Nordamerikas största solcellsinstallatör Solarcity har haft det rätt knackigt det senaste året om man utgår från aktiekursen. För ett år sedan låg kursen på över 84 dollar men har sedan oktober legat runt 50 dollar och är i skrivande stund på 51,36 dollar. En minskning med nästan 39 %.
Men många tror på företaget långsiktigt särskilt med tanke på företagets affärsmodell som kräver en långsiktig expansion för att bli lönsam. Solarcity som vi skrivit om tidigare, grundades av Peter och Lyndon Rive 2006 med hjälp av deras kusin Elon Musk vars finansiella stöd var avgörande för att företaget skulle komma igång. Musk som för övrigt är ordförande och största aktieägare i bolaget.
Google har storsatsat på olika projekt inom förnyelsebar energi, totalt ska jätteföretaget ha investerat 1,8 miljarder inom denna snabbt växande sektor. Bloomberg rapporterar att Google nu gör sin största investering i hållbar energi nånsin genom att bidra med 300 miljoner dollar till en fond skapad av Solarcity avsedd för en storsatsning på installationer av solcellspaneler.
Fonden är på totalt 750 miljoner dollar och Googles bidrag beräknas räcka för minst 25 000 solcellsanläggningar.
Idén med Solarcity är att kunderna inte köper solcellspanelerna och tillhörande utrustning som ofta kräver stora investeringar som kan ta lång tid att räkna hem ekonomiskt. I stället tecknas ofta 20-års planer där kunderna garanteras marknadens lägsta elpriser (ja Solarcity har en sådan policy) och till låsta priser som inte stiger med åren (vilket energipriser tenderar att göra).
Just nu har tiotusentals amerikanska hushåll, många företag, delar av amerikanska försvarsmakten, skolor mm låtit Solarcity installera solcellspaneler på deras tak och utvecklingen lär fortsätta i USA.
Med stigande energipriser, högre arbetslöshet och när människor håller i sina plånböcker kommer Solarcitys affärsmodell bli mycket lockande för många människor.
Men vad som är särskilt intressant är när dessa solcellsanläggningar kopplas till effektiva och smarta hushållsbatterier något som Solarcity (med hjälp av Tesla Motors batterier) redan erbjuder på prov för några av sina kunder.
Inom ett par månader ska dock Tesla Motors börja lansera en ny typ av skräddarsydda "hushållsbatterier" som väntas kopplas samman med solcellsanläggningar av Solarcity. Detta skulle kunna innebära att hushållsägare i USA där elavbrott sker ofta och länge pga stormar och liknande, kan få tillgång till ett batteri som klarar att driva frys, kyl, ladda mobilen och kanske värma delar av huset i flera dagar. Detta är revolutionerande om det kan erbjudas billigt vilket sannolikt kommer kunna bli med Teslas gigantiska batterifabrik som nu byggs i Nevada.
Det är även tänkbart att Tesla Motors med nuvarande elbilsmodellen Tesla Model S, kommande Tesla Model X och i synnerhet den massproducerande modellen Tesla Model III kommer erbjuda ägarna av dessa att kunna skicka tillbaka elen från batteriet i bilen till huset om det finns behov för detta. Antingen vid strömavbrott eller för spara el vid tidpunkter när elen kostar som mest (ja bortsett från Solarcityabonnenter som förstås betalar fast pris.
Det är nog många som inte inser hur Solarcity, Tesla Motors och ja kanske finansiärer som Google på detta sätt kan komma att förändra förutsättningarna helt för elmarknaden, inte bara i USA.
Vi äger aktier i Tesla Motors men skriver detta för att vi tycker det är positivt att utveckling av solcellspaneler nu börjar ta fart på allvar. Förhoppningsvis kommer detta även leda till en snabbare utveckling av de organiska batterier som vi skrivit om tidigare och som kommer krävas när produktionen och användningen av solcellspaneler når de stora massorna.
2015-02-27
Årets första nummer av OM nu ute!
Här kommer lite rekommenderad fredagsmysläsning. Magasinet OM där Johan är redaktör har nämligen släppt årets första nummer.
I detta nummer bidrog Johan med artikeln "Framtidens Landsbygd - Genom fyra kikarsikten" som är en fördjupad analys av bland annat ett tidigare inlägg som ni kan läsa här. Som vanligt bjuder OM på en blandning av artiklar som belyser allt ifrån kreativt nytänkande kring hållbar odling, energi, matlagning, cirkulär ekonomi och mycket mer!
Provläs gärna numret eller köp det för endast 40 kr alternativt ännu bättre, köp en års prenumeration för 130kr.
Trevlig fredag!
I detta nummer bidrog Johan med artikeln "Framtidens Landsbygd - Genom fyra kikarsikten" som är en fördjupad analys av bland annat ett tidigare inlägg som ni kan läsa här. Som vanligt bjuder OM på en blandning av artiklar som belyser allt ifrån kreativt nytänkande kring hållbar odling, energi, matlagning, cirkulär ekonomi och mycket mer!
OM nr 1 2015
Provläs gärna numret eller köp det för endast 40 kr alternativt ännu bättre, köp en års prenumeration för 130kr.
Trevlig fredag!
2015-02-26
Även Saudiarabien drar i handbromsen - säger upp hyreskontrakt på oljerigg
Vi skrev i lördags om hur det fallande oljepriset fortsatt sätter hård press på oljeindustrin. Något som bland annat reflekteras i antalet aktiva riggar som används vid utvinningen. På globala basis har antalet aktiva riggar fallit med 21,7 % på ett år. I USA har antalet aktiva riggar minskat med hela 26 % sedan i fjol.
I dag kom så en nyhet som ytterligare bekräftar denna trend. UPI rapporterar nämligen att Saudiarabien säger upp ett hyresavtal för en av sina riggar med riggbolaget Hercules Offshore.
Riggen som kallas Hercules 261 finns i persiska gulfen drivs av Saudi Aramco, Saudiarabiens och världens tillika enskilt största oljebolag men detta hyresavtal upphör alltså att gälla 27 mars.
Sannolikt sker detta för att Saudiarabien inte tjänar några pengar på att hyra en rigg för 135 000 dollar per dag när oljepriset endast ligger på drygt 61 dollar per fat eller strax över hälften av vad det låg på för bara ett år sedan.
Saudiarabien ska även vara i "hyresförhandling" med Hercules Offshore om två andra riggar man hyr av bolaget. Dessa två riggar kostar dock "bara" 118 000 dollar per dag att hyra tillsammans.
Även världens största riggbolag Transocean har stora ekonomiska motgångar som vi skrivit om tidigare och uppvisade en förlust på 739 miljoner dollar under fjärde kvartalet.
VD:n för Hercules Offshore understryker att förutom det fallande oljepriset, har förutsättningarna försämrats ytterligare på grund av den kraftigt fallande efterfrågan på oljeriggar.
Vi kommer förstås följa denna utveckling som lär blir allt mer intressant under året om oljepriset ligger kvar på dessa låga nivåer. De större riggbolagen och oljebolagen har troligen en buffert som kan hantera att maskineriet går på lågvarv en relativt lång tid.
Men de medelstora och små operatörerna, oljebolagen och investerarna är direkt beroende av att månadscheckarna kommer in för att täcka de höga driftskostnaderna som inte försvinner för att oljepriset faller. Nya investeringar lär dock få vänta vilket talar för ett högre oljepris längre fram då ny utvinning tar tid att få igång...
I dag kom så en nyhet som ytterligare bekräftar denna trend. UPI rapporterar nämligen att Saudiarabien säger upp ett hyresavtal för en av sina riggar med riggbolaget Hercules Offshore.
Riggen som kallas Hercules 261 finns i persiska gulfen drivs av Saudi Aramco, Saudiarabiens och världens tillika enskilt största oljebolag men detta hyresavtal upphör alltså att gälla 27 mars.
Persiska viken eller oljeviken?
Källa karta: Wikipedia, av användare Hégésippe Cormier aka Hégésippe
Sannolikt sker detta för att Saudiarabien inte tjänar några pengar på att hyra en rigg för 135 000 dollar per dag när oljepriset endast ligger på drygt 61 dollar per fat eller strax över hälften av vad det låg på för bara ett år sedan.
Saudiarabien ska även vara i "hyresförhandling" med Hercules Offshore om två andra riggar man hyr av bolaget. Dessa två riggar kostar dock "bara" 118 000 dollar per dag att hyra tillsammans.
Även världens största riggbolag Transocean har stora ekonomiska motgångar som vi skrivit om tidigare och uppvisade en förlust på 739 miljoner dollar under fjärde kvartalet.
VD:n för Hercules Offshore understryker att förutom det fallande oljepriset, har förutsättningarna försämrats ytterligare på grund av den kraftigt fallande efterfrågan på oljeriggar.
Vi kommer förstås följa denna utveckling som lär blir allt mer intressant under året om oljepriset ligger kvar på dessa låga nivåer. De större riggbolagen och oljebolagen har troligen en buffert som kan hantera att maskineriet går på lågvarv en relativt lång tid.
Men de medelstora och små operatörerna, oljebolagen och investerarna är direkt beroende av att månadscheckarna kommer in för att täcka de höga driftskostnaderna som inte försvinner för att oljepriset faller. Nya investeringar lär dock få vänta vilket talar för ett högre oljepris längre fram då ny utvinning tar tid att få igång...
2015-02-24
Ännu en svensk professor som visar stor okunskap om oljemarknaden
I DN debatt igår skrev Marian Radetzki ännu en artikel som bör placeras i historieböckerna under kateogorin "en av de mest osakliga och skruvade beskrivningar och framtidsprognoser av oljemarknaden som en svensk professor kunnat åstadkomma".
Marian Radetzki är professor i nationalekonomi vid Luleås Universitet och har längre varit en förgrundsfigur för till synes oändlig tillväxt med hjälp av oljans ständigt växande produktion. Ny teknik ska ge lägre och lägre priser brukar vara Radetzki argument när han gör sina uttalanden om oljepriset och den framtida utvinningen...
Innan vi går igenom Radezkis många felaktiga påståenden i sin artikel punkt för punkt är det värt att påminna sig om att han i en artikel i SvD 2005 skrev bland annat följande:
"Oljepriset har nuddat 60-dollarnivån. Det kan bli ännu högre. Skulle fundamentalisterna stänga oljekranarna efter en statskupp i Saudiarabien, lär vi få priser på 100 dollar och mera. Men i ett femårigt perspektiv ser det betydligt gynnsammare ut för konsumenterna, särskilt om det lugnar ned sig politiskt i Mellanöstern. Med förväntade tillskott till produktionskapaciteten kan priset hamna på 25 dollar år 2010, knappt hälften jämfört med i dag..."
Var hamnade då genomsnittspriset 2010? Jo, på 79,5 dollar per fat mätt i Brent Crude.
