Vad är det för fel på gammal hederlig dynamit?

Den senaste tiden har det pågått en märklig debatt om huruvida det är lämpligt att tillåta att de ryska, statligt kontrollerade gasboloaget Gazprom ska få tillgång till två svenska hamnar, Slite hamn på Gotland och Karlshamn i Blekinge. Gazprom vill nämligen precis som tidigare underlätta för byggandet av gasledningen Nord Stream som nu ska byggas ut med ytterligare två gasledningar Nord Stream II. Ledningar som ska dras mellan Ryssland och Tyskland rakt igenom Östersjön. Gazprom vill precis som tidigare kunna lagerhålla pipelines och annan utrustning i svenska hamnar.

Försvaret av Sveriges suvärenitet måste gå före lokala och internationella intressen, frågan är nämligen minst sagt problematisk ur ett säkerhetshetsperspektiv. Ur ett lokalt perspektiv är uthyrningen av dessa hamnar en ekonomsk fråga, särskilt på Gotland där Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i början av året beräknade att Region Gotland behöver göra besparingar på 436 miljoner kronor för att kunna hantera den djupa ekonomiska kris regionen står inför. Miljontals kronor från Gazprom har här säkert betraktats som tacksamma slantar.

Slite hamn har ännu inte getts klartecken av Region Gotland för att tillåta Gasprom att hyra den för lagerplats av rör. Troligen i avvaktan på resultaten av de samtal som med säkerhet förs med Försvarsmakten eller snarare regeringen som avgör det hela. ÖB Michael Bydén har dock avrått från att hyra ut Slite hamn av säkerhetspolititiska skäl, något vi ska återkomma till nedan.

I Gotlands allehanda kunde vi för några dagar sedan läsa en artikel skriven av SD:s styrelse på Gotland med titeln "Fritt fram för rysk gas". SD Gotland skriver bland annat följande:

"SD Gotland tycker det är märkligt att så många är emot att hyra ut Slite hamn och låta Region Gotland gå miste om ett antal miljoner... Den som är emot uthyrning säger nu att det gäller mer än pengar och visst är det så, man talar nu om det säkerhetspolitiska läget men då är frågan är det en så katostrofal skillnad mot förra gången?" 

I artikeln skriver SD:s styrelse vidare:

"Det pratas så mycket om man inte ska öka beroendet av rysk gas, men om vi i Sverigedemokrater är rätt underrättade så är det så att ledningen nummer två läggs ned för att Tyskland och England ska köpa få köpa gas från Ryssland. Sverige kan inte bestämma över andra länder om de vill bli beroende av rysk gas eller inte. Vi svenskar är för fri handel över gränserna , ska vi stoppa det?" (vår fetmarkering)

Detta är anmärkningsvärda ståndpunkter från SD Gotland och ett parti som säger sig värna om Sveriges nationella intressen och suveränitet. Men det borde egentligen inte förvåna någon, det reflekterar bara en bredare politisk trend där kortsiktigt ekonomiskt tänkande och en strävan efter att vinna politiska poäng hos vissa väljargrupper numera står framför värnandet om nationell suvernität och sunt beredskapstänkande.  

Fri handel och ekonomiska vinster i all ära men utan verklig kraft bakom orden att skydda ett lands gränser är löften om nationell suvernität och det som definierar nationsgränserna och de lagar som gäller inom dessa, inte värda mer än det papper det är nedtecknat på. Sverige behöver en stark försvarsmakt just för att kunna värna denna suvernität.  

Försvarets indragna resurser och genomförandet av fullständigt skoningslösa och ogenomtänkta nedläggningar och förstörelse av fungerande material och utrustning har skett både under socialdemokratisk ledning, under åren med den borgerliga alliansen och har fortsatt under den röd-gröna ledningen. Försvaret har därmed ingen möjlighet att försvara svenska hamnar, inte ens två av landets ur strategisk synvinkel viktigast sådana.    

Att i ett sådant läge låta Gazprom, ett företag där ryska staten är majoritetsägare få tillgång till två av Sveriges viktigaste och mest oskyddade hamnar borde inte ens komma på fråga.

Hade förslaget om uthyrning av dessa hamnar skett under 1980-talet eller under början av 1990-talet hade det varit mindre problematiskt. Sverige hade då ännu en försvarsmakt värt namnet. Men Sverige har idag en försvarsmakt som inte ens kan försvara hela Gotland och bara en bråddel av övriga riket.
Låt oss tala klarspråk här.  Att göra det möjligt för i det här fallet Ryssland, att inta Gotland genom att tex föra in militär utrustning, stridsfordon och stridsvagnar till Slite hamn via fartyg från Gazprom, utan möjlighet att hindra detta militärt borde vara otänkbart.

Karlshamn då? Karlshamns kommunfullmäktige har beviljat Hamnbolaget att köpa kommunal mark till ett värde av 50 miljoner kronor som ska användas för att lagra rör till ryska Gazprom. Priset 50 miljoner är intressant då det indikerar att Hamnbolaget räknar med att tjäna stora pengar på Gazprom. I en artikel i Blekinge Läns Tidning (tyvärr bakom betalvägg) uttalade sig socialdemokratiske kommunlrådet Per-Ola Mattson:

"Jag vet inte hur mycket bolaget räknar med att tjäna på de ryska gasrören, men det handlar om stora belopp. Och som jag förstår det är det tänkt att rören ska komma dit nästa och att lagringstiden sträcker över ett par år, minst" 

Att Slite Hamn/Region Gotland och Karlshamn via Hamnbolaget kan dra in vardera några hundra miljoner sett över ett par år genom att hyra ut mark/hamnar till Gazprom är därmed ingen vild gissning.

Hur kunde det då bli så här? Den röd-gröna regeringen känner sannolikt att man befinner sig i en politisk-ekonomisk rävsax som är svår att komma ur. Vi kommer i slutet av inlägget framföra två förslag för att ta sig ur detta till synes prekära dilemma, där regeringen inte behöver förlora ansiktet eller frukta att provocera Nordstream-intressenterrna alltför mycket.

Till att börja med måste man förstå den övergripande bakgrunden till Nord Stream-gasledningen vars huvudintressenter är Ryssland och Tyskland men även Storbritannien och Nederländerna.

Från tyskt perspektiv handlar det om energisäkerhet. Redan 2010 kunde vi läsa i en över 110-sidor lång rapport till tyska försvarsmakten att Tysklands framtida energisäkerhet måste ta hänsyn till att världens oljeproduktion kan komma nå en högsta nivå inom ett årtionde pga Peak Oil. Att Tyskland på grund av en minskad tillgång till olja i världen måste diversifiera sina energitillgångar för att inte hamna i ett krisläge under en omställningsperiod. I Rapporten som ni kan läsa här, ses det tyska intresset för Nord Stream-pipelinen som ett led i en förberedelse för landet att kunna hantera en minskad tillgång till olja i världen redan de närmaste åren.

Ur ryskt perspektiv är det givetvis ett sätt att tjäna pengar på den energikälla som landet kommer kunna utvinna längst och därmed är mest beroende av för framtiden. Enlig BP statistical review of World Energy 2016 sitter Ryssland nämligen på världens näst största gasreserver, knapp tvåa efter Iran. Detta samtidigt som Rysslands oljeproduktion enligt landets eget finansdepartement, beräknas nå en högsta nivå pga Peak Oil, inom bara något år. Ryssland har alltså relativt små oljereserver då man till skillnad mot vad man kan tro bara sitter på världens 10:e största oljereserver (7:e, beroende på hur man bedömer det faktiskta värdet av Kanadas, Venezuelas och Kazakstans oljereserver).

Anledningen till att varenda oljekran i Sibirien tappas på olja nu är för att med ökade produktionsvolymer kompensera för de numera mer än halverade intäkterna från landets svarta guld, Rysslands viktigaste inkomstkälla. Sedan oljeprisraset inleddes i juni 2014 och de ekonomiska sanktionerna riktades mot landet sedan anekteringen av Krimhalvön har därmed två djupa kilar slagits in i den ryska ekonomin. Nordstream är inte avgörande för att garantera framtida ryska gasintäkter, den rysk-kinesiska pipelinen är sannolikt mycket viktigare ekonomiskt men energi-politiskt för rysk-europeiska relationer är Nord Stream I och Nord Stream II ovärderlig.

