person som uppmärksammar några av de viktigaste bakgrundsfaktorerna till varför millenium-generationen och därmed hela samhället kommer få enorma problem framöver om vi inte både erkänner utmaningarna och sedan skapar vägar framåt för denna generation är, Simon Sinek.

I en mycket sevärd intervju använder författaren, konsulten och den populära talaren både humor och allvar på ett balanserat sätt och belyser en av vår tids kanske största utmaningar just nu. Många i millenium-generationen och alla andra som lever sida vid sida med denna generation kommer nog att känna igen sig och kanske kan det odla lite frön till positiv förändring.

Några tips från Johan som förvisso är lika teknikintresserad som många andra, är att följa dessa tumregler:

• Sätt smarta telefonen på ljudlös och vibbrationslös och lägg inte i närheten av matbordet när du/ni ska äta eller fika.

• Stäng av smarta telefonen på natten HELT/"flight mode". Om "världen går under" när du sover kan du ändå inte göra något åt det och omnågon måste få tag på dig kan de nästan alltid göra det under dagtid/när du vaknat. Undantag kan förstås alltid göras, men det är undantag. 

• Tala om för dina vänner och kollegor att smarta telefonerna ej ska vara på under mötet (undantag kan alltid ges när det är nödvändigt). Ni kommer sannolikt få ett mycket mer produktivt möte och odlar förtroende och respekt för varandra istället för tvivel och missförstånd om avsikterna/vart fokus ligger för stunden.     

Det är bra att påminna sig om att manicker är redskap som kan vara fantastiska sådana men de får inte utgöra en vägg eller ett filter mellan människor som vi inte kan reglera medvetet med den tid och energi vi har till vårt förfogande. Då lurar vi bara oss själva och blir i längden mycket oharmoniska varelser.  

Lyssna gärna på Simon Sinek och fundera själva. 

...Samtidigt byggs det så det knakar på Spratleyöarna

Vill man ta sig en liten paus i julstöket och uppdatera sig om vad som händer i Sydkinesiska havet just nu rekommenderas att man lyssnar till en nystartad pod av CSIS -en amerikansk tankesmedja med fokus på säkerhetspoltitisk- och militär analys.

Utvecklingen och spänningarna vid Spratley-öarna i södra delen av Sydkineiska havet ökar i takt med att Kina befäster kontrollen över dessa öar och därmed i praktiken större delen av denna transportled där en tredjedel av världens sjötransporter passerar. Kina har de senaste två-tre åren byggt omfattande flyg och flottbaser och radar och robotstyrningsstationer på dessa öar. Det har skett i en takt och med resurser som bara kan jämföras med de som sattes in under 1930-talets Tyskland och under den amerikanska krigsekonomin med byggandet av tex Pentagon-byggnaden i Washington D.C under 1940-talet.

Just nu färdigställs tre stora flygbaser med landningsbanor på över 3000 meter, däribland Fiery Cross reef som vi skrivit om tidigare. Baserna på dessa öar, är mindre städer med träningsanläggningar, gigantiska administrationsanläggningar/ledningskomplex och försvarsanläggningar. Snart redo för att kunna ta emot tusentals soldater och personal på varje ö om det blir skarpt läge.

Spratleyöarna

Bildkälla: Wikimedia commons, publika rättigheter

Kikar man på satellitbilder över den redan färdigställda Woody Island i norra delen av Sydkinesiska havet, går det lätt att observera tiotalet hangarer för strids- och transportflyg, stridsflyg parkerat på flygplatsen, helikopter osv. Fierry Cross reef kommer ha en minst lika stor flygbas.

Många menar att dessa öar är isolerade mål som lätt kan slås ut av en kvalificerad motståndare som USA i händelse av en konflikt mellan Kina-USA men faktum är att dessa öar nu är så många och utspridda att de av allt fler bedömare inklusuve tidigare Admiral Mike McDevitt, inte längre kan betraktas som enkla måltavlor för kryssnings-robotar eller stridsflyg. Öarna kommer även att döma av de många växthus som byggts på öarna bli självförsörjande på mat och givetvis på elektricitet i form av solceller på de många taken. Sötvatten lagras i gigantiska vattencisterner för dricksvatten och troligen för att tvätta flygplanen som annars utsätts för snabbt slitage av saltvattnet.

Bränsle, reservdelar, bildäck, grävmaskiner, lastbilar, tankbilar mm finns redan på plats tex på Fiery Cross att döma av satellitbilderna.  

Mycket fokus riktas mot Donald Trump och USA och utvecklingen av EU men det är lätt att glömma bort att det även händer mycket i tex Syostasien just nu och då särskilt i det Sydkinesiska havet. Lyssna därför gärna på analysen av tidigare Amiral Mike McDevitt från Center of Naval Analyses och Cortez Cooper vid RAND Corporation som leds i samtalen om utvecklingen i regionen av chefen för Asia Maritime Transparency Iniative (AMTI), Gregory Poling.


För sevärda satellitbilder och analyser av den säkerhetspolitiska- och militära utvecklingen kring Spratlyöarna besök AMTI:s hemsida.

Vi önskar bloggens läsare en fortsatt God Jul!

Från science fiction till fullständigt rationellt - reflektioner från en spårbilskonferens & Miljötinget 2016

Nätverket Kompass har precis skickat ut årets sista Destination -nyhetsbrevet om hållbara transporter med fokus på Podcars. Johan har precis som i flera tidigare nyhetsbrev skrivit en längre gästartikel. Denna gång med tankar och reflektioner från Podcar City-konferensen i Antwerpen som vi fick uppdraget att bevaka och filma på plats. Resan dit gjorde vi med elbilen Tesla Model S, totalt blev det ett 10 dagars och 430 mils långt äventyr i Västeuropa.

Artikeln i Destination är även en sammanfattning av intrycken från de workshops och föredrag Johan höll vid Miljötinget 2016 i Malung där 300 engagerade ungdomar från Dalarnas- och Gävleborgs län samlades under en helg för att diskutera några av vår tids största utmaningar. Under Johans workshops visade de prov på stor kunskap och kreativitet och kom bland annat med många kloka synpunkter och idéer om hur Podcars/hållbara transporter skulle kunna användas i Sverige och hur man kan ställa om energi- och matproduktion lokalt.

Läs nyhetsbrevet och Johans artikel här.

För mer om Podcars se fliken ovan eller besök vår youtube-kanal där samtliga presentationer från konferensen finns uppladdade. Kika gärna även på besöket vi gjorde till Europas första självkörande Podcar-system i Rotterdam.

Lycka till med julförberedelserna och God Jul från oss på Olja för Blåbär!

 

Missa inte Sågmyras Julmarknad på Torsdag!

På torsdag anordnas en julmarknad i Sågmyra där Johan kommer vara på plats för att signera och sälja vår bok Olja för Blåbär- Energi, Makt och Hållbarhet. Boken kommer säljas till julpriset 150 kr!

Julmarknaden äger rum vid den gamla yllefabriken, bredvid trevliga Sågmyra Café och kommer bjuda på lokalt hanterverk och design, julgransförsäljning, kryddor, julgransdans och mot kvällen musik med julkör och nyckelharpa . Kanske blir det även slädtur med nordsvensk häst.

Klockan 12 får barnen vara med och klä granen och klockan 15 blir det dans.

Johan kommer vara på plats mellan kl. 14-17 för att signera och sälja Olja för Blåbär och prata med besökarna. Ni finner Johan vid övriga julmarknadsstånd i en tom affärslokal/ i ylleboden som ligger runt hörnet sett från Sågmyra Café, dvs vid parkeringen framför.

Så missa inte Sågmyras julmarknad som ligger nära från Leksand och Falun och är ett gyllene tillfälle att skaffe de sista julklapparna till sina nära och kära eller varför inte ge sig en själv!

Här en vägbeskrivning till Sågmyra Byggnadsvård och Kökshandel som ligger precis bredvid Sågmyra Café.

Missa heller inte vår julklappstips-lista för i år som ni kan läsa om i tidigare inlägg.  

Musses husvagnssemester snart verklighet med ihopfällbart superhus på hjul?

Här kommer lite äkta lördagsjulmys med Richard Perkins geniala prototyp för ett självförsörjande, mobilt hus som vänder upp och ner på föreställningar om framtidens boende. För vad sägs om ett självförsörjande, ihopfällbart, mobilt hus till ett överkomligt pris?

