Johan har i snart två år varit biodlare. Det har gått bra och alla samhällen har klarat sig förutom ett som blev av med sin drottning. Tre samhällen är nu invintrade. Sedan start har Johan undvikit att använda rökpust, låtit bina behålla så mycket som möjligt av sin honung, använt gåsfjäder istället för borste, gett ekologiskt socker och kanske viktigast av allt låtit bina sköta sig själva utan att störa dem så ofta.
Mer om hur detta gått kan ni följa i ett antal videos och inlägg vi samlat här.
Men mitt i de roliga med biodlingen, vilar, särskilt som nybörjare, en nästintill ständig oro för hur de små liven mår. Har de tillräckligt med värme, ventilation, mat, var är drottningen, varför syns inga ägg, är samhället tillräckligt starkt att vintra in?, osv.
Erfarna biodlare brukar då ofta ge rådet "lugn, bina fixar det oftast själva". Det har visat sig stämma de flesta gånger, åtminstone i Johans bigård.
Samtidigt hägrar det där megahotet. För är det något man får lära sig som nybörjare med biodling är hur viktigt det är att hjälpa bina med bekämpningen av varroakvalstret/parasiten. Om varroaparasiten får härja fritt i ett bisamhälle riskerar det gå under, det är åtminstone vad vi får lära oss i böckerna och av de erfarna biodlarna.
Det finns ekologiska metoder och icke ekologiska metoder att bekämpa varroan men alla har samma syfte: att hjälpa bina att hantera virus och skador på binas kroppar som varroakvalstret orsakar. Något förenklat kan man säga att varroahonan lägger ägg i binas äggceller och börjar sedan mumsa på "larvsaften" som hämmar biets utveckling. Senare sitter de på vuxna bin och river sår på deras kroppar. I båda fallen görs bina mer mottagliga för sjukdomar. Vuxna insekter som fått sår kan heller inte läka även om varroan mot förmodan ramlar av.
Varroan är ett av huvudskälen till att så många bin dör över hela världen. Naturligtvis är andra sidan av myntet alla bekämpningsmedel som sätter binas orienteringsförmåga ur spel samt de förändrade livsmiljöer där ett enformigt jordbruk skalar ner naturens smörgåsbord av mångfaldig näring till några få växter. Bekämpningsmedel och livsmiljön återstår att arbeta med men ett stort fall framåt som verkligen kan hjälpa bina såväl som biodlare har precis upptäckts.
Ron Hopkins i Storbritannien, har varit biodlare över 70 år och har nu med relativt enkla metoder lyckats få fram resistenta bin eller snarare bin som lever i symbios med varroan utan att ta skada. Hur? Kika på videon nedan.
Vi påminns om ett inlägg vi skrivit tidigare, om amerikanska "mördarbin" -hur friska de är och hur mycket honung de producerar. Naturen är finurlig när man ger den chansen.
Olja för blåbär
2015-10-27
Föredrag och debatt med Olja för blåbär idag i Stockholm
Här kommer en påminnelse om att vi idag kommer inleda ett seminarium anordnat av Studiefrämjandet och Rune Celvinsson i Vasastan i Stockholm kl 18.00. Adress är Norrtullsg. 12 N i Studiefrämjandets lokaler.
PLAN 3 "Flasksköljaren"
Vi kommer ge vår syn på utmaningarna för Sverige när det gäller oljeberoendet, krisberedskap och även klimatet, varefter Rune Celvinsson kommer tala om hur man övervinner sin rädsla och går till handling när framtiden kan kännas hopplöst mörk.
Efter detta kommer inbjudna länspolitiker få en chans att berätta vad de gör för att möta svåra utmaningar som Peak Oil och konsekvenser av ökad belastning på samhället som klimat och omställning av energi och transportsystem medför. Avslutningsvis blir det öppen debatt med publiken.
Efter seminariet blir det försäljning/signering av Olja för blåbär.
Hoppas vi ses ikväll!
PLAN 3 "Flasksköljaren"
Vi kommer ge vår syn på utmaningarna för Sverige när det gäller oljeberoendet, krisberedskap och även klimatet, varefter Rune Celvinsson kommer tala om hur man övervinner sin rädsla och går till handling när framtiden kan kännas hopplöst mörk.
Efter detta kommer inbjudna länspolitiker få en chans att berätta vad de gör för att möta svåra utmaningar som Peak Oil och konsekvenser av ökad belastning på samhället som klimat och omställning av energi och transportsystem medför. Avslutningsvis blir det öppen debatt med publiken.
Efter seminariet blir det försäljning/signering av Olja för blåbär.
Hoppas vi ses ikväll!
2015-10-25
Egenproducerad el för boende i hyresfastigheter och bostadsrätter en pina i ändan
Det är nog många som funderar över sina energikostnader just nu. Med ett elpris som knappast kan sjunka lägre och med stigande elavgifter är det läge att se sig om efter alternativ. För villa/husägare kan klivet mot solel och solvärme och en mindre vindsnurra kännas naturligt.
Det går tex att få ner installations- och materialkostnader mycket om man är lite händig. Som vi skrivit om tidigare kan man tex använda ölburkar för att tillverka sig en egen luftsolfångare. Det går till och med att producera sin egen el och värme för att kunna köra helt off-grid.
Helt off-grid kräver dock just nu att man antingen bygger sin bostad som en termos från början med tex golvvärme i hela huset och extremt välfungerande isolering vilket både är kostsamt och kräver goda kunskaper i hur olika energisystem kan kombineras. Men även hus byggda på tex 1930-40-talen kan bli om inte helt så till de stor del självförsörjande på el och värme.
I vår bok Olja för blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet tar vi upp några exempel på hur man kan bli av med de värsta energispillen vid fönster och fönsterkarmar tex men det finns förstås många fler energibovar.
På varmare breddgrader kan överblivna petflaskor fungera utmärkt som bas för hemmagjorda-varmvattensystem vilket fått stor spridning i bland annat Indien.
Många tänker säkert att det kan vara värt att vänta på att solcellspaneler och vindsnurror ska falla i pris ytterligare innan man gör en investering och att utvecklingen av energilagring bara har börjat.
Det blir förstås en avvägning vad det gäller ekonomisk återbetalning på sin investering kontra hur snabbt man vill minska sin sårbarhet för olika kriser och strömavbrott. Men läget i Sverige och Europa nu när det gäller elmarknaden samt den bristande krisberedskapen att hantera längre strömavbrott och olika kriser gör att det kan vara vettigt att börja undersöka den egna energiförsörjningen förr snarare än senare.
Det finns heller inget som hindrar att man installerar hushållsbatterier likt de som Tesla och Solarcity nu erbjuder på den amerikanska marknaden efter att man installerat egna solcellspaneler tex.
Det första man ska göra är oavsett att gå igenom hela hushållets värme- och elbehov och göra en prioriteringslista över de delar man vill säkra vid elavbrott samt se över värmespill som kan åtgärdas. Standbyelektronik och onödig elanvändning är också enkla åtgärder som åtminstone kan få ner elförbrukning med kanske 10-15 % per år.
Att ta kontakt med en energikonsult eller god vän för att få en överblick är starkt rekommenderat, innan man gör någon investering/börjar bygga om. Annars är risken stor att man får dubbla kostnader när olika installationer/delar av energisystemen inte är kompatibla eller fungerar effektivt tillsammans. Det finns ibland även kunniga energirådgivare på kommunen att tillfråga.
Tidigare har vi skrivit om hur svenska hushåll kan bli skrämda av att våga satsa på egenproducerad sol- och vindel när regeringen lagt förslag på höjd skatt på just egenproducerad sol- och vindel. Förvisso gäller detta endast större solenergianläggningar med en installerad effekt på 144 kw samt vindkraft och vågkraftsanläggningar med en effekt 80 kw eller mer. Men det sänder likväl fel signaler som skrämmer snarare än uppmuntrar en satsning.
Förslaget gör det samtidigt mycket svårt för fastighetsägare och kooperativ att få någon ekonomi i att installera större anläggningar på tak och fasader för solceller till elproduktion eller solfångare för uppvärmning. Regeringens förslag, som införs den 1 juli 2016 om det godkänns, innebär nämligen en skattehöjning på 30 öre i per kW vilket drabbar just de större anläggningar som blir aktuellt vid en hyresfastighet tex. Installerad effekt som styr skattehöjningen är räknad per organisationsnummer...Så det går inte att komma undan.
Oppositionen då? Moderaterna vill ge skattereduktioner för svensk kärnkraft...
Så hur gör man då om man bor i en hyresfastighet eller bostadsrätt där man vill börja producera sin egen el och värme? I en läsvärd debattartikel i Ny Teknik signerat Jan Bertoft, generalsekreterare, Sveriges Konsumenter, Marie Linder, förbundsordförande Hyresgästföreningens Riksförbund, Anders Lago, ordförande HSB Riksförbund och Linda Burenius Magnusson, vd OX2:s vindkraftskooperativ skriver man att:
"Även de som är andelsägare i solkraft och vindkraft bör få en skattereduktion för egenproducerad förnybar el".
Debattörerna pekar på att problemet är att skatteavdrag för egenproducerad förnyelsebar el idag endast omfattar villaägare. Men hur ska majoriteten av Sveriges hushåll som bor i flerbostadsfastigheter kunna bidra till en omställning mot egenproducerad förnyelsebar el om de inte kan få skatteavdrag för andelar i i större anläggningar man delar med andra, såväl som externa solcellsparker eller vindkraftkooperativ?
Vi delar denna syn. Det måste finnas incitament som påskyndar omställningen och då är byråkratiska såväl som skattemässiga hinder en riktig "pina i ändan" som gör att många ger upp hoppet om att få kontroll över sin egen elräkning och elproduktion.
Trots att Socialdemokraterna efter att man bildat regering lovat att utreda möjligheten för andelsägare i solkraft och vindkraft att få skattereduktion, har inget hänt. Debattörerna i Ny Tekniks artikel tycker detta är särskilt märkligt då även Miljöpartiet. Vänsterpartiet och Centerpartiet stöder ett sådan förändring och alltså kan driva igenom.
I väntan på en lagändring riskerar den stora omställningen gå mycket trögt, en väntan svensk ekonomi och krisberedskap inte har råd med.
Det går tex att få ner installations- och materialkostnader mycket om man är lite händig. Som vi skrivit om tidigare kan man tex använda ölburkar för att tillverka sig en egen luftsolfångare. Det går till och med att producera sin egen el och värme för att kunna köra helt off-grid.
Helt off-grid kräver dock just nu att man antingen bygger sin bostad som en termos från början med tex golvvärme i hela huset och extremt välfungerande isolering vilket både är kostsamt och kräver goda kunskaper i hur olika energisystem kan kombineras. Men även hus byggda på tex 1930-40-talen kan bli om inte helt så till de stor del självförsörjande på el och värme.
I vår bok Olja för blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet tar vi upp några exempel på hur man kan bli av med de värsta energispillen vid fönster och fönsterkarmar tex men det finns förstås många fler energibovar.
På varmare breddgrader kan överblivna petflaskor fungera utmärkt som bas för hemmagjorda-varmvattensystem vilket fått stor spridning i bland annat Indien.
Det blir förstås en avvägning vad det gäller ekonomisk återbetalning på sin investering kontra hur snabbt man vill minska sin sårbarhet för olika kriser och strömavbrott. Men läget i Sverige och Europa nu när det gäller elmarknaden samt den bristande krisberedskapen att hantera längre strömavbrott och olika kriser gör att det kan vara vettigt att börja undersöka den egna energiförsörjningen förr snarare än senare.
Det finns heller inget som hindrar att man installerar hushållsbatterier likt de som Tesla och Solarcity nu erbjuder på den amerikanska marknaden efter att man installerat egna solcellspaneler tex.
Det första man ska göra är oavsett att gå igenom hela hushållets värme- och elbehov och göra en prioriteringslista över de delar man vill säkra vid elavbrott samt se över värmespill som kan åtgärdas. Standbyelektronik och onödig elanvändning är också enkla åtgärder som åtminstone kan få ner elförbrukning med kanske 10-15 % per år.
Att ta kontakt med en energikonsult eller god vän för att få en överblick är starkt rekommenderat, innan man gör någon investering/börjar bygga om. Annars är risken stor att man får dubbla kostnader när olika installationer/delar av energisystemen inte är kompatibla eller fungerar effektivt tillsammans. Det finns ibland även kunniga energirådgivare på kommunen att tillfråga.
Tidigare har vi skrivit om hur svenska hushåll kan bli skrämda av att våga satsa på egenproducerad sol- och vindel när regeringen lagt förslag på höjd skatt på just egenproducerad sol- och vindel. Förvisso gäller detta endast större solenergianläggningar med en installerad effekt på 144 kw samt vindkraft och vågkraftsanläggningar med en effekt 80 kw eller mer. Men det sänder likväl fel signaler som skrämmer snarare än uppmuntrar en satsning.
Förslaget gör det samtidigt mycket svårt för fastighetsägare och kooperativ att få någon ekonomi i att installera större anläggningar på tak och fasader för solceller till elproduktion eller solfångare för uppvärmning. Regeringens förslag, som införs den 1 juli 2016 om det godkänns, innebär nämligen en skattehöjning på 30 öre i per kW vilket drabbar just de större anläggningar som blir aktuellt vid en hyresfastighet tex. Installerad effekt som styr skattehöjningen är räknad per organisationsnummer...Så det går inte att komma undan.
Oppositionen då? Moderaterna vill ge skattereduktioner för svensk kärnkraft...
Så hur gör man då om man bor i en hyresfastighet eller bostadsrätt där man vill börja producera sin egen el och värme? I en läsvärd debattartikel i Ny Teknik signerat Jan Bertoft, generalsekreterare, Sveriges Konsumenter, Marie Linder, förbundsordförande Hyresgästföreningens Riksförbund, Anders Lago, ordförande HSB Riksförbund och Linda Burenius Magnusson, vd OX2:s vindkraftskooperativ skriver man att:
"Även de som är andelsägare i solkraft och vindkraft bör få en skattereduktion för egenproducerad förnybar el".
Debattörerna pekar på att problemet är att skatteavdrag för egenproducerad förnyelsebar el idag endast omfattar villaägare. Men hur ska majoriteten av Sveriges hushåll som bor i flerbostadsfastigheter kunna bidra till en omställning mot egenproducerad förnyelsebar el om de inte kan få skatteavdrag för andelar i i större anläggningar man delar med andra, såväl som externa solcellsparker eller vindkraftkooperativ?
