Recension: "The Oracle of Oil"- Vetenskapsmannen bakom Peak Oil

Nedan gör vi ett undantag på bloggen och publicerar en ovanligt lång recension av Johan som läst The Oracle of Oil -den första biografin om Marion King Hubbert, skriven av den prisbelönta amerikanska journalisten Mason Inman.

År 2011 åkte jag till Washington DC för att för andra året i rad delta i en konferens med huvudtemat Peak Oil eller ”oljetoppen”. Konferensen hade runt 300 deltagare däribland energianalytiker, geologer, forskare, författare, investerare, lärare, tidigare personal inom amerikanska underrättelsetjänsten och skulle det visa sig, journalisten Mason Inman. Själv träffade jag aldrig Mason under konferensen men fick veta att han varit där i efterhand. Precis som jag var Mason där för att göra research för en bok på temat Peak Oil.

I mitt fall det som skulle bli Olja för Blåbär-ENERGI, MAKT och HÅLLBARHET. En bok där jag och Roberth ger ett helhetsperspektiv på hur energi, ekonomi och hållbarhet hänger ihop med huvudfokus på en vår tids största samhällsutmaningar -hur vi i Sverige och globalt ställer om till ett samhälle som inte är beroende av billig olja.

Trots att det skrivits om Peak Oil ur en rad olika perspektiv, framförallt internationellt, har ingen bok tidigare skrivits ingående om personen som faktiskt upptäckte detta fenomen som vi snart ska komma till. Efter att ha läst biografin om M. King Hubberts fascinerande liv framstår detta som minst sagt märkligt. Hubberts liv och karaktär är nämligen på många sätt minst lika häpnadsväckande som Steve Jobs och som det ska visa sig, bär på lärdomar och idéer som kanske först nu kan förstås.

Innan några detaljer ur biografin avslöjas varnas här för spoilers men med tanke på hur mycket som finns att lära i denna bok vågar jag lova att det inte lära förstöra läsupplevelsen.

Jag vill även från start klargöra för de som undrar om det här är ännu en bok om olja för oljeintresserade nördar, bara något för samtalsrummen på olje- och gasbolag eller en nostalgitripp för energianalytiker och historiker. Svaret är att det är en härligt skriven bok som bör passa de flesta men kanske särskilt de som vill förstå anledningen till varför M. King Hubbert var en av de stora inspirationskällorna till den numera världskända rapporten "limits to growth" som kom ut 1972.

Mason inleder biografin med tidpunkten för dagen då Hubbert skulle presentera sin klassiska rapport från 1956 ”Nuclear Energy and the Fossil Fuels”.

Den 8:e mars 1956 skulle Hubbert hålla ännu en av sina efterfrågade föreläsningar om olje- och gasutvinning. Men denna gång inför American Petroleum Institute och runt 500 av landets kanske mest inflytelserika personer inom den amerikanska oljeindustrin. Hubbert var van att säga som det är och redovisa resultaten av noga granskade vetenskapliga obersvationer, matematiska modeller och geologiska undersökningar. Denna dag skulle han även ge en framtidsprognos för USA och världens oljeproduktion som inte var vad de flesta i publiken ville höra eller kunde föreställa sig.

Hubberts beräkningar som baserades på granskningen av upptäcktstakten av nya oljefynd, produktion ur befintliga fält i USA och det faktum att oljebolagen satsade på de största och mest lättåtkomliga källorna först- gav ett tydligt resultat:  

Enligt Hubberts beräkningar skulle USA:s oljeproduktion inom loppet av 15 år nå sin högsta nivå runt 1970. För världen som helhet skulle denna topp eller peak nås runt millennieskiftet. Ett par olika scenerier gav lite olika tidsförlopp men gemensamt för Hubberts prognoser var att när oljetoppen för USA och världen nåddes, skulle produktion antingen först plana ut några år eller börja minska direkt för att sedan fortsätta nedåt år för år. Oljan skulle inte bara försvinna men likväl innebära början på slutet av överflödets tid med billig olja för att förbytas till en tid av brist eller krympande tillgång på olja.

Innan Hubbert skulle kliva upp på podiet och hålla sitt tal ombads han lämna rummet för att ta emot ett samtal från Shells högkvarter. Hubbert som då var anställd på Shell som en av dess främsta geologer, hade ett budskap som företaget ville tona ner.

”Kan du inte tona ner det lite och ta bort de sensationella delarna?”. Hubbert ska ha då svarat ”det rör sig inte om något sensationellt utan är en helt vanlig analys”. PR-assistenen för Shell som var kvar i luren, ska ha svarat ”den där delen om en oljeproduktionstopp inom tio till femton är rent löjligt”.

Så här inleder Mason sin biografi om ”oljeoraklet,” så som som flera tidningar och vetenskapliga tidskrifter under 1970-talet kom att beskriva M. King Hubbert på grund av sin träffsäkra prognos.

Idag är Hubbert av de flesta bortglömd trots att han under början av 1970-talet hade status som en riktig superstjärna och än idag har stor betydelse för den teknik som används för utvining av olja och gas i världen och varit en inspirationskälla för många geologer och ledande gestalter inom miljörörelsen.

