Automatisering, teknikoptimism eller bara utveckling?

Allt fler talar om digitaliseringen och automatiseringens snabba utveckling. Snabb är förstås inte den rätta beskrivningnen för något som nästan varje månad bryter tidigare till synes omöjliga barriärer. Exponentiell utveckling är svår för människan att uppfatta och förstå men när vi nu är på andra delen av schackbrädet blir genombrottet inom tex artificiell intelligens svår att ignorera eller missa. Den tekniska utvecklingen är helt enkelt på väg in i ett paradigmskifte.  

Vare sig det gäller automatiseringen inom bilindustrin eller tillverkningsindustrin, digitaliseringen, drönare för hemleverans, flygande persontransporter med drönare eller en dator som ställer diagnoser världens skickligaste läkare inte klarar tillsammans är det svårt att inte förvånas och många gånger imponeras.

I en artikel av Veckans Affärer kan vi tex läsa om att några av Sveriges ledande experter på automatisering och robotar i dagarna diskuterade dess framtid och det går inte att missta på framtidsoptimismen. En av paneldeltagarna var Anders Gustafsson, professor i företagsekonomi vid Karlstad Universitet tillika internationell föredragshållare om "Människa och Maskin". Gustafsson menar att "allt som går att automatisera kommer att automatiseras. Och allt som går att koppla upp kommer att kopplas upp".

Anna Felländer, Swedbanks framtids- och digitaliseringsekonom var en av de övriga paneldeltagarna och pekar förvisso på utmaningar med integritet, lagstiftning och säkerhet men menade ändå att fördelarna och möjligheterna digitaliserings- och automatiseringsvågen skapar, väger över. Felländer talade om den så kallade tredje digitaliseringsvågen Internet of Things och menar att jobb som försvinner inte är ett problem utan snarare ska ses som att uppgifter förändras...    

Precis som Alexander Bard talade om "dividen" i sitt sommartal nyligen framhäver hon att framtidens entreprenörer och företagare behöver ha förmågor som empati, storytelling och vara bra på teamwork för att människan är bättre på detta än robotar.

Men medan lovorden om en nära framtid där teknologin ska lösa snart sagt alla problem dominerar samtalen där för och nackdelar med automatiseringen diskuteras, påminner intelligenta och insatta personer med insyn i den tekniska spjutspetsteknologin för automatisering om farorna att överlåta hoppet och lösningarna till "maskinen".

Personer som Elon Musk, Stephen Hawkins, Bill Gates och svenska Max Tegmark tex varnar för att utvecklingen inom AI är en global mänsklig angelägenhet och inte något som kan lämnas över åt styrelserummen på några få gigantiska företag med ett egenintresse av att teknologin landsätts så fort som möjligt eller har en viss utformning och spridning.

En del tänker här i stil med "vadå, Artificiell Intelligens är väl väl bara mjukvara för att utföra uppgifter där data ska sorlas och en dator programerats utifrån ett antal parametrar som den sedan utför under kontroll av en människa?". Nej, som vi skrivit om tidigare finns tex redan nu algoritmer där maskiner inom ramen för dessa agerar själva, utan att människan är involverad. Tex om ett militärt drönarebombplan förlorar kontakten med sin "förare" kan den utföra sitt uppdrag ändå och försvara sig mot en angripare. Detta är inte självtänkande robotar som vi tänker oss en självtänkade människa men redan här uppstår problem om vem som ansvarar för robotens handlande när den skadar andra människor.

Vi frågar oss dock hur lågutbildade människor och/eller de som inte besitter de efterfrågade sociala förmågorna som kan komplettera/finnas kvar inom ramen för det automatiserade framtidsyrket, ska få någon meningsfull sysselsättning när maskiner fortsätter att ta över arbetsuppgifter. Här kommer vi osökt in på medborgarlön. För om människor inte kan arbeta och få lön kan de inte konsumera och då stannar tillväxtsamhället upp. Ja maskiner kan förstås skapa ekonomisk tillväxt även utan de arbetare de ersätter men sysslolösa människor utan del i konsumtionssamhället har "ingen mening" och då finns inte längre något behov av ekonomisk tillväxt.

I Finland som vi skrev om i föregående inlägg på temat krisberedskap, kommer regeringen denna månad ta beslut om ett försök att införa en medborgarlön, detta kunde vi läsa om i ETC i torsdags.

Medborgarlönen som i försöket ligger på 5500 kronor i månaden benämns i Finland basinkomst och ska om förslaget genomförs omfatta 2000 slumpvis utvalda arbetslösa personer i Finland. Det rör sig här om personer i åldrarna 25-58 som redan får arbetslöshetsersättning eller något annan form av ekonomiskt stöd.  
 
Givetvis räcker inte 5500 kronor för de flesta att leva på i månaden men i Finland med en arbetslöshet på 9,1 %, en BNP-tillväxt på 0,5 % i fjol och en dyster prognos även för i år, är finska regeringen nu villig att pröva alla möjliga åtgärder för att få igång konsumtionen. Medborgarlön eller basinkomst bör här inte bara ses som en symtom på att finsk ekonomi (likt många andra) inte hänger med i den snabbrörliga internationella ekonomin och den ökade automatisering. Snarare bör det ses som ett försök att med "helikopterpengar" se hur konsumtionen kan skapas artificiellt.

Men som vanligt i diskussioner om automatisering och medborgarlön är det få som reflekterar över vad som gör det möjligt. Utan tillgång till billig fossil energi (tänk billig olja) blir det inte lönsamt att skeppa de flesta prylar kors och tvärs över jordklotet eller bryta de råvaror som krävs för att tillverka maskinerna. Eftersom världens konventionella oljeproduktion planat ut och väntas börja minska inom detta årtionde, kan vi inte vänta oss automatiseringen ska lösa resursbristen åt oss. Däremot kan den innebära enorma effektiviseringar och energibesparingar inom tex transportsektorn.

En annan minst lika viktig fråga är hur ägandet och kontrollen över maskinerna ska hanteras. Blir det ett fåtal personer som äger och driver dessa undergrävs hela tanken om vad som är demokrati.
För om hela samhället automatiseras, digitaliseras och robotiseras men kontrollen och utvecklingen styrs av några få aktörer kommer det vara tämligen svårt, för att inte säga omöjligt för den vanliga medborgarna att ha någon som helst påverkan på den tekniska utvecklingen eller med politiska beslut vara med och påverka samhällsutvecklingen.

Vi måste hela tiden hålla i minnet att maskiner inte ersätter vårt behov av mening och återkoppling till naturen. Den tekniska utvecklingen kan vara fantastisk men likväl fullständigt ödesstiger om vi förlitar oss på den för att lösa problem som handlar om resursanvändning och krisberedskap för att hantera vad som riskerar bli eskalernade klimatförändringar tex.

För tankar om maskin och människa samt medborgarlön rekommenderar vi nedanstående presentation av Alf Hornborg, professor i Human Ekologi vid Lunds Universitet och författare till boken "Myten om maskinen". Videon bör ses som en tankeväckare, vi håller inte med om alla förslag på lösningar som Hornborg lägger fram.

Maskin, människa och medborgarlön?