I en artikel i Ny Teknik uppmärksammas vi nämligen på ingenjören Richard Perkins som ledsnade på sitt stressiga och otillfredsställande liv som kylskåpsutvecklare vid Star Refrigeration, Storbritanniens största utvecklare av kylskåp. Under två har Perkins därför räknat och skissat på ett hållbart ihopfällbart hus som ihopfällt inte är större än en standard container (en standardcontainer har en bredd på 2,438 m och en höjd på 2,591 m) men utfällt blir hela 74 kvadratmeter.

Prototypen Perkins tagit fram blir i fullt utfällt läge ett två-våningshus med två rum på övervåningen och två på undervåningen. Undervåningens mittenutrymme innehåller dessutom plats för kök och komposteringstoalett. Huset är just nu designat för att vara självförsörjande på vatten, (komposteringstoaletter behöver som bekant inte tillgång till vatten) och ska i nästa steg även bli självförsörjande på el med solcellspaneler på det utfällbara taket och i nästa steg ha en maträdgård på taket.

Perkins ihopfällbara prototyp-hus utfällt  

Bildkälla: Richard Perkins kickstarter

Huset är designat för att inhysa ett avancerat kretslopp-system som ni bäst sätter er in i genom att se Perkins presentations-video.

Men Perkins behöver få ihop 5000 pund till den 20:e december, dvs inom tre dagar för att kunna fortsätta med projektet. Vi tycker detta är ett lovande intiativ och uppmanar därför läsarna att ge sig själva och andra en hållbar julklapp genom att om möjligt bidra med en slant eller berätta för att andra om Perkins ihopfällbara hus. Kika på kickstartern här.

Perkins självförsörjande hus påminner lite om Haus der Bauern som Johan besökte i Freiburg i somras och vi beskrivit i tidigare inlägg, även det ett självförsörjande hus men långt ifrån mobilt...

Kanske kan Perkins ihopfällbara hus bli extra lämpligt i Sverige för unga människor utan sparat kapital till hus/bostadsköp eller människor som inte vill eller kan ta på sig skulder upp över öronen och bli en del av den redan stekheta svenska bostadsbubblan...

Här kan ni se hur Richard Perkins mobila, ihopfällbara hus byggs ihop


Huset är i dess nuvarande form inte anpassat för svenska förhållanden med en lång och kall vinter men Richard Perkins arbetar för en lösning för det med. I Sverige där bostadsbristen är enorm skulle dessa mobila hus kunna vara ett utmärkt sätt att snabbt få hus på plats, ja hela bostadsområden som dessutom kan flyttas till lämpligare platser i takt med att tillgång till lokal energiproduktion byggs ut.

Vad kommer det kosta då? Protypen har kostat 20 tusen dollar eller knappt 188 000 kr att bygga men tanken är att vem som helst som är lite händig med en ritning från Richard Perkins ska kunna köpa de flesta av delarna själva i vanliga butiker och sedan sätta ihop huset själv. Om Perkins får ihop tillräckligt med pengar för att fullfölja projektet är det även tänkt att det ska gå att beställa färdiga set (IKEA -way) med eller utan inredning, komposterings-toalett etc.

Här är Perkins presentationvideo:



Men det som slår en direkt när man ser hur huset fälls ut på lastbilsflak är hur huset skulle kunna bli en mobilt hus eller snarare "superhusvagn" som helt förändrar konceptet av husvagn och nu i juletider påminner om Musses, Långbens och Kalles oförglömliga husvagnssemester...

Nedan kan ni se klassikern i dess kompletta version, lite lördagsjulmys eller inspiration helt enkelt.

En polett som ramlar ner: Nordstream II & Sveriges matförsörjning utan helhetsperspektiv

I dagens många gånger överspecialiserade samhälle angriper vi olika frågor från ett fåtal håll vilket gör av vi går miste om den så viktiga helhetsbilden. Vi talar tex om "miljöpolitik", "energipolitik" och "säkerhetspolitik" som olika skilda områden när de i själva verket är intimt sammanlänkade och tvärtom bör betraktas tillsammans. Åtminstone om vi vill lösa problem på allvar och skapa förutsättningar att hantera nya utmaningar i framtiden . Det borde egentligen vara självklart.

Hur kan annars ett land eller ett samhälle bygga en krisberedskap och anpassningförmåga för att hantera ständigt nya utmaningar? Varför samhället tagit den enkelspåriga och specialiserade vägen är naturligvis till stor del kopplat till en krympande tillgång till lättåtkomliga naturresurser som billig olja samtidigt som befolkningen ökar och vill ha fler och större prylar. Men det handlar minst lika mycket om hur man är skolad att tänka och hur man angriper problem på systemnivå.

På politisk nivå kan en hel del härledas till splittringen av Sovjetunionen som sedan 1990-talet gjort att Sveriges samhällsapparat inte längre behövde vara självbärande vad det gäller industri, matförsörjning och försvarsförmåga för att hantera hotet från en yttre fiende (då primärt Sovjet) eller en oundviklig inblandning i ett världskrig mellan dåvarande supermakterna Förenta staterna och Sovjetunionen.

Sveriges politiker tvingades under kalla kriget (till skillnad mot idag) tänka länge än bara till nästa val. Infrastruktur byggdes för att fungera även i kristider och Försvarsmakten och civilförsvaret skulle ha förmågan att klara systemkriser, inte som idag bara korta, temporära, samhällsstörande händelser. Matförsörjningen inom landet var central och livsmedel skulle likt i Finland än idag säkras för långa perioder för att köpa tid att ställa om till krisekonomi om det behövdes.

Sedan tog förstås globaliseringen riktig fart ungefär under samma period, från 1990-talets mitt och framåt och spikrakt uppåt under början av 00-talet när Internet spred sig som en löpeld och Sverige blev ett riktigt tjänstesamhälle. Produktion och indutri kunde allt mindre konkurera eller få lönsamhet i ett skattemässigt, lönemässigt och fackföreingsmässigt svårnavigerat land. Och hur skulle svenska bönder överleva utan statligt stöd eller med regelverk för djur och miljökrav som inte övriga EU/världen ställdes inför?

Sverige har sannolikt för lite erfarenheter av djupa systemkriser för att planera för något som för de flesta svenskar, inklusive politiker, idag är otänkbart men lilväl i allra högsta grad är möjligt. Systemkriser som hotar tillgången till mat och transporter av varor och vår numera samhällsviktiga kommunkation via Internet.  
          
Det finns en rad exempel på bristande helhetsperspektiv och långsiktig planering för systemkriser på samhällsnivå i Sverige.

För några veckor sedan frågade vi oss i ett inlägg vad det är för fel på gammal hederlig dynamit
med anledning av den debatt som pågått den senaste tiden, huruvida det är lämpligt att tillåta att det ryska, statligt kontrollerade gasboloaget Gazprom ska få tillgång till Slite hamn på Gotland och Karlshamn i Blekinge.

Nordstream II-projektet borde förstås handla om energisäkerhet och säkerhetspolitik och vi ser det som självklart att Karlshamn och Slite hamn nu av respektive kommuner överger möjligheten att låta dessa hamnområden användas som lastplatser för den rysk-kontrollerade gasledningen. Men frågan borde lika mycket handla om miljön och den fossila omställning och landets övergripande krisberedskap som måste till i såväl Sverige som övriga Europa.

I måndags livesändes den presskonferens som föränledde bestlutet om ett nej till nyttjandet av hamnarna där utrikesminister Margot Wallström, försvarsminister Peter Hultqvist och kommunalråden Björn Jansson från Gotland och Per-Ola Mattsson från Karlshamn deltog.

Efter presskonferensen intervjuade Svt Margot Wallström som tyckte det var olyckligt att Nordstream II ledningen byggdes då den inte går ihop med EU:s uppsatta mål om en fossil omställning men att stora länder inom EU vill ha den byggd och att den därför inte kan hindras av varken Sverige eller EU-kommissionen. "Stora länder" är här i huvudsak Tyskland.

Sverige kan inte hindra att Nordstream II dras genom Östersjön men det innebär inte att man kan klargöra för övriga länder hur detta går helt emot EU:s miljömål och givetvis Sveriges nationella miljömål. Ett litet land som Sverige kan bara föregå med gott exempel och påverka andra med inspiration på miljöteknikområdet och genom att föra en konsekvent miljö- och energipolitik sända tydliga signaler om vad som är möjligt och vilken framtidsriktning vi eftersträvar. En del tycker detta är naivt men signalpolitik och inspiration ska inte underskattas.