Världsekonomin fick även uppleva hur ett kraftigt stigande oljepris toppade på 147 dollar per fat strax före finanskrisen bröt ut på allvar under sommaren och hösten 2008. Precis som amerikanska ekonomiprofessorn James D. Hamilton vid University of San Diego konstaterat, har 10 av 11 recessioner i USA föregåtts av kraftigt stigande oljepriser.
Det är viktigt att förstå att oljepriset är en temperaturindikator över hur ekonomin mår, när oljepriset och priset på råvaror som olja, kol och koppar är på väg upp under en längre tid är det ett tecken på att den ekonomiska aktiviteten är ökande. Men när det som nu rått ett utbudsöverskott under en kort tid av olja och priset därför är lågt, är det inte likställa med att marknaden kommer sköljas över av billig energi för att kunna växa som tidigare.
Men låt oss kika på artikeln av Radetzki.
Radezski skriver bland annat:
"Prisfallet under förra året har kraftfullt minskat lönsamheten i oljeutvinning. Den omedelbara effekten har blivit att investeringar i nya projekt med höga kostnader – Kanadas oljesand, Brasiliens djuphavsfynd, Rysslands arktiska planer och USA:s skifferolja – i stort lagts i malpåse. På några års sikt krymper produktionskapaciteten och priserna pressas då uppåt när uttjänta anläggningar inte ersätts av nya. Fram till dess blir det dock ingen effekt på utbudet. 50 dollar per fat täcker med råge rörliga kostnader i befintlig kapacitet, vilket säkrar dess fortsatta utnyttjande".
50 dollar me råge för att täcka kostnaderna? En majoritet av skifferoljebolagen behöver ett oljepris på mellan 70-80 dollar för att täcka sina kostnader visar bland annat analyser gjorda av Financial Times och Bloomberg. Visst kan en del skifferbolag med redan gjorda investeringar och en del klara ett oljepris ner till 30-40 dollar per fat ett tag men 50 dollar med råge -finns inte på kartan.
Radezski skriver sedan:
"Skifferrevolutionen utgör den stora jokern för oljeprisutvecklingen i ett perspektiv på 10 år eller längre. Ny teknik har lösgjort väldiga tidigare oekonomiska resurser av olja och gas i USA, och den imponerande produktionstillväxten ger kraftig stimulans till sysselsättning, investeringar och stärkt bytesbalans".
Nej det är inte ny teknik som lösgjort oekonomiska resurser, det är behovet av mer olja för att den
konventionella oljeproduktionen av den billiga olja som utgör ca 85 av världens oljeutvinning legat på en platå sedan 2005 som höjt priset till en tillräckligt hög prisnivå för att kunna motivera satsningar på okonventionell oljeutvinning. Vi har plockat de lågt hängande frukterna, nu får vi klättra högre för att vi inte har något kortsiktigt alternativ när vi gjort oss så beroende av fossila bränslen i hela vår ekonomi.
Och så kommer Radetzkis trumfkort:
"Stimulerad av USAs: framgångar kommer skifferrevolutionen ofrånkomligt att spridas över världen, dock med en väsentlig tidsfördröjning och i en långsammare takt än i USA..."
Självfallet kommer oljebolag fortsätta att utvinna kol, olja och gas varhelst det är möjligt så länge de kan göra det med lönsamhet/energiinvesteringarna för att få ut mer energi är lägre än de går åt vid för utvinningen. Men det förändrar inte det faktum att det krävs minst 7 ytterligare skifferoljerevolutioner av USA:s omfattning fram till 2030 för att täcka nedgången i befintliga oljefält. Eller cirka 3 nya Saudiarabien i ny produktion. Realistiskt?
Vad får vi detta ifrån? Se videon ned:
För knappt en vecka sedan skrev bloggrannen Flute-tankar ett läsvärt inlägg om en annan svensk professor i nationalekonomi som visar sina okunskaper om olja, nämligen Harry Flam vid Stockholms Universitet.
Vi rekommenderar även att man läser Robert Hirsch artikel om oljepriset för att få ett bredare perspektiv.
Vill ni se hur Radetzki klarar sig i tv-rutan finns en utmärkt debatt om bland annat skifferutvinningens inverkan på energimarknaden som förvisso är två år gammal men är minst lika aktuell som då:
Marian Radetzki är professor i nationalekonomi vid Luleås Universitet och har längre varit en förgrundsfigur för till synes oändlig tillväxt med hjälp av oljans ständigt växande produktion. Ny teknik ska ge lägre och lägre priser brukar vara Radetzki argument när han gör sina uttalanden om oljepriset och den framtida utvinningen...
Innan vi går igenom Radezkis många felaktiga påståenden i sin artikel punkt för punkt är det värt att påminna sig om att han i en artikel i SvD 2005 skrev bland annat följande:
"Oljepriset har nuddat 60-dollarnivån. Det kan bli ännu högre. Skulle fundamentalisterna stänga oljekranarna efter en statskupp i Saudiarabien, lär vi få priser på 100 dollar och mera. Men i ett femårigt perspektiv ser det betydligt gynnsammare ut för konsumenterna, särskilt om det lugnar ned sig politiskt i Mellanöstern. Med förväntade tillskott till produktionskapaciteten kan priset hamna på 25 dollar år 2010, knappt hälften jämfört med i dag..."
Var hamnade då genomsnittspriset 2010? Jo, på 79,5 dollar per fat mätt i Brent Crude.
Världsekonomin fick även uppleva hur ett kraftigt stigande oljepris toppade på 147 dollar per fat strax före finanskrisen bröt ut på allvar under sommaren och hösten 2008. Precis som amerikanska ekonomiprofessorn James D. Hamilton vid University of San Diego konstaterat, har 10 av 11 recessioner i USA föregåtts av kraftigt stigande oljepriser.
Det är viktigt att förstå att oljepriset är en temperaturindikator över hur ekonomin mår, när oljepriset och priset på råvaror som olja, kol och koppar är på väg upp under en längre tid är det ett tecken på att den ekonomiska aktiviteten är ökande. Men när det som nu rått ett utbudsöverskott under en kort tid av olja och priset därför är lågt, är det inte likställa med att marknaden kommer sköljas över av billig energi för att kunna växa som tidigare.
Men låt oss kika på artikeln av Radetzki.
Radezski skriver bland annat:
"Prisfallet under förra året har kraftfullt minskat lönsamheten i oljeutvinning. Den omedelbara effekten har blivit att investeringar i nya projekt med höga kostnader – Kanadas oljesand, Brasiliens djuphavsfynd, Rysslands arktiska planer och USA:s skifferolja – i stort lagts i malpåse. På några års sikt krymper produktionskapaciteten och priserna pressas då uppåt när uttjänta anläggningar inte ersätts av nya. Fram till dess blir det dock ingen effekt på utbudet. 50 dollar per fat täcker med råge rörliga kostnader i befintlig kapacitet, vilket säkrar dess fortsatta utnyttjande".
50 dollar me råge för att täcka kostnaderna? En majoritet av skifferoljebolagen behöver ett oljepris på mellan 70-80 dollar för att täcka sina kostnader visar bland annat analyser gjorda av Financial Times och Bloomberg. Visst kan en del skifferbolag med redan gjorda investeringar och en del klara ett oljepris ner till 30-40 dollar per fat ett tag men 50 dollar med råge -finns inte på kartan.
Radezski skriver sedan:
"Skifferrevolutionen utgör den stora jokern för oljeprisutvecklingen i ett perspektiv på 10 år eller längre. Ny teknik har lösgjort väldiga tidigare oekonomiska resurser av olja och gas i USA, och den imponerande produktionstillväxten ger kraftig stimulans till sysselsättning, investeringar och stärkt bytesbalans".
Nej det är inte ny teknik som lösgjort oekonomiska resurser, det är behovet av mer olja för att den
konventionella oljeproduktionen av den billiga olja som utgör ca 85 av världens oljeutvinning legat på en platå sedan 2005 som höjt priset till en tillräckligt hög prisnivå för att kunna motivera satsningar på okonventionell oljeutvinning. Vi har plockat de lågt hängande frukterna, nu får vi klättra högre för att vi inte har något kortsiktigt alternativ när vi gjort oss så beroende av fossila bränslen i hela vår ekonomi.
Och så kommer Radetzkis trumfkort:
"Stimulerad av USAs: framgångar kommer skifferrevolutionen ofrånkomligt att spridas över världen, dock med en väsentlig tidsfördröjning och i en långsammare takt än i USA..."
Självfallet kommer oljebolag fortsätta att utvinna kol, olja och gas varhelst det är möjligt så länge de kan göra det med lönsamhet/energiinvesteringarna för att få ut mer energi är lägre än de går åt vid för utvinningen. Men det förändrar inte det faktum att det krävs minst 7 ytterligare skifferoljerevolutioner av USA:s omfattning fram till 2030 för att täcka nedgången i befintliga oljefält. Eller cirka 3 nya Saudiarabien i ny produktion. Realistiskt?
Vad får vi detta ifrån? Se videon ned:
För knappt en vecka sedan skrev bloggrannen Flute-tankar ett läsvärt inlägg om en annan svensk professor i nationalekonomi som visar sina okunskaper om olja, nämligen Harry Flam vid Stockholms Universitet.
Vi rekommenderar även att man läser Robert Hirsch artikel om oljepriset för att få ett bredare perspektiv.
Vill ni se hur Radetzki klarar sig i tv-rutan finns en utmärkt debatt om bland annat skifferutvinningens inverkan på energimarknaden som förvisso är två år gammal men är minst lika aktuell som då:
Debatt med Marian Radetzki, Lars Willderäng, Gunnar Lindstedt och Anita Ullman
(Klicka på bilden eller här för att komma till debatten)
2015-02-23
Oljebarometern -23 februari
Peak Oil Måste läsas
Déjà Vu With a Twist?, Robert Hirsch, ASPO-USA, 2 februari 2015
-Mycket läsvärd sammanfattningen om oljepriset och Saudiarabiens roll för oljemarknaden och ekonomin framöver. Hirsch är bland annat tidigare forskningschef vid US Atomic Energy Commission och huvudförfattaren bakom den så kallade Hirsch-rapporten (2005) som skrevs på uppdrag av amerikanska energimyndigheten. Hirsch är även huvudförfattare till den mycket läsvärda boken "The Impending World Energy Mess-What it is and what it means for you" (2010).
USGS calls for data on fracking-induced tremors, Daniel J, Graeber, UPI, 20 februari 2015
-US Geological Survey uppmanar till större öppenhet kring data om seismologisk aktivitet som härrör från skifferutvinningen. Detta med offentlig data och samarbete mellan skifferbolagen, myndigheterna och allmänheten...Som vi skriver om tidigare visar forskning att skifferutvinningen leder till onaturliga förekomster av jordbävningar.
