Oljeprisfallets vinnare och förlorare och vart det barkar framöver

Nyligen gjorde vi en analys av BP:s årliga energirapport och kunde då bland annat konstatera att:

"Den huvudsakliga trenden håller i sig även för 2014. Nästan all ökad oljeproduktion i världen kommer från två länder, USA och Kanada. Under 2014 stod USA ensamt för drygt 75 % av världens ökade oljeproduktion medan Kanada stod för cirka 15 %, tillsammans stod de två länderna alltså för 90 % av ökningen. Resten av ökningen kom i princip bara från Brasilien. De flesta övriga oljeproducenter i världen har inte ökat sin produktion utan legat kvar på ungefär samma nivå."

Med ett oljepris som fortsatt att sjunka mycket på grund av oron för Grekland, Shanghai-börsens fall och inprisade förhoppningar om att ett avtal om Irans kärnenergiprogram snabbt ska förse marknaden med ytterligare olja, är det få analytiker som tror att oljepriset ska kunna återhämta sig nämnvärt under året eller för den delen de närmaste åren.

Snabbt har media och oljeanalytiker sedan dragit slutsatsen att även oljepriset på medellång och lång sikt antingen ska falla ytterligare eller ligga kvar på nivåer kring 50-60 dollar fatet (Brent crude i skrivande stund 58,7 dollar/fat). Men ett oljepris på dessa nivåer på längre sikt är i själva verket mycket osannolikt av många skäl.

De flesta oljeproducenter kan inte täcka sina kostnader vid ett sådant lågt oljepris, allra helst amerikanska skifferoljebolag eller kanadensisk oljesand.

I Kanada har flera planerade jätteprojekt för oljesandsutvinning lagts på is. Bland annat 11-miljarder-projektet (amerikanska dollar) -Josolyn North oil. Total E&P Canada (en del av det franska oljebolaget Total), Suncor Energy , Occidental Petroleum och japanska Inpex som ligger bakom projektet har helt inte kunnat få någon lönsamhet med dagens oljepriser. Som vi skrivit tidigare kräver den kanadensiska oljesandsutvinningen ett oljepris på över 110 för att bli lönsam.

När det gäller Irans olja innebär eventuellt lättade sanktioner mot landet inte att att oljeexporten kommer dubbleras eller tredubblas på några månader (dvs flera miljoner fat till per dag i produktion). Dåligt underhållen infrastruktur måste återställas och även byggas ut vilket troligtvis tar flera år.
Under den tiden kan hela världens produktionsöverskott på ca 2,5 miljoner fat olja från USA och Kanada vara utraderat för att det låga oljepriset sätter stopp för vidare satsningar och för att produktionen i flera av de största skifferformationerna i USA når sin högsta nivå och sedan faller snabbt.

Kanske vill USA få ut Irans relativt billiga konventionella olja på världsmarknaden för att man vet att den egna produktionen kommer toppa innan 2020.

På kortare sikt finns det tecken på att oljepriset kan nå tillbaka till 75 dollar-strecket redan i slutet av året. Aktiebubblan i Kina är förstås det stora frågetecknet som är svårt att sia om. Kommer fallet att fortsätta och sprida sig till övriga kinesiska ekonomin och därmed minska efterfrågan på olja för företag över hela brädet i landet? Kan en aktie- och fastighetsbubbla i Kina förlösa en ny global recession, ja då kan oljepriset förstås ligga kvar på dessa nivåer i flera år.

Men inte ens det kommer kunna hålla tillbaka en prisuppgång på oljepriset bortom 2020. Den enkla anledningen är att oljan fortfarande är den enskilt viktigaste energikällan för att få världens ekonomiska hjul att snurra. Då allt mer av oljeutvinningen ersätts av dyrare och mer energikrävande utvinningen måste priset upp i längden, annars förblir oljan i backen och då stannar ekonomin i praktiken helt. Vi har helt enkelt plockat det lågt hängande frukterna först i hopp om att de inte ska ta slut eller att nya lågt hängande frukter från icke fossila bränslen plötsligt ska dyka upp i samma omfattning som ersättning.

Man får heller inte glömma att medan vi gärna lovordar minskat bilkörande i Europa och nya bränslestandarder på amerikanska bilar, behöver inte bara Kina mer tillgång till olja. Även Indien, växande afrikanska länder samt de oljeproducerande länderna i Mellanöstern kräver en allt större del av den olja som finns att tillgå på exportmarknaden. Alltså viktigt att skilja på oljeproduktion och tillgänglig olja på marknaden, vilket avgör priset.

