Men utan konkreta utsläppstal kopplade till datum och tidsramar för respektive nation om gemensamma åtgärdspaket är det även många som med rätta ifrågasätter hur 1,5 graders målet ska uppnås. Frågan är om det ens är tillräckligt för att hindra att självförstärkande processer sätts igång när vi fortsätter att öka koldioxidkoncentrationen i atmosfären från nuvarande nivåer.
Oavsett hur vi ser på klimatmötet i Paris och vilka politiska mål som sätts står det klart att vi kommer tvingas förändra våra vanor. Detta hör i huvudsak ihop med att de lågt hängande frukterna redan är plockade av fossilindustrin och är inte första hand en fråga om att ett miljöval.
Bland de som är medvetna om att världens oljeproduktion sannolikt börjar minska kring 2020 (den konventionella oljeproduktionen har legat på ungefär samma nivå sedan 2005) blir därför frågan om detta kommer göra att utsläppen minskar kraftigt av sig självt. Med andra ord, om en produktionsnedgång av olja helt enkelt gör att vi inte kan sätta eld på tillräckligt med olja för att ens 1,5 graders temperaturökning ska vara möjligt.
Till detta ska tilläggas att forskargruppen vid Globala energisystem, ledd av Kjell Aleklett beräknat att världens kolproduktionstopp nås cirka 2030. Samma forskargrupp beräknar även att Kina, världens största kolproducent och kolkonsument, ska nå sin högsta produktionsnivå av kol kring 2020.
Med olja och kol både nedåtgående från 2030 drar därför många lätt slutsatsen att efter det löser sig problemen med utsläppen av växthusgaserna "naturligt" på grund av resursbrist...
Men som vi skrev om i vår bok Olja för Blåbär- Energi, Makt och Hållbarhet finns det flera sätt att använda framförallt kol som riskerar att förlänga utvinningen och därmed utsläppen längre än vad de flesta klimatmodeller tar med i sina beräkningar. Vi ska därför här titta på den mindre kända men potentiellt förödande tekniken för klimatet: underjordisk kolförgasning eller Under Ground Coal (UCG). Nedanstående är hämtat från kapitel 6 "Skifferdrömmar och andra fossila förhoppningar", i vår bok:
"Det är inte frågan om kolutvinning i traditionell mening; världens kollager har sedan länge kartlagts
och kolet av högst kvalitet har redan utvunnits ur gruvorna eller minskar i produktionstakt. I stället handlar det om omvandling av kol till gas genom så kallad underjordisk kolförgasning. Sedan 50
år tillbaka har en teknik som kallas Underground Coal Gasification (UCG) använts i den före detta Sovjetrepubliken Uzbekistan.
För åtta år sedan tog australiensiska ingenjörer över verksamheten och de tror att de kan revolutionera hela energimarknaden med en förbättrad UCG/kolförgasningsteknik. Att Australien satsar
på kolförgasning är ingen slump. Kolutvinning i Australien är en av landets viktigaste exportvaror och står för strax under 70 % av landets elförsörjning. Utveckling av tekniken leds av Australien, men även Kina, Sydafrika och Kanada och flera andra länder undersöker nu möjligheterna att öppna upp enorma kolfyndigheter för kolförgasning. För att komma åt kollager utspridda långt
nere i marken, som annars skulle vara mycket svåra att komma åt tekniskt eller för dyra att ta till ytan, används kolförgasning. Med
I Kina pågår ett trettiotal projekt där man undersöker möjligheten för kolförgasning, som förutom till el- och värmeproduktion kan användas för framställning av väte, syntetisk naturgas och
dieselbränsle. Kolförgasning är ännu ett oskrivet kort i den fossila energivärlden och det är därför oklart vilken nettoenergi och ekonomisk lönsamhet som kan finnas i denna utvinningsmetod".
Underjordisk kolförgasning, UCG
Bildkälla: Ground Truth Trekking, www.groundtruthtrekking.org, använd med tillstånd av upphovsrättsinnehavaren.
Med UCG-teknik går kolförgasningen till på följande sätt:
- En brunn borras där syre och vattenånga pressas långt ner i marken tills de når kollagret. Kolet hettas upp tills det nästan börjar brinna. Genom att reglera tillförseln av syre håller man lågorna borta;
- En syntesgas bildas av det upphettade kolet och vattenångan;
- Ytterligare en brunn borras en bit från den första där syntesgasen från det upphettade kolet kan ta sig upp;
- På markytan tas syntesgasen om hand i speciella anläggningar och kan sedan omvandlas till värme eller el.
luften tillsammans med dimma gör att luften inte blandas om utan ligger kvar som ett täcke eller moln nära marken.
Enligt ett reportage av New York Times ligger kan Kinas kolanvändning ligga 17 % över det som rapporteras. Vidare kan vi höra om att kinesiska kolbolag subventionerat en hel stad för 300 000 kinesiska kolarbetare och deras familjer. Staden som ligger i norra Kina, är på placerat på behörigt avstånd från kolkraftverken och kolgruvorna för att invånarna inte ska tänka på utsläppen.
Öppna kolgruvor tar upp enorma ytor som slår ut bördiga jordbruksmarker och med dem möjligheten till lokal matförsörjning. Så länge kolbolagen fortsätter att skapa arbetstillfällen och dela ut relativt sett höga lönecheckar till sina anställda och även till de som slutat, är de få som protesterar i Kina.
Se reportaget nedan:
Det är i skenet av detta man bör analysera tex kinesiska löften om minskade utsläpp och nedläggningar av kolkraftverk. Att det råder överkapacitet just nu på grund av minskad ekonomisk aktivitet i Kina förändrar inte att landet kommer tvingas hitta nya sätt att få fram billig energi när tillgången i konventionella gruvor minskar cirka 2020.
Enligt kolindustrin kommer UCG-tekniken innebära minskade utsläpp då kolet stannar under jorden och endast gasen bränns ovan jord. Om detta råder det delade meningar men att koldioxid tillförs atmosfären onaturligt även genom UCG-anläggningar står klart.
Globalt ser vi nu dessutom en trend där kolindustrin vill ge skenet av att den snart kommer vara i princip fri från utsläpp genom anläggningar för lagring av koldioxid kopplade till kolkraftverk, så kallad carbon capturre and storage (CCS).
Den första fullskaliga CCS-anläggningen drog igång i Kanada 2014 och beroende på om man räknar demonstrationsanläggningar och pilotanläggningar till de fullskaliga finns det idag 5-15 CCS-system på plats i världen. Statoil var länge ute med att bli först men kunde inte få ekonomin att gå ihop och det råder fortfarande stor osäkerhet hur många år det kommer ta innan CCS-anläggningar kan gå runt ekonomiskt. Men i kombination med UCG-tekniken som kan minska utvinningskostnaderna och transportkostnaderna avsevärt mot idag är risken stor att kolet glider upp som en joker många inte räknat med.