Canada offers tax breaks for LNG
-Kanada vill erbjuda skattelättnader för gas/oljebolag som vill möjliggöra export av flytande naturgas (LNG). Intressant med tanke på vårt tidigare inlägg om hur oljeprisfallet gör export av LNG olönsamt...
Danmarks oljeutvinning minskade med 7.9% 2014, Lars Wilderäng/Cornucopia?, 21 februari 2015
-Läsvärd sammanfattning om Danmarks minskade oljeproduktion
Ekonomicirkusen
The Harsh Realities of the Greece-Eurozone Game of Chicken, Sober Look, Financial Sense, 17 februari 2015
-Läsvärd sammanfattning om Greklandskrisen effekter på övriga EU.
Jim Puplava’s Big Picture: Last Year’s Major Surprises – This Year’s Major Problems, Jim Puplava och John Loeffler, Financial Sense, 14 februari 2015,
-Bland annat varför skifferoljebolagen fortsätter att öka produktionen för att oljepriset gör utvinningen så olönsam att en ökad produktion är nödvändig bara för att kunna få fler lån som krävs bara för att upprätthålla verksamheten.
Russia's debt downgraded to junk by Moody's
-För drygt en månad sedan sänkte kreditvärderingsinstitutet Moodys Rysslands kreditvärde och nu sänker man det igen till en nivå som därmed ger det ett så kallat "skräpvärde". Moodys väntar sig en djup recession i Ryssland 2015 och en krympande ekonomi 2016 och pekar på det fallande oljepriset, Ukrainakrisen och den fallande rubeln.
Det nya Kina
Gott nytt år för relationen Sverige-Kina?, Jojje OlssonInbeijing, 19 februari 2015
-Fördjupat samarbete inom miljöteknik och handel mellan Kina och Sverige, ja åtminstone att döma av Stefan Löfvéns intervju i kinesiska CCTV:
Ny Teknik & Övrigt
Staden klarar tre dagar utan ström, Ola Jacobsen, Ny Teknik, 18 februari 2015
-En stad utanför Tokyo som klarar tre dagar utan el (när stamnätet slås ut).
Kanske något för GEAB och Gotlands kommun att fundera över...
Déjà Vu With a Twist?, Robert Hirsch, ASPO-USA, 2 februari 2015
-Mycket läsvärd sammanfattningen om oljepriset och Saudiarabiens roll för oljemarknaden och ekonomin framöver. Hirsch är bland annat tidigare forskningschef vid US Atomic Energy Commission och huvudförfattaren bakom den så kallade Hirsch-rapporten (2005) som skrevs på uppdrag av amerikanska energimyndigheten. Hirsch är även huvudförfattare till den mycket läsvärda boken "The Impending World Energy Mess-What it is and what it means for you" (2010).
USGS calls for data on fracking-induced tremors, Daniel J, Graeber, UPI, 20 februari 2015
-US Geological Survey uppmanar till större öppenhet kring data om seismologisk aktivitet som härrör från skifferutvinningen. Detta med offentlig data och samarbete mellan skifferbolagen, myndigheterna och allmänheten...Som vi skriver om tidigare visar forskning att skifferutvinningen leder till onaturliga förekomster av jordbävningar.
Canada offers tax breaks for LNG
-Kanada vill erbjuda skattelättnader för gas/oljebolag som vill möjliggöra export av flytande naturgas (LNG). Intressant med tanke på vårt tidigare inlägg om hur oljeprisfallet gör export av LNG olönsamt...
Danmarks oljeutvinning minskade med 7.9% 2014, Lars Wilderäng/Cornucopia?, 21 februari 2015
-Läsvärd sammanfattning om Danmarks minskade oljeproduktion
Ekonomicirkusen
The Harsh Realities of the Greece-Eurozone Game of Chicken, Sober Look, Financial Sense, 17 februari 2015
-Läsvärd sammanfattning om Greklandskrisen effekter på övriga EU.
Jim Puplava’s Big Picture: Last Year’s Major Surprises – This Year’s Major Problems, Jim Puplava och John Loeffler, Financial Sense, 14 februari 2015,
-Bland annat varför skifferoljebolagen fortsätter att öka produktionen för att oljepriset gör utvinningen så olönsam att en ökad produktion är nödvändig bara för att kunna få fler lån som krävs bara för att upprätthålla verksamheten.
Russia's debt downgraded to junk by Moody's
-För drygt en månad sedan sänkte kreditvärderingsinstitutet Moodys Rysslands kreditvärde och nu sänker man det igen till en nivå som därmed ger det ett så kallat "skräpvärde". Moodys väntar sig en djup recession i Ryssland 2015 och en krympande ekonomi 2016 och pekar på det fallande oljepriset, Ukrainakrisen och den fallande rubeln.
Det nya Kina
Gott nytt år för relationen Sverige-Kina?, Jojje OlssonInbeijing, 19 februari 2015
-Fördjupat samarbete inom miljöteknik och handel mellan Kina och Sverige, ja åtminstone att döma av Stefan Löfvéns intervju i kinesiska CCTV:
Ny Teknik & Övrigt
Staden klarar tre dagar utan ström, Ola Jacobsen, Ny Teknik, 18 februari 2015
-En stad utanför Tokyo som klarar tre dagar utan el (när stamnätet slås ut).
Kanske något för GEAB och Gotlands kommun att fundera över...
2015-02-22
Fukushima en pysande bomb under mediaradarn
Bland annat svenska YLE rapporterar idag om nya läckor från kärnkraftverket Fukushima i Japan.
Denna gång visar mätningar av TEPCO (Tokyo Electric Power Company) förhöjda värden i vattnet som rinner ut i Stilla havet som är 50 till 70 gånger högre än normalt. Följdfrågan blir förstås om dessa förhöjda nivåer jämförs med andra icke havererade kärnkraftverk eller om det är "normala" värden vid Fukushima som avses.
TEPCO har inte hittat någon läcka "men utreder vad de höga halterna kan bero på" enligt YLE. Halterna av radioaktiva ämnen ska senare under söndagen ha minskat till "endast" tio till tjugo gånger över den normala nivån.
Franska Institute of Radioation Protection and Nuclear Safety (IRSN) som lyder under bland annat försvars- och miljöministern, sammanställde 2012 en mycket pedagogisk och saklig video över kärnkraftsolyckan vid Fukishima Daiichi 2011 för den vill sätta sig in i olyckans förlopp.
Mycket har hänt vid Fukushima sedan videon gjordes men problemen är långt ifrån lösta, tvärtom kan man se kärnkraftverket som en pysande bomb vars radioaktiva ämnen i stora, ibland "relativt små" mängder pumpas ut i Stilla havet. De långsiktiga effekter vet vi förstås inte följderna av.
Media har de senaste åren tappat intresset för Fukushima då fokus i stället riktats mot framför allt skuldkrisen i Europa och USA och på senare tid även kring vad många ser som en sprickande fastighetsbubbla i Kina. Ja, för att inte tala om de ekonomiska problemen i ett åldrande Japan.
Men för den amerikanska västkusten som tar emot mycket av de radioaktiva ämnen som följer med vattnet dit och även via luften, är situationen stabilt pågående och de radoiaktiva utsläppen inte stabilt minskande eller kontrollerade. Det är därför viktigt att utvecklingen följs av mer än bara experter och att tex de som köper importerad fisk och grönsaker mm från Japan eller de som befinner sig i Japan är medvetna om att även låga stråldoser över det normala som man utsätts för under lång tid, har påverkan på livslängd och utvecklingen nya foster tex.
De flesta människor i Japan och på den amerikanska västkusten kan på grund av den låga rapporteringen lätt få uppfattningen att situationen är under kontroll och det inte finns något man kan göra. För att kunna göra medvetna val måste man vara informerad, vilket är tämligen svårt just nu man inte aktivt söker information kring händelsen och effekterna gällande Fukushima.
TEPCO och japanska regeringen har målat in sig i ett hörn genom att fokusera på sin egen stolthet och likt ett litet barn låtit sig styras av skammen över att ha gjort ett misstag (placeringen av Fukushima var inte genomtänkt). I stället kan de ta tjuren i hornen och inse att katastrofen är en internationell angelägenhet och därför kräver en internationell insats- då kommer det gå snabbare att få bukt med situationen.
Denna gång visar mätningar av TEPCO (Tokyo Electric Power Company) förhöjda värden i vattnet som rinner ut i Stilla havet som är 50 till 70 gånger högre än normalt. Följdfrågan blir förstås om dessa förhöjda nivåer jämförs med andra icke havererade kärnkraftverk eller om det är "normala" värden vid Fukushima som avses.
TEPCO har inte hittat någon läcka "men utreder vad de höga halterna kan bero på" enligt YLE. Halterna av radioaktiva ämnen ska senare under söndagen ha minskat till "endast" tio till tjugo gånger över den normala nivån.
Franska Institute of Radioation Protection and Nuclear Safety (IRSN) som lyder under bland annat försvars- och miljöministern, sammanställde 2012 en mycket pedagogisk och saklig video över kärnkraftsolyckan vid Fukishima Daiichi 2011 för den vill sätta sig in i olyckans förlopp.
Mycket har hänt vid Fukushima sedan videon gjordes men problemen är långt ifrån lösta, tvärtom kan man se kärnkraftverket som en pysande bomb vars radioaktiva ämnen i stora, ibland "relativt små" mängder pumpas ut i Stilla havet. De långsiktiga effekter vet vi förstås inte följderna av.
Media har de senaste åren tappat intresset för Fukushima då fokus i stället riktats mot framför allt skuldkrisen i Europa och USA och på senare tid även kring vad många ser som en sprickande fastighetsbubbla i Kina. Ja, för att inte tala om de ekonomiska problemen i ett åldrande Japan.
Men för den amerikanska västkusten som tar emot mycket av de radioaktiva ämnen som följer med vattnet dit och även via luften, är situationen stabilt pågående och de radoiaktiva utsläppen inte stabilt minskande eller kontrollerade. Det är därför viktigt att utvecklingen följs av mer än bara experter och att tex de som köper importerad fisk och grönsaker mm från Japan eller de som befinner sig i Japan är medvetna om att även låga stråldoser över det normala som man utsätts för under lång tid, har påverkan på livslängd och utvecklingen nya foster tex.
De flesta människor i Japan och på den amerikanska västkusten kan på grund av den låga rapporteringen lätt få uppfattningen att situationen är under kontroll och det inte finns något man kan göra. För att kunna göra medvetna val måste man vara informerad, vilket är tämligen svårt just nu man inte aktivt söker information kring händelsen och effekterna gällande Fukushima.