Sveriges energiystem är likt Norge unikt då det nästan är helt förnyelsebart. I Sveriges fall lutar vi oss på i huvudsak vattenkraft, kärnkraft (ej förnyelsebart) och vindkraft medan Norge i praktiken helt lutar sig på sin vattenkraft för såväl el och uppvärmning. Men Sverige är ett mycket oljeberoende land som måste importera olja och färdiga bränslen för att hålla jordbruk och transportsystemet rullande.

Utan import av olja från främst Ryssland och Norge står Sveriges ekonomi still och med den matförsörjningen. Nyligen uppmärksammade dock bloggrannen Lars Wilderäng/Cornucopia en ny rapport från SLU som visar att det finns goda förutsättningar att göra hela Sverige självförsörjande på mat.

Lokalt kan vi konstatera att det händer mycket postivt i Sverige och att allt fler upptäcker glädjen och möjligheterna med att bli självförsörjande på energi och mat men faktum kvarstår att Sveriges nationella krisberedskap än så länge är under all kritik. Samtidigt får man inte glömma bort att mycket kommunalägd och privatägd åkermark som legat i träda och är mycket näringsrik, blir föremål för bostadsbyggande istället för att säkras som ovärderlig odlingsmark. Här finns utrymme för förändring med lagstiftning likt den som finns i Tyskland där bördig åkermark skyddas.

Mycket av Sveriges konventionella jordbruksmark idag användas för en ytterst begränsad variation av grödor där stora oljeberoende maskiner krävs för att verksamheten ska fungera. Sverige har förvisso inte ett lika monokulturellt jordbruk som i tex USA men dränerar likväl marken på näring och tillför kemikalier för att grödorna ska klara sig på ett sätt som är ohållbart för framtiden. Det är därför osäkert hur stor del av dagens svenska jordbruksmark som är lämplig för att odla de fleråiga grönsaker och växter som bäst klarar årens svängningar utan tillgång till petrokemiska beskämpningmedel och växtnäring som används idag.

Det krävs därför ett nytänkande kring odling som inte kräver tillgång till fossil energi och konstant användning av arbetsintensiva maskiner och dessutom fokuserar på småskalig odling i stor omfattning. Hur dessa lösningar ska se ut beror på lokala förutsättningar och behov. Men mycket av tekniken finns redan och förmågan och viljan hos människor att tänka om likaså. Den största utmaningen ligger i vanan, kanske särskilt i Sverige, att vänta sig att regeringen/staten snabbt ska skapa förutsättningar för en nationell omställning. En omställning som redan är i full gång på många håll i landet men ännu nått ut i de flesta svenskars vardagsrum.

Kunskap och helhetsperspektiv med erfarenheter av kriser saknas helt enkelt samt politiskt manöverutrymme för den förändring som måste ske snabbt men siktar långsiktigt.

Hoppet att nå ända till Stockholm finns dock kvar tex via de politiska kanaler som vaknat lokalt med allt fler kommunalpolitiker som blivit medvetna om möjligheterna och behovet av förändring likt i Solefteå kommun och Eskilstuna kommun. Men låt inte verkstan stå kall tills poletten ramlar ner hos andra!

En polett...

Bildkälla: Wikimedia commons, av användaren Hidro

Ett julkort från en slumrande bigård

Vintern har nu åter lagt sig med ett vackert snötäcke över stora delar av Sveriges yta. I Dalarna där Johan befinner sig är nu är gården täckt med nästan en halvmeter snö, bigården är inget undantag.

Nu har även de flesta om inte alla svenska brunbjörnar gått i ide. Dessa mäktiga rovdjur som klarar vintern genom det förhoppningsvis tillräckliga reservlager av fett, proteiner och vitaminer de byggt upp under sommaren och hösten. Cirka hälften av en brunbjörns vikt går nämligen åt under ideperioden för att den ska klara sig i hela 5-7 månader innan det är dags för vårens strapatser och nya jakt.

Hur det ska gå för Johans sex bisamhällens övervintring beror precis som med björnarna på vilket lager som samlats in under våren och sommaren. I binas fall i form insamlad honung, pollen, vatten och propolis. Det senare är ett form av kittvax för tätning och lagning i och runt kupan bina samlar in från bland annat kåda. Även binas styrka och hälsa spelar avgörande roll för övervintringen. Om de behandlats eller behöver behandlas mot varroakvalster med myrsyrabehandling och oxalsyrabehandling. Johan har i år bara behandlat sina samhällen med oxalysrabehandling, det senare kan ni läsa om hur det går till här.

Storleken på binas matförråd beror dels på hur mycket biodlaren låtit bina behålla från sommarens honungsskördar eller hur mycket sockerlösning bina fått i ersättning för den så kallade skattning de flesta biodlare gör när de helt enkelt stjäl en stor del av binas honung. I utbyte får bina en blandning av socker och vatten under sensommaren som i huvudsak är avsedd för att klara den tuffa vintern när ingen ny mat kan hämtas hem av de flitiga bina.

Fyra av Johans bisamhälen för ett par timmar sedan 

De fyra lågnormalkuporna ovan har fått nya tak med ventilationshål. Kuporna har även fått flusterskydd som målats i grön linoljefärg och dessutom fått äkta papptak som blev över vid nyläggning av ett papptak för ett gammalt soldattorp på Gotland. Förhoppningsvis ger det lång hållbarhet och skydd över binas landnings- och startbana där trafiken under vår och sommar slår Arlanda flygplats med råge... Flusterbrädorna är nu infällda för att skyddas mot snö och regn som enligt bara två års erfarenhet ruttnar och möglar snabbt.

Johans snart tredje år som biodlare har bjudit på många spännande händelser som bara delvis återgetts här på bloggen. I år har tre samhällen från fjolårets vinter och sommar utökats till sex stycken. Ett samhälle var en avläggare från de befintliga samhällen som övervintrades och två samhällen togs över från en biodlare i närheten som skulle flytta och inte kunde ta med sina bin.

Höjdpunkten under året har helt klart varit att träffa alla kunniga och trevliga biodlare och nyfikna människor som vill veta mer om bina och bigården. Beslutet att skaffa två topplistekupor till bigården från den levande topplistelegendaren Patrick Sellman var en annan höjdare och något som Johan inte ångrar en minut. Med spänning och viss oro ser vi fram emot våren när de inflyttade bina i dessa naturvänliga och extra bivänliga topplistekupor förhoppningsvis sprudlar av liv.

Johans två topllistekupor täckta med snö

Johan ska testa hur det är att arbete med topplistekuporna till våren. Om de går bra kanske han övergår till bara topplistekpor senare. I somras filmade Johan hur det går till när man flyttar över en avläggare från en vanlig lågnormalkupa till en topplistekupa, videon finner ni på vår youtube-kanal nedan.



Av Johans bisamhällen gjordes även fyra ytterligare avläggare som nu utgör grunden för två olika bigårdar hos två nyblivna biodlarfamiljer på två olika håll i Dalarna. Vi önskar dessa lycka till och Johan är glad att kunna bidra lite till biodlar-revolutionen!

Att göra fem avläggare var ett rätt omfattande arbete då Johan först flyttade dessa avläggare till en annan bigård drygt en mil bort för att bina inte skulle flyga tillbaka till sina modersamhällen och för att bredda mångfalden i generna genom parning med andra bin (finns nämligen inga andra biodlare inom en radie på 2-3 km från Johans bigård som bina kan träffa på).

När det gäller honungsskörden då? Precis som de flesta biodlare i Dalarna och i övriga Sverige var detta ett mycket märkligt biodlarår. Biodlare som hållit på i fyrtio år säger att de aldrig varit med om något liknande. Först enorma skördar vid midsommar, små eller normala skördar i juli och sedan i praktiken ingenting i slutet av sommaren i augusti. Bina slutade nästan helt upp att flyga efter nektar och pollen i augusti. En period av torka och brist på blommande växter säger en del men vad Johan kunde se i sin trädgård fanns det gott om blommande växter långt in i augusti och en bra bit in i september men de var bina helt ointresserade av trots att de hade lite mat i förråden i kupan.

