I somras skrev Johan en debattartikel i Dagens Samhälle med titeln Sveriges krisberedskap under all kritik. På samhällsnivå gäller detta fortfarande och även för de flesta företag och hushåll i Sverige. Men det finns samtidigt tecken på att allt fler svenskar börjar se om sin egen beredskap. Med insikten om att svenska myndigheter inte längre har kapacitet att hantera annat än isolerade kriser under ett fåtal dagar och med en allt oroligare omvärld, är detta ett positivt tecken.
Ju fler som har beredskap, desto fler kan få hjälp i händelse av en längre kris och samtidigt kan staten få avlastning med lokalt stöd. Det blir även färre människor som blir i behov av akut hjälp av staten om fler har egen beredskap när den behövs. Det som kommit att kalla preppers eller nya "gröna vågare" bör därför i första hand ses som en resurs för samhället och inte något nördigt eller konstigt. I själv verket är de flesta preppers och människor som vill bli självförsörjande på mat och energi, människor som omsatt sunt förnuft i praktik och försöker ändra sin livsstil för att vara bättre anpassad inför framtiden. Detta handlar i första hand om kunskaper och insikter och i andra hand om utrustning och resurser. För många är det även en fråga om livskvalitet, att leva i balans med sin lokala natur och dess resurser.
Bloggrannen och författaren Lars Wilderäng/Cornucopia höll nyligen en sevärd presentation med titeln "Prepping - extremt eller nödvändigt" när Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) hade temadag förra veckan. Wilderäng tar bland annat upp Preppingkulturens utveckling fram till idag och varför dessa människor bör ses som en viktig samhällsresurs i händelse av olika kriser. Böckerna Stjärnfall och Stjärnklart som Wilderäng författat och som vi skrivit om tidigare är även bra ingångar för att börja tänka kring krisberedskap
Trevlig lördag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.