2015-02-21
Aktiviteten i oljeindustrin mätt i antal aktiva riggar under ett år
Oljepriset mätt i Brent Crude är i skrivande stund cirka hälften av vad det var för ett år sedan. Sedan oljeprisraset i juli har oljeindustrin dragit ned på sin aktivitet i form av nya investeringar och satsningar på nya utvinning. Vi såg redan i november hur tex Statoil började få problem med lönsamheten och började minska på antalet oljeriggar man hyr för sin verksamhet på Nordsjön.
Även Shell, amerikanska skifferoljebolag och företag som hyr ut oljeriggar har drabbats hårt av det halverade oljepriset. För att mäta av senaste tempen på oljeindustrin har vi sammanställt de senaste siffrorna över antalet aktiva oljeriggar i ett antal länder och jämfört med för ett år sedan.
Baker Hughes för statistik åt oljeindustrin över aktiva oljeriggar. Detta är riggar där oljebrunnar påbörjats eller som utvinner olja på land eller till havs eller i vattenområden. Riggar som befinner sig i rörelse på väg från en plats till en annan räknas tex inte med.
USA har överlägset flest oljeriggar och det beror på att detta är nödvändigt när man utvinner skifferolja i stor omfattning. Oljeproduktionen från skifferformationer faller nämligen kraftigt redan de första åren till skillnad mot konventionell oljeproduktion eller utvinning av tex djuphavsolja som kan utvinnas över årtionden. Därför krävs ett stort antal riggar som kan flyttas snabbt från område till område.
Skifferoljeproduktionen har stått för hela USA:s produktionsökning de senaste åren och tillsammans med Kanada i princip för hela världens produktionsökning sedan 2009. Det blir därför extra intressant att kika på just USA:s antal riggar. Som ni ser har antalet aktiva riggar minskar kraftigt i USA. Det är nu 461 färre riggar "i tjänst" för ny utvinning eller 26 % färre mot i fjol vid samma tidpunkt.
Hur endast två länder ökat oljeproduktionen i någon större omfattning och ännu dominerar aktiviteten i antalet riggar syns också tydligt när man tittar på antalet oljeriggar i världen. Antalet aktiva oljeriggar i världen har minskat med 816 stycken på ett år, av dessa är 733 i USA och Kanada.
Saudiarabien som senaste åren ägnat allt mer åt ökad utvinning på havet, trots att kungadömet ofta säger sig ha nästintill oändliga mängder olja i sina ökenreserver. Saudiarabien har ökat antalet riggar från 93 till 119.
Norge som vi nämnde med Statoil o början, har alltså minskat antalet aktiva riggar från 17 till 13.
Kina har däremot ökat antalet kraftigt från 21 till 33 men alltså från en låg nivå. Kina satsar stort på skifferolja som vi skrivit om tidigare, men saknar både kompetens och tillräckligt med riggar för att kunna öka produktionen nämnvärt de närmaste åren.
Det står klart att oavsett vad OPEC och Ryssland har för avsikt framöver, om de avser minska produktionen för att försöka få upp oljepriset till nivåer där de kan tjäna mer pengar eller om det rent av finns intressen från USA att i samarbete med Saudiarabien få ner priset på olja för att sätta press på Ryssland i rådande säkerhetspolitiska läge- har oljepriset satt stor press på oljeindustrin redan och hotar lönsamheten för många bolag.
Konsekvenserna av detta, om oljepriset förblir på dessa nivåer (60-70 dollar per fat), är minskad produktion längre fram och därmed högre oljepriser igen. Så fort det lilla utbudsöverskottet sjunker för att möta efterfrågan eller till och med inte räcker till, kommer priset klättra upp igen. Hur högt det slår i taket igen innan det slås tillbaka av den lägre ekonomiska aktivitet det skapar, återstår att se.
Trevlig lördag!
Även Shell, amerikanska skifferoljebolag och företag som hyr ut oljeriggar har drabbats hårt av det halverade oljepriset. För att mäta av senaste tempen på oljeindustrin har vi sammanställt de senaste siffrorna över antalet aktiva oljeriggar i ett antal länder och jämfört med för ett år sedan.
21,7% färre aktiva riggar på ett år
Data från Baker Hughes
USA har överlägset flest oljeriggar och det beror på att detta är nödvändigt när man utvinner skifferolja i stor omfattning. Oljeproduktionen från skifferformationer faller nämligen kraftigt redan de första åren till skillnad mot konventionell oljeproduktion eller utvinning av tex djuphavsolja som kan utvinnas över årtionden. Därför krävs ett stort antal riggar som kan flyttas snabbt från område till område.
Skifferoljeproduktionen har stått för hela USA:s produktionsökning de senaste åren och tillsammans med Kanada i princip för hela världens produktionsökning sedan 2009. Det blir därför extra intressant att kika på just USA:s antal riggar. Som ni ser har antalet aktiva riggar minskar kraftigt i USA. Det är nu 461 färre riggar "i tjänst" för ny utvinning eller 26 % färre mot i fjol vid samma tidpunkt.
Hur endast två länder ökat oljeproduktionen i någon större omfattning och ännu dominerar aktiviteten i antalet riggar syns också tydligt när man tittar på antalet oljeriggar i världen. Antalet aktiva oljeriggar i världen har minskat med 816 stycken på ett år, av dessa är 733 i USA och Kanada.
Saudiarabien som senaste åren ägnat allt mer åt ökad utvinning på havet, trots att kungadömet ofta säger sig ha nästintill oändliga mängder olja i sina ökenreserver. Saudiarabien har ökat antalet riggar från 93 till 119.
Norge som vi nämnde med Statoil o början, har alltså minskat antalet aktiva riggar från 17 till 13.
Kina har däremot ökat antalet kraftigt från 21 till 33 men alltså från en låg nivå. Kina satsar stort på skifferolja som vi skrivit om tidigare, men saknar både kompetens och tillräckligt med riggar för att kunna öka produktionen nämnvärt de närmaste åren.
Det står klart att oavsett vad OPEC och Ryssland har för avsikt framöver, om de avser minska produktionen för att försöka få upp oljepriset till nivåer där de kan tjäna mer pengar eller om det rent av finns intressen från USA att i samarbete med Saudiarabien få ner priset på olja för att sätta press på Ryssland i rådande säkerhetspolitiska läge- har oljepriset satt stor press på oljeindustrin redan och hotar lönsamheten för många bolag.
Konsekvenserna av detta, om oljepriset förblir på dessa nivåer (60-70 dollar per fat), är minskad produktion längre fram och därmed högre oljepriser igen. Så fort det lilla utbudsöverskottet sjunker för att möta efterfrågan eller till och med inte räcker till, kommer priset klättra upp igen. Hur högt det slår i taket igen innan det slås tillbaka av den lägre ekonomiska aktivitet det skapar, återstår att se.
Trevlig lördag!
2015-02-17
Rötterna till ursprunget har försvunnit längs vägen men de kan väckas igen!
I skrivande stund pågår febril aktivitet på redaktionen med det sista finliret innan vår bok ska igenom bokpressarna för utgivning i mars.
I väntan på tid för ordentliga inlägg kommer här därför ett dokumentärtips. Dokumentären hade premiär på tuben den 13 november 2014 och är mycket sevärd.
Filmaren, producenten och författaren Pedram Shojai har efter fyra års hårt arbete tillsammans med sitt team fångat vår tids viktigaste fråga: hur vi tappat kontakten med naturen och hur vi kan hitta tillbaka för att återställa balansen som gör att vi kan leva i en hållbar framtid.
Erfarenheterna naturfolken hade, dagens teknik/energiintensiva samhälle och kultur och de problem vi skapat med resursuttömningen av ändliga resurser vävs samman till en helhet som är lätt att relatera till. Ta er tid och se Origins, det är gratis men betalning kommer förhoppnings med lite nya perspektiv.
Filmaren, producenten och författaren Pedram Shojai har efter fyra års hårt arbete tillsammans med sitt team fångat vår tids viktigaste fråga: hur vi tappat kontakten med naturen och hur vi kan hitta tillbaka för att återställa balansen som gör att vi kan leva i en hållbar framtid.
Erfarenheterna naturfolken hade, dagens teknik/energiintensiva samhälle och kultur och de problem vi skapat med resursuttömningen av ändliga resurser vävs samman till en helhet som är lätt att relatera till. Ta er tid och se Origins, det är gratis men betalning kommer förhoppnings med lite nya perspektiv.
2015-02-15
Första vintern med bina
Det har nu snart gått ett år sedan Johan började med biodling. Nu mitt i vintern är det förstås inte så mycket att göra, bina sköter sig själva inne i kupan och går på sparlåga för att spara energi och drottningen lägger inte några ägg.
När Johan började i maj köpte han ett färdigt samhälle av en erfaren biodlare i Falun. Detta utökades under sommaren genom att Johan gjorde en så kallad avläggare: Genom att ta några ramar med honung och pollen samt två ramar med färdiglagda ägg från det färdiga samhället som sedan sattes i en tom låda (en bikupa består oftast av två lådor med plats för 8-10 ramar (beroende på kuptyp/mått).
Lådan/avläggaren flyttades sedan utom flygradie för det ursprungliga bisamhället för att bina inte skulle lämna avläggaren och flyga tillbaka igen. De flyttades även under kvällen då de flesta är hemma i kupan. Bina kan sedan börja orientera sig på den nya platsen nästa dag.
Avläggaren fick stå på en bigård bland några andra kupor i väntan på att bina skulle ta fram en ny drottning. De upptäcker nämligen snabbt att doften, feromonet som drottningen avger och som håller samman hela samhället, är borta och de måste då ta fram en ny drottning för att överleva.
För att göra detta måste de ha tillgång till ett befruktat ägg från en annan drottning.
Eftersom Johan skickat med det väljer bina ut ett som de sedan matar med en extra näringsrik blandning bestående av smält honung och pollen.
(Bina samlar in nektar som de med hjälp av enzymer från deras kropp framställer honung. Honungen lagrar de under täckta vaxkakelock i kupan, ett sorts vintermagasin eller lager att öppna vid behov).
Drottningens specialmat kallas bidrottninggelé eller drottningsaft vilket gör att ägget utvecklas till en drottning istället för ett arbetsbi eller drönare ("hanbi").
Johan gjorde i ordning avläggaren på kvällen när de flesta bina vara hemma i kupan och stängde sedan till flutsteringången (binas in/utflygningsingång). Avläggare förflyttades sedan 4-5 km bort till annan biodlares bigård. Här fick avläggaren stå tills en ny drottning tagits fram och sedan parat sig i området, Den kunde sedan under kvällstid transporteras tillbaka till Johans bigård och ställas bredvid Johans andra samhälle, avläggaren hade med en ny parad drottning blivit ett eget litet samhälle som till vintern hann växa sig till ett starkt samhälle.
Det finns varianter på avläggare där man tex köper en färdigparad drottning och tillsätter avläggaren men vi går inte in på dessa här. Vi kommer få anledning att återkomma till avläggare i sommar då Johan ska göra just det för att utöka sina befintliga två samhällen till fyra.
