Nu när påskhelgen inleds kan det kännas mörkt när man läser nyhetsrapporteringen men här kommer en nyhet och ett försök till ett hoppingivande inlägg med positiv energi till förändring, lite påskmys helt enkelt.
Nyligen höll vi ett föredrag vid Stockholms Universitet om Fossilfria investeringar och utmaningar. Detta med anledning av Stockholms Universitets beslut att divestera sina fossila investeringar. Alla investeringar i bolag, försäkringar eller projekt och liknande där verksamheten går ut på att tjäna pengar med hjälp av fossila bränslen -ska tas bort och ersättas med motsvarande inom förnyelsebart.
Nyligen höll vi ett föredrag vid Stockholms Universitet om Fossilfria investeringar och utmaningar. Detta med anledning av Stockholms Universitets beslut att divestera sina fossila investeringar. Alla investeringar i bolag, försäkringar eller projekt och liknande där verksamheten går ut på att tjäna pengar med hjälp av fossila bränslen -ska tas bort och ersättas med motsvarande inom förnyelsebart.
Stockholms Universitet är inte ensamma om att divestera. Chalmers Universitet var först med detta i Sverige men fenomenet började med amerikanska Universitet och har spridit sig till stiftelser, fondförvaltare och pensionsfonder i flera delar av världen.
Nu kan vi dock läsa i en artikel av UPI att en av världens mest inflytelserika fonder, med kopplingar till en av världens kanske mest kända oljefamiljer, är i full fart med att divestera sitt fossila innehav. Vi talar om ingen mindre än Rockefeller Brothers Fund (RBF) som på sin hemsida bland annat skriver följande:
"Rockefeller Family Fund kan stolt tillkännage av vi avser divestera fossila bränslen. Processen kommer genomföras så snabbt som möjligt...
När världen arbetar för att bli med beroendet av fossila bränslen finns det inte längre några rimliga skäl, varken finansiella eller etiska, att fortsatt ha innehav i dessa företag. Det finns ingen vettig logik för företag att söka efter nya källor med kolväten.
Vetenskapen och budskapet med Parisavtalet kan inte göras mer tydligt: Vi måste inte bara låta bli att leta efter mer fossila källor, vi måste låta de mesta av de reserver vi redan hittat stanna kvar i marken om det ska finnas något hopp för människan och ekosystemen att klara sig och blomstra under kommande årtionden.
Det skulle vara försumligt av oss om vi misslyckades med att fokusera på vad anser är ett moraliskt förkastligt agerande av ExxonMobil. Bevis tycks antyda att bolaget sedan 1980-talet arbetat med att förvirra allmänheten om klimatförändringarna medan de samtidigt stärkt sin egen infrastuktur för att klara av de destuktiva krafter som följer med klimatförändringarna och även undersöker möjligheterna att utvinna utvinningsmöjligheterna som klimatförändringarna kan skapa i Arktis.
Lämpliga myndigheter kommer avgöra om företaget brutit mot några lagar men vi kan inte bedriva god förvaltning om vi har kopplingar till ett företag som har ett sådant uppenbart förakt för det allmänna intresset."
Vad är då så märkvärdigt med att Rockefeller Brothers Fund gör ett sådant här statement och vad är Rockefeller Brothers Fund? För att förstå symbolvärdet av detta och den inverkan beslutet kan få i omställningen bort från det fossila energiberoendet och försök att dämpa klimatförändringarna, måste man förstå vem John D. Rockefeller var...
I kapitel 3 "Oljans makt -Då och Nu" i vår bok Olja för blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet står följande att läsa om John D. Rockefeller:
John D. Rockefeller föddes i delstaten New York 1839. Redan som mycket ung kunde man utskilja tydliga karaktärsdrag hos honom, såsom disciplin, målmedvetenhet, ihärdighet och en oerhörd uppmärksamhet för detaljer samt ett särskilt sinne för siffror. Vid 16 års ålder började han arbeta för en handels- och sjöfartsfirma i Cleveland. År 1859, samma år som Drake lyckades med oljeborrningen i Pennsylvania, inledde han ett samarbete med en man vid namn Maurice Clark. Tillsammans med sin kompanjon drev Rockefeller ett handelsföretag och utnyttjade den till följd av
amerikanska inbördeskriget växande efterfrågan på bland annat vete, salt och fläskkött. Redan 1863, när järnvägen sammanlänkades med Cleveland, ägde Rockefeller och Clark även ett av de många oljeraffinaderier som dykt upp i området. Raffinaderierna blev så framgångsrika att Rockefeller efter bara ett år beslutade sig för att satsa i princip allt på raffinering av fotogen. Han valde raffinering av råolja framför oljeproduktion och oljeexploatering då oljeraffineringen ansågs kunna bedrivas med lägre kostnader och ge högre avkastning.
