Medial skandal: USA:s så kallade "största oljefynd nånsin" -en gigantisk FÖRLUSTAFFÄR!

För ett par dagar sedan kontaktade Johan en av världens mest anlitade energiexperter och geologikonsulter inom oljeindustrin, Arthur Berman. Detta med anledning om uppgifterna som spridits i svensk och internationell media den senaste veckan om att USA ska ha gjort det hittills största oljefyndet i landets i historia.

Men som det ska visa sig har det inte gjorts något gigantiskt olje- och gasfynd. Istället för en påstådd oljeskatt på 900 miljarder dollar har det skapats en pappersprodukt grundat på en estimering av US Geological Survey som om oljefyndet faktiskt existerade och utvanns skulle innebära en förlustaffär på 440 miljarder dollar vid ett oljepris på 48 dollar per fat.

Hur kunde då tex Dagens Nyheter publicera en artikel med rubriken "Den största oljereserven i USA:s historia" och samtidigt skriva: "Oljetillgångarna är inte nyupptäckta – kännedom om att oljan finns i marken har funnits – men det är först nu som man har uppmätt just hur gigantisk volymen är”.

Oljetillgångarna har nämligen inte uppmätts! Det är per definition INTE utvinningsbar olja, så kallade reserverver då skulle det varit en fysisk upptäckt baserat på faktiska borrningar och omfattande tester. 

Arthur Berman har nu i en fullständigt dräpande artikel i amerikanska tidningen Forbes 
smulat i sönder detta mediadrev och inte bara gått igenom ursprungskällan dvs US Geological Survey utan dessutom den data de utgår från och räknat på vad denna uppskattning faktiskt innebär i praktiken.

Det hela började alltså den 15:e november då US Geological Survey eller motsvarigheten till Sveriges Geologiska Undersökning, på sin hemsida släppte uppgifterna om att myndigheten gjort en uppskattning av skifferformationen Wolfcamp Shale formation i Texas där man kommer fram till att det kan finnas 20 miljarder fat skifferolja och 16 biljoner kubikfot skiffergas (ja biljoner inte billions/miljarder på engelska) i denna skifferformation.

Men är man geolog eller insatt i termerna som används inom fossilindustrin kan man läsa vad US Geological Survey faktiskt skriver: "En uppskattning om icke-upptäckta- tekniskt utvinningsbara resurser". 

Arthur förtydligar i sin artikel vad detta betyder: "Icke-upptäckta" betyder att de inte upptäckts, det är en kvalificerad gissning. "Tekniskt utvinningsbara resurser" innebär olja som kan utvinnas om kostnaderna inte spelade någon roll.       

Sedan nyheten släpptes på US Geological Survey:s hemsida har den skapat stora rubriker i tidningar som:

Bloomberg

USA Today

Deutsche Welle 

Detta är utan tvekan en skandal av stora mått som bör få dessa tidningar, inklusive Dagens Nyheter -att skämmas. Det hade inte krävt mycket arbete för att konsultera en expert för att faktiskt förstå om det var ett gigantiskt, historiskt olje- och gasfynd eller för att konstatera som det faktiskt ligger till: Att det än så länge bara är en pappersprodukt som inte ens om den hade motsvarighet i den fysiska verkligheten innebär en vinst, utan tvärtom är en gigantisk förlustaffär vid dagens oljepriser. 

Hur kommer då media fram till att den eventuella oljan på 20 miljarder fat är värd 900 miljarder dollar och inte -500 miljarder dollar som Arthur Berman kommer fram till? Jo, journalisterna har bara multiplcierat antalet fat, dvs de påstådda 20 miljarder med dagens oljepris, i detta fall 45 dollar per fat och fått totalen 900 miljarder dollar.

Men då har inte hänsyn tagits till kostnaderna och energin som krävs för att faktiskt få upp oljan, skatt och inga utbetalningar av royalities, ÖVER HUVUDTAGET. Detta måste tas med bara för att gå plus minus noll, alltså vi har inte börjat tala om någon vinst innan dessa kostnader är täckta. 