Men vad gör man som biodlare nu då när bina är invintrade? Jo, förutom att som Johan gör nästan varje dag (vilket förstås inte är nödvändigt), kollar att kuporna inte blåst omkull eller att något djur som en grävling eller om man har riktigt otur -att en björn varit framme och nafsat, är det planering och städning som gäller. En bigård består ju förutom av bikupor även av en bod eller ett utrymme där man har all utrustning. Har man inte hållit helt rent under sommaren och missat lite honungskladd kan det bli mycket småkryp som hittar fram.
När det gäller planering är det så här i februari/mars rekommenderat att byta bottnar på kuporna som under vintern blivit fulla av döda bina som ramlat ner och riskerar att sprida sjukdomar. Då gäller det ha extrabottnar som är redo och är de nya som i Johans fall bör de ytbehandlas för att hålla i många år. Ska man tänka på både bin och hållbarheten är linolja att rekommendera. Men det får vi även anledning att återkomma till för det är en hel vetenskap i sig.
Nedan följer lite bilder när Johan under lördagen var ute i biredakpsboden samt bilder på kuporna innan och efter snön föll.
Två träskivor är uppställda som skydd framför flustret för att inte snö och väta ska blåsa rakt in, håller även till viss del fåglar borta. För att de stå kvar vid stark blåst har de fått stöd mot handtagens nedre del på kuporna och hålls kvar med två tegelstenar nedtill.
Bara efter en RIKTIGT häftig snöstorm har den ena skivan hamnar ur position. I övrigt har de gjort sitt jobb,
Avslutningsvis vill tipsa om en mycket läsvärd blogg om biodling och självhushållning mm. som säkert kan intressera många och som Johan hämtat mycket inspiration och nya biodlartankar ifrån:
"Småbruk på ett berg i Värmland" av Patrick Sellman.
Trevlig söndag!
När Johan började i maj köpte han ett färdigt samhälle av en erfaren biodlare i Falun. Detta utökades under sommaren genom att Johan gjorde en så kallad avläggare: Genom att ta några ramar med honung och pollen samt två ramar med färdiglagda ägg från det färdiga samhället som sedan sattes i en tom låda (en bikupa består oftast av två lådor med plats för 8-10 ramar (beroende på kuptyp/mått).
Lådan/avläggaren flyttades sedan utom flygradie för det ursprungliga bisamhället för att bina inte skulle lämna avläggaren och flyga tillbaka igen. De flyttades även under kvällen då de flesta är hemma i kupan. Bina kan sedan börja orientera sig på den nya platsen nästa dag.
Avläggaren fick stå på en bigård bland några andra kupor i väntan på att bina skulle ta fram en ny drottning. De upptäcker nämligen snabbt att doften, feromonet som drottningen avger och som håller samman hela samhället, är borta och de måste då ta fram en ny drottning för att överleva.
För att göra detta måste de ha tillgång till ett befruktat ägg från en annan drottning.
Eftersom Johan skickat med det väljer bina ut ett som de sedan matar med en extra näringsrik blandning bestående av smält honung och pollen.
(Bina samlar in nektar som de med hjälp av enzymer från deras kropp framställer honung. Honungen lagrar de under täckta vaxkakelock i kupan, ett sorts vintermagasin eller lager att öppna vid behov).
Drottningens specialmat kallas bidrottninggelé eller drottningsaft vilket gör att ägget utvecklas till en drottning istället för ett arbetsbi eller drönare ("hanbi").
Johan gjorde i ordning avläggaren på kvällen när de flesta bina vara hemma i kupan och stängde sedan till flutsteringången (binas in/utflygningsingång). Avläggare förflyttades sedan 4-5 km bort till annan biodlares bigård. Här fick avläggaren stå tills en ny drottning tagits fram och sedan parat sig i området, Den kunde sedan under kvällstid transporteras tillbaka till Johans bigård och ställas bredvid Johans andra samhälle, avläggaren hade med en ny parad drottning blivit ett eget litet samhälle som till vintern hann växa sig till ett starkt samhälle.
Det finns varianter på avläggare där man tex köper en färdigparad drottning och tillsätter avläggaren men vi går inte in på dessa här. Vi kommer få anledning att återkomma till avläggare i sommar då Johan ska göra just det för att utöka sina befintliga två samhällen till fyra.
Men vad gör man som biodlare nu då när bina är invintrade? Jo, förutom att som Johan gör nästan varje dag (vilket förstås inte är nödvändigt), kollar att kuporna inte blåst omkull eller att något djur som en grävling eller om man har riktigt otur -att en björn varit framme och nafsat, är det planering och städning som gäller. En bigård består ju förutom av bikupor även av en bod eller ett utrymme där man har all utrustning. Har man inte hållit helt rent under sommaren och missat lite honungskladd kan det bli mycket småkryp som hittar fram.
När det gäller planering är det så här i februari/mars rekommenderat att byta bottnar på kuporna som under vintern blivit fulla av döda bina som ramlat ner och riskerar att sprida sjukdomar. Då gäller det ha extrabottnar som är redo och är de nya som i Johans fall bör de ytbehandlas för att hålla i många år. Ska man tänka på både bin och hållbarheten är linolja att rekommendera. Men det får vi även anledning att återkomma till för det är en hel vetenskap i sig.
Nedan följer lite bilder när Johan under lördagen var ute i biredakpsboden samt bilder på kuporna innan och efter snön föll.
Bikuporna innan snön
Bikuporna och skivorna med snö...
Inne i boden...
Lite oorganiserat nu när det kommit lite nya prylar som inte fått sin plats än.
Två nya Törebodakupor
Kuporna består av lådor var, en botten, isolerat plåttak och 10 ramar per låda. Men som ni ser är det här 8 lådor vilket beror på att Johan skaffat två extra för varje samhälle/ny kupa som ska användas för honung i sommar...(så kallade skattlådor). Även fyra extra bottnar för att kunna byta ut vid rengöring under vintern..
Honungsupptappning från i somras...
Johan ser förstås fram emot när han får tappa upp nyslungad honung igen men dit är det är långt ännu.
"Småbruk på ett berg i Värmland" av Patrick Sellman.
Trevlig söndag!
2015-02-14
Gotland släcktes ner och batterierna till telemaster slocknade med sin frånvaro
För en stund sedan fick Johan ett samtal av en släkting på Gotland. "Hela Gotland är nedsläckt sedan 1,5 timme tillbaka, jag försökte nå en bekant som jobbar i GEAB:s kontrollrum i Visby- de var för upptagna för att kunna prata".
Det går 10 minuter och Johan får ingen kontakt med släktingen som nu tröttnat på att inte kunna laga mat och åkt in till Visby i hopp om att få lite mat på en restaurang. På vägen in fanns ingen täckning alls.. Johan hinner höra att släktingen får i sig lite mat men sen bryts samtalet...
Klockan 15.48 får Johan tag i sin släkting igen (efter flera misslyckade försök) som meddelar att i 12-14 minuter gick det inte att ringa i Visby och ja restaurangen var nedsläckt. Mellan 15.36 och 15.48 gick det åtminstone inte att använda en av mobiltelefonoperatörerna i Visby...så mycket för den batteribackupen!
På GEAB:s hemsida kunde man se dels en översiktskarta respektive detaljkartor över norra, centrala och södra Gotlands som alltså var strömlöst i nästan två timmar.
Översiktskartan över nedsläckningen
Centrala Gotland inklusive Visby nedsläckt...
Norra Gotland strömöstt...
Södra Gotland strömlöst...
Pressmeddelande på GEAB:s sida innan klockan 16:
När strömmen började komma tillbaka skickade Johans släkting följande sms till sin kontakt i GEAB:s kontrollrum:
"I ren solidaritet med GEAB så släckte jag lyktorna på bilen..."
Skämt åsido, detta är djupt allvarligt och bör vara en tankeställare inte bara för boende på Gotland som inte har egen värme och elförsörjning eller livsmedelslager som inte behöver el/kyla för att hålla sig. Se föregående inlägg så förstår ni bättre.
Hela ön beräknas vara tillbaka "online" klockan 17.30.
2015-02-13
Fredagsrepetition om prepping/förnuftig beredskap som glömts bort
Sveriges Radio kanske fick sig en tankeställare efter det eminenta programmet "Verklighetens prepper" som sändes i P3 för några veckor sedan. Nu rapporterar nämligen SR att "Svenskar är dåligt förberedda för krissituationer" (århundradets underdrift?), detta med anledning av en ny enkätstudie som kommit ut och visar detta klart och tydligt.
Enkäten, från Nationellt centrum för krishanteringsstudier (Crismart) vid Försvarshögskolan
har gjorts på uppdrag av Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB) och skickades ut till beredskapssamordnare i kommuner, landsting och länsstyrelser. Resultatet:
Vid allvarlig kris klarar de flesta hushåll i detta land högst ett dygn när det gäller värme- och livsmedelsförsörjning. Något enkätens beredskapssamordnare tycker borde höjas till minst tre dygn...
Enligt Stefan Anering, enhetschef vid MSB saknar de flesta en mental förberedelse för att något kan hända "Men också en vis hemberedskap- att man kan tappa upp vatten, har lite torrmat och konserver, kanske batterier till en radio, en ficklampa och sådana saker"...
Vadå kan Sverige drabbas av en kris? Vi har ju inte haft krig på över 200 år och "det kan väl aldrig hända mig"??
En allvarlig kris kan exempelvis vara:
Det är förstås ett fall framåt att MSB det kommande året ska satsa på att försöka få allmänheten att lägga ifrån sig det smarta manickerna och börja ta ansvar för sig själva och sina närstående genom att lära sig om lite grundläggande krisberedskap.
Men gör er själv en tjänst och börja med att lyssna till inslaget från P3 om ni inte redan gjort det, eller varför inte lyssna en gång till så kanske vi tillsammans kan få rätsida på skutan igen. Kom ihåg att det som var sunt förnuft för många svenskar för kanske 40-50 år sedan när det gäller tex uppvärmning med kamin och vedspis och att ha tillgång till matreserver och vatten aldrig blir gammalmodigt när strömmen går eller lastbilarna inte kommer fram till affärerna. Dessutom kan det vara trevligt att inte behöva åka och handla när man tex är sjuk eller när det är snöoväder.
Trevlig beredskapsfredag!
Enkäten, från Nationellt centrum för krishanteringsstudier (Crismart) vid Försvarshögskolan
har gjorts på uppdrag av Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB) och skickades ut till beredskapssamordnare i kommuner, landsting och länsstyrelser. Resultatet:
Vid allvarlig kris klarar de flesta hushåll i detta land högst ett dygn när det gäller värme- och livsmedelsförsörjning. Något enkätens beredskapssamordnare tycker borde höjas till minst tre dygn...
