Stavanger det norska oljemekat som nu är landets största bobubbla

För cirka en månad sedan reste Johan till Stavanger från Falun i elbilen Tesla Model S. Resan fram och tillbaka till den norska västkusten blev en tur på cirka 200 mil.

I detta ovanligt LÅNGA inlägg ska vi dock fokusera på Stavanger. En stad och region som blivit symbol för norsk rikedom skapad i huvudsak med oljeintäkter från utvinningen av olja och gas i Nordsjön. Norges oljeproduktion toppade som vi skrivit mycket om tidigare, redan 2001 och har sedan dess nästan halverats. Men Stavanger har som så många andra städer i Norge klarat sig relativt bra ändå. Detta främst tack vare ett stigande oljepris som steg kraftigt fram till juni 2014 och kunde kompensera för mindre volymer.

Men med ett halverat oljepris sedan mitten av 2014 då Saudiarabien/OPEC inledde sitt priskrig med USA, har tio tusentals oljearbetare fått gå i Norge, däribland många svenskar. Detta har drabbat hela landets ekonomi och i högsta grad även Sverige vars största handelspartner är grannen i väst.

Samtidigt har investeringarna inom gas- och oljeindustrin sedan 2001 mer än fyrdubblats i Norge och låg 2014 på över 200 miljarder NOK men denna siffra väntas av norsk statistisk sentralbyrå sjunka till runt 180 miljarder i år vilket ytterligare lär öka oljeproduktionsfallet i landet, när effekterna av detta börjar synas om några år.    

Under sitt besök till Stavanger besökte Johan givetvis det norska oljemuseet men passade även på att svänga förbi en norsk LNG-anläggning. Nedan följer bilder och kommentarer från dessa två besök. Avslutningsvis tittar vi lite på bostadsbubblan i Stavanger. För mer om Norge och den fallande oljeproduktionen se även kapitel 5 i vår bok Olja för Blåbär-ENERGI, MAKT och HÅLLBARHET

Världen största borrkrona (när det begav sig på 1990-talet) 

När man kliver in i den inte särskillt inbjudande kollossbyggnad av sten som utgör skalet av norska oljemuseet, möts man direkt av "Verdens storsta borekrone". En overkligt stor pjäs på 90 cm i diameter och 1700 pannor tung som användes av Statoil på 1990-talet av borriggen Deepsea Bergen.

Museet är finansierat till cirka hälften av privata medel från tex Statoil och franska oljebolaget Total medan övriga miljoner är olika statliga/kommunla bidrag som tillsammans möjliggjort detta påkostade museum. Att oljebolag som Statoil fått sitt finger med i spelet vad gäller utformning märks särskilt när man ser på den korta animerade film museet rullar om och om igen i biosalongen. Den är inte särskilt saklig utan snarast nostalgisk och effektfull med HÖG volym och gulliga gubbar som berättar hur bra oljan är för "vår ekonomi" och att den finns i mycket av våra köksprylar...

Men genomgången av alla tekniska prylar och modeller på museet är klart imponerande. Mycket finns att lära om oljans inverkan på norsk ekonomi och välstånd särskilt om man läser lite mellan raderna. För den teknik- och olje/energi-intresserade är det förstås väl värt ett besök.

Den fossila användningens inverkan på klimatet då? Ja den nämns som vår tids största utmaning men inte vad oljeindustrin kan göra för att bryta det fossila beroendet eller vilket ansvar den har.    

Här står Johan framför ett av museets modeller av norska oljeplattformar/oljeriggar i Nordsjön

Nedan följer ett antal bilder på oljeriggar och servicefartyg mm

Oljeplattformen Gullfaks 2, en mindre stad..

Matavdelningen...

Biosalongen och bostadskvarteren...

En av två helikopterplattor  på Gullfaks 2 

Automatiserad borr-rigg

Den gigantiska oljeplattformen Statfjord B 

Nordsjön är ingen lek och att befinna sig på ett stort servicefartyg under storm är knappast något för landkrabbor...

Modell av ett modernt servicefartyg

                                                   Här en äldre variant av ett servicefartyg

Borrfartyg

Norsk olja=norsk ekonomisk tillväxt

Museet stoltserar på flera ställen med hur mycket den norska oljefonden drar in varje minut på landets utvunna oljeskatter och det finns till och med en informationspanel där de olika placeringarna i oljefonden kan följas i detalj. Men som vi skrivit om förut bygger oljefonden på tillväxt och stabilitet i den globala ekonomin och vad kommer olja som finns kvar i backen vara värd om 20 år? Risken är stor att norska politiker likt Margaret Thatcher för att rädda sitt eget skinn bränner krutet snabbt för att lämna över en tunn kista till framtida generationer.

Råolja från oljefältet Troll

Råoljan är mer lättflytande än man kan tro.  

Oseberg Field Center, Osebergfältet 

"Check Mate" - Undervattenshelikopter

Som hämtad från science fiction klassikern "The Abyss" (Avgrunden) står här undervattensfarkosten Check Mate som byggdes på slutet av 1970-talet. Den kallas helikopter då den kunde "flyga fram" i vattnet och stå helt still och rotera runt sin egen axel. Två personer får plats och den kunde dyka ner till 325 meters djup. Check Mate genomförde cirka 400 uppdrag innan den gick i pension 1986 och har byggts om och fungerat som plattform för att utveckla nya undervattensfarkoster under ledning av Norsk undervattensintervension (NUI).  

