Sverige kan lära mycket av Finland om matförsörjning och krisberedskap

För en vecka sedan kunde vi rapportera om hur flera svenska kommuner nu själva tagit tag i sin lokala matförsörjning genom att bli andelsägare i trädgårdsodlingar. En mycket positiv utveckling då det sannolikt kommer inspirera andra kommuner och delar av Sverige till liknande intiativ som tillsammans även kan leda till ökad krisberedskap i landet som helhet. Utan tillgång till mat faller som bekant all annan beredskap, precis som tillgången till energi...

Det går samtidigt inte att blunda för utmaningarna som ännu är många. Det kanske största problemet är att priset styr de flesta konsumenter och upphandlingar kommuner gör när det gäller mat. Ett pris som inte reflekterar matens kvalitet eller resursavtryck relativt lokalt producerade varor. Även om vi de senaste åren kan notera en kraftig uppgång i tillgången på ekologiska varor i livsmedelsbutikerna är det inte alltid de är närproducerade.

Men det finns som vi skriver om i vår bok Olja för Blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet mycket att lära av Finland när det gäller krisberedskap både när det gäller resursutnyttjande av försvarsmaterial och åtgärder som stärker landets självförsörjning.

Detta påminns vi om än en gång när vi läser i Lantbrukets Affärstidning ALU) om hur finska regeringen tagit beslut som underlättar för kommuner att stödja lokalt producerade varor i livsmedelsupphandlingar. Finland som till skillnad mot Sverige har cirka 80 % självförsörjningsgrad och inte behöver importera runt 50 % landets livsmedel vilket vi gör här.

EU-regler är inte ett hinder här som svenska politiker gärna hävdar. I Finland har det helt enkelt beslutats att samma krav som redan ställs på landets bönder och djurhållare även ska gälla vid livsmedelsupphandlingar. Resultatet väntas bli att tex finska skolkök uppmuntras köpa lokala råvaror som innebär mindre koldioxidutsläpp och bättre miljö samt kortare djurtransporter.

Det är uppenbart att den finska regeringen med beslutet vill stödja landets egen självförsörjning och säkra att jordbruket i Finland inte försvinner. Enligt Max Rolfström som är forskare vid Lunds Universitet och intervjuas av ALU i artikeln, finns det inget som hindrar att Sverige gör likadant:

"Lagen om offentlig upphandling reglerar hur man når fram till ett kontrakt med leverantör. Den reglerar däremot inte vad man får köpa. Det krävs förstås kompetens och viljan att formulera sig på rätt vis i upphandlingen, men det är verkligen ingen omöjlighet trots den rådande EU-lagstiftningen." 

Om kommuner prioriterar miljö, djur och växters hållbarhet/kvalitet är det alltså inget som hindrar dem från att göra upphandlingar som uppmuntrar lokalproducerat eller ekologisk/hållbar matproduktion inom landet. Tecken finns på att även svenska regeringen inser fördelen med att stödja lokala företag/producenter men varför inte tydliggöra och underlätta detta som man gjort i Finland?

Finland, Finland Finland...
  
Nej, Finland har inte allt och vi ska inte emigrera dit men när det gäller mat och krisberedskap ligger de tveklöst steget före!

LGDP: Självkörande teknik för alla väder och underlag?

Nyligen skrev vi ett inlägg där vi jämförde Tesla Motors, GM och Volvos satsning på självkörande bilar. Ett race som Tesla än så länge leder vad gäller bilar med semi-autonom teknik i flest antal bilar.
Nu kan vi läsa i Ny Teknik om hur några utvalda resenärer i Singapore fick åka med på vad som troligen är världens första "helt" självkörande elbilar av Mitsubishi och Renault. Företaget som erbjöd tjänsten är mjuvaruföretaget nuTonomy från Massachusetts i USA som alltså ligger bakom den självkörande mjukvaran.

Med en app beställs den självkörande taxin som under färden har med en medföljande förare som bevkar att bilen uppträder säkert. Men med tiden är det tänkt att dessa fordon ska bli helt förarlösa och finnas tillgängliga i stora delar av Singapore redan 2018. NuTonomy ska göra en liknande satsning i delstaten Michigan i USA och i Storbritanninen.

I denna video får man en känsla för hur tekniken fungerar.

En utmaning som många pekat på som oöverkomlig för självkörande bilar är förmågan att hantera snö eller underlag där varken kamera, sensorer/sonar eller laser och radar ser vägkanten och därmed inte kan hålla fordonet på rätt position på vägen.

Detta är något som ett annat företag i Massachussets säger sig vara på väg att lösa med en teknik som påminner om Googles LIDAR men istället för att scanna av omgivningen scannar vägen och marken under fordonet för att matcha mot GPS-position och övriga sensorer. Tekniken kallas Localizing Ground Penetrating Radar (LGDP) och har utvecklats av Lincoln Laboratory vid MIT-Universitetet och verkar lovande att döma av nedanstående video.

Trevlig söndag!

Sigtuna litteraturfestival bump

Vår eminenta illustratör Anna Westin ställer ut under Sigtuna litteraturfestival nu till helgen på hotell Stora Brännbo. Självklart finns vår bok och Annas konst att köpa på plats.

Några andra intressanta programpunkter är seminariet Klimatdystopiernas tid klockan 14 nu på lördag i Sigtunastiftelsen, med Therese Uddenfeldt (författare till boken Gratislunchen) och David Jonstad (författare och redaktör för Effekt).

Är inte helgen planerad så är den nu räddad, Sigtuna stad gör sig bäst på sommaren tveka inte.

Svenska kommuner som ser om sin självförsörjning och krisberedskap

Ingen kommun med självaktning kan förneka att krisberedskapen i Sverige som helhet är under all kritik och att det kräver många års arbete för att reparera.