Detta är synd då Hubberts idéer och hopp om människans framtid inte var så dystopisk som många fått det att framstå. Framförallt blir det högst uppenbart i denna biografi att Hubbert förtjänar mycket mer respekt för sitt vetenskapliga arbete inom såväl olje- och gasindustrin samt när gäller förståelsen av kärnkraftens risker och möjligheter.

Hubberts levnadsteckning ger en bild över ett i energifrågan djupt splittrat USA. En bild som lever kvar än idag men som även ger hopp med exempel på positiva och starka krafter som redan på 1950-talet insåg det ohållbara med en ökad konsumtion av ändliga resurser.      

Marion King Hubbert växte upp i Texas men sökte sig tidigt till Chicago där han fick utlopp för sin kunskapstörst vid Chicago Universitet. Egentligen var han intresserad av att läsa alla möjliga ämnen samtidigt men brist på tid och pengar med parallella studier och olika lågt betalda arbeten under sina studier tvingade honom att begränsa sig till geologi, matematik och fysik. Redan 1926, under ett par kurser i ekonomisk geologi, väcktes Hubberts intresse för sambandet mellan resursuttömning och fysiska gränser för tillväxt.

Hubbert insåg på ett tidigt stadie att människan var på väg att bygga ett samhälle som helt vilade på en ökad förbrukning av ändliga resurser. Befolkningstillväxten och resursuttömningen var viktiga delar av en ohållbar ekvation som få tycktes studera närmare, ville erkänna eller förstod vidden av.

Ett par år senare, 1928 hade Hubbert fått inte mindre än två vetenskapliga artiklar publicerade i bland andra välrenomerade Journal of Geology trots att han ännu inte tagit sin masterexamen. Något som var mycket ovanligt då detta normalt gjordes av erfarna forskare som doktorerat.

Strax efter börskraschen 1929 erbjöds Hubbert att leda en ny avdelning på Columbia Universitetes geologifakultet- det ledande i landet.

I kölvattnet av 1930-talets depression växte en stark rörelse fram i USA som drogs igång vid Columbia Universitet, "Technocracy". En grupp av främst ingenjörer och naturvetare som såg politiker och ekonomers okunskap om vetenskap och teknik som grunden för samhällets väg mot fördärv. Hubbert blev en av dess ledande figurer och skrev i praktiken själv gruppens handledningsbok "Technocracy Study Course" som bland annat gick igenom termodynamikens lagar.

Gruppen leddes av intelektuella men växte sig snart till ett stort organiserat nätverk i USA och citerades av många stora tidningar och satte myror i huvudet på ledningen av tex General Motors och General Electric. General Motors var uttryckligen tex emot att tillverka bilar som höll i 50 år då man menade att människors önskemål och vanor förändrades med tiden...

Technocracy ville nämligen skapa en typ av planekonomi där staten ägde landets viktigaste industrier, en jättemaskin i ordets fulla bemärkelse som omfattade inte bara USA utan även Kanada och Mexiko. Denna skulle ledas av vetenskapsmän, ingenjörer och tekniker. Penningsystemet skulle överges för att det inte ansågs som ett fungerande sätt att mäta tjänster och varors  rättmätiga energivärde. Istället skulle energicertfikat införas där allt från hamburgare och byxor skulle betalas för med den mängd energi som krävdes för att tillverka dem.

Betalningen skulle ske med hjälp fossil energi och el från vattenkraft. Alla medborgare skulle tilldelas lika många energicertifikat så länge de bidrog med 16 timmars arbete varje vecka. Certifikaten skulle inte kunna handlas med. Den teknologiska utvecklingen eller "maskinen" skulle utradera slöseri som fördelade resurser ojämnt eller används på ett ineffektivt sätt.

Det hela kan låta som en utopi och minst sagt radikalt men många intelektuella, i synnerhet naturvetare och säkerligen många av de 11 miljoner eller cirka 20 % av amerikanerna som stod utan arbete 1932, blev intresserade av rörelsen även om långt ifrån alla förstod den helt.

Trots sin delaktighet i den minst sagt speciella Technocracy-rörelsen som under kriget misstänkliggjordes som ett möjligt hot mot amerikanska staten, fick Hubbert en nyckelposition på The Board of Economic Warfare (BEW).  Denna nystartade myndighet skulle syssla med planering av embargos mot fiender likt det som riktades mot Japan innan Pearl Harbour och söka viktiga naturresurser globalt. Att Hubbert fick i uppdrag att sätta samman en grupp som skulle söka information om naturresurser inom det brittiska imperiet vittnar om att hans unika kompetens som geolog i USA sattes framför delaktigheten i Technocracy.

Ett år senare fick Hubbert arbete vid Royal Dutch Shell, ett arbete han skulle behålla nästan hela sitt yrkesliv. Här fick han fria tyglar att studera och utveckla olika geologiska tekniker till en helhet och utvecklade bland annat revolutionerande skalenliga modeller som kunde visa berggrundens rörelser vilket möjliggjorde nya borrtekniker för ökad utvininng av olja och gas.

