Kinas nya flygbas -större än alla andra i Sydkinesiska havet

Mycket händer i Sydkinesiska havet och Sydostasien som det inte skrivs särskilt mycket om i västerländsk media men som är viktigt att känna till om man vill förstå helheten och få en glimt av framtiden.

Kinas ökade militära närvaro i Sydkinesiska havet fortsätter samtidigt som anspråk på öar och naturresurser i Östkinesiska havet pågår mellan stormakterna Japan och Kina. I maj förra året rapporterade vi tex om att  Kinas plötsligt förflyttade en kinesisk oljerigg in i den Sydkinesiska havet, ett omtvistat område mellan Vietnam och Kina.

Eskorterat av ett 80 -tal kinesiska fartyg varav ett stort antal från Kinas flotta, lotsades oljeriggen  
vid namn HD-981 fram till Paracelöarna, ett område som tidigare ockuperats av Kina men som sedan 1976 kontrollerats av Vietnam.

Det var förstås bara ett i raden av händelser som skett i Sydkinesiska och Östkineiska havet de senaste par åren. Bara att haven kallas kinesiska rör sig säkert upp känslor hos många då de är så enorma och sträcker sig långt utanför Kinas kustremsa och kinesiska öar.

Via Asia Maritime Tranparency Intiative (AMTI) kan vi en mycket läsvärd analys läsa hur Kina just nu färdigställer en kinesisk flygbas vid Spratleyöarna i Sydkineiska havet som kan komma att få stor betydelse för landets politik och på sikt även militära förmåga i området.

Basen som internationellt än så länge omnämns Fiery Cross reef tillhör de omtvistade Spratleyöarna som Kina, Vietnam, Filippinerna, Taiwan och Malaysia gör anspråk på. Basen som egentligen är en liten atoll med en vacker lagun har under snart 10 års tid byggts upp och omarbetats för att nu ha en till synes fullskalig flottbas och en 3000 meter lång land- och startbana kapabel att hantera alla typer av flygplan.

Detta sker vid en tidpunkt när USA steg för steg tvingats skära ner sina hangarfartygsflottor men samtidigt omfördelar sina resurser mot Sydkinesiska havet. Redan 2012 klargjorde en av de högsta befälhavarna för amerikanska Stillahavsflottan att Kina är prioritet före allt annat.

Nu är i Kina i slutfaserna av Fiery Cross som enligt Timothy Heath, militär expert vid Rand Corporation kommer kunna ta emot alla typer av flygplan så som jättetransportplan, bombplan, övervakningsplan, stridsplan, trupp och transportplan mm.

Karta över öar i Sydkinesiska havet

Som ni ser ligger Spratleyöarna mycket strategiskt till och granskar man grafiken i AMTIS artikel kan man bland annat konstatera att det kinesiska spaningsplanet Y-8 X kan täcka in i praktiken hela Indonesien, Filipinerna och Vietnam när de utgår från den nya flygbasen Fiery Cross.

I Sydkinesiska havet har sedan tidigare även Taiwan, Malysia, Vietnam och Filipinerna en bas var av liknande karaktär men inte alls samma storlek. Närmast Fiery Cross ligger Vietnams flygbas på Spratleyön men den klarar bara att hantera mindre last- och övervakningsplan med en landnings- och startbana på 550 meter.

Fiery Cross -basen 22 januari 2006

Bilden är en skärmdump från CSIS video

Fiery Cross -basen 28 juni 2015

Bilden är en skärmdump från CSIS video

Vad har hänt sedan 28 juni i år då? Klockan 12:26 idag kikade vi på Fiery Cross reef via Google maps och kunde då observera minst 8 stora fartyg i den blå lagunen där Fiery Cross- basen har sin hamn. Samtidigt kunde vi se minst 5 större fartyg till synes som skydd, endast ett par distansminuter utanför inloppet till hamnen.

För att se hur byggandet av flyg och hamnbasen Fiery Cross utvecklats kan man kika på nedanstående video av Centre for Strategic and International Studies, CSIS:



Till en början väntas Kina mest använda ett av sina mest använda stridsplan, Shenjang J-11 innan hangarer är klara för att hantera andra mer resurskrävande plan.

Enligt Mira Rapp-Hooper chefen för AMTI, florerar rykten om att Kina planerar att bygga ytterligare en kinesisk flygbas kring Sprayleyöarna, liknande den på Fiery Cross Reef. Timothy Heath vid RAND menar att om detta stämmer finns flera givna strategiska fördelar med det. Det skulle skulle skapa operationell redundans genom att Kina kan sätta in fler flygplan i luften än övriga rivaler och därmed lättare kan ta kontroll över luftrummet.

Att endast ha en flygbas vid Spratleyöarna vid en eventuell militär konflikt gör dessutom att Kinas militära förmåga sårbar för attacker. Att ha två mångsidiga flygbaser och dessutom hamnar innebär därför inte bara en större kapacitet utan även större säkerhet.

Om nu Fiery Cross skulle utsättas av en attack från en amerikansk hangarfartygsflotta skulle den sannolikt inte vara mycket till match men mot övriga rivaler inom Sydkinesiska havet kan den innebära en avgörande skillnad.

Heath menar dock att Fiery Cross i första hand bör ses som ett sätt för Kina att upprätthålla kontrollen över Spratleyöarna och övriga anspråk inom Sydkinesiska havet. Det ligger knappast i Kinas intresse att hamna i en militär konflikt med tex Vietnam eller Filipinerna då det snabbt skulle kunna eskalera till något bortom Kinas kontroll.

Landet är mån om sin ekonomiska handel med sina grannländer men driver helt klart en expansionistisk politik inom Sydkinesiska havet och i hela Sydostasien. Detta inbegriper militära maktmedel som i huvudsak är symboliska än så länge men är särskilt tydligt inom den ekonomiska sfären. Kinas/BRICS nystartade världsbank och egenstartade utvecklingsbank som vi skrivit om tidigare är tydliga exempel på det och signalerar att Peking inte bara har regionala ambitioner utan i högsta grad globala. Givetvis en naturlig följd av att Kina är i behov av enorma mängder ändliga naturresurser som måste importeras för att landets ekonomi ska fungera. Framtidens kort är osäkra och därför bygger Kina även en flotta kapabel att i likhet med USA skydda landets ekonomiska intressen globalt.

Tidigare har vi även skrivit flera inlägg om Kinas möjliga väg mot supermaktpositionen.    

Lyssna gärna på intervjun med Timothy Heath och fundera själva.