År 1865 hölls en intern auktion om företaget mellan Rockefeller och Clark som slutade med att Rockefeller blev ensam ägare. Vid denna tidpunkt var hans raffinaderi det största och det med mest
eget kapital i Cleveland. Kort därefter expanderade Rockefeller och etablerade bland annat ett nytt raffinaderi i New York. Den 10 januari 1870 bildade Rockefeller och fyra andra investerare
Standard Oil Company. Namnet anspelade på att kvaliteten på företagets framställda fotogen och andra oljeprodukter höll en standardkvalitet som till skillnad mot andra oljeprodukter inte riskerade att explodera vid användningen.
Rockefeller och Standard Oil köpte antingen upp sina konkurrenter eller tvingade ner priserna på konkurrenternas marknader, vilket ofta innebar deras undergång. Vad som framför allt gjorde att Standard Oil kunde växa så ohotat och motstå prisförändringar i råoljepriset, det som fick mindre konkurrenter på fall, var kontrollen av järnvägstransporterna och upprättandet av truster mellan de många raffinaderierna utspridda över USA. Kontrollen av järnvägstransporten innebar att Standard Oil, till skillnad mot sina konkurrenter, fick fraktrabatt på sina järnvägstransporter. Bolaget utnyttjade sitt inflytande ytterligare ett steg genom att ordna ett avtal med järnvägen som innebar att för varje dollar per fat som en konkurrent betalade för sin järnvägstransport så gick 25 cent tillbaka till Standard Oil. Standard Oil tjänade alltså pengar även på sina konkurrenters transporter.
Trusterna innebar att det rent juridiskt inte fanns några kopplingar mellan raffinaderierna och Standard Oils ägare, även om Standard Oil i praktiken kontrollerade raffinaderierna och även andra företag. Det var aktieägarna som ägde andelar i raffinaderierna, inte Standard Oil som företag. För att det enorma nätverk av utspridda verksamheter, kontor och organisationer som var knutna till Standard Oil skulle kunna styras av företaget på laglig väg, upprättades trusten med högkvarter på 26 Broadway på Manhattan, New York. Och det var härifrån Rockefeller och hans partner Flagler sedan styrde Standard Oil.
År 1880 kontrollerade Standard Oil nästan hela den amerikanska marknaden för oljeraffinering och det var det största, rikaste och kanske mest fruktade företaget i världen, som varken hotades av konkurrenter eller kraftiga svängningar i oljepriset. Naturligtvis växte andra oljemarknader och aktörer fram även i Europa och Ryssland under slutet av 1800-talet, men Standard Oil stod trots
allt för 80 % av världens oljeraffinering.
I november 1906 åtalades Standard Oil bland annat för att ha ”konspirerat för att förhindra handel”. År 1909 stod det klart att amerikanska statens åtal mot bolaget vunnits och följden blev att Standard Oil skulle upplösas. Det dröjde dock till 1911 innan högsta domstolens slutliga dom ledde till företagets delning. Vid tidpunkten för detta raffinerade företaget två tredjedelar av USA:s
råolja, det ägde mer än hälften av alla tankbilar och stod för mer än fyra femtedelar av landets export av fotogen. Därtill förfogade de över en egen flotta på 78 ångfartyg och 19 segelfartyg.
Oljeindustrin växte fram i en kultur där investerare var benägna att ta stora risker, allt för att nå framgång i fråga om ökat kapital i konkurrens med andra. Standard Oil utgjorde här ett undantag
med sitt monopol på oljemarknaden. Oljeindustrin blev till slut alltför koncentrerad vilket slutligen ledde till Standard Oil:s upplösning. Delningen gjorde att oljemarknaden nu i stället bestod
av 34 olika bolag, men trots detta kontrollerades oljemarknaden i realiteten av ett fåtal gigantiska oljebolag som Rockefeller behöll kontrollen över.
Rockefeller dog 1937, 97 år gammal och hans tillgångar värderades då till 340 miljarder dollar, mätt i 2012 års pengar. Han var länge världens rikaste man och nådde därmed nätt och jämnt sina
två drömmars mål: att bli 100 år och att tjäna in mer än 100 000 dollar. Faktum är att Rockefeller blev 1900-talets första dollarmiljardär i USA. Han är och förblir en legend inom oljeindustrin
och i den amerikanska historien."