72 timmars regeln som Myndigheten för Samhällsskydd och Beredksap (MSB) gått ut med har säkert de flesta av bloggens läsare betraktat som ett skämt och i strid med vanligt sunt förnuft. Något som bloggrannen Cornucopia?/Lars Wilderäng underströk i ett läsvärt inlägg i måndags med rapportering om att Tyskland imorgon ska ta beslut gällande en rekommendation om tyska hushåll bör ha beredskapslager hemma för 240 timmar eller 10 dygn. Det handlar här om mat, vatten, energi för uppvärmning, belysning och matlagning och även kontanter. Detta ska alltså jämföras med 3 dygn i Sverige...

I vår bok Olja för Blåbär-ENERGI, MAKT och HÅLLBARHET ägnar vi ett helt kapitel åt Sveriges krisberedskap och förmåga att hantera Peak Oil. Där tar vi bland annat upp Knivsta och Alingsås Kommun som båda tar hänsyn till en minskad global oljeproduktion på grund av Peak Oil/en kommande oljetopp -i kommunernas energiplaner.

Sakta men säkert börjar dock polletten ramla ner för ett växande antal kommuner i Sverige om behovet och möjligheterna för tex ökad lokal matförsörjning.

Det finns nu många glädjande tecken på detta. I Söderhamn startar som vi skrivit om tidigare snart en utbildning i odling och självförsörjning.

I mars kom den kanske viktigaste och mest vägledande rapport för svenska kommuner hittills där Eskilstuna Kommun i samarbete med Stockholm Resilience Centre och Albaeco visade resultaten av en så kallad resiliensanalys genomförd för livsmedelsförsörjningen i kommunen under åren 2014 och 2015. Slutsatserna och resultaten var såväl omskakande som upplyftande, läs vår sammanfattning här.

Upplyftande för att vi tror att det kan ha varit huvudanledningen till att vi nu har skäl att skriva om följande två kommuner i detta inlägg.

Sollefteå och Kramfors kommun skördar snart frukterna av sin investering

Som Johan twittrade om igår har nämligen Solefteå som första kommun i landet köpt in sig i en trädgårdsodling och i dagarna skördades de första frukterna av den investering som gjordes i början av sommaren i trädgårdsodlingen Nyttogården. Solefteå kommun vill öka andelen lolalproducerade råvaror i skola, förskola och äldreomsorg och bidrar på detta sätt till ökad självförsörjning och krisberedskap.

Grönsaker och rotfrukter kommer under 20 veckor levereras veckovis till olika kök i Sollefteå kommun i takt med att de är redo att skördas/mognar. Barnen och invånarna i Sollefteå kommer säkert lära sig mer om värdet och glädjen med tillgång till lokala råvaror vilket kan öka intresset ytterligare.

Tätt följd av Solefteå har nu Kramfors kommun hakat på och köpt in sig som delägare i trädgårdsodling via Torsåkers Gårdsprodukters produktion. Detta rapporteras om i Allehanda. Med inspiration från Sollefteå har Kramfors köpt in sig som andelseägare i den lokala produktionen i form av matlådeprenumeration och inte som andelsägare i företaget.

Med kommunen som största andelsägare (hälften av andelarna) kommer sannolikt skol/föreskoleklasser delta vid studiebesök där de hjälper till och lär sig om odlingen. En ovärderlig framtidsinvestering!

Sollefteå och Kramfors satsning är mycket lovande och ett viktigt fall framåt för den långa vägen mot lokal och regional självförsörjning av mat i Sverige och något för många andra svenska kommuner att ta efter och utöka.

Men varför inte låta även frustrerade/sysslolösa ungdomar och flyktingar/blivande svenska medborgare delta i odlingsprojekt som dessa? Andelar i odlingen/mat i utbyte mot arbete. Många flyktingar har dessutom säkert mer kunskaper och vana vid odling än de flesta svenkar har numera och har därmed mycket att bidra med på detta område. En mötesplats för intergration om någon!  

Nu saknas bara att svenska kommuner ser till övriga delar av helheten för krisberedskapen och hållbara förhållningssätt som inte gör kommunerna beroende av regelbundna externa resurser/transporter eller helt centraliserad energiförsörjning. Här kan tex nämnas möjligheten att spara in vatten, transportkostnader och pengar för kommunen genom att inse värdet av smarta komposterings- och toalettlösningar som Carl Lindströms Kloka toalett.

Menar man allvar med att skapa ett hållbart samhälle som inte står och faller under tyngden av ett vatten- och avloppshanteringssystem som är dåligt underhållet och kräver ett konstant flöde med oljeberoende lastbilar, måste även det kunna lösas på ett hållbart sätt.

Detsamma gäller förstås värme- och elförsörjningen av hus som idag för de svenska hushåll innebär ett helt beroende av att elnätet inte går ner pga snöstormar eller externa/interna sabotage mot infrastruktur.

Tidigare har vi bland annat skrivit om Philip Weiss och den fantastiska skogsträdgården som byggts upp i Stjärnsund. Ett levande bevis på vad man kan göra med fleråriga grönsaker för att öka sin självförsörjning och samtidigt skapa en praktfull trädgård som kan hantera olika säsongers mot och medgångar. Med andra ord, odling som har resiliens.

Sollefteås kommunvapen... eller numera gladare orrtupp? 

Bildkälla: Wikimedia commons, av "Lokal_Profil"

Intervju med Johan om Hyperloopen i ETC Stockholm nu digitalt

För drygt en vecka sedan intervjuades Johan i ETC Stockholm om utvecklingen av Hyperloopen. Artikeln som skrevs av journalisten och redaktören Adolfo Diaz finns nu att läsa även digitalt på ETC Stockholms webbplats. Klicka på skärmdumpen/bilden nedan så kommer ni till artikeln.

