Den Strategiska ellipsen- Framtidens energisäkerhet i ett getingbo

"Vi är inkapabla att tänka på konsekvenserna av Peak Oil i våra dagliga liv och kan endast delvis dra historiska jämförelser. Det är därmed svårt att föreställa sig vad en gradvis tillbakagång av
en av de viktigaste energikällorna skulle ha för konsekvens på vår civilisation. Psykologiska barriärer står för tillbakapressandet av otvivelaktiga fakta och leder till ett nästan instinktivt förnekande av fördjupade diskussioner av detta svåra problem. Effekterna av Peak Oil är dock oundvikliga".

Dessa ord är hämtade från den 112 sidor långa rapport som skrevs till tyska försvarsmakten 2010 och som även står i inledningen av vår bok Olja för blåbär- Energi, makt och hållbarhet.

Rapporten går i detalj in på hur Tysklands ekonomi och energisäkerhet de närmaste årtiondet kommer påverkas av att världens viktigaste energikälla och råvara-råoljan, minskar i produktion. Specifikt hur det faktum att världens konventionella oljeproduktion måste ersättas av allt dyrare och mer energikrävande oljeutvinning för att vi plockat de lågt hängande frukterna först kommer påverka Tysklands relation till andra länder. Beroendet av olja från Ryssland och andra oljeexporterande länder riskerar nämligen komma på kollisionskurs med EU och demokratiska samarbeten. En kamp där självbevarelsedriften och behovet av ändliga resurser historiskt sett vunnit över sunt förnuft och långsiktigt tänkande.

Det område där majoriteten av världens återstående konventionella olja och gas återfinns i den så kallade Strategiska ellipsen. Ett område som sträcker sig från Ryssland i norr över den kaspiska
regionen och ner till Mellanöstern i söder. 16 länder inom detta område sitter tillsammans på cirka 60 % av världens enskilt största olje- och gasreserver. Dessa länder är: Saudiarabien, Ryssland, Iran, Irak, Kuwaitit, Förenade Arabemiraten, Qatar, Turkmenistan, Azerbajdzjan, Kazakstan, Uzbekistan, Oman, Syrien, Turkiet, Yemen och Georgien.

Den Strategiska ellipsen

Kartbild från Olja för blåbär-Energi, makt och hållbarhet, kapitel 7

Detta bekräftas särskilt på oljesidan när man på tittar nedanstående karta som visar var världens återstående konventionella oljereserver finns.

Kartan ovan kommer från Art Bermans senaste inlägg och är gjord av US Geological Survey och visar konventionella oljereserver i norra sibirien (Ryssland), norra delen av Kaspiska havet och Mellanöstern. Tittar vi Kaspiska havet har det de senaste dryga 10 åren utvecklats till ett riktigt getingbo. Av tidigare nämnda 16 länder angränsar Azerbajdzjan, Kazakstan, Iran, Ryssland och Turkmenistan till Kaspiska havet.

Vi har kunnat observera en kraftigt ökad militarisering i och runt den Kaspiska havet på grund av dess olje och gastillgångar och strategiska läge. I kapitel 7 i vår bok går vi på djupet av just Den strategiska ellipsen och även vad vi kallar den kinesiska draken. Här följer några rader från detta kapitel:

"USA har många intressen i det Kaspiska havet, vilka sträcker sig från att garantera energisäkerhet och bekämpa terrorism till att hålla tillbaka Irans och Rysslands inflytande över regionen. 
Huvudobjektet för USA har varit att motverka en iransk och rysk dominans i området, vilket man lyckats med genom att bland annat genomdriva territoriella begränsningar för Irans tillgång till havet. Med amerikanska internationella oljebolag i spetsen har USA fått stort inflytande i de flesta projekt som pågår i Kaspiska havet medan Ryssland knappt varit delaktig alls i dessa. USA har bland annat sett till att Azerbajdzjan inte behöver gå via ryska transportleder för att exportera sin olja..." 

"...I dag förstärker alla kustgränsande länder sina flottor i området. Iran, som är en viktig spelare här och en rival till Ryssland, har moderniserat sin kaspiska flotta. I juli 2001 skickade landet ett fartyg eskorterat av ett jaktplan för att jaga bort oljearbetare utsända av BP för Azerbajdzjans räkning, i ett område i Kaspiska havet tillhörande Azerbajdzjan. Denna incident bidrog kraftigt till att militariseringen ökade i denna del av Kaspiska havet och den har sedan dess fortsatt..."

"...Dynamiken mellan huvudsakligen Iran, Ryssland, USA och på senare tid även Kina i Kaspiska havet är minst sagt komplicerad. Iran med stora gas- och oljereserver, välutbyggda gas- och
oljeledningar och långa erfarenheter av exploatering av gas och olja skulle kunnat bidra till mycket samarbete och utveckling i det Kaspiska havet..."

"...Trots att Ryssland ser Iran som en rival i regionen har man försett dem med militär utrustning för att motverka den ännu större rivalen USA från att öka sitt inflytande i Kaspiska havet. Samtidigt
enades Ryssland, Azerbajdzjan och Kazakstan 2012, utan Irans medgivande, om egna gränsdragningar inom Kaspiska havet, vilket ger dem ensamrätt till 64 % av det. För att komplicera det hela ytterligare har Iran sedan 2004 ett 25-årigt kontrakt med Kina om
att leverera 110 miljoner ton av flytande naturgas (LNG)..."

Läs gärna ett längre smakprov av Olja för blåbär eller tidigare recensioner och kommentarer.