Johans genomsnittliga skörd på fyra samhällen hamnade på magra 10 kg honung per samhälle, långt under ettt normalår per samhälle som i Dalarna ligger på cirka 30 kg per samhälle men då har förstås dessa samhällen delats för fem avläggare vilket minskar skörden. De två topplistekuporna har fått behålla all sin honung och även fått ett tiotoal kilo sockerlösning var för att orka bygga nya vaxkakor och fylla på vintermagasinen.

Lyssnar man med ett stetoskåp mot kupornas ytterväggar (är lättare att lyssna och man spar på ryggen) eller med örat tätt mot kuporna hörs ett svagt men tydligt buzz... bina sitter nu i klot och knaprar på magasinen. Vi håller tummarna för att de överlever vintern!

Mer om Johans biodling kan ni läsa här.

Olja för Blåbärs Julklappstips 2016!

Det har blivit dags för årets julklapptips från oss på Olja för Blåbär-redaktionen! Nedan följer lite hårda pakettips. Huvudtemat för i år är Olja, Artificiell Intelligens, självförsörsörjning/omställning och odling.

På temat olja, energi och ekonomi

Vi inleder förstås med vår egen bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet som presenterades på internationella torgets stora scen på bokmässan i Göteborg 2015 och ännu är högaktuell. Boken väver i hop energi, ekonomi och hållbarhet till ett helhetsperspektiv på ett lättförståligt sätt med många svenska och internationella perspektiv på det fossila energiberoendet. Tanken är att ge inspiration till hur vi bryter framförallt oljeberoendet genom att visa vad som redan görs och vad som kan göras med transportsystem, matproduktion och energiförsörjning men samtidigt inte blunda för de många utmaningar vi har framför oss.

Olja för Blåbär har fått många fina recensioner och kommentarer som ni finner här. Johan Kuylenstierna, chef för Stockholms Universitet beskrev den så här:

"Detta är en bok som borde delas ut till samtliga skolelever i årskurs tre på gymnasiet – men även till samtliga riksdagsledamöter och gärna till alla företag inom Svenskt Näringsliv."

Bloggrannen och författaren Cornucopia?/Lars Wilderäng skrev så här efter att ha läst den:

"Mästerligt detaljerad läsning om vår tids mest akuta globala samhällsproblem."

Inledningen av boken och innehållsförteckning finner ni på Fri Tanke förlags sida, vårt förlag.
Ett utdrag ur kapitel 7: "Den strategiska ellipsen och Den kinesiska draken –
framtidens energisäkerhet" har publicerats i tidningen i ETC och finns att läsa här.

Vi har under året hållit ett en rad föredrag på samma tema som boken, bland annat ett föredrag vid Stockholms Universitet som ni kan se här. Boken innehåller många illustrationer, grafer och bilder för att göra det mer levande. Illustrationerna och omslaget är skapade tillsammans med illustratören Anna Westin som tex illustrerade Sveriges Radios julkalender 2014.

Oracle of Oil - Första biografin om vetenskapsmannen bakom Peak Oil

I somras skrev Johan en recension här på bloggen om den mycket läsvärda biografin om personen bakom Peak Oil, Marion King Hubbert. Boken är skriven av den prisbelönta amerikanska journalisten Mason Inman och bjuder på mycket mer än en resa i historien om oljan och den mytomspunna vetenskapsmannen M King Hubbert. Ett måste för den som vill förstå den amerikanska oljeindustrins historia men minst lika mycket en bok om en sann vetenskapsman och hjälte som förtjänar mer respekt och uppmärksamhet än han ännu fått.

Kanske får ni höra mer om Mason Inman och boken här på bloggen under våren men vi kan inte avslöja något mer om det ännu...

Så kom den äntligen, den svenska uppföljaren till "Peeking at Peak Oil" av Sveriges egen M King Hubbert: Kjell Aleklett.  Aleklett som under flera årtionnden varit professor vid Institutionen för Geovetenskaper, Naturresurser och Hållbar utveckling vid Uppsala Universitet. Aleklett är numera professor emeritus och har tidigare lett forskningsgruppen vid Globala Energisystem i Uppsala. Bland meriterna finner vi de första disputationerna i världen med temat Peak Oil som Aleklett tagit intiativ till och väglett vid Ångströmströms-laboratoriet vid Uppsala Universitet. Johan var med vid två av dessa disputationener, Mikael Höök 2010 och Kristofer Jakobsson 2012 som vi skrivit om tidigare.

Aleklett är även en av huvudgrundarna bakom Association for the Study of Peak Oil and Gas, ett numera världsomspännande nätverk av forskare och experter på olja och energi som studerar världens resurstillgångar och utbyter idéer och kunskaper genom olika nationella ASPO-organisationer. Johan har deltagit i två energikonferensen som ASPO-USA anordnade i USA 2010 och 2011. Besök gärna svenska ASPO:s hemsida för mer info.  

I Kjell Alekletts bok "En värld drogad av olja" är det vetenskapen som leder läsaren på en personlig resa med fakta och möten genom en lång forskarkarriär och ett envist kämpande för att uppmärksamma behovet av en saklig beskrivning av vårt oljeberoende. Det råder inget tvivel om varför det är så viktigt att vi ställer om medan vi kan.

I boken får vi till skillnad mot den tidigare engelska boken många svenska perspektiv och även inblick oljans roll i tex säkerhetspolitiken. Boken är omfattande och går grundligt igenom oljans fysiska egenskaper, hur den används, de största oljeproducenternas oljetillgångar, produktion och framtidsutsikter. Allt vilar på forskning och forskningsartiklar utgivna i vetenskapliga forskningstidskrifter som granskats rigoröst.

Boken bjuder även på många sevärda illustrationer och grafer av illistratören Olle Qvennersteds som gör det lättare att ta till sig och förstå budskapet i boken som är tydligt: Vi måste ställa om nu men ska inte inbilla oss att det blir lätt att ersätta den energikälla som möjlighgjort den enorma tekniska utveckling vi sett de senaste dryga 200 åren. Först med kolet och sedan med oljan och naturgasen.    

En gedigen bok som i partier kan vara teknisk i sina många detaljer men den behöver inte läsas från pärm till pärm utan bör snarast ses som en bok som är bra att ha nära till hands som en uppslagsbok eller guide för att förstå oljans och den fossila energins betydelse för vår världsekonomi idag. Ett beroende vi nu måste bryta för att istället börja bygga en framtid på icke-ändliga resurser. Boken presenterades i september tillsamans med tankesmedjan Fores, ni finner presentationen här. Finns att köpa på tex Adlibris.

Myten, legenden och människan bakom: Marc Rich

Personen som bland traders inom råvaruhandeln kommit att kallas "The King of Oil" för att ha lagt grunden för spotpris-marknaden av råolja på världsmarknaden. Marc Rich var den judiska pojken som tillsammans med sin familj lyckades fly från Antwerpen när de tyska bombplanen hördes över staden och via flera vilovägar till slut fann sin tillflykt i USA. Ett par årtioneden senare var det Marc Rich länder, företag och ledare vände sig till för att få fram oljeleveranser som på ytan inte kunde köpas eller förhandlas fram.

Idag känner de flesta mest till Marc Rich som "superskurken", affärsmannen som i årtionden låg på FBI:s topplista för mest efterlysta brottslingar. Marc var anklagad för det mest omfattande skattebrottet i USA:s historia och för anklagelser om landsförräderi genom förbjuden handel med diktaturer och länder USA vid olika tillpunkter bedrev handelskrig mot.

Historien om Marc Rich som författaren Daniel Ammann tecknat i The Secret Lives of Marc Rich -The King of Oil är en spännande men även lärorik historia vars spår leder ändra fram till idag och Donald Trump och Hillary Clinton. Trumps kanske främsta kandidat till att bli utrikesminister Rudy Giuliani, var vid tiden på jakten efter Marc Rich högst involverad som federal chefsåklagare i fallet. Men som det framkommer tydligt i biografin var Marc Rich föremål för flera åklagares och höga tjänstemäns syndabockjakt för att kunna göra karriär på ett mål som omgärdades av tveksamma åtalspunkter men gav maximal mediabevakning och berömmelse.

Bill Clinton benådade Marc Rich på sista dagen av sin ämbetsperiod som amerikansk president. Men historien slutar inte där. Under Hillary Clintons presidentvalskampanj anklagade Trump-kampanjen Hillary Clinton för att vara korrupt. Detta bland annat för att hon under sin senatorskampanj i New York många år tidigare tagit emot kampanjbidrag från Marc Richs dåvarande exfru som var en vän till Clinton-familjen men inte hade något att göra med Marc Rich som sedan länge lämnat USA i landsflykt till Schweiz och inte längre var gift med denna kvinna.