Trevlig söndag!

Intervju i ETC Stockholm om Hyperloopen

Självkörande bilracet: Teslas försprång VS Volvo, GM och övriga

Nyligen skrev Johan en debattartikel i Svt Opinion där han pekade på att det finns bättre alternativ till självkörande bilar för att hantera de stora trafikströmmarna i och mellan städer, nämligen podcars. Repliken från Richard Wall visar vilken okunskap som råder kring denna teknik, något Johan klargjorde i en replik här på bloggen. 

Men i det här inlägget ska vi titta på just självkörande bilar men försöka ge en annan bild än medias fokus på de stora biltillverkarna som tas för givna ledare i utvecklingen mot den första helt självkörande bilen. I tidigare inlägg har vi även tittat på hur man såg på framtiden för bilismen för drygt 60 år sedan vilket kan ge lite perspektiv för framtiden med dagens glasögon.

Alla stora biltillverkare har nu börjat ta upp kampen med elbils- och batteritillverkaren Tesla Motors om vem som ska bli först med en 100 % självkörande bil i trafik. Är man inte så insatt kan de framstå som att Tesla bara är en munsbit för stora elefanter som GM, Toyota och även medelstora Volvo. Även Googles enorma kassa och tidiga forskningsprogram för självkörande bilar nämns som en given framtida ledare inom självkörande teknik.

I ett inlägg i mars jämförde vi Teslas semi-autonoma elbil Tesla Model S med Googles självkörande bilar och teknik och kunde då konstatera att Tesla har ett stort försprång mot sin närmaste konkurrent:

"Tesla-ägare som kör med autopilot funktionerna har samlat in mer data åt Tesla om den självkörande tekniken på tre månader än Googles 54 bilar har gjort på 7 år! (enligt Googles egna siffror och räknat sedan de började köra sina bilar 2009)".

En av Googles självkörande testbilar i Silicon Valley, Kalifornien

Foto: Johan Landgren under sin resa i Kalifornien i november

Vi ska återkomma till Teslas försprång och vad det kan få för konsekvenser snart när vi jämför med övriga biltillverkare.

Senast igår kunde vi läsa i bland annat Veckans Affärer (via Nyhetsbyrån direkt), att Volvo i ett samarbete med taxibolaget Uber senare denna månad ska lansera en tjänst med självkörande bilar i amerikanska staden Pittsburgh. Volvos nya flaggskepp XC90 utrustas med laser, kameror, radar och GPS-mottagare och ska till en början ha en förare som övervakar den självkörande bilen.

100 av dessa bilar ska levereras till Uber innan årsskiftet och en handfull testkörs redan av Uber. Volvo och Uber har tecknat ett avtal om att investera 300 miljoner dollar för utveckla en 100 % självkörande bil innan 2021.

Volvos satsning i Pittsburgh är inte särskilt förvånande, Volvo cars har ju redan tillkännagett ett samarbete med Transportstyrelsen, Trafikverket, Lindholmen Science Park och Göteborgs stad om att ha 100 självkörande bilar på allmän väg i Sverige (tänk Göteborg) senast 2017.

Att Uber satsar hårt på självkörande bilar ligger ju helt i linje med deras affärsmodell. På det sättet slipper de ju lagstiftning med krav på taxilegitimation som idag åtminstone delvis skyddar taxichaufförer. Men med självkörande bilar helt utan förare är det sista hindret för Ubers dominans utraderat och stridande yrkes-taxichaufförer eller Uber-chaufförer är borta ur bilden. Uber kan med tillräckligt stor självkörande flotta skaffa sig ett försprång och pressa priserna till ett minimum när chaufförskostnader inte längre behöver ingå i kalkylen.  

En annan uppstickare som dykt på sistone är londonbaserad Five.ai som utvecklar så kallad maskininläring för att fordonen ska kunna analysera sin omgivning utan att behöva jämföra med tredimensionella kartor hämtade från radarsystem. Five.ai säger sig ha en helt självkörande bil på marknaden 2019.

GM då, kan de inte matcha Teslas självkörande teknik och kommande Tesla Model III? I en mycket läsvärd analys på Seeking Alpha jämförs GM:s två senaste modeller Chevy Volt (hybrid-bil) och Chevy Bolt (elbil) med Teslas Model III.

Förutom att konstatera att intresset för Model III redan är enormt med nästan 400 000 bokade reservationer drygt två veckor efter att denna möjlighet öppnades den 31 mars i år, visar man att det finns det stora skillnader mellan GM:s två modeller och Teslas Model III.

Model III kommer precis som med Tesla Model S och Tesla Model X med inbyggd hårdvara för inte bara vara semiautonoma som idag, utan kommer sannolikt klara att vara 100 % självkörande när mjukvaran är redo för det och regelverket är på plats.

Chevy Volt 2016 som till skilland mot Model III redan finns å andra sidan är en hybrid med endast cirka 75 km ren eldrift och har när det häller självkörande egenskaper, endast automatiskt bromssystem och filbyte-assistans.  

Chevy Bolt som kommer 2017 är en ren elbil med en räckvidd något kortare än Model III i grundutförande, 32 mil mot 34 mil men har även den bara inbyggd hårdvara för automatiskt bromssystem och filbyte-assistans. Utseendet invändigt och utvändigt talar även starkt till fördel för Tesla Model III men det är förstås en smak sak...

Men till skillnad mot övriga tillverkare har Tesla redan 10-tusentals bilar ute på vägarna som samlar ovärderlig erfarenhet/data om hur människor kör i olika situationer, vilka farorna är och vad en självkörande bil måste klara av. Detta försprång tas inte in med några 100 bilar på vägarna inom några år.