Tre år efter John D. Rockefellers död bildades så 1940 Rockefeller Brothers Fund av fem söner till John D. Rockefeller Jr, dvs av tredje generationen Rockefeller. Den privata, familjeskapade filantropiska fonden förvaltar idag tillgångar till ett värde av 790 miljoner dollar eller cirka 6,5 mljarder kronor.
Att världens kanske mest omtalade oljefamilj med Rockefeller Brothers Fund så tydligt markerar att de flyttar om sina placeringar från fossilt till förnyelsebart/hållbart kommer sannolikt påverka många andra fonder och investerare. Men minst lika stort är att man självkritiskt pekar ut Standard Oil:s/John D. Rockefellers bolag -största avknoppning och ännu verkande jätteoljebolag, Exxonmobil som ett hinder för den fossilfria omställningen.
ExxonMobil som alltså på klassiskt manér aktivt odlat frön av tvivel hos allmänheten om i detta fall klimatförändringar. Detta för att skapa debatt och på så vis kunna bedriva sin verksamhet utan hinder och lagar som utan tvivel och debatt annars skulle kunna drivas igenom av en mer eller mindre enig opinion (med stöd i forskning/bevis) och göra företagets verksamhet mindre lönsam.
Det kommer förstås ta tid att anpassa sig till ett mindre beroende av fossil energi som idag står för cirka 85% av all energianvändning i världen. Minskad fossil konsumtion i väst hjälper föga om inte behovet av fossil energi i länder med växande medelklasser som Indien och Kina minskar. Möjligheter och fördelar med alternativa energislag och en livsstil som inte bygger på ekonomisk tillväxt med ökad konsumtion av ändliga resurser måste bli en global fråga.
Naturen kommer givetvis reglera den långsiktiga balansen mellan utbud (tillgängliga resurser) och efterfrågan (det som kan användas av de tillgängliga resurserna) själv men då blir det helt bortom vår kontroll. Hoppet lever dock ännu om att vi nu börjar anpassa oss och hittar en balans mellan resursuttag och resursanvändning så att många kommande generationer kan vara med och påverka utveckling till något hållbart.
Rockefeller Brothers Fund beslut att divestera är bara ett i raden av tecken som visar att 200 års dominans av fossilindustrin äntligen har blivit mogen för en omställning,
Glad påsk!
John D. Rockefeller, grundaren av Standard Oil och amerikansk legend
Bildkälla: Wikimedia commons, publika rättigheter
I kapitel 3 "Oljans makt -Då och Nu" i vår bok Olja för blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet står följande att läsa om John D. Rockefeller:
John D. Rockefeller föddes i delstaten New York 1839. Redan som mycket ung kunde man utskilja tydliga karaktärsdrag hos honom, såsom disciplin, målmedvetenhet, ihärdighet och en oerhörd uppmärksamhet för detaljer samt ett särskilt sinne för siffror. Vid 16 års ålder började han arbeta för en handels- och sjöfartsfirma i Cleveland. År 1859, samma år som Drake lyckades med oljeborrningen i Pennsylvania, inledde han ett samarbete med en man vid namn Maurice Clark. Tillsammans med sin kompanjon drev Rockefeller ett handelsföretag och utnyttjade den till följd av
amerikanska inbördeskriget växande efterfrågan på bland annat vete, salt och fläskkött. Redan 1863, när järnvägen sammanlänkades med Cleveland, ägde Rockefeller och Clark även ett av de många oljeraffinaderier som dykt upp i området. Raffinaderierna blev så framgångsrika att Rockefeller efter bara ett år beslutade sig för att satsa i princip allt på raffinering av fotogen. Han valde raffinering av råolja framför oljeproduktion och oljeexploatering då oljeraffineringen ansågs kunna bedrivas med lägre kostnader och ge högre avkastning.
År 1865 hölls en intern auktion om företaget mellan Rockefeller och Clark som slutade med att Rockefeller blev ensam ägare. Vid denna tidpunkt var hans raffinaderi det största och det med mest
eget kapital i Cleveland. Kort därefter expanderade Rockefeller och etablerade bland annat ett nytt raffinaderi i New York. Den 10 januari 1870 bildade Rockefeller och fyra andra investerare
Standard Oil Company. Namnet anspelade på att kvaliteten på företagets framställda fotogen och andra oljeprodukter höll en standardkvalitet som till skillnad mot andra oljeprodukter inte riskerade att explodera vid användningen.
