Framtidens transporter sett från 1950-talets USA

När det nu talas så mycket om den snabba utvecklingen av bilar/fordon och robotar, ja eller egentligen den mycket avancerade mjukvaran som gör de autonoma egenskaperna möjliga, kan det vara nyttigt att blicka lite bakåt för att få lite perspektiv. Vad trodde man för drygt 50 år sedan och vad kan vi vänta oss de närmaste 5, 10, 20 åren?

En sevärd tecknad kortfilm från Disney 1958 väcker många tankar och en del skratt men kan tjäna som utgångspunkt för tankar kring bilens roll i vår samtid och nära framtid...Den kan förstås även ses som en reklamfilm för motorvägar eller snarare bil- och oljeindustrin som effektivt monterade ner järnvägs- och spårvagnstrafiken i USA under 1950-60-talet till förmån för just motorleder med bilar!



Mycket kan kommenteras i filmen. Här följer ett axplock:

Backkamera via display på instrumentpanelen finns ju faktiskt på en del bilar redan idag, även parkeringshus där bilarna parkerar sig själva som det här i Kina. Tubmotorvägar finns väl på ett par platser inom 10-15 år kanske med tanke på Hyperloopens framfart så där prickade man nog rätt.

Samtidigt är det lätt att bli minst sagt undrande över hur man kunde tro att motorvägar skulle gå över berg med hissar och tunnlar enkelt borras igenom med reaktordrivna maskiner som om det var smör? Jättemaskiner som bara spottar ut nya motorvägar framför sig känns även det rätt orealistiskt men det är klart, med tiden kan robotar...  

Småskalig odling och en ekonomi som inte är helt beroende av gigantiska, centraliserade system för massproduktion fanns förstås inte en tanke på när denna film gjordes i ett industriblomstrande USA på 1950-talet.

Framtiden då? Redan nu kan ju tex elbilen Tesla Model S redan köra "själv" på motorvägen, bromsa in och hålla avstånd till fordon framför eller nödbromsa om något kommer framför fordonet. Trots att tekniken ännu är i sin vagga och vi har en bra bit att vandra innan stora delar av trafiken, åtminstone på vägarna är 100 % autonoma kan vägen dit gå snabbare än många tror.

Med tanke på den exponentiella teknologiska utvecklingen, särskillt av Artificiell Intelligens och autonoma maskiner vi nu genomlever kan omvälvande förändringar ske mycket snabbare än tidigare. Om vi samtidigt lägger till en minskad tillgång till billig fossil energi världen har att anpassa sig till framöver (i synnerhet konventionell olja) och en befolkningstillväxt i flera årtionden till (innan den planar och minskar ner till nivåer planeten klarar), blir det helt enkelt nödvändigt att bilen används på helt andra sätt än tidigare.

De första 100 % självkörnade bilarna kanske dyker upp i trafik för vanliga användare redan inom tre till fem år.  I delstaten Nevada får ju tex Google redan provköra sina självkörande bilar och det kommer säkerligen dyka upp städer och regioner i olika delar av världen där man vill gå före och visa vad som är möjligt, om inte annat för att locka turister och företag likt i Silicon Valley i Kalifornien där Johan var i november.

Steget från tusentals bilar i trafik till miljontals tar förstås tid men om samtidigt fler unga väljer bort bilägandet och befintliga bilägare väljer att sälja sina bilar för att istället börja prenumera på självkörande bilar kan utveckling och omställningen av dagens bilpark gå mycket snabbt. 1000 självkörande bilar kan nämligen göra jobbet många tusen kanske rent av 100 000 bilar gör idag. Detta eftersom de istället för att stå stilla 95 % av tiden är i mer eller mindre ständig rörelse och kan delas av många. Om alla behöver bilen samtidigt går det förstås inte men det kan skötas elektroniskt via ett schema. Spontana resor kan göras till högre priser och via taxibolag med egna flottor eller liknande.

Priset och bekvämligheten att inte behöva köra kommer sannolikt locka många som idag inte kan föreställa sig ett liv utan bilen att rent av sälja den och övergå till en bilprenumeration.

Men vi tror inte bilen kommer ha den extrema statussymbol den har idag eller vara den centrala delen i vårt transportsystem i framtiden. Masskommunkationer sköts då bättre av tex självkörande podcars/personal rapid transit (PRT). Namnet låter som självkörande bilar men podcars är transportmedel som inte behöver åka på oljeblandade asfaltsvägar eller ta upp odlingsbar mark, boytor och mötesytor som försvinner med alla motorvägar och parkeringsplatser.

Status kommer som vi ser det istället handla om hur mycket tid man kan lägga på saker man vill göra, vilket förstås kan vara en kostnadsfråga men i stor grad påverkas av hur masskommunikationer utformas för att många ska kunna vinna tid till nöjen och arbeten under resandet.

Det finns hopp om transportmedel och transportsystem som fungerar även utan ökad tillgång till billig olja redan nu och då är inte 1950-talets framtidsvisioner eller den dominerande nutida bilden av framtiden ett bra riktmärke.

Fundera själva, trevlig fredag!