En annan fördel Tesla har är att bilarna de tillverkar är 100 % eldrivna. Oavsett hur man ser på det ur miljöperspektiv är det åt det hållet bilindustrin är på väg, dvs eldrift. Tesla har inte bara ett försprång när det gäller att bygga säkra och snygga elbilar utan främst genom sin battertillverkning tillsammans med Panasonic, en stor ekonomisk fördel att få ner priset per producerad elbil.

Batteriet utgör den enskilt största kostnaden i en elbil och kan du som Tesla påverka tillverkningskostnad och framöver till och med råvarokostnad med tillgången till litium brytningen har du avgörande fördelar. Den "snygga designen" av Teslas elbilar är inte bara av estiska skäl, den innebär dessutom minskat luftmostånd som i sin tur förlänger räckvidden.

Elon Musk, VD och en av grundarna av Tesla talar även i sin senast offentliggjorda affärsplan "Master plan, part deux", om att framtida Tesla-ägare kommer kunna låta sina bilar köra själva åt andra personer och därmed tjäna pengar åt ägarna och minska ägandekostnaderna... Detta innebär givetvis ytterligare en konkurrensfördel för en elbil som till skillnad mot en bensin/dieselbil har bränslekostnader på några kronor per mil.  

Övriga tillverkare, förutom kinesiska buss- och biltillverkaren BYD, måste konkurera om den litiumbatteri-tillgång som finns på marknaden eller möjliga andra varianter framöver tillsammans samtidigt som man utvecklar självkörande bilar för bensin/dieselbilar.

Batteritillverkningen kan komma att bli en bristvara för flera av de stora biltillverkarna innan tillräckligt många jättefabriker är bygga vilket tar fler år och litiumproduktionen är utbyggd. Under tiden hinner Tesla öka försprånget ytterligare genom att bygga samman batteri och bilfabriker till en och samma enhet där råvaror/gamla batteripack kommer in i ena änden och ny/återvunna bilar/batteripack kommer ut i den andra.

Övriga då? Volkswagen, BMW, Ford, Mercedes, ja take a pick, alla dras med samma utmaningar och har precis som GM och Volvo bara ett fåtal bilar med hårdvara som samlar data idag och de har än så länge inga elbilar som kan matcha Teslas eller tillgången till den mängd billiga batterier de kommer behöva om de ska matcha Teslas Model III.

Förändringarna inom bilindustrin är så stora och snabba nu att en naturlig följd är att ett eller par kommer duka under i konkurrensen. Vi säger inte att Tesla kommer ur denna strid som nummer 1 men företaget har ett nytänkande och helhetstänk som gör de mycket bättre rustade att klara denna omställning än övriga biltillverkare, inklusive Google.

Trevlig fredag!

I kapplöpning med tiden och planetens hälsa: Från fossilberoende till något hållbart

I en sevärd dokumentär av Vice på HBO får vi inblick i några av de utmaningar och möjligheter som vi står inför i den fossila omställning vi bara påbörjat. Det finns inga quick-fixes och teknik kan inte lösa utmaningarna på kort sikt men det händer samtidigt mycket inom utvecklingen av förnyelsebar energi som ger en del framtidshopp.

I programmet får vi bland annat träffa en kille som byggt sin egen kärnreaktor hemma i sitt garage... med lite hjälp från utrustningen han fått/lånat (?) från universitet han pluggade vid som 14-åring.
Mycket fokus ligger på utvecklingen av kärnenergi och kärnreaktorer utan radioaktiva restprodukter men även utvecklingen inom solenergi och vindkraft. Inga stora nyheter men sammanfattat väl i ett kompakt program som bör passa den med ont om tid...

Vi vill understryka att det i första hand krävs krestloppstänkande när det gäller all typ av resursanvändning för att klara framtidens utmaningar med tex självförsörjning av mat och energi lokalt som sparar energi och sätter det i arbete med minsta möjliga energiförluster. Storskaliga energisystem kan ha sina fördelar men de tar tid att bygga upp och skapar sårbarheter vid kriser när systemen av olika skäl ligger nere eller när energikällan vi behöver minskar i tillgång av hög kvalitet (billig olja, kol och naturgas).

Oavsett hur små eller stora steg man kan bidra med som individ, grupp eller företag i den fossila omställningen ger det ringar på vattnet vars långsiktiga effekter kan bli ovärderliga. Som Pär Holmgren skrev i en läsvärd artikel nyligen: "Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt".

Stavanger det norska oljemekat som nu är landets största bobubbla

För cirka en månad sedan reste Johan till Stavanger från Falun i elbilen Tesla Model S. Resan fram och tillbaka till den norska västkusten blev en tur på cirka 200 mil.

I detta ovanligt LÅNGA inlägg ska vi dock fokusera på Stavanger. En stad och region som blivit symbol för norsk rikedom skapad i huvudsak med oljeintäkter från utvinningen av olja och gas i Nordsjön. Norges oljeproduktion toppade som vi skrivit mycket om tidigare, redan 2001 och har sedan dess nästan halverats. Men Stavanger har som så många andra städer i Norge klarat sig relativt bra ändå. Detta främst tack vare ett stigande oljepris som steg kraftigt fram till juni 2014 och kunde kompensera för mindre volymer.

Men med ett halverat oljepris sedan mitten av 2014 då Saudiarabien/OPEC inledde sitt priskrig med USA, har tio tusentals oljearbetare fått gå i Norge, däribland många svenskar. Detta har drabbat hela landets ekonomi och i högsta grad även Sverige vars största handelspartner är grannen i väst.

Samtidigt har investeringarna inom gas- och oljeindustrin sedan 2001 mer än fyrdubblats i Norge och låg 2014 på över 200 miljarder NOK men denna siffra väntas av norsk statistisk sentralbyrå sjunka till runt 180 miljarder i år vilket ytterligare lär öka oljeproduktionsfallet i landet, när effekterna av detta börjar synas om några år.    