Rockefeller och Standard Oil köpte antingen upp sina konkurrenter eller tvingade ner priserna på konkurrenternas marknader, vilket ofta innebar deras undergång. Vad som framför allt gjorde att Standard Oil kunde växa så ohotat och motstå prisförändringar i råoljepriset, det som fick mindre konkurrenter på fall, var kontrollen av järnvägstransporterna och upprättandet av truster mellan de många raffinaderierna utspridda över USA. Kontrollen av järnvägstransporten innebar att Standard Oil, till skillnad mot sina konkurrenter, fick fraktrabatt på sina järnvägstransporter. Bolaget utnyttjade sitt inflytande ytterligare ett steg genom att ordna ett avtal med järnvägen som innebar att för varje dollar per fat som en konkurrent betalade för sin järnvägstransport så gick 25 cent tillbaka till Standard Oil. Standard Oil tjänade alltså pengar även på sina konkurrenters transporter.
Trusterna innebar att det rent juridiskt inte fanns några kopplingar mellan raffinaderierna och Standard Oils ägare, även om Standard Oil i praktiken kontrollerade raffinaderierna och även andra företag. Det var aktieägarna som ägde andelar i raffinaderierna, inte Standard Oil som företag. För att det enorma nätverk av utspridda verksamheter, kontor och organisationer som var knutna till Standard Oil skulle kunna styras av företaget på laglig väg, upprättades trusten med högkvarter på 26 Broadway på Manhattan, New York. Och det var härifrån Rockefeller och hans partner Flagler sedan styrde Standard Oil.
År 1880 kontrollerade Standard Oil nästan hela den amerikanska marknaden för oljeraffinering och det var det största, rikaste och kanske mest fruktade företaget i världen, som varken hotades av konkurrenter eller kraftiga svängningar i oljepriset. Naturligtvis växte andra oljemarknader och aktörer fram även i Europa och Ryssland under slutet av 1800-talet, men Standard Oil stod trots
allt för 80 % av världens oljeraffinering.
I november 1906 åtalades Standard Oil bland annat för att ha ”konspirerat för att förhindra handel”. År 1909 stod det klart att amerikanska statens åtal mot bolaget vunnits och följden blev att Standard Oil skulle upplösas. Det dröjde dock till 1911 innan högsta domstolens slutliga dom ledde till företagets delning. Vid tidpunkten för detta raffinerade företaget två tredjedelar av USA:s
råolja, det ägde mer än hälften av alla tankbilar och stod för mer än fyra femtedelar av landets export av fotogen. Därtill förfogade de över en egen flotta på 78 ångfartyg och 19 segelfartyg.
Oljeindustrin växte fram i en kultur där investerare var benägna att ta stora risker, allt för att nå framgång i fråga om ökat kapital i konkurrens med andra. Standard Oil utgjorde här ett undantag
med sitt monopol på oljemarknaden. Oljeindustrin blev till slut alltför koncentrerad vilket slutligen ledde till Standard Oil:s upplösning. Delningen gjorde att oljemarknaden nu i stället bestod
av 34 olika bolag, men trots detta kontrollerades oljemarknaden i realiteten av ett fåtal gigantiska oljebolag som Rockefeller behöll kontrollen över.
Rockefeller dog 1937, 97 år gammal och hans tillgångar värderades då till 340 miljarder dollar, mätt i 2012 års pengar. Han var länge världens rikaste man och nådde därmed nätt och jämnt sina
två drömmars mål: att bli 100 år och att tjäna in mer än 100 000 dollar. Faktum är att Rockefeller blev 1900-talets första dollarmiljardär i USA. Han är och förblir en legend inom oljeindustrin
och i den amerikanska historien."
Tre år efter John D. Rockefellers död bildades så 1940 Rockefeller Brothers Fund av fem söner till John D. Rockefeller Jr, dvs av tredje generationen Rockefeller. Den privata, familjeskapade filantropiska fonden förvaltar idag tillgångar till ett värde av 790 miljoner dollar eller cirka 6,5 mljarder kronor.
Att världens kanske mest omtalade oljefamilj med Rockefeller Brothers Fund så tydligt markerar att de flyttar om sina placeringar från fossilt till förnyelsebart/hållbart kommer sannolikt påverka många andra fonder och investerare. Men minst lika stort är att man självkritiskt pekar ut Standard Oil:s/John D. Rockefellers bolag -största avknoppning och ännu verkande jätteoljebolag, Exxonmobil som ett hinder för den fossilfria omställningen.