Man behöver inte vara intresserad av olja eller ekonomi för att uppskatta denna biografi- en modern klassiker! Finns på Amazon.

På temat olja och energisäkerhet, Ryssland och Vladimir Putin rekommenderar vi en annan bok som gavs ut 2014 men som känns stekhet just nu. Från en råvaruhandlare till en annan kan tyckas för Marin Katusa, författaren bakom boken The Colder War - How the Global Energy Trade Slipped from America´s trade är nämligen en av världens mest framgångsrika råvaruhandlare idag. Men Katusa har även en bakgrund som matematikprofessor vid University of British Columbia i Kanada.

Vill man få en inblick i det pågående och kommande valuta- och handelskriget samt förstå Vladimir Putins energiplaner och hur energivapnet (Rysslands enorma tillgångar av främst naturgas) kan utvecklas och komma att användas de närmaste årtionden -är The Colder War en bra start.

Marin Katusa har i boken verkligen granskat Putins planer och bakgrund på djupet och varnar för hur den ryska presidenten underskattas och missförstås av bland annat USA. Att Putins planer inbegriper en farlig kamp om resurser och ekonomiskt inflytande mellan Ryssland och USA och övriga världen. En kamp där Putin enligt Katusa har många ess i rockärmen till sin favör som måste sättas i ett bredare och längre perspektiv för att förtås och kunna påverkas.

Boken har blivit en bästsäljare i New York Times men i Sverige är det nog få som känner till den.

På temat Artificiell Intelligens och teknik 

Ska man bara läsa en bok för att snabbt sätta in sig i det högaktuella ämnet om artificiell Intelligens så rekommendear vi starkt Ray Kurzweils mästerverk The Singularity is near. Ray Kurzweil ansess av en rad tidskrifter och experter som en av USA:s största levande genier. Uppfinnaren ligger bakom en rad revolutionerande uppfinningar för synten, talförståelse och maskiniläsning och är författaren bakom sju böcker, huvuddelen med fokus på artificiell intelligens. Sedan 2012 är Kurzweil utvecklingschef på Google och har i praktiken fått alla vetenskapliga utmärkelser som går att få förutom Nobelpriset.

Boken är både skrämmande och inspirerande på samma gång. Trots att den är skriven 2005 kunde den han skrivits idag eller kanske om några år och förklarar på ett djupgående sätt varför den tekniska utvecklingen går snabbare och snabbare. Kurzweil argumenterar med fakta och logik på ett ett övertygande sätt varför människan inom bara ett drygt årtionde kommer förändras grunden i takt med att artificiell intelligens kommer ifatt och sedan kör ifrån människans intelligens och med den dess fysiska förmåga. Detta kommer enligt Kurzweil leda till en möjlig biologisk symbios mellan människa och maskin/artificiell intelligens som öppnar upp för oändliga möjligheter men även en hel del utmaningar. Särskilt under de närmaste åren när utvecklingen av artificiell ingelligens utformas som specialanpassade verktyg med begränsade uppgifter och under kontroll av några få människor och företag. En omställningsperiod där det finns en risk att AI endast komer några få till del i början men Kurzweil menar att detta sannolikt sedan övergår till en allomfattande AI-användning som alla kan ta del av.  

Geniknölarna får sig en omgång när man vänder blad i den här boken den saken är säker. En "måste läsa bok" för att hänga med i utvecklingen

Se även tidigare inlägg på temat AI.

Varför utvecklas företag som Nokia och Microsoft till jättar som sedan går under eller tappar sin marknadsledande position trots att de gör till synes allt de kan för att fortsätta utvecklas och behålla sitt försprång? Den frågan har Harvard-professorn och bästsäljande ameikanska författaren Clayton M. Christensen undersökt grundligt i den mycket läsvärda boken "The innovators dilemma- when technologies cause great firms to fail". Johan läste boken i år men den gavs ut första gången redan 1997.

Genom en djupgranskning av den brutalt hårda konkurrensen inom datorindustrin från 1960-talet och in på 1990-talet skapar Christensen övertygande verktyg och teorier som kan förklara det som ofta verkar så förvånande när det väl sker, nämligen hur ett dominerande företag plötsligt är att betrakta som "efter sin tid" och obevekligt på väg utför. Boken innehåller bland annat ett kapital där Christensen analyserar elbilens potentiella framtid som "game changer" för bilindustrin.

Boken är hyllad och prisad av alla de största tidningarna och av förståliga skäl, ett mästerverk som väcker många tankar om vilka av dagens jättar som kommer gå under snabbare än vad de flesta tror idag...

Omställning, odling och självförsörjning/beredskap

I slutet av april var Johan i Rättvik och lyssnade på ett föredrag om denna inspirerande bok om hur vi i Sverige kan anlägga skogsträdgårdar där vi gynnar fleråriga grönsaker för att skapa mångfald som ger mycket tillbaka i form av mat och glädje. Boken är skriven av Philipp Weiss, Annevi Sjöberg och Daniel Larsson. Läs mer om den i tidigare inlägg.

Författarna har även en fantastisk skogsträdgård i Stjärnsund som rekommenderas varmt att besöka. Johan kom över en uppländsk vallört (bucking 14) därifrån i somras. En frösteril växt som kan användas på många olika sätt i trädgården och (vilket Johan fastnade för), har extremt hög produktion av nektar! Johan har planterat denna vallört mindre än tio meter från sina bikupor i Dalarna och hoppas kunna ge positiva rapporter om det till våren.

En annan inspirerande bok om odling och självförsörjning står Sara Bäckmo för. Med enorm nyfikenhet och energi visar Sara Bäckmo att det går att bli självförsörjande på grönsaker och frukt nästan året runt i en vanlig villaträdgård med relativt liten yta och utan dyra växthus eller avancerad utrustning. Det behvöer heller inte vara ett helhetsarbete utan kan vara en naturlig del i vardagen.

Boken bjuder på många pedagogiska odlingstips och även en hel del spännande recept som bör passa de flesta, även de som aldrig prövat tidigare. Bäckmo har även en trevlig youtube-kanal där hon visar hur det går i trädgården med både med- och motgångar. Boken rekommenderas starkt!

Avslutningsvis vill vi tipsa om en bok som ännu inte blivit utgiven men som kan reserveras nu för leverans någon gång i april nästa år. Nämligen en svensk handledningsbok om Permakultur! Något säkert många svenskar väntat på. Boken som vi skrivit om tidigare, har titeln Permakultur: Framtiden i din trädgård och bakom den står Ylva Arvidsson med familj. Nyligen avslutades en insamlingskampanj där intresset för boken avspeglade sig med råge. Kickstartern hade ett mål på 72 000 men drog in över 125 380 kr! 

För att vara säker på att få tag i en bok under våren kan den reserveras via denna länk. Vi kommer att få ett recensionex och ser fram emot en djupdykning och kommentarer den givetvis här på bloggen när vi läst den.

Vill man inte eller kan inte köpa dessa hårda klappar, kan många av de lånas på biblioteket inklusive vår egen. Ta det lugnt i julruschen!
 

Skifferoljebolagen i USA betalar nu 550 000 kr per hektar och går med förlust

Sedan sommaren 2014 har oljepriset fallit med över 50 % med stora konsekvenser för hela oljeindustrin. Detta reflekteras tydligt i det faktum att 70 % av oljeexportörernas statsbudgeter nu är lån. 

Vad som inleddes med ett produktionskrig av Saudiarabien och OPEC riktat mot amerikanska skifferoljeproducenter har de senaste dryga året skapat ett överkott på cirka 2 miljoner fat olja per dag. Detta ska jämföras med världens efterfrågan på olja som i dagsläget ligger på cirka 97 miljoner fat per dag.

Men det som var ett överskott på 2 miljoner fat per dag för bara drygt ett år sedan är nu endast 250 000 fat per dag enligt olje- och energiexperten Arthur Berman som för några dagar sedan analyserade oljemarknaden med investeraren och hedgefund förvaltaren Erik Townsend i ett mycket hörvärt program på podden MarcroVoices. Många intressanta uppgifter framkommer i programmet där det globala energiläget, USA:s oljemarknad och OPEC:s omtalade beslut om en gemensam produktionsminskning analyseras grundligt.