Vi delar denna syn. Det måste finnas incitament som påskyndar omställningen och då är byråkratiska såväl som skattemässiga hinder en riktig "pina i ändan" som gör att många ger upp hoppet om att få kontroll över sin egen elräkning och elproduktion.
Trots att Socialdemokraterna efter att man bildat regering lovat att utreda möjligheten för andelsägare i solkraft och vindkraft att få skattereduktion, har inget hänt. Debattörerna i Ny Tekniks artikel tycker detta är särskilt märkligt då även Miljöpartiet. Vänsterpartiet och Centerpartiet stöder ett sådan förändring och alltså kan driva igenom.
I väntan på en lagändring riskerar den stora omställningen gå mycket trögt, en väntan svensk ekonomi och krisberedskap inte har råd med.
Illustration av Jenny Wilhelmsson för Johan Landgrens artikel "Organiskt batteri", OM nr 2, 2014
2015-10-22
Föredrag Olja för blåbär lördag och tisdag i Stockholmsområdet
Nu på lördag presenterar vi vår bok Olja för blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet i Märstas nya fina kulturhus och bibliotek. Under denna familjelördag kommer det vara fullt med aktiviteter i huset för barn och vuxna. Vi kommer ge ett 45 minuters föredrag där vi ger går igenom bokens huvuddelar följt av 30 minuters öppen diskussion/frågestund och att avsluta med försäljning/signering.
Ämnen som kommer beröras är bland annat Sveriges och Världens oljeberoende, krisberedskap, energiomställning, hållbara transporter, säkerhetspolitik och ekonomi.
Vi håller vårt föredrag kl 14.00 och adressen är Kulurtorget 7, kika på kartan här. Går bussar från Märsta station men är på gång och cykelavstånd.
På tisdag kommer vi inleda ett seminarium anordnat av Studiefrämjandet och Rune Celvinsson i Vasastan i Stockholm kl 18.00. Adress är Norrtullsg. 12 N i Studiefrämjandets lokaler.
Vi kommer ge vår syn på utmaningarna för Sverige när det gäller oljeberoendet och även klimatet, varefter Rune Celvinsson kommer tala om hur man övervinner sin rädsla och går till handling när framtiden kan kännas hopplöst mörk. Efter detta kommer inbjudna länspolitiker få en chans att berätta vad de gör för att möta svåra utmaningar som Peak Oil och konsekvenser av ökad belastning på samhället som klimat och omställning av energi och transportsystem medför.
Efter seminariet blir det försäljning/signering av Olja för blåbär.
Hoppas vi ses på lördag eller tisdag!
Ämnen som kommer beröras är bland annat Sveriges och Världens oljeberoende, krisberedskap, energiomställning, hållbara transporter, säkerhetspolitik och ekonomi.
Vi håller vårt föredrag kl 14.00 och adressen är Kulurtorget 7, kika på kartan här. Går bussar från Märsta station men är på gång och cykelavstånd.
På tisdag kommer vi inleda ett seminarium anordnat av Studiefrämjandet och Rune Celvinsson i Vasastan i Stockholm kl 18.00. Adress är Norrtullsg. 12 N i Studiefrämjandets lokaler.
Vi kommer ge vår syn på utmaningarna för Sverige när det gäller oljeberoendet och även klimatet, varefter Rune Celvinsson kommer tala om hur man övervinner sin rädsla och går till handling när framtiden kan kännas hopplöst mörk. Efter detta kommer inbjudna länspolitiker få en chans att berätta vad de gör för att möta svåra utmaningar som Peak Oil och konsekvenser av ökad belastning på samhället som klimat och omställning av energi och transportsystem medför.
Efter seminariet blir det försäljning/signering av Olja för blåbär.
Hoppas vi ses på lördag eller tisdag!
2015-10-21
Riksrevisionen uppmärksammar Sveriges bristande krisberedskap
I somras skrev vi en debattartikel i Dagens Samhälle om Sveriges bristande krisberedskap. Vi pekade då bland annat på vilka konsekvenser nedmonteringen av landets civilförsvar och svenska myndigheters oförmåga att hantera kriser har redan nu.
Under storbranden i Västmanland i augusti 2014 hade svenska myndigheter inga resurser eller träning för att hantera en större kris mer än några dagar, istället fick vänliga men oftast oerfarna vanliga svenskar rycka in för att brandmännen överhuvudtaget skulle kunna fortsätta med brandbekämpningen. Utan rena strumpor, mat och vatten blir det ingen brandbekämpning att tala om.
Dessutom fick, efter stora förseningar, vattenbombande flygplan flygas in från Spanien och Frankrike för sådana har ju Sverige inte några...
Johan har klara minnen än idag av branden som gjorde att han under flera dagar inte kunde vistas ute trots att han bor norr om Falun som låg långt från brändernas centrum. Bikuporna blev dessutom alldeles sotiga av askan som var i luften.
Sedan tidigare har vi bland annat kritiserat Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) för att inte lägga tillräcklig vikt vid Sveriges största sårbarhet: Oljebereondet, särskilt behovet av flytande bränslen som bensin och diesel för att Sveriges matförsörjning och jordbruk ska fungera. Något som däremot Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik (JTI) uppmärksammat ordentligt i djupgående scenarieanalyser.
Igår uppmärksammade bland annat Sveriges Radio att Riksrevisionen nu kommit med en längre rapport där man granskat länsstyrelsernas arbete med krisberedskap, civilt försvar och olika typer av olyckor.
I rapporten som ni kan läsa här pekar man på att "civilförsvaret" fått förnyad betydelse på grund av det nya säkerhetspolitiska läget samt att bristerna aktualiseras tydligt med branden i Västmanland 2014.
Men samtidigt riktas kritik mot att länsstyrelserna inte övar tillräckligt ofta och inte heller de realistiska scenarier som krävs för att man ska vara redo vid skarpt läge. En annan intressant observation Riksrevisionen gör är följande:
"En stor del av finansieringen är projektbidrag...
...Sedan 2012 är projektbidragen en större finansieringskälla än förvaltningsanslagen för
de direkta kostnaderna för länsstyrelsernas krisberedskapsarbete. Projektmedlen till
vissa länsstyrelser är ungefär dubbelt så stora som de förvaltningsanslag som fördelats
till krisberedskap. I praktiken har utformningen av finansieringen bidragit till att flera
länsstyrelsers arbete har präglats av kortsiktig utvecklingsverksamhet snarare än av
kontinuitet.
Utvecklingsprojekten kan ha positiva effekter, exempelvis har övningar möjliggjorts tack vare projektbidrag. Granskningen visar samtidigt att en stor andel projektbidrag kan ge negativa konsekvenser. Projekten har löpt under 1–2 år i sänder, vilket har medfört en osäkerhet om hur stora resurser länsstyrelserna har för krisberedskapsarbetet från år till år. Verksamheten blir svår att bedriva långsiktigt och en effektiv personalförsörjning försvåras. Enligt flera länsstyrelser är det svårt att anställa personal med tillräcklig kompetens genom att enbart erbjuda tidsbegränsade projektanställningar. För att ha råd att behålla fastanställd personal har vissa länsstyrelser sökt medel för och bedrivit utvecklingsprojekt som inte motsvarat de viktigaste behoven inom krisberedskapen.
Vidare finns en risk för att arbete med uppgifter som länsstyrelserna är ålagda att utföra
finansieras med projektmedel från krisberedskapsanslaget, vilket inte är avsikten.
Granskningen visar också att det finns en risk för att länsstyrelserna inte har resurser för
att effektivt omhänderta och implementera resultaten av utvecklingsprojekten."
Mest anmärkningsvärt är dock att Riksrevisionen granskning visar att:
"Inför budgetåret 2007 överfördes 14,7 miljoner kronor från krisberedskapsanslaget till länsstyrelsernas förvaltningsanslag. Syftet var att stärka länsstyrelsernas roll och utveckla förmågan till krishantering. Granskningen visar att pengarna gick till annan verksamhet inom länsstyrelserna. Överföringen medförde därmed inte någon förstärkning av resurserna för
krisberedskap från förvaltningsanslaget".
(våra fetmarkeringar)
Nedanstående graf från rapporten av Riksrevisionen visar detta tydligt:
Vi noterat även att:
"Åren 2009–2014 har länsstyrelsernas direkta kostnader på krisberedskapsområdet totalt stigit från 111 till 226 miljoner kronor, varav cirka 57 miljoner kronor av ökningen kan hänföras till de kostnader som uppstod för Länsstyrelsen i Västmanlands län till följd av skogsbranden".
226 miljoner till civilförsvarsverksamhet är en droppe i havet mot vad som krävs om Sverige ska kunna tala om någon riktig krisberedskap och dessutom kunna stödja Försvarsmakten i händelse av ett väpnat angrepp mot landet eller vårt närområde. Det är bara att konstatera om 57 miljoner kronor för en, förvisso historiskt omfattande skogsbrand, utgör mer än en fjärdedel av landets totala krisberedskapsbudget. Särskilt när dagens Försvarsmakt inte har resurser att ens hålla sig själva försörjande på mat eller flytande bränslen mer än kanske några månader.
Tidigare fanns ett välutbyggt civilförsvar som hade ett nära samarbete med Försvarsmakten men att nu tala om att bygga upp civilförsvaret kräver mycket mer än att svenska myndigheter samordnas och får mer resurser. Svenska hushåll måste informeras om sitt eget ansvar att vid kris ha beredskap att förse sina närmaste med värme och mat. Detta måste prioriteras lika högt som uppbyggnaden av myndigheters krisberedskapsförmågor då det sannolikt tar årtionden för svenska myndigheter att bygga upp kunskap och beredskap för att kunna ha någon bredare samhällsnytta i händelse av en omfattande kris.
Civilförsvaret är alltså livsviktigt för såväl civilsamhället som för Försvarsmakten i händelse av en utdragen kris så som ett längre strömavbrott i samband med översvämningar, svåra stormar, avbrutna bränsle/olje leveranser till landet och givetvis vid krig. Ett civilförsvar är bara så starkt som sin svagaste länk som i det här fallet är överlag oförberedda svenska medborgare.
Givetvis ska myndigheter som MSB, Försvarsmakten, brandförsvaret, länsstyrelserna, polisen och kommuner etc öva mer och tilldelas resurser i större omfattning än idag. Resurser som dessutom är öronmärkta för krisberedskap men det är i sig långt ifrån tillräckligt och bör mer ses av en långsiktig investering.
Om fler görs medvetna om sin sårbarhet för kriser och sina möjligheter att tex öka sin egen självförsörjning på mat genom odling eller åtminstone lagrad proviant för några månader, bidrar man till att stärka hela samhällets krisberedskap.
Vi tycker det är bra att Riksrevisionen uppmärksammar Sveriges behov av ökad krisberedskap och sätter press på svenska myndigheter att verkligen lägga resurser på detta och förhoppningsvis börja öva realistiska scenarier men detta blir lönlöst om inte den lokala beredskapen för svenska hushåll samtidigt byggs upp.
Kanske en modernare version av "om kriget kommer" som fanns i alla telefonkataloger i Sverige fram till 1984 kan vara något men kanske med en bättre titel i stil med"Beredskapens A och O"? Dock bör den inte i distribueras i telefonkatalogen...utan göras digitalt sexig på någe vis men förstås även finnas i pappersform där den syns och kan uppmärksammas då och då för att inte glömmas bort...
Under storbranden i Västmanland i augusti 2014 hade svenska myndigheter inga resurser eller träning för att hantera en större kris mer än några dagar, istället fick vänliga men oftast oerfarna vanliga svenskar rycka in för att brandmännen överhuvudtaget skulle kunna fortsätta med brandbekämpningen. Utan rena strumpor, mat och vatten blir det ingen brandbekämpning att tala om.
Dessutom fick, efter stora förseningar, vattenbombande flygplan flygas in från Spanien och Frankrike för sådana har ju Sverige inte några...
Johan har klara minnen än idag av branden som gjorde att han under flera dagar inte kunde vistas ute trots att han bor norr om Falun som låg långt från brändernas centrum. Bikuporna blev dessutom alldeles sotiga av askan som var i luften.
Sedan tidigare har vi bland annat kritiserat Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) för att inte lägga tillräcklig vikt vid Sveriges största sårbarhet: Oljebereondet, särskilt behovet av flytande bränslen som bensin och diesel för att Sveriges matförsörjning och jordbruk ska fungera. Något som däremot Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik (JTI) uppmärksammat ordentligt i djupgående scenarieanalyser.
Igår uppmärksammade bland annat Sveriges Radio att Riksrevisionen nu kommit med en längre rapport där man granskat länsstyrelsernas arbete med krisberedskap, civilt försvar och olika typer av olyckor.
I rapporten som ni kan läsa här pekar man på att "civilförsvaret" fått förnyad betydelse på grund av det nya säkerhetspolitiska läget samt att bristerna aktualiseras tydligt med branden i Västmanland 2014.
Men samtidigt riktas kritik mot att länsstyrelserna inte övar tillräckligt ofta och inte heller de realistiska scenarier som krävs för att man ska vara redo vid skarpt läge. En annan intressant observation Riksrevisionen gör är följande:
"En stor del av finansieringen är projektbidrag...
...Sedan 2012 är projektbidragen en större finansieringskälla än förvaltningsanslagen för
de direkta kostnaderna för länsstyrelsernas krisberedskapsarbete. Projektmedlen till
vissa länsstyrelser är ungefär dubbelt så stora som de förvaltningsanslag som fördelats
till krisberedskap. I praktiken har utformningen av finansieringen bidragit till att flera
länsstyrelsers arbete har präglats av kortsiktig utvecklingsverksamhet snarare än av
kontinuitet.
Utvecklingsprojekten kan ha positiva effekter, exempelvis har övningar möjliggjorts tack vare projektbidrag. Granskningen visar samtidigt att en stor andel projektbidrag kan ge negativa konsekvenser. Projekten har löpt under 1–2 år i sänder, vilket har medfört en osäkerhet om hur stora resurser länsstyrelserna har för krisberedskapsarbetet från år till år. Verksamheten blir svår att bedriva långsiktigt och en effektiv personalförsörjning försvåras. Enligt flera länsstyrelser är det svårt att anställa personal med tillräcklig kompetens genom att enbart erbjuda tidsbegränsade projektanställningar. För att ha råd att behålla fastanställd personal har vissa länsstyrelser sökt medel för och bedrivit utvecklingsprojekt som inte motsvarat de viktigaste behoven inom krisberedskapen.
