Vad är det för fel på gammal hederlig dynamit?

Den senaste tiden har det pågått en märklig debatt om huruvida det är lämpligt att tillåta att de ryska, statligt kontrollerade gasboloaget Gazprom ska få tillgång till två svenska hamnar, Slite hamn på Gotland och Karlshamn i Blekinge. Gazprom vill nämligen precis som tidigare underlätta för byggandet av gasledningen Nord Stream som nu ska byggas ut med ytterligare två gasledningar Nord Stream II. Ledningar som ska dras mellan Ryssland och Tyskland rakt igenom Östersjön. Gazprom vill precis som tidigare kunna lagerhålla pipelines och annan utrustning i svenska hamnar.

Försvaret av Sveriges suvärenitet måste gå före lokala och internationella intressen, frågan är nämligen minst sagt problematisk ur ett säkerhetshetsperspektiv. Ur ett lokalt perspektiv är uthyrningen av dessa hamnar en ekonomsk fråga, särskilt på Gotland där Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i början av året beräknade att Region Gotland behöver göra besparingar på 436 miljoner kronor för att kunna hantera den djupa ekonomiska kris regionen står inför. Miljontals kronor från Gazprom har här säkert betraktats som tacksamma slantar.

Slite hamn har ännu inte getts klartecken av Region Gotland för att tillåta Gasprom att hyra den för lagerplats av rör. Troligen i avvaktan på resultaten av de samtal som med säkerhet förs med Försvarsmakten eller snarare regeringen som avgör det hela. ÖB Michael Bydén har dock avrått från att hyra ut Slite hamn av säkerhetspolititiska skäl, något vi ska återkomma till nedan.

I Gotlands allehanda kunde vi för några dagar sedan läsa en artikel skriven av SD:s styrelse på Gotland med titeln "Fritt fram för rysk gas". SD Gotland skriver bland annat följande:

"SD Gotland tycker det är märkligt att så många är emot att hyra ut Slite hamn och låta Region Gotland gå miste om ett antal miljoner... Den som är emot uthyrning säger nu att det gäller mer än pengar och visst är det så, man talar nu om det säkerhetspolitiska läget men då är frågan är det en så katostrofal skillnad mot förra gången?" 

I artikeln skriver SD:s styrelse vidare:

"Det pratas så mycket om man inte ska öka beroendet av rysk gas, men om vi i Sverigedemokrater är rätt underrättade så är det så att ledningen nummer två läggs ned för att Tyskland och England ska köpa få köpa gas från Ryssland. Sverige kan inte bestämma över andra länder om de vill bli beroende av rysk gas eller inte. Vi svenskar är för fri handel över gränserna , ska vi stoppa det?" (vår fetmarkering)

Detta är anmärkningsvärda ståndpunkter från SD Gotland och ett parti som säger sig värna om Sveriges nationella intressen och suveränitet. Men det borde egentligen inte förvåna någon, det reflekterar bara en bredare politisk trend där kortsiktigt ekonomiskt tänkande och en strävan efter att vinna politiska poäng hos vissa väljargrupper numera står framför värnandet om nationell suvernität och sunt beredskapstänkande.  

Fri handel och ekonomiska vinster i all ära men utan verklig kraft bakom orden att skydda ett lands gränser är löften om nationell suvernität och det som definierar nationsgränserna och de lagar som gäller inom dessa, inte värda mer än det papper det är nedtecknat på. Sverige behöver en stark försvarsmakt just för att kunna värna denna suvernität.  

Försvarets indragna resurser och genomförandet av fullständigt skoningslösa och ogenomtänkta nedläggningar och förstörelse av fungerande material och utrustning har skett både under socialdemokratisk ledning, under åren med den borgerliga alliansen och har fortsatt under den röd-gröna ledningen. Försvaret har därmed ingen möjlighet att försvara svenska hamnar, inte ens två av landets ur strategisk synvinkel viktigast sådana.    

Att i ett sådant läge låta Gazprom, ett företag där ryska staten är majoritetsägare få tillgång till två av Sveriges viktigaste och mest oskyddade hamnar borde inte ens komma på fråga.

Hade förslaget om uthyrning av dessa hamnar skett under 1980-talet eller under början av 1990-talet hade det varit mindre problematiskt. Sverige hade då ännu en försvarsmakt värt namnet. Men Sverige har idag en försvarsmakt som inte ens kan försvara hela Gotland och bara en bråddel av övriga riket.
Låt oss tala klarspråk här.  Att göra det möjligt för i det här fallet Ryssland, att inta Gotland genom att tex föra in militär utrustning, stridsfordon och stridsvagnar till Slite hamn via fartyg från Gazprom, utan möjlighet att hindra detta militärt borde vara otänkbart.

Karlshamn då? Karlshamns kommunfullmäktige har beviljat Hamnbolaget att köpa kommunal mark till ett värde av 50 miljoner kronor som ska användas för att lagra rör till ryska Gazprom. Priset 50 miljoner är intressant då det indikerar att Hamnbolaget räknar med att tjäna stora pengar på Gazprom. I en artikel i Blekinge Läns Tidning (tyvärr bakom betalvägg) uttalade sig socialdemokratiske kommunlrådet Per-Ola Mattson:

"Jag vet inte hur mycket bolaget räknar med att tjäna på de ryska gasrören, men det handlar om stora belopp. Och som jag förstår det är det tänkt att rören ska komma dit nästa och att lagringstiden sträcker över ett par år, minst" 

Att Slite Hamn/Region Gotland och Karlshamn via Hamnbolaget kan dra in vardera några hundra miljoner sett över ett par år genom att hyra ut mark/hamnar till Gazprom är därmed ingen vild gissning.

