Sidor

2015-08-27

Svidande avslöjanden om Kanadas stöd till oljeindustrin en hoppets vändning?

Brittiska The Guardian har kommit med svidande avslöjanden om den kanadensiska Harper-regeringens stöd till den egna oljeindustrin. Tidningen skriver att den kanadensiska regeringen använt 30 miljoner amerikanska dollar bara de senaste två åren för marknadsföring nationellt och internationellt för att sälja in oljesand från delstaten Alberta.

Detta låter kanske inte så märkvärdigt men 4,5 miljoner dollar som inte offentliggjorts förrän nu användes bland annat för att förstärka "energimedvetenheten" bland ursprungsbefolkningen i delstaten British Columbia. Kanadas regering vill nämligen kringgå motståndet mot den så kallade Kestone XL-pipelinen genom att istället dra två pipelines via delstaten British Columbia.

Men ursprungsbefolkningen inom First Nations har gjort klart att de tänker blockera dessa pipelines av ekonomiska och miljömässiga skäl.  

Kanada skeppar främst olja till USA men skulle tjäna mer pengar på att sälja till världsmarknadspriset Brent crude som i skrivande stund ligger cirka en dollar under den nordamerikanska prissättningen WTI. Kanada vill alltså skeppa ut olja ut via Mexikanska gulfen eller via Brittiska Columbia och västkusten.

Avslöjandena går dock längre än så. Marknadsföringen/lobbyismen för den kanadensiska regeringens stöd till egna oljeindustrin har även använts för att lobba emot miljöpolitik i EU som skulle hindra Kanada från att exportera kanadensisk olja utvunnen ur oljesand till EU. EU:s bränslekvalité-direktiv har nämligen med stöd av vetenskapliga studier konstaterat att oljesand bidrar med betydligt högre koldioxidutsläpp än konventionell olja och därför bör beskattas högre. Något Kanada bemött med hot om handelskrig och tydligen även med lobbyism. Det har gett resultat, EU-beslut om höjd skatt på okonventionell olja från Kanada har skjutits på framtiden flera tillfällen.

Kanada ska även tillsammans med internationella energiorganet IEA samarbetat för att "förstärka kunskapen" om okonventionella bränslen som skiffergas. Läs mer om avslöjandena i The Guardian  

Sedan Stephen Harper vann premiärministerposten med sitt konservativa parti 2006 har oljeindustrin cementerats som Kanadas enskilt viktigaste motor. Detta har gjort landets ekonomi mycket sårbar.
Som vi visat tidigare har hela oljeindustrin drabbats hårt av det mer än halverade oljepriset på drygt ett år. Men särskilt USA och Kanada har drabbats av detta. Mätt i antal aktiva riggar har Kanadas olje- och gasriggar halverats mellan juli 2014 och juni 2015

Vi har tidigare skrivit flera inlägg om hur Harper-regeringen på olika sätt skyddat oljeindustrin på bekostnad av andra sektorer i landet, lokalbefolkningen och givetvis miljön. Bland annat har Kanada brutit med sina löften om hålla Kyotoavtalet för att det skulle omöjliggöra fortsatt utvinning av olja ur oljesand. Den kanske smutsigaste och största koldioxidboven inom hela oljevärlden.

Ett ytterst kortsiktigt tänkande har präglat kanadensisk politik de senaste 9 åren som man nu får betala ett högt pris för. Landet beskrivs nu av många ekonomer som i en recession. Hundratusentals arbeten inom tillverkningsindustrin har försvunnit. Försök till satsningar inom hållbar energi har hållits tillbaka och forskning inom miljö och hållbar utvecklingar har motarbetats av regeringen genom minskade inslag till miljömyndigheten och ren munkavle på forskare.

Jeff Rubin, kanadensisk författare och före detta chefsekonom för en av Kanadas största investmentbanker, skrev nyligen att även om Kanadas enorma beroende av intäkter från oljeindustrin träffats hårt av de låga oljepriset och Kinas minskade ekonomiska aktivitet därmed drabbar landet hårt, öppnar det även för möjligheter långsiktigt.

Kanada sitter bland annat på enorma sötvattensreserver som kan exporteras. Rubin har tidigare sagt att Kanadas vatten är landets riktiga guldgruva och en mycket hållbarare resurs än landets olja och gas. Det kommer bli en tuff omställning för Kanadas ekonomi att väcka liv i icke fossilknutna sektorer men det kommer bli nödvändigt och kan långsiktigt göra landet mindre sårbart för oljepriset och dagens export av några få ändliga råvaror.

Den kanadensiska dollarn har även pressats mycket mot den amerikanska i takt med det fallande oljepriset vilket öppnar upp för en ökad export av kanadensiska varor och därmed en ökad inhemsk produktion. Naturligtvis inte roligt för Kanada med skandalavslöjanden om sin egen regering men kanske kan det vara en början på den förändring som måste till i Kanada för att landets ekonomi ska kunna ställa om från extremt fossilberoende och klimatfientlig politik till något hållbart.

Blir spännande att se hur kanadensarna röstar den 15 oktober när de går till parlamentsval. Stephen Harper och de konservativas främsta rival är New Democratic Party (NDP) som leds av Thomas Mulcair. Vi väntar oss inga stora förändringar om NDP vinner men det är svårt att tänka sig att det kan bli värre när det gäller fossillobbyn än det blivit med Harper-regeringen.    


2 kommentarer:

  1. Kanada sitter också på en fantastisk privat skuldbubbla kring bostäder. Inte i nivå med Sveriges, men ändå enorm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Ja, det har ju varit låneparty i Kanada i många år nu och det är förstås även kopplat till tron om att Kanadas oljeexport ska fortsätta att växa och finansiera ett ökat välstånd. Skillnaden mellan Kanada och USA är att jätten i söder har en mer diversifierad ekonomi och givetvis förmånen att sitt på världens reservvaluta. Kanada är extremt beroende av sin oljesektor idag.
      Mvh
      Johan

      Radera

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.