Oljeindustrin befinner sig just nu i en svår kris. På knappt ett och
ett halvt år har oljepriset halverats och lika snabbt som hypen och
löftena om oändliga mängder olja och en till synes blomstrande
oljeindustri rullats ut i media, har verkligheten börjat komma ifatt.
Skifferoljan i USA och oljesanden Kanada som stått för i princip hela världens
ökade ökade oljeproduktion de senaste åren, har visat sig långt
mer priskänslig än konventionell oljeproduktion. Något som
Saudiarabien och OPEC varit väl medveten om och utnyttjat för attförsöka ta tillbaka marknadsandelar genom att slå ut
nordamerikanska oljeproducenter.
I ett investerarbrev från Casey Research får vi en djupare inblick i
hur illa det faktiskt står till inom oljeindustrin, specifikt i
Nordamerika. Trots att amerikanska oljebolag försöker dra ner på
sina kostnader har man stora problem att gå med vinst.
Enligt
storbanken Barclays har nordamerikanska oljebolag minskat på sina
investeringar med 68 miljarder dollar. Wood Mackenzie, en av världens största energikonsultbolag beräknar
att oljeprojekt i USA till ett värde av 1,5 biljoner dollar (ja 1500
miljarder dollar) inte går att tjäna pengar på med ett oljepris
under 50 dollar per fat. I skrivande stund ligger oljepriset under 45
dollar per fat.
Vidare pekar brevet från Casey Research på att
räntorna i USA sedan finanskrisen 2008 möjliggjort för amerikanska
oljebolag att låna pengar till annars olönsamma projekt, tack vare
nollräntor. Oljebolag i USA har de fyra senaste åren dragit på sig
skulder på 200 miljarder dollar som nu så sakteliga måste
återbetalas.
Under perioden då oljepriset halverats, mellan juni
2014 och juni 2015 har amerikanska oljebolag med utvinning på land
(tänk framförallt skifferoljan) tvingats återbetala 83 cent för
varje dollar de tjänat.
Många kanske tänker ”men oljebolagen kan
väl bara skjuta på skulderna/återbetalningen lite till?”. Oljeprisraset innebär att oljebolag inte längre kan låna pengar till lägre
ränta än tidigare för att betala tillbaka lån med högre räntor
man redan dragit på sig. Det har blivit mycket dyrare att ta lån.
Oljebolag måste nu i genomsnitt betala räntor på 11 % till sina
långivare som tex kan jämföras med 7 % ränta för övriga industrisektorn.
Även Halliburton, en av världens största
försäljare av utrustning till oljeindustrin har drabbats hårt. I
måndags fick ytterligare 4000 anställda lämna företaget i ett
omfattande besparingsprogram som sedan sommaren 2014 redan inneburit
14 000 arbetares avsked.
Men de lågt hängande frukterna är plockade
inte bara i Nordamerika. All okonventionell olja, som även omfattar
djuphavsolja i tex Nordsjön, har även visat sin sårbarhet för
oljepriser långt under 100 dollar per fat. I Norge får tusentals
arbetare inom oljeindustrin gå. Det går helt inte att upprätthålla
lånekostnader, och drift av verksamheten för att inte tala om att
göra någon vinst med oljepris som är kanske hälften av breakeven
(plus-minus-noll).
Globalt syns samtidigt en klar trend i antalet aktiva olje- och gasriggar som har minskat med ca 40 % på ett år,
över 50 % i Kanada och USA.
Under sin resa till Kalifornien nyligen passerade Johan bland annat
San Ardo -oljefältet på sin väg till Monterey söder om San
Francisco. Detta är ett av Kaliforniens största ännu aktiva
oljefält som idag drivs av av bland andra Chevron och ExxonMobil.
Delstatens konventionella oljereserver utgör idag endast ca 7,8 % av
USA totala reserver.
När det gäller okonventionella oljereserver har
dock USA största hopp stått till just Kalifornien, specifikt
skifferformationer i området Monterey. Men som vi rapporterade om
för drygt ett år sedan har den amerikanska energimyndigheten EIA nedgraderat de utvinningsbara oljereserverna i Monterey med 96 %. En
minskning som samtidigt innebar att 60 % av hela USA:s
utvinningsbara skifferreserver plötsligt var borta. Något som
märkligt nog inte fick några rubriker i svensk media.
Vi
får räkna med ett fortsatt lågt oljepris så länge OPEC och
Saudiarabien fortsätter att upprätthålla ett överskott av olja på
oljemarknaden men inte ens Saudiarabiens statsfinanser klarar det hur
länge som helst. Ett stigande oljepris är dock oundvikligt på sikt
då världens konventionella oljeproduktion planat ut sedan 2005 och
snart kommer börja minska.
Att oljepriset måste upp betydligt högre blir även uppenbart när man kostaterar att cirka 85 % av världens olja, den
konventionella, steg för steg dessutom ska ersättas med
okonventionell olja som i sin tur kräver ett oljepris på 80-100
dollar per fat för att gå med vinst.
Oljesektorn och därmed världsekonomins smörjmedel för tillväxt står inför enorma utmaningar. Det är nämligen skillnad på frukt och frukt i energins värld.
Avslutningsvis kan vi meddela
att vi arbetar hårt på redigeringen av videomaterialet från Johans
resa till Kalifornien med bland annat 20-talet presentationer och
intervjuer från Podcar city 9 konferensen som vi tror kommer
intressera många som inte känner till denna mycket lovande
transportform.
Första videon kommer upp på bloggen och
youtube-kanalen denna vecka så håll öron och ögon öppna!
San Ardo oljefältet i Kalifornien. Bild av Loco Steve, wikipedia, publika rättigheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.