Storbritannien då? Jo, North Stream pipelinen kopplas vidare med NEL-gasledningen i Tyskland och vidare via MIDAL-gasledningen genom Tyskland och Nederländerna. Slutligen nås Storbritanninen via en offshore-pipeline, BBL-gasledningen, mellan Nederländerna och Storbritannien. Som vi skrivit om tidigare subventionerar Storbritannien olje- och gasindustrin med miljardbelopp årligen i form av skattelättnader för utländska bolag som utvinner olja och gas i Nordsjön.

Oljetoppen nåddes i Storbritanninen redan i början av 2000-talet och landet måste idag importera 55 % av naturgasbehovet. Av importerna av gas kommer idag 38 % från europeiska gasledningar, 35 % av denna gas kommer från Ryssland. Importen från Ryssland kan med Nord Stream 2 alltså väntas öka.

Ok vad kan svenska regeringen och Försvarsmakten då göra? Vi ser egentligen bara två alternativ i nuläget.

• Det första och enklaste vore att den röd-gröna regeringen med hänvisning til miljöskäl och löften till Miljöpartiet och svenska befolkningen om nationellt uppsatta miljömål om en fossilfri omställning, meddelade att varken Silite hamn eller Karlshamn kan hyra ut mark/hamnområde eller ta in fartyg för att underlätta för Nord Stream II-projektet. Istället kan regeringen gå ut med uttalanden i stil med "Vi kan från svensk sida inte stödja ett projekt som bidrar till ökad användning av fossil gas och måste därför ge avslag till nyttjande av svenska hamnar för Nord Stream II".   

• Altnernativ två som berör i första hand Försvarsmakten handlar om att helt enkelt minera infartsleder och området kring Slite hamn och Karlshamn så kraftigt att det vore rena självmordet att försöka sig på en landsättningsoperation där. Denna minering skulle självklart övervakas men allehanda undervattenssensorer och bara utlösas på order av Försvarsmakten. Här blir det viktigt att klargöra syftet offentligt, att detta endast är för att säkra att dessa svenska hamnar skyddas tills Sveriges Försvarsmakt kan bevaka dessa områden med en flotta under uppbyggnad...  

Alternativ två kostar säkerligen mycket pengar som måste tillföras en redan otillräklig försvarsbudget så det bästa och egentligen enda raka alternativet är att hålla sig till alternativ ett och stå upp för de värderingar och miljölöften man påstår sig värna om. 

Å andra sidan, vad är det för fel på gammal hederlig dynamit...

Gotländska gutebaggen ska man inte leka med

Fredagsmys: Svenska kommunalpolitiker i paneldebatt om Podcars

Under årets Podcar City-konferens i Antwerpen som vi hade uppdraget att bevaka och filma på plats, hölls totalt 38 sevärda presentationer som ni kan återse på vår youtube-kanal och läsa om i tidigare inlägg. Vi filmade dessutom studiebesöket till Europas första Podcar-system i trafik som finns i Rotterdam.

Årets Podcar City konferens var den tionde i ordningen och precis som vid tidigare konferenser deltog många svenskar. Förutom Christer Lindström som är en av personerna bakom Podcar City konferenserna, deltog tex tre kommunalpolitiker från tre olika kommuner i Sverige där man är intresserade av introducera ett Podcar-system.

Tillsammans deltog dessa tre kommunalpolitiker i en sevärd paneldebatt där utaningar och möjligheter med Podcars i framförallt Sverige diskuterades. Totalt sex personer satt med i panelen, tre svenskar och tre belgare däribland Ann-Christin Frickner, ordförande för nätvkerket Kompass. Johan har skrivit ett antal artikar om Podcars och andra hållbara eltransporter i nyhetsbrevet Destination som Kompass ger ut. I kommande nummer av Destination har Johan skrivit en längre krönika om Podcar City-konferensen. I artikeln lyfter Johan även positiva och kreativa perspektiv från ungdomarna vid Miljötinget 2016 som för ett par veckor sedan fick lära sig om Podcars vid två workshops och föredrag Johan höll på plats.

Ann-Christin Frickner är även kommunalpolitiker i Upplands Väsby utanför Stockholm där hon driver frågan om Podcars för att skapa ett hållbart, lokalt, transportmedel som kan tjäna alla. Syftet är att med Podcars bidra till integrering av olika samhällsgrupper och för att komma runt det växande trafik- och miljöproblemen i regionen.

Övriga svenskar i panelen var Aphram Melki och Stefan Bergström. Aphram Melki bland annat
kommunalråd i Järfälla, ordförande i Miljö- och bygglovsnämnden, ordförande i Miljö- och bygglovsnämndens arbetsutskott.

Stefan Bergström är kommunalråd i Sundbyberg och ordförande i stadsmiljö-och tekniska nämnden och ordförande i kommunstyrelsens exploaterings- och hållbarhetsutskott.

Andra svenskar på plats var till exempel Bosse Andersson vice ordförande i beredningen för trafikplanering Stockholms läns lansting, Göran Norlin Tyresö kommun och Magnus Hunhammar senior expert vid Kompass och tillika grundare av Podcar City-konferensen.

Paneldebatt med tre svenska kommunalpolitiker om Podcars vid Podcar City i Antwerpen


Det finns ett stort intresse för Podcar-system bland svenska kommuner. Hittills har det gjorts ett 20-tal utredningar och det pågår ett tiotal just nu. Med det växande intresset för självkörande bilar har intresset för Podcars aktualiserats på nytt och många kommuner inser nog att även om självkörande bilar på sikt kan minska antalet bilar på vägarna kommer det ta lång tid, något som kommunerna inte har.

För just nu växer många svenska kommuner så det knakar och det måste byggas tiotusentals bostäder och då krävs även att det byggs ett transportsystem, cykelvägar och gångvägar som inte bara är smarta utan som fungerar redan idag och i framtiden. Det krävs dessutom en kollektivtrafik som minskar behovet av persontransporter och håller för en framtid utan tillgång till billig olja.

Här har Podcars alla fördelar på sin sida. Då det är en befintlig och beprövad teknik som minskar behovet av bilar, har enorm passagerarkapacitet, är överlägset i säkerhet, kan byggas  inom stora och små samhällen, alltid drivs av el och stör inte övriga trafik, byggnation eller markytor frigörs då det kan byggas ovan mark. Podcar-system kostar dessutom en bråkdel att bygga och underhålla jämfört med transportsystem som tex spårvagnar, elbussar och personbilar.

Hur  övertygar man då kommuner och entreprenör/företagare om varför ett Podcar-system är det självklara valet för att skapa en dynamisk region/samhälle och hur det kan öppna upp allehanda affärsmöjligheter? Har man kunskap om Podcar-tekniken och är entreprenör eller varför inte organiserad grupp lokala invånare gäller det att hitta samarbetsformer mellan privata och publika aktörer så som en kommun. Ett tips är att lyssna på Nathan Korens presentation som hölls under Podcar City-konferensen i Antwerpen som går igenom just detta.

Nathan är amerikan men håller till i London och är arkitekt, transportplanerare, mjukvaruentrprenör och bland annat grundare av Podaris -en simulator-platform för samarbete kring urban stadsplanering. Med det digitala verktyget kan ingenjörer och intressegrupper mötas och tex testa hur olika Podcar-projekt skulle fungera i verkligheten.

Nathan Koren om Podaris och smarta verktyg för stadsplanering med Podcars
 

 Trevlig fredag!

Medial skandal: USA:s så kallade "största oljefynd nånsin" -en gigantisk FÖRLUSTAFFÄR!

För ett par dagar sedan kontaktade Johan en av världens mest anlitade energiexperter och geologikonsulter inom oljeindustrin, Arthur Berman. Detta med anledning om uppgifterna som spridits i svensk och internationell media den senaste veckan om att USA ska ha gjort det hittills största oljefyndet i landets i historia.