Vidare finns en risk för att arbete med uppgifter som länsstyrelserna är ålagda att utföra
finansieras med projektmedel från krisberedskapsanslaget, vilket inte är avsikten.
Granskningen visar också att det finns en risk för att länsstyrelserna inte har resurser för
att effektivt omhänderta och implementera resultaten av utvecklingsprojekten."
Mest anmärkningsvärt är dock att Riksrevisionen granskning visar att:
"Inför budgetåret 2007 överfördes 14,7 miljoner kronor från krisberedskapsanslaget till länsstyrelsernas förvaltningsanslag. Syftet var att stärka länsstyrelsernas roll och utveckla förmågan till krishantering. Granskningen visar att pengarna gick till annan verksamhet inom länsstyrelserna. Överföringen medförde därmed inte någon förstärkning av resurserna för
krisberedskap från förvaltningsanslaget".
(våra fetmarkeringar)
Nedanstående graf från rapporten av Riksrevisionen visar detta tydligt:
Källa graf: Riksrevisionen , "Länsstyrelsernas krisberedskapsarbete. Skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar. RIR 2015:18, s. 11
Vi noterat även att:
"Åren 2009–2014 har länsstyrelsernas direkta kostnader på krisberedskapsområdet totalt stigit från 111 till 226 miljoner kronor, varav cirka 57 miljoner kronor av ökningen kan hänföras till de kostnader som uppstod för Länsstyrelsen i Västmanlands län till följd av skogsbranden".
226 miljoner till civilförsvarsverksamhet är en droppe i havet mot vad som krävs om Sverige ska kunna tala om någon riktig krisberedskap och dessutom kunna stödja Försvarsmakten i händelse av ett väpnat angrepp mot landet eller vårt närområde. Det är bara att konstatera om 57 miljoner kronor för en, förvisso historiskt omfattande skogsbrand, utgör mer än en fjärdedel av landets totala krisberedskapsbudget. Särskilt när dagens Försvarsmakt inte har resurser att ens hålla sig själva försörjande på mat eller flytande bränslen mer än kanske några månader.
Civilförsvaret är alltså livsviktigt för såväl civilsamhället som för Försvarsmakten i händelse av en utdragen kris så som ett längre strömavbrott i samband med översvämningar, svåra stormar, avbrutna bränsle/olje leveranser till landet och givetvis vid krig. Ett civilförsvar är bara så starkt som sin svagaste länk som i det här fallet är överlag oförberedda svenska medborgare.
Givetvis ska myndigheter som MSB, Försvarsmakten, brandförsvaret, länsstyrelserna, polisen och kommuner etc öva mer och tilldelas resurser i större omfattning än idag. Resurser som dessutom är öronmärkta för krisberedskap men det är i sig långt ifrån tillräckligt och bör mer ses av en långsiktig investering.
Om fler görs medvetna om sin sårbarhet för kriser och sina möjligheter att tex öka sin egen självförsörjning på mat genom odling eller åtminstone lagrad proviant för några månader, bidrar man till att stärka hela samhällets krisberedskap.
Vi tycker det är bra att Riksrevisionen uppmärksammar Sveriges behov av ökad krisberedskap och sätter press på svenska myndigheter att verkligen lägga resurser på detta och förhoppningsvis börja öva realistiska scenarier men detta blir lönlöst om inte den lokala beredskapen för svenska hushåll samtidigt byggs upp.
Kanske en modernare version av "om kriget kommer" som fanns i alla telefonkataloger i Sverige fram till 1984 kan vara något men kanske med en bättre titel i stil med"Beredskapens A och O"? Dock bör den inte i distribueras i telefonkatalogen...utan göras digitalt sexig på någe vis men förstås även finnas i pappersform där den syns och kan uppmärksammas då och då för att inte glömmas bort...
Hur ser din krisberedskap ut?
Bild lånad från facebook-sidan Skymningsläge. Affischen sitter nere i en ännu aktiv/funktionsduglig beredskapsbunker som används av en kommun någonstans i Sverige.
2015-10-18
HTT/Hyperloopen börsnotering under första kvartalet 2016?
Vi har tidigare skrivit flera inlägg om den så kallade Hyperloopen. Ett transportmedel som vi i vår bok Olja för blåbär- Energi, Makt och Hållbarhet bland annat beskrev på följande vis:
"Många har säkert sett eller hört talas om rörpost. Ett fiffigt transportsystem där en liten tub kan fyllas med till exempel mediciner eller pengar från en kassa i affären och som sedan svischar i väg i ett rör snabbare än vinden. Tuben är praktisk då den kan transportera sitt innehåll till en annan del av samma byggnad eller flera kilometer bort, utan att stöta på några hinder längs vägen. Vi minns hur vi fascinerades av denna teknik när vi under högstadiets praktikperiod i en stor byggnad på Arlanda flygplats skickade små reservdelar till flygplan med just rörpost.
Genom att kontrollera tryckluften i rören kan man skicka iväg tuberna vid stationer som
med hjälp av fläktar skapar ett övertryck, vilket får tuberna att fara i väg till växlar för vidare transport eller till slutstationer där de kan tas om hand. Rörposten är en gammal beprövad teknik
som användes redan i början av 1800-talet.
Varför berättar vi om detta då? Jo, en liknande teknik, anpassad för betydligt mer komplicerade
system och förbättrad för avsevärt högre hastigheter, är nu på gång − men nu som ett transportsystem för människor!
Den 12 augusti 2013 offentliggjorde Elon Musk (just det, samme Musk som grundade Tesla Motors) ett 50-sidigt utkast med ritningar och beräkningar av vad han kallar ”Hyperloopen”eller ”ett femte sätt att transportera sig”.
Så här beskriver Musk Hyperloopen:
En tub med lågt lufttryck innehållandes kapslar som transporteras med både låga och höga hastigheter. Kapslarna hålls uppe av en luftkudde bestående av tryckluft och är aerodynamiskt svävande.Kapslarna sätts i rörelse med hjälp av magnetiska acceleratorer, utplacerade på olika stationer med rotorer i kapslarna som hjälper tryckluften att föra kapslarna framåt. Passagerare kan kliva på och av vid stationer längs tuberna eller där tuberna slutar. Kapslarna kan i nuvarande form dimensioneras för upp till 28 passagerare och avgå var trettionde sekund. Räknat på en tjugoårig
avbetalningsplan för projektet, i 2013 års dollarvärde, skulle biljettpriset för en enkel resa mellan Los Angeles och San Francisco hamna på cirka 20 amerikanska dollar. Det skulle innebära att
en resa med Hyperloopen mellan Stockholm och Göteborg skulle kunna genomföras på under 30 minuter och kosta cirka 120 kronor.
Hela Hyperloopsystemet kan drivas av solenergi från paneler placerade längs tubsystemet. När det är mörkt eller för molnigt lagras solenergin i batterier som kan driva kapslarna. Det är även möjligt att lagra solenergin (elektriciteten) i form av tryckluft som kan driva en elektrisk fläkt baklänges för att generera energi och hålla kapslarna och tubsystemet i gång. Musk räknar med stora
energiöverskott från solpanelerna som även kan användas för andra
ändamål utanför Hyperloopen."
Sedan Musk la fram sina skisser och beskrivningar av Hyperloopen för drygt två år sedan har det hänt en hel del. Det är inte längre någon långsökt dröm. Elon Musk bygger tillsammans med sina ingenjörskollegor vid SpaceX och Tesla Motors nu en testbana i Texas för att utveckla de snabbaste och effektivaste kapslarna som ska kunna ta passagerare och gods längs Hyperloopen.
Samtidigt pågår två mycket mer omfattande projekt för att bygga fullskaliga Hyperloopbanor. Det mest lovande leds av entreprenören Dirk Ahlborn som är VD och grundare för Hyperloop Transportation Technologies (HTT). Vad som är speciellt med HTT och Dirk Ahlborns väg mot en riktig Hyperloopanläggning är både teknik- och finansieringsapproachen. HTT försöker inte attrahera investerare i stil med "vi bygger århundradets kanske mest revolutionerande transportmedel". Inte heller tänker man använda sig av vanlig crowdfunding, där miljontals människor kanske lockas att lägga några 100kr var för att en testbana ska komma på plats.
För att locka till sig de mest begåvade ingenjörerna, designerna och tänkarna och samtidigt få projektet på banan med ritningar och kostnadsberäkningar etc redan nu, ger man aktieandelar till de som lägger minst 10 timmars arbetstid på projektet per vecka. Många heltidsanställda på NASA, Boeing och hundratals studenter och människor i hela världen lägger många timmar av sin fritid på HTT-projektet varje vecka. Hittills har 450 personer lockats till att arbeta med projektet men de lär bli fler.
Precis som Elon Musk pekar Ahlborn på att fördelarna med Hyperloopen inte bara ligger i effektivitet, komfort och minskad miljöpåverkan utan kanske främst i resurs- och kostnadsbesparingar. HTT beräknar att Hyperloopen kommer kosta mellan 20 och 40 miljoner dollar (cirka 165 till 371,3 miljoner kronor) för varje 1,6 kilometer (mile) tubkonstruktionen byggs.
Detta låter förstås mycket men kan jämföras med cirka 200 miljoner dollar eller 1,65 miljarder kronor som den planerade supersnabbtågbanan mellan Los Angeles och Kalifornien beräknas kosta per mile.
HTT-projektet går snart in i en ny fas. Sedan tidigare har vi rapporterat att man redan fått bygglov och mark för att bygga en fullskalig testbana i Quay Valley i Kalifornien. Ett område som ligger mitt emellan San Francisco och Los Angeles. Idag ett område för betesmark. I en läsvärd artikel i International Business Times säger Dirk Ahlborn att HTT planerar en börsnotering på Nasdaq under det första kvartalet 2016. Förhoppningen är att få ihop 500 miljoner dollar på aktieförsäljningen för att finansiera byggandet av den fullskaliga testanläggningen som man vill få klar under 2018. Börsnoteringen är även ett sätt att betala tillbaka till alla som arbetat gratis med projektet.
HTT:s testanläggning, ska, förutsatt att finansieringen och tekniken kommer på plats, bli en del av jätteprojektet Quay Valley. Här planeras ett framtidssamhälle på privat mark av Grow Holdings LLC (Green Renewable Organic & Water). På en yta av 7500 hektar planerar bolaget bygga ett samhälle som helt ska drivas på solenergi, är självförsörjande på mat genom ekologiska odlingar och som även är självförsörjande på vatten. Just nu verkar Quay Valley-projektet vara en utopisk dröm men om en Hyperloop-testbana byggs där är det förstås bra PR för GROW. För HTT har det mindre betydelse om samhället runt Hyperloop-testbanan blir av. Det viktiga är att visa att tekniken är säker och kan göras lönsam. Den ska ju ända bara testas där.
I andra sidan ringen i slaget om den första fullskaliga Hyperloopanläggningen står Pishevar Company som också håller till i Los Angeles. Detta bolag anställer dock folk mot lön som finansieras genom pengar från olika riskkapitalister och investerare. Företaget bygger mindre testanläggningar och har redan byggt fullskaliga testkomponenter till tub och kapslar.
Varför vi tror mer på HTT och Ahlborns approach är för att det sannolikt kommer gå snabbare och leda till mer nytänkande med fler hjärnor involverade än bara genom ett relativt få antal personer som är anställda. Tittar vi på Tesla och SpaceX lockar de till sig många av de mest begåvade människorna genom en stimulerande miljö där talanger kan vara med och bygga ett framtidsföretag med nytänkande och hållbarhet som ledstjärnor. En hög lön är inte det som lockar i första hand för dessa människor. Precis som de första anställda på NASA under 1960-talet ville vara med och förändra världen lockades de av en stimulerande miljö och hoppet om att bidra till en bättre framtid.
Det är mycket som återstår innan vi ens ser en fullskalig testanläggning för Hyperloopen men om HTT gör en lyckad börsnotering redan i början av 2016 och får in det startkapital man behöver skulle det kunna vara början på en transportrevolution. Det kommer fortfarande krävas mindre och billigare lösningar lokalt och mellan mindre orter men långväga transporter kan mycket väl göra Hyperloopen intressant på flera håll i världen, även i Sverige om så om kanske 10-15 år.
Johan åker till Kalifornien i knappt tre veckor i november för att bland annat delta i en konferens om hållbara masskommunikationer, Podcar city 9. Kanske blir det en sväng till Quay Valley också men även lite andra överraskningar...
"Många har säkert sett eller hört talas om rörpost. Ett fiffigt transportsystem där en liten tub kan fyllas med till exempel mediciner eller pengar från en kassa i affären och som sedan svischar i väg i ett rör snabbare än vinden. Tuben är praktisk då den kan transportera sitt innehåll till en annan del av samma byggnad eller flera kilometer bort, utan att stöta på några hinder längs vägen. Vi minns hur vi fascinerades av denna teknik när vi under högstadiets praktikperiod i en stor byggnad på Arlanda flygplats skickade små reservdelar till flygplan med just rörpost.
Genom att kontrollera tryckluften i rören kan man skicka iväg tuberna vid stationer som
med hjälp av fläktar skapar ett övertryck, vilket får tuberna att fara i väg till växlar för vidare transport eller till slutstationer där de kan tas om hand. Rörposten är en gammal beprövad teknik
som användes redan i början av 1800-talet.
Varför berättar vi om detta då? Jo, en liknande teknik, anpassad för betydligt mer komplicerade
system och förbättrad för avsevärt högre hastigheter, är nu på gång − men nu som ett transportsystem för människor!
Den 12 augusti 2013 offentliggjorde Elon Musk (just det, samme Musk som grundade Tesla Motors) ett 50-sidigt utkast med ritningar och beräkningar av vad han kallar ”Hyperloopen”eller ”ett femte sätt att transportera sig”.
Så här beskriver Musk Hyperloopen:
En tub med lågt lufttryck innehållandes kapslar som transporteras med både låga och höga hastigheter. Kapslarna hålls uppe av en luftkudde bestående av tryckluft och är aerodynamiskt svävande.Kapslarna sätts i rörelse med hjälp av magnetiska acceleratorer, utplacerade på olika stationer med rotorer i kapslarna som hjälper tryckluften att föra kapslarna framåt. Passagerare kan kliva på och av vid stationer längs tuberna eller där tuberna slutar. Kapslarna kan i nuvarande form dimensioneras för upp till 28 passagerare och avgå var trettionde sekund. Räknat på en tjugoårig
avbetalningsplan för projektet, i 2013 års dollarvärde, skulle biljettpriset för en enkel resa mellan Los Angeles och San Francisco hamna på cirka 20 amerikanska dollar. Det skulle innebära att
en resa med Hyperloopen mellan Stockholm och Göteborg skulle kunna genomföras på under 30 minuter och kosta cirka 120 kronor.