Enligt Stefan Anering, enhetschef vid MSB saknar de flesta en mental förberedelse för att något kan hända "Men också en vis hemberedskap- att man kan tappa upp vatten, har lite torrmat och konserver, kanske batterier till en radio, en ficklampa och sådana saker"...
Vadå kan Sverige drabbas av en kris? Vi har ju inte haft krig på över 200 år och "det kan väl aldrig hända mig"??
En allvarlig kris kan exempelvis vara:
- Ett längre, till stora delar landsomfattande elavbrott.
- Avbrutna olje/bränsleleveranser till Sverige. (ca 42 % av Sveriges olja kommer från Ryssland). (ingen olja/bränsle och Sveriges matleveranser står i praktiken helt still, plus övriga varor).
- Om något av de länder Sverige idag importerar hälften av landets livsmedel ifrån drabbas av stora transportstörningar eller liknande.
- Någon form av långvarig ekonomisk kris
- Krig i Sveriges närområde (ja eller givetvis i händelse av ett angrepp mot vårt land/som sker på Sveriges territorium).
Det är förstås ett fall framåt att MSB det kommande året ska satsa på att försöka få allmänheten att lägga ifrån sig det smarta manickerna och börja ta ansvar för sig själva och sina närstående genom att lära sig om lite grundläggande krisberedskap.
Men gör er själv en tjänst och börja med att lyssna till inslaget från P3 om ni inte redan gjort det, eller varför inte lyssna en gång till så kanske vi tillsammans kan få rätsida på skutan igen. Kom ihåg att det som var sunt förnuft för många svenskar för kanske 40-50 år sedan när det gäller tex uppvärmning med kamin och vedspis och att ha tillgång till matreserver och vatten aldrig blir gammalmodigt när strömmen går eller lastbilarna inte kommer fram till affärerna. Dessutom kan det vara trevligt att inte behöva åka och handla när man tex är sjuk eller när det är snöoväder.
Trevlig beredskapsfredag!
2015-02-12
Oljeprisfallet gör LNG-export olönsam men EU vill importera Kanadas oljesand
Trots att Kanada endast ligger på plats 21 bland länderna i världen med de största gasreserverna vill flera företag i Kanada börja exportera flytande naturgas (LNG) från den kanadensiska västkusten till Asien. Kanada tycks ivriga att följa efter sin amerikanska granne i söder som börjat exportera flytande naturgas till framför allt Kina.
Men som vi varit inne på tidigare och även beskriver i vår kommande bok, kan export av flytande naturgas (LNG) till Asien bli en dålig affär. Ja, man kan nog säga att det för tillfället är en mycket olönsam affär just nu vi ska snart komma till varför.
I början av januari intervjuades geologen och energirådgivaren Arthur Berman av kanadensiska TV-kanalen Business News Network (BNN), detta med anledning av det låga oljeprisets effekter på en eventuell satsning på LNG-export från Kanada.
Berman har vi skrivit mycket om på den här bloggen tidigare med anledning av hans långa erfarenhet och djupa analyser av skifferutvinningen i USA.
I intervjun som ni finner nedan, ställer reportern bland annat frågan hur det ryska-kinesiska gasavtalet (som tecknades i början av 2014) påverkar Kanadas möjlighet att exportera LNG till Kina och hur oljeprisraset (halveringen av oljepriset sedan i juli) spelar in i lönsamheten för en sådan satsning.
Berman säger att det rysk-kinesiska gasavtalet sätter käppar i hjulet för såväl USA som Kanada att få någon lönsamhet i LNG-export till Asien. Det rysk-kinesiska gasavtalet, som sträcker sig över 30 år och uppskattas vara värt 400 miljarder dollar gör att rysk gas tvingar ner priset på gas i Asien till en nivå som inte gör exporten från Nordamerika lönsam, det går helt inte att konkurrera med den.
Fram till nu har LNG-priset i Asien styrts av oljepriset, när det gått ner har LNG följt med ner och när oljepriset fallit har likaså LNG-priset fallit.
Men med alltmer rysk gas (världens största gasreserver) och gas från Turkmenistan (världens fjärde största gasreserver enligt BP Statistical review) på den asiatiska marknaden i takt med att pipelinenätverken byggs ut ,skapas ett överflöd av gas som prissätts i avtal mellan länder som köper och exporterar denna inom Asien. Det har därför mindre betydelse hur oljepriset går för gasen som produceras och säljs i Asien då den i bilaterala avtal kan sättas till fasta priser som sträcker sig över lång tid.
Men som Berman understryker krävs ett oljepris på runt 80 dollar per fat för att LNG-utvinningen i USA och Kanada överhuvudtaget ska gå runt. Världsmarknadspriset på olja, Brent Crude är i skrivande stund under 55 dollar per fat. Hur länge det kan tänkas stanna under 80 dollar ska vi diskutera i ett senare inlägg.
Berman får även frågan hur han ser på framtiden av gasutvinningen i USA med anledningen av hajpen kring skiffergasen de senaste åren. Han nämner då att bland annat The Bureau of economic geology vid Texas universitet i Austen, nyligen i vetenskaplig granskning, kommit fram till att produktionen av skiffergas i USA med all sannolikhet toppar kring 2020-22 och sedan faller kraftigt.
En analys som bland annat den välrenommerade kanadensiska geologen David Hughes delar. Hughes som ligger bakom den mest omfattande rapport vi känner till som skrivits om skifferutvinningen i USA.
Samtidigt som alltså lönsamheten i LNG-export från Kanada börjar ifrågasättas på allvar i landet rapporterade kanadensiska CBC News förra veckan något som säkert får den kanadensiska oljeindustrin att jubla. EU har efter ett beslut i EU-parlamentet godkänt att råolja framställd ur kanadensisk oljesand nu ska likställas som övrig råolja, konventionell som okonventionell.
Tidigare angav ett bränslekvalitetsdirektiv i EU att råolja från oljesand i Kanada var mer koldioxid intensiv än annan råoljeutvinning men det gäller alltså inte längre...Men nu ger man i och med detta beslut ger man i praktiken ett "go" för TransCanadas planer på att bygga en oljepipeline till västkusten för vidare tankertransporter till bland annat EU-området.
Beslutet av EU-parlamentet kommer alltså trots att den kanadensiska oljesanden av många forskare visats vara den enskilt smutsigaste oljetvinningen. Oljesandsutvinningen bidrar med enorma utsläpp och föroreningar på grund av den extremt energiintensiva och komplicerade process som krävs för att denna oljesand ska kunna utvinnas och sedermera användas.
Som vi skrivit om tidigare lämnade Kanada Kyotoavtalet för att oljesandsutvinningen skulle kunna fortsätta och expandera. Annars skulle ju den kanadensiska oljeindustrin och med den staten, få stå för den miljö- och klimatförstöring den skapar. Oljesandsutvinningen ger mycket klirr till statskassan men beslutet har skapat en stor ilska även bland den egna befolkningen mot den kanadensiska regeringen, särskilt premiärminister Stephen Harper.
Men som vi varit inne på tidigare och även beskriver i vår kommande bok, kan export av flytande naturgas (LNG) till Asien bli en dålig affär. Ja, man kan nog säga att det för tillfället är en mycket olönsam affär just nu vi ska snart komma till varför.
I början av januari intervjuades geologen och energirådgivaren Arthur Berman av kanadensiska TV-kanalen Business News Network (BNN), detta med anledning av det låga oljeprisets effekter på en eventuell satsning på LNG-export från Kanada.
Berman har vi skrivit mycket om på den här bloggen tidigare med anledning av hans långa erfarenhet och djupa analyser av skifferutvinningen i USA.
I intervjun som ni finner nedan, ställer reportern bland annat frågan hur det ryska-kinesiska gasavtalet (som tecknades i början av 2014) påverkar Kanadas möjlighet att exportera LNG till Kina och hur oljeprisraset (halveringen av oljepriset sedan i juli) spelar in i lönsamheten för en sådan satsning.
Berman säger att det rysk-kinesiska gasavtalet sätter käppar i hjulet för såväl USA som Kanada att få någon lönsamhet i LNG-export till Asien. Det rysk-kinesiska gasavtalet, som sträcker sig över 30 år och uppskattas vara värt 400 miljarder dollar gör att rysk gas tvingar ner priset på gas i Asien till en nivå som inte gör exporten från Nordamerika lönsam, det går helt inte att konkurrera med den.
Fram till nu har LNG-priset i Asien styrts av oljepriset, när det gått ner har LNG följt med ner och när oljepriset fallit har likaså LNG-priset fallit.
Men med alltmer rysk gas (världens största gasreserver) och gas från Turkmenistan (världens fjärde största gasreserver enligt BP Statistical review) på den asiatiska marknaden i takt med att pipelinenätverken byggs ut ,skapas ett överflöd av gas som prissätts i avtal mellan länder som köper och exporterar denna inom Asien. Det har därför mindre betydelse hur oljepriset går för gasen som produceras och säljs i Asien då den i bilaterala avtal kan sättas till fasta priser som sträcker sig över lång tid.
Men som Berman understryker krävs ett oljepris på runt 80 dollar per fat för att LNG-utvinningen i USA och Kanada överhuvudtaget ska gå runt. Världsmarknadspriset på olja, Brent Crude är i skrivande stund under 55 dollar per fat. Hur länge det kan tänkas stanna under 80 dollar ska vi diskutera i ett senare inlägg.
Berman får även frågan hur han ser på framtiden av gasutvinningen i USA med anledningen av hajpen kring skiffergasen de senaste åren. Han nämner då att bland annat The Bureau of economic geology vid Texas universitet i Austen, nyligen i vetenskaplig granskning, kommit fram till att produktionen av skiffergas i USA med all sannolikhet toppar kring 2020-22 och sedan faller kraftigt.
En analys som bland annat den välrenommerade kanadensiska geologen David Hughes delar. Hughes som ligger bakom den mest omfattande rapport vi känner till som skrivits om skifferutvinningen i USA.
Samtidigt som alltså lönsamheten i LNG-export från Kanada börjar ifrågasättas på allvar i landet rapporterade kanadensiska CBC News förra veckan något som säkert får den kanadensiska oljeindustrin att jubla. EU har efter ett beslut i EU-parlamentet godkänt att råolja framställd ur kanadensisk oljesand nu ska likställas som övrig råolja, konventionell som okonventionell.
Tidigare angav ett bränslekvalitetsdirektiv i EU att råolja från oljesand i Kanada var mer koldioxid intensiv än annan råoljeutvinning men det gäller alltså inte längre...Men nu ger man i och med detta beslut ger man i praktiken ett "go" för TransCanadas planer på att bygga en oljepipeline till västkusten för vidare tankertransporter till bland annat EU-området.