Men som det ska visa sig har det inte gjorts något gigantiskt olje- och gasfynd. Istället för en påstådd oljeskatt på 900 miljarder dollar har det skapats en pappersprodukt grundat på en estimering av US Geological Survey som om oljefyndet faktiskt existerade och utvanns skulle innebära en förlustaffär på 440 miljarder dollar vid ett oljepris på 48 dollar per fat.

Hur kunde då tex Dagens Nyheter publicera en artikel med rubriken "Den största oljereserven i USA:s historia" och samtidigt skriva: "Oljetillgångarna är inte nyupptäckta – kännedom om att oljan finns i marken har funnits – men det är först nu som man har uppmätt just hur gigantisk volymen är”.

Oljetillgångarna har nämligen inte uppmätts! Det är per definition INTE utvinningsbar olja, så kallade reserverver då skulle det varit en fysisk upptäckt baserat på faktiska borrningar och omfattande tester. 

Arthur Berman har nu i en fullständigt dräpande artikel i amerikanska tidningen Forbes 
smulat i sönder detta mediadrev och inte bara gått igenom ursprungskällan dvs US Geological Survey utan dessutom den data de utgår från och räknat på vad denna uppskattning faktiskt innebär i praktiken.

Det hela började alltså den 15:e november då US Geological Survey eller motsvarigheten till Sveriges Geologiska Undersökning, på sin hemsida släppte uppgifterna om att myndigheten gjort en uppskattning av skifferformationen Wolfcamp Shale formation i Texas där man kommer fram till att det kan finnas 20 miljarder fat skifferolja och 16 biljoner kubikfot skiffergas (ja biljoner inte billions/miljarder på engelska) i denna skifferformation.

Men är man geolog eller insatt i termerna som används inom fossilindustrin kan man läsa vad US Geological Survey faktiskt skriver: "En uppskattning om icke-upptäckta- tekniskt utvinningsbara resurser". 

Arthur förtydligar i sin artikel vad detta betyder: "Icke-upptäckta" betyder att de inte upptäckts, det är en kvalificerad gissning. "Tekniskt utvinningsbara resurser" innebär olja som kan utvinnas om kostnaderna inte spelade någon roll.       

Sedan nyheten släpptes på US Geological Survey:s hemsida har den skapat stora rubriker i tidningar som:

Bloomberg

USA Today

Deutsche Welle 

Detta är utan tvekan en skandal av stora mått som bör få dessa tidningar, inklusive Dagens Nyheter -att skämmas. Det hade inte krävt mycket arbete för att konsultera en expert för att faktiskt förstå om det var ett gigantiskt, historiskt olje- och gasfynd eller för att konstatera som det faktiskt ligger till: Att det än så länge bara är en pappersprodukt som inte ens om den hade motsvarighet i den fysiska verkligheten innebär en vinst, utan tvärtom är en gigantisk förlustaffär vid dagens oljepriser. 

Hur kommer då media fram till att den eventuella oljan på 20 miljarder fat är värd 900 miljarder dollar och inte -500 miljarder dollar som Arthur Berman kommer fram till? Jo, journalisterna har bara multiplcierat antalet fat, dvs de påstådda 20 miljarder med dagens oljepris, i detta fall 45 dollar per fat och fått totalen 900 miljarder dollar.

Men då har inte hänsyn tagits till kostnaderna och energin som krävs för att faktiskt få upp oljan, skatt och inga utbetalningar av royalities, ÖVER HUVUDTAGET. Detta måste tas med bara för att gå plus minus noll, alltså vi har inte börjat tala om någon vinst innan dessa kostnader är täckta. 

Arthur börjar med att peka på att "i verkligheten kostar det 7 miljoner dollar i genomsnitt att borra en brunn i Wolfcamp skifferformationen". Den genomsnittliga driftskostnaden per brunn ligger på 12 dollar per fat. Skatterna ligger på 5 % och nettoavkastningen per brunn efter royaltyutdelning ligger på 75 %.

Så vad skulle kalaset kosta då? Arthur Berman kunde efter genomgång av faktabladet "Fact Sheet 2016-3092 från US Geological Survey beräkna vad utvinningen av de uppskattade 20 miljarder faten olja skulle innebära i kostnader. Det skulle krävas att 196 253 brunnar borrades för att kunna få upp dessa 20 miljarder fat, det skulle kosta 1,4 biljoner dollar eller 12,9 biljoner kronor. Ja eller nästan 10 gånger Sveriges statsskuld!

Ja men olja ger ju intäkter också... Javisst till ett oljepris på 48 dollar per fat som vi har i skrivande stund kan, om oljan såldes på ett bräde (vilket den givetvis inte kan, den skulle produceras/säljas över årtionden), vara värd: 48 dollar/fat x 20 miljarder =  960 miljarder amerikanska dollar eller 8,6 biljoner kronor. Med andra ord räknar vi in kostnaderna och om ALL olja kunde utvinnas till 48 dollar per fat blir det en förlustaffär på 440 miljarder dollar. 

När Johan kontaktade Arthur Berman om detta berättade han även ett antal andra mycket intressanta saker.

"Dagens pris per brunn i Permian basin formationen är 41 dollar per fat (oljepriset som krävs för att det ska nå breakeven). De ledande operatörernas genomsnittspris för breakeven per brunn är 57 dollar per fat (Brent Crude) för breakeven i WTI innebär det ett oljepris på 62 dollar per fat. Ingen seriös investerare är intresserad av oljeutvinning som bara når breakeven. Riktlinjerna från Society of Petroleum Engineers som mäter ränteutbetalnngar i form av royaltys vid brunnarna, tyder på att det krävs minst 15 % i vinst bara för att täcka investeringar i utrustning, råvaror och hantera de finansiella risker som projeketen innebär.

Med andra ord krävs ett oljepris på 57 dollar per fat/brunn + 15 %, vilket ger 65.55 dollar per fat/brunn innan det går att gå med vinst. Detta är alltså genomsnittet som krävs. Väldigt många brunnar går torra och ger ingen olja eller gas alls men kostar fortfarande 7 miljoner dollar i snitt att borra och färdigställa.    

Arthur Berman skrev i mailet till Johan att det man måste förstå:

 "är att skifferoljeindustrin är mindre bekymrade över att tjäna pengar än de är att få få pengar. Skiffergas och skiffolje-formationer har i stort sett varit icke-kommersiellt gångbara - eller i bästa fall marginellt kommersiellt gångbara - sedan start. Den stora volymen av olja och gas är en lockelse för finansiärer att ge företag pengar för att fortsätta festen."

"För investerare handlar det om utbyte (marginal) på skräpobligationer eller utvalda tillgångar, eller förväntade vinster på aktiekurserna. Så när råoljepriset nådde en botten på 27 dollar per fat i februari 2016, var det en signal till finansiärer att de alla skulle kunna vara genier som var de första och enda människor att se möjligheten att "köpa lågt och sälja högt." De öppnade sina plånböcker och gav oljebolagen sina miljarder dollar. Företagen använde en del av dessa pengar för att reparera sina balansräkningar men det mesta användes för att borra brunnar, eftersom det är vad de gör."

Allt är inte som det verkar när ni läser om stora oljefynd i media! 20 miljarder fat olja är för övrigt inte ens 8 månaders konsumtion i dagens oljeberoende värld.  

Hyperloopen utvecklas snabbt: Blir Jules Vernes dröm verklighet?

I somras intervjuades Johan av ETC Stockholm i en artikel om utvecklingen av den så kallade Hyperloopen. Sen dess har det hänt en hel del och det är dags för en uppdatering.

De första designade podarna som ska vara med i SpaceX performance-tävling i januari nästa år har börjat transporteras till USA. I videon nedan kan ni se holländska University of Delfts bidrag, en Hyperloop-pod studenterna och forskarna designat och utvecklat tillsammans med huvudpartnern DHL.