Berman som Johan kontaktade för ett par veckor med anledning av en medial skandal där en undersökning av US Geological Survey ledde till att helt felaktiga uppgifter spreds i svensk och internationell media. Vad som i själva verket var en uppskattning av den amerikanska myndigheten beskrevs i media som USA:s största oljefynd någonsin. Ett "gigtantistiskt fynd" som snabbt värderades till hundratals miljarder dollar när verkligheten visar på motsatsen. Istället visade Arthur Berman att det rör sig om hundratals miljarder dollar i förluster och en uppskattning som inte är bevisad med borrningar och inte heller tar hänsyn till några som helst kostnader eller finansiella risker med att ta upp oljan.

I programmet i MacroVoices nämnde Berman fler häpnadsväckande uppgifter som ytterligare belyser hur ohållbar USA:s skifferproduktion är.

Den så kallade skifferformation som attraherar flest oljebolag i USA just nu är Permian Basin, ett gigantiskt område som sträcker sig över västra Texas och sydöstra New Mexico. Det är även här som den omtalade Wolf Camp shale formation ingår. För att förstå betydelsen för Permian Basin just nu räcker det att konstatera att av samtliga riggar på land som används vid borrning efter ny olja i USA är nu hela 65 % i Permian Basin. Vad som är ännu mer slående är priset oljebolagen är beredda att betala för att få köpa mark i området där de ska borra dessa tusentals brunnar.

Berman berättar att under höjden av skiffergasbubblan runt 2012 kunde olje- och gasbolagen betala 30 000 dollar per hektar för mark där skiffergasbrunnar skulle borras, vilket då var rekordsummor. Idag kan oljebolagen i Permian Basin betala 60 000 dollar per hektar eller cirka 552 000 kronor per hektar! 

Med ett oljepris under 65 dollar per fat är det inte lönsamt att borra efter skifferolja på de flesta ställen i USA där utvinningskostnadern och riskerna är mycket högre än för den konventionella olja som utvinns i Mellanöstern. OPEC kan med andra ord producera till lägre kostnader och ändå gå med vinst. I takt med att de lågt hängande frukterna plockats i de övriga två vikitigaste skifferformationerna i USA: Bakken Shale formation i North Dakota och Eagle Ford formation i Texas, har alltså fokus riktats mot de relativt lågt hängande frukterna i Permian Basin.

Men Berman nämner även något intressant som de flesta olje- och energianalytiker inte tagit upp i media. USA:s ökade skifferoljeproduktion och minskade konventionella olja innebär att landet producerar allt mer så kallad light crude. Skifferoljan är av en typ som de flesta amerikanska oljeraffinaderier inte kan hantera och omvandla till bensin, diesel, flygfotogen etc. För det krävs utblandning av olja som måste importeras från tex länder som Saudiarabien och Iran, olja som USA nu tvingas öka importen av för att kunna raffinera ökad andel av skifferolja/light crude.

Samtidigt riktas mycket uppmärksamhet mot OPEC som nyligen beslutat att minska produktionen med 1,2 miljoner fat per dag från med början i januari nästa år. Detta har fått många att hoppas på oljerpiser 70 dollar per fat och uppåt. Men OPEC:s sänkning (om det genomförs) är till tidigare rekordnivåer från i janruai i år som enligt Berman knappast kommer leda till oljepriser på 70 dollar per fat och uppåt snart. Det finns tex lagerhållning av olja och flytande bränslen för runt 1,5 miljoner fat per dag bland OECD-länderna för ett helt år just nu. Iran har dessutom tillåtits öka sin produktion.

Men vad som kan skapa tillfälliga eller periodovisa prischocker av oljepriset är förstås tex om Venezuelas oljeproduktion sätts ur spel fullständigt med det poltiska kaos som landet just nu upplever.

Lyssna gärna på programmet med Berman och Townsend nedan och fundera själva. Trevlig lördag!

Kö vid alla biljättars snabbladdare för elbilar utom Teslas framöver?

Ibland kan det vara intressant att jämföra rubriksättning från olika tidningsartiklar och sedan jämföra fakta bakom de påstående och beskrivningar i artiklarna som föranleder dessa rubriker då innehållet i artiklarna och rubrikerna inte sällan är helt verklighetsfrånvända.

Vi talar inte här om uppenbara klickbeten för att locka läsarströmmar med skandal och/eller skräck/glädje -rubriker. Nej, artikelrubriker som föranleder misstankar om stor okunskap/lathet hos journalisen som inte gjort någon reseach alls eller där det finns ett uppenbart intresse bakom artikeln att odla debatt eller sprida information i en viss riktning när verkligheten är obekväm och inte passar uppdragsgivarens intressen.

Tydligt exempel på direkt felaktig mediarapportering skrev vi om i ett inlägg förra veckan när internationell och svensk press spred information om att USA skulle ha upptäckt det största oljefyndet i landets historia. I själva verket var det ingen upptäckt alls utan en uppskattning som inte hade motsvarighet i några fysiska upptäckter i verkligheten. I samma veva räknades på miljardvinster oljebolagen skulle göra på detta "historiska fynd" när verkligheten visade på motsatsen - miljardförluster vid dagens oljepriser.

Idag tänkte vi inte beröra en medial skandal av de proportionener som oljefyndet i Wolf Camp shale formation skapat men likväl en osaklig media-rapportering. Igår skrev nämligen Dagens Industri en märklig artikel om framtidens laddnätverk för elbilar. Artikeln i DI saknade till skillnad mot en artikel på samma tema i Ny Teknik, research, faktagranskning och någon som helst djupare analys. Vi ska snart komma till varför.

Artiklarna hade rubrikerna:

"Europeiskt laddnät stänger ute Tesla" - DI

"Då ska biljättarnas ultrasnabba laddnät vara klart" - Ny Teknik

Nyheten gällde att EU bestämt sig för att göra laddningstekniken CCS (Combined Charging System) till standarden för laddning av elbilar i Europa. De största biltillverkarna, särskilt BMW, Mercedes, Daimler och Volkswagen har lobbat för att EU ska införa detta och nu när det är klart kommer "the big four" i Europa bygga ett gemensamt laddningsnätverk för elbilar, säger de. På det här sättet kan de etablerade bilföretagen dela på kostnaderna för att bygga ett laddningsnätverk som kan användas av de respektive elbilsflottor.

Biltillverkarna ska enligt Ny Teknik desstuom bygga snabbladdare på hela 320 kW mot Teslas 120 kW för att kunna ladda bilarna nästan tre gånger så snabbt men hur det ska gå till kostnadsmässigt, praktiskt och tekniskt är ännu oklart... Lyckas de bygga dessa snabbt är det ju lysande för kommande elbilskunder men knappast ett hot Teslas framtid. tvärtom intresset för elbilar generellt skulle ju öka.

Men journalisten i DI går ändå vidare och börjar prata om att Tesla nu kanske måste bygga om sina snabbladdningsstationer för att även erbjuda CCS-laddning och att Tesla då skulle få problem med att finansiera det. Reportern glömmer att nämna att Tesla redan från start erbjudit andra biltillverkare att vara med och finansiera snabbladdningsstationer där både Tesla och andra skulle kunna ladda.

Det är minst sagt slående att övriga biltillverkare känner sig tvingade att gå ihop för att finansiera ett gemensamt snabbladdningsnätverk som kommer vara mindre i omfattning än lilla uppstickaren Tesla, åtminstone under nästa år.  
  
Sedan Tesla Motors kom ut med sin elbil Tesla Model S 2012 har bilindustrin skakats om. Från ingenstans kom en gäng entreprenörer och ingenjörer från Silicon Valley och byggde en elbil med överlägsen räckvidd, prestanda som dessutom är den krocksäkraste bilen i alla katergorier som testats i USA. Tesla har vuxit för varje år sedan dess och har till skillnad mot samtliga övriga biltillverkare insett värdet av att ha ett omfattande snabbladdningsnätverk på plats när potentiella elbilskunder står och ska besluta om de ska köpa en elbil eller inte. Finns laddning även för långresor=ingen räckviddsångest och inget behov av två bilar i familjen.

Tesla har idag totalt 751 så kallade supercharger stationer i världen med mellan 4-8 laddstoplar vid varje station vilket innebär cirka 4700 laddplatser. Av av dessa laddplatser finns hela 118 i Sverige utspridda över 22 stationer. Egenligen är det 21 vanliga supercharger-stationer men vid Teslas Service center i Stockholm finns två supercharger-stolpar utanför entrén som kan användas dygnet runt vilket därför kan räknas som en supercharger-station.