Hela Hyperloopsystemet kan drivas av solenergi från paneler placerade längs tubsystemet. När det är mörkt eller för molnigt lagras solenergin i batterier som kan driva kapslarna. Det är även möjligt att lagra solenergin (elektriciteten) i form av tryckluft som kan driva en elektrisk fläkt baklänges för att generera energi och hålla kapslarna och tubsystemet i gång. Musk räknar med stora
energiöverskott från solpanelerna som även kan användas för andra
ändamål utanför Hyperloopen."
Sedan Musk la fram sina skisser och beskrivningar av Hyperloopen för drygt två år sedan har det hänt en hel del. Det är inte längre någon långsökt dröm. Elon Musk bygger tillsammans med sina ingenjörskollegor vid SpaceX och Tesla Motors nu en testbana i Texas för att utveckla de snabbaste och effektivaste kapslarna som ska kunna ta passagerare och gods längs Hyperloopen.
Samtidigt pågår två mycket mer omfattande projekt för att bygga fullskaliga Hyperloopbanor. Det mest lovande leds av entreprenören Dirk Ahlborn som är VD och grundare för Hyperloop Transportation Technologies (HTT). Vad som är speciellt med HTT och Dirk Ahlborns väg mot en riktig Hyperloopanläggning är både teknik- och finansieringsapproachen. HTT försöker inte attrahera investerare i stil med "vi bygger århundradets kanske mest revolutionerande transportmedel". Inte heller tänker man använda sig av vanlig crowdfunding, där miljontals människor kanske lockas att lägga några 100kr var för att en testbana ska komma på plats.
För att locka till sig de mest begåvade ingenjörerna, designerna och tänkarna och samtidigt få projektet på banan med ritningar och kostnadsberäkningar etc redan nu, ger man aktieandelar till de som lägger minst 10 timmars arbetstid på projektet per vecka. Många heltidsanställda på NASA, Boeing och hundratals studenter och människor i hela världen lägger många timmar av sin fritid på HTT-projektet varje vecka. Hittills har 450 personer lockats till att arbeta med projektet men de lär bli fler.
Precis som Elon Musk pekar Ahlborn på att fördelarna med Hyperloopen inte bara ligger i effektivitet, komfort och minskad miljöpåverkan utan kanske främst i resurs- och kostnadsbesparingar. HTT beräknar att Hyperloopen kommer kosta mellan 20 och 40 miljoner dollar (cirka 165 till 371,3 miljoner kronor) för varje 1,6 kilometer (mile) tubkonstruktionen byggs.
Detta låter förstås mycket men kan jämföras med cirka 200 miljoner dollar eller 1,65 miljarder kronor som den planerade supersnabbtågbanan mellan Los Angeles och Kalifornien beräknas kosta per mile.
Kanske det kan komma att se ut så här i Hyperloop-kapseln
Skiss från Elon Musk Hyperloop Alpha
HTT-projektet går snart in i en ny fas. Sedan tidigare har vi rapporterat att man redan fått bygglov och mark för att bygga en fullskalig testbana i Quay Valley i Kalifornien. Ett område som ligger mitt emellan San Francisco och Los Angeles. Idag ett område för betesmark. I en läsvärd artikel i International Business Times säger Dirk Ahlborn att HTT planerar en börsnotering på Nasdaq under det första kvartalet 2016. Förhoppningen är att få ihop 500 miljoner dollar på aktieförsäljningen för att finansiera byggandet av den fullskaliga testanläggningen som man vill få klar under 2018. Börsnoteringen är även ett sätt att betala tillbaka till alla som arbetat gratis med projektet.
HTT:s testanläggning, ska, förutsatt att finansieringen och tekniken kommer på plats, bli en del av jätteprojektet Quay Valley. Här planeras ett framtidssamhälle på privat mark av Grow Holdings LLC (Green Renewable Organic & Water). På en yta av 7500 hektar planerar bolaget bygga ett samhälle som helt ska drivas på solenergi, är självförsörjande på mat genom ekologiska odlingar och som även är självförsörjande på vatten. Just nu verkar Quay Valley-projektet vara en utopisk dröm men om en Hyperloop-testbana byggs där är det förstås bra PR för GROW. För HTT har det mindre betydelse om samhället runt Hyperloop-testbanan blir av. Det viktiga är att visa att tekniken är säker och kan göras lönsam. Den ska ju ända bara testas där.
I andra sidan ringen i slaget om den första fullskaliga Hyperloopanläggningen står Pishevar Company som också håller till i Los Angeles. Detta bolag anställer dock folk mot lön som finansieras genom pengar från olika riskkapitalister och investerare. Företaget bygger mindre testanläggningar och har redan byggt fullskaliga testkomponenter till tub och kapslar.
Varför vi tror mer på HTT och Ahlborns approach är för att det sannolikt kommer gå snabbare och leda till mer nytänkande med fler hjärnor involverade än bara genom ett relativt få antal personer som är anställda. Tittar vi på Tesla och SpaceX lockar de till sig många av de mest begåvade människorna genom en stimulerande miljö där talanger kan vara med och bygga ett framtidsföretag med nytänkande och hållbarhet som ledstjärnor. En hög lön är inte det som lockar i första hand för dessa människor. Precis som de första anställda på NASA under 1960-talet ville vara med och förändra världen lockades de av en stimulerande miljö och hoppet om att bidra till en bättre framtid.
Det är mycket som återstår innan vi ens ser en fullskalig testanläggning för Hyperloopen men om HTT gör en lyckad börsnotering redan i början av 2016 och får in det startkapital man behöver skulle det kunna vara början på en transportrevolution. Det kommer fortfarande krävas mindre och billigare lösningar lokalt och mellan mindre orter men långväga transporter kan mycket väl göra Hyperloopen intressant på flera håll i världen, även i Sverige om så om kanske 10-15 år.
Johan åker till Kalifornien i knappt tre veckor i november för att bland annat delta i en konferens om hållbara masskommunikationer, Podcar city 9. Kanske blir det en sväng till Quay Valley också men även lite andra överraskningar...
Hyperloopen är under utveckling men det går långt ifrån i ljudets hastighet
-men kanske kommer kapslarna göra det om några år!
Skiss från Elon Musk Hyperloop Alpha
2015-10-16
Fredagsmys: energi- och tekniktrender nu och i framtiden
Just nu går mjukvaruutvecklingen enormt snabbt och slår igenom långt bortom smarta telefoner och datorer. Inom bilindustrin och sjukvården såväl som inom större delen av tillverkningsindustrin har automatisering bara börjat ta fart, även om man kanske inte skulle kunna tro det. Så vad kan vi vänta oss om bara några år?
Alla kan ju inte bli mjukvaruutvecklare, vilka ska stå för hårdvaran och kommer den få stå tillbaka relativt mjukvaran i dagens tjänstedominerande samhälle? Ni som är insatta i Peak Oil inser förstås att dagens tjänstesamhälle bygger på fortsatt ökad tillgång till billig energi, främst olja och att människor de närmaste årtionden därför får räkna med att vara mer delaktiga i tillverkningen och produktionen av varor i högre grad än idag. Detta gäller i synnerhet för basvaror och inom matproduktionen som kan produceras lokalt.
Vi har helt enkelt plockat det lågt hängande energifrukterna först och ersätter nu billig energi med allt mer energikrävande. Ju längre bort något måste hämtas/produceras innan de når konsumenten, dess då mer energi går åt. Detta är inget som teknikutvecklingen kan sudda ut då i praktiken all avancerad teknik i dag bygger på tillgång till främst billig olja.
Robotiseringen och den autonom tillverkningen kommer säkerligen fortsätta för att effektivisera och spara energi. Tex kommer de flesta försvarsmakter fortsätta att gå ner i manskap och spara in energi/olja på underhåll och drift av energikrävande farkoster som hangarfartyg.
En del tror kanske att satsningen på drönare och autonoma maskiner och den robotiserade tillverkning ska skapa ett större välstånd och frigöra enorma resurser så människor får mer fritid. Att informationsteknologin och de smarta manickerna ska skapa ett aldrig tidigare skådat välstånd, mer jämnfördelat mot idag.
Men många missförstår huvudskälet till att vi går mot denna utveckling så fort just nu. Det beror på att begränsade resurser framtvingar effektiviseringar och besparingar, vilket medför att energikrävande och osäker mänsklig arbetskraft ersätts med maskiner. En maskin ifrågasätter inte sina arbetstider, en order, blir inte sjuk (den kan förstås paja och sluta fungera helt eller delvis men den ersätts då eller repareras relativt billigt). En maskin/robot kan i allt högre utsträckning göra det en människa kan och inte kan, snabbare och mer effektivt.
Vilket osökt för oss till Artificiell Intelligens (AI). Entreprenören och ingenjören Elon Musk, VD för Tesla Motors och det privata rymdbolaget SpaceX diskuterade nämligen nyligen såväl AI som den snabba tekniska utvecklingen tillsammans med Sam Altman. Altman är president för Y Combinator som hjälper nystartade företag med finansiering och är ett företag med finansiella muskler i mångmiljardklassen
För och nackdelarna med den snabba utvecklingen mot Artificiellt Intelligens är ett ämne vi skrivit en hel del om tidigare och som Johan skrivit en artikel om i tidningen OM, nr 6 2014 som finns att läsa gratis här.
Vi vill vara tydliga med att automatiseringen kan göra under i det lilla och säkert hjälpa många människor på fantastiska sätt men vi måste vara väldigt försiktiga med hur vi använder den och inte ta för givet att en ökad automatisering generellt leder till något positivt eller att det är "nödvändigt" för att skapa en hållbar ekonomi.
Kika gärna på samtalet mellan Elon Musk och Sam Altman, det finns mycket att läsa mellan raderna och en hel del tankeväckande exempel på hur snabbt teknikutvecklingen går just nu, inte minst mjukvaruutvecklingen.
Alla kan ju inte bli mjukvaruutvecklare, vilka ska stå för hårdvaran och kommer den få stå tillbaka relativt mjukvaran i dagens tjänstedominerande samhälle? Ni som är insatta i Peak Oil inser förstås att dagens tjänstesamhälle bygger på fortsatt ökad tillgång till billig energi, främst olja och att människor de närmaste årtionden därför får räkna med att vara mer delaktiga i tillverkningen och produktionen av varor i högre grad än idag. Detta gäller i synnerhet för basvaror och inom matproduktionen som kan produceras lokalt.
Vi har helt enkelt plockat det lågt hängande energifrukterna först och ersätter nu billig energi med allt mer energikrävande. Ju längre bort något måste hämtas/produceras innan de når konsumenten, dess då mer energi går åt. Detta är inget som teknikutvecklingen kan sudda ut då i praktiken all avancerad teknik i dag bygger på tillgång till främst billig olja.
Robotiseringen och den autonom tillverkningen kommer säkerligen fortsätta för att effektivisera och spara energi. Tex kommer de flesta försvarsmakter fortsätta att gå ner i manskap och spara in energi/olja på underhåll och drift av energikrävande farkoster som hangarfartyg.
En del tror kanske att satsningen på drönare och autonoma maskiner och den robotiserade tillverkning ska skapa ett större välstånd och frigöra enorma resurser så människor får mer fritid. Att informationsteknologin och de smarta manickerna ska skapa ett aldrig tidigare skådat välstånd, mer jämnfördelat mot idag.
Men många missförstår huvudskälet till att vi går mot denna utveckling så fort just nu. Det beror på att begränsade resurser framtvingar effektiviseringar och besparingar, vilket medför att energikrävande och osäker mänsklig arbetskraft ersätts med maskiner. En maskin ifrågasätter inte sina arbetstider, en order, blir inte sjuk (den kan förstås paja och sluta fungera helt eller delvis men den ersätts då eller repareras relativt billigt). En maskin/robot kan i allt högre utsträckning göra det en människa kan och inte kan, snabbare och mer effektivt.
Vilket osökt för oss till Artificiell Intelligens (AI). Entreprenören och ingenjören Elon Musk, VD för Tesla Motors och det privata rymdbolaget SpaceX diskuterade nämligen nyligen såväl AI som den snabba tekniska utvecklingen tillsammans med Sam Altman. Altman är president för Y Combinator som hjälper nystartade företag med finansiering och är ett företag med finansiella muskler i mångmiljardklassen
För och nackdelarna med den snabba utvecklingen mot Artificiellt Intelligens är ett ämne vi skrivit en hel del om tidigare och som Johan skrivit en artikel om i tidningen OM, nr 6 2014 som finns att läsa gratis här.
Vi vill vara tydliga med att automatiseringen kan göra under i det lilla och säkert hjälpa många människor på fantastiska sätt men vi måste vara väldigt försiktiga med hur vi använder den och inte ta för givet att en ökad automatisering generellt leder till något positivt eller att det är "nödvändigt" för att skapa en hållbar ekonomi.
Kika gärna på samtalet mellan Elon Musk och Sam Altman, det finns mycket att läsa mellan raderna och en hel del tankeväckande exempel på hur snabbt teknikutvecklingen går just nu, inte minst mjukvaruutvecklingen.
2015-10-14
Koldioxid-dammsugare för att lösa vårt billiga energiberoende och minska klimatförändringarna?
Det är förståeligt i dagens teknikdominerande värld, där allt går snabbare inom informationsteknologin och smarta manicker ersätter det vi en gång kallade sunt förnuft -att vi gärna hyllar tanken om att ännu en ny manick skulle vara lösningen på vår tids två största utmaningar: en minskad tillgång till världens billiga olja och ett snabbt förändrat klimat som med största sannolikhet är skapad av människans förbränning av fossila bränslen.
Teknologi kan verkligen vara fantastiskt när det används på ett sätt som inte leder till ökad konsumtion av ändliga resurser som faktiskt håller karusellen igång. Mer om detta kan ni läsa i detalj i tidigare inlägg om Jevons Paradox.