I januari ska den testköras för hastighet, säkerhet, energieffektivitet etc i en tävling mot mot 29 andra team från hela världen. Från början var det 360 team men nu ska alltså 30 av de mest lovande
"Hyperlooparna" göra upp i en ärofylld kamp. Men tävlingen handlar i huvudsak om kunskaputbyte och teknikutveckling, med fokus på design och teknisk utformning av själva Hyperloop-poden.

Elon Musk som står bakom de första ritningarna av Hyperloopen och tillsammans med sitt rymdbolag SpaceX har tagit intiativ till tävlignen, gör det för att snabba på utvecklingen av Hyperloopen och väcka intresse för denna för de flesta, än så länge rätt okända transportform.

Hyperloopen kan komma att bli revolutionerande för vår möjlighet att resa i framtiden. Men det kommer sannolikt ta minst 10-15 år innan vi ser de första Hyperloop-systemen (mindre fullskaliga sträckor kommer vi kanske se redan nästa år) och ännu längre än det innan Hyperloop-system kan vara utbyggda i en omfattning som verklighen kan påverka det globala resandet. Men tekniken är klart intressant då den ur såväl ett energiperspektiv som miljöperspektiv har många fördelar.

University of Delfts Hyperloop-pod

Samtidigt har de två huvudkonkurrenterna om att bygga den första fullskaliga Hyperloop-banan, Hyperloop Transportation Technologies (HTT) och Hyperloop One gått in i en intensiv markadsföringsfas och antalet anställda/involverade i respektive företag skalas upp kraftigt.

Vem som vinner i slutändan eller om vi får se parallella system från respektive företag på olika håll i världen eller rent av andra konkurenter dyka upp, återstår att se men det råder inget tvivel om att ett Hyperloop-system kommer byggas.

Blir Jules Vernes dröm då verklighet? Kommer vi få se ett rörpostliknande transportsystem som tar människor mellan städer och länder snabbare än flygplan i upp till 1200 km/h? Med tanke på HTT:s överenskommelse med den slovakiska regeringen om att bygga ett Hyperloop-system mellan Wien, Bratislava och Budapest och Hyperloop One:s satsning i Abu Dhabi så är svaret sannolikt ja.    

Det är nämligen svårt att inte bli övertygad om det börjar bli allvar av Hyperloopen nu. I somras höll Dirk Ahlborn, VD och en av grundarna för HTT, en mycket sevärd och övertygande presentation för BMW i München. I presentationen framgår det tydligt vilket seriöst team man har med över 500 medarbetare från hela världen med vitt skilda kompetenser och erfarenheter. Människor som lägger många timmar varje vecka på att förverkliga Hyperloopen så fort som möjligt.

Dirk säger tex att för ett pris av 30 dollar per biljett (eller cirka 277 SEK/enkel resa) kan man räkna hem byggkostnaden och driften av en Hyperloop mellan Los Angeles och San Francisco på endast 8 år. Sedan kan det gå med vinst tack energineutral energianvändning för driften av systemet (eldrift +solenergi), med hjälp av de intäkter som kommer generas via service ombord Hyperloopen under resan och även tack vare det enorma passagerarflöde Hyperloopen kommer kunna hantera.

Blir även intressant när HTT kommer börsnoteras. Sedan tidigare planerade bolaget en börsnotering första kvartalet i år.

Kika på Dirk Ahlborns presentation och döm själva. Se gärna även något av tidigare inlägg om Hyperloopen för mer hur det fungerar. Vi ägnar även en hel del åt Hyperloopen i vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet där vi jämför den med övriga eltransporter för framtiden däribland befintliga, lokala transporter som Podcars, elbussar och elbilar.

Dirh Ahlborn, VD vid Hyperloop Transportation Technologies (HTT) presenterar Hyperloopen för BMW i München

Slaget om framtidens el-lastbil: Scania, Daf, Mercedes, Volvo eller Nikola Motors?

Vi har skrivit mycket om elbilarnas framfart och likaså utvecklingen av elbussar här på bloggen. Men just nu pågår samtidigt en febril kamp mellan världens största lastbilstillverkare om vem som ska bli först med en helt eldriven lastbil i trafik. Vem som blir först återstår att se men det verkar som alla de etablerade tillverkarna satsar på någon form av batteridrift utan att tillsätta något flytande bränsle. Detta med undantag av en uppstickare som lustigt nog tagit namnet Nikola Motors som vi snart ska återkomma till.  

Tidigare har vi skrivit om samarbetet mellan Scania och Siemens som utvecklar en lastbil för eldrift i elväg-projektet utanför Sandviken. Elväg E16 som projektet nu kallas (tekniken kallas även  e-Highways på engelska) är en 2 km lång kontaktledning som byggts längs en av två filer längs E16 där specialbyggda lastbilar med hjälp av en strömavtagare på lastbilens tak hämtar el till batteri och motorn i lastbilen. Dessa lastbilar är inte rena el-lastbilar utan övergår till dieselektrisk drift när de inte har kontakt med ledningen.

Hur tekniken fungerar kan ni lära er om i intervjun Johan gjorde under Almedalsveckan häromåret, då Scanias utvecklingschef Christer Thorén visade upp lastbilen. Ni finner intervjun på vår youtube-kanal nedan.

 

Om tekniken fungerar är tanken att en kontaktledning ska byggas längs E16 mellan Borlänge och Gävlehamn för att på sikt kunna ersätta tung lastbilstrafik denna sträckning. Om det i sin tur blir lyckat, kan det bli aktuellt att bygga kontaktledningar för att sammanlänka motorvägarna mellan Stockholm, Göteborg och Malmö.

Elväg E16 -projektet är ett av två el-lastbil projekt som Trafikverket är med och finansierar i Sverige just nu. Det andra projektet involverar holländska lastbilstillverkaren Daf som använder en helt annan teknik där lastbilen till skillnad mot Scanias är tänkt att gå helt på el hela tiden. Det ska dock sägas att Scania/Siemens lastbil kan utrustas med batterier för ren eldrift även sista sträckan från motorväg till av/upphämtning av gods. Enligt Scanias utvecklingschef Christer Thorén är det en kostnadsfråga som det är upp till kunden att avgöra om de vill använda/stå för.

Just nu testar Daf en el-lastbil som ingår el-lastbilsprojektet med det mycket snalika namnet Elways. Elways-projektet ska till skillnad mot kontakledningar ovanför lastbilarna hämta elen från skenor som läggs ner i vägbanan och den vägen laddar batteriet i lastbilen. Även här har man alltså fått godkännande och finansiering av Trafikverket att bygga en 2 km lång testbana. Sträckan man vill elektrifiera med denna teknik är mellan Rosersberg och Arlanda. Daf har utvecklat tekniken tillsammans med holländska E-traction.  

Intresset för Elways och el-lastbilar är stort då det för Postnord och Swedavia med flera innebär att godstransporter kan köras mellan Postnords terminal i Rosersberg och postanläggningen vid Arlanda flygplats. Men test-banan för Elways är till skillnad mot Elväg E16 inte byggd ännu utan väntas första komma igång till våren.

Det verkar mycket mer praktiskt och ekonomiskt att bygga kontaktledningar än skenor i marken. Underhållet av vägskenorna måste ju skötas av en redan otillräcklig snöröjningsapparat... Men vi får se vilka lösningar man hittar på.

Men Scania och Daf är inte ensamma i utvecklingen av el-lastbilar. Mercedes/Daimler har nyligen lanserat en konceptlastbil -eTruck, en ren el-lastbil som Daimler säger kan vara i trafik i början av 2020-talet. Det känns långt borta men det är ändå en intressant teknik. Lastbilen ska enligt en artikel i expressen ha bakhjulsdrift med två elmotor som backas upp av tre batterier på totalt 212 kWh. Räckvidden anges till 20 mil och är därmed tänkt för lastbilar i stadskörning, alternativt om de i framtiden kan utnyttja kontaktledningar för längre sträckor.  

