Brexit -Den brittiska fossilkakan som krymper

Så var midsommarfirandet över och många svenskar fick återkänningar av en baksmälla efter Brexit-resultatet som övriga Europa redan fick smaka på i fredags när flera Europeiska börser dök med över 10 %.

I fredags, dagen efter att 51,9 % av britterna röstat för ett uträde ur Europeiska Unionen föll börserna i framförallt Europa. Milanobörsen och Madridbörsen föll med 14,5 respektive 12,4 % under fredagen och Paris med 8 %. Londonbörsen föll bara med 3,2 % men med den kraftiga försvagningen av pundet är detta högt ändå.

Börser utanför Europa påverkades även av "Brexit-chocken" där tex Japan fick se Tokyobörsen (Nikkei 225) sluta ner 7,92 % under fredagen. Japanska börsen återhämtade sig dock idag och slutade drygt 2 % upp.

Stockholmsbörsen slutade ner 7,8 % under måndagen och amerikanska S & P 500 är just nu ner 1,75 % .

Från Kina höjs nu starka röster om oro över följderna av en Brexit för Storbritanninens ekonomi såväl som globala finansiella följderna om den genomförs. Kina som åtminstone på Shanghaibörsen klarat sig relativt väl, där Shanghaibörsen bara föll drygt 3 % på fredagen och under måndagen slutade upp 1,45 %. Men oron handlar om vad kinesiska företag och investareare som planerat att investera i Storbritannien ska göra just nu. Sannolikt tar många hem sina pengar och risken finns att man likt många andra banker och företag flyttar personal och kontor till andra länder.

Japans utrikesminister meddelade imorse under ett möte med den brittiska ambassadören i Japan att Storbritannien bör lyssna på de cirka 1000 japanska företag som verkar i landet (underförstått reda upp Brexit för att kunna gå back to business as usual snarast möjligt).

Är vi då förvånade av resultatet? Nej, egentligen inte med tanke på hur fel de brittiska opinonsundersökningarna har haft tidigare och hur kallt marknaden och experterna tycktes räkna in en "remain" borde låtit varningsklockorna ringa. Det märktes även tydligt under debatterna att "Brexit" -lägret kunda argumentera tungt och få med sig många olika politiska grenar och missnöjda britter som fått se sitt välfärdssystem och ekonomi försämras allt mer de senaste åren.

För vare sig det handlat om britternas hjärtesten, det allmäna sjukvårdssystemet National Health Service och hur det försämrats de senaste åren under trycket av fler patienter eller frågan huruvida Storbritanninen klarar att hantera flyktingvågen till Europa bättre inom eller utanför EU, har Brexit-lägret lockat röster. Missnöjet med den dåliga insynen i vilka beslut som fattas i Bryssel är även något som av av förståliga skäl oroat många. Att valda ledare i EU-Kommissionen inte kan väljas/väljas bort på demokratisk väg inom EU-länderna trots att Kommissionen lägger förslag på nya EU-lagar och ser till att de ska efterlevas, flyttar makt och inflytande bort från medlemsländerna.

Oavsett vad man tycker om Brexit kan det bli ett nyttigt experiment på hur uträde påverkar ett lands ekonomi och politiska utveckling. Det vill säga, hur bra eller dåligt kan ett land i Europa klara sig utan att vara med i EU, efter ett uträde. Detta skillnad mot Norge som kan luta sig mot oljeintäkter och Schweiz med en enorm finanssektor och liten befolkning?

Något liknande en Brexit skulle sannolikt skett förr eller senare i alla fall även om många säkert önskat det skedde senare och med ett mindre land/mindre ekonomi.

Förutom ännu oöverblickbara effekter på aktiemarknaden och valutmarknaden som bland andra vår bloggranne Flute rapporterat om är förstås de ekonomiska/politiska dominoeffekterna på i första hand Spanien och Frankrike den stora jokern.

Spanien som höll allmäna val igår och vars konservativa parti Partido Popular (PP) inte lyckades få egen majoritet i parlamentet. Ett parti som behöver allt stöd det kan få i ett mycket splittrat Spanien där regionen Katalonien med Barcelona i spetsen senast 2014 hade en befolkning där 80 % röstade för självständighet. En "självständighetsförklaring" och utbrytning som alltså nuvarande PP-ledda regering med premiärminister Mariano Rajoy hittils lyckats sätte stopp för med hänvisning till spanska konsitutionen. Men hur länge PP kan hålla tillbaka dessa krafter är ett oskrivet kort som helt klart kan påverkas av hur Brexit-spektaklet utvecklas.