Hubbert var även en av de första geologerna (om inte den första) att redan i början av 1950-talet se möjligheten med fracking eller spräckning  i skifferformationer för att få fram olja och gas. Något som många framställt som en teknikrevolution de senaste åren på grund av skifferboomen i USA.
 
Det finns mycket att skriva om Hubbert under sina år vid Shell som under 1950-60-talet skapade modeller och matematiska beräkningsmetoder för utvinning av olja och gas som än idag används inom oljeindustrin. Men vad få känner till är att Hubbert även var djupt involverad i utvecklingen av regelverket för omhändtagande av radioaktivt avfall från kärnkraftsindustrin.

Under slutet av 1960-talet och fram till sin pension 1976 arbetade Hubbert för USA:s statliga myndighet US Geological Survey (motsvarigheten till Sveriges geologiska undersökning) och föreläste även på en rad universitet och för oljeindustrin samt hjälpte till att utbilda nya geologer.

Men kanske störst betydelse har Hubbert fått som den vetenskapsman som trots en storm av kritiker och smutskastare emot sig vågade peka på problemet att vetenskapen skiljs av en avgrund med den ekonomiska tillväxtkulturen på andra sidan där allt mäts i pengar och framställs som utbytbart. Detta menade Hubbert ignorerar den fysiska verkligheten som sätter gränser för tillväxten som inte kan lösas med pengar.

Ett citat från boken som beskriver detta väl är exemplet Jesse Jones som var ansvarig för att lagra gummi under andra världskriget:

"Japan hade skurit av USA:s tillgång till huvudtillgångarna av gummi från Sydostasien vilket gjorde USA:s begränsade lager i praktiken ovärderliga eftersom ingen mängd pengar i världen kunde få fram mer gummi. Men Jones tycktes inte förstå detta. Hubbert berättade historien och sa att när en lagerbyggnad full av gummi brann upp sa Jones -Men den var väl försäkrad eller hur?"  

Åter till första talet Hubbert höll om oljetoppen 1956. Oljetoppen eller Peak Oil som det kallas idag, först i USA och sedan i världen kunde enligt Hubbert bara leda till en sak, energibrist om kärnkraften inte byggdes ut i enorm omfattning och frågan om kärnavfallet kunde lösas. Långsiktigt såg Hubbert kärnkraften som en dörröppnare till århundranden med billig energi med reaktorer som inte lämnade ifrån sig något radioaktivt avfall alls.

Det var enligt Hubbert bråttom för USA och världen att förbereda för en minskad tillgång till världens viktigaste energikälla för att det skulle ta många årtionden innan energi framställd med hjälp av el från kärnkraften skulle kunna ersätta oljans roll i samhället.

Budskapet togs emot av de flesta inom oljeindustrin och forskarvärlden som rent löjligt, istället talades det om århundranden med mer olja och att tillgångarna bara skulle växa sig större varje år i takt med att ny teknik utvecklades och nya upptäkter gjordes.

Senare i livet, under 1980-talet ansåg Hubbert att utvecklingen av kärnkraften gick för långsamt och medförde för stora risker med spridning av bränsle till nya atombomber och utan någon hållbar lösning för kärnavfallet inom räckhåll började Hubbert därför tala om tillvaratagandet av solenergi som nyckeln till människans energiebehov.    

Men i början av 1970-talet svängde opinionen. 1970 nådde USA sin högsta oljeproduktion av konventionell olja och bara två år senare hade produktionen fallit så mycket att en tredjedel av landets olja importerades. Efter oljekrisen 1973-74 som ni kan läsa om i tex min masteruppsats framstod USA:s dröm om energioberoende och oändliga mängder med olja som långt borta. Hubbert fick äntligen ett erkännande.   

När president Jimmy Carters kända tal till nationen om en förestående energikris tal förbereddes 1977 sökte personal Hubberts tillåtelse för att citera delar av hans arbete i talet. Men Hubbert kunde inte nås då han var på föredragstour i Europa på uppdrag av den nyligen övertagna Ford-administrationen. Hubbert föreläste vid många av Europas ambassader bland annat om sin prognos för världens oljetopp och behovet av en snabb omställning till något hållbart.      

När Hubbert dagen efter Jimmy Carters tal som påminde mycket om budskapet Hubbert försökt sprida i över 20 år, skrev en reporter som rapporterade från ett föredrag Hubbert höll vid Stockholms ambassad:

"Spännande, bländande sammanfattning...Deltagandet vid seminariet var överfullt med en publik om 90 experter med listor på vem som är vem i det svenska energilägret. Publiken var fascinerad och imponerad av Hubberts kunskap och förmåga att se på energi med ett brett perspektiv".  

Biografin om Hubbert är inte bara ett värdigt erkännande för en hårt arbetande vetenskapsman utan även en lärorik läsning om hur fakta och visselblåsare kan sorteras bort från offentligheten tills tiden är mogen och verkligheten hunnit ikapp.

Oracle of Oil av Mason Inman kan beställas på tex bokus och adlibris och kan ses som en tidig julklapp eller födelsedagspresent. Förhoppningsvis kommer en svensk översättning inom kort.