Volvo trucks då? Inga el-lastbilar på gång? De klurar säkert på sin kammare men tycks i likhet med Volvo Cars helt fokuserade på självkörande teknik. Såväl Volvo Trucks som Volvo Cars har födjupat sina samarbeten med Uber. Nyligen var Volvo/Uber först i världen med en självkörande lastbil i trafik när en specialbyggd självkörande Volvo lastbil levererade 51, 744 burkar öl... Dock under uppsikt av en förare.


Det är olyckligt att Volvo valt att fokusera så mycket på de självkörande teknik och inte eldrift.
Det är förstås en genväg i den tuffa konkurrensen med Scania och Daf mfl. att erbjuda lastbilsflottor möjligheten att på sikt ta bort den största kostnaden för en lastbilstransport/taxi, nämligen föraren.

Men den tillverkare som kan lyckas med båda bidrar inte bara med en enorm energi/resursbesparing/kostnadsbesparing utan även ett kraftigt minskat oljeberoende och med det miljöpåverkan.

Slutligen kommer vi så till uppstickaren Nikola Motors som måste nämnas i dessa sammanhang. För till skillnad mot övriga rena el-lastbilar och dieselhybrider har det nystartade amerikanska bolaget med huvudsäte i Salt Lake City, Utah satsat på en vätgasdriven lastbil. Företaget ska lansera sin första modell Nikola One den första december i år. Om knappt två veckor får vi se om Nikola Motors kan leva upp till sina högt ställda föväntningar. Det är lite svårt att hålla sig för skratt för detta företag som inte bara härmat Tesla Motors genom att använda förnamnet på geniet och uppfinnaren Nikola Tesla utan även marknadsföring mm...

Samtidigt måste man imponeras lite över att Nikola Motors ska ha fått hela 7000 reservationer/beställningar på sina första vätgaslastbil på bara en månad. Detta är en order på ett värde av 2,3 miljarder amerikanska dollar eller cirka 21 miljarder SEK!

Men att ta omvägen via vätgas för att driva elmotorn känns minst sagt märkligt då det inte är lika effektivt som ren eldrift via ett batteri. För att inte tala om kostnaderna för att framställa vätgasen och bygga den helt obefintliga infrastrukturen som krävs för tanka lastbilar/bilar. Men vi får väl se. Enligt Nikola Motors ska företaget bygga ett stort antal gigantiska solcellsparker för att framställa vätgas och vätgasmackar ska byggas över hela USA likt Teslas Superchargers för elbilar...

El-lastbilskampen har bara börjat, frågan är vilka tillverkare som står kvar om några år när omställningen till eldrift kommit igång på allvar. Men att vätgas-lastbilar ska hamna i ledningen är en högoddsare och är inte önskvärt ur ett energi- och miljöperspektiv.

Smarta plattformar för smarta trafiklösningar

Vi har nu redigerat klart och laddat upp samtliga presentationer från vår bevakning av konferensen Podcar City and Advanced Transit i Antwerpen som vi deltog i och filmade i september. Totalt kan man nu se återse 39 videos, inklusive studiebesöket till Europas första självkörande Podcar-system i Rotterdam på en spellista på vår youtube-kanal.

Resan till Antwerpen gjorde vi med elbilen Tesla Model S från Sverige och efter konferensen följde ytterligare en vecka på vägarna till bland annat Frankrike, Tyskland och Schweiz -helt på el. Totalt tillryggalades 430 mil på cirka tio dagar med elbilen.

I senaste inlägget om Podcar City konferensen i Antwerpen skrev vi om Shannon McDonalds presentation om ett av USA:s mest hållbara samhällen. I det här inlägget vill vi lyfta två andra mycket sevärda presentationer från konferensen.

Under sessionen "Simulation, Modeling and Optimization" presenterade en av grundarna till Podcar City konferenserna, Christer Lindström sitt arbete vid 4Dialog där han är VD och en av grundarna.

4Dialog har med hjälp av en utvecklad simuleringsplattform skapat en miljö där människor från hela världen kan mötas för att dela och testa idéer och tekniker som byggnadsdesign, transportsystem ja mer eller mindre vad som helst. Allt körs live och upp till 300 personer kan vara inne och mötas och köra sina simuleringar samtidigt.

Kopior av en verklig stad, byggnad eller stadsdel kan tex snabbt skapas i den virtuella miljön för att sedan kunna testa trafikflöden, ny teknik, design av parker och cykelvägar etc. I presentationen visar Christer exempel på hur tekniken använts för en cykelstudie för stadsdelen Östra Sala backe i Uppsala. Men simuleringen kan användas av vilket företag som helst för att testa en affärsidé för en butik eller liknande.

Du kliver in i simuleringen med en avatar och kan välja att följa vad som händer från cykeln, bussen eller gå runt själv och kan tex leda en annan person (avatar) och visa något du vill utveckla/testa live. Du kan även kommunicera med kollegor/andra likt skype eller via text när du är i simuleringen.

Med tekniken kan tex en kommun/stad enkelt testa hur ett podcar-system skulle kunna byggas för att fungera i det specifika  området/staden. Tex hur den samverkar med övrig trafik och hur den kan designas och placeras för att passa in i miljön på ett tilltalande och effektivt sätt.

Mycket spännande och användbart verktyg helt enkelt. Det hela framgår tydligt i Christer Lindströms presentation nedan.

Christer Lindström om 4Dialogs smarta simuleringsverktyg


En annan mycket sevärd presentation stod Jorik Rombouts för, grundaren och tillika VD:n vid Belgiens mest omtalade starups just nu, Rombit. Under sessionen "City of Things"
höll Jorik presentationen den mycket sevärda presentationen"Romcore Smart Cities: the userfriendly city".

Rombout utvecklar IoT platformar (Internet of Things-uppkopplade prylar), maskininlärning och datainsamling för smarta stadslösningar och är bara fyra år gammalt men växer så det knakar. Det lilla teknikföretaget har bland annat utvecklat en applikation som hjälper parkeringsvakter att tala om när bilar står rätt parkerade. I Belgien är det nämligen vanligt att folk stjäl parkeringsstolpar som staden placerat ut för tillfälliga parkeringar och sedan ställer ut utanför sina bostäder eller andra ställen för att få en parkering. Detta har skapat parkeringskaos...

Rombout har även utvecklat smarta digitala registereringsskyltar som gör det möjligt att hyra ut parkeringsplatser och garage när de inte används (för de som önskar).

Efter presentationen fick Jorik Rombout bland annat frågan "om det inte är svårt att konkurera med mjukvarulösningar och smarta applikationer utan patent?" Jorik svarade snabbt och lugnt att "det är ingen idé att söka patent, vem som helst kan sno en idé och det går utvecklingen går för snabbt för att vänta, det gäller bara att vara snabbare och bättre än alla andra"... Lagom kaxigt men Rombits framfart och nytänkande verkar spinna vidare med snabba resultat.

Jorik berättade tex efter presentationen att han skulle till Sverige för att träffa Volvo med en teknik Rombot utvecklat som innebär att nya Volvo-bilar snart kan komma vara medvetna om var de får parkera och inte. Bilarna kommer med tekniken kunna meddela föraren om det pga av städdag på gatan, förbjud mot parkering eller liknande går att parkera på ytan. Om inte, kommer bilen inte tilåta
föraren att parkera där!

Jorik Rombout om Rombits "Romcore"   

Inspirerande och viktig Permakulturbok på svenska

Idag var Johan på Miljötinget i Malung där han höll två föredrag och workshops om fossilfri omställning. Ungdomar, främst gymnasie-elever från hela Dalarna och Gävleborg samlades en hel helg för inspiration och samtal om vad man kan göra för att tex ställa om energisystemet bort från fossilberoendet, hur man kan arbeta med hållbar livsstil och många smarta åtgärder för att dämpa klimatförändringarna diskuterades.

Vi kommer sammanställa de många kloka tankar och idéer som ungdomarna kom fram till under de två workhopen Johan höll vid ett senare inlägg.

