Sidor

2015-12-04

Framgångssagan i Morgantown väcks till liv

Här kommer en sen men icke desto mindre fredagsmyssaga. Alla framgångssagor blir som bekant inte kända eller får den uppmärksamhet de förtjänar men med tiden brukar de kunna väckas till liv. Framgångssagan i Morgantown är ett sådant exempel, hoppas vi. "Morgantown vadå?", undrar säkert många.

Well...På slutet av 1960-talet arbetade ett gäng forskare vid West Virginia University i Morgantown i West Virginia i USA, på något som kallades Personal Rapid Transit. Ett helautomatiskt transportsystem för passagerare inom städer.

Enligt The Advanced Transit Association (ATRA) innebär detta ett transportsystem som tar dig från din avresepunkt till din slutdestination. Dvs helt utan byten likt en transit-taxi eller expressbuss men dessutom utan förare och längs en särskild avsedd ledningsbana endast avsedd för PRT-fordon.

Tidigare beräkningar visade att PRT-systemet skulle vara mycket billigare att bygga och installera än något annat masstransitsystem. Så småningom fick West Virginia University ekonomiskt stöd för att inleda en jämförande studie av tre olika PRT-system. Detta skulle så småningom, tillsammans med politisk uppbackning vinna gilla hos såväl amerikanska transportmyndigheten, United States Department of Transportation som hos President Nixons.

Värt att nämna här är att för konstruktionen av poden/fordonet stod inga mindre än Boeing Vertol senare Boeing Helikopter och idag Boeing Rotorcraft (ja samma boeingavdelning som byggde svenska Försvarsmaktens (och ibland räddningstjänstens) idag så saknade Helikopter 4/CH-46).

1978 stod PRT-systemet helt klart men var i drift redan 1975. Sedan dess har det tagit människor mellan 5 stationer längs en 14 km lång bana upp och nerför Morgantowns minst sagt kuperade terräng. Kostnaden för PRT-systemet i Morgantown är totalt 125 miljoner dollar mätt i 1970 års dollarvärde.

PRT-systemet i Morgantown används idag av 16 000 resenärer dagligen, i huvudsak studenter men även en hel del boende i Morgantown som vill ta sig från innerstaden ut mot Campusområden. 71 fordon/pods som kan ta upp till 20 passagerare tar resenärerna runt två uppvärmda parallella banor vardera 7,2 km långa.

Några fördelar hittills...
  • Det har aldrig skett några olyckor!
  • Driftsäkerheten har fram till nyligen legat på 99 % och ligger nu på "bara" 90 % (som ska förbättras med modernisering och investeringar i underhåll av hela systemet)
  • Helt datoriserat system sedan start på 1970-talet 
Fram till nyligen har underhållet och driftskostnaderna av systemet inte kunnat finansieras med biljettintäkter då priset varit endast 50 cent per resa men det har nu höjts till 2 dollar för att täcka bland annat underhålls- och driftskostnader, dvs från 4,5 SEK per resa till cirka 18 SEK per resa.    

Morgantown ligger söder om Pittsburgh och har en population på cirka 50 000 med tre Universitets - Campus utspridda med som längst med 5 km mellanrum. Staden ligger i ett bergsområde där det bland annat är tuffa vintrar som gör framkomligheten för transporter svåra. Systemet byggdes därför i första hand för att studenter som skulle kunna ta sig enkelt mellan Campus-områdena.

Av populationen i Morgantown utgörs 68 % av studenter och personal kopplade till West Virginia University. Universitet är därmed den viktigaste arbetsplatsen och knutpunkten i staden.

Nu ska systemet uppdateras och om det kan ni få veta mer i videon ni finner i slutet av inlägget.

Ser man tillbaka på hur länge PRT-systemet varit igång i Morgantown, hur effektivt och driftsäkert det varit och hur populärt det blivit är det minst sagt märkligt att det inte kopierats i tusentals städer i och utanför USA. Att det byggdes av några av USA:s ledande ingenjörer borde inte göra förtroendet och stoltheten över detta projekt mindre robust.

Men skälet är väl lika enkelt som det är knasigt. För precis som de flesta inte känner till PRT-systemens i de flesta fall överlägsenhet i driftsäkerhet, kostnad och komfort ligger svaret helt enkelt i att för få ännu känner till det. I amerikansk media har det tex skrivits väldigt lite om Morgantowns PRT-system. Varför skulle det då skrivas om och spridas världen över som en framgångssaga att kopiera?

Skulle man sammanfatta Podcar City 9 konferensen Johan deltog i under sin resa till Kalifornien, var det just att det rådde enighet bland ingenjörer och ekonomer på plats om att systemet på tekniska och ekonomiska grunder sannerligen är värt att satsa på. Men att det krävs utbredd kunskap om hur PRT-system fungerar bland allmänheten, företagare och politiker för att de ska slå rot.

Det vi inte känner till eller det som i det här fallet -verkar nytt, blundar vi för och föredrar då oftast "beprövad teknik" som vi tror är bättre. Men som vi skrev igår och som troligen även Kalifornien kommer få erfara, får höghastighetsbanor/megaprojekt största mediautrymme när de ska säljas in och när spaden redan är i backen är det sällan något projekt som avbryts, oavsett vad det kostar och har för samhällsnytta.

Men ju fler som sprider kunskapen om PRT-system desto närmare "sexy-status" kan vi komma och då går det inte längre att ignorera dess fördelar.

Kika gärna på Shannon Sandrews McDonalds sammanfattning av Morgantowns PRT-system nedan och se några av de tidigare presentationerna vi laddat upp från Podcar City 9-konferensen. Många fler spännande är på gång men de får vänta till nästa vecka.

Närmast blir det redigering av en nyligen gjord intervju med en svensk uppfinnare som utvecklat ett annat mycket spännande system för transport av något annat...Men som lär intressera många villaägare och fastighetsägare i det här landet som vill investera inför framtiden på flera sätt än ett...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.