Oljeprisfallet gör LNG-export olönsam men EU vill importera Kanadas oljesand

Trots att Kanada endast ligger på plats 21 bland länderna i världen med de största gasreserverna vill flera företag i Kanada börja exportera flytande naturgas (LNG) från den kanadensiska västkusten till Asien. Kanada tycks ivriga att följa efter sin amerikanska granne i söder som börjat exportera flytande naturgas till framför allt Kina.

Men som vi varit inne på tidigare och även beskriver i vår kommande bok, kan export av flytande naturgas (LNG) till Asien bli en dålig affär. Ja, man kan nog säga att det för tillfället är en mycket olönsam affär just nu vi ska snart komma till varför.

I början av januari intervjuades geologen och energirådgivaren Arthur Berman av kanadensiska TV-kanalen Business News Network (BNN), detta med anledning av det låga oljeprisets effekter på en eventuell satsning på LNG-export från Kanada.

Berman har vi skrivit mycket om på den här bloggen tidigare med anledning av hans långa erfarenhet och djupa analyser av skifferutvinningen i USA.  

I intervjun som ni finner nedan, ställer reportern bland annat frågan hur det ryska-kinesiska gasavtalet (som tecknades i början av 2014) påverkar Kanadas möjlighet att exportera LNG till Kina och hur oljeprisraset (halveringen av oljepriset sedan i juli) spelar in i lönsamheten för en sådan satsning.

Berman säger att det rysk-kinesiska gasavtalet sätter käppar i hjulet för såväl USA som Kanada att få någon lönsamhet i LNG-export till Asien. Det rysk-kinesiska gasavtalet, som sträcker sig över 30 år och uppskattas vara värt 400 miljarder dollar gör att rysk gas tvingar ner priset på gas i Asien till en nivå som inte gör exporten från Nordamerika lönsam, det går helt inte att konkurrera med den.

Fram till nu har LNG-priset i Asien styrts av oljepriset, när det gått ner har LNG följt med ner och när oljepriset fallit har likaså LNG-priset fallit.

Men med alltmer rysk gas (världens största gasreserver) och gas från Turkmenistan (världens fjärde största gasreserver enligt BP Statistical review) på den asiatiska marknaden i takt med att pipelinenätverken byggs ut ,skapas ett överflöd av gas som prissätts i avtal mellan länder som köper och exporterar denna inom Asien. Det har därför mindre betydelse hur oljepriset går för gasen som produceras och säljs i Asien då den i bilaterala avtal kan sättas till fasta priser som sträcker sig över lång tid.

Men som Berman understryker krävs ett oljepris på runt 80 dollar per fat för att LNG-utvinningen i USA och Kanada överhuvudtaget ska gå runt. Världsmarknadspriset på olja, Brent Crude är i skrivande stund under 55 dollar per fat. Hur länge det kan tänkas stanna under 80 dollar ska vi diskutera i ett senare inlägg.

Berman får även frågan hur han ser på framtiden av gasutvinningen i USA med anledningen av hajpen kring skiffergasen de senaste åren. Han nämner då att bland annat The Bureau of economic geology vid Texas universitet i Austen, nyligen i vetenskaplig granskning, kommit fram till att produktionen av skiffergas i USA med all sannolikhet toppar kring 2020-22 och sedan faller kraftigt.

En analys som bland annat den välrenommerade kanadensiska geologen David Hughes delar. Hughes som ligger bakom den mest omfattande rapport vi känner till som skrivits om skifferutvinningen i USA.    

Samtidigt som alltså lönsamheten i LNG-export från Kanada börjar ifrågasättas på allvar i landet rapporterade kanadensiska CBC News förra veckan något som säkert får den kanadensiska oljeindustrin att jubla. EU har efter ett beslut i EU-parlamentet godkänt att råolja framställd ur kanadensisk oljesand nu ska likställas som övrig råolja, konventionell som okonventionell.

Tidigare angav ett bränslekvalitetsdirektiv i EU att råolja från oljesand i Kanada var mer koldioxid intensiv än annan råoljeutvinning men det gäller alltså inte längre...Men nu ger man i och med detta beslut ger man i praktiken ett "go" för TransCanadas planer på att bygga en oljepipeline till västkusten för vidare tankertransporter till bland annat EU-området.

Beslutet av EU-parlamentet kommer alltså trots att den kanadensiska oljesanden av många forskare visats vara den enskilt smutsigaste oljetvinningen. Oljesandsutvinningen bidrar med enorma utsläpp och föroreningar på grund av den extremt energiintensiva och komplicerade process som krävs för att denna oljesand ska kunna utvinnas och sedermera användas.

Som vi skrivit om tidigare lämnade Kanada Kyotoavtalet för att oljesandsutvinningen skulle kunna fortsätta och expandera. Annars skulle ju den kanadensiska oljeindustrin och med den staten, få stå för den miljö- och klimatförstöring den skapar. Oljesandsutvinningen ger mycket klirr till statskassan men beslutet har skapat en stor ilska även bland den egna befolkningen mot den kanadensiska regeringen, särskilt premiärminister Stephen Harper.

Arthur Berman intervjuas av BNN

Klicka på bilden eller här för att komma till invervjun.