I detta inlägg vill vi dock tipsa om en ny handbok om permakltur på svenska som verkar mycket lovande. En bok skriven och illustrerad av Ylva Arvidson med familj. Ylva som bland annat varit skribent för tidningen OM där Johan tidigare var redaktör, har samlat sina kunskaper om permakultur i en bok som säkert många svenskar kan komma att uppskatta: Permakultur! Framtiden i din trädgård. Men för att ro projektet i hamn behövs stöd till kickstarter-kampanjen.

Ett mycket bra sätt att bidra till den fossila omställningen och Sveriges krisberedskap gör man därför genom att stödja denna mycket lovande och viktiga bok: En pedagogisk och inspirerande bok om permakultur på svenska som säkert kan sätta eld i baken även på de som tror trädgårdsodling är tråkigt och jättesvårt!

Kika på videon nedan och gå till kickstarterkampanjen nu!

 

Positiva nyheter från USA: Kaliforniens oljerikaste region förbjuder fracking

De som vaknat till chocken över att Donald Trump blir nästa president funderar säkert över hur detta kunde ske och vad som händer efter den 20:e januari när Trump tar över i Vita Huset. Det kommer vi få återkomma till när vi vet vilken politik som faktiskt genomförs.

Men igår hölls ett annat mycket viktigt val i USA vars resultat bör vara till glädje för många amerikaner och för alla som bryr sig om landets klimat- och miljölpolitik och människors hälsa.

Igår hölls nämligen en mycket viktig folkomröstning om ett förbud mot ny utvinning av skifferolja i Kalifornien. Monterey County, Kaliforniens oljrikaste del av den så kallade Monterey-formationen som även utgör en av USA:s största olje och gas-reserver har röstat FÖR ett förbud av fracking av skifferolja. Dessutom ska ALL ny utvinning av olja och gas i Monterey county förbjudas och pågående produktion från olje och gasbrunnar ska fasas ut.

Detta kan bli ett mycket hårt slag mot oljeindustrin i Kalifornien och faktiskt hela USA:s fossilindutri då det kan leda till att nya folkomröstningar växer fram i andra delstater och områden i landet. Nu kommer detta givetvis överklagas i domstol av olje- och gasbolag i Kalifornien men det blir sannolikt svårt att hindra förbudet då det nu är det sjunde Countyt i Kalifornien som röstat igenom ett förbud mot fracking. Det är dock det första stora oljeproducerande countyt som röstat för ett förbud av fracking av skifferolja och ny olje- och gasproduktion.

Kalifornien har en starkt mobiliserad miljörörelse bakom sig i delstaten så låt oss hoppas att detta förbud verkligen accepteras och drivs igenom.    

Nu tänker säkert en del att detta frackingförbud i Kalifornien är en droppe i havet om Donald Trump som vi skrev i föregående inlägg, verkligen lyckas dra in all statlig satsning på klimatforskning och bortprioriterar miljöteknik och utsläppsföroreingar och istället satsar på ökad kolkraft. Visst kan framgången med ett frackingförbud i Monterey County då framstå som liten men det finns många andra delstater i USA som står inför liknande val. Ett val som handlar om lokala markägare och invånare ska tillåta den utvinningsmetod amerikanska olje- och gasbolag med fracking utsätter redan magra grundvattentäkter för cancerogena kemikalerier som sipprar ut från skifferutvinningen.

Utvinningen av skifferolja/gas kan även leda till kraftiga jordbävningar som i Oklahoma och leder USA i fel riktning med en ökad satsning på fossil energi istället för att inleda den långa resa landet måste göra att för att ställa om sitt energi- och transportsystem till ett som så småningom kan bli helt fossilfritt och skapa långsiktigt hållbara arbetstillfällen.

Se gärna något av tidigare inlägg om fracking och skifferolja eller vår bok Olja för Blåbär-Energi, Makt och Hållbarhet där ägnar vi ett helt kapitel åt den amerikanska skifferdrömmen.

San Ardo-oljefältet i Monterey

Bild Johan tog under sin resa i Kalifornien 

Varför det spelar stor roll vem som vinner presidentvalet i USA

I natt svensk tid får vi sannolikt veta om Hillary Clinton eller Donald Trump blir USA:s nästa president. En del menar att det inte spelar så stor roll vem som vinner då en president normalt främst kan styra och ställa i utrikespolitiken. Detta främst då nya lagar och lagändringar inte kan drivas igenom utan stöd av en majoritet i senaten och representanthuset. Men i det här inlägget ska vi ta upp vad vi menar tydligt visar att valet av president den här gången inte kännteckas av normala förhållanden och att valet av president därför kan få stor betydelse på många plan. Att effekterna av vem som vinner valet tex kan påverka långt mer än finansmarknaderna och amerikansk utrikespolitik.

Klockan 01.00 stänger vallokalerna i bland annat Florida och Georgia, två av de nyckeldelstater som kan komma fälla avgörandet. Florida med hela 29 elektorsröster är mycket viktig. För kom ihåg, det är inte den presidentkandidat som får mest röster via valsedeln som blir president utan den som får mer än hälften av landets totalt 538 elektorsröster, dvs minst 270. Även Pennsylvania med sina 20 elektorsröster kommer sannolikt vara med i slutspurten.

Varför spelar det någon roll om Donald Trump vinner och inte Hillary Clinton? Är inte Donald Trump bara en clown som kommer tvingas rätta sig in i leden när han sätter sig i ovalarummet i Vita Huset? Nej, på en rad punkter kan Donald Trump skapa stora negativa förändringar som i grunden förändrar USA till det sämre och vi menar otvetydigt att Hillary Clinton är det självklara valet om man har amerikanernas och världens bästa för sina ögon.

Till att börja med har Donald Trump med republikanerna majoritet i såväl representanthuset som i senaten vilket alltså Barack Obama och demokraterna inte har haft de senaste åtta åren och kanske inte heller Hillary Clinton får om hon vinner. Efter nattens kongressval vet vi om det maktförhållandet kvarstår.

Om Donald Trump vinner och republikanerna behåller majoritet i kongressens båda kamrar blir det till för republikanerna att bekänna färg mot Donalds piska. Ett till synes djupt splittrat republikanskt parti med ett antal högerextrema medlemmar som drar åt faschistisk riktning ska då enas med traditionella konservativa republikaner och andra mer i mittenfåran. Lyckan över att vinna presidentvalet kan leda till uppslutning bakom Trump som naturligtvis kommer hävda att det är tack vare honom de vunnit valet och att de därför har att lyssna till honom om de inte vill ha ett splittrat parti.

Det innebär att Donald Trump har möjlighet att med sina republikanska partikamrater genomdriva lagförändringar och lagar utan att hindras av demokraterna. Om Hillary vinner däremot, kan hon lägga in sitt veto mot lagförslag som republikanerna får majoritetsstöd för i senaten och representanthuset. Hur skadliga dessa lagar kan bli är svårt att säga men med tanke på vad Donald Trump sagts sig vilja göra är en sådan möjlig utveckling klart oroande.

Vad kan Trump hitta på som är så allvarligt? Överdriver vi?

Om vi börjar inrikespolitiskt. Trump har sagt att han ska lägga ner amerikanska Miljödepartementet (US Environmental Protection Agency, EPA) för att "det förstör USA:s ekonomi". Vilket är helt i linje med Trumps uttalande om att han vill ta bort miljö/utsläppsreglerna för landets kolkraftverk... Kan Trump göra det? Ja, det är bara att övertyga sina republikanska kollegor om att godkänna budgeten i kongressen, med indragen sådan för EPA.

Nyligen avslöjade amerikanska Bloomberg att Trump dessutom vill dra in landets federala stöd till klimatforskning och satsningar för klimatdämpande åtgärder i USA och internationellt som över två mandatperioder enligt Trumpkampanjen skulle innebära besparingar på 100 miljarder dollar. Istället ska pengarna användas för att bygga infrastrukur för rent vatten, ren luft och säkerhet... Hmm är inte det en självmotsägelse per definition? Särskilt om man lägger ihop det med ovanstående åtgärder Trump vill genomföra utan miljödepartemet, med puffande kolkraftverk och övriga klimatåtgärder gone...