Under sitt besök till Stavanger besökte Johan givetvis det norska oljemuseet men passade även på att svänga förbi en norsk LNG-anläggning. Nedan följer bilder och kommentarer från dessa två besök. Avslutningsvis tittar vi lite på bostadsbubblan i Stavanger. För mer om Norge och den fallande oljeproduktionen se även kapitel 5 i vår bok Olja för Blåbär-ENERGI, MAKT och HÅLLBARHET

Världen största borrkrona (när det begav sig på 1990-talet) 

När man kliver in i den inte särskillt inbjudande kollossbyggnad av sten som utgör skalet av norska oljemuseet, möts man direkt av "Verdens storsta borekrone". En overkligt stor pjäs på 90 cm i diameter och 1700 pannor tung som användes av Statoil på 1990-talet av borriggen Deepsea Bergen.

Museet är finansierat till cirka hälften av privata medel från tex Statoil och franska oljebolaget Total medan övriga miljoner är olika statliga/kommunla bidrag som tillsammans möjliggjort detta påkostade museum. Att oljebolag som Statoil fått sitt finger med i spelet vad gäller utformning märks särskilt när man ser på den korta animerade film museet rullar om och om igen i biosalongen. Den är inte särskilt saklig utan snarast nostalgisk och effektfull med HÖG volym och gulliga gubbar som berättar hur bra oljan är för "vår ekonomi" och att den finns i mycket av våra köksprylar...

Men genomgången av alla tekniska prylar och modeller på museet är klart imponerande. Mycket finns att lära om oljans inverkan på norsk ekonomi och välstånd särskilt om man läser lite mellan raderna. För den teknik- och olje/energi-intresserade är det förstås väl värt ett besök.

Den fossila användningens inverkan på klimatet då? Ja den nämns som vår tids största utmaning men inte vad oljeindustrin kan göra för att bryta det fossila beroendet eller vilket ansvar den har.    

Här står Johan framför ett av museets modeller av norska oljeplattformar/oljeriggar i Nordsjön

Nedan följer ett antal bilder på oljeriggar och servicefartyg mm

Oljeplattformen Gullfaks 2, en mindre stad..

Matavdelningen...

Biosalongen och bostadskvarteren...

En av två helikopterplattor  på Gullfaks 2 

Automatiserad borr-rigg

Den gigantiska oljeplattformen Statfjord B 

Nordsjön är ingen lek och att befinna sig på ett stort servicefartyg under storm är knappast något för landkrabbor...

Modell av ett modernt servicefartyg

                                                   Här en äldre variant av ett servicefartyg

Borrfartyg

Norsk olja=norsk ekonomisk tillväxt

Museet stoltserar på flera ställen med hur mycket den norska oljefonden drar in varje minut på landets utvunna oljeskatter och det finns till och med en informationspanel där de olika placeringarna i oljefonden kan följas i detalj. Men som vi skrivit om förut bygger oljefonden på tillväxt och stabilitet i den globala ekonomin och vad kommer olja som finns kvar i backen vara värd om 20 år? Risken är stor att norska politiker likt Margaret Thatcher för att rädda sitt eget skinn bränner krutet snabbt för att lämna över en tunn kista till framtida generationer.

Råolja från oljefältet Troll

Råoljan är mer lättflytande än man kan tro.  

Oseberg Field Center, Osebergfältet 

"Check Mate" - Undervattenshelikopter

Som hämtad från science fiction klassikern "The Abyss" (Avgrunden) står här undervattensfarkosten Check Mate som byggdes på slutet av 1970-talet. Den kallas helikopter då den kunde "flyga fram" i vattnet och stå helt still och rotera runt sin egen axel. Två personer får plats och den kunde dyka ner till 325 meters djup. Check Mate genomförde cirka 400 uppdrag innan den gick i pension 1986 och har byggts om och fungerat som plattform för att utveckla nya undervattensfarkoster under ledning av Norsk undervattensintervension (NUI).  

Arbetet på en oljerigg ett av världens farligaste

Arbetet vid en oljerigg anses vara ett av världens farligaste. Brandrisken på en oljerigg är stor och arbetet sker oftast i extremt trånga utrymmen under långa pass. Stormar, riskabla färder i helikopter och utsattheten för cancerogena kemikalier/gaser är bara grädden på moset.

Johan fick höra en historia av god vän som känner en dykare. Efter dykarutbildning under värnplikten i början av 00-talet fick personen ifråga direkt erbjudande om arbete vid en oljerigg i Nordsjön. Lönen som erbjöds vara cirka 60 tusen i månaden. Det hela lät mycket lockande för en 19-åring då det skulle kunna finansiera vidare studier och ge en bra grundplåt. Men efter att ha hört sig för med erfarna dykare som arbetat vid oljeriggar avråddes han från att ta uppdraget, särskillt som ny dykare i branschen. Arbetet ansågs mycket farligt och klok som han var trots sin ringa ålder valde han andra uppdrag...

Efter ett antal timmar på museet blev vi riktigt hungriga och då vi ville hinna vidare snabbt fick det bli museets restaurang...

Skaldjurssoppa på lokal fångst

Men till vår stora förvåning och besvikelse serverade restaurangen även val! När vi frågade den ungerska gästservitören (servitrisen för dagen var för övrigt föga förvånande, svensk) -kunde han inte svara på vad det var för val men att "det var tillåtet"... Efter valsafari i Nordnorge med familjen för ett antal år sedan påmindes vi om dubbelmoralen i detta land. Natur och skönhet bortom vår vildaste fantasti och trevliga människor å ena sidan, girigheten och pengarna å andra...

Efter besöket vid oljemuseet i Stavanger tog vi Teslan (som laddades gratis vid en 16 A -laddare på parkeringen) och åkte mot Tananger...

