Marian Radetzki är professor i nationalekonomi vid Luleås Universitet och har längre varit en förgrundsfigur för till synes oändlig tillväxt med hjälp av oljans ständigt växande produktion. Ny teknik ska ge lägre och lägre priser brukar vara Radetzki argument när han gör sina uttalanden om oljepriset och den framtida utvinningen...
Innan vi går igenom Radezkis många felaktiga påståenden i sin artikel punkt för punkt är det värt att påminna sig om att han i en artikel i SvD 2005 skrev bland annat följande:
"Oljepriset har nuddat 60-dollarnivån. Det kan bli ännu högre. Skulle fundamentalisterna stänga oljekranarna efter en statskupp i Saudiarabien, lär vi få priser på 100 dollar och mera. Men i ett femårigt perspektiv ser det betydligt gynnsammare ut för konsumenterna, särskilt om det lugnar ned sig politiskt i Mellanöstern. Med förväntade tillskott till produktionskapaciteten kan priset hamna på 25 dollar år 2010, knappt hälften jämfört med i dag..."
Var hamnade då genomsnittspriset 2010? Jo, på 79,5 dollar per fat mätt i Brent Crude.
Världsekonomin fick även uppleva hur ett kraftigt stigande oljepris toppade på 147 dollar per fat strax före finanskrisen bröt ut på allvar under sommaren och hösten 2008. Precis som amerikanska ekonomiprofessorn James D. Hamilton vid University of San Diego konstaterat, har 10 av 11 recessioner i USA föregåtts av kraftigt stigande oljepriser.
Det är viktigt att förstå att oljepriset är en temperaturindikator över hur ekonomin mår, när oljepriset och priset på råvaror som olja, kol och koppar är på väg upp under en längre tid är det ett tecken på att den ekonomiska aktiviteten är ökande. Men när det som nu rått ett utbudsöverskott under en kort tid av olja och priset därför är lågt, är det inte likställa med att marknaden kommer sköljas över av billig energi för att kunna växa som tidigare.
Men låt oss kika på artikeln av Radetzki.
Radezski skriver bland annat:
"Prisfallet under förra året har kraftfullt minskat lönsamheten i oljeutvinning. Den omedelbara effekten har blivit att investeringar i nya projekt med höga kostnader – Kanadas oljesand, Brasiliens djuphavsfynd, Rysslands arktiska planer och USA:s skifferolja – i stort lagts i malpåse. På några års sikt krymper produktionskapaciteten och priserna pressas då uppåt när uttjänta anläggningar inte ersätts av nya. Fram till dess blir det dock ingen effekt på utbudet. 50 dollar per fat täcker med råge rörliga kostnader i befintlig kapacitet, vilket säkrar dess fortsatta utnyttjande".
50 dollar me råge för att täcka kostnaderna? En majoritet av skifferoljebolagen behöver ett oljepris på mellan 70-80 dollar för att täcka sina kostnader visar bland annat analyser gjorda av Financial Times och Bloomberg. Visst kan en del skifferbolag med redan gjorda investeringar och en del klara ett oljepris ner till 30-40 dollar per fat ett tag men 50 dollar med råge -finns inte på kartan.
Radezski skriver sedan:
"Skifferrevolutionen utgör den stora jokern för oljeprisutvecklingen i ett perspektiv på 10 år eller längre. Ny teknik har lösgjort väldiga tidigare oekonomiska resurser av olja och gas i USA, och den imponerande produktionstillväxten ger kraftig stimulans till sysselsättning, investeringar och stärkt bytesbalans".
Nej det är inte ny teknik som lösgjort oekonomiska resurser, det är behovet av mer olja för att den
konventionella oljeproduktionen av den billiga olja som utgör ca 85 av världens oljeutvinning legat på en platå sedan 2005 som höjt priset till en tillräckligt hög prisnivå för att kunna motivera satsningar på okonventionell oljeutvinning. Vi har plockat de lågt hängande frukterna, nu får vi klättra högre för att vi inte har något kortsiktigt alternativ när vi gjort oss så beroende av fossila bränslen i hela vår ekonomi.
Och så kommer Radetzkis trumfkort:
"Stimulerad av USAs: framgångar kommer skifferrevolutionen ofrånkomligt att spridas över världen, dock med en väsentlig tidsfördröjning och i en långsammare takt än i USA..."
Självfallet kommer oljebolag fortsätta att utvinna kol, olja och gas varhelst det är möjligt så länge de kan göra det med lönsamhet/energiinvesteringarna för att få ut mer energi är lägre än de går åt vid för utvinningen. Men det förändrar inte det faktum att det krävs minst 7 ytterligare skifferoljerevolutioner av USA:s omfattning fram till 2030 för att täcka nedgången i befintliga oljefält. Eller cirka 3 nya Saudiarabien i ny produktion. Realistiskt?
Vad får vi detta ifrån? Se videon ned:
För knappt en vecka sedan skrev bloggrannen Flute-tankar ett läsvärt inlägg om en annan svensk professor i nationalekonomi som visar sina okunskaper om olja, nämligen Harry Flam vid Stockholms Universitet.
Vi rekommenderar även att man läser Robert Hirsch artikel om oljepriset för att få ett bredare perspektiv.
Vill ni se hur Radetzki klarar sig i tv-rutan finns en utmärkt debatt om bland annat skifferutvinningens inverkan på energimarknaden som förvisso är två år gammal men är minst lika aktuell som då:
Debatt med Marian Radetzki, Lars Willderäng, Gunnar Lindstedt och Anita Ullman
(Klicka på bilden eller här för att komma till debatten)
Hmmm - bibehåller du fortfarande din positiva syn på oljepriset?
SvaraRadera