Arbetet på en oljerigg ett av världens farligaste

Arbetet vid en oljerigg anses vara ett av världens farligaste. Brandrisken på en oljerigg är stor och arbetet sker oftast i extremt trånga utrymmen under långa pass. Stormar, riskabla färder i helikopter och utsattheten för cancerogena kemikalier/gaser är bara grädden på moset.

Johan fick höra en historia av god vän som känner en dykare. Efter dykarutbildning under värnplikten i början av 00-talet fick personen ifråga direkt erbjudande om arbete vid en oljerigg i Nordsjön. Lönen som erbjöds vara cirka 60 tusen i månaden. Det hela lät mycket lockande för en 19-åring då det skulle kunna finansiera vidare studier och ge en bra grundplåt. Men efter att ha hört sig för med erfarna dykare som arbetat vid oljeriggar avråddes han från att ta uppdraget, särskillt som ny dykare i branschen. Arbetet ansågs mycket farligt och klok som han var trots sin ringa ålder valde han andra uppdrag...

Efter ett antal timmar på museet blev vi riktigt hungriga och då vi ville hinna vidare snabbt fick det bli museets restaurang...

Skaldjurssoppa på lokal fångst

Men till vår stora förvåning och besvikelse serverade restaurangen även val! När vi frågade den ungerska gästservitören (servitrisen för dagen var för övrigt föga förvånande, svensk) -kunde han inte svara på vad det var för val men att "det var tillåtet"... Efter valsafari i Nordnorge med familjen för ett antal år sedan påmindes vi om dubbelmoralen i detta land. Natur och skönhet bortom vår vildaste fantasti och trevliga människor å ena sidan, girigheten och pengarna å andra...

Efter besöket vid oljemuseet i Stavanger tog vi Teslan (som laddades gratis vid en 16 A -laddare på parkeringen) och åkte mot Tananger...

Risavika LNG Production i hamnen vid Tananger, väster om Stavanger

1,3 mil väster om Stavanger i Tananger, ligger Risavika LNG Production, en anläggning där naturgas omvandlas till flytande form, LNG. Detta sker i en jätteanläggning där gasen frigörs från koldioxid och vatten innan den fryses ner till -163 grader och då övergår till vätskeform. Gasen kommer via pipeline från Kårstø cirka 6 mil norröver.  

Lagringstanken för LNG som rymmer 28 000 m3

Tanken består av en yttre betongtank och en inre ståltank. De yttre tanken har väggar som består av 80 cm tjock  tryckarmerad betong och insidan är klädd i stålplattor för att göra tanken gastät. Mellan yttre och inre tanken sitter en typ av isolering som är runt en meter tjock. Den flytande gasen (LNG) transporteras sedan från denna tank via fartyg eller tankbil. Mer om detta kan ni läsa här.  

Bostadsbubblan i Stavanger- ett prisfall på 40 % att vänta? 

Stavanger från hamnen vid Norska oljemuseet.

När Johan befann sig på vägarna utanför Oslo och Kristiansand syntes flera jättebyggen av broar och tunnlar där bland andra Skanska stod för byggandet. Man fick inte direkt intrycket av en inbromsning av byggandet i Norge, snarare tvärtom. Men i norska Dagens Naeringsliv kunde vi nyligen läsa att när det gäller sydvästra Norges största stad Stavanger är allt långt ifrån sig likt på bostadsmarknaden.

När Norge som helhet sett bostadspriserna stiga med 86 % i genomsnitt sedan 2003 har priserna på bostäder i Stavanger under samma period stigit med 113 %. Jämför vi bostadspriserna i juli i år med fjolåret sticker dock Stavanger ut ännu mer som enda stad med fallande priser. Förvisso är nedgången bara 1,3 % men flera experter, däribland Swedbanks chefsekonom Harald Magnus Andreassen menar att detta bara kan vara början och att det vore naturligt med ett prisfall på 40 % innan det vänder uppåt igen... 

Dagens Naeringsliv konstaterar även i artikeln att en tydlig signal om vad som väntar i Stavanger redan nu går att utläsa i uthyrningsstatistiken. Bostadsmarknaden i oljans stad kryllar nämligen av tomma bostäder som norrmän försöker hyra ut men priserna fortsätter enivst att pressas nedåt då få eller inga intressenter dyker upp.

Sammanfattningsvis kan man säga att Stavanger är extra utsatt för oljeprisfallet då stadens ekonomi och arbetstillfällen är uppbyggt kring ett stadigt inflöde av aktiviteter kopplade till oljeindustrin.
Stavanger befinner sig i epicentrum för den klondykestad som byggts långt ut i sydvästra Norge där flotta bostäder byggts i tron att oljefesten bara skulle fortsätta. Fortsätter denna utveckling blir det sannolikt inte en svensk servitris eller servitör som serverar färska havsdelikatesser vid någon av hamnens restauranger eller museer framöver. Frågan är snarast om det blir någon servering att tala om alls jämfört mot idag.

En sak är säker, Norge och Stavanger blir sig aldrig likt utan växande tillgång på olja och måste ställa om till en ny typ av ekonomi som inte är avhängig ökad försäljning och konsumtion av ändliga resurser för att fungera.