Risavika LNG Production i hamnen vid Tananger, väster om Stavanger

1,3 mil väster om Stavanger i Tananger, ligger Risavika LNG Production, en anläggning där naturgas omvandlas till flytande form, LNG. Detta sker i en jätteanläggning där gasen frigörs från koldioxid och vatten innan den fryses ner till -163 grader och då övergår till vätskeform. Gasen kommer via pipeline från Kårstø cirka 6 mil norröver.  

Lagringstanken för LNG som rymmer 28 000 m3

Tanken består av en yttre betongtank och en inre ståltank. De yttre tanken har väggar som består av 80 cm tjock  tryckarmerad betong och insidan är klädd i stålplattor för att göra tanken gastät. Mellan yttre och inre tanken sitter en typ av isolering som är runt en meter tjock. Den flytande gasen (LNG) transporteras sedan från denna tank via fartyg eller tankbil. Mer om detta kan ni läsa här.  

Bostadsbubblan i Stavanger- ett prisfall på 40 % att vänta? 

Stavanger från hamnen vid Norska oljemuseet.

När Johan befann sig på vägarna utanför Oslo och Kristiansand syntes flera jättebyggen av broar och tunnlar där bland andra Skanska stod för byggandet. Man fick inte direkt intrycket av en inbromsning av byggandet i Norge, snarare tvärtom. Men i norska Dagens Naeringsliv kunde vi nyligen läsa att när det gäller sydvästra Norges största stad Stavanger är allt långt ifrån sig likt på bostadsmarknaden.

När Norge som helhet sett bostadspriserna stiga med 86 % i genomsnitt sedan 2003 har priserna på bostäder i Stavanger under samma period stigit med 113 %. Jämför vi bostadspriserna i juli i år med fjolåret sticker dock Stavanger ut ännu mer som enda stad med fallande priser. Förvisso är nedgången bara 1,3 % men flera experter, däribland Swedbanks chefsekonom Harald Magnus Andreassen menar att detta bara kan vara början och att det vore naturligt med ett prisfall på 40 % innan det vänder uppåt igen... 

Dagens Naeringsliv konstaterar även i artikeln att en tydlig signal om vad som väntar i Stavanger redan nu går att utläsa i uthyrningsstatistiken. Bostadsmarknaden i oljans stad kryllar nämligen av tomma bostäder som norrmän försöker hyra ut men priserna fortsätter enivst att pressas nedåt då få eller inga intressenter dyker upp.

Sammanfattningsvis kan man säga att Stavanger är extra utsatt för oljeprisfallet då stadens ekonomi och arbetstillfällen är uppbyggt kring ett stadigt inflöde av aktiviteter kopplade till oljeindustrin.
Stavanger befinner sig i epicentrum för den klondykestad som byggts långt ut i sydvästra Norge där flotta bostäder byggts i tron att oljefesten bara skulle fortsätta. Fortsätter denna utveckling blir det sannolikt inte en svensk servitris eller servitör som serverar färska havsdelikatesser vid någon av hamnens restauranger eller museer framöver. Frågan är snarast om det blir någon servering att tala om alls jämfört mot idag.

En sak är säker, Norge och Stavanger blir sig aldrig likt utan växande tillgång på olja och måste ställa om till en ny typ av ekonomi som inte är avhängig ökad försäljning och konsumtion av ändliga resurser för att fungera.  

Johan i intervju om Hyperloopen i ETC Stockholm

ETC Stockholm har idag ett reportage om Hyperloopen där Johan intervjuas.

Artikeln publiceras i första hand som papperstidning men kommer kanske upp på ETC Stockholms site under dagen men vi har fått tillåtelse att publicera artikeln här på bloggen- se slutet av inlägget.

Johan skrev en debattartikel på samma tema på Svt Opinion i torsdags förra veckan men med fokus på podcars/spårvagnar och självkörande fordon och jämförde detta med regeringens föreslagna höghastighetståg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Artikeln följes upp med en replik av nationalekonomen Richard Wall, något vi sedan replikerade på här på bloggen.

I kapitel 9 "Eltransporternas återkomst" i vår bok Olja för Blåbär -ENERGI, MAKT och HÅLLBARHET beskriver vi Hyperloopen i detalj. Vi har även skrivit en rad artiklar om Hyperloopens utveckling här på bloggen. Nedan följer några (i omvänd kronologisk ordning):

• Fredagsmys: Framtidsprognoser och teknik som inte blir som vi tänkt oss

• Hyperloop VS Hyperloop: Kampen om första riktiga förbindelsen i Europa

• Hyperloop mellan Norrtälje och Åbo?

• Elbussar, Elbilar & många av Jules Vernes framtidsvisioner blir verklighet

• Folkbanan & Hyperloopen sitter i samma båt och de har lämnat hamnen

• 20 dagar till, sen släpps ritningarna till Elon Musks Hyperloop

Artikel om Hyperloopen i ETC Stockholm

Ladda ner artikeln här:

• Artikeln del 1 pdf
• Artikeln del 2 pdf

Trevlig fredag!

Dividen tar stegen in i singularitetens framtid

Johan har precis lyssnat på Alexander Bards sommarprat i P1. En lysande sammanfattning av vår samtid med kritik och lärdomar som alla bör lyssna till!

När vi nu befinner oss på den andra delen av schackbrädet  i den tekniska utvecklingen (exponentiell tillväxt märks först där) som senast i fredags visade att allt går mycket snabbare än någonsin tidigare, kan det vara bra att ta ett steg tillbaka och reflektera över hur vi människor nu fördummas medan maskinerna blir smartare.