I vår väntar sedan presidentvalet i Frankrike där högerextrema Front National ledde av Marine Le Pen försöker utnyttja Brexit till att locka alla fransmän som är trötta på EU och frustrerade över det ekonomiska läget i landet över till ett parti som lovar folkomröstning om EU-utträde.

Presidentvalet i USA kan möjligen i viss mån även påverkas genom att influera väljare som på liknande sätt vill rösta emot det politiska etablisemanget genom att lägga sin röst på Donald Trump. "Om britterna kan, kan vi"...

Den brittiska fossilkakan som krymper 

Men istället för att fördjupa oss i den politiska diskussionen vill vi gärna lyfta en fråga som få tagit upp, nämligen hur Storbritannien påverkats av fallade oljeintäkter de senaste åren. Sedan 2005 är Storbritannien inte längre nettoexportör av olja, något som bland annat drabbat Sverige som tvingats importera mer olja från Ryssland då såväl Norge och Danmark nått sina respektive oljetoppar sedan över tio år.

Brexit har i grunden ekonomiska/resursuttömninges orsaker som så mycket annat. Givetvis inte bara men ett land som sedan början av 1980-talet när Thatcher delvis "räddade" landets ekonomi genom att sälja ut landets sista olje- och gaskällor har de senaste tio åren börjat känna av följderna av detta.

Storbritannien har nämligen sedan mitten början av 2000-talet tvingats se två av landets viktigaste energi- och inkomstkällor minska år för år vilket haft en stor påverkan på välfärden och gjort det betydlligt svårare att hantera en befolkningstillväxt (inhemska födslar och inflyttning). Nya generationer vill ha minst lika mycket som tidigare generationer. Med ökade ekonomiska klyftor och den frustration och oro som många britter säkert känner inför framtiden reflekteras bara i Brexit. Men orsakerna kan liksom i övriga länder inom EU som lever över sina tillgångar inte bara beskyllas på EU-byråkrati, särintressen och maktcentralisering.

Om den brittiska statskassan känt av vad det innebär att inte längre tjäna stora pengar på export av olja har brittiska hushåll kanske främst känt av att landets gasproduktion fallit och vad det kan innebära konkret. I vår bok Olja för Blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet ägnar vi ett helt kapitel åt oljeutvinningen i Nordsjön och tar bland annat upp ett exempel under en kall mars-månad 2013 när Storbritannien bara var timmar från att få brist på den gas som håller de flesta brittiska hushåll varma och ser till att maten blir uppvärmd på gasspisarna.

Senaste siffrorna från den årliga energibibeln BP Statistical Review of World Energy visar att Storbritanniens gasproduktion mer än halverats bara sedan 2015 och att nära hälften av behovet nu måste importeras. Med det kommer inte bara sårbarhet för avbrutna leveranser eller otillräcklig lagringskapcitet inom landet utan även stigande energipriser för brittiska hushåll som är vana vid mycket låga gaspriser. Mer pengar på gas/uppvärmning för hushållen innebär mindre pengar över till övrig konsumtion, dvs konsumtion som gynnar den inhemska marknaden och statskassan.        

I dagsläget subventionerar Storbritannien olje och gasindustrin med miljardbelopp årligen i form av skattelättnader för utländska bolag som utvinner olja och gas i Nordsjön. Detta skrev vi om i början av året. Man ser sig sannolikt tvingade då produktionen fortsätter att falla och kostnaderna och de finansiella riskerna för att söka olja i Nordsjön stiger och skrämmer många bolag och investerare.

När det finns tillgång till billig energi kan ett land tillåta sig att vara generös och slösa med resurser kortsiktigt och därigenom hålla större delen av befolkningen nöjd. Men när energikakan krymper och fler ska dela på den måste antingen en ny större kaka bakas långsiktgt eller så blir det bråk om de smulor som ska fördelas.  

Storbritanninen : "To be or not to be", är den stora frågan!