En av de mest häpnadsväckande och säkert i många örons oljesmörande nyheterna på senare tid är tanken att vi med gigantiska koldioxid-dammsugande anläggningar skulle kunna suga upp över 100 års koldioxidutsläpp från atmosfären. Detta för att om inte minska koncentrationen, åtminstone se till att de inte ökar ytterligare. Släng med att vi på samma gång kan säkra fortsatt tillgång till flytande bränslen för att hantera en nedgång i världens viktigaste energikälla för världsekonomin, den konventionella råoljan och du har en säljande nyhet .
Just detta håller flera företag på att arbeta med och en av de ledande är Carbon Enigneering (CE). Företaget är finansierat av privata investerare såsom Bill Gates. Det första man slås av är att Carbon Engineering håller till i Calgary, i delstaten Alberta i Kanada. Detta är delstaten vars extremt smutsiga och fram till i juni 2014, lönsamma oljesandsutvinning gjort att Kanadas Harper-regering brutit med sina löften landet förband sig till när det tecknade sin utsläppsgränser i Kyotoavtalet. Kanadas viktigaste industri, oljeindustrin i Alberta kan ju inte hindras av klimatavtal.
Oljesandsutvinningen i Kanada innebär enorm skövling av skog (naturens viktigaste koldioxid-dammsugare på land) och miljöförstöring bortom vad som kan beskrivas i endast ett inlägg. Processen att omvandla några kilo olja per ton sand till användbar olja är också en extremt energikrävande process som inbegriper utsläpp från enorma dumpers på 400 ton och stora mängder naturgas som krävs i den kemiska omvandlingsprocessen.
I en artikel i Expressen framställs Carbon Engineering teknik som mycket lovande utan någon som helst tanke om hur detta verkligen ska kunna fungera ur ett energi- och hållbarhetsperspektiv. Men låt oss först kika på tekniken.
I en maskin med luftintag i ena änden kommer luft innehållande koldioxid in, det passerar en filterliknande anordning som med hjälp av cirka 400 graders uppvärmning och en vätska som suger upp koldioxid ser till att fånga upp det mesta av koldioxiden. Kvar blir en koncentrerad koldioxidvätska. Den tillsatta energin för uppvärmningen som företaget föreslår är naturgas, kärnkraft eller vindkraft för elektricitet.
Tanken är dock att större anläggningar ska placeras där det finns överskottsenergi såsom i närheten av stora vind- och solkraftanläggningar. Det senare för att dessa kan finnas i en omgivning där stora koldioxdid-dammsugare ändå inte är i vägen för jordbruk eller kräver lika stor yta som motsvarande skog skulle behöva...
Kombinerar man tekniken med vätgas framställd via elektricitet från sol, vind och kärnkraft kan man framställa: bensin och diesel. Dessa flytande bränslen kan sedan användas i vår nuvarande så bränsletörstiga transportsektor där flygplan och bilar kan fortsätta att förbränna kolväten. Koldioxid skapas och tillförs till atmosfären men den sugs ju upp igen av dammsugarna på jorden som ett slutet system och voilà- klimatförändringarna och Peak oil är snart ett minne blott!
Tekniken sägs redan nu fungera i företagets pilotanläggningar och kan skalas upp till större om man får kapital för det. Företaget hävdar till och med att de "långsiktiga kostnaderna för att framställa bränslen (från omvandling av koldioxid) skulle kunna bli lite mer än en dollar per gallon"!
Inte riktigt...
Man kan undra med vilken energi ett hållbart samhälle ska kunna drivas om nettoenergin för den energi som ska driva det ska komma från energikrävande koldioxidomvandlingar och betydligt mer energikrävande framställningar av vätgas som dessutom har mycket lägre verkningsgrad än endast elektricitet i ett batteri för att tex driva en motor? Att det skulle kunna gå att leva som idag "business as usual" med flygplan, fartyg och lastbilar som tar våra varor kors och tvärs över jorden är bara att glömma.
När det gäller vätgas har vi skrivit tidigare om det energimässigt och ekonomiskt genomkorkade
att genom elektrolys framställa vätgas.
När det kommer till klimatnyttan är dammsugningen och omvandlingen av koldioxid för att sedan bränna upp den, ett minst sagt skruvat förslag. För det första menar i runda slängar 99 % av världens klimatforskare att vi redan står på minuskontot. Att då tala om koldioxidneutralitet längre fram blir därmed helt vilseledande. Om vi, om säg 5-10 år (mycket optimistiskt), i stor skala kunde dammsuga koldioxid från atmosfären skulle det ändå i första hand handla om att se till att koldioxidutsläppen inte överstiger den vid tidpunkten gällande globala utsläppsmängden.
Koldioxiddammsugare med ny teknik? Nej, vad vi behöver är fler träd och detta även om de så tar upp mer än 1000 gånger större yta och inte kan odlas/breda ut sig i dagens öknar och kallaste/syrefattigaste platser. Träd tar inte bara upp koldioxid och producerar syre, de ser till att vi inte får ohanterliga översvämningar, de är själva förutsättningen för mångfald i naturen, hindrar jorderosion, hindrar utbredningen av torka ja listan kan göras hur lång som helst.
Inte märkligt att företag som Audi stödjer koldioxid-dammsugande-teknik då det kan legitimera fortsatta utsläpp och inte minst ge en ursäkt för de som man redan bidragit till i atmosfären.
Hur det rent ekonomiskt ska gå att räkna hem en storskalig omvandling av koldioxid till flytande bränslen återstår sannerligen att se. Men att koldioxid-dammsugare annat än träd ska minska eller kunna ta upp en del av utsläppen av växthusgaser under den kritiska omställningsperiod vi befinner oss i och samtidigt möjliggöra framställning av flytande bränslen är helt orealistiskt.
Kika på videon om Carbon Engineerings superdammsugare och fundera själva.
Teknologi kan verkligen vara fantastiskt när det används på ett sätt som inte leder till ökad konsumtion av ändliga resurser som faktiskt håller karusellen igång. Mer om detta kan ni läsa i detalj i tidigare inlägg om Jevons Paradox.
En av de mest häpnadsväckande och säkert i många örons oljesmörande nyheterna på senare tid är tanken att vi med gigantiska koldioxid-dammsugande anläggningar skulle kunna suga upp över 100 års koldioxidutsläpp från atmosfären. Detta för att om inte minska koncentrationen, åtminstone se till att de inte ökar ytterligare. Släng med att vi på samma gång kan säkra fortsatt tillgång till flytande bränslen för att hantera en nedgång i världens viktigaste energikälla för världsekonomin, den konventionella råoljan och du har en säljande nyhet .
Just detta håller flera företag på att arbeta med och en av de ledande är Carbon Enigneering (CE). Företaget är finansierat av privata investerare såsom Bill Gates. Det första man slås av är att Carbon Engineering håller till i Calgary, i delstaten Alberta i Kanada. Detta är delstaten vars extremt smutsiga och fram till i juni 2014, lönsamma oljesandsutvinning gjort att Kanadas Harper-regering brutit med sina löften landet förband sig till när det tecknade sin utsläppsgränser i Kyotoavtalet. Kanadas viktigaste industri, oljeindustrin i Alberta kan ju inte hindras av klimatavtal.
Oljesandsutvinningen i Kanada innebär enorm skövling av skog (naturens viktigaste koldioxid-dammsugare på land) och miljöförstöring bortom vad som kan beskrivas i endast ett inlägg. Processen att omvandla några kilo olja per ton sand till användbar olja är också en extremt energikrävande process som inbegriper utsläpp från enorma dumpers på 400 ton och stora mängder naturgas som krävs i den kemiska omvandlingsprocessen.
I en artikel i Expressen framställs Carbon Engineering teknik som mycket lovande utan någon som helst tanke om hur detta verkligen ska kunna fungera ur ett energi- och hållbarhetsperspektiv. Men låt oss först kika på tekniken.
I en maskin med luftintag i ena änden kommer luft innehållande koldioxid in, det passerar en filterliknande anordning som med hjälp av cirka 400 graders uppvärmning och en vätska som suger upp koldioxid ser till att fånga upp det mesta av koldioxiden. Kvar blir en koncentrerad koldioxidvätska. Den tillsatta energin för uppvärmningen som företaget föreslår är naturgas, kärnkraft eller vindkraft för elektricitet.
Tanken är dock att större anläggningar ska placeras där det finns överskottsenergi såsom i närheten av stora vind- och solkraftanläggningar. Det senare för att dessa kan finnas i en omgivning där stora koldioxdid-dammsugare ändå inte är i vägen för jordbruk eller kräver lika stor yta som motsvarande skog skulle behöva...
Kombinerar man tekniken med vätgas framställd via elektricitet från sol, vind och kärnkraft kan man framställa: bensin och diesel. Dessa flytande bränslen kan sedan användas i vår nuvarande så bränsletörstiga transportsektor där flygplan och bilar kan fortsätta att förbränna kolväten. Koldioxid skapas och tillförs till atmosfären men den sugs ju upp igen av dammsugarna på jorden som ett slutet system och voilà- klimatförändringarna och Peak oil är snart ett minne blott!
Tekniken sägs redan nu fungera i företagets pilotanläggningar och kan skalas upp till större om man får kapital för det. Företaget hävdar till och med att de "långsiktiga kostnaderna för att framställa bränslen (från omvandling av koldioxid) skulle kunna bli lite mer än en dollar per gallon"!
Koldioxid+vätgas för att kunna bränna fossilt bränsle och rädda klimatet
=Energidumheter
Bild från videon av Carbon Engineering.
När det gäller vätgas har vi skrivit tidigare om det energimässigt och ekonomiskt genomkorkade
att genom elektrolys framställa vätgas.
När det kommer till klimatnyttan är dammsugningen och omvandlingen av koldioxid för att sedan bränna upp den, ett minst sagt skruvat förslag. För det första menar i runda slängar 99 % av världens klimatforskare att vi redan står på minuskontot. Att då tala om koldioxidneutralitet längre fram blir därmed helt vilseledande. Om vi, om säg 5-10 år (mycket optimistiskt), i stor skala kunde dammsuga koldioxid från atmosfären skulle det ändå i första hand handla om att se till att koldioxidutsläppen inte överstiger den vid tidpunkten gällande globala utsläppsmängden.
Koldioxiddammsugare med ny teknik? Nej, vad vi behöver är fler träd och detta även om de så tar upp mer än 1000 gånger större yta och inte kan odlas/breda ut sig i dagens öknar och kallaste/syrefattigaste platser. Träd tar inte bara upp koldioxid och producerar syre, de ser till att vi inte får ohanterliga översvämningar, de är själva förutsättningen för mångfald i naturen, hindrar jorderosion, hindrar utbredningen av torka ja listan kan göras hur lång som helst.
Inte märkligt att företag som Audi stödjer koldioxid-dammsugande-teknik då det kan legitimera fortsatta utsläpp och inte minst ge en ursäkt för de som man redan bidragit till i atmosfären.
Hur det rent ekonomiskt ska gå att räkna hem en storskalig omvandling av koldioxid till flytande bränslen återstår sannerligen att se. Men att koldioxid-dammsugare annat än träd ska minska eller kunna ta upp en del av utsläppen av växthusgaser under den kritiska omställningsperiod vi befinner oss i och samtidigt möjliggöra framställning av flytande bränslen är helt orealistiskt.
Kika på videon om Carbon Engineerings superdammsugare och fundera själva.
2015-10-12
Oljebarometern -12 oktober
Peak Oil måste läsas
Russia running short on reserve funds, Daniel J. Graeber, UPI, 9 oktober 2015
-Enligt Rysslands vice finansminister, Tatiana Nesterenko kommer Rysslands valutareserv vara slut 2017-18 om nuvarande utveckling fortsätter. Bortfallet av oljeintäkter och sanktioner riktade mot landets privata sektor anges som huvudskälen. Samtidigt bidrar Ryssland till en marknadspsykologi som trissar oljepriset genom att skapa ökad oro i Mellanöstern med sin flygräder i Syrien.
Progress Traps, Tad Patzek, Lifeitself, 3 oktober 2015
-Framgång/utveckling är inte alltid som det verkar. Ett mycket tänkvärt inlägg av Tad Patzek som vi skrivit om flera gånger tidigare. Patzek har nu lämnat sin position som professor och ordförande vid Petroleum and Geosystems Engineering Department vid University of Texas i Austin för att flytta till Saudiarabien där han nu är professor i Petroleum och Chemical Engineering vid Earth Sciences Division och chef för Upstream Petroleum Engineering Center i Kaust.
Calm before the storm?, Puru Saxena, Financial Sense, 9 oktober 2015
-Tänkvärd artikel om det ekonomiska läget. Den påminner en om att en värld tyngd av stigande kostnader för energiuttaget av olja och fossila bränslen tillsammans med ökad skuldsättning löses inte med ökade lån från framtiden -med låg ränta och skapande av mer pengar.
Why support TPP? Critics should read the agreement and keep an open mind, Jeffrey Frankel, The Guardian, 11 oktober 2015
- Handelsavtalet Trans Pacific Partnership (TPP) som omfattar bland andra USA, Kanada, Mexiko, Japan, Australien och Vietnam är på god väg att bli verklighet. Det ger en hint om vad som väntar med motsvarande avtal, Transatlantic Trade and Investment Parternship (TTIP) mellan USA-Europa. En del tydliggöranden och förbättringar har gjorts med TTP bland annat tack vare Australien men TTIP har många minst sagt stora frågetecken. Läs gärna därför Eva Petterssons artikel i nr 4 av OM för mer om TTIP.
Det nya Kina
China’s Forex Reserves Drop Most on Record: What Does It Mean?, Michael Shedlock, Financial Sense, 8 oktober 2015
-Under tredje kvartalet gjorde kinesiska centralbanken den största försäljningen av amerikanska statspapper/dollar någonsin under ett kvartal, för att hantera devalveringen av den kinesiska yuanen som gjordes den 11 augusti.
USA ska skicka krigsfartyg för att utmana Kina i Sydkinesiska havet, Jojje Olsson, Inbeijing- Följ Kina, 9 oktober 2015
-För knappt en månad sedan skrev vi om Fiery Cross reef, Kinas färdigställande av en enorm flygbas vid Spratleyöarna. En byggnation som ni med spänning kan följa live vi satellit här. Jojje Olsson rapporterar nu att USA just nu förbereder för att skicka krigsfartyg till Sydkinesiska havet med sikte på just området kring Spratleyöarna. Även det kanske kan ses via satellit, så ha popcornpåsen nära till hands de närmaste veckorna!
China opens lighthouse on disputed islands, UPI, Amy R, Connolly, 10 oktober 2015
-På samma tema som ovan, Kina öppnar två fyrtorn vid de omtvistade Spratleyöarna och planerar att bygga ytterligare civila anläggningar för att underlätta navigeringen i området...