Arthur börjar med att peka på att "i verkligheten kostar det 7 miljoner dollar i genomsnitt att borra en brunn i Wolfcamp skifferformationen". Den genomsnittliga driftskostnaden per brunn ligger på 12 dollar per fat. Skatterna ligger på 5 % och nettoavkastningen per brunn efter royaltyutdelning ligger på 75 %.

Så vad skulle kalaset kosta då? Arthur Berman kunde efter genomgång av faktabladet "Fact Sheet 2016-3092 från US Geological Survey beräkna vad utvinningen av de uppskattade 20 miljarder faten olja skulle innebära i kostnader. Det skulle krävas att 196 253 brunnar borrades för att kunna få upp dessa 20 miljarder fat, det skulle kosta 1,4 biljoner dollar eller 12,9 biljoner kronor. Ja eller nästan 10 gånger Sveriges statsskuld!

Ja men olja ger ju intäkter också... Javisst till ett oljepris på 48 dollar per fat som vi har i skrivande stund kan, om oljan såldes på ett bräde (vilket den givetvis inte kan, den skulle produceras/säljas över årtionden), vara värd: 48 dollar/fat x 20 miljarder =  960 miljarder amerikanska dollar eller 8,6 biljoner kronor. Med andra ord räknar vi in kostnaderna och om ALL olja kunde utvinnas till 48 dollar per fat blir det en förlustaffär på 440 miljarder dollar. 

När Johan kontaktade Arthur Berman om detta berättade han även ett antal andra mycket intressanta saker.

"Dagens pris per brunn i Permian basin formationen är 41 dollar per fat (oljepriset som krävs för att det ska nå breakeven). De ledande operatörernas genomsnittspris för breakeven per brunn är 57 dollar per fat (Brent Crude) för breakeven i WTI innebär det ett oljepris på 62 dollar per fat. Ingen seriös investerare är intresserad av oljeutvinning som bara når breakeven. Riktlinjerna från Society of Petroleum Engineers som mäter ränteutbetalnngar i form av royaltys vid brunnarna, tyder på att det krävs minst 15 % i vinst bara för att täcka investeringar i utrustning, råvaror och hantera de finansiella risker som projeketen innebär.

Med andra ord krävs ett oljepris på 57 dollar per fat/brunn + 15 %, vilket ger 65.55 dollar per fat/brunn innan det går att gå med vinst. Detta är alltså genomsnittet som krävs. Väldigt många brunnar går torra och ger ingen olja eller gas alls men kostar fortfarande 7 miljoner dollar i snitt att borra och färdigställa.    

Arthur Berman skrev i mailet till Johan att det man måste förstå:

 "är att skifferoljeindustrin är mindre bekymrade över att tjäna pengar än de är att få få pengar. Skiffergas och skiffolje-formationer har i stort sett varit icke-kommersiellt gångbara - eller i bästa fall marginellt kommersiellt gångbara - sedan start. Den stora volymen av olja och gas är en lockelse för finansiärer att ge företag pengar för att fortsätta festen."

"För investerare handlar det om utbyte (marginal) på skräpobligationer eller utvalda tillgångar, eller förväntade vinster på aktiekurserna. Så när råoljepriset nådde en botten på 27 dollar per fat i februari 2016, var det en signal till finansiärer att de alla skulle kunna vara genier som var de första och enda människor att se möjligheten att "köpa lågt och sälja högt." De öppnade sina plånböcker och gav oljebolagen sina miljarder dollar. Företagen använde en del av dessa pengar för att reparera sina balansräkningar men det mesta användes för att borra brunnar, eftersom det är vad de gör."

Allt är inte som det verkar när ni läser om stora oljefynd i media! 20 miljarder fat olja är för övrigt inte ens 8 månaders konsumtion i dagens oljeberoende värld.