Hur kunde det då bli så här? Den röd-gröna regeringen känner sannolikt att man befinner sig i en politisk-ekonomisk rävsax som är svår att komma ur. Vi kommer i slutet av inlägget framföra två förslag för att ta sig ur detta till synes prekära dilemma, där regeringen inte behöver förlora ansiktet eller frukta att provocera Nordstream-intressenterrna alltför mycket.

Till att börja med måste man förstå den övergripande bakgrunden till Nord Stream-gasledningen vars huvudintressenter är Ryssland och Tyskland men även Storbritannien och Nederländerna.

Från tyskt perspektiv handlar det om energisäkerhet. Redan 2010 kunde vi läsa i en över 110-sidor lång rapport till tyska försvarsmakten att Tysklands framtida energisäkerhet måste ta hänsyn till att världens oljeproduktion kan komma nå en högsta nivå inom ett årtionde pga Peak Oil. Att Tyskland på grund av en minskad tillgång till olja i världen måste diversifiera sina energitillgångar för att inte hamna i ett krisläge under en omställningsperiod. I Rapporten som ni kan läsa här, ses det tyska intresset för Nord Stream-pipelinen som ett led i en förberedelse för landet att kunna hantera en minskad tillgång till olja i världen redan de närmaste åren.

Ur ryskt perspektiv är det givetvis ett sätt att tjäna pengar på den energikälla som landet kommer kunna utvinna längst och därmed är mest beroende av för framtiden. Enlig BP statistical review of World Energy 2016 sitter Ryssland nämligen på världens näst största gasreserver, knapp tvåa efter Iran. Detta samtidigt som Rysslands oljeproduktion enligt landets eget finansdepartement, beräknas nå en högsta nivå pga Peak Oil, inom bara något år. Ryssland har alltså relativt små oljereserver då man till skillnad mot vad man kan tro bara sitter på världens 10:e största oljereserver (7:e, beroende på hur man bedömer det faktiskta värdet av Kanadas, Venezuelas och Kazakstans oljereserver).

Anledningen till att varenda oljekran i Sibirien tappas på olja nu är för att med ökade produktionsvolymer kompensera för de numera mer än halverade intäkterna från landets svarta guld, Rysslands viktigaste inkomstkälla. Sedan oljeprisraset inleddes i juni 2014 och de ekonomiska sanktionerna riktades mot landet sedan anekteringen av Krimhalvön har därmed två djupa kilar slagits in i den ryska ekonomin. Nordstream är inte avgörande för att garantera framtida ryska gasintäkter, den rysk-kinesiska pipelinen är sannolikt mycket viktigare ekonomiskt men energi-politiskt för rysk-europeiska relationer är Nord Stream I och Nord Stream II ovärderlig.

Storbritannien då? Jo, North Stream pipelinen kopplas vidare med NEL-gasledningen i Tyskland och vidare via MIDAL-gasledningen genom Tyskland och Nederländerna. Slutligen nås Storbritanninen via en offshore-pipeline, BBL-gasledningen, mellan Nederländerna och Storbritannien. Som vi skrivit om tidigare subventionerar Storbritannien olje- och gasindustrin med miljardbelopp årligen i form av skattelättnader för utländska bolag som utvinner olja och gas i Nordsjön.

Oljetoppen nåddes i Storbritanninen redan i början av 2000-talet och landet måste idag importera 55 % av naturgasbehovet. Av importerna av gas kommer idag 38 % från europeiska gasledningar, 35 % av denna gas kommer från Ryssland. Importen från Ryssland kan med Nord Stream 2 alltså väntas öka.

Ok vad kan svenska regeringen och Försvarsmakten då göra? Vi ser egentligen bara två alternativ i nuläget.

• Det första och enklaste vore att den röd-gröna regeringen med hänvisning til miljöskäl och löften till Miljöpartiet och svenska befolkningen om nationellt uppsatta miljömål om en fossilfri omställning, meddelade att varken Silite hamn eller Karlshamn kan hyra ut mark/hamnområde eller ta in fartyg för att underlätta för Nord Stream II-projektet. Istället kan regeringen gå ut med uttalanden i stil med "Vi kan från svensk sida inte stödja ett projekt som bidrar till ökad användning av fossil gas och måste därför ge avslag till nyttjande av svenska hamnar för Nord Stream II".   

• Altnernativ två som berör i första hand Försvarsmakten handlar om att helt enkelt minera infartsleder och området kring Slite hamn och Karlshamn så kraftigt att det vore rena självmordet att försöka sig på en landsättningsoperation där. Denna minering skulle självklart övervakas men allehanda undervattenssensorer och bara utlösas på order av Försvarsmakten. Här blir det viktigt att klargöra syftet offentligt, att detta endast är för att säkra att dessa svenska hamnar skyddas tills Sveriges Försvarsmakt kan bevaka dessa områden med en flotta under uppbyggnad...  

Alternativ två kostar säkerligen mycket pengar som måste tillföras en redan otillräklig försvarsbudget så det bästa och egentligen enda raka alternativet är att hålla sig till alternativ ett och stå upp för de värderingar och miljölöften man påstår sig värna om. 

Å andra sidan, vad är det för fel på gammal hederlig dynamit...

Gotländska gutebaggen ska man inte leka med