Svenska kommuner som ser om sin självförsörjning och krisberedskap

Ingen kommun med självaktning kan förneka att krisberedskapen i Sverige som helhet är under all kritik och att det kräver många års arbete för att reparera.

72 timmars regeln som Myndigheten för Samhällsskydd och Beredksap (MSB) gått ut med har säkert de flesta av bloggens läsare betraktat som ett skämt och i strid med vanligt sunt förnuft. Något som bloggrannen Cornucopia?/Lars Wilderäng underströk i ett läsvärt inlägg i måndags med rapportering om att Tyskland imorgon ska ta beslut gällande en rekommendation om tyska hushåll bör ha beredskapslager hemma för 240 timmar eller 10 dygn. Det handlar här om mat, vatten, energi för uppvärmning, belysning och matlagning och även kontanter. Detta ska alltså jämföras med 3 dygn i Sverige...

I vår bok Olja för Blåbär-ENERGI, MAKT och HÅLLBARHET ägnar vi ett helt kapitel åt Sveriges krisberedskap och förmåga att hantera Peak Oil. Där tar vi bland annat upp Knivsta och Alingsås Kommun som båda tar hänsyn till en minskad global oljeproduktion på grund av Peak Oil/en kommande oljetopp -i kommunernas energiplaner.

Sakta men säkert börjar dock polletten ramla ner för ett växande antal kommuner i Sverige om behovet och möjligheterna för tex ökad lokal matförsörjning.

Det finns nu många glädjande tecken på detta. I Söderhamn startar som vi skrivit om tidigare snart en utbildning i odling och självförsörjning.

I mars kom den kanske viktigaste och mest vägledande rapport för svenska kommuner hittills där Eskilstuna Kommun i samarbete med Stockholm Resilience Centre och Albaeco visade resultaten av en så kallad resiliensanalys genomförd för livsmedelsförsörjningen i kommunen under åren 2014 och 2015. Slutsatserna och resultaten var såväl omskakande som upplyftande, läs vår sammanfattning här.

Upplyftande för att vi tror att det kan ha varit huvudanledningen till att vi nu har skäl att skriva om följande två kommuner i detta inlägg.

Sollefteå och Kramfors kommun skördar snart frukterna av sin investering

Som Johan twittrade om igår har nämligen Solefteå som första kommun i landet köpt in sig i en trädgårdsodling och i dagarna skördades de första frukterna av den investering som gjordes i början av sommaren i trädgårdsodlingen Nyttogården. Solefteå kommun vill öka andelen lolalproducerade råvaror i skola, förskola och äldreomsorg och bidrar på detta sätt till ökad självförsörjning och krisberedskap.

Grönsaker och rotfrukter kommer under 20 veckor levereras veckovis till olika kök i Sollefteå kommun i takt med att de är redo att skördas/mognar. Barnen och invånarna i Sollefteå kommer säkert lära sig mer om värdet och glädjen med tillgång till lokala råvaror vilket kan öka intresset ytterligare.

Tätt följd av Solefteå har nu Kramfors kommun hakat på och köpt in sig som delägare i trädgårdsodling via Torsåkers Gårdsprodukters produktion. Detta rapporteras om i Allehanda. Med inspiration från Sollefteå har Kramfors köpt in sig som andelseägare i den lokala produktionen i form av matlådeprenumeration och inte som andelsägare i företaget.

Med kommunen som största andelsägare (hälften av andelarna) kommer sannolikt skol/föreskoleklasser delta vid studiebesök där de hjälper till och lär sig om odlingen. En ovärderlig framtidsinvestering!

Sollefteå och Kramfors satsning är mycket lovande och ett viktigt fall framåt för den långa vägen mot lokal och regional självförsörjning av mat i Sverige och något för många andra svenska kommuner att ta efter och utöka.

Men varför inte låta även frustrerade/sysslolösa ungdomar och flyktingar/blivande svenska medborgare delta i odlingsprojekt som dessa? Andelar i odlingen/mat i utbyte mot arbete. Många flyktingar har dessutom säkert mer kunskaper och vana vid odling än de flesta svenkar har numera och har därmed mycket att bidra med på detta område. En mötesplats för intergration om någon!  

Nu saknas bara att svenska kommuner ser till övriga delar av helheten för krisberedskapen och hållbara förhållningssätt som inte gör kommunerna beroende av regelbundna externa resurser/transporter eller helt centraliserad energiförsörjning. Här kan tex nämnas möjligheten att spara in vatten, transportkostnader och pengar för kommunen genom att inse värdet av smarta komposterings- och toalettlösningar som Carl Lindströms Kloka toalett.

Menar man allvar med att skapa ett hållbart samhälle som inte står och faller under tyngden av ett vatten- och avloppshanteringssystem som är dåligt underhållet och kräver ett konstant flöde med oljeberoende lastbilar, måste även det kunna lösas på ett hållbart sätt.

Detsamma gäller förstås värme- och elförsörjningen av hus som idag för de svenska hushåll innebär ett helt beroende av att elnätet inte går ner pga snöstormar eller externa/interna sabotage mot infrastruktur.

Tidigare har vi bland annat skrivit om Philip Weiss och den fantastiska skogsträdgården som byggts upp i Stjärnsund. Ett levande bevis på vad man kan göra med fleråriga grönsaker för att öka sin självförsörjning och samtidigt skapa en praktfull trädgård som kan hantera olika säsongers mot och medgångar. Med andra ord, odling som har resiliens.

Sollefteås kommunvapen... eller numera gladare orrtupp? 

Bildkälla: Wikimedia commons, av "Lokal_Profil"