Beslutet av EU-parlamentet kommer alltså trots att den kanadensiska oljesanden av många forskare visats vara den enskilt smutsigaste oljetvinningen. Oljesandsutvinningen bidrar med enorma utsläpp och föroreningar på grund av den extremt energiintensiva och komplicerade process som krävs för att denna oljesand ska kunna utvinnas och sedermera användas.
Som vi skrivit om tidigare lämnade Kanada Kyotoavtalet för att oljesandsutvinningen skulle kunna fortsätta och expandera. Annars skulle ju den kanadensiska oljeindustrin och med den staten, få stå för den miljö- och klimatförstöring den skapar. Oljesandsutvinningen ger mycket klirr till statskassan men beslutet har skapat en stor ilska även bland den egna befolkningen mot den kanadensiska regeringen, särskilt premiärminister Stephen Harper.
Arthur Berman intervjuas av BNN
Klicka på bilden eller här för att komma till invervjun.
2015-02-10
Ett nytt Apolloprogram för att hantera USA:s/vårt oljeberoende
Lawrence Klaus som vi skrivit om tidigare, har kommit med en uppdatering av sitt utkast till nationella energiplan för USA som bör vara av intresse för varje oljeberoende medborgare på den här planeten.
Klaus är bland annat före detta ingenjör och designer vid Boeing Aerospace Group (ASG) och var involverad i utvecklingen av Apolloprogrammet som ledde till USA:s första månlandning 1969. Med samma metodiska approach och detaljrika analys lyfter Klaus många av de problem och utmaningar vi brukar diskutera här på bloggen.
Rapporten har titeln "A National Energy Program The Apollo Program of Our Time
A White Paper on Achieving Energy Independence and National Transformation" och ni finner den i sin helhet här.
Det finns mycket intressant att ta upp och belysa närmare i Klaus 67 sidor långa nationella enegiplan och vi får säkert anledning att återkomma till den. Nedan följer dock lite av det som kan vara värt att fundera kring och som berör USA, Sverige ja alla länder som inte sitter på lättåtkomliga oljereserver för egen användning i evinnerlig tid framöver...
Låt oss börja med en liten tankeställare:
Innan japanska styrkor slog till mot Pearl Harbour den 7 december 1943, genom en överraskande smygattack på USA:s viktigaste flottbas i Stilla havet, levde de flesta amerikaner lyckligt isolerade från det krigshärjade Europa, Nordafrika och Sydostasien.
Lika ovetande är de flesta amerikaner idag om landets enorma oljeberoende och att den ökade tillgången på inhemsk olja från skifferformationer redan inom fem år beräknas börja minska för att aldrig nå dessa nivåer igen.
Klaus skriver:
"Amerika upprepar samma gamla mönster som hegemoniska makter genomgår: överkonsumtion, överexpansion och överoptimism. Vissa hävdar att Nordamerika ska bli det nya Saudiarabien för olja och gas. Å andra sidan. I oktober 2013 var det 40 års sedan OPEC:s oljeembargo. Amerikas olje- och gasindustri har inte botat marknadskrafternas oljeberoende på dessa 40 år och kan inte väntas göra det inom överskådlig framtid...IEA beräknar att USA:s produktion når sin toppnivå runt 11,1 miljoner fat 2020 och faller efter det...Det faktum att USA står för all ökning av världens oljeproduktion fördunklar situationen. Vi har åkt på den oljeimporterande berg- och dalbanan för länge för att inte ha lärt oss någonting av tidigare erfarenheter".
Klaus inleder rapporten med att sätt upp en prioriteringslist för mål som energiplanen ska försöka nå.
Byggnadssektorn: Ersätt oljeanvändningen inom byggnadssektorn och minska utsläppen i energieffektiva byggnader som tillgodoser användarens behov.
Transportsektorn: Ersätt oljeanvändningen och minska utsläppen i den konventionella och den alternativa fordonsflottan som tillgodoser användarens behov.
El/energi-sektorn: Ersätt oljeanvändningen i anläggningar för slutanvändaren och minska utsläppen på ett energieffektivt och säkert med dagens standard inom el/energisektorn som tillgodoser användarens behov.
Bränslesektorn: Ersätt oljeanvändningen och minska utsläppen inom en bränslesektor som når målen och alltid kan förse bränsle till fordon på vägarna och stridsvagnar på slagfältet.
Försvarssektorn: Ersätt oljeanvändningen och minska utsläppen på ett energieffektivt sätt för USA:s försvarsmakt så den har den operativa energisäkerheten för att vinna Amerikas krig utan den direkta tillgången till operativa baser och energitillgångar.
Energiteknologi och forskning: Utveckla och på bred front sprida energiteknologi som rankas i ordning utifrån möjligheten att uppnå sektorsmål och övergripande mål.
Klaus är bland annat före detta ingenjör och designer vid Boeing Aerospace Group (ASG) och var involverad i utvecklingen av Apolloprogrammet som ledde till USA:s första månlandning 1969. Med samma metodiska approach och detaljrika analys lyfter Klaus många av de problem och utmaningar vi brukar diskutera här på bloggen.
Rapporten har titeln "A National Energy Program The Apollo Program of Our Time
A White Paper on Achieving Energy Independence and National Transformation" och ni finner den i sin helhet här.
Det finns mycket intressant att ta upp och belysa närmare i Klaus 67 sidor långa nationella enegiplan och vi får säkert anledning att återkomma till den. Nedan följer dock lite av det som kan vara värt att fundera kring och som berör USA, Sverige ja alla länder som inte sitter på lättåtkomliga oljereserver för egen användning i evinnerlig tid framöver...
Låt oss börja med en liten tankeställare:
Innan japanska styrkor slog till mot Pearl Harbour den 7 december 1943, genom en överraskande smygattack på USA:s viktigaste flottbas i Stilla havet, levde de flesta amerikaner lyckligt isolerade från det krigshärjade Europa, Nordafrika och Sydostasien.
Lika ovetande är de flesta amerikaner idag om landets enorma oljeberoende och att den ökade tillgången på inhemsk olja från skifferformationer redan inom fem år beräknas börja minska för att aldrig nå dessa nivåer igen.
Klaus skriver:
"Amerika upprepar samma gamla mönster som hegemoniska makter genomgår: överkonsumtion, överexpansion och överoptimism. Vissa hävdar att Nordamerika ska bli det nya Saudiarabien för olja och gas. Å andra sidan. I oktober 2013 var det 40 års sedan OPEC:s oljeembargo. Amerikas olje- och gasindustri har inte botat marknadskrafternas oljeberoende på dessa 40 år och kan inte väntas göra det inom överskådlig framtid...IEA beräknar att USA:s produktion når sin toppnivå runt 11,1 miljoner fat 2020 och faller efter det...Det faktum att USA står för all ökning av världens oljeproduktion fördunklar situationen. Vi har åkt på den oljeimporterande berg- och dalbanan för länge för att inte ha lärt oss någonting av tidigare erfarenheter".
Byggnadssektorn: Ersätt oljeanvändningen inom byggnadssektorn och minska utsläppen i energieffektiva byggnader som tillgodoser användarens behov.
Transportsektorn: Ersätt oljeanvändningen och minska utsläppen i den konventionella och den alternativa fordonsflottan som tillgodoser användarens behov.
El/energi-sektorn: Ersätt oljeanvändningen i anläggningar för slutanvändaren och minska utsläppen på ett energieffektivt och säkert med dagens standard inom el/energisektorn som tillgodoser användarens behov.
Bränslesektorn: Ersätt oljeanvändningen och minska utsläppen inom en bränslesektor som når målen och alltid kan förse bränsle till fordon på vägarna och stridsvagnar på slagfältet.
Försvarssektorn: Ersätt oljeanvändningen och minska utsläppen på ett energieffektivt sätt för USA:s försvarsmakt så den har den operativa energisäkerheten för att vinna Amerikas krig utan den direkta tillgången till operativa baser och energitillgångar.
Energiteknologi och forskning: Utveckla och på bred front sprida energiteknologi som rankas i ordning utifrån möjligheten att uppnå sektorsmål och övergripande mål.
I slutsatserna skriver Klaus bland annat:
"USA måste undvika att upprätthålla nuvarande fientliga policy gentemot Kina...Kinas uppgång är inte så mycket en resultatet av ökad militär förmåga som vår egen minskade konkurrensförmåga som kommer från en utdaterad infrastruktur, otillräcklig satsning på forskning och utveckling och en till synes dysfunktionell regering".
Men Klaus lyfter även att det finns hopp, om USA ställer om nu och de närmaste 10 åren, kan en nationell energiplan faktiskt göra skillnad.
"Den nationella energiplanen tillämpar erfarenheterna från vår starkaste generation till dagens förutsättningar. "Den nationella energiplanens årtionde" kommer bli en omställningsperiod från beroende av importerad olja till en hållbar energiframtid som kommer innebära en vinn-vinn för alla intressenter, Amerika och för världen. Att utveckla alternativ till olja och göra det till en nationell säkerhetsfråga kommer göra att genomförandet sker snabbare än annars och öka på nationens gröna energiexport".
.
Vi tackar ASPO-USA som uppmärksammade oss på Klaus uppdaterade nationella energiplan.
Man behöver inte dela allt i energiplanen men den kan förhoppningsvis bidra till att dra igång en seriös diskussion om vad som faktiskt krävs för att vi ska kunna ställa om vår ekonomi de närmaste 10-15 åren.
DARPA bakom Internet men uppfinner nu program för att kontrollera det
Vi har skrivit flera inlägg om riskerna med den snabba utvecklingen av artificiell intelligens för användning i robotar och i mjukvara för datorer. Johans skrev även en artikel i julnumret av OM, om autonama maskiner och artificiell intelligens.
När CBS 60 Minutes besöker Defense Advanced Research Projects Agency (DARPA) påminns vi än en gång om detta. DARPA som leder utvecklingen av mycket av amerikanska försvarsdepartementets ledande spetsteknologi och bland annat ligger bakom skapandet av Internet. DARPA ligger även långt framme i utvecklingen av artificiell intelligens.
Just nu leder den tidigare dataspelsutvecklaren Dan Kaufman utvecklingen av mjukvara som man hävdar är ämnad att skydda amerikanska myndigheter, företag och medborgare från hackerangrepp. De ska göra Internet säkrare och använder såväl offensiva som defensiva system för att möta hackers som utgör ett hot mot den nationella säkerheten, varhelst i världen hackerangreppen kommer ifrån.
DARPA lyder under amerikanska försvarsdepartementet och Kaufman säger att de inte utvecklar system för NSA (National Security Agency), i alla fall mycket sällan...
Vi har tidigare skrivit om hur finansanalytikern och säkerhetsexperten Jim Rickards tränat Pentagon i finansiell krigföring som han menar är ett större hot mot USA än traditionell krigföring mellan militärmakter som mäter musklerna med vapenmakt. Givetvis har särskilt stormakter som Kina, Ryssland och USA hackerarméer och har utvecklat avancerade program för att kunna spionera på varandra.