Ny Teknik och övrigt
Mot väpnad konflikt III, Johan Wiktorin, Kungliga Ventenskapsakademin, 11 oktober 2015
-Läsvärd säkerhetsanalys av Östersjöområdet, däribland den ökade hotbild mot Sverige och den bristande krisberedskapen i land, inte bara i händelse av en högst möjlig väpnad konflikt.
Batterirevolutionen är här, Tibor Blomhäll, Teslaclubsweden, 8 oktober 2015
-Batteriutvecklingen går stadigt framåt, det stora skuttet kommer nog märkas som tydligast 2017-2018 då ett antal av de stora biltillverkarna ska komma med riktiga elbilar för att matcha Teslas Model III Men frågan är förstås hur så många biltillverkare ska kunna förlita sig på så få batteritillverkare medan Tesla är den enda biltillverkare förutom BYD som satsar på egna gigantiska batterifabriker för att säkra stora, billiga volymer.
Russia running short on reserve funds, Daniel J. Graeber, UPI, 9 oktober 2015
-Enligt Rysslands vice finansminister, Tatiana Nesterenko kommer Rysslands valutareserv vara slut 2017-18 om nuvarande utveckling fortsätter. Bortfallet av oljeintäkter och sanktioner riktade mot landets privata sektor anges som huvudskälen. Samtidigt bidrar Ryssland till en marknadspsykologi som trissar oljepriset genom att skapa ökad oro i Mellanöstern med sin flygräder i Syrien.
Progress Traps, Tad Patzek, Lifeitself, 3 oktober 2015
-Framgång/utveckling är inte alltid som det verkar. Ett mycket tänkvärt inlägg av Tad Patzek som vi skrivit om flera gånger tidigare. Patzek har nu lämnat sin position som professor och ordförande vid Petroleum and Geosystems Engineering Department vid University of Texas i Austin för att flytta till Saudiarabien där han nu är professor i Petroleum och Chemical Engineering vid Earth Sciences Division och chef för Upstream Petroleum Engineering Center i Kaust.
The Oceans Are Becoming Too Hot for Coral, and Sooner than We Expected, Ove Hoegh-Guldberg, resilience.org, 11 oktober 2015
-Nya temperaturmätningar visar att uppvärmningen av Indiska Oceanen, Stilla havet och Atlanten går mycket snabbare än tidigare beräknat och hotar redan nu bland annat många livsvikta korallrev vars betydelse bara kan jämföras med Amazonas regnskog. En allvarlig signal om att människans hittills största experiment med naturen (utsläppen av växthusgaser/skogsskövlingen redan nu visar sina "biverkningar".
-Nya temperaturmätningar visar att uppvärmningen av Indiska Oceanen, Stilla havet och Atlanten går mycket snabbare än tidigare beräknat och hotar redan nu bland annat många livsvikta korallrev vars betydelse bara kan jämföras med Amazonas regnskog. En allvarlig signal om att människans hittills största experiment med naturen (utsläppen av växthusgaser/skogsskövlingen redan nu visar sina "biverkningar".
Ekonomicirkusen
Calm before the storm?, Puru Saxena, Financial Sense, 9 oktober 2015
-Tänkvärd artikel om det ekonomiska läget. Den påminner en om att en värld tyngd av stigande kostnader för energiuttaget av olja och fossila bränslen tillsammans med ökad skuldsättning löses inte med ökade lån från framtiden -med låg ränta och skapande av mer pengar.
Why support TPP? Critics should read the agreement and keep an open mind, Jeffrey Frankel, The Guardian, 11 oktober 2015
- Handelsavtalet Trans Pacific Partnership (TPP) som omfattar bland andra USA, Kanada, Mexiko, Japan, Australien och Vietnam är på god väg att bli verklighet. Det ger en hint om vad som väntar med motsvarande avtal, Transatlantic Trade and Investment Parternship (TTIP) mellan USA-Europa. En del tydliggöranden och förbättringar har gjorts med TTP bland annat tack vare Australien men TTIP har många minst sagt stora frågetecken. Läs gärna därför Eva Petterssons artikel i nr 4 av OM för mer om TTIP.
Det nya Kina
China’s Forex Reserves Drop Most on Record: What Does It Mean?, Michael Shedlock, Financial Sense, 8 oktober 2015
-Under tredje kvartalet gjorde kinesiska centralbanken den största försäljningen av amerikanska statspapper/dollar någonsin under ett kvartal, för att hantera devalveringen av den kinesiska yuanen som gjordes den 11 augusti.
USA ska skicka krigsfartyg för att utmana Kina i Sydkinesiska havet, Jojje Olsson, Inbeijing- Följ Kina, 9 oktober 2015
-För knappt en månad sedan skrev vi om Fiery Cross reef, Kinas färdigställande av en enorm flygbas vid Spratleyöarna. En byggnation som ni med spänning kan följa live vi satellit här. Jojje Olsson rapporterar nu att USA just nu förbereder för att skicka krigsfartyg till Sydkinesiska havet med sikte på just området kring Spratleyöarna. Även det kanske kan ses via satellit, så ha popcornpåsen nära till hands de närmaste veckorna!
China opens lighthouse on disputed islands, UPI, Amy R, Connolly, 10 oktober 2015
-På samma tema som ovan, Kina öppnar två fyrtorn vid de omtvistade Spratleyöarna och planerar att bygga ytterligare civila anläggningar för att underlätta navigeringen i området...
Ny Teknik och övrigt
Mot väpnad konflikt III, Johan Wiktorin, Kungliga Ventenskapsakademin, 11 oktober 2015
-Läsvärd säkerhetsanalys av Östersjöområdet, däribland den ökade hotbild mot Sverige och den bristande krisberedskapen i land, inte bara i händelse av en högst möjlig väpnad konflikt.
Batterirevolutionen är här, Tibor Blomhäll, Teslaclubsweden, 8 oktober 2015
-Batteriutvecklingen går stadigt framåt, det stora skuttet kommer nog märkas som tydligast 2017-2018 då ett antal av de stora biltillverkarna ska komma med riktiga elbilar för att matcha Teslas Model III Men frågan är förstås hur så många biltillverkare ska kunna förlita sig på så få batteritillverkare medan Tesla är den enda biltillverkare förutom BYD som satsar på egna gigantiska batterifabriker för att säkra stora, billiga volymer.
2015-10-09
Fredagsmys: Hur viktig är oljan för framtiden och vad innebär det för mig?
Den frågan är det säkert många som ställer sig. En hel del vettiga tankar och svar får man i ett program av The Energy Xchange som gjordes nyligen. The Energy Xchange tillhör den icke vinstdrivande och politiskt obundna organisationen ASPO-USA eller Association for the Study of Peak Oil and Gas, i USA.
The Energy Xchange arbetar precis som ASPO-USA med att informera och utbilda beslutsfattare, den privata och allmänna sektorn om de nya utmaningar som nu och framöver ställs på ekonomin, den nationella säkerheten och på miljön/frågor relaterade till hållbarhet.
Programmet som sammanfattats och kan höras på podradio, om man föredrar det, är mycket läs/hörvärt- ni finner det här för streaming eller nedladdning.
I programmet följer ett samtal som just fokuserar på oljans roll nu och framöver för världsekonomin, hur världens tillgång till den billig energin, främst olja de senaste århundradet skapat förutsättningen för ekonomisk tillväxt. Hur kommer det förändras när vi nu ersätter billig olja med mer energikrävande och dyr olja? Hur påverkar det i sin tur hur man ska investera och vilka möjligheter till anpassning finns?
Det är några av frågorna som Stephen P.A Brown, Mark Lewis och Jim Hansen diskuterar.
Stephen Brown är professor i ekonomi och chef vid Center for Business and Economic Research, Lee Business School vid University of Nevada och är bland annat tidigare ekonomisk rådgivare vid Federal Reserve i Dallas.
Mark Lewis är analytiker för Energy. Climate and Sustainability Research, Kepler Cheuvreux och tidigare forskningschef för råvaruavdelningen på Deutsche Bank.
Jim Hansen är president för Ravenna Capital Management, ett konsult- och finansieringsbolag i USA.
Moderator är svenskättlingen Jan Mueller som Johan träffat ett antal gånger i Washington DC när han var där 2010 och 2011 under energikonferenser anordnade av ASPO-USA. Det var efter dessa konferenser som idén om en svensk bok som på ett lättförståeligt sätt beskrev hur energi, ekonomi och hållbarhet hänger ihop tog fart.
Mueller har också varit moderator vid de webinarer där Johan deltagit och som vi skrivit om tidigare. Vid dessa webinarer har världsledande forskare och energiexperter diskuterat skifferoljan och skiffergasen i USA, exportmarknaden av olja nu och i framtiden, hållbara transporter mm.
I inledningen av vår bok som ni kan läsa här, finns ett kort utdrag från erfarenheterna av konferenserna i Washington som betytt mycket i vårt arbete på boken och för denna blogg:
Det finns verkligen mycket att hämta från podsamtalet så vi hänvisar i första hand dit men några punkter från sammanfattningen har vi plockat ut och översatt nedan. De kanske kan tjäna som aptitretare och tankeväckare.
"Ställer man alla ekonomer på rad och kräver ett svar kan man aldrig få en slutsats" inleder Stephen Brown...
Från sammanfattningen på The Energy Xchange :
Lyssna gärna på programmet och fundera själva.
The Energy Xchange arbetar precis som ASPO-USA med att informera och utbilda beslutsfattare, den privata och allmänna sektorn om de nya utmaningar som nu och framöver ställs på ekonomin, den nationella säkerheten och på miljön/frågor relaterade till hållbarhet.
Programmet som sammanfattats och kan höras på podradio, om man föredrar det, är mycket läs/hörvärt- ni finner det här för streaming eller nedladdning.
I programmet följer ett samtal som just fokuserar på oljans roll nu och framöver för världsekonomin, hur världens tillgång till den billig energin, främst olja de senaste århundradet skapat förutsättningen för ekonomisk tillväxt. Hur kommer det förändras när vi nu ersätter billig olja med mer energikrävande och dyr olja? Hur påverkar det i sin tur hur man ska investera och vilka möjligheter till anpassning finns?
Det är några av frågorna som Stephen P.A Brown, Mark Lewis och Jim Hansen diskuterar.
Stephen Brown är professor i ekonomi och chef vid Center for Business and Economic Research, Lee Business School vid University of Nevada och är bland annat tidigare ekonomisk rådgivare vid Federal Reserve i Dallas.
Mark Lewis är analytiker för Energy. Climate and Sustainability Research, Kepler Cheuvreux och tidigare forskningschef för råvaruavdelningen på Deutsche Bank.
Jim Hansen är president för Ravenna Capital Management, ett konsult- och finansieringsbolag i USA.
Moderator är svenskättlingen Jan Mueller som Johan träffat ett antal gånger i Washington DC när han var där 2010 och 2011 under energikonferenser anordnade av ASPO-USA. Det var efter dessa konferenser som idén om en svensk bok som på ett lättförståeligt sätt beskrev hur energi, ekonomi och hållbarhet hänger ihop tog fart.
Mueller har också varit moderator vid de webinarer där Johan deltagit och som vi skrivit om tidigare. Vid dessa webinarer har världsledande forskare och energiexperter diskuterat skifferoljan och skiffergasen i USA, exportmarknaden av olja nu och i framtiden, hållbara transporter mm.
I inledningen av vår bok som ni kan läsa här, finns ett kort utdrag från erfarenheterna av konferenserna i Washington som betytt mycket i vårt arbete på boken och för denna blogg:
"I fyra intensiva dagar avhandlades framtidens största utmaningar med inspirerande människor som ingav hopp, men som även underströk ett djupt allvar. Hösten 2011 åkte han på ytterligare en konferens, där han satt med i ett förberedande möte med en liten grupp forskare, författare och styrelseledamöter för ASPO-USA (Association for the Study of Peak Oil & Gas) som senare skulle träffa kongressledamöter och senatorer för att diskutera Peak Oil. Dessa två konferenser var omvälvande."Det är dessutom tack vare en av personerna Johan träffade under dessa konferenser som han om några veckor åker till Kalifornien för att delta vid Podcar city 9. en konferens om hållbara masskommunikationer.
"Ställer man alla ekonomer på rad och kräver ett svar kan man aldrig få en slutsats" inleder Stephen Brown...
Från sammanfattningen på The Energy Xchange :
- "Att mäta betydelsen av oljan för världsekonomin är en inexakt vetenskap. Om vi bara tittar på oljan separat står den för mindre än 10 % av världens BNP men mycket av världens aktiekapital är designat för att fungera med olja; när olja blir dyrare blir det kapitalet mindre produktivt. Vidare är transporter kritiska för att världsekonomin ska fungera och transporter är extremt beroende av olja. Adekvata alternativ har inte utvecklats än."
- "Kruxet att minska oljeberoendet och utsläppen av växthusgaser från transportsektorn är att antingen hitta alternativa flytande bränslen eller utveckla bättre batterier (eller på annat sätt elektrifiera transportsektorn). Alternativa flytande bränslen beräknas just nu kosta 4-5 gånger mer än rådande priser på olja."
- "...olje- och gasindustrin har blivit mycket mer kapitalintensiv det senaste dryga årtiondet- både bland konventionella och okonventionella resurser, mest på grund av nedgången i konventionella resurser. 2000-2013 ökade kapitalkostnaderna nästan trefaldigt...från 250 miljarder dollar till nästan 700 miljarder (i 2013 års dollarvärde)...Den globala konventionella råoljeoljeproduktionen toppade 2005 och är idag cirka 2 miljoner fat per mindre än 2005".
- "Den nya verkligheten inom oljeindustrin utgör en fundamental förändring för den globala ekonomin som kräver mer och mer kapital för upprätthålla utbudet och högre priser för att hålla uppe investeringarna. De ökade energiinvesteringarna har tex stått för mer än 40 % av av tillväxten av kapitalinvesteringar i den globala icke-finansiella sektorn- medan telekommunikationer stått för endast 7 %."
- "Anpassning till en nya ekonomisk verkligheter kommer bli omvälvande- gå snabbare än oljebolag vill men långsammare än andra skulle önska. Men det kommer finnas en uppsjö av investeringsmöjligheter. Man behöver inte hitta nästas superstar, bara förstås den generella trenden." (vår fetmarkering i detta stycke)
Relevant här kan även vara att kika på vårt inlägg från i måndags där vi skrev om hur Norge påverkas av stigande kostnader för oljeutvinningen och det halverade oljepriset sedan juni 2014.