Trump vill kraftigt bygga upp landets försvarsmakt och säkerligen också polisen för den senare ska ju bland annat vakta mexikaner som Trump ska se till bygger en mur längs amerikanska/mexikanska gränsen (ja, eller de ska bekosta den). Sen kommer ju polisen/tullen etc få nya uppgifter att granska/stoppa "alla misstänkta muslimer" som kommer till USA. De cirka 3,3 miljoner muslimer som redan bor i USA känner sig säkert väldigt oroade och ovälkomna. Hur skulle de behandlas av en ny växande poliskår är det ingen som vet. Och så icke att förglömma alla illegala immigranter som Trump vill kasta ut ur landet, där över hälften eller drygt 5,5 miljoner kommer från Mexiko. Att Trump behöver fler poliser för detta är lika uppenbart som det är bisarrt men är det verkligen vad USA behöver?

Oavsett hur det blir med polis- och försvarsmakten skulle valet av Donald Trump sända väldigt märkliga signaler både inom USA och till resten av världen. För vad ska människor tro om en president som inte tar avstånd från stöd av rasistiska grupper som ku klux klan, står för extremt märkliga kvinnovärderingar och verkar som en splittrande kraft i ett USA och en värld som behöver samarbete, inte ett "vi och dem".

Vad som är slående är att Trumps uttalande och resonemang präglas av "busineses business business- at ANY cost" -kosta vad det kosta vill för människor, miljön och internationella relationer bara det gynnar...Trump. För vad har Trump egentligen sagt om sin utrikespolitik? Jo, länder som vill ha USA:s militära stöd måste "betala för sig". Något Donald uppenbarligen anser att flera länder i tex NATO inte gör... så väcks frågetecken om USA under Trump kommer dra sig ur NATO vilket oavsett vad man tycker om organisationen helt klart skulle skapa stor osäkerhet...

Det mest märkliga med Trump är att han framträder som en demagog utan några konstruktiva förslag på hur USA ska få ordning på sin ekonomi. Ändå möts han med jubel från de miljontals amerikaner som i sin frustration över att inte ha något arbete och saknar framtidshopp, ser en ny möjlig framtid under Trump. "Allt utom etablisemanget måste bli bättre", well det sa en viss herre under 20 och 30-talets Tyskland också... Många av de som röstar på Trump tillhör en grupp människor med stor okunnighet om historia och vad som sker utanför landets gränser (ja, även inom Förenta Staterna). Andra proteströstar på Trump mot etablisemanget utan att tänka på vilken skada Trump faktiskt kan ställa till med.

Vad Trump-kampanjen lyckats med är inte att odla hopp utan tvivel.

• Tvivel om att klimatförändringarna är skapade av människan (de är ju enligt Trump själv ett påfund skapat av kineserna). 
• Tvivel om att USA:s största styrka är dess mångfald av människor och tekniska kunnande och inte dess militärmakt och finansiella sektor. 
• Tvivel om att USA:s ekonomiska problem till stor del beror på att landets största industri är en fossilindustri som inte vill se förändringar av transport-energi- och jordbrukssystemet utan att behålla sin makt och sina pengar (de är ju enligt Trump lösningen). 
• Och Trump, sår även tvivel om att alla problem i USA beror på Obama/demokraterna, trots att Obama egentligen inte ens fått chansen på grund av republikansk blockering i kongressen. 

Oavsett vad man tycker om Hillary Clinton och hennes möjlighet att som eventuell president kunna skapa någon tydlig förbättring för USA:s invånare och bidra till något positivt för övriga världen, är det viktigt att inte bara låta sig invaggas i tryggheten och betrakta alternativet, Donald Trump
som en oppurtunist som bara gjort allt för att vinna valet.

Det finns nämligen till skillnad mot Hillary Clinton säkra tvivel på att Donald Trump värnar demokratiska rättigheter amerikanska medborgare idag har och för den sköra balans världen har att navigera i de närmaste åren. Snarare pekar Trumps oförmåga att ta emot kritik och många ytterst märkliga uttalanden, på en person som sätter sitt eget bästa före allt annat och inte är den ansvarsfulla person som ska besluta om användningen/avstå från en arsenal av världens mest förödande vapen, kärnvapnet. Om så endast för det sistnämnda, är Hillary att föredra med sitt lugna sinne.      

I natt eller tidigt imorgon svensk tid vet vi kanske vem som blir Förenta Staternas nästa president, kanske för att Trump ju sagt att han kanske inte kommer acceptera valutgången... låt oss hoppas att de flesta amerikaner accepterar en kandidat som står upp för landet fri- och rättigheter även när det blåser starka vindar i andra riktningar.

För övrigt hålls ett annan viktig folkomröstning i Kalifornien ikväll. I delstatens oljerikaste region Monterey County, ska invånarna nämligen rösta om ett förbud mot fracking som vi skrivit om i tidigare inlägg.  

För den som tänker hålla sig vaken under natten rekommenderas te/kaffe samt naturligtvis honung.

Enade eller splittrade under en flagga?

Fredagsmys: Inspiration från ett av USA:s mest hållbara samhällen

Här kommer lite fredagsmys eller fredagsfika, signerat Shannon McDonald som höll en mycket sevärd presentation under Podcar City -konferensen vi bevakade på plats i Antwerpen, 19-21 september. Vi har nämligen precis laddat upp tre presentationer från sessionen "Urban Impact of Automated Transit" (urban mobilitet) som handlade om hur städer och samhällen kan designas för att integrera hållbara transporter.  

Här kommer vi fokusera på Shannon McDonalds presentation som inte bara omfattar hållbara transporter och hur vi skapar en stad för människor att mötas och röra sig enkelt. Det finns nämligen, tro det eller ej, exempel från bilmeckat USA där man var tidiga med att planera samhällen med ett helhetstänkade kring hållbarhet och värnandet om människors välmående där bilen inte står i centrum!  

Shannon McDonald arbetar som arkitekt med specialisering mot hållbar urban design, energiplanering, parkeringsytor och transporter. McDonald är även assisterande professor i arkitektur vid Southern Illinois University och författare till boken The Parking Garage: Design and Evolution of a Modern Urban Form (2007). McDonald är en efterfrågad föreläsare och har bland annat hållit föredrag vid Library of Congress och The American Institute of Architects.

Nu till presentationen.

I slutet av 1960-talet grundade James Rouse den lilla staden Columbia, nordväst om Balitmore City i den amerikanska delstaten Maryland. "The Garden for the growing of people" kallade James Rouse det lilla samhället som idag har över 100 000 invånare och sedan 1970-talet funnits med högt upp på topp-10 listan för det bästa ställena att bo på i USA.

Columbia är ett samhälle som skapades för att uppmuntra mångfald och hållbarhet. En plats där människor kunde mötas och röra sig enkelt såväl till fots som med cykel och där grönområden och odlingsmark fick vara kvar för att värna om självhushållningen och resurserna. En stad och ett samhälle skapad i en trivsam miljö för människor att leva i. Columbia sticker därmed verkligen ut bland amerikanska städer och samhällen med så mycket grönska och grönområden att det knappt går att hitta till bilmackarna.

Bakom Columbia ligger grundaren James Rouse som var en envis fastighetsutvecklare som först blev känd för sina shoppingcenter men senare som samhällsplanerare och filantrop. Idag är Columbia ett välbärgat och populärt område som förvisso inte byggt det sedan 1970 planerade Podcar-system Rouse ville ha i staden men som än idag tjänar som inspiration för många amerikanska städer.

Världens första Podcar-system byggdes istället i Morgantown, i granndelstaten Virginia som lyckades få statliga bidrag för att bygga ett hållbart transportsystem som används än idag och som blivit inspiration till de som följt efter sedan dess, tex Europas första Podcar-system.

Se gärna Shannon McDonalds presentation av James Rouse vision och det Columbia som bortsett från Podcar-system, kommit en lång bit mot ett mer hållbart samhälle. Och vem vet, kanske får vi se ett Podcar-system i staden framöver och att James Rouse cirkel därmed  blir sluten...