I fredags användes nämligen IBM:s superdator Watson för att ställa en korrekt diagnos på en japansk patient med en ovanlig form av leukemi de mänskliga läkarna ej klarade att diagnotisera. Watson som med sin enorma datorbas och snabbhet tidigare bland annat slagit USA:s främsta spelare i Jeopordy kunde jämföra patientens genetiska data med 20 miljoner onkologiska studier...

Utvecklingen av Artificiell Intelligens (AI) har med andra ord fått ännu ett genombrott eller snarare ett tillämpningsområde som nu tar steg mot allmän acceptans.  

I dagens sommarprat lyfter å andra sidan filosofen och författaren Alexander Bard många av dagens unga människors historiska okunnighet (läser få/inga böcker eller texter med djup längre). Dygnens timmar fylls istället med ett ökat behov av självbekräftelse med snabba likes på nätet och i allehanda sociala medier. Men människan är inte en självbekräftande individ utan en divid...

Med lärdomar från det Bard förmedlar i sommarprogrammet blir det lättare att förstå tex varför Donald Trump kan bli USA:s nästa president och varför Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan kan locka över en miljon människor till Istanbul trots att det senare med historiska ögon påminner mycket om 30-talets Tyskland...

Alexander Bard är för övrigt ute med en ny bok författad tillsammans med Jan Söderqvist som verkar mycket lovande: Synteism : att skapa Gud i Internetåldern. Återkommer sannolikt med en ananlys av den boken här på bloggen framöver.

Men lyssna nu inte på en individ här, utan lyssna på Alexander Bards sommarprat i P1 och fundera själva/tillsammans!  

Sommarprat med Alexander Bard  

Bildkälla: Wikimedia commons, publika rättigheter

Replik gårdagens debattreplik på Svt: Nej, 12 milj Londonbor lider inte av "insynsproblem"

I torsdags skrev Johan debattartikeln "Framtidens transportsystem kan byggas idag" på Svt Opinion och lyfte då fram podcars/spårbilar eller Personal Rapid Transit (PRT) som det även kallas, som ett billigare, miljövänligare och driftsäkrare alternativ till självkörande personbilar och regeringens föreslagna höghastighetståg.

Igår kom en replik till Johans artikel på Svt Opinion av Rickard Wall, ekonomie doktor och tidigare medarbetare vid VTI och Trafikanalys. Wall pekar i sin artikel på att det finns en politisk ovilja att införa podcar system i Sverige och att argumentet för det är "insynsproblem". Med andra ord, ett system där självkörande podar färdas på banor 5-15 meter ovan mark riskerar att hota integriteten hos nakna svenskar eller liknande som kan bli uttittade när en podcar passerar i 40 km/h... Det bottnar nämligen resonemanget i om man ska tro Wall.

Med en aning skepsis kontaktade därför Johan en av världens ledande experter på podcars, Christer Lindström som har lång internationell erfarenhet och lika lång erfarenhet av kontakt med kommuner och företag som utreder möjligheten att införa podcars i Sverige. Christer är VD för 4Dialog och en av grundarna av Podcar City-konferenserna som i år genomförs för tioende gången och vuxit sig större för varje år.

När Johan fick svaret av Christer Lindström nedan befann han sig i San José vid Spartan Superway Design Center, en universitetsverkstad vid San José University där det händer mycket just nu. Intressenter för att bygga podcarsystem var på plats från Brasilien, Kina, Sydkorea, Frankrike, USA och Sverige.

Johan besökte Spartan Superway i november under Podcar City 9 konferensen och intervjuade även Christer Lindström i Silicon Valley. Se gärna reportaget från Spartan Superway och intervjun med Christer i slutet av inlägget.

Ok, vad säger då Christer Lindström om Rickard Walls påstående att Sverige lider av en politisk ovilja att bygga podcar-system och att detta skulle vara kopplat till insynsrisken?  

"Man kan ställa sig minst sagt undrande till denna typ av invändningar 
från flera håll.

Tekniskt - ett fordon som passerar ett fönster i 25 km/h har ca 0,3 sekunder på sig att befinna sig i rimligt insynsläge. Detta ska då ske genom minst tre olika glas som knappast är utan gardiner, blommor, smuts och reflexer. Vilket i praktiken betyder ingen insyn alls.

Den andra invändningen mot insynsargumentet är att det är en ren 
skrivbordsprodukt.

Under alla år jag deltagit och framför allt visat spårbilar i en mängd städer i Sverige och USA har jag ALDRIG hört någon ha den typen av åsikter. Inte ens när jag ställer frågan själv verkar någon av alla de tusentals människor jag mött visat någon form av förståelse för ett sådant problem. 

Det är ju bara att åka till London och fråga hur många av 12 miljoner människor som vill stoppa dubbeldäckarna av samma anledning...just det, ingen alls, trots att de ser betydligt bättre in i alla radhusfönster än vad  spårbilar nånsin klarar av.

Med andra ord, att ställa sig som någon slags röst för vad andra ska 
tycka utan att ha det minsta på fötterna är en konstruktion som hör hemma i papperskorgen.

Gå ut istället och träffa folk i verkligheten och se vad de tycker om 
ATN-system (spårbilar).

Man upptäcker ett intresse och förståelse långt större än man tror än 
bakom en datorskärm på ett konsultkontor".

12 miljoner Londonbor lider av fönstertittare, really?

Klassisk dubbeldäckare i London som passerar de lågt byggda husen i staden...

Bildkälla: Canley, Wikimedia commons.

Vi menar att tiden är politisk och tekniskt mogen för podcars i Sverige där hittils 20 kommuner gjort förstudier om podcars/språbilar och lika många har varit eller är med i Nätverket KOMPASS. Det är sannolikt bara en tidsfråga innan någon Kommun i Sverige inser att podcars kan spara både pengar och innebära glädje för invånarna när trafikkaoset byggs bort med hållbara transporter som ger framtidshopp.  