Oljekonsumtionen och den ekonomiska tillväxten går hand i hand
Graf från The Energy Xchange
Lyssna gärna på programmet och fundera själva.
2015-10-06
Tidningen OM finns nu för nedladdning GRATIS
Tidningen OM som drogs igång 2013 av Eva Pettersson i spetsen upphörde med nya nummer i maj pga bristande resurser. Johan var med från början som skribent och blev efter cirka ett år redaktör. Totalt bidrog Johan med 16 artiklar på teman som energibesparing, säkerhetspolitik, Peak Oil, biodling, framtidens landsbygd. ekonomi, och även en julsaga.
Tidningen gavs ut i 12 rätt så fullmatade nummer flera gånger runt 80 sidor, i första hand som E-tidning men för de prenumeranter som önskade- även som pappersupplaga. I tidningen kunde man läsa om artiklar som berör hållbar odling, självförsörjning, cirkulär ekonomi, energi, Peak oil, klimatfrågan, djurhållning, bakning och förstås mycket mer- allt för att skapa den helhet som oftast saknas i vanlig media.
Tidningen bjöd även på många färgglada bilder och illustrationer av den skickliga illustratören Jenny Wilhelmsson. Vi vet att tidningen inspirerat tidningar som nystartade Syre och att OM blev mycket uppskattad av de som läste den. Trots att OM inte ges ut i nya nummer har den tjänat sitt syfte, att skapa frön till en hållbar förändring och lever på så sätt vidare.
Många har hört av sig om att de saknar tidningen och undrat vad de kan få tag på tidigare utgivna nummer. Tack vare chefredaktören och grundaren Eva Petterson finns nu alla utgivna nummer för GRATIS nedladdning via denna länk.
Läs gärna något av tidigare 12 OM -nummer och sprid dem gärna till de som kan vara intresserade. De flesta artiklar är minst lika aktuella nu som när de publicerades.
Nedan några omslag från dessa nummer.
Alla nummer finner ni alltså för nedladdning här.
Tidningen gavs ut i 12 rätt så fullmatade nummer flera gånger runt 80 sidor, i första hand som E-tidning men för de prenumeranter som önskade- även som pappersupplaga. I tidningen kunde man läsa om artiklar som berör hållbar odling, självförsörjning, cirkulär ekonomi, energi, Peak oil, klimatfrågan, djurhållning, bakning och förstås mycket mer- allt för att skapa den helhet som oftast saknas i vanlig media.
Tidningen bjöd även på många färgglada bilder och illustrationer av den skickliga illustratören Jenny Wilhelmsson. Vi vet att tidningen inspirerat tidningar som nystartade Syre och att OM blev mycket uppskattad av de som läste den. Trots att OM inte ges ut i nya nummer har den tjänat sitt syfte, att skapa frön till en hållbar förändring och lever på så sätt vidare.
Många har hört av sig om att de saknar tidningen och undrat vad de kan få tag på tidigare utgivna nummer. Tack vare chefredaktören och grundaren Eva Petterson finns nu alla utgivna nummer för GRATIS nedladdning via denna länk.
Nedan några omslag från dessa nummer.
Sista numret (maj 2015)
Provnumret (juli 2013)
-Johan förklarar vad Peak Oil handlar om
Första numret (2013)
OM nr 3 2013 - Julnummer
OM nr 3 2014
OM nr 4 2014
OM nr 6 2014 -Julnummer
Alla nummer finner ni alltså för nedladdning här.
2015-10-05
Norge: Exempel på en oljeindustri och tillväxtekonomi i kris
En av de vanligaste frågorna man får när man påpekar att världens konventionella/billig och relativt lättvunna oljeproduktion planat ut sedan 2005 är "Men oljepriset är ju jättelågt och bränslepriserna faller? Det kommer ju massor med skifferolja från USA och oljesand från Kanada så att världen skulle vara nära oljetoppen och minskad global oljeproduktion måste ju vara passé!".
Oljeprisfallet inleddes juni/juli 2014 och har sedan dess mer än halverats. Innan dess hade vi tre år i följd med ett oljepris på runt 110 dollar per fat. Det var år när USA och Kanada kunde skörda frukterna av de billiga krediter som främst amerikanska centralbanken Federal reserve frigjort som stimulansåtgärder efter finanskrisen 2008. Pengar som bland annat sökte sig till amerikanska olje -och gassektorn för här trodde man på snabb avkastning. Många amerikanska olje- och gasbolag som tidigare inte skulle fått en cent eller dragit till sig någon uppmärksamhet, då lönsamheten och de geologiska fyndigheterna de satt på var rent usla, fick plötsligt massor med kapital.
Likt de dåliga lån som blåste upp en fastighetsbubbla i USA har det nu blåsts upp skifferbubbla i USA.En enorm hype skapades i media och inom den amerikanska oljeindustrin som sålde storyn att snart skulle världen svämmas över av amerikansk olja och USA skulle återigen bli energioberoende. Men att inte ens den amerikanska energimyndigheten EIA trodde på detta utan istället i sina prognoser pekade på att landet 2040 fortfarande skulle behöva importera 32 % av sina flytande bränslen (däribland oljan) -nådde inte förstasidorna.
Skifferoljan då, ja den beräknas enligt den amerikanska geologen David Hughes, som gjort världens mest omfattande studie av USA:s skiffer och gasproduktion, att nå sin topp senast 2019. Mer om skifferbubblan i USA kan ni läsa under fliken "navigera till rätt inlägg" ovan.
Det som är viktigt att förstå när man tittar på nya oljefynd eller någon ny form av energiutvinning/energikälla, är hur mycket energi och investeringar som går åt innan man faktiskt kan göra en energivinst. Med andra ord, hur mycket energi man får tillbaka mot vad man stoppar in.
Vi har nu i över 100 års tid kunnat se vår ekonomi växa främst tack vare en växande tillgång till ändliga fossila bränslen som idag utgör cirka 87% av världens energianvändning . Världsekonomins hjul snurrar dock inte lika lätt längre då dess viktigaste smörjmedel, oljan tappat kraft. Detta hör ihop med att den olja som utvanns i tex Saudiarabien på 1950-talet krävde relativt låga investeringar men gav tillbaka enorma mängder olja som kunde elda på ekonomin. Sedan dess har världen ökat sin aptit och sitt beroende av olja vilket tvingat oss ut på haven där vi får sämre utdelning på våra investeringar.
1950 fick vi cirka 100 fat olja tillbaka för varje investerat fat olja. Vid djuphavsborrning idag får vi endast tillbaks 20 fat för varje fat vi investerar. Problemet är att den olja man hoppas mest på idag inte är billig olja från Saudiarabien utan extremt dyr och energikrävande som oljesandsutvinningen från Kanada och skifferolja från USA. Denna så kallade okonventionella olja ger bara tillbaka cirka 5 fat olja per investerat fat , ibland lägre. Man kan därför se det som en energitrappa där vi gått från att plocka de lågt hängande frukterna till att idag försöka krama ur lika mycket saft med betydligt svårare och otillgängligare frukter.
Illustration av Jenny Enghardt till Johans artikel i OM Omställning: "De lågt hängande frukterna är plockade" (2013).
När oljepriset blir för högt, dvs när kostnaderna för utvinningen stiger, samtidigt som tillgången inte ökar lika snabbt som produktionen, går marknaden in i väggen för att oljepriset bromsar konsumtionen och därmed tillväxten i ekonomin. När energipriser stiger, särskilt oljan slår den in en kil i ekonomin som inte kan åtgärdas på kort sikt. I USA har tex 10 av 11 recessioner sedan andra världskriget föregåtts av kraftigt stigande oljepriser . Finanskrisen som bröt ut 2008 var inget undantag.
Oljan är helt enkelt oersättlig som smörjmedel eller raketbränsle om man så vill för att ekonomin ska kunna växa. Oljan används i framställningen av i praktiken alla kemikalier, gödsel, bekämpningsmedel och är givetvis den centrala ingrediensen i framställningen av bensin, diesel, flygbränsle och fartygsbränsle. För jordbruket är oljan helt nödvändig och för att maten ska kunna hamna på våra bord går det åt cirka 10 kalorier fossilenergi i form av främst olja och naturgas för att producera 1 kalori mat .
För det första är det viktigt att förstå att det överflöd av olja på världsmarknaden (ca 2-3 miljoner över vad som efterfrågas just nu) som resulterat i detta låga oljepris beror på ett marknadsandelskrig mellan Saudiarabien/OPEC å ena sidan och USA/Kanada å andra sidan. Det är alltså inte billig olja som tillkommit. Ökad oljeproduktion från USA och Kanada ja, men det är olja som kräver ett oljepris på minst 70-75 dollar bara för att täcka utvinningskostnaderna. Över 110 dollar när det gäller Kanadas oljesand.
När alltmer av världens billiga oljeutvinning nu successivt ersätts med dyrare olja spelar det ingen roll om det finns mer än olja än vad som efterfrågas, någonstans måste de ökade energiutvinningskostnaderna slå tillbaka på ekonomin. Man kan även tala om demand destruction, att människor och ekonomier slår av på takten när oljan inte längre ger samma snabba vinster. Marginalkostnaden, priset för varje ny frukt man plockar blir högre och högre vilket gör att man avstår helt eller delvis att konsumera som tidigare. Priset på olja hålls därmed nere ytterligare.
Låt oss ta en titt på grannlandet Norge för att förstå varför ett lågt oljepris varken är någon räddning för ekonomin eller ett tecken på att oljetoppen är skjuten på framtiden.
I fredags rapporterade Sveriges Radio om den senaste utvecklingen inom den norska oljeindustrin som sedan oljeprisfallet inleddes blöder kraftigt. Norska rederiförbundet tror att hälften av landets oljeriggar kommer ställas av om ett år vilket skulle resultera i att ytterligare 5000 oljearbetare kommer förlora sina arbeten. Norges oljeindustri har, som vi skrivit om tidigare, redan tvingats säga upp flera tusen inom bland annat Statoil.
Men Norge tycks samtidigt hoppas att när landets viktigaste inkomstkälla och största industrisektor krisar ska en fallande kronkurs locka fler utlandsturister till Norge...och rädda dagen!
Sedan 2001, året då Norge nådde sin oljetopp, har landet minskat sin oljeproduktion med över 44 %. Fram till mitten av 2014 kunde Norge kompensera sina stigande kostnader och fallande oljeproduktion med ett stigande oljepris. Men icke längre. Investeringarna/kostnaderna för olje- och gasutvinningen i Norge låg 2014 på över 214 miljarder NOK, dessa beräknas enligt norska SCB förvisso minska till 190 miljarder NOK i år men det hjälper inte när oljepriset ligger så här lågt.
Istället kan vi räkna med att minskade investeringar i olje- och gasindustrin gör att produktionen kommer falla snabbare, om inte redan i år så de närmaste åren då investeringar som inte görs nu kommer hämma produktion som skulle kommit igång om några år. Med andra ord kommer Norges satsningar på att minska produktionsfallet de senaste åren genom investeringar i nya projekt och olika effektiviseringar inom befintlig produktion, inte räcka. Produktionen kommer med all sannolikhet falla snabbare än ny olja tillkommer.
Varför är detta viktigt? För Norge innebär det att arbetstillfällen försvinner inom olje-och gasindustrin som in sin tur håller en mängd andra branscher med arbeten. Hur längre detta pågår är svårt att säga men kommer oavsett påverka Norges ekonomi under lång tid och därmed Sveriges viktigaste exportmarknad. Går konsumtionen ner i Norge drabbas inte bara ICA -butikerna längs norska gränsen och alla tusentals säsongsarbetande svenskar utan även tex de många svenska byggföretag som finns i Norge.
Ett annat sätt att se på den minskade aktiviteten inom olje- och gasindustrin i Norges såväl som globalt är att titta på nedgången av aktiva olje-och gasriggar. I Norge har redan antalet aktiva olje-och gasriggar minskat från 21 strax före oljeprisfallet inleddes juni 2014, till 16 (augusti 2015 senaste mätningen). Om norska rederiförbundet får rätt och antalet riggar halveras inom ett år finns alltså bara runt 8 aktiva olje- och gasriggar kvar (förutsatt att de inkluderar även gasriggar).
Att USA och Kanadas oljeindustri skakas extra av det låga oljepriset är uppenbart. Antalet aktiva riggar i USA har fallit från 1835 före oljeprisfallet (april 2014) till 809 idag (senaste mätningen 2 oktober 2015) -en minskning med nästan 56 %! I Kanada har antalet riggar minskat från 204 till 179 under samma period, eller med nästan 14 %. Endast Saudiarabien ökar antalet riggar av de länder vi tittat på ovan. Saudiarabien har under samma period som oljepriset mer än halverats ökat antalet riggar med 22 %! Knappast en slump utan ett sätt för oljesupermakten att vidhålla en hög produktion och därmed bidra till det överflöd av olja som håller priset nere.
Hur länge pallar Saudiararbiens statsfinanser detta som redan nu tvingas låna och hur länge klarar amerikanska oljebolag att gå med förlust vilket de onekligen gör nu?
Den viktigare frågan är hur långe världen kan tuffa vidare på olja som kräver allt mer energi och investeringar att ta upp vilket just nu inte reflekteras i oljepriset men märks tydligt med en oljeindustri i kris trots, ett sett till de senaste åren, lågt oljepris.
Oljeprisfallet inleddes juni/juli 2014 och har sedan dess mer än halverats. Innan dess hade vi tre år i följd med ett oljepris på runt 110 dollar per fat. Det var år när USA och Kanada kunde skörda frukterna av de billiga krediter som främst amerikanska centralbanken Federal reserve frigjort som stimulansåtgärder efter finanskrisen 2008. Pengar som bland annat sökte sig till amerikanska olje -och gassektorn för här trodde man på snabb avkastning. Många amerikanska olje- och gasbolag som tidigare inte skulle fått en cent eller dragit till sig någon uppmärksamhet, då lönsamheten och de geologiska fyndigheterna de satt på var rent usla, fick plötsligt massor med kapital.
Likt de dåliga lån som blåste upp en fastighetsbubbla i USA har det nu blåsts upp skifferbubbla i USA.En enorm hype skapades i media och inom den amerikanska oljeindustrin som sålde storyn att snart skulle världen svämmas över av amerikansk olja och USA skulle återigen bli energioberoende. Men att inte ens den amerikanska energimyndigheten EIA trodde på detta utan istället i sina prognoser pekade på att landet 2040 fortfarande skulle behöva importera 32 % av sina flytande bränslen (däribland oljan) -nådde inte förstasidorna.
