Historisk kompromiss i USA om oljeexport & skattelättnader till sol/vind

I dag röstar amerikanska Representanthuset om ett lagförslag som redan fått amerikanska företag inom solenergibranschen att jubla men som ingår i en större kompromiss mellan Demokraterna och Republikanerna som väcker en hel del frågor.

Igår såg Solarcity, USA:s största leverantör av solceller, sin aktie stiga med 34 %. Ett bolag som vi skrivit mycket om tidigare och som hittills haft ett tungt börsår. Men igår hämtades hela årets nedgång på drygt 33 % upp av en motsvarande raketuppgång vilket gör att Solarcity nu ligger på svagt plus.

Vad är det då frågan om? Igår meddelade en talesperson för Obama-administrationen att man stödjer en gemensam uppgörelse med republikanerna som bland annat innebär en förlängning av skattelättnader för privatpersoner och företag som vill installera solceller och vindkraftverk. Rådande regler innebär att privatpersoner och företag får minska sina deklarerade inkomster med 30 %, lika mycket som de investerar i solcellsanläggningar, krona för krona.

För hela den amerikanska solenergibranschen innebär detta en förlängning av det statliga solenergistöd som annars skulle upphöra att gälla från nästa år och nu alltså fortsätter till och med 2019 för att sedan fasas ut till 2022. Detta har varit en hjärtefråga för Demokraterna och en av många bedömare in energibranschen nödvändig stötesten för att få fart på omställningen av amerikanska energimarknaden. En marknad som idag domineras av ett fåtal aktörer som i huvudsak får sin elproduktion från amerikanska kolkraftverk. Dessa energibolag är ovilliga att släppa in små elbolag eller ändra regelverk som underlättar för amerikanska konsumenter att producera sin egen el.

Men i utbyte mot ett förlängt statligt stöd till sol och vind kräver Republikanerna att USA lättar på landets förbud mot amerikansk råoljeexport. Ett förbud som infördes efter oljekrisen 1973-74 för att trygga den amerikanska oljetillgången och minska behovet av importerad olja från främst Mellanöstern och OPEC. Johan skrev sin masteruppsats om just oljekrisen 1973-74 och USA:s sårbarhet på grund av sitt oljeberoende, under sin utbildning vid Institutionen för Freds- och konfliktstudier vid Uppsala Universitet. Läs därför gärna mer om oljekrisen här.

För båda politiska läger är överenskommelsen enorm politisk prestige. För Demokraterna kan man lugna miljörörelsen i USA och internationellt peka på att man tar åtgärder som gynnar klimatet, åtminstone på elmarknaden. Samtidigt kan en av Republikanernas hjärtefrågor infrias: Fri export av amerikansk råolja. Detta har bland annat Arthur Berman. en av USA:s ledande geologer och energikonsulter beskrivit som rena dumheter eftersom USA fortfarande importerar mer än femtedel av sin totala oljekonsumtion.

De senaste 4 veckorna har USA redan tillåtits exportera 445 tusen fat per dag i genomsnitt men det råder inga restriktioner på raffinerade oljeprodukter som flygbränsle, bensin och diesel vilket USA under samma period exporterade 4,1 miljoner fat per dag av. Men drar man av USA:s nuvarande export av olja och raffinerade oljeprodukter (se amerikanska energimyndigheten EIA:s data) från landets oljekonsumtion under 2014 (BP statistical review 2015) importerar USA fortfarande knappt 27 % av sitt oljebehov.  

USA:s produktion av råolja, konventionell + okonventionell (tex skifferolja)

Varför Republikanerna vill tillåta fri råoljeexport handlar dels om att möjliggöra för amerikanska oljeproducenter att sälja olja till världsmarknadspriset Brent istället för nordamerikanska prissättningen i WTI, en prisskillnad som i skrivande stund ligger 2,29 dollar/fatet högre i Brent.

Detta är inte tillräckligt för att kompensera för transport- och utvinningskostnaderna av skifferoljan innan den kan nå marknader utanför Nordamerika men mot riktade marknader i Asien där efterfrågan på olja är kraftigt växande som i Indien och Kina, kan amerikanska oljeproducenter åtminstone på sikt tjäna mer pengar på sin olja än om den säljs i USA. Om det går att gå med vinst låter vi vara osagt men just nu går de flesta oljeproducenter i USA med förlist av det låga oljepriset och letar desperat efter kostnadsbesparingar och intäkter som åtminstone kan få verksamheten att gå runt.

Det är förstås även en gynnsam politisk förhandlingsposition för USA att kunna erbjuda handelspartners olja i utbyte mot andra handelsvaror eller politiska och militära garantier som idag inte är möjliga. Med oron kring Rysslands agerande och ökad instabilitet i Mellanöstern letar många oljekonsumenter, särskilt i Asien och Europa säkert efter alternativa importkällor av olja. Det går tex att tänka sig att USA erbjuder garantier om oljeleveranser till länder som idag inte vågar införa åtgärder mot IS eller andra terroristorganisationer då de fruktar att gå miste om sina oljetillgångar. Något som alltså inte är möjligt idag med rådande amerikanska exportförbud.

Avslutningsvis vill vi understryka att USA på årsbasis fortfarande inte producerar mer råolja, konventionell och okonventionell sammantaget än man gjorde 1970, året USA nådde sin produktionstopp/Peak. Utgår man dock från BP:s statistik där vätskor från kol och naturgas numera även ingår i USA:s totala oljeproduktion är det en annan femma men det är siffermagi. Allt prat om att USA "snart ska bli energioberoende" är dock bara prat och inget ens den amerikanska energimyndigheten tror kommer ske inom överskådlig framtid.

Blir intressant att följa USA:s energimarknad framöver!

Amerikanska Bloomberg om ett lättat exportförbud av USA:s råolja