Lägre oljepris att vänta och kanske en lagrings- och raffinaderi-kris

En rad faktorer just nu ger tydliga signaler om att vi bör vänta oss fallande oljepris. Att vi rent av når ner till senaste rekordbottennivån vi nådde 1988 då oljepriset var nere på 16 dollar per fat kan inte uteslutas men innan dess kan vi se en lagrings- och raffinaderi-kris.

Med anledning av oljeprisfallet som inleddes redan i juli 2014, höll igår 15 oljeproducenter som tillsammans står för cirka 75 % av världens oljeproduktion ett möte i Doha, Qatars huvudstad. Energianalytiker, råvaruhandlare och allehanda investerare och personer med kopplingar till oljeindustrin hade förhoppningar om någon slags överenskommelse om ett produktionstak för att få priset att om inte stiga, åtminstone inte fall under 40 dollar per fat.

I spetsen för mötet stod världens största oljeproducent Saudiarabien och de 12 OPEC-medlemmarna samt Ryssland. Ett priskrig som startats av Saudiarabien och OPEC för att skrämma bort nuvarande och kommande investerare i skifferoljeproduktionen i USA är inte något som bara förändras hur som helst. Det visade även mötet som inte ledde till någon överenskommelse om produktionsbegränsning för att få upp priset.

Enligt geologen och energiexperten Arthur Berman som är anlitad av många amerikanska oljebolag för sina analyser, krävs ett oljepris på mellan 60-70 dollar per fat bara för att skifferoljeproduktionen ska gå runt. Berman sa i en intervju i februari (se intervju nedan) att talet om att skifferoljebolagen blivit effektivare och använder bättre teknik bara har marginell betydelse i det större sammanhanget. Kostnaderna bara för borra en brunn ligger på 6-7 miljoner dollar och går inte ner i pris.

Vad det handlar om, enligt Berman, är att hålla aktieägarna och investerarna nöjda i hopp om ett högre oljepris längre fram men just kan man inte sticka under stol med att det för de flesta skifferoljebolagen rör sig om konstgjord andning. Räntan på lånen måste betalas till långivarna och det görs genom att ta ny lån som banker och investerare än så länge i de flest fall godtar. Men som vi skrivit om tidigare sitter många nu på skräpobligationer i skifferoljebolag och bara i fjol gick 48 av dessa olje- och gasbolag bankrutt.

Ett annat problem som många kanske missat är att det inte bara råder lagringsbrist över hela världen nu när det varje dag produceras cirka 1,5 miljoner mer än vad som efterfrågas. Nej, världen har dessvärre inte blivit mindre oljetörstig, efterfrågan på olja har aldrig varit högre än den är nu och ligger på cirka 92-93 fat per dag. Men en långsam minskning av oljeproduktionen i USA (som ensam stått för cirka 80 % världens ökade oljeproduktion sedan 2010) kompenseras av rekordhög produktion från OPEC och Ryssland.

Samtidigt ökar Iran nu sin oljeproduktion stadigt sedan de lättade sanktionerna och skickar iväg överfulla oljetankers ut på världsmarknaden. Att vänta sig att Iran ska minska sin produktion nu när landet nyligen fått möjlighet att sätta fart på sina viktigaste ekonomiska hjul som oljeintäkterna innebär, är faktiskt rent löjligt.

Internationella Energiorganet IEA gick dock bara för några dagar sedan ut med att under andra halvan av detta år förutspår man nu att skifferboomen i USA drar sig tillbaka kraftigt med följden att överproduktionen per dag minskar till 200.000 per fat från 1,5 miljoner nu.

Men ett annat stort frågetecken är hur många oljetankers som nu cirkulerar runt på världshaven eller ligger utanför hamnar för att de inte har någonstans att pumpa över oljan. Det finns ett annat problem också.

Den oljeproduktion som tar över allt mer av USA:s råoljeproduktion är enligt Arthur Berman av en kvalitet som de flesta raffinaderier i USA inte kan omvandla till andra bränslen. Att USA nu börjat lätta på sina restriktioner för export av råolja som varit förbjuden sedan oljekrisen 1973-74 hjälper varken USA:s energisäkerhet det ökar ju importberoendet) eller ökar möjligheten att göra bränslen av amerikansk råoljan så de kan säljas på andra marknader. Det finns helt enkelt inte raffinaderier att hantera skifferoljan i övriga världen heller!    

Ett raffinaderi bygger man inte bara i en handvändning, det tar flera år. Lustigt nog var det delvis även en raffinaderikris i USA under oljekrisen 1973-74 som tvingade landet att köpa färdigt bränsle från Europa vilket gjorde att även Europa drabbades hårt av ett oljeembargo som främst var riktat mot USA. Detta skrev Johan om i sin masteruppsats som ni kan läsa här.

Bild från gårdagens föredrag i Naturum dalarna i Siljansnäs som Johan höll om fossilfri omställning

Skulle stora delar av USA:s skifferproduktion kollapsa under trycket av de låga oljepriserna de närmaste månaderna kan förstås oljepriset börja stiga igen men det mesta talar ändå för att priserna snarare ska ner till runt 30 dollar fat eller lägre med så mycket olja i lager.

Några jokers finns det dock som ni kan läsa om i en läsvärd artikel av Financial Post. De så kallade "ömtåliga fem" bland OPEC-länderna, dvs Algeriet, Irak, Venezuela, Libyen och Nigeria har utvinningskostnader som ligger långt över dagens oljepriser. Dessa länder är samtidigt alla i olika grad i politiskt och ekonomiskt mycket känsliga lägen. I Venezuela tex råder vad som närmast kan beskrivas som hyperinflation med en väntad inflationstakt i år på 720 %!

Irak är här nyckelproducent med överlägset störst produktion. 2015 låg oljeproduktionen precis under 4 miljoner fat per dag. Men det kanske inte behövs ett terroristattentat i Irak som halverar produktionen i landet för att all världens överproduktion ska vara borta. Alla dessa fem länder kräver ett oljepris som ligger i spannet 77 dollar per fat (Irak) upp till över 122 dollar per fat (Nigeria) för att täcka sina kostnader för utvinningen, enligt Bloombergs beräkningar mätt i WTI.

Frågan är hur länge de kan åka bakom loket som Saudiarabien och Ryssland eldar på, innan de måste dra ner på produktionen.
             
Att förstå sig på oljemarknaden nu är verkligen inte lätt, särskilt om man vill sia om oljepriset men vi menar att lagerhållningen (inklusive otaliga fulla supertankers) , Irans ökade produktion och Saudiarabien, övriga inom OPEC och Rysslands oförmåga att enas om en minskad produktion inte talar för oljepris som når över 50 dollar per fat det närmaste halvåret. En totalkrasch av skifferproduktionen samt en liknande krasch av Kanadas oljesandproduktion kan förstås ändra på det.

Ett tips är dock att lyssna på en saklig och heltäckande analys av oljemarknaden med Arthur Berman och hedgefondförvaltaren Eric Townsend nedan.