Sverige kan lära mycket av Finland om matförsörjning och krisberedskap

För en vecka sedan kunde vi rapportera om hur flera svenska kommuner nu själva tagit tag i sin lokala matförsörjning genom att bli andelsägare i trädgårdsodlingar. En mycket positiv utveckling då det sannolikt kommer inspirera andra kommuner och delar av Sverige till liknande intiativ som tillsammans även kan leda till ökad krisberedskap i landet som helhet. Utan tillgång till mat faller som bekant all annan beredskap, precis som tillgången till energi...

Det går samtidigt inte att blunda för utmaningarna som ännu är många. Det kanske största problemet är att priset styr de flesta konsumenter och upphandlingar kommuner gör när det gäller mat. Ett pris som inte reflekterar matens kvalitet eller resursavtryck relativt lokalt producerade varor. Även om vi de senaste åren kan notera en kraftig uppgång i tillgången på ekologiska varor i livsmedelsbutikerna är det inte alltid de är närproducerade.

Men det finns som vi skriver om i vår bok Olja för Blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet mycket att lära av Finland när det gäller krisberedskap både när det gäller resursutnyttjande av försvarsmaterial och åtgärder som stärker landets självförsörjning.

Detta påminns vi om än en gång när vi läser i Lantbrukets Affärstidning ALU) om hur finska regeringen tagit beslut som underlättar för kommuner att stödja lokalt producerade varor i livsmedelsupphandlingar. Finland som till skillnad mot Sverige har cirka 80 % självförsörjningsgrad och inte behöver importera runt 50 % landets livsmedel vilket vi gör här.

EU-regler är inte ett hinder här som svenska politiker gärna hävdar. I Finland har det helt enkelt beslutats att samma krav som redan ställs på landets bönder och djurhållare även ska gälla vid livsmedelsupphandlingar. Resultatet väntas bli att tex finska skolkök uppmuntras köpa lokala råvaror som innebär mindre koldioxidutsläpp och bättre miljö samt kortare djurtransporter.

Det är uppenbart att den finska regeringen med beslutet vill stödja landets egen självförsörjning och säkra att jordbruket i Finland inte försvinner. Enligt Max Rolfström som är forskare vid Lunds Universitet och intervjuas av ALU i artikeln, finns det inget som hindrar att Sverige gör likadant:

"Lagen om offentlig upphandling reglerar hur man når fram till ett kontrakt med leverantör. Den reglerar däremot inte vad man får köpa. Det krävs förstås kompetens och viljan att formulera sig på rätt vis i upphandlingen, men det är verkligen ingen omöjlighet trots den rådande EU-lagstiftningen." 

Om kommuner prioriterar miljö, djur och växters hållbarhet/kvalitet är det alltså inget som hindrar dem från att göra upphandlingar som uppmuntrar lokalproducerat eller ekologisk/hållbar matproduktion inom landet. Tecken finns på att även svenska regeringen inser fördelen med att stödja lokala företag/producenter men varför inte tydliggöra och underlätta detta som man gjort i Finland?

Finland, Finland Finland...
  
Nej, Finland har inte allt och vi ska inte emigrera dit men när det gäller mat och krisberedskap ligger de tveklöst steget före!