ExxonMobil som alltså på klassiskt manér aktivt odlat frön av tvivel hos allmänheten om i detta fall klimatförändringar. Detta för att skapa debatt och på så vis kunna bedriva sin verksamhet utan hinder och lagar som utan tvivel och debatt annars skulle kunna drivas igenom av en mer eller mindre enig opinion (med stöd i forskning/bevis) och göra företagets verksamhet mindre lönsam.
Det kommer förstås ta tid att anpassa sig till ett mindre beroende av fossil energi som idag står för cirka 85% av all energianvändning i världen. Minskad fossil konsumtion i väst hjälper föga om inte behovet av fossil energi i länder med växande medelklasser som Indien och Kina minskar. Möjligheter och fördelar med alternativa energislag och en livsstil som inte bygger på ekonomisk tillväxt med ökad konsumtion av ändliga resurser måste bli en global fråga.
Naturen kommer givetvis reglera den långsiktiga balansen mellan utbud (tillgängliga resurser) och efterfrågan (det som kan användas av de tillgängliga resurserna) själv men då blir det helt bortom vår kontroll. Hoppet lever dock ännu om att vi nu börjar anpassa oss och hittar en balans mellan resursuttag och resursanvändning så att många kommande generationer kan vara med och påverka utveckling till något hållbart.
Rockefeller Brothers Fund beslut att divestera är bara ett i raden av tecken som visar att 200 års dominans av fossilindustrin äntligen har blivit mogen för en omställning,
Glad påsk!
Jag är av uppfattningen att om vi kraftigt minskar vårt behov av fossilt minskar det också i Kina och Indien. Skälet är att vi då utvecklar möjligheterna att effektivare använda energi och att kostnaden för flödande energi faller. Vindkraft, som gett lågt elpris i Sverige de senaste åren, blir stadigt billigare per kWh för nya kraftverk. Solel, som hittills internationellt växt mest, har också störtdykt när det gäller priset för nya större anläggningar.
SvaraRaderaElbilar, utgår jag ifrån, kommer att explodera i tillväxt med allt billigare batterier. Utvecklingen av nya typer av batterier får nu enormt stora investeringar. Elvägar kan troligen också slå igenom på många sträckor. Självstyrande fordon kommer också.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Hej Nanotec! Menar du att Europa genom att införa ny mindre fossilberoende teknik som även kan appliceras i Kina och Indien, bidrar till att det även minskar där. Självkörande bilar, fler elbilar (särskilt de små som KNDI:s), elbussar etc är ju redan på stark frammarsch i Kina. SkyTrans Podcars har även väckt intresse i Indien och har stor pontential att minska behovet av bilar och fossildrivna fordon i storstäderna:
Raderahttps://www.youtube.com/watch?v=Tqx2gLl_8pM
Ska bli intressant och följa elvägarnas framfart i Sverige.
Mvh
Johan
Ja när ny teknologi finns, som är bra nog, får det ett kraftigt genomslag. Har sett det nära med digitaliseringen av Telias nät och genombrottet för mobiltelefoner. Nu ska en avancerad mobiltelefon lanseras i Indien i sommar för under 100 kronor. För mycket kort tid sedan kostade den dummaste mobilen flera tusen här i Sverige. Elbilar är dyra idag och såg en siffra att batterierna kostar ca 30% av hela bilen. Resten av elbilen är också dyrare än en vanlig standard fossilbil. Finns enbart de små serierna som ligger bakom den dyra restdelen av elbilen. Med större serier bör kostnaden för tillverkning hamna betydligt under en fossil bil.
RaderaMen det som utvecklas snabbt är batterierna. Eventuell brist på litium kan bara bli kortsiktigt innan ny produktion kommer. Bäst att lägga till att det forskas på annat än litium också.
När jag såg videon var det värre med fler fossila bilar än här i 08. Gissar att Indien blir före Sverige när det gäller Podcars. När det gäller elbilar kanske. När det gäller bilar som är helt självstyrande tror jag Sverige snabbare inför detta än Indien. Allt mer delar för självstyrning kommer årsmodell för årsmodell.
Läste nyss om BMW som "väver" sina nya elbilar. Betyder att de använder tyg av kolfiber och pressar först lätt tyget till karossform och sedan fyller med plast och slutpressar. Detta betyder att ingen dyr skyddsfärgning behövs i stora målerier och totalt går det åt mindre energi för en snabb tillverkningen av en kaross starkare än stål, billigare och betydligt lättare.
Vänliga hälsningar
Nanotec