Kanada och Norge sitter i samma läckande oljebåt men är inte ensamma

Att världens oljeindustri skakats om av oljeprisraset sedan det inleddes i juni 2014 råder det inget tvivel om. Då låg oljepriset på runt 100 dollar per fat och hade gjort det i flera år på rad. Länder som Kanada och USA såg en ljus framtid framför sig med stabilt höga oljepriser och möjligheten att plocka marknadsandelar av OPEC med Saudiarabien i spetsen och förstås från ärkerivalen och tillika oljeprodcenten nr 2 i världen, Ryssland.  

Men i takt med att månaderna med fallande oljepris fortsatt har sårbarheten bland många normalt högljudda oljebolag och oljeländer blivit uppenbara. Länder som Norge vars hela välstånd byggts upp med olje- och gasintäkter har plötsligt visat sig vara mindre robosta, något som hotar även svensk ekonomi. 

I USA där skifferbubblan byggts upp med framförallt fria krediter från finanskrisen 2007/2008 och tron på evigt höga oljepriser har fakta om faktiska oljereserver, utvinningskostnader och framtida produktion inte framkommit så mycket i media förrän kanske nu. Nyligen rapporterade tex Bloomberg att bara 2015 gick 48 amerikanska olje-och gasbolag bankrutt och att många investerare nu sitter på skräpobligationer.

Sedan tidigare har en av världens mest erkända geologer, David Hughes skrivit de mest omfattande analyser som finns om USA:s skiffer- och gasproduktion som pekar på en produktionstopp för oljan runt 2019. Det är inte tal om att USA ska bli energioberoende eller bli nettoexportör av olja, det tror inte ens USA:s egen energimyndighet EIA. I sin senaste prognos i Annual Energy Outlook 2015 för USA:s oljeproduktion fram till 2040, toppar USA sin oljeproduktion händelsevis 2020. Har de läst David Huges rapport kanske?

I Storbritannien har vi sedan tidigare skrivit om hur oljeprisfallet och det fallande oljeproduktionen nu gått så långt att staten tvingas direktsubventionera den egna oljeindustrin.  

Inte ens Saudiarabien har klarat sig undan det egna svärdet. Saudiarabien och OPEC som genom att upprätthålla samma produktionsvolym samtidigt som det skapats ett överskott på marknaden av USA och Kanada, tvingat ner priset till nivåer som gör den mesta utvinningen i dessa två nordamerikanska länder olönsam. Men priset för den statligt subventionerade befolkningen har varit hög och de kraftigt reducerade oljeintäkterna har tvingat det Saudiska kungahuset att sälja stora finansiella tillgångar och dra in på statliga stöd och service.  

Slutligen kommer vi till Kanada som av energigruppen Canadian Association of Petroleum Producers (CAPP) nu beräknas minska investeringarna inom olje- och gassektorn med 62 procent när detta år är slut, jämfört med 2014. Nya investeringar inom kanadensiska gas- och oljeindustrin skulle då hamna på cirka 24 miljarder dollar, vilket är den lägsta nivån på över 60 år.

CCAP menar även att över 110 000 är utan arbete i landet på grund av den krympande olje- och gassektorn.  

Nu har vi inte ens nämnt Venezuela och Brasilien men det är inlägg för sig.

Ett tydligt tecken på hur aktiviteten inom olje- och gasindustrin påverkats av oljeprisfallet får vi när vi tittar på antalet riggar som hyrs in för att användas för borrning efter ny olja och gas.

Antalet aktiva olje-och gasriggar i världen fallit med över 57 % sedan juni 2014

I diagrammet ovan har vi sammanställt senaste data från Baker Hughes över antalet aktiva olje- och gasriggar bland några av de viktigaste olje- och gasproducenterna i världen.

I Kanada speglas här ointresset för ny utvinning och minskade investeringar i antalet riggar som minskat med 86 % sedan oljeprisfallet inleddes i juni 2014.

I USA som har överlägset flest riggar i drift (på grund av att den speciella utvinningsteknik som kallas fracking kräver det), har antalet minskat med över 76 % under samma period.

I nästa vecka ska vi titta mer på oljemarknaden.