Vi kommer båda resa till Antwerpen i september för att lära oss det senaste om podcars/spårbilar vid konferensen Podcar City and Advanced Transit. Resan dit sker med elbilen Tesla Model S och resan och konferensen kommer både filmas och dokumenteras här på bloggen.  
      
Intervju med Christer Lindström vid Podcar City 9 konferensen i Silicon Valley



Reportage från Spartan Superway Design Center i San José

En guidad tur i Teslas Gigabatterifabrik

För exakt en vecka sedan invigdes Teslas Gigabatterifabrik för litiumbatterier vilket vi skrev om i söndags.

Ett antal videos har nu börjat florera på tuben där media, Teslaägare och andra särskillt inbjudna lagt upp videos från guidade turer från insidan av fabriken i Reno, i delstaten Nevada där fabriken byggs.

I videon nedan som är en timme lång finns mycket att observera och fundera kring. Vi notererar till exempel att det råder febril verksamhet i fabriken där ingenjörer och verkstadsarbetare av olika slag arbetar febrilt vid produktionen redan. Byggnadsarbetar arbetar även utanför med att bygga ut fabriken trots att det är invigning, råder en mindre sandstorm och blixtar slår ner i närheten!

Under den guidade turen noterar vi bland annat rader av industribatteriet Power packs av storleken 100 kWh som i olika stadier på syns lagerhyllor och färdig på pallar. Från enskilda pack på 6,6 kWh som är storleken på hushållsbatterierna, Power Walls som vi snart även lär se i Sverige. Johan har redan talat med en svensk återförsäljare av solceller som ska sälja Power Walls i Sverige.

Ett Powerpack består av 16 st 6,6 kWh pack som sitter i rack där de enskilda packen lätt kan bytas ut om de blir dåliga och skulle något pack/batteri skadas kan de heller inte skada övriga. Att döma av antalet inslagna Powerwalls finns det redan nu ett klart intresse för dessa.

Tesla Powerwalls kan redan nu reserveras på Teslas svenska sida.

Kika på videon nedan och fundera själva. Trevlig fredag!

Detta är inte reklam och vi har inte fått någon ersättning för detta inlägg.

En sevärd guidad tur i Teslas Gigabatterifabrik

Debattartikel på SVT Opinion av Johan om Podcars och självkörande bilar

Idag kan ni läsa en debattartikel av Johan på Svt Opinions debattsida om Podcars och självkörande bilar som jämförs med regeringens föreslagna höghastighetståg.

Ni kan läsa artikeln här eller genom att klicka på bilden nedan:

Johans debattartikel på Svt Opinion

Gotland: Turister kan skickas hem om torkan fortsätter

Det har talats mycket om torkan på Öland i sommar men en betydligt allvarligare kris närmar sig på Sveriges största ö och turistmål, Gotland.

Till Öland byggs det nu en vattenpipeline som ska ge 1000 kubik vatten per dag till ön samtidigt som vattentankbilar går varma och levererar lika mycket varje dag via ölandsbron.  Men det är långt ifrån tillräckligt då det endast utgör 13,3 % av dagsbehovet för vatten på hela Öland en varm sommardag.   Detta enligt ett Svt-reportage från i maj.

På Gotland är läget på väg in i en krissituation som om torkan fortsätter kan tvinga turisterna att återvända från ön 

Redan i maj när Johan besökte sina släktingar och vänner på Gotland stod det i den gotländska dagspressen om bevattningsförbudet från kommunala vattentäkter och att inte ens privata brunnar fick användas för bevattning, biltvätt eller poolbadande i trädgården. Grundvattennivåerna är helt enkelt för låga.

I helgen skickade Johans släktingar på Gotland oss en artikel som publicerades i Gotlands Allenhanda GA i lördags där det framgår med all tydlighet hur allvarlig torkan på ön nu blivit. I artikeln säger vattenkrisexperten Pär Aleljung som varit med i den Livmedelsverkes nationella vattenkatastrofgrupp som kopplats in på Gotland sedan årsskiftet, bland annat följande:

"Tittar man på worst case får man tacka nej till turismen, i alla fall från ett utifrånperspektiv. Om det inte finns vatten är det en logisk följd att skicka turisterna. Det är klart att regionen måste vill undvika det här med alla medel, men måste planera utifrån sin produktionskapacitet". 

Andra som Leif Thomsson, tillförordnad chef vid regionens vattenhet menar dock att det inte blir nödvändigt då det finns en regional krisplan som kan användas om vattensituationen leder till en riktig samhällskris. Enligt Thomsson går vi in i ett sådant läge "om Tingstäde träsk inte fylls på framåt hösten. Då blir det antagligen ransoneringar." Om det sker kommer prioriteringar göras såsom vatten till äldrevård och sjukhus medan privatpersoner med villor får hämta vatten.

Hoppet om förbättring till nästa sommar ser minst sagt mörk ut. Enligt enhetschefen för vattenheten Susanne Bjergegaard måste det regna från nyår till april för att en liknande situation ska kunna undvikas till nästa sommar. Not gonna happen!

Den begynnande krissituationen på Gotland påminner om behovet av god krisberedskap vilket vi bland annat skrivit om i en debattartikel i Dagens Samhälle tidigare. Det är även en påminnelse om att vi i Sverige varken ska ta tillgången till rent vatten eller vatten överhuvudtaget för given.

Så ska du på semester till Gotland nästa sommar, packa vattendunkar och slösa inte med vattnet när du är där. Vattnet i Sverige är en gåva långt mer värdefull än det svarta guldet (oljan) någonsin varit eller kommer bli. Men vattnet måste användas klokt för att kunna bli en investering inför en framtid med många utmaningar.

Gotland -Sveriges Hawaii men hur länge till?

Bildkälla: Oona Räisänen, wikemedia commons