Men frågan är hur avancerade DARPA:s övervakningssystem håller på att bli och när vi kan börja se programvara med artificiell intelligens inbyggt som det talas om öppet som att det vore det mest naturliga i världen.
Precis som ni kommer se i videon är nästan allt i vår vardag idag sammankopplat i så kallade smarta system som ska ge oss information om allt runt i kring oss. Från kylskåpet och mobilapparna till bilen och till och från våra arbeten. När Kaufman säger att DARPA arbetar med att göra våra system säkra kanske han säger det i all välmening men frågan vi ställer oss är om vi behöver så många sammankopplade system?
Skapar vi inte fler sårbarheter än vi ersätter? I naturen finns många olika självbärande system som är sammanlänkade men de är uppbyggda så att det alltid finns några som överlever när andra hotas av kollaps. Det är mångfalden av arter och växter som gör att några alltid bär på de egenskaper som för stunden krävs för att anpassa sig. Men genom att göra oss i praktiken helt beroende av tekniska system utan en plan b, c etc gör vi oss onödigt sårbara.
Vi har nog en hel del att lära av naturen. Se videon och fundera själva.
När CBS 60 Minutes besöker Defense Advanced Research Projects Agency (DARPA) påminns vi än en gång om detta. DARPA som leder utvecklingen av mycket av amerikanska försvarsdepartementets ledande spetsteknologi och bland annat ligger bakom skapandet av Internet. DARPA ligger även långt framme i utvecklingen av artificiell intelligens.
Just nu leder den tidigare dataspelsutvecklaren Dan Kaufman utvecklingen av mjukvara som man hävdar är ämnad att skydda amerikanska myndigheter, företag och medborgare från hackerangrepp. De ska göra Internet säkrare och använder såväl offensiva som defensiva system för att möta hackers som utgör ett hot mot den nationella säkerheten, varhelst i världen hackerangreppen kommer ifrån.
DARPA lyder under amerikanska försvarsdepartementet och Kaufman säger att de inte utvecklar system för NSA (National Security Agency), i alla fall mycket sällan...
Vi har tidigare skrivit om hur finansanalytikern och säkerhetsexperten Jim Rickards tränat Pentagon i finansiell krigföring som han menar är ett större hot mot USA än traditionell krigföring mellan militärmakter som mäter musklerna med vapenmakt. Givetvis har särskilt stormakter som Kina, Ryssland och USA hackerarméer och har utvecklat avancerade program för att kunna spionera på varandra.
Men frågan är hur avancerade DARPA:s övervakningssystem håller på att bli och när vi kan börja se programvara med artificiell intelligens inbyggt som det talas om öppet som att det vore det mest naturliga i världen.
Precis som ni kommer se i videon är nästan allt i vår vardag idag sammankopplat i så kallade smarta system som ska ge oss information om allt runt i kring oss. Från kylskåpet och mobilapparna till bilen och till och från våra arbeten. När Kaufman säger att DARPA arbetar med att göra våra system säkra kanske han säger det i all välmening men frågan vi ställer oss är om vi behöver så många sammankopplade system?
Skapar vi inte fler sårbarheter än vi ersätter? I naturen finns många olika självbärande system som är sammanlänkade men de är uppbyggda så att det alltid finns några som överlever när andra hotas av kollaps. Det är mångfalden av arter och växter som gör att några alltid bär på de egenskaper som för stunden krävs för att anpassa sig. Men genom att göra oss i praktiken helt beroende av tekniska system utan en plan b, c etc gör vi oss onödigt sårbara.
Vi har nog en hel del att lära av naturen. Se videon och fundera själva.
Klicka på bilden för att komma till videon
2015-02-07
Hur kan hållbar stadsodling och stadsplanering se ut?
Varit mycket att stå i på redaktionen de senaste veckorna, framför allt mycket tid som gått åt till de sista avslutande detaljerna av vår bok som planeras att släppas i slutet av mars.
Kanske det viktigaste budskapet Duany har är att vill man skapa förändring för att nå hållbara samhällen kan man inte ägna sig åt skrämsel och hot om vad som händer om ”du inte gör si och så innan ett visst datum”. Fokus måste i stället ligga på vad du kan göra och hur en förändring i ditt förhållande till din närmiljö, odling och så vidare kan göra att du mår bättre och får bättre livskvalitet. Ge människor hopp och alternativ helt enkelt och börja i liten skala i folks närområde.
Att få 40-talet grafer, diagram, bilder och illustrationer att hamna på rätt ställe och samtidigt se snygga ut kräver sin tid, mer än man kanske först räknar med... Slutkorrektur och faktagranskning likaså. Men i nästa vecka blir troligen allt klart utom omslaget som just nu färgläggs av vår illustratör Anna Westin.
Vi glädjs dock redan nu åt att vi fått riktigt fina kommentarer av de 8 utvalda personer som fått förhandsläsa manuset...mer om dessa framöver.
Så till dagens inlägg!
För drygt en månad sedan skrev vi om James Howard Kunstler med anledning av att författaren och föreläsaren blev intervjuad i december av Forum Axcess vid KTH:s Arkitekturskola i Stockholm. Temat var Framtidens lantbruk.
Frågor som diskuterades under samtalen var bland annat hur jordbruket påverkas av minskad användning av fossila bränslen, vilken roll odling av organisk mat kommer spela och vilka vägar vi kan ta framåt som är hållbara för både livsmedelsproduktion och i vår samhällsplanering i stort.
Förutom Kunstler intervjuades tre andra personer med lång erfarenhet av arbete med samhällsplanering och integrering av jordbruk och samhälle som gav sin bild av framtiden. Intervjuare var Tigran Haas, docent och Lektor inom samhällsplanering och stadsutformning på KTH:s Arkitekturskola.
Vi ska här fokusera på Andrés Duany då han ger mycket inspiration och exempel på vad som görs och kan göras för att bygga hållbart, i mindre samhällen såväl som i större stadsmiljöer.
Duany är chef för Planer Zyberk & Company i Miami. Duany är arktiekt, planerare och författare samt grundare av en rörelse i USA som brukar kallas Nyurbanism. Duany blev en välkänd arkitekt när en av de byggnader han ritat visades upp i den populära TV-serien Miami Vice i Florida under 1980-talet men ledsnade på att apa efter den dominerande arkitektur som inte byggde på något nytänkande.
Kunskaper om människors behov, miljön och sociala vanor integrerades inte i arkitektur och stadsplanering. Duany började forska kring odling, jordbruksutveckling och stadsjordbruk och började fundera över hur det skulle kunna kopplas samman i stadsplanering. Sedan över 40 år har Duany nu arbetat med att förutom att bevara småskaligt jordbruk i städernas utkanter och stadsjordbruk i städernas mer centrala delar, även ritat och planerat områden där flera hundratusen människor lever.
Vad som är centralt för Duany är vad han kallar jordbruksurbanism, där jordbruket och samhället länkas samman. En gård som odlar grönsaker kan till exempel komma till staden och sälja grönsaker och frukt till invånarna. På så sätt upprättas ett ekonomiskt förhållande mellan stadens invånare och gården/de som odlar.
För att möjliggöra ökad odling i storstäder i dag kan de enorma resurser som läggs på att sköta blommor och stadsparker i stället användas för odling och aktiviteter där människor hjälps åt i livsmedelsproduktionen menar Duany. Genom att skapa en mötesplats genom odling och matproduktion möts människor på ett naturligt sätt där alla från yngre till äldre människor kan ha olika men sammanlänkade roller.
När Duany ritar och planerar områden är det hela tiden med tanken att människor primärt ska kunna och gå cykla dit de ska och det ska finnas goda odlingsmöjligheter. Duany pekar på forskning som visar att med öppna ytor där områden sammanlänkas med många småvägar, natur och genomtänkta miljöer där människor trivs motverkar kriminalitet och stärker de sociala banden mellan människor.
Duany har planerat områden dit människor medvetet söker sig för att bli självförsörjande på mat. Det måste vara frivilligt och presenteras som ett nöje. Och för att hantera de fåtal situationer där människor som flyttar in i ett sådant samhälle och sedan inte vill göra någonting alls, kan kontrakt ha upprättats, där man tex pekar på att man frivilligt valt att flytta dit men att det medföljer vissa förpliktelser eller ett ansvar som man delar med andra. Dessa bostadsområden har visat sig väldigt uthålliga och starka och bostäderna har därför blivit allt mer populära…
Kanske det viktigaste budskapet Duany har är att vill man skapa förändring för att nå hållbara samhällen kan man inte ägna sig åt skrämsel och hot om vad som händer om ”du inte gör si och så innan ett visst datum”. Fokus måste i stället ligga på vad du kan göra och hur en förändring i ditt förhållande till din närmiljö, odling och så vidare kan göra att du mår bättre och får bättre livskvalitet. Ge människor hopp och alternativ helt enkelt och börja i liten skala i folks närområde.
Johan har skrivit en längre artikel i kommande nummer av tidningen OM där han är redaktör. I den artikeln vävs alla fyra intervjuer i serien om Framtidens landsbygd samman för att ge en helhetsbild.
Se intervjun med Duany nedan och fundera själva.
Framtidens lantbruk del III - Andrés Duany
Klicka på bilden eller här, för att komma till intervjun.
Trevlig lördag!
2015-02-02
Illustratör av högsta klass räcker ut en tass!
I mars kommer vår bok Olja för blåbär ut som ni kan läsa om mer här. Sedan projektet drog igång hösten 2011 har vi haft förmånen att arbeta med illustratören Anna Westin. Det har varit roligt och stimulerande att arbeta med Anna som verkligen gett boken ett ansikte.
Under 2014 fick Anna uppdraget att teckna Sveriges Radios julkalender och resultatet blev riktigt bra tycker vi!
Anna har en bred portfölj som bör intressera många och med anledning av att hon nu är redo att ta emot nya uppdrag vill vi tipsa om detta. Vill du göra dina presentationer mer levande, skriver en bok, har en hemsida, you name it, she can do it!
Men vänta inte för länge, risken är att hon får andra uppdrag...
Kika mer på fargstarkt.com
Det här är inte reklam, bara en rekommendation...
Under 2014 fick Anna uppdraget att teckna Sveriges Radios julkalender och resultatet blev riktigt bra tycker vi!
Anna har en bred portfölj som bör intressera många och med anledning av att hon nu är redo att ta emot nya uppdrag vill vi tipsa om detta. Vill du göra dina presentationer mer levande, skriver en bok, har en hemsida, you name it, she can do it!
Men vänta inte för länge, risken är att hon får andra uppdrag...
Kika mer på fargstarkt.com
Det här är inte reklam, bara en rekommendation...
2014 års julkalender för SR av Anna Westin