I Sverige kan en person med en Tesla Model S eller Tesla Model X idag åka från södra Skåne och komma ända till Umeå där senaste supercharger-stationen nyligen sattes upp. Senast till våren kommer det sannolikt även gå att ladda i Kiruna där ytterligare en supercharger-station ska byggas.

Nedan en karta över Teslas befintliga supercharger-stationer i Europa

Bildkälla: Tesla Motors hemsida 

Över kartan på Teslas hemsida kan man även klicka på planerade supercharger-stationer 2016 och ser då att det i Europa under året (och vidare under 2017) ska byggas superchargers för hela Östeuropa, Spanien, norra Skottland och Irland.

Men medan detta alltså sker skriver Dagens Industri i sin artikel att "det ska jämföras med gårdagens planer från biljättarna, som siktar på att 400 CCS-stationer ska vara byggda redan nästa år – och att det ska finnas "tusentals" snabbladdare år 2020...Det ställer Tesla inför en rad svåra och avgörande val".

Tesla som redan har tusentals superchargerplatser ska alltså känna sig hotade av att samtliga biltillverkare TILLSAMMANS ska bygga 400 CCS-stationer (Tesla har redan 751) när dessa superchargers ska byggas nästa år... Hittills har det sannerligen varit mycket snack och lite verkstad från bilindustrins sida när det gäller vad som egentligen betyder något för att elbilar ska slå igenom, nämligen utbyggnaden av snabbladdningsnätverk. Nu snackas det igen men tydligen är det ingen journalist som sätter bilindustrins siffror i ett större sammanhang.

Tesla-kunder har redan idag tillgång till omfattande snabbladdningsnätverk i Europa och Nordamerika och ett snabbt växande laddningsnätverk i Sydostasien. Att detta fungerar vet vi av egen erfarenhet då vi nyligen gjorde en 10 dagars och 430 mils lång resa med en Tesla Model S i Västeuropa. Johan har även rest runt 200 mil med en Tesla i Norge.

Tesla bevakar efterfrågan vid respketive supercharger-station via Internet och tillsätter fler laddstolpar eller bygger fler stationer när det finns risk för långa köer vid stationerna. Detta är anledningen till att det succesivt byggts många fler superchargers i tex Norge där tiotusentals Tesla-bilar rullar, särskilt i Oslo-trakten. I Sverige rullar det än så länge ett par tusen Tesla Model S och ett fåtal Model X men även i Sverige ser man Tesla-bilar allt oftare och intresset för elbilar växer även här.

Förutom ett snabbladdningsnätverk har Tesla skapat ett värdefullt så kallat "Destiation charger"-nätverk där Hotell och företag kan få 1-2 Tesla-laddare installerade gratis på synlig plats vid sina verksamheter. Bara i Sverige finns det redan minst 25 destination charger-stationer med 1-2 laddplatser per ställe. Här kan en Tesla ladda med upp till 22 kW vilket innebär full laddning av 85 kWh batteri på under 4 timmar vilket i praktiken innebär att efter en två timmar lång middag vid ett hotell/restaurang där det finns en destination charger får du tillräckligt med energi för 15-20 mil till batteriet.

Många företag kommer framöver inse värdet av att ha snabbladdning vid sina verksamheter för att locka elbilskunder som kommer bli fler och fler. Nästa år har samliga av de största biltillverkarna sagt att de ska matcha, ja eller slå Teslas kommande elbil Tesla Model III. Teslas omtalade kommande modell kommer börja levereas i slutet av 2017 och ska ha en räckvid på runt 30 mil och kommer kosta runt 400 svenska kronor.

Det återstår verkligen att se men utan ett utbyggt snabbladdningsnätverk och utan säker tillgång till batteritillverkning i de volymer och de priser som kommer krävas för att kunna konkurera med Tesla talar det snarare för att flera av de stora biltillverkare kommer få mycket svårt att konkurera med Tesla.

Istället får vi blicka mot Japan och Kina för att finna de största möjliga konkurenterna för Tesla. Japanska Nissan har än så länge ledningen i antalet sålda elbilar som 2015 nådde 200 000 mot Tesla som levereade drygt 50 000 förra året. Men eftersom Nissan Leaf och Model S och Model X är som att jämföra äpplen och päron när det kommer till prisklass och prestanda får vi vänta till Model III för att se kunna jämföra de två elbils-giganterna. Här kommer även GM:s senaste elbil Chevy Bolt bli intressant att följa.

Det företag som i huvudtaget kommer nära Tesla i satsning på elfordon är kinesisa BYD som är en världsledande elbusstillverkare med tusentals elbussar redan levereade bara i Kina. Men BYD satsar även på att bygga egna elbilar och har meddelat att företaget tänker bygga flera batterifabriker som de hävdar tillsammans kommer producera fler litiumbatterier än Teslas gigabatteri-fabrik i Nevada.

Det är som sagt mycket snack när det kommer till elbilar och elbilsnätverk från biljättarnas sida men än så länge är det bara Tesla som tagit tag i saken på allvar. Nästa år får vi se hur Model III slår och om övriga tillverkare kan matcha den och framförallt om vi får se en omfattande utbyggnad av snabbladdare från de stora billelefanterna.

Men i den här ständiga jämförelsen mellan elbilar och biltillerkare är det lätt att glömma det viktigaste. Vi behöver ställa om till hållbara eltransporter för kollektivtrafik i första hand och då bör elbilen bara betraktas som ett komplement. Det går samtidigt inte att komma ifrån att ju snabbare bilindustrin tvingas ställa om, av konkurrens eller framöver på grund av minskad tillgång till billig olja, desto bättre för alla. Här ska vi vara tacksamma för att Tesla Motors överlevt.

Vi äger inga aktier i Tesla Motors utan skriver detta för att vi vill uppmana till eftertanke och helhetsperpektiv i diskussionerna kring elfordon.

Vad är det för fel på gammal hederlig dynamit?

Den senaste tiden har det pågått en märklig debatt om huruvida det är lämpligt att tillåta att de ryska, statligt kontrollerade gasboloaget Gazprom ska få tillgång till två svenska hamnar, Slite hamn på Gotland och Karlshamn i Blekinge. Gazprom vill nämligen precis som tidigare underlätta för byggandet av gasledningen Nord Stream som nu ska byggas ut med ytterligare två gasledningar Nord Stream II. Ledningar som ska dras mellan Ryssland och Tyskland rakt igenom Östersjön. Gazprom vill precis som tidigare kunna lagerhålla pipelines och annan utrustning i svenska hamnar.

Försvaret av Sveriges suvärenitet måste gå före lokala och internationella intressen, frågan är nämligen minst sagt problematisk ur ett säkerhetshetsperspektiv. Ur ett lokalt perspektiv är uthyrningen av dessa hamnar en ekonomsk fråga, särskilt på Gotland där Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i början av året beräknade att Region Gotland behöver göra besparingar på 436 miljoner kronor för att kunna hantera den djupa ekonomiska kris regionen står inför. Miljontals kronor från Gazprom har här säkert betraktats som tacksamma slantar.

Slite hamn har ännu inte getts klartecken av Region Gotland för att tillåta Gasprom att hyra den för lagerplats av rör. Troligen i avvaktan på resultaten av de samtal som med säkerhet förs med Försvarsmakten eller snarare regeringen som avgör det hela. ÖB Michael Bydén har dock avrått från att hyra ut Slite hamn av säkerhetspolititiska skäl, något vi ska återkomma till nedan.

I Gotlands allehanda kunde vi för några dagar sedan läsa en artikel skriven av SD:s styrelse på Gotland med titeln "Fritt fram för rysk gas". SD Gotland skriver bland annat följande:

"SD Gotland tycker det är märkligt att så många är emot att hyra ut Slite hamn och låta Region Gotland gå miste om ett antal miljoner... Den som är emot uthyrning säger nu att det gäller mer än pengar och visst är det så, man talar nu om det säkerhetspolitiska läget men då är frågan är det en så katostrofal skillnad mot förra gången?" 

