Sidor

2015-05-28

Nej Norge, det är inte Johan Svedrups fel att reserverna inte räcker till

Norges oljeproduktion nådde sin topp, Peak Oil, redan 2001 och har sedan dess halverats. Tack vare kraftigt stigande oljepriser som legat på över 100 dollar fatet de senaste åren till fallet som inleddes i juni förra året, har Norges halverade oljeproduktion kompenserats med stigande priser.

Fram till slutet av förra året såg det därför ut att vara strålande tider i den norska oljeindustrin. Stabila strömmar med pengar flödade in till statskassan medan överskottet pumpades vidare in i oljefonden. Men nu ser det annorlunda ut. Statligt kontrollerade Statoil har tvingats säga upp flera tusen anställda och dra in på antalet aktiva oljeriggar som är ute och borrar efter nästa "fantastiska" oljefynd.

Som vanligt har de flesta oljefynd stora som små fått stora rubriker i media men inte kommit i närheten av att leva upp till förväntningarna. Det mer avgörande, om de kunnat kompensera för den redan fallande produktionen i övriga oljefält har varit uppenbar, icke. Det mest omtalade oljefyndet de senaste åren i Norge heter Johan Svedrup och består av två ihopkopplade fält vid namn Avaldsnes och Aldous, Fyndet som gjordes 2011 gav tex stora rubriker i Dagens Industri "en gigantisk oljefyndighet i Nordsjön...det största sedan 80-talet och ett av de allra största någonsin på norskt vatten.."

Enligt Statoil och svenska Lundin Petroleum, som också äger licensandelar i
fyndet, beräknades det efter ett antal provborrningar innehålla 500–1 200 miljoner utvinningsbara fat. Norska Petroleumdirektoratet angav fem månader senare att det kunde röra sig om 900–2 400 miljoner fat, en stor osäkerhet alltså.

Statoil räknade tidigare med att få igång produktionen i Johan Svedrup 2018 men har nu flyttat fram datumet ett år enligt en artikel i UPI. I samma artikel kan vi även läsa hur det norska Oljedirektoratet nu försöker hitta ursäkter till för varför reserverna på ytterligare 5 miljarder utvinningsbar fat man räknat med inte upptäckts mellan 2005 och 2015.

Ursäkten? Jo om planerna för Johan Svedrup-fyndet lämnats in inom 10 års-perioden skulle målet enligt Oljedirektoratet uppnåtts "med råge". Vad som är anmärkningsvärt med detta är att Norges oljeproduktion under ungefär samma period (fallet började redan 2001) alltså halverats. Det spelar alltså mindre roll om det upptäcks ett stort fynd här och där eller om "planeringen" inte genomförs i tid, när produktionen totalt sett faktiskt fortsätter att falla.

Som ni kan se i nedanstående diagram har investeringarna i ny utvinning i Norge ökat kraftigt de senaste årtiondet medan produktionen ändå fallit.

Fallande oljeproduktion och stigande kostnader

Datakälla: BP Statistical Review of World Energy, 2011 & 2013 och Statistisk
Sentralbyrå (SSB), ”Oil and Gas activities, investments” (2001–2013).

Norges välstånd bygger på ökade oljeintäkter
Datakälla: Statistisk Sentralbyrå (SSB), ”Table 09189: Final expenditure and
gross domestic product” & ”Export of goods and services – Crude oil and
natural gas” samt Norges riksbank, Årsrapporter 2001–2012.

Ovanstående grafer är hämtade från kapitel 5 i vår nysläppta bok Olja för blåbär- Energi, makt och hållbarhet som ni kan läsa ett smakprov av här.  

Vill man få en överblick över vilka övriga länder i välden som nått maximal oljeproduktion, Peak Oil rekommenderas att man läser bloggrannen Flutes inlägg där en talande världskarta visar just detta.

Vi rekommenderar även att man kikar på vårt allra första inlägg här på bloggen som trots sina rostiga look och att datumet är den sjätte september 2011, är relevant om man vill förstå vad som är ett stort oljefynd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarer bör hållas till bloggartikelns ämne. Håll god ton.