Se gärna även övriga två presentationer på temat "urban mobilitet" med Arthur Scheltes presentation vid Goudappel Coffeng (holländsk konsult- och planeringsföretag inom mobilitet) samt presentationen av Lieselot Vanhaverbeke, vid Vrije Universiteit Brussel.

Trevlig fredag!

Shannon McDonalds inspirerande presentation om staden Columbia i Maryland, USA

"Bondskurk" får nytt liv i Clinton-skandal

När Hillary Clinton kanske trodde det värsta var över i FBI-utredningen om hennes hantering av sin privata mailserver släpps nästa skandal lös och även denna gång via FBI. För mitt i stormen som nyligen fick ny kraft med de e-post som funnits på en dator tillhörande Hillary Clintons närmaste medarbetare, Huma Abedin, släpps ett 129 sidor långt dokument på FBI:s hemsida.

Nyheten som vi bland annat kan läsa om i Dagens Industri, handlar inte om några nya uppgifter kring Hillary Clintons mailserver utan en gammal utredning kring Bill Clinton och en person som av en del beskrivs som en äkta bondskurk medan andra beskriver som en oljepionjär. Vi talar här förstås om legendaren inom oljeindustrin, Marc Rich som av författaren Daniel Amman (skrev hans biografi) beskriver Rich som den mest inflytelserika råvaruhandlaren under 1900-talet.

Marc Rich var oljeförhandlaren och finansmannen som ska ha varit inblandad i förbjudna affärer med Iran, oljepipelines mellan Iran och Israel, finansiering av Mossad -operationer, flykt från omfattande åtal i USA, komplott där amerikanska agenter planerar kidnappa honom och slutligen blev benådad av dåvarande president Bill Clinton 2001 efter påtryckningar från Israeliska vänner.

Marc Richs benådande av Bill Clinton ledde till den utredning som nu offentliggjorts på FBI:s hemsida. En FBI-utredning som drog igång efter Bill Clintons sista mandatperioden (slutade 2001), då det framkommit att Marc Richs ex-fru hade donerat pengar till såväl demokratiska partiet som till Hillary Clintons valkampanj till senaten samt till Bill Clintons presidentbibliotek (alla presidenter får ett bibliotek uppkallat efter sig).

Nu kan man förstås undra varför denna gamla utredning dyker upp på FBI:s hemsida just nu, mindre än vecka kvar till valdagen och mitt i en storm kring Hillary Clinton som långt ifrån bedarrat. Men enligt FBI rör det sig om ren rutin då dokumenten helt i enlighet med offentlighetsprincipen krävts ut och rutinmässigt även lagts ut på hemsidan efter att ha efterfrågats mer än tre gånger...

Huruvida detta var ett planerat drag från Donald Trump/republikanerna/sympatisörer av Trump eller ett olyckligt sammanträffande låter vi vara osagt men vi rekommenderar verkligen att man lyssnar till Financial Sense/Jim Puplavas intervju med författaren Daniel Amman som skrivit biografin om Marc Rich som gick bort 2013. En person som har oss mycket att lära om spelet bakom kulisserna.

Intervju med Daniel Amman om Marc Rich

 

Oljelegenden Marc Rich får nytt liv i presidentvalsyran

"Silicon Valley, svenskar och belgare måste exportera lösningar för 0-utsläpp om de vill överleva"

"Om svenskar, belgare och teknikfolket i Silicon Valley menar allvar med sin överlevnad är enda alternativet att exportera lösningar för 0-utsläpp".

Dessa ord kom från Ron Swenson under konferensen Podcar City and Advanced Transit i Antwerpen som vi bevakade på plats 19-21 september. Ron höll det mycket sevärda föredraget "Mitigating Climate Change with Solar Powered Transit" om hur vi kan och måste ställa om transport- och energisystemet omgående. Detta för att möta minskade tillgångar till fossil energi (i första hand oljetoppen/Peak Oil) och för att dämpa klimatförändringarna innan det är för sent.

Ron Swenson är en svenskättad entreprenör, uppfinnare och ingenjör från Kalifornien som vi skrivit om tidigare. Johan intervjuade Ron under Podcar City 9-konferensen i Silicon Valley i november 2015.

Ron fick med mycket i sin 15 min allvarliga men även humoristiska och inspirerande presantation. Bland annat visar Ron hur Silicon Valley, Antwerpen och Malmö kommer påverkas av klimatförändringarna med en stigande havsnivå. Presentation innehåller verkligen många talande bilder och grafer tex en graf som visar hur världens oljeexporterande länder konsumerar allt mer av sin egen olja vilket resulterar i mindre export till övriga länder, den så kallade exportlandmodellen som vi skrivit om tidigare och vi diskuterar i detalj i vår bok Olja för Blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet

Ron går även in på hur Syrien och en rad andra länder påverkats av sin respektive oljetoppar när ländernas viktigaste ekonomiska intäkter från oljeexporten övergått till import av olja med följden att intäkterna till statskassan blivit otillräcklig för att täcka sina kostnader.  I frågan om Syrien tar Ron även upp något som kanske inte så många känner till, nämligen att Turkiets byggande av ett antal gigantiska dammar de senaste årtiondet skapat vattenbrist på landsbygden i Syrien. Detta har tvingat människor att flytta in till städerna vilket elliminerat möjligheten till självförsörjning på mat som de flesta syrier hade tidigare. Minskade oljeintäkter och minskad tillgång till vatten/mat på landsbygden är starkt bidragande orsaker till kriget i Syrien och varför den arabiska våren "blommade ut" i landet.

Vad kan vi göra då enligt Ron? Ron är involverad i ett antal solenergiprojekt och är en av intiativtagarna till Podcar City-konferenserna och visar bland annat vad som händer i projektet Spartan Superway -ett forsknings- och studentprojekt vid San José State University som Johan rapporterade om på plats Kaliforninen tidigare. Studenter och forskare från en rad olika länder däribland svenskar, brasilianere, fransmän och amerikaner utvecklar ett Podcar-system som förhoppningsvis finns på plats i centrala San José inom några år.

Antalet studenter involverade i projeket har vuxit varje år och de olika tekniska detaljerna för detta hållbara transportystem har förfinats och betats av steg för steg under de snart fyra år som Spartan Superway -projektet pågått. Studenterna planerar även för att skapa ett eget Podcar-företag för att kunna bygga liknande Podcar-system i andra delar av USA och även för export till andra delar av världen. På Spartan Superways hemsida kan man följa utvecklingen varje vecka och de rapporter och resultat studenterna åstadkommit hittils.  

Nedan följer Ron Swensons föredrag följt av två föredrag om Spartan Superway-projektet av studenten Eric Rosenfeld respektive forskningsledaren Burford Furman som båda var på plats under Podcar City konferensen i Antwerpen och presenterade vad som just nu är på gång med Spartan Superway.

Om någon tvivlar på att Spartan Superway kommer lyckas räcker det att påminna sig om att sydafrikanska Milotek och Podcar Africa för bara drygt en månad sedan fick två beställningar för sitt 
revolutionerande transportsystem -ett för gruvindustrin och för University of Pretoria utanför Johannesburg. Podcar-system kommer utvecklas väldigt olika för att möta olika behov och förutsättningar. Men vi tvivlar inte en sekund på att dessa system kommer kunna komplettera och i många fall konkurera med självkörande fordon när det gäller lösningar för hållbara transporter inom städer och på landsbygden/mindre samhällen.

Vi avslutar med ett annat citat från Ron Swensons presentation (av Richard Heinlein, science fiction-författare):

"Lyssna alltid på experterna. De talar om vad som inte kan göras och varför. Sen gör du det ändå!"  

Ron Swensons inspirerande presentation -hur vi möter klimatförändringar och minskad tillgång till olja

Vad händer med Spartan Superway i San José-studenten Eric Rosenfeld rapporterar



Vad händer med Spartan Superway i San José? -Forskningsledaren/läraren Burford Furman
ger sin bild