I artikeln skriver SD:s styrelse vidare:

"Det pratas så mycket om man inte ska öka beroendet av rysk gas, men om vi i Sverigedemokrater är rätt underrättade så är det så att ledningen nummer två läggs ned för att Tyskland och England ska köpa få köpa gas från Ryssland. Sverige kan inte bestämma över andra länder om de vill bli beroende av rysk gas eller inte. Vi svenskar är för fri handel över gränserna , ska vi stoppa det?" (vår fetmarkering)

Detta är anmärkningsvärda ståndpunkter från SD Gotland och ett parti som säger sig värna om Sveriges nationella intressen och suveränitet. Men det borde egentligen inte förvåna någon, det reflekterar bara en bredare politisk trend där kortsiktigt ekonomiskt tänkande och en strävan efter att vinna politiska poäng hos vissa väljargrupper numera står framför värnandet om nationell suvernität och sunt beredskapstänkande.  

Fri handel och ekonomiska vinster i all ära men utan verklig kraft bakom orden att skydda ett lands gränser är löften om nationell suvernität och det som definierar nationsgränserna och de lagar som gäller inom dessa, inte värda mer än det papper det är nedtecknat på. Sverige behöver en stark försvarsmakt just för att kunna värna denna suvernität.  

Försvarets indragna resurser och genomförandet av fullständigt skoningslösa och ogenomtänkta nedläggningar och förstörelse av fungerande material och utrustning har skett både under socialdemokratisk ledning, under åren med den borgerliga alliansen och har fortsatt under den röd-gröna ledningen. Försvaret har därmed ingen möjlighet att försvara svenska hamnar, inte ens två av landets ur strategisk synvinkel viktigast sådana.    

Att i ett sådant läge låta Gazprom, ett företag där ryska staten är majoritetsägare få tillgång till två av Sveriges viktigaste och mest oskyddade hamnar borde inte ens komma på fråga.

Hade förslaget om uthyrning av dessa hamnar skett under 1980-talet eller under början av 1990-talet hade det varit mindre problematiskt. Sverige hade då ännu en försvarsmakt värt namnet. Men Sverige har idag en försvarsmakt som inte ens kan försvara hela Gotland och bara en bråddel av övriga riket.
Låt oss tala klarspråk här.  Att göra det möjligt för i det här fallet Ryssland, att inta Gotland genom att tex föra in militär utrustning, stridsfordon och stridsvagnar till Slite hamn via fartyg från Gazprom, utan möjlighet att hindra detta militärt borde vara otänkbart.

Karlshamn då? Karlshamns kommunfullmäktige har beviljat Hamnbolaget att köpa kommunal mark till ett värde av 50 miljoner kronor som ska användas för att lagra rör till ryska Gazprom. Priset 50 miljoner är intressant då det indikerar att Hamnbolaget räknar med att tjäna stora pengar på Gazprom. I en artikel i Blekinge Läns Tidning (tyvärr bakom betalvägg) uttalade sig socialdemokratiske kommunlrådet Per-Ola Mattson:

"Jag vet inte hur mycket bolaget räknar med att tjäna på de ryska gasrören, men det handlar om stora belopp. Och som jag förstår det är det tänkt att rören ska komma dit nästa och att lagringstiden sträcker över ett par år, minst" 

Att Slite Hamn/Region Gotland och Karlshamn via Hamnbolaget kan dra in vardera några hundra miljoner sett över ett par år genom att hyra ut mark/hamnar till Gazprom är därmed ingen vild gissning.

Hur kunde det då bli så här? Den röd-gröna regeringen känner sannolikt att man befinner sig i en politisk-ekonomisk rävsax som är svår att komma ur. Vi kommer i slutet av inlägget framföra två förslag för att ta sig ur detta till synes prekära dilemma, där regeringen inte behöver förlora ansiktet eller frukta att provocera Nordstream-intressenterrna alltför mycket.

Till att börja med måste man förstå den övergripande bakgrunden till Nord Stream-gasledningen vars huvudintressenter är Ryssland och Tyskland men även Storbritannien och Nederländerna.

Från tyskt perspektiv handlar det om energisäkerhet. Redan 2010 kunde vi läsa i en över 110-sidor lång rapport till tyska försvarsmakten att Tysklands framtida energisäkerhet måste ta hänsyn till att världens oljeproduktion kan komma nå en högsta nivå inom ett årtionde pga Peak Oil. Att Tyskland på grund av en minskad tillgång till olja i världen måste diversifiera sina energitillgångar för att inte hamna i ett krisläge under en omställningsperiod. I Rapporten som ni kan läsa här, ses det tyska intresset för Nord Stream-pipelinen som ett led i en förberedelse för landet att kunna hantera en minskad tillgång till olja i världen redan de närmaste åren.

Ur ryskt perspektiv är det givetvis ett sätt att tjäna pengar på den energikälla som landet kommer kunna utvinna längst och därmed är mest beroende av för framtiden. Enlig BP statistical review of World Energy 2016 sitter Ryssland nämligen på världens näst största gasreserver, knapp tvåa efter Iran. Detta samtidigt som Rysslands oljeproduktion enligt landets eget finansdepartement, beräknas nå en högsta nivå pga Peak Oil, inom bara något år. Ryssland har alltså relativt små oljereserver då man till skillnad mot vad man kan tro bara sitter på världens 10:e största oljereserver (7:e, beroende på hur man bedömer det faktiskta värdet av Kanadas, Venezuelas och Kazakstans oljereserver).

Anledningen till att varenda oljekran i Sibirien tappas på olja nu är för att med ökade produktionsvolymer kompensera för de numera mer än halverade intäkterna från landets svarta guld, Rysslands viktigaste inkomstkälla. Sedan oljeprisraset inleddes i juni 2014 och de ekonomiska sanktionerna riktades mot landet sedan anekteringen av Krimhalvön har därmed två djupa kilar slagits in i den ryska ekonomin. Nordstream är inte avgörande för att garantera framtida ryska gasintäkter, den rysk-kinesiska pipelinen är sannolikt mycket viktigare ekonomiskt men energi-politiskt för rysk-europeiska relationer är Nord Stream I och Nord Stream II ovärderlig.

Storbritannien då? Jo, North Stream pipelinen kopplas vidare med NEL-gasledningen i Tyskland och vidare via MIDAL-gasledningen genom Tyskland och Nederländerna. Slutligen nås Storbritanninen via en offshore-pipeline, BBL-gasledningen, mellan Nederländerna och Storbritannien. Som vi skrivit om tidigare subventionerar Storbritannien olje- och gasindustrin med miljardbelopp årligen i form av skattelättnader för utländska bolag som utvinner olja och gas i Nordsjön.

Oljetoppen nåddes i Storbritanninen redan i början av 2000-talet och landet måste idag importera 55 % av naturgasbehovet. Av importerna av gas kommer idag 38 % från europeiska gasledningar, 35 % av denna gas kommer från Ryssland. Importen från Ryssland kan med Nord Stream 2 alltså väntas öka.

Ok vad kan svenska regeringen och Försvarsmakten då göra? Vi ser egentligen bara två alternativ i nuläget.

• Det första och enklaste vore att den röd-gröna regeringen med hänvisning til miljöskäl och löften till Miljöpartiet och svenska befolkningen om nationellt uppsatta miljömål om en fossilfri omställning, meddelade att varken Silite hamn eller Karlshamn kan hyra ut mark/hamnområde eller ta in fartyg för att underlätta för Nord Stream II-projektet. Istället kan regeringen gå ut med uttalanden i stil med "Vi kan från svensk sida inte stödja ett projekt som bidrar till ökad användning av fossil gas och måste därför ge avslag till nyttjande av svenska hamnar för Nord Stream II".   

• Altnernativ två som berör i första hand Försvarsmakten handlar om att helt enkelt minera infartsleder och området kring Slite hamn och Karlshamn så kraftigt att det vore rena självmordet att försöka sig på en landsättningsoperation där. Denna minering skulle självklart övervakas men allehanda undervattenssensorer och bara utlösas på order av Försvarsmakten. Här blir det viktigt att klargöra syftet offentligt, att detta endast är för att säkra att dessa svenska hamnar skyddas tills Sveriges Försvarsmakt kan bevaka dessa områden med en flotta under uppbyggnad...  

Alternativ två kostar säkerligen mycket pengar som måste tillföras en redan otillräklig försvarsbudget så det bästa och egentligen enda raka alternativet är att hålla sig till alternativ ett och stå upp för de värderingar och miljölöften man påstår sig värna om. 

Å andra sidan, vad är det för fel på gammal hederlig dynamit...

Gotländska gutebaggen ska man inte leka med