Skifferoljan då, ja den beräknas enligt den amerikanska geologen David Hughes, som gjort världens mest omfattande studie av USA:s skiffer och gasproduktion, att nå sin topp senast 2019. Mer om skifferbubblan i USA kan ni läsa under fliken "navigera till rätt inlägg" ovan.
Det som är viktigt att förstå när man tittar på nya oljefynd eller någon ny form av energiutvinning/energikälla, är hur mycket energi och investeringar som går åt innan man faktiskt kan göra en energivinst. Med andra ord, hur mycket energi man får tillbaka mot vad man stoppar in.
Vi har nu i över 100 års tid kunnat se vår ekonomi växa främst tack vare en växande tillgång till ändliga fossila bränslen som idag utgör cirka 87% av världens energianvändning . Världsekonomins hjul snurrar dock inte lika lätt längre då dess viktigaste smörjmedel, oljan tappat kraft. Detta hör ihop med att den olja som utvanns i tex Saudiarabien på 1950-talet krävde relativt låga investeringar men gav tillbaka enorma mängder olja som kunde elda på ekonomin. Sedan dess har världen ökat sin aptit och sitt beroende av olja vilket tvingat oss ut på haven där vi får sämre utdelning på våra investeringar.
1950 fick vi cirka 100 fat olja tillbaka för varje investerat fat olja. Vid djuphavsborrning idag får vi endast tillbaks 20 fat för varje fat vi investerar. Problemet är att den olja man hoppas mest på idag inte är billig olja från Saudiarabien utan extremt dyr och energikrävande som oljesandsutvinningen från Kanada och skifferolja från USA. Denna så kallade okonventionella olja ger bara tillbaka cirka 5 fat olja per investerat fat , ibland lägre. Man kan därför se det som en energitrappa där vi gått från att plocka de lågt hängande frukterna till att idag försöka krama ur lika mycket saft med betydligt svårare och otillgängligare frukter.
När oljepriset blir för högt, dvs när kostnaderna för utvinningen stiger, samtidigt som tillgången inte ökar lika snabbt som produktionen, går marknaden in i väggen för att oljepriset bromsar konsumtionen och därmed tillväxten i ekonomin. När energipriser stiger, särskilt oljan slår den in en kil i ekonomin som inte kan åtgärdas på kort sikt. I USA har tex 10 av 11 recessioner sedan andra världskriget föregåtts av kraftigt stigande oljepriser . Finanskrisen som bröt ut 2008 var inget undantag.
Oljan är helt enkelt oersättlig som smörjmedel eller raketbränsle om man så vill för att ekonomin ska kunna växa. Oljan används i framställningen av i praktiken alla kemikalier, gödsel, bekämpningsmedel och är givetvis den centrala ingrediensen i framställningen av bensin, diesel, flygbränsle och fartygsbränsle. För jordbruket är oljan helt nödvändig och för att maten ska kunna hamna på våra bord går det åt cirka 10 kalorier fossilenergi i form av främst olja och naturgas för att producera 1 kalori mat .
Men oljepriset är ju lågt, hur kan då den ekonomisk tillväxten stanna av?
Oljeprisfallet kopplat till tillfälligt överflöd på marknaden
När alltmer av världens billiga oljeutvinning nu successivt ersätts med dyrare olja spelar det ingen roll om det finns mer än olja än vad som efterfrågas, någonstans måste de ökade energiutvinningskostnaderna slå tillbaka på ekonomin. Man kan även tala om demand destruction, att människor och ekonomier slår av på takten när oljan inte längre ger samma snabba vinster. Marginalkostnaden, priset för varje ny frukt man plockar blir högre och högre vilket gör att man avstår helt eller delvis att konsumera som tidigare. Priset på olja hålls därmed nere ytterligare.
Låt oss ta en titt på grannlandet Norge för att förstå varför ett lågt oljepris varken är någon räddning för ekonomin eller ett tecken på att oljetoppen är skjuten på framtiden.
I fredags rapporterade Sveriges Radio om den senaste utvecklingen inom den norska oljeindustrin som sedan oljeprisfallet inleddes blöder kraftigt. Norska rederiförbundet tror att hälften av landets oljeriggar kommer ställas av om ett år vilket skulle resultera i att ytterligare 5000 oljearbetare kommer förlora sina arbeten. Norges oljeindustri har, som vi skrivit om tidigare, redan tvingats säga upp flera tusen inom bland annat Statoil.
Men Norge tycks samtidigt hoppas att när landets viktigaste inkomstkälla och största industrisektor krisar ska en fallande kronkurs locka fler utlandsturister till Norge...och rädda dagen!
Men som ni ser nedan har Norge mer än en kortsiktig trend att bryta.
Ökade kostnader och fallande oljeproduktion
Källa data: BP stastical review 2011-2015, Norska SCB "Oil and gas activities, investments", 2002-Q2-2015
Sedan 2001, året då Norge nådde sin oljetopp, har landet minskat sin oljeproduktion med över 44 %. Fram till mitten av 2014 kunde Norge kompensera sina stigande kostnader och fallande oljeproduktion med ett stigande oljepris. Men icke längre. Investeringarna/kostnaderna för olje- och gasutvinningen i Norge låg 2014 på över 214 miljarder NOK, dessa beräknas enligt norska SCB förvisso minska till 190 miljarder NOK i år men det hjälper inte när oljepriset ligger så här lågt.
Istället kan vi räkna med att minskade investeringar i olje- och gasindustrin gör att produktionen kommer falla snabbare, om inte redan i år så de närmaste åren då investeringar som inte görs nu kommer hämma produktion som skulle kommit igång om några år. Med andra ord kommer Norges satsningar på att minska produktionsfallet de senaste åren genom investeringar i nya projekt och olika effektiviseringar inom befintlig produktion, inte räcka. Produktionen kommer med all sannolikhet falla snabbare än ny olja tillkommer.
Varför är detta viktigt? För Norge innebär det att arbetstillfällen försvinner inom olje-och gasindustrin som in sin tur håller en mängd andra branscher med arbeten. Hur längre detta pågår är svårt att säga men kommer oavsett påverka Norges ekonomi under lång tid och därmed Sveriges viktigaste exportmarknad. Går konsumtionen ner i Norge drabbas inte bara ICA -butikerna längs norska gränsen och alla tusentals säsongsarbetande svenskar utan även tex de många svenska byggföretag som finns i Norge.
Antalet aktiva olje- och gasriggar i Norge och övriga världen fortsätter att minska
Baker Hughes, USA and Canada rig count, international rig count
Ett annat sätt att se på den minskade aktiviteten inom olje- och gasindustrin i Norges såväl som globalt är att titta på nedgången av aktiva olje-och gasriggar. I Norge har redan antalet aktiva olje-och gasriggar minskat från 21 strax före oljeprisfallet inleddes juni 2014, till 16 (augusti 2015 senaste mätningen). Om norska rederiförbundet får rätt och antalet riggar halveras inom ett år finns alltså bara runt 8 aktiva olje- och gasriggar kvar (förutsatt att de inkluderar även gasriggar).
Att USA och Kanadas oljeindustri skakas extra av det låga oljepriset är uppenbart. Antalet aktiva riggar i USA har fallit från 1835 före oljeprisfallet (april 2014) till 809 idag (senaste mätningen 2 oktober 2015) -en minskning med nästan 56 %! I Kanada har antalet riggar minskat från 204 till 179 under samma period, eller med nästan 14 %. Endast Saudiarabien ökar antalet riggar av de länder vi tittat på ovan. Saudiarabien har under samma period som oljepriset mer än halverats ökat antalet riggar med 22 %! Knappast en slump utan ett sätt för oljesupermakten att vidhålla en hög produktion och därmed bidra till det överflöd av olja som håller priset nere.
Hur länge pallar Saudiararbiens statsfinanser detta som redan nu tvingas låna och hur länge klarar amerikanska oljebolag att gå med förlust vilket de onekligen gör nu?
Den viktigare frågan är hur långe världen kan tuffa vidare på olja som kräver allt mer energi och investeringar att ta upp vilket just nu inte reflekteras i oljepriset men märks tydligt med en oljeindustri i kris trots, ett sett till de senaste åren, lågt oljepris.
2015-10-02
Fredagsmys: Bokmässan en tillbakablick
Nu har det gått fyra dagar sedan vi kom hem från bokmässan i Göteborg. För oss var det första gången vi var på Sveriges största bokmässa. Vi var där som författare och utställare för vår bok Olja för blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet.
För den som undrar hur det går det till när man har egen monter kan det sammanfattas med några få ord: Mycket arbete!
Efter stängning var det mingel för utställare och författare vid många av montrarna och vi fick tid att i lugn och ro kika på andra montrar och förstås klirra lite glas med andra på plats.
Johan och en vän var på plats redan under onsdagsmorgonen (reste dock till Göteborg redan på tisdagen). Men det mesta arbetet skedde egentligen innan mässan. Förutom att affischer skulle ordnas fram i rätt storlek, bord, stolar och belysning fixas -skulle en stor ställning för 62-tums TV:n byggas. Med hjälp av Johans gode vän från Gotland, samma person som monterade topplistekupan på Gotland i somras, byggdes denna ställning med hjälp av överblivna delar på gården. Bland annat ballastvikter på 70-80 kg från en gammal traktor som agerade motvikt i botten av ställningen. I övrigt användes bland annat en gardinstång för att dölja skelettet/ställningen med en hjälp av en duk.
Varför allt arbete med en ställning då? Well, väggarna delas av andra utställare och risken finns att de inte pallar, särskilt en 62 tums TV som dessutom inte är vår...
Ska man ha en egen monter på bokmässan i Göteborg, rekommenderas GOD planering och att man gärna är 4-5 stycken som kan hjälpas åt på plats, annars blir det sannolikt ingen rolig upplevelse. Vi var som tur var mellan 4-6 personer som hjälptes åt bara med vår monter, även om vi rykte in lite grann vid vårt förlags monter, Fri Tanke några gånger. För att hålla nere kostnaderna kan man släpa dit det mesta själv, om man har tillgång till en bil med släp tex. Vi hyrde dock en matta till montern för att bespara oss åtminstone det arbetet.
Är man flera författare med olika böcker kan man gå ihop och hyra en monter gemensamt.
Servicen och samarbetet med arrangörerna av bokmässan har fungerat utmärkt, såväl innan som under mässan.
Illustrationerna och omslaget ni ser i montern står bokens illustratör Anna Westin för. Fler finns förstås i boken. Kanske känner ni igen stilen på illustrationerna, Anna Westin illustrerade nämligen Sveriges Radios julkalender i 2014. Kika gärna på hennes hemsida för att se mer vad hon gjort. Är man sugen på att göra en barnbok eller använda illustrationer i en bok i största allmänhet kan vi verkligen rekommendera att man ger uppdraget till Anna eller söker inspiration från hennes breda portfölj.
Vad hände då? Torsdagen var det först inte så mycket folk men framåt eftermiddagen kom det människor gruppvis nästan hela tiden. Vi fick bland annat besök av bloggrannen och författaren Lars Wilderäng ett par gånger och fick rådet att kika runt på övriga montrar denna dag för att sen skulle vi inte hinna med det...Ett gott råd skulle det visa sig!
Montern dagen innan mässan drog igång
Till höger skymtar ni vårt förlags monter (Fri Tanke), till vänster är Uppsala Universitets monter.
Montern igång under torsdagen
Under torsdagseftermiddagen samtalade vi om boken tillsammans med Staffan Dopping. Samtalet filmades i sin helhet och kan ses här.
Under fredagen ökade tillströmningen av besökare och det var hektiskt vid montern. Många nyfikna besökare tittade förbi och undrade vad "Olja för blåbär" var för någe...
Leif Pagrotsky och Johan tar en pratstund i vår monter
Under lördagen kom Leif Pagrotsky förbi som var nyfiken på boken. Pagrotsky känd som en respekterad näringsminister 2002-2004 och utbildnings -och kulturminister 2004-2006 var på plats för att tillsammans med Gabriel Byström tala om högerns frammarsch i Europa. Vi fick en längre pratstund med Pagrotsky som bland annat undrade hur en nedmontering av Sveriges kärnkraft skulle påverka landets oljeberoende framöver.
Under dagen tittade ett annat bekant ansikte förbi: Bosse bildoktorn!
För er som inte är bekant med Bosse bildoktorn är det en folkkär herre som hjälpt många svenskar att enkelt och billigt laga bilar i snart 20 år främst via programmet "Fråga Bildoktorn" i Sveriges Radio P4. Bosse har har gett ut en mängd böcker och skrivit massor med artiklar. Bosse är nu aktuell med boken "Fixa bilen med Bosse Bildoktorn". Bosse är lika trevlig och kunnig som han verkar på radio och TV.
Men oljiga bilar tänker ni, de ska vi ju minska på om vi ska minska oljeberoendet! Ja, det har Bosse även insett och var mycket medveten om hur ohållbart Sveriges oljeberoende är. Vi pratade en hel del om Sveriges bristande krisberedskap, oljeberoende och vad vi kan göra åt det. Bosse som kommer från Småland och håller till där än idag berättade om ett projekt han är involverad i som går ut på att göra en skola självförsörjande på potatis. Bosse stannade länge och vi hoppas få prata med honom igen -en man med båda fötterna på jorden!
Vi vill även passa på att nämna Torbjörn Nilsson, en debuterande författare som var på plats med sin bok "Vikten av vatten" som Johan ska recensera framöver. En bok vi tror kommer intressera många av bloggens läsare!
Roberth utklädd till ett blåbär!
Under hösten och vintern kommer vi presentera vår bok Olja för blåbär och hålla ett antal föredrag på teman som oljeberoendet ur svenskt perspektiv, svensk krisberedskap, hur man kan anpassa sig till en minskad tillgång billig/konventionell olja samtidigt som man stärker den lokala ekonomin mm. Närmast i tiden ligger en bokpresentation vid Sigtuna Kommun den 24 oktober.
I slutet av oktober åker Johan till Kalifornien ett par veckor för att bland annat delta vid Podcar City 9, en konferens om hållbara masskommunikationer i Silicon Valley. Vi kommer rapportera om den på bloggen och lägga upp videos på youtube-kanalen så håll utkik!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)