Det är rent löjligt att påstå att utvecklingsländer ska hoppa över den fossila energiskjutsen och ändå nå samma välståndsnivå som oss. För var hamnar tex lastbilar som inte duger på Europeiska vägar längre för att de drar för mycket bränsle eller inte uppnår nya miljö och bullerkrav? Jo, de rullar vidare i Indien eller Afrika. Annorlunda uttryckt, när oljekakan ska fördelas på fler kommer priset gå upp för att konsumtionsnedgången av olja i väst helt enkelt inte kan matcha energibehovet i betydligt folkrikare och energitörstigare länder som måste växa snabbt för att statsapparaten ska hålla ihop.  

CNBC intervjuade i onsdags Mark Lewis, chief energy economist vid Kepler Cheuvreux om oljepriset framöver. Lewis tog bland annat upp att Bakken Shale i North Dakota (ett av USA:s två största skifferformationer) i senaste mätningarna minskar i produktion och ställer sig frågan varför andra formationer inte skulle göra detsamma. Detta, menar Lewis vet vi med säkerhet i slutet av tredje kvartalet i år när mer data kommer släppas från amerikanska energimyndigheten EIA som visar produktionen från samtliga skifferformationer.

Intervju med Mark Lewis om oljepriset framåt
  

Nu till det sista seminariet Johan filmade under Almedalsveckan som diskuterade just oljeprisfallets vinnare och förlorare. Seminariet hade titeln "Prisraset på olja - vinnare och förlorare" och anordnades av Sveriges Natur/Naturskyddsföreningen. Medverkande var Ylva Johnson, Chefredaktör, Sveriges Natur. Per Jönsson, Associerad redaktör, Utrikespolitiska institutet. Ulf Svahn, VD, Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet. Magnus Thorstensson, Elmarknadsanalytiker, Svensk Energi.

De uppenbara förlorarna rent ekonomiskt är förstås Ryssland och Iran som fått se intäkterna från sin viktigaste inkomstkälla -oljan, halveras under ett år. Men oljeindustrin överlag har drabbats hårt med bland annat konsekvensen att många oljeriggar nu tagits ur bruk och tusentals arbetare fått gå.

Många drar slutsatsen att Putins/Rysslands supermaktsambitioner satts ur spel på grund av detta men som vi ska återkomma till i ett senare inlägg är så inte fallet, Ryssland har många fler kort att spela.  

Som ni kommer märka dominerar bilden hos panelen att USA:s skifferolja även långsiktigt kommer vara av stor betydelse för oljepriset. Per Jönsson verkar ha rätt bra kolla på Mellanöstern men dålig koll på oljemarknaden och olika typer oljeutvinning. Jönsson talar till och med om dolda reserver i Israel i paritet med de i Saudiarabien...och detta skulle då världens ledande geologer ha missat? Om det ens var sant rör det sig om oljeskiffer (ej att bland ihop med skifferolja) som kräver ännu högre energiinsatser och därmed MYCKET högre oljepriser för att vara lönsamt. Att ta ett sådant exempel för att underbygga ett argument för fortsatt låga oljepriser visar på stora okunskaper i ämnet.

Som vi skrivit om tidigare handlar oljeprisfallet om att Saudiarabien spelar oljespelet mot investmentbanker och dåliga investeringar. Ulf Svahn gjorde överlag en korrekt analys med några viktiga undantag. Skifferoljan i USA är kortsiktig och USA:s flexibilitet på arbetsmarknaden och inom industrin hänger mycket på skifferindustrins snabba tillväxt de senaste åren men även mycket på den snabba automatiseringen inom tillverkningsindustrin som möjliggjort för amerikanska företag att flytta hem eller utöka tillverkningen inom USA. Men all industriell produktion är avhängig tillgång till billig energi och idag och många år framöver stavas den framförallt olja.

Vinnare på oljeprisfallet är alla oljeimportörer som kan köpa olja för kanske halva priset, däribland Sverige (oljebolag/bensinbolag verkande i Sverige). Länder som Kina med ett växande energibehov utnyttjar säkert läget till att skriva nya bilaterala avtal där de förhandlar till sig oljeleveranser för lång tid framöver till lägre priser. Kanske bunkrar Kina även olja då man räknar med dyrare olja längre fram. Detta kommer innebära mindre tillgång till olja för övriga köpare längre fram, när priset är högre och exportmarknaden krympt ytterligare.

All industri som är direkt beroende av oljeprodukter får se sina produktions/inköpskostnader sänkas. Konsumenter kan få se lägre priser inte bara vid pumpen utan överlag då oljan är central inom jordbruket, livsmedelsindustrin, transportsektorn ja i princip överallt finns den med som en viktig ingrediens. Men i rådande ekonomiska läge är det många som håller i sina pengar så det återstår att se hur stor effekten av oljeprisfallet blir.    

Fler fördjupade analyser i ämnet kommer framöver, till dess får ni gärna kika på seminariet och fundera själva. Ni kan förstås även läsa mer i vår bok Olja för blåbär -Energi, Makt och Hållbarhet.