Saudiarabien spelar oljespelet mot investmentbanker och dåliga investeringar

Något mycket ovanligt hände i mars. Saudiarabien ökade sin oljeproduktion med ca 600.000 fat på en månad till den högsta produktionsnivån någonsin, 10,3 miljoner fat per dag. Vad som är anmärkningsvärt med detta är att när rekordet slogs senast, i april 2013,  låg oljepriset på 120 dollar per fat men när det toppades förra månaden låg oljepriset på strax över 50 dollar per fat!

Graf från Arthur Bermans Petroleum Truth Report 

I normala fall brukar Saudiarabien och OPEC-klubben som med sina 12 medlemmar står för ca 42 % av världens oljeproduktion och sitter på ca 71 % av världens oljereserver, reglera produktionen efter efterfrågan och priset. Med andra ord om efterfrågan sjunker sänker man produktionen så att oljepriset kan ligga kvar på en jämn nivå och inte minskar kraftigt. Oljeproducenterna har idag höga utvinningskostnader då man redan plockat de lågt hängande frukterna och behöver ofta ett oljepris på runt 60-80 dollar per fat för att vara lönsamma.

I december beslutade OPEC med Saudiarabien i spetsen att hålla kvar sin produktionsnivå trots att oljepriset redan då nästan halverats sedan i juli 2014. Många analytiker menade då att detta bara skulle kunna pågå några månader då flera OPEC-länder, däribland Venezuela, Iran och Irak inte skulle klara det intäktsbortfall som det låga oljepriset innebär. Men nu snart fem månader senare kan vi konstatera att Saudiarabien alltså kraftigt ökar sin produktion och inte visar tecken på att vilja minska utbudet på marknaden för att få upp priset.

Vi har tidigare rapporterat om hur aktiviteten i hela den globala oljeindustrin påverkats av det halverade oljepriset vilket framförallt gått att avläsa i antalet aktiva oljeriggar som tagits ur tjänst det senaste året och de många tusen arbetare som få gå. I slutet av februari konstaterade vi att antalet aktiva riggar globalt fallit med 21,7 % på ett år.

Vi skrev bland annat:

"Skifferoljeproduktionen har stått för hela USA:s produktionsökning de senaste åren och tillsammans med Kanada i princip för hela världens produktionsökning sedan 2009. Det blir därför extra intressant att kika på just USA:s antal riggar. Som ni ser har antalet aktiva riggar minskar kraftigt i USA. Det är nu 461 färre riggar "i tjänst" för ny utvinning eller 26 % färre mot i fjol vid samma tidpunkt."

Men Saudiarabien följer inte denna trend utan sätter in rekordmånga riggar just nu. Frågan många ställer sig är varför.

I ett läsvärt inlägg av Arthur Berman får vi en del intressanta perspektiv på detta. Berman som nyligen hävdat USA:s skifferproduktion av gas och olja kommer börja minska inom 10 år och att oljan minskar före gasen.

Berman menar att för mycket vikt läggs vid hur OPEC vill få tillbaka marknadsandelar man förlorat till Nordamerika i takt med att oljeproduktionen ökat där. Med andra ord att Saudiarabien och OPEC genom lägre utvinningskostnader i förhållande till de betydligt dyrare och mer energikrävande skifferutvinningen i USA ser till att oljepriset ligger under vad många amerikanska skifferbolag klarar för att få lönsamhet. Konsekvensen blir att skifferbolag i USA går i konkurs eller blir uppköpta men framförallt fryser man skifferproduktionen i USA och Saudiarabien/OPEC kan sälja mer av sin egen olja till just Nordamerika.

Men Berman menar att det oljepriskrig vi nu ser inte handlar om att Saudiarabien vill krascha skifferbolagen i USA. Det är ett krig med de investmentbanker som med bland annat noll-ränte läget kunnat pumpa in pengar i skifferbolag som annars aldrig kunnat konkurrera med Saudiarabien och OPEC eller andra konventionella oljeproducenter på världsmarknaden. Deras produktionskostnader är helt enkelt för höga. Det kan ju låta motsägelsefullt för konsekvensen med ett lågt oljepris blir ju att skifferbolagen inte får finansiering för att kunna fortsätta att upprätthålla och öka sin produktion.

Berman pekar dock på att Saudiarabien vill ha långsiktig prisstabilitet för att få global ekonomisk tillväxt vilket bäst gynnas av ett oljepris på låga nivåer under lång tid. Men att det som drivit upp oljepriset är att en ökad andel av världens konventionella oljeproduktion ersatts av mycket dyr okonventionell skifferproduktion och oljesandsutvinning från Kanada. Detta omöjliggör en balans mellan utbud och efterfrågan enligt Saudiarabien.  

Sedan finanskrisen 2008 har världsbanker världen över öppnat sina plånböcker och pengar har flödat in i många oljeprojekt med dåliga utsikter utan någon som helst analys av den framtida lönsamheten på investeringen. Kortsiktiga vinster, framförallt i aktievärdering och olika finansiella instrument som spekulerat i skifferbolagens potential har varit fokus.  

Men vad Berman inte nämner är vad som händer när skifferproduktionen faller tillbaka och ska ersättas av konventionell oljeproduktion igen. Som vi skrivit om tidigare och även tar upp i vår nysläppta bok Olja för blåbär, var en viktig anledning att finanskrisen bröt ut 2008 just rekordhöga oljepriser och då berodde det på att den konventionella oljeproduktionen globalt inte kunde möta efterfrågan.

Så hur länge räcker ökad oljeproduktion från Saudiarabien, Iran och Irak för att möta produktionsbortfall från Nordamerika och den sedan 2005 mer eller mindre oförändrade konventionella oljeproduktionen? Vi håller helt med om att den globala ekonomiska tillväxten ridit fram på ökad tillgång till billig fossil energi men med sinande jättefält och ökade utvinningskostnader för nya fält är det svårt att se något annat än betydligt högre oljepriser idag, om bara några år.

Det här värt att påminna sig om att minskad efterfrågan på olja i väst äts hela tiden upp av ökad efterfrågan i Kina, Indien och bland den framväxande medelklassen i Mellanöstern som konsumerar allt mer av den olja de producerar. Så ökad andel förnyelsebart och minskad oljeanvändning räcker sannolikt inte på kort sikt.

Blir intressant att se om Saudiarabien/OPEC håller fast vid sin produktionstaktik året ut och hur det slår